Handledning till minnesväskan. Vi minns vårt 1900-tal Barndom och skola

Handledning till minnesväskan Vi minns vårt 1900-tal Barndom och skola

Innehållsförteckning - Minnesväska Vi minns vårt 1900-tal Barndom och Skola Faktablad Handledning, minnesväska Reminiscensmetoden Genomförande av reminiscensmetoden Samtalsmetodik Tips på samtalsämnen Föremål Tema Barndom och skola : Se föremålsbeskrivning Tidningar Nio tidningar från 1938-1964 och två klippdockor Böcker Tio böcker Ljud Två cd-skivor; Vårt 1900-tal del 1, Vårt 1900-tal del 2 Doft Barnängens barntvål Smak Kungen av Danmark och Eukalyptus tabletter Upplevelsealbum Album med bilder och gamla vykort Texter Korta texter om livet förr, litteratur om livet under 1900- talet Litteratur Isacs, L & Wallskär, H (2004). Låt minnena leva- en handbok i reminiscensmetoden. Stockholm: Gothia Gynnerstedt, K och Schartau M- B (2000). Reminiscensmetoden- tillämpad i äldrevården. Lund: Studentlitteratur

Föremål Användningsområde Föremål som minnesväckare samt smaker och dofter från barndomen. Dockbädd: Babydocka, trasdocka, samedocka, teddybjörn, kudde, madrass, täcke med lakan Barndomsminnen. Rollek: Förkläde, tvättbräda, dockservis, barnängens barntvål Barndomsminnen, mitt husdjur, leksaker och spel. Leksaker och spel: Katt, kanin, hund, trähäst, motorcykel, träbil, speldosa, kalejdoskop, munspel, jojo, ishockeypuck, sparbössa, pussel, spelkort löjliga familjen, kortlek, pickande kycklingar. 1

Föremål Användningsområde Dopminnen, konfirmationsminnen, psalmer och sånger. Andligt: Dopsked, psalmer för de yngsta, psalmbok konfirmationsminne, sionstoner, sångbok för väckelse, fältandaktsbok, godtemplarordens sångbok, bönbok för de gamla, tavla Skolminnen. Skola: Majblommor, kulram, läsebok, sångbok, räknebok, ritbok, slöjdbok för träslöjd, slöjdpåse, pennskrin med olika pennor, linjal, blockflöjt, skolklocka, hopprep, visselpipa, spelkulor Tidningar, böcker och klippdockor som minnesväckare. Tidskrifter, böcker och klippdockor 2

Föremål Användningsområde Album innehållanden minnen i form av foton, vykort, bokmärken, filmstjärnor Upplevelsealbum Historiska återblickar i form av ljud och musik. Smakupplevelser Cd-skivor: Vårt 1900-tal. Del 1 och del 2. Tabletter: Olika smaker 3

Handledning - Minnesväska Vi minns vårt 1900-tal Barndom och skola Innehåll Minnesväskorna Vi minns vårt 1900-tal finns i fem teman: Kök och nostalgi Necessär och arbetsliv Barndom och skola Kläder och hantverk Natur och Fritid Minnesväskorna kan användas på många olika sätt och utgår från reminiscensmetoden (se separat faktablad). Reminiscens är en kommunikationsmodell som syftar till att tänka tillbaka på tidigare händelser och skeenden i livet. Genom att stimulera minnena via sådant som påminner om tidigare händelser kan man aktivera och bevara olika minnen. Metoden är inriktad på tidiga minnen som ofta finns kvar länge hos personer med demens. Via reminiscensarbete kan de få mer kontakt med sitt förflutna och därmed bli mer närvarande i nuet. Minnena som väcks kan stärka självkänslan, identiteten och skapa trygghet. Materialet är tänkt att fungera som så kallade triggers; minnesväckare. Väskan innehåller flera olika delar i syfte att stimulera olika sinnen. Föremålen i denna väska är uppdelade i ämnesområden: Dockbädd Rollek Leksaker och spel Skola Andligt Böcker, tidskrifter och klippdockor Tips på samtal kopplade till dessa finns i faktabladet tips på samtalsämnen. Innehållet kan användas var för sig eller kombineras med varandra Faktablad I mappen Faktablad finns olika texter som kan användas som en informationskälla för dig som leder reminiscensarbetet. I mappen finns också texter att använda för att skapa reminiscenser. Texterna skildrar olika de- 1

lar ur livet och kan användas utifrån olika teman som till exempel sommarminnen, barndomsminnen, skolminnen och arbetsliv. Muntliga berättelser som anknyter till en persons erfarenheter kan väcka minnen och få personen att berätta om egna upplevelser. Ljud I väskan finns även två cd-skivor med historiska återblickar, musik, sport-telegram-, samhälls- och tekniknyheter som härrör från 1900-talets första del. Väskan innehåller även två kassettband med musik från Norrbotten. Musik kan vara ett sätt att hitta vägen till känslor och livsglädje och sången kan finna de glömda orden. Doft För att stimulera doftsinnet innehåller minnesväskan Barnängens barntvål. Förbered era träffar genom att ta med relevanta dofter som kan framkalla just de minnen som är aktuella för gruppen eller individen. Upplevelsealbum I lådan finns även ett upplevelsealbum som innehåller bilder, vykort, bokmärken att samtala kring. Delarna i albumet kan användas separat eller i kombination med något av föremålen. Om ni väljer att kombinera olika minnesväckare är det viktigt att tänka igenom valet så att den demente inte upplever det som rörigt. Smak En metod för att väcka smakminnen är att t.ex. köpa in färska jordgubbar vid samtal om sommarminnen, eller att baka pepparkakor vid jultema. Baka mat- och kaffebröd som man gjorde förr och samtala om hur och när det bakades är också ett sätt att skapa reminiscenser. Minnesväskan Minnesväskan är tänkt att fungera som en resurs, introduktion eller inspiration att fortsätta reminiscensarbetet på er arbetsplats. Med hjälp av väskan och faktabladen kan ni skapa givande reminiscensstunder och förhoppningsvis kunna tillämpa metoden dagligen. Kom ihåg, denna handledning är endast en vägledning i reminiscensmetoden. Utforma ert eget arbete så att ni får ut så mycket som möjligt av samtalsstunderna. Använd de minnesväckare som passar just er eller samla ihop ett eget minnesmaterial utifrån de äldres livshistoria. Minnesväskan kan även vara ett stöd för anhöriga i kommunikationen med sin närstående. Läs mer om metoden i faktabladet Genomförande av reminiscensmetoden. Lycka till! 2

Fakta om reminiscens Det engelska ordet reminiscence kan översättas med hågkomst eller minne. Reminiscens är en kommunikationsmodell som syftar till att tänka tillbaka på tidigare händelser och delar av livet. Bilder, föremål, musik och dofter kan användas som triggers så kallad minnesväckare. Det bör finnas ett varierat utbud av minnesväckare eftersom olika personer behöver olika typer av stimulans. Via sinnena väcker de associationer som kan stimulera en person att minnas sådant som hon eller han glömt för länge sedan. Med hjälp av reminiscens kan man möta människor med demenshandikapp på ett positivt sätt genom att man medvetet riktar intresset mot något annat än personens handikapp. En viktig del i kommunikation med personer med demens är kunskap om den enskildes bakgrund. För vårdpersonalen är reminiscens en metod att lära känna de äldre bättre. Kunskap om de äldre människornas livshistoria har stor betydelse för att den som vårdar ska kunna tillgodose de äldres önskemål och behov. Metodens fördelar Metoden är inriktad på tidiga minnen som ofta finns kvar längre hos personer med demenshandikapp. Metoden ger personer möjlighet att återuppleva en tid då han eller hon var aktiv och frisk. Vid demenssjukdomar försämras korttidsminnet vanligen tidigt. Att minnas sitt förflutna kan få personen att känna sig tryggare, Thöja livskvaliteten, öka självkänslan och förstärka identiteten. Genom reminiscensarbetet får människor med demens kontakt med sitt förflutna och kan därmed bli mer närvarande och koncentrerade i nuet. Vårdpersonal får ökad kännedom om individen och större förståelse för personen. Anhöriga är viktiga resurser inom reminiscens genom att de kan ge vårdpersonalen en bild av personens levnadshistoria. Vid reminiscensaktiviteter i grupp kan de positiva effekterna förstärkas genom att: Personerna får uppleva samtal med varandra De får lyssna och se andra, vilket stimulerar viljan att själva minnas och berätta De blir sedda och hörda De använder sina sinnen och sin kropp Gruppledaren och övrig personal får större kunskap om deltagarna Gruppen lär känna varandra bättre vilket minskar konflikter 3

Genomförande av reminiscensmetoden Samtalet Den vanligaste formen av reminiscensarbete är samtalet. Muntlig tradition, dvs. att förmedla information genom berättande från generation till generation är en gammal metod att bevara det förgångna. Reminiscens kan användas på många olika sätt. Metoden kan vara till hjälp för att fördjupa vårdpersonalens dagliga kontakter med boende på äldreboenden genom: Planerade reminiscensaktiviter i grupp Individuella möten Spontant i vardagen Anhörighetsstöd Förberedelser Innan reminiscensarbetet påbörjas är det viktigt att som vårdare försöka skaffa så mycket kunskap som möjligt om människan bakom sjukdomen. Vem är personen? Vilka intressen har personen? Vad har personen arbetat med? Var är personen född? Hur ser familjen ut? Med ökad kännedom om personens livshistoria är det lättare att föra ett meningsfullt samtal som bidrar till att hålla minnesfunktioner vid liv. Reminscensarbete framkallar många olika känslor varpå det är viktigt att vara förberedd och ha förmåga att hantera de känslor som kommer upp. Enskilt eller i grupp Reminiscensarbetet kan ske enskilt eller som en gruppaktivitet, dvs. det kan vara något som sker mellan en ensam vårdtagare och en personalmedlem på en avskild plats eller så kan det ske mellan personer gemensamt i grupp. Reminiscensarbete i grupp syftar oftast till att minnas tillsammans eller för att utbyta minnen, vilket i praktiken ofta innebär att ett minne leder till ett annat. Genom att påminnas om olika händelser kan man friska upp minnen som man trodde försvunnit. Grupperna bör vara små, välplanerade och strukturerade. Mindre grupper skapar en tryggare atmosfär samtidigt som det underlättar för en dement person att följa med i det som sägs. Allmänt eller specifikt reminiscensarbete Man kan välja mellan allmänt eller specifikt reminiscensarbete. Med allmänt reminscensarbete avses en metod där man använder sig av en mängd minnesutlösande symboler för att stimulera minnena. Föremål, dofter, bilder eller ljud sätter igång tankeprocessen som gör att man associerar till tider och situationer förknippade med minnesväckarna. 4

Med specifikt reminiscensarbete syftar man till omsorgsfullt utvald och bestämd användning av speciella triggers, utvalda med relevans för de deltagande. Förslag på användningsområde Minnesväskan är uppbyggd för att stimulera alla sinnen. Välj de minnesväckare som passar för de deltagare som finns i gruppen. Dofter som påminner om fritidsintressen och tidigare arbeten kan väcka många minnen till liv. Doft av nysågat trä för en snickare eller sågverksarbetare kan stimulera arbetsminnen liksom dofter av djur för en lantbruksarbetare. Doft av nylagad mat kan trigga igång minnen för en kokerska och påminna om gångna tiders gemenskap runt matbordet. Såpa kan verka som en minnesväckare genom att påminna om städning och tvätt, parfym om högtidsdagar. Använd tidningarna och böckerna i minnesväskan och låt deltagarna få bläddra och titta på bilderna för att väcka intresse. Cd-skivorna kan väcka minnen genom att de innehåller ett brett spektra av historiskt material. Tänk igenom vilken eller vilka delar av dessa minnesväckare som kan stimulera minnen hos just din vårdtagare. Praktiskt genomförande Det första steget i reminiscensarbete är att bestämma vilka som ska ingå i gruppen. Efter att gruppledaren bestämt gruppens sammansättning är det dags att besluta vilka ämnen som ska behandlas samt vilka minnesväckare som ska användas. Kom ihåg att inte använda för många sinnesintryck åt gången. Börja gärna med en grupp på två till fyra personer. Genom att deltagarna inte blir så många blir det lättare för gruppledaren att se till att alla får komma till tals. Var om möjligt på samma plats varje gång eftersom personer med demens är i behov av organiserade aktiviteter för att strukturera dagen. Börja reminiscensarbetet med att samla gruppen och förklara vad sittningen handlar om. Välj breda teman innan gruppen är van vid träffarna (exempelvis barndomen, högtider eller årstider). Sitt gärna i en ring utan bord så att ni kan avläsa kroppsspråket bättre. Försök att ha en tydlig struktur på mötet. Skicka runt, alternativt visa upp en minnesväckare och invänta eventuella reaktioner. Samtala om de minnen som dyker upp. Det är viktigt att gruppledaren stimulerar samtalet i gruppen allt eftersom de deltagande delger sina livshistorier. Det finns ingen fastställd mall för vad som kan kallas reminiscens. En utgångspunkt är att när människor tillsammans skapar upplevelser som för personen blir en bekräftelse på vem han eller hon är uppstår en reminiscensaktivitet. Se gärna faktabladen om samtalsmetodik och tips på samtalsämnen för ytterligare information. 5

Samtalsmetodik Reminiscens är ett verktyg för att underlätta kommunikation. Följande är viktigt att tänka på då man kommunicerar med personer med demenshandikapp Använd ett enkelt språk Försök hitta flera sätt att säga samma sak Var så konkret som möjligt Var lyhörd för signaler som visar om personen förstått Skapa en tillåtande atmosfär Visa att du lyssnar och lägger på minnet vad personen sagt Avbryt eller rätta inte Tala långsamt med korta meningar Undvik frågor som försätter personen i en omöjlig valsituation Förstärk ditt tal med gester. Peka på det du talar om. Om du instruerar om något, visa samtidigt hur det går till Förstärk det talade ordet med bilder 6

Tips på samtalsämnen tema Barndom och skola Samtalsämnen tema barndom och hemarbete: Hur såg din familj ut? Var bodde ni? Vilka sysslor hade du i hemmet som barn? Vilka sysslor var a) roligast? b) tråkigast? Hjälpte alla till med hemsysslorna? Hade du något husdjur? Samtalsämnen tema lek: Vilka sorts lekar lekte ni som barn? Hade du någon bästis? Var lekte ni oftast? Hade du någon nallebjörn? Eller docka? Gjorde du några leksaker själv? Brukade ni spela spel? Lägga pussel? Samtalsämnen tema skola: Berätta vad du minns om din första lärare? Var din lärare a) sträng? b) snäll? Vad åt du för lunch i skolan? Vad gjorde ni på rasterna? Hur många år gick du i skolan? Vad hände om du varit olydig? Vad fick du göra på slöjden i skolan? Spelade du något instrument? Var det lång väg till skolan? Hade du något favoritämne? 7

Samtalsämnen tema fest och högtid: Firade din familj någon särskild högtid? Hur firade ni jul? Vad åt ni under julen? Fick du julklappar som liten? Hur firade ni midsommar när du var liten? Samtal kring Konfirmationsboken: Gick du i kyrkan? Hur kändes det att vara där? Hur såg prästen ut? Konfirmerades du? Hur var det att gå och läsa inför konfirmationen? Vilka psalmer minns du? Hur gick det till i Söndagsskolan? Vad minns du av a) bröllop b) dop c) begravningar? Referens Isacs & Wallskär (2004). Låt minnena leva - en handbok i reminiscensmetoden. Stockholm: Gothia Gynnerstedt, K & Schartau M-B (2000). Reminiscensmetoden - tillämpad i äldrevården. Lund: Studentlitteratur 8

Leken ut i livet Genom historien har barn lekt och imiterat sin omgivning. Till sin hjälp har de ibland haft föremål - leksaker som de gjort eller fått. De symboliserade ofta bruksföremål eller andra föremål i det samhälle de levde i. Leksaker är kända ända från stenåldern för 7000 år sedan. Könsrollerna var tidiga, flickor lekte med dockor eller små hushållsredskap och pojkar med små miniatyrer av vapen och jaktredskap. Med tiden tillkom hästar och fordon av skilda slag. Dockan har genom tiden ändrat skepnad många gånger. Från den enkla dockan gjord av ett vedträ, till trasdockan, porslinsdockan där kroppen syddes, celluiddockan med sin ömtåliga kropp. Dockan fick sedan hår och gingerdockan kunde både gå och vrida på huvudet. Under 1960 talet fick dockan nylonhår och barbiedockan gjorde entré. Dockan har oftast varit en spegling av det rådande modet. Nallebjörnen var omtyckt av både pojkar och flickor och 1903 såg den första nallebjörnen dagens ljus. Den kallas även Teddybjörn och blev för många vår mest förtrogna vän sedan barndomsåren. Samla och spara Under barndomsåren kunde man samla på olika saker, ibland var det blommor som man pressade och gjorde herbarium av. Frimärken som klistrades in i frimärksalbum. Bokmärken och filmstjärnor som byttes mellan varandra och en del samlade på autografer. Klippdockor från Hemmets Veckotidning eller Året Runt, som sedan fick egenhändigt nya ritade kläder. Man skulle spara, hemma i sparbössan och i skolan i skolsparbössan. Sedan fick man prenumerera på Lyckoslanten som hade en liten knep och knåp sida. Man kunde skriva i sin poesibok eller läsa i boken med mina vänner. Rita, vika pappersflygplan och göra sin egen Loppa i papper. Man hade brevvänner som man brevväxlade med. Böcker Med läsningen öppnades en helt ny värld, först var det barnboken, bland Tomtar och Troll med sina fantastiska bilder och sedan Pelle Svanslös. Pippi Långstrump och alla hennes upptåg. Lotta och hennes tokerier. Sedan kom äventyrsboken med Biggles äventyr, Femböckerna, Kitty, Mary Lou och alla mysterier som skulle lösas. Utelek Ute kunde man hoppa hage, gunga, gå på styltor, hoppa rep, rocka med sin rockring, eller träna på det rätta knycket med sin jojo, hoppa längd och höjdhopp. På sommaren cyklade man och på vintern sparkade eller skidade man. Pojkarna spelade ishockey eller bandy och flickorna hade konståkningsskridskor. På sommaren spelade pojkarna fotboll och det fanns simskola, men ibland var det så kallt så det blev bara torrsim. Annars kunde man simma för olika simborgarmärken. På skolan spelade man kula på rasten. Lekte kurragömma, bro bro breja, bulleri bock, viskleken, ett skepp kommer lastat och vem är rädd för svarte man. 1

Pussel och spel Hemma kunde man lägga pussel som ibland tog flera dagar, om det var många bitar. Olika spel, domino, kinaspel, fia med knuff, coron och monopol var populärt. En del hade labyrintspel. Spelade kortspel som svarte Petter, löjliga familjen och femkort med Öbergs spelkort. Men spelkort fick inte alla spela för det var syndigt! Dop och konfirmation De flesta döptes hemma på BB eller i kyrkan. När man var 13 år gick man och läste och sedan konfirmerades man. En del var på konfirmationsläger i några dagar. Sedan valde man väg! 2

Mamma gör dockor För fem år sedan, när min äldsta syster var liten, ville hon mycket gärna leka med dockor. Men alla dockor, som mamma köpte gick snart sönder. Då tänkte min mor: Skall det inte gå att göra henne en docka, som håller litet? Så hon sökte ihop några tygbitar och litet vadd samt köpte sig ett dockansikte. Hon sprättade sönder en gammal docka och tog så mönster av den, klippte till bitarna och satte sig sedan att sy ihop dem. Efter många timmar var dockan färdig. Hon tyckte själv, att det var mycket intressant och roligt att göra dockor. Hon visade den för sina bekanta, och de i sin tur tyckte, att den var fin och mycket hållbar, och de ville, att hon skulle göra dem en var, så att de skulle få köpa. Mamma tyckte det var roligt, om hon kunde förtjäna en extra slant, så att hon började sy dockor och sälja. För de första dockorna hon sydde tog hon 3 kr och 50 öre eller 4 kr, så det blev inte så stor slant över då. Sedan hittade hon på att sy djur av vaxduk, såsom hästar hundar, elefanter, giraffer, mm. Dem sydde hon ihop på maskin, vände dem samt stoppade dem med träull. Även dem fick hon sälja mycket av. Särskilt före jularna brukade hon sitta uppe till sent på kvällarna för att hinna göra något, för på dagarna hade hon ju mycket annat som skulle skötas om. Sedan hon fått ihop ett lika antal djur och dockor, gick hon ut för att sälja dem. På så sätt fick hon ihop en extra slant, som snart behövdes åt oss barn, som växte upp. Vi skulle ju ha mat, kläder, skor m.m. Med åren lärde hon sig att göra dockorna bättre. Till sist hittade hon på att sätta på dem flätor av ullgarn med vackra sidenband i. Det tyckte småflickorna mycket om, och på det senaste åren har hon sytt mycket dockor. De sista åren hon har gjort dockor, har hon fått ända upp till 15 kronor för dessa med flätor. Men hon har gjort ännu finare dockor, som haft glashuvud och hår samt blundögon, och dem har hon fått ända upp till 25 kr för. Men de här sista två åren har hon inte hunnit med att göra så många dockor, för hon har plats på barnbespisningen i folkskolan, som jag går i. Dessutom har hon ju hem och oss barn att sköta om. Men till jularna brukar hon göra så många dockor hon hinner med, så hon förtjänar pengar att kunna köpa julklappar för. Referens Bygdespegeln (1950) B.N. Svartbyns Folkskola årskurs 4. 3

En dag i Ladugården På morgonen klockan sju går man till ladugården. Först utgödslar man, och sedan får korna hö. Medan korna äter, borstar man dem och blandar mjöl och rotfrukter, så att de får äta det efter höet. Sedan får de vatten, och så blir det tid för mjölkningen. Strax efter mjölkningen föres mjölken in, och där silas den. Sedan blir det utfodring och sopning. När klockan blir fem är det tid att gå till ladugården igen. Då måste man ge hö åt korna. Kvällsmålet är detsamma som på morgonen. Referens Bygdespegeln (1950) Nelly Engman klass 7 4

Hur man bakar tunnbröd Man börjar med att göra degen kvällen innan. Man sätter dit mjölk kornmjöl och jäst. Sedan får degen stå och jäsa till morgonen. På morgonen knådar man ihop degen. Sedan kommer bak kvinnorna och börjar baka. Först öser man degen ur tråget på bakbordet och knådar ihop degen med mjöl. Sedan tar den ena Bak kvinnan en liten bit av degen och rullar den till en liten kaka., och den andra bak kvinnan kavlar ut den till en stor kaka. Sedan naggar man ut den till en stor rund tunn kaka. Därefter sätter man brödet i ugnen till att gräddas. Efter en stund tar man ut det och viker ihop det, medan det är varmt. Så sätter man det i kartonger. Referens Bygdespegeln (1950) A.L. Svartbyns Folkskola 5

Samiska minnen Ni gamla, snälla vajor. Er minns jag. Ni som lät er fångas av små barnhänder, följde deras små steg för att bindas vid närmaste träd, där mödrarna mjölkade skvättar av fet mjölk. Mjölken som gav oss god kaffeost som byttes eller såldes åt bönderna till höbärgningskaffet. Mjölken torkades i renmagar över kåtaelden för att bli vinterkaffets delikatess. Mjölken som gav oss vassla till getamjölksgröten under sommarkvällarna. Under tiden behövde vi inte gärden omkring hjorden. Den naturliga hjordinstinkten höll er samman. Tack vare att ni var tama så var aveln och utgallringen möjlig och rentjurarna, härkarna och vajorna var betydligt större än dagens renar. Du lilla ren, förr var ni våra vänner. Nu är ni bara slaktvikt, en massa kroppar. Då gavs ni i utbyte mot vårt livs förnödenheter och små glädjeämnen. Jag minns ännu, från den tid jag var ung. Den tiden då hjorden lydde människorna, de som nu är gamla. Rökarnas granrisbolmande moln och skira slöjor lade sig på marken där hjorden vilade och krävde allehanda flygfän innan den bredde ut sig över myrens tuvor. Det luktade granris, kåda, torv och dynga mellan kaffedoft och torkad renost. Kaffeelden var den samlingsplats för alla som trånade eldens rök. Folk, hundar och renar i en enda röra. Det var bara att var en höll reda på sig. Kaffegrejor, svansar och ben. Referens Norrbottens Bildningsförbund (1979). Norrbotten berättar. Luleå Länstryckeriet 6

Gränsbygd Tornedalen är en gränstrakt och därför annorlunda. För sextio år sedan var Tornedalen helt finskspråkig. Jag minns min första skoldag på 40 talet. Jag kunde inte ett ord svenska. Jag gick allt som allt fyra terminer i en mindre folkskola. Sedan var man färdig. Språket Är ju grunden för allt umgänge mellan medmänniskor. När man bor i Sverige och har finskan som modersmål förstår man hur svårt det är. Alla blanketter som ska fyllas i, alla tidningar på svenska. Skulle man till läkare måste man ha tolk. Därför var det så viktigt att barnen lärde sig svenska i skolorna. Det var straffbart att prata finska. Inte bara i skolan utan hemma också. Det skapade stora problem mellan barn och förälder. När jag skulle göra rekryten i Boden blev de tillfrågade av sina kamrater: Är du finne? Ja, vad skulle jag svara? Ja, jag är finne i svenska armen. Referens Norrbottens Bildningsförbund (1979). Norrbotten berättar. Luleå Länstryckeriet 7

Arbetsstugor och skolgång Under nödåren 1902 1903 inrättades arbetsstugor i Norrbotten och Västerbotten. Fyra låg i Finnbygden Korpilombolo, Tärendö, Pajala och Pello och fyra i Lappmarkerna Gällivare, Jokkmokk, Arvidsjaur och Arjeplog. Grundaren av arbetsstugorna hette Carl Svedelius och var rektor vid Luleå Tekniska skola, och lektor vid läroverket i Luleå. Hans målsättning var: fostran till arbete, tillfälle till skolgång och tillgång till närande kost och god fysisk omvårdnad. Intagningen till arbetsstugorna var frivillig och meningen var att endast de fattigaste och verkligt nödställda barnen skulle få plats där. Föreståndarinnan I arbetsstugan fanns en föreståndarinna. Hon spelade en viktig roll och skulle vara en god husmor med kunnighet att laga mat och förmåga att undervisa barnen i slöjd och husliga sysslor. Föreståndarinnan skulle alltid tala svenska med barnen och uppmana dem att använda svenska som samtalsspråk, även under rasterna. Genom förtroendefull vänlighet skulle hon nå längst men om det inte hjälpte skulle straff tillämpas exv. uteslutning från måltid, förbud att lämna rummet samt kroppslig aga. I svårare fall kunde det bli fråga om uteslutning från arbetsstugan. På söndagarna var det obligatoriskt kyrkobesök tillsammans med föreståndarinnan som övervakade att alla skötte sig. Praktiskt arbete, slöjd och skolgång På arbetsstugan fick barnen rik och närande kost, kläder och skor. Förutom allmän fostran lade man också stor vikt vid praktiskt arbete. Pojkarna fick hugga ved och bära in den, hämta mjölk från byn, bära in vatten och skotta snö. Flickorna fick hjälpa till med husliga sysslor i storköket och städa rum. Varje eftermiddag hade barnen slöjdtimmar. För pojkarna anställdes en snickare för pojkslöjden och en skomakare för att lära dem skomakeri. De tränade sig i träsnideri, skolagning, borstbinderi, korgmakeri och metallarbeten. Flickorna hade textilslöjd, där de fick sy, väva, laga kläder och arbeta i köket. De fick även tillverka spånkorgar, spånflätor, bastskor och tofflor. Slöjden i arbetsstugorna var mer nyttoinriktad än skolslöjden som hade mer pedagogiska uppläggningar och övningar. Arbetsstugorna blev barnens andra hem och gav dem möjlighet till skolgång i kyrkbyarnas folkskolor. Barnen vistades i arbetsstugorna under de åtta vintermånaderna. Under sommarferierna for de med glädje hem till sina föräldrar. De var på arbetsstugorna tills de fullbordat skolgången och ofta även konfirmerats. Med tiden moderniserades arbetsstugorna med vatten avlopp och centraluppvärmning. Arbetsstugorna avvecklades 1954. Från 1930 talet märks allt tydligare att arbetsstugorna utvecklades till vanliga skolhem. 8

Folkskolan infördes i Sverige 1842, den var sexårig fram till 1937. Realskolan var en fortsättningsskola efter småskolan, den började avvecklas på 1950 talet. Den sjuåriga folkskolan ersattes efter riksdagsbeslut 1962 med obligatorisk nioårig grundskola. Referens: Skola för glesbygd Arbetsstugor i norra Sverige av Nils Slunga Stiftelsen Norrbottens Läns Arbetsstugor. 9

Hur de sociala förmånerna förbättrade förhållandena för barnen De sociala förmånerna har förbättrat mycket under de senaste åren. Särskilt för barnen har det skett en stor förbättring. Barnen får nu skolfrukost. Skolbarnen får också fri tandvård och läkarundersökning. Alla barn får också fritt skolmaterial. I högre skolor kan man få stipendier. Dessa förmåner för skolbarnen är inte gamla och innebär en mycket stor förbättring. Förr fick barnen köpa sitt skolmaterial själva och maten måste man ta hemifrån. Den bestod i regel av några brödbitar och en flaska mjölk. De skolbarn som har lång skolväg kan nu få fri skolskjuts. Det är även ordnat med fri barnavård till dess barnen är två år gamla och barnbidrag får alla barn tills de är sexton år. Dessa barnbidrag använder man till kläder och annat. Det är verkligen till stor nytta allt, som jag nu har berättat om. Referens Bygdespegeln (1950) G.L Svartbyns Folkskola 10

Vad vi minns från vår första skoltid När vi började skolan så hade vi Berta Fahlström som lärarinna. Hon hade kommit till byn 1939. Vi var 12 elever som började samtidigt, det är vi som nu slutar i år. Det var så roligt att räkna och skriva. När vi fick A.B.C. boken var det trevligt och så sa fröken att vi fick ha dem. Vi brukade ha gymnastik 3 timmar i veckan då, det minns jag. En gång när det var vackert väder så gjorde vi en utflykt till en äng och fröken hade en hund med sig. Det blev ingen tävlan för det var så skojigt att springa efter hunden. Fru Fahlström flyttade härifrån 1946, så fick vi en ny lärarinna i slutet av terminen hon hette Frida Ranta. Rune L Jag minns inte riktigt säkert men jag tror att det var fröken som ropade upp våra namn när vi började skolan. Gullan kände jag mest för vi hade ju bott alldeles i närheten av varandra men inte visste vi vem som var Birgit, Sune, Svante och Tage. Psalmen 56 lärde vi oss först, den timmen hade vi rättskrivning och när man blev färdig så fick man ta en psalmbok och börja läsa på psalmen 56. En gång fick jag låna en bok av tant Hilda där det stod om tre flickor som skulle gå och mjölka sina kor. Maj- Lis Nilsson Jag minns när jag skulle första dagen till skolan. Jag hade en röd klänning på mig som mamma hade sytt. Flaggan var hissad. Jag ville inte gå ensam utan mamma måste följa med mig. Jag kände bara Maj Lis och Ingrid av flickorna. Utav Pojkarna visste jag alla utom Svante och Rune. Varje gång på morgonen jag skulle till skolan frågade jag mamma hur mycket klockan var. Skolan började då 10 min i nio. Jag gick alltid precis halv nio. På examen då vi gick i 2:an frågade fröken vad vi skulle göra om vi fick se katten komma på råttan, råttan på repet osv. då var det bara Erik som räckte upp handen. Han svarade: Skratta Tuttan När jag kom till uppropet kom jag med min syster Irene. Jag var blyg, när jag kom till skolsalen, fast jag kände ju Ingrid, Birgit och några till. Det känns så högtidligt att sitta i bänken. Först tordes vi inte röra på oss, vi satt alldeles stilla. Hjördis och jag hade en dag tappat våra mössor, vi leta överallt på skolgården men kunde inte hitta dem. När magistern hörde att vi hade tappat mössorna sa han: Ni ska hålla reda på era saker. Jag tycker att det var hemskt otrevligt när magistern var arg på oss, vi kunde ju inte göra någonting åt att mössorna kommit bort. Hjördis och jag gick hem utan mössor fast det var kallt. Nästa dag när vi kom till skolan fick hela klassen leta. Maj- Lis, Hjördis, Tuttan och jag gick ut på landsvägen. I ett hörn vid Frans Olofssons staket låg en säck med ruttna potatisar, och där låg våra mössor. Gullan 11