Låsningar och lösningar i svenskt arbetsliv

casten von otter Låsningar och lösningar i svenskt arbetsliv SLUTSATSER FRÅN EN TRENDANALYS

Arbetslivsinstitutet är ett nationellt kunskapscentrum för arbetslivsfrågor. På uppdrag av regeringen bedriver institutet forskning, utbildning och utveckling. Arbetslivsinstitutets mål är att bidra till: ett bra arbetsliv med väl fungerande arbetsvillkor. en ökad kunskap om och i arbetslivet. Forskning och utveckling sker inom sex kompetensområden: arbetshälsa, arbetsmarknad, arbetets organisering, ergonomi och belastning, fysikaliska och kemiska hälsorisker samt integrations- och utvecklingsprocesser. En viktig del av verksamheten är kommunikation och kunskapsförmedling. Det är i mötet mellan teori och praktik, mellan forskare och praktiker, det kan skapas nya tankar som leder till utveckling. Arbetslivsinstitutets uppgift är att skapa förutsättningar för dessa möten. Institutet samarbetar med arbetsmarknadens parter, näringsliv, universitet och högskolor, internationella intressenter och andra aktörer. Olika regioner i Sverige har sina unika förutsättningar för utveckling av arbetslivet. Arbetslivsinstitutet har enheter i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå. För mer information, besök vår webbplats www.arbetslivsinstitutet.se Arbetslivsinstitutet och författaren 2003 Arbetslivsinstitutet 113 91 Stockholm www.arbetslivsinstitutet.se telefon: 08-619 67 00 fax: 08-656 30 25 Förlagstjänst: forlag@arbetslivsinstitutet.se telefon: 08-619 69 00 fax: 0150-788 88 Inlaga: Eric Elgemyr Omslag: Lena Karlsson Tryck: Elanders Gotab, Stockholm, 2003 ISBN: 91-7045-684-4 2

Förord Arbetslivsinstitutet har fått regeringens uppdrag att analysera utvecklingen inom arbetslivet. I detta sammanhang är institutets uppgift att beskriva de processer och mekanismer som har lett utvecklingen men också att peka på förslag till effektiva åtgärder. Professor Casten von Otter har varit ansvarig för projektet, och denna skrift är en övergripande omvärldsanalys som bygger på ett antal forskaruppsatser från Arbetslivsinstitutet och annat referensmaterial. En oroande tendens är att arbetsorganisationen fortfarande på sina håll uppfattas som en restprodukt när man har fattat andra viktiga verksamhetsbeslut. Arbetsmiljön får komma i andra hand. Ett hållbart arbetsliv utgår dock från människan, att hennes behov ryms inom arbetsorganisationen. Därför måste alltid en organisations verksamhet utvecklas i arbetsmiljöer där människor fungerar. von Otters övergripande slutsatser visar att det finns för lite rörlighet på den svenska arbetsmarknaden. Våra samhällsstrukturer stöder inte rörlighet och förändring på arbetsmarknaden. I stället för att vara kvar i ett arbete man inte längre tycker om eller orkar med borde det finnas möjligheter för människor till en andra karriär också mitt i livet. Då måste man i högre grad än i dag värdera den yrkeserfarenhet en person redan har och inte bara titta på hennes formella utbildning. Att byta jobb mitt i livet kan alltså bli möjligt genom att man anpassar kompetensutvecklingen efter de förutsättningar som redan finns hos individen. Ökad rörlighet öppnar också arbetsmarknaden för långtidssjukskrivna och arbetslösa. 3

Arbetet med trenduppdraget, som vi inom institutet kallar det, har gett mig anledning att än en gång reflektera över det gemensamma ansvar vi alla har för att kunna åstadkomma en utveckling av det goda arbetslivet. Individen, företag och organisationer samt arbetsmarknadens parter ser vilken del just de kan påverka. Alla kan dra sitt strå till stacken. Slutligen vill jag rikta ett varmt tack till Casten von Otter. Jag tycker att han har lyckats utomordentligt väl med uppgiften att sammanfatta olika perspektiv på utvecklingen och ge en användbar beskrivning av utvecklingen i arbetslivet. Inger Ohlsson Generaldirektör Arbetslivsinstitutet

Författarens inledning en central tes i denna bok är att arbetslivet förändrats mer under det senaste decenniet än vad vi i allmänhet är medvetna om. I den öppna ekonomin minskar både arbetstagarnas och arbetsgivarnas makt över arbetet. Produktionsmål och budgetramar ges i viss mening av omvärlden. Samtidigt är människorna allt mer välutbildade och har höga krav på sig själva och arbetet. Denna kombination av strukturbestämda krav och starka personliga förväntningar knutna till jobbet, skapar en stressituation om vars sociala verkningar vi vet lite. Många blir stimulerade, för andra är det en stor belastning. Med 800 000 människor utanför arbetslivet är detta inte ett begränsat arbetsmiljöproblem, utan en samhällsfråga med betydligt större räckvidd. I sex kapitel diskuterar jag med utgångspunkt i begreppet hållbart arbetsliv, arbetsmarknaden, arbetsmiljön och utanförskapet. De viktigaste trenderna pekas ut och den roll det postindustriella arbetet fått som ett sätt att uttrycka sin personlighet diskuteras. I slutkapitlet lyfter jag fram fyra områden som är av omedelbar betydelse: 1. Rörligheten på arbetsmarknaden behöver stimuleras, många är inlåsta i fel jobb. Målet måste vara att underlätta ett yrkesbyte mitt i livet, utan att individen hindras av stelbenta utbildningskrav, negativa incitament och rörlighetshämmande regler. Ökad rörlighet skulle oftare öppna nya vakanskedjor som ökar anpassningen i arbetslivet för fler. 2. De lokala arbetsmiljöarbetet är svagt. Arbetsorganisationen och prestationskraven är i många fall en restpost som är resultatet av investeringsbeslut, produktionsplaner och kanske ett sparbeting.

Det behövs en renässans för arbetsorganisation som ett kunskapsområde i sin egen rätt självbestämmande, arbetsutvidgning och grupper, är koncept som idag ofta är kontraproduktiva. 3. Bland näringslivets många kapitalstockar är förtroendekapitalet den som lidit mest skada. Att återställa förtroendet möter speciella svårigheter i en samtidskultur präglad av skepticism, fragmentering och självreferens. Internationellt har företagen kommit längre när det gäller att kommunicera med löntagarna och allmänheten om företagens värdegrund och villkor. 4. Den lokala arbetsmarknaden kräver mer gemensam planering om dagens problem skall kunna avhjälpas. Företagen har kompetens och makt utan vilka utslagningsproblemen inte kan lösas. Incitament och regler måste utformas så att företagen får ett starkare intresse av att hjälpa till. De goda erfarenheterna av blandade offentliga/privata lösningar måste tas tillvara. Som underlag för slutrapporten har jag utnyttjat en mängd litteratur och dagstidningar, i vissa fall med ofullständiga referenser. För den som vill ha mer fakta och litteraturtips hänvisar jag i första hand till den antologi, Ute och inne i svenskt arbetsliv. Forskare analyserar och spekulerar om trender i framtidens arbete, som är en del av samma projekt. I denna slutrapport är alla uppsatserna förtecknade i en bilaga och de återfinns som referenser i texten med en förkortning (beteckningen uoo, refererar till numrering i bilagan). Rapporten överlämnades till regeringen den 19 augusti 2003. Här har vissa korrekturfel rättats samt förtydligande införts, huvudsakligen av redaktionell karaktär. Projektet har varit helt beroende av den goda forskningsmiljö som Arbetslivsinstitutet utgör. Jag vill särskilt rikta ett varmt tack till alla kollegerna som medverkat på olika sätt, och speciellt till Fredrik Augustsson, Svante Beckman, Regis Cabral, Anders Wikman samt till Eric Hörstadius för goda råd. 6

Innehåll Kapitel 1. Arbetslivet i helhetsperspektiv...9 Nyckelord: arbetsliv och hållbarhet...11 Arbetslivet ett nytt aktörsperspektiv...12 Referensram: I centrum för starka kraftfält...14 Projektets organisation...18 Nya trender och effekter...19 Kapitel 2. Arbetskraft och arbetsmarknad...25 1990-talskrisen...26 Arbetsmarknadens funktionssätt inte problemfritt...29 Det framtida arbetskraftsutbudet...29 Ungdomar och arbetslivet...31 Arbetskraftens trygghet och flexibilitet...34 Valmöjligheter?...37 De utanförstående...38 Avslutning...41 Kapitel 3. Arbete och arbetsmiljö...43 Psykosocial arbetsmiljö...44 Oro ett grundläggande reaktionsmönster...48 Arbetsmiljöarbetet...49 Nya initiativ...52 Kapitel 4. Utanför arbetslivet...54 Regionala skillnader i sjukskrivning...55 Sjukfrånvaro i olika länder...56 Upplevd ohälsa, sjukdom och sjukskrivning...60 Arbetsmiljö hälsa sjukskrivning: diskussion...63 Kapitel 5. Metatrender: sekularisering, it och globalisering...69 Globalisering en maktförskjutning till marknaden...70 7

it mångsidig trendskapare...72 Utrymme för skillnader...73 Management: av ideologi och verklighet...74 De svaga grupperna...79 Kapitel 6. Ett nytt förhållningssätt till arbetet?...82 Den postindustriella attityden...83 Den kreativa klassen...84 Tillbakablick: Det gamla arbetet...88 Den nya arbetsplatsen...92 Kapitel 7. Ett helt arbetsliv: slutsatser...93 1. Individens aktiva arbetslivsplanering...95 2. Arbetsbelastning och lokalt inflytande...99 3. Arbetslivets legitimitet: Förståelse och sammanhang...103 4. En ny lokal arbetslivssamverkan...106 Slutord: Små steg eller stora...110 Litteratur...111 Uppsatser till projektet...113 8

Kapitel 1 Arbetslivet i helhetsperspektiv bilden av svenskt arbetsliv är motsägelsefull. Befolkningens hälsa och materiella standard är relativt sett mycket bra. Ekonomin fungerar, sysselsättningen är hög, produktiviteten god, tillväxten acceptabel. Men folk upplever en ökad oro för sin framtid. Arbetsmarknaden företer tydliga tecken på en tudelning. En stor grupp människor tycks oförmögna att få en fast fot på arbetsmarknaden, de vandrar runt mellan de olika bidragssystemen och kortvariga jobb. Omkring 850 000 individer är borta från arbete på grund av långtidssjukskrivning, arbetslöshet eller förtidspension. Berörda parter tycks trots den alarmerande utvecklingen oförmögna att åstadkomma nödvändiga och effektiva förändringar. Hur skall detta fortsätta? Är svenskt arbetsliv hållbart på sikt? Den specifika anledningen att diskutera dessa frågor nu är ett uppdrag till Arbetslivsinstitutet från regeringen att inkomma med en rapport, innefattande beskrivning och analys av nya trender i arbetslivet, som bedöms vara av betydelse för eller inverka på utvecklingen av ett hållbart arbetsliv i Sverige. Någon närmare precisering än så gavs inte. Vid avgränsningen av uppdraget spelade tidsramarna en avgörande roll. Arbetslivsinstitutets pågående forskning och befintliga expertis utgjorde två naturliga utgångspunkter för uppläggningen. Institutet har en bred kunskapsbas inom arbetsrätt, arbetsmiljö och arbetsmedicin, arbetsorganisation och andra förhållanden som rör arbetsmarknad och arbetsliv, som vi kunnat utnyttja. Några aspekter på arbetslivets hållbarhet, bl a ekonomiska delar av tillväxtproblema- 9

tiken, har varit svårare att belysa genom Arbetslivsinstitutets forskning. Detta har delvis kompenserats med annat forskningsmaterial. Statistiska trendbeskrivningar från arbetslivet finns det gott om. Angelägnare än att åstadkomma mer data om kända problem är att försöka se utvecklingen med större distans till det dagliga och att söka efter förklaringar och vid behov föreslå åtgärder. Det är ofrånkomligt att en framtidsinriktad diskussion inte bara kan bygga på vetenskapligt undersökta fakta. I trendspanandets natur ligger att spekulera och föra hypotetiska resonemang. Boken skall därför läsas som ett diskussionsinlägg, inte en vetenskaplig rapport. Arbetslivsinstitutet planerar att i framtiden göra trendanalyser till ett återkommande inslag i sin verksamhet. Därmed blir det också möjligt att behandla en del frågor mer fullödigt än vad som är fallet nu. En av de mest betydelsefulla, kostsamma och svårförstådda, samtidigt mest beforskade problemen i dagens svenska samhälle gäller utanförskapet i arbetslivet. Om flera av de berörda människorna kunde vara i arbete skulle inte bara deras situation vara bättre, utan också hela samhällets. Fler skulle bidra till produktion av varor och tjänster och samhällsutgifterna skulle sjunka. Det har förslagits olika tolkningar av denna trend, från att arbetslivet sliter ut de anställda i förtid, eller att det moderna samhället stressar sönder medborgarna, till att människor blivit mer självsvåldiga och orättmätigt drar fördel av välfärdssystemet för att slippa arbeta. För att bedöma tillståndet i Sverige idag och levnadsvillkoren i vår typ av samhälle, är en djupare förståelse av denna problematik nödvändig. Det innebär att vi måste beakta en rad förändringar såväl på samhälls- som individnivå. Vi bör resa frågan om arbetslivspolitiken, med lagstiftning, avtal och attityder, är funktionell idag. Eller tillhör den, den industriella epok vi nu lämnar? 10

Nyckelord: arbetsliv och hållbarhet Det nya arbetslivet utvecklas på gränsen mellan ett liberalt samhälles frihet och alltings överreglering (med en formulering lånad från en installationskonstnär). Den innebörd vi lägger i begreppen arbetsliv och hållbarhet är klargörande för vårt synsätt i denna skrift. Båda skall kommenteras kortfattat. Ingen annan arena i det moderna samhället är av så grundläggande betydelse för utvecklingen av välfärden som arbetslivet. Här skapas och fördelas resurser, här bryts familj mot karriär, här möter det privata offentligheten. Arbetslivet utgör också den viktigaste skattebasen. Ju mer arbete som utförs som lönearbete, desto större skatteinkomster genereras. Av varje löneökning återtar staten och kommunerna ungefär hälften. Det enskilda och det kollektiva intresset bryts i många sammanhang, arbetslivet är mål och medel för välfärden. I samhällsekonomiska analyser har arbetslivet fått en alltmer framskjuten position under de senaste tio-tjugo åren. I modern utbudsekonomisk mikroteori är arbetsmarknadens flexibilitet och samhällets och individens investeringar i utbildning och kompetens centrala frågor. Arbets- och anställningsvillkoren är grundläggande institutionella förhållanden som påverkar arbetskraftens produktivitet och ekonomins anpassning till olika förändringar, dvs av grundläggande betydelse för ekonomisk tillväxt. Den institutionella teorin som säger att ekonomiskt beteende är socialt inbäddat, har blivit alltmer accepterad och innebär nu att arbetslivsforskningen i ökad utsträckning efterfrågas i ett fruktbart tvärvetenskapligt samarbete. Den sociologiska kritiken mot nationalekonomiska teorier för att definiera bort (externalisera) viktiga frågor om sociala beteenden, är inte längre lika relevant. Det andra nyckelbegreppet i uppdraget aktualiserar spänningen mellan det hållbara och det föränderliga. En av de klassiska auktoriteterna på ekonomisk utveckling, J Schumpeter, myntade termen kreativ förstörelse för den process varigenom ekonomin utvecklas, 11

det gamla sopas bort och det nya får rum att växa. Grunden för organiskt liv är föränderlighet; det samma gäller arbetslivet. Uttrycket sustainable development (hållbar utveckling) vann spridning genom en rapport från fn:s miljökommission 1988 under ledning av Gro Harlem Brundtland. Sedermera har sustainability blivit så väletablerat att det nästan tappat sin specifika innebörd. Begreppets kärna är kritiken mot det ytliga utvecklingsperspektiv som ser tillväxt, teknik och åtföljande förändringar i t ex konsumtionsvanor i ljuset av en problemfri framstegsoptimism. Sättet att utan väsentliga förbehåll acceptera den ekonomiska logik som säger att materiellt välstånd ger högre välfärd och bättre psykiskt välbefinnande, riskerar att leda till ett ohållbart välstånd. Eftersom företaget fungerar i samhället måste man beakta faktorer som ligger utanför definitionen av de ekonomiska systemet, t ex möjligheterna för kommande generationer att tillgodose sina behov. Vi måste vara öppna för möjligheten att de stora hoten mot arbetslivets uthållighet kan vara baksidan av sådant som vi strävar efter och uppskattar i dag. Det finns inget säkert samband mellan de goda ambitionerna vid en viss tidpunkt och det hållbara på längre sikt. Genom att inte göra definitiva avgränsningar mellan olika delsystem (exempelvis, arbetet-familjen-fritidsmiljön), ser man lättare hur de genom olika effekter påverkar varandra i positiv såväl som negativ mening. Man får en realistisk bild av hur beroende av varandra delarna är och att de understödjer varandra. I arbetslivets kretslopp finns inte bara ekonomi och teknik utan också relationer, känslor och upplevelser. Arbetslivet ett nytt aktörsperspektiv Ambitionen har således varit, trots begränsningar vad gäller tid och resurser, att anlägga ett brett perspektiv på arbetslivet. Man kan konstatera en förskjutning i arbetslivsbegreppets användning, från att ha varit en diffus synonym till arbete och arbetsmarknadsfrågor i 12

största allmänhet, till att bli ett alternativt politiskt perspektiv, där arbete, privatliv med familj och vänner och samhällsliv med lagar, bidrag och skatter, tangerar och påverkar varandra. Om man så vill kan man säga att arbetslivsperspektivet är mindre patriarkalt än vad mer traditionella ansatser är de tenderade att göra hem, hushåll och familj osynliga, som tillhörande kvinnornas värld. Tillsättningen för första gången av en arbetslivsminister i Näringsdepartementet, i stället för en arbetsmarknadsminister, kan tolkas som en markering av sambandet mellan frågor som rör ekonomi och näringsliv, respektive sociala förhållanden i vid mening. Sverige var tidigt ute när det gällde insikten om vikten av kvinnors frigörelse och arbetslivets centrala roll i sammanhanget. Ur den förståelsen växte många av välfärdssamhällets viktigaste institutioner fram. Strukturen ovanför företagsnivån har nu blivit en ny organisationsnivå, där näringsliv, stat och det civila samhället agerar för att främja olika intressen. Arbetslivet är en arena för mångas påverkan, där myndighetsrollen ofta har kommit i konflikt med ambitionen att olika parter och aktörer själva skall hitta nya vägar till samarbete och sätt att nå sina mål. Arbetslivsperspektivet är ett öppet perspektiv. Det betyder att man, för att förstå vad som händer och varför, bör beakta orsaksförhållanden som ligger utanför arbetslivet självt, t ex i makroekonomiska faktorer, i sociala processer eller mer personliga förhållanden. Till skillnad från ett typiskt ekonomiskt perspektiv där människan ses som maximerare av sin materiella nytta, är det rimligt att i arbetslivssammanhang beakta människan som social och biologisk varelse. Hon har en enastående kapacitet, intellektuellt, emotionellt och fysiologiskt, men hon är trots allt begränsad. Många hävdar idag att man i arbetslivet allt oftare tangerar och ibland överskrider gränserna för hennes anpassningsförmåga. Sverige kan berömma sig för att ha ett brett arbetslivspolitiskt perspektiv, till skillnad från t ex många andra länder i oecd kretsen där 13

arbetslivet länge var organiserat efter en manlig försörjarnorm, väl avskiljt från vardagliga familjeproblem. Likväl är det viktigt att ständigt ha uppmärksamhet på att människan och strukturerna förändras. Sedan 1970-talet, det svenska arbetsrättsdecenniet, har andelen av arbetskraften med enbart grundutbildning sjunkit från 52 till 16 procent, andelen kvinnor i arbete har ökat med en tredjedel. Arbetslösheten har idag en mer strukturell karaktär och gruppen outsiders är mer än fördubblad. Har politiker, arbetsgivare och fackföreningar dragit de fulla konsekvenserna av de stora skillnaderna som finns mellan då och nu? Arbetslivet, inte enbart arbetsmarknaden, uppmärksammas allt mer av internationella organisationer som ilo, oecd och eu. De gör regelbundet analyser i förhållande till olika målkriterier för den ekonomiska politiken, tillväxt, arbetslöshet, prisstabilitet m m. Ansatsen har breddats allt mer när insikten ökat om hur djupt förankrat arbetslivet är i olika kulturella och sociala förhållanden. Jämförande undersökningar studerar ett stort antal parametrar för att fördjupa kunskapen om olika länders system. Någon enighet om vilken arbetslivsregim som är mest framgångsrik råder inte och många forskare delar uppfattningen att någon idealisk modell för alla länder inte existerar, utan det gäller att finna ett antal balanspunkter som utgår från respektive lands förutsättningar kulturellt, geografiskt osv. Det finns i allmänhet flera ekonomiskt likvärdiga alternativ, men också krav på att det råder en grundläggande överensstämmelse mellan olika delar i systemet. Referensram: I centrum för starka kraftfält Här görs kortfattat ett antal nedslag som förtydligar vårt sätt att närma oss arbetslivet: 1. Arbetslivet är en ordning för att organisera samhällets och enskilda förhållanden i relation till produktionen. Denna ordning är summan av ett antal olika formella och informella system och processer 14

som sinsemellan är vagt koordinerade, men som påverkar varandra. Det kunde vara motiverat att avstå från ambitionen att se arbetslivet som en helhet, om det inte var för att de beroende variablerna ( resultatet ) är påverkade av helheten snarare än ett enskilt delsystem. I denna mening är en parallell till ett ekologiskt system adekvat. 2. Arbetslivet består av de system och processer som är väsentliga för att avväga samhällets, företagets och individens välfärd i en balanserad och långsiktigt hållbar helhet. Vi har intressen inom tre välfärdssystem; det enskilda välfärdssystemet (individen i sin miljö, med relationer, ansvarsförhållanden och personliga intressen), det ekonomiska välfärdssystemet (med företag, marknader och teknologi) samt, det politiska välfärdssystemet (med institutioner för att stimulera tillväxt och skapa trygghet genom sociala försäkringar). En viktig poäng med modellen är att vi som människor har intressen inom vart och ett av dessa, välfärden kan inte ensidigt optimeras inom något av dem. I stället för den gängse bilden av konflikter mellan individer som har olika intresseståndpunkter som beror på deras position i produktionssystemet, lyfter den här beskrivningen fram skiljelinjer eller avvägningar som finns inom varje människa. Vilket inte utesluter att det också finns viktiga partsbetingade intressekonflikter. 3. Välfärd är individens möjligheter att aktivt styra sitt (arbets-) liv. Definitionen syftar till att lyfta fram en aspekt som är otydlig i svensk välfärdsforsknings gängse formulering som är: Individens förfogande över resurser varigenom hon medvetet kan styra sitt liv (jfr sou 2001:79). Människor upplever en betydande styrning av sina liv genom olika institutioner och regelverk, inte minst i arbetslivet, som inte främst beror på brist på resurser utan på styrning från olika myndigheter, 15

arbetsgivare, avtal osv. Det är angeläget i dagens samhälle med dess många regleringar att undersöka om de är rimliga och hur de påverkar kärnan i välfärden, aktörsrollen. (I denna bok kommer det bara att kunna ske i mycket begränsad omfattning.) 4. En aktörsteori förutsätter en föreställning om individen som subjekt. Forskningen har med tiden klätt på den teoretiska abstraktionen homo economicus fler mänskliga attribut som allt mer liknar homo sapiens. Den självupptagna, beräknande, maximerande rational economic man är en igenkännbar manlig stereotyp, enligt en skribent i Financial Times (03 06 10): Många studenter, inte minst kvinnliga, finner denna mänskliga karikatyr frånstötande och oinspirerande, förutom att de inte känner igen sig själva. Den mer nyanserade bilden av människan bör ha en tydligare humanistisk grund. Människan är, styrd av känslor, kultur, erfarenheter och förnuft, mångsidig men ändå begränsat biologiskt och socialt anpassbar, en socialt formad rationalitet som är sammanhangsberoende, en social varelse, som agerar i eller i förhållande till sin grupp. En av de väsentliga delarna av den ekonomiska teorin är att den konsekvent håller fast vid att människor väljer, handlar med avsikt och planerar sin framtid, må vara med större eller mindre skicklighet. Många samhällsvetare och politiker utgår från en syn där människan väsentligen är styrd av olika strukturer, ett reaktions- snarare än ett aktörsperspektiv. Det är lätt att man hamnar i en position där människors egen förmåga underskattas. Dessutom kan strukturerna t ex olika myndigheters ingripande fungera passiviserande och problembekräftande, så att man känner sig som offer snarare än som någon som själv har en viktig del av lösningen i sin hand. Rollen arbetslös formas i hög grad av arbetsmarknadspolitiken. 16

Arbetslivsplanering används här för att benämna ett långsiktigt tänkande från individens egen sida vad gäller t ex utbildning och fortsatt lärande, utveckling av nätverk och resurser för att vid behov kunna klara en eftersträvad omställning i övrigt. Samhället behöver, enligt den analys som vi gör här, vara uppmärksamt på om man skapar roller och handlingsmönster som är proaktiva och resursskapande eller reaktiva och passiviserande. 5. Människors föreställningar har grundläggande betydelse. Det människan uppfattar som verkligt blir verkligt till sina konsekvenser. Föreställningar formas och tolkas inom ramar som tillhandahålls av närstående och signifikanta andra, men också av ledare i samhället, politiker, media, företagschefer, kulturpersoner, skola osv. Att rationaliteten är socialt formad innebär att vad som uppfattas som logiskt och rationellt av en människa, kan se mycket olika ut. Människan är motiverad av känslor, men hon planerar och agerar strategiskt utifrån hur hon uppfattar sina intressen på kort och lång sikt. Viktiga begrepp, t ex sjukdom, uppfattas ofta som mer entydiga än de är. Gränsvärden är sällan intressefria eftersom de kan påverka fördelning av resurser. På liknande sätt finns mängder av subjektiva bedömningar i vad som uppfattas som en objektiv verklighet. 6. Arbetslivet liksom den enskidla arbetsplatsen är inte resultatet av en samordnad beslutsprocess utan av många aktörers olika val och handlingar. Som teoretiskt begrepp har det anknytning till en kollektiv nyttighet, eller med en i ekonomisk teori vanlig metafor, en allmänning. (En sådan t ex en gemensam betesmark hotas alltid av överutnyttjande och för lite underhåll. Den som ökar sin djurflock blir rikare samtidigt som allas djur får lite mindre att beta. Vinsterna är koncentrerade, kostnaderna utspridda, om man inte lyckas åstadkomma en vettig reglering. På liknande sätt men omvänt när stängslet skall lagas. Den som gör jobbet får dra hela lasset för något alla har nytta av risken är stor att inget görs om man inte får till stånd ett ordnat samarbete, se Ostrom 2000.) 17

Ett antal fenomen som förknippas med detta perspektiv är aktuella när man betraktar arbetslivet, både problemet med underinvestering och free riders (snyltning). Lokala arbetsmarknadsfrågor får sällan den uppmärksamhet och de resurser som är optimala för att olika aktörer räknar med att någon annan gör jobbet. Olika aktörer dumpar problem och kostnader på varandra; intresset för att göra mer riskfyllda ansträngningar skulle öka om den som gjorde det fick en större del i den samhälleliga besparingen. Projektets organisation Tiden under ett halvår hade en styrande roll vid valet av uppläggning och arbetsformer för trendstudien. Inom Arbetslivsinstitutet etablerades en arbetsgrupp med företrädare för institutets olika enheter och dessa ombads att utifrån en kortfattad uttolkning av uppdraget inbjuda forskare med relevant erfarenhet att bidra med underlag till en för en översiktlig och bred trendanalys. Utgångspunkten var att utnyttja befintlig forskning vid institutet, som med ca 100 disputerade forskare från många discipliner har stor mångvetenskaplig bredd; från medicin, fysiologi och psykologi till företagsekonomi, pedagogik och sociologi. Som ansvarig för uppdraget har jag haft hjälp av en grupp som företrätt Arbetslivsinstitutets organisatoriska enheter. Resultatet av processen blev de bidrag som samlats i antologin Ute och inne i svenskt arbetsliv. Forskare analyserar och spekulerar om trender i framtidens arbete, Casten von Otter (red). Bilden är inte heltäckande vare sig man utgår från frågeställningen eller ser till all den kompetens som finns vid institutet. Men det är ett utsnitt som ger en ovanligt bred bild av arbetslivet, med utgångspunkt i olika viktiga frågeställningar. Gemensamt för båda publikationerna är avsikten att formulera analytiska perspektiv, slutsatser eller hypoteser som rör orsaker och åtgärder, snarare än fördjupade beskrivningar av problem. Syftet med denna bok är att lyfta fram vissa aktuella trender och 18

problem i arbetslivet och diskutera en referensram för att förstå dem med antologins uppsatser som startpunkt. Begreppet trend används här som i det vardagliga språket, som en indikation på en förändring över tid, med möjlig bäring på nutid eller framtid. En förändring är inte en trend, men en serie små förändringar över tid kan bilda en stark trend, som ett mönster som brer ut sig och omfattar fler och fler. Nya trender och effekter Forskarna har inom sina respektive områden undersökt vilka trender som är betydelsefulla och hur dessa påverkar arbetslivet. Här skall bara i kort sammanfattning några slutsatser av särskilt intresse för denna skrift redovisas. I texten hänvisas till antologin enligt uppräkning i anslutning till litteraturlistan. Ett nytt skede Omfattningen och betydelsen av de samlade förändringarna i arbetslivet och ekonomin under 1990-talet tenderar att underskattas, särskilt nu efter att den sk it-hypen stannat av. De avregleringar som gjordes för att öka konkurrens och omvandlingstrycket i svensk ekonomi har varit framgångsrika med avseende på sina primära mål. Störst har skillnaderna varit när det gäller den tidigare starkt konkurrensskyddade offentliga sektorn. Arbetsgivarna har fått helt nya möjligheter att spela ut olika alternativ mot varandra för att pressa kostnaderna. Det har blivit nödvändigt för löntagarsidan att beakta att jobben blivit mer lättrörliga. Den nya informationstekniken möjliggör snabb kostnadsuppföljning och dito jämförelser. En rad sådana faktorer har ökat produktivitetspressen och rationaliseringstrycket. I första hand eftersträvar nog de flesta företagsledare och andra chefer att uppnå produktivitetsökningen genom utveckling av bättre teknologier och system, men i andra hand står många inför valet att avveckla verksamheten eller öka kraven på personalens 19

arbetsinsats. Inom offentlig verksamhet, som i allmänhet är en personalintensiv tjänsteverksamhet, är det ännu svårare att uppnå rationaliseringseffekter inom givna ramar. Därför hänvisas man istället ofta till att sänka personaltätheten och göra interna omorganisationer som inte i egentlig mening ökar effektiviteten utan bara belastningen på kvarvarande personal. Vi befinner oss i inledningsfasen till en ny industriell epok. Det handlar om en teknologisk och ekonomisk revolution som radikalt ändrat arbetsinnehållet och arbetsorganisationen för många, samtidigt som det omgivande samhällets institutioner är kvar i gamla hjulspår. Obalansen skapar oro och konflikter. Trygghet och tillförsikt är strategiska faktorer för att skapa den form av dynamisk kreativitet som är en förutsättning för att tillfullo utnyttja nya tekniska och ekonomiska förutsättningar för tillväxt och välfärd. Det rör sig om en eftersläpning i de institutionella systemen som politikerna och organisationerna ännu inte har grepp över. I denna mening rör det sig om en betydligt allvarligare och mer omfattande kris än vad som oftast framkommer i debatten. Nya arbetsmiljöproblem Arbetslivet har inte utvecklats till det bättre i den utsträckning många tror. Även om nya arbetsmiljöproblem (stress och utbrändhet m m) dominerar i debatten idag, så kvarstår problem med kemiska och fysikaliska faktorer som utvecklas mot mer komplexa exponeringsmönster (u 7). Bilden av nya problem är välbestyrkt i tillgänglig statistik. I en rad avseenden har miljön förbättrats men de nya typerna av belastningar som handlar om ökad stress och oro, är svårare att identifiera och förklara. Data är entydiga när det gäller att den psykosociala miljön för många har försämrats. Det går också att identifiera konkreta orsaker till detta. Att säga så innebär inte ett ställningstagande till om sjukskrivningsnivån är berättigad eller vilka motåtgärder som bör bli aktuella. Det påverkar givetvis inte 20