Yttrande angående förslag till förvaltningsplan, miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning

KILS KOM MU p~ Yi;i.t{- sf~y KOMMUNSTYRELSEN YTTRANDE 2015-04-07 Yttrande angående förslag till förvaltningsplan, miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning för Västerhavets vattendistrikt 2015-2021 dnr 537-34925-2014 SAMMANFATTNING Kils kommun är kritiska till formen för införandet av förslaget på åtgärdsprogrammet för Västerhavets vattendistrikt och tycker att den saknar politisk och lokal delaktighet och inflytande. Det saknas finansiering av många av åtgärdema i åtgärdsprogrammen. Kommunema kan inte pekas ut som ansvariga för åtgärder för att utföra Sveriges åtaganden, när finansieringsprincipen inte tillämpas. Åtgärdsprogrammen är så övergripande fmmulerade att de riskerar leda till åtgärdsunderskott i vattenmilj ön. Kostnadema är underskattade och nyttama är överskattade. Åtgärdsprogrammen ger inte den styming och det stöd för prioriteringar som behövs. Om kommuner ska åta sig åtgärder för att Sverige ska uppnå EU:s vattendirektiv utan finansiering förutsätter vi att det sker genom en dialog mellan vattenmyndighetema och ledningen i respektive kommun, för att stat och kommun ska kunna kraftsamla kring de viktigaste åtgärdema. Välförankrade delåtgärdsprogram bör tas fram för vissa av åtgärdema. Kilskommun Postadress Besöksadress Telefon 0554-19100 Box88 Kommunhuset Fax 0554-129 74 665 23 Kil Östra Torggatan 2D E-post mbn@ldl.se Bankgiro Plusgiro Org.nr 109-6510 12 2110-0 212000-1751 Sida 1av8

SYNPUNKTER PA SYSTEMATISK NIVA Kil kommuns utgångspunkt är att god vattenkvalitet i sjöar och vattendrag samt rent dricksvatten är värden som ska värnas men vi ifrågasätter om de nu remitterade åtgärdsprogrammen kommer att ge detta resultat. Mycket har förbättrats men det återstår mycket innan åtgärdsprogrammen är funktionella och kan få avsedd styrkraft AVSAKNAD AV PRIORITERING OCH POLITISK FÖRANKRING Sveriges hantering av vattendirektivet kan ifrågasättas. Det finns systemfel i Sveriges sätt att hantera EU:s vattendirektiv. Sverige har till skillnad från andra länder inom EU valt en vattenförvaltningsmodell som bygger på juridiskt bindande miljökvalitetsummer som är fastställda i frånvaro av politiska beslutsprocesser. Denna förvaltningsmodell bör ses över och regeringen bör nyttja de verktyg som finns för att rätta till bristerna. Nuvarande modell riskerar att leda till att Sverige inte lever upp till EU:s vattendirektiv. En mer ändamålsenlig statlig organisation och politisk styrning är nödvändig. Kils kommun är kritiska till hur processen och dialogen med kommunerna har gått till. Åtgärdsprogrammen måste vara förankrade i lokal politiken. Kravet i vattenförvaltningsförordningen om samråd med kommuner bör tillämpas och innebära tidiga och återkommande kontakter under cykelns gång. Ett omfattande remissförfarande efter fem års arbete är otillräckligt. Vi anser att vattenmyndigheterna måste utvärdera hur arbetet under den innevarande åtgärdscykeln gått till. Kils kommun tycker att ansvarsfördelningen och finansieringen av åtgärderna måste klargöras. Dialog med ledningen i vmje kommun måste ske för att stat och kommun ska kunna kraftsamla kring de viktigaste åtgärderna. Detta är nödvändigt om kommunerna ska kunna bidra till rorbättrad vattenkvalitet i Sverige. Åtgärdsprogrammen och åtgärdsförslagen är formulerade på en så övergripande nivå att det riskerar leda till att önskvärda åtgärder inte genomförs och målen inte uppnås. När det inte sker någon prioritering bland åtgärderna, försvåras uppfyllandet av miljökvalitetsnormerna. En lokal tillsynsmyndighet har ansvar för tillsyn av flera olika smiers verksamheter inom miljöbalkens område. Tillsynsbehovet ska speglas i kommunens behovsutredning. Vatten är en av många aspekter inom milj ötillsynen. Om staten anser att tillsynen ska fokusera och kraftsamla inom just vattenfrågor är det en förutsättning att kommuner får besked och finansieringsstöd från staten i vad kommunerna ska prioritera och hur. STATLIG FINANSIERING SAKNAS Regeringen måste ta ansvar för åtgärder och finansiering. Sverige är unikt med att låta miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram med stora Sida 2 av8

konsekvenser för samhälle och miljö fastställas i fi:ånvaro av politiska beslutsprocesser. Beslutsunderlagen till åtgärdsprogrammen har blivit bättre sedan fö11'a cykeln 2009-2015, men det går inte att genomföra vattenförvaltningen så att miljökvalitetsnmmerna följs genom åtgärdsprogrammen. Därmed kommer heller inte riksdagens miljökvalitetsmål att kunna nås. Det behövs ett omtag. Det saknas fortfarande finansiering av åtgärderna i åtgärdsprogrammen. Kommunerna kan inte åläggas åtgärder för att utföra Sveriges åtaganden, utan att det först har klarlagts vad åtgärderna kommer att kosta och hur de ska finansieras. Problemen går inte att lösa utan offentlig finansiering. Havs- och vattenmyndigheten och vattendelegationerna är förhindrade att lämna förslag som riktar sig mot regeringen. Därmed saknar åtgärdsprogrammen de viktigaste styrmedlen, åtgärderna och nödvändig finansiering. Staten undandrar sig ett ansvar samtidigt som kostnadsdrivande åtgärder läggs på kommunala reningsverk och andra i samhället. Härtill kommer att åtgärdsprogrammen ska vara vägledande i samband med myndighetsutövning mot enskilda med stöd av miljöbalken och att miljökvalitetsnormen ska beaktas i den fysiska planeringen enligt PBL. Detta anser Kils kommun är orimligt. SVENSK ÖVERIMPLEMENTERING Ett åtgärdsprogram får bara omfatta sådana åtgärder som behövs för att miljökvalitets-normer ska kunna följas. 1 Åtgärder som behövs i största allmänhet för att genomföra vattenförvaltningen uppfyller inte det kravet. Det gör heller inte åtgärder som mer allmänt vore positiva för vattenmilj ön, men som inte kopplar till en miljökvalitetsnorm. Sådana åtgärder måste strykas eller skrivas om. Ett exempel är vattenmyndigheternas krav på Ha V att ta fram vägledning om recipientkontroll och på länsstyrelserna att besluta om kontrollprogram. Åtgärden leder till vällovlig datainsamling om vattenmiljön för att följa upp statusen (allmänt bra för vattenförvaltningen och statens miljöövervakning) men inte till att en miljökvalitetsnorm följs (syftet). De nu föreslagna åtgärdspunkterna är utformade som att NN behöver göra XX genom att göra YY, särskilt i områden där/så att miljökvalitetsnormen för vatten följs. Sådana formulerade åtgärder måste göras om eller ändras till att utformas I de fall miljökvalitetsnormen för vatten inte följs eller riskerar att inte följas, behöver NN göra XX genom att göra YY. Vattenmyndigheterna bör analysera för vilka vattenförekomster som mål året for God ekologisk status bör flyttas fram till2027. Vi ifrågasätter om Sverige uppfyller kraven i ramdirektivet för vatten. 1 5 kap. 4 miljöbalken Sida3 av8

SYNPUNKTERPAATGÄRDSPROGRAMMEN Det är bra att förvaltningsplaner och åtgärdsprogram blivit mer konkreta sedan 2009. Det är också positivt att vattenförekomsternas status bedömts med stöd av mer data, även om mycket brister kvarstår. Ett gemensamt problem med vattenmyndigheternas material är omfattningen, med mycket text och upprepningar. Det är svårt att följa analysen från problem till åtgärder och åtgärdskombinationer. Konsekvensutredningen görs separat och innehåller i sin tur nya åtgärdsuppgifter som inte framgår av åtgärdsdelen. Upplägget och omfattningen försvårar transparensen. Vattenmyndigheterna har utfmmat åtgärdsprogrammen på olika sätt. Vattenmyndigheterna måste beakta rättssäkerheten. Här anser vi att Vattenmyndigheten för Västerhavets modell med remitterade åtgärdsprogram som innehåller bilagor om åtgärdsområdena är tydligast. Övriga vattenmyndigheters remitterade åtgärdsprogram består av både tryckta och webbaserade delar, en blandning som ger sämre överblick och sammanhang. Hänvisningar på webbsidorna till underlagsmaterial som inte ingår i remissen förvirrar om vad som ska besvaras. Det framstår inte tydligt vad som ingår i åtgärdsprogrammet och remissen. KOSTNADSBERÄKNINGAR Kostnaderna är underskattade och nyttorna är överskattade. Schabloner har använts för att beräkna kostnaderna. Åtgärderna för att uppnå miljökvalitetsnmmerna för vatten behöver relateras till rimlighetsavvägningen i de allmänna hänsynsreglerna, 2 kap 7 miljö balken. Kils kommun upptäcker att stora brister och fel på data och kostnader föreligger i databasen VISS. Data har ofta visat sig inte vara kvalitetssäkrad i kontakt med kommunen. Åtgärdskraven i åtgärdsprogrammen blir då fel och miljökvalitetskraven nås inte. Nyttan överskattas och kostnaderna underskattats. Följden blir att åtgärder är orimliga eller inte genomförbara. Kvalitetssäkringen av data om möjliga åtgärder och nyttan från dessa måste bli bättre. Vattenmyndigheterna måste ta fram ett mer komplett underlag som visar på borde fördelning mellan olika alctörer. Åtgärdsprogrammen riskerar att inte åstadkomma den nytta som de utlovar. Sverige riskerar att rapportera felaktiga data och åtgärder till EU och få svårförklarad kritik tillbaka. FORMULERING AV ÅTGÄRDER Åtgärdsprogrammet beskriver vilka styrmedelsåtgärder och fysiska åtgärder som myndigheter och kommuner "behöver" utföra. Enligt Kils kommun måste det tolkas som vad kommunerna "bör" utföra, eftersom det inte :fim1s någon fungerande finansieringsprincip för detta. Kils kommun anser även Sida 4av8

att förslagen är för överglipande formulerade och inte tilh äckligt konkreta samt bedömer att åtgärdsprogrammen tyvärr inte ger den styrning och det stöd för priotiteringar som behövs. BRISTFÄLLIG ANVÄNDNING AV REGLERNA OM UNDANTAG, AVSTEG, MINDRE STRÄNGA KRAV OCH SENARELÄGGNING AV MALAR I prioriteringsarbetet borde hänsyn även tas till reglerna om avvikelser och undantag m.m. (4 kap 9-13 vattenförvaltningsförordningen). Enligt dessa regler kan mindre stränga kvar ställas för åtgärder i konstgjorda eller kraftigt modifierade vatten som är orimligt dyra, eller som får stora konsekvenser på andra intressen. Likaså kan tiden för uppfyllande av kvalitetskraven för dessa vatten ske vid en senare tidpunkt, t.ex. om det behövs stegvisa åtgärder eller om åtgärderna är orimligt dyra för ett kmim e genomförande. Med tanke på omfattningen och de samlade kostnaderna för förslaget, särskilt de avseende fysisk påverkade vattenförekomster, förefaller det naturligt att utnyttja dessa regler och prioritera andra åtgärder först. Detta gäller särskilt de vatten som idag visar en positiv trend men som inte hinner uppnå kraven inom utsatt tid. För flera av dessa åtgärder bör tiden för uppfyllande flyttas till2027. ÖVERAMBITIÖsA, FELAKTIGA, GENERALISERADE OCH ORIMLIGA FÖRSLAG Ett mycket stmi antal vattenförekomster har av olika anledningar bedömts inte klara god status. Bedömningarna är gjorda utifrån Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering. Det finns anledning att ifrågasätta om en del gränser och parametrar för olika statusklasser har satts för snävt eller för generellt i föreskrifterna. Detta kan det leda till felprioriteringar i form av krav på omfattande och kostsamma åtgärder med liten eller obefintlig miljönytta. Generella parametrar, som exempelvis att om mer än 15 % av närområdet (d.v.s. området upp till30meter från strandlinjen) utgörs av intensivt brukad mark eller anlagda ytor blir den ekologiska statusen sämre än god, riskerar att suboptimera insatserna och inte medföra optimalt utfall för varje satsad krona. En rimligare ansats är att genom detaljstudier inom vmje eller flera sammanhängande avrinningsområden selektera fram de åtgärder som mest kostnadseffeldivt leder mot målsättningarna inom planperioden. En sådan genomgång görs lämpligen i delåtgärdsprogram tillsammans med kommunen och markägarna, i enlighet med den subsidiaritetsprincip som uttrycks redan i EU:s vattendirektiv. En fasfonening till högst 0,1 mg fosfor/l utsläppt avloppsvatten i de kommunala avloppsreningsverken är orealistiskt av både ekonomiska och Sida 5 av8

tekniska skäl. Att utgå från att ensidigt belasta VA-kollektiven med denna kostnad låter sig nog inte göras. När det gäller åtgärderna av enskilda avlopp till normal skyddsnivå innebär det att kommunerna ska utöka sin tillsyn över enskilda avlopp (kan vara tusentals i vatje kommun) med höga kostnader som följd för privata fastighetsägare. Bara i Kils kommun finns över l 000 enskilda avlopp att åtgärda, vilket är mycket kostsamt. Då är samspelet mellan när vattentjänstlagen respektive miljöbalken ska tillämpas viktig. För att underlätta för fastighetsägare och vatten- och avloppsorganisationer att prioritera mellan enskilt eller allmänt avlopp och investera rätt, behöver åtgärdsprogrammen bli betydligt mer konkreta. Åtgärdsprogrammen behöver ange i vilka områden de enskilda avlopp eller grupper av sådana finns, som signifikant påverkar följsamheten till miljökvalitetsnormen God ekologisk status. Att allmänt peka ut alla enskilda avlopp i ett avrinnings- eller åtgärdsområde och överlåta till andra att välja efter eget huvud duger inte. Vattenmyndigheterna skjuter över sitt eget ansvar på kommuner och kommunala VA-huvudmän. Kils kommun skulle ha önskat ett åtgärdsprogram där berörd kommun och stat gjorde en tydlig prioritering och tog tag i de åtgärder som är viktigast först. Enligt åtgärdsprogrammet behöver kommunen ställa krav på enskilda avlopp. Det är fastighetsägarens ansvar att åtgärda det enskilda avloppet. Beroende av var de enskilda avloppen är lokaliserade påverkar de vattenkvaliteten olika. Det vore därför önskvärt att göra en prioritering av de avlopp som har störst betydelse först. Att generellt peka ut alla enskilda avlopp ger ingen styreffekt och riskerar att fördyra arbetet för kommunerna, med kraftigt ökade resursförstärkningar inom miljöförvaltningarna som följd. Tillsyn av enskilda avlopp bör istället ske samordnat med en kommunal planering (VA-plan och översiktsplan), vilken egentligen borde vara en självklar följd av de relativt rimliga åtgärdsförslagen (7 och 8) om att fram kommunala VA-planer och utveckla kommunernas översiktsplaner. Enligt åtgärd 6 för kommunerna (vattenskyddsområden) ska kommunerna säkerställa långsiktigt skydd för dricksvattenförsäljningen så att MI<N följs. I gällande lagstiftning faller detta ansvar på både länsstyrelse och kommuner. Det är olyckligt, och heller inte lagenligt, att Vattenmyndigheten på detta sätt styr om denna skyldighet till enbart kommunerna. Det är även oklati om Vattenmyndigheten anser att V A kollektiven ska stå för dessa åtgärder. Att skydda en vattentäkt för att uppfylla kraven i livsmedelslagstiftningen är ett syfte och det faller på V A kollektivet i kommunerna. Att skydda täkterna för att uppfylla MKN är att annat syfte och det ska skattekollektivet stå för, inte VA-kollektiven. Förutom mer traditionella miljöproblem om miljögifter, försurning och övergödning så värderar Vattenmyndigheten nu så kallad "fysisk påverkan Sida 6 av8

på vattenförekomster" som Västerhavets vattendistrikts största miljöproblem. Det kan handla om att sjöar har sänkts, marker har dikats ut, dammar har byggts och vattendrag har rätats. Det anges också att hälften av sjöama och två tredjedelar av vattendragen har problem med fysisk påverkan i form av vandringshinder vilket innebär att god status inte kan uppnås innan dessa är åtgärdade. Verksamheter såsom vattenkraft, jordbruk, översvämningsskydd, sjöfart, kulturlämningar och infrastruktur kan leda till utpekandet av konstgjord vattenförekomst och även s.k. kraftigt modifierade vatten och hamnar således i konflikt med de åtgärder som föreslås för att uppfylla god ekologisk status. Det kan alltså handla om åtgärder som genomfördes för hundratals år sedan och där ekosystemen idag har anpassats sig till förändringama. Dock inte samma ekosystem som fanns där innan förändringama genomfördes. Konsekvensema för denna typ av åtgärder är dåligt belysta. För kommurremas del anges att de viktigaste åtgärdema är att inventera, planera och genomföra åtgärder mot vandringshinder för fisk och andra vattenlevande djur vid vägpassager över vatten i det kommunala vägnätet. Åtgärdema åläggs fastighetsägama och åtgärder kan t.ex. vara utrivning av vandringshinder (t.ex. dammar, gamla kvamar och kraftverk) och omläggning eller utbyte av vägtrummor. Åtagandena kan bli omfattande för jordbrukare, skogsägare och kraftverksägare. Inte heller i detta sammanhang har intressen vägts eller analyserats vid framtagande av förslaget. Dessa åtgärder är kostsamma och kan sannolikt medföra påtagliga konsekvenser för landskapsbilden, befintliga ekosystem och kulturmiljöer. För dessa åtgärder skulle det vara särskilt motiverat att tillämpa reglema om avsteg, undantag, mindre stränga krav och framflyttade mål för att kunna prioritera de viktigaste åtgärdema och för att få kommuner och markägare att hinna förbereda åtgärdema på ett rimligt sätt. I detta sammanhang är det särskilt angeläget att processen sker i samverkan med de berörda. Särskilda delåtgärdsprogram bör tas fram för dessa åtgärder i samverkan med berörda intressenter kring vattenförekomstema. VÄLFÖRANKRADE DELATGÄRDSPROGRAM BEHÖVS Eftersom många åtgärder har valts utan hänsyn tilllagkraven om analys av ekonomisk konsekvens och nytta borde dessa frågor kunna lyftas ut ur åtgärdsprogrammet och omarbetas i ett delåtgärdsprogram där kommunema och fastighetsägamages större möjlighet till inflytande och prioriteringsmöjligheter. Allra bäst skulle det vara om regeringen enligt 5 kap 4 miljöbalken ger kommunema i uppdrag att, under vägledning av Länsstyrelsema eller Vattenmyndighetema, ta fram förslag på sådana delåtgärdsprogram. På så vis kan tankama om subsidiaritet tillämpas på ett tydligare sätt och kommunema kan prioritera och anpassa åtgärdema till dess resursmässiga förutsättningar att genomföra dem. Sida 7 av8

Om regeringen inte fattar ett sådant beslut finns det möjlighet för vattenmyndigheten avstå att fastställa delar av åtgärdsprogrammet för att istället arbeta vidare med dessa frågor som delåtgärdsprogram (enligt 6 kap 3 vattenförvaltningsförordningen). Delåtgärdsprogram får tas fram för delar av vattendistriktet där speciella åtgärder behövs för en sektor, fråga eller vattentyp. Ett delåtgärdsprogram skall på lämpligt sätt därefter tas in i åtgärdsprogrammet för distriktet. Vattenmyndigheten kan (enligt 26 förordning om länsstyrelseinstruktion) låta respektive Länsstyrelse i vattendistriktet att ta fram förslag till delåtgärdsprogram för dessa frågor som Vattendelegationen därefter antar. Beslut bör fattas om att ta fram välförankrade delåtgärdsprogram för bl. a.: Åtgärder av enskilda avlopp. Dessa bör föregås av kommunala V A planer som kopplas integreras till kommunernas översiktsplaner. Georg Forsberg Kommwzstzjrelsens 1:e vice ordförande Sida 8 av8

KILS KOM MU r~ ~tt ~r~y KOMMUNSTYRELSEN Sammanträdesdatum PROTOKOLLSUTDRAG 2015-04-07 KS 56 Dnr KS 14/373 FÖRSLAG TILL FÖRVAL TNINGSPLAN, MILJÖKVALITETSNORMER, ATGÄRDSPROGRAM MED TILLHÖRANDE MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING FÖR V ÄSTERHAVETS VATTENDISTRIKT 2015-2021 SAMMANFATTNING Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikt har upprättat Förslag till förvaltningsplan, Förslag till miljökvalitetsnormer och Förslag till åtgärdsprogram med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning för perioden 2015-2021 för Västerhavets vatten distrikt. Samråd kring dessa förslag pågår den 1 november 2014-30 april2015. Förvaltningen har tagit fram ett förslag till yttrande över förslaget. Sammanfattningsvis föreslås att Kils kommun lämnar följande synpunkter: - Kils kommun är kritiska till formen för införandet av förslaget på åtgärdsprogrammet för Västerhavets vattendistrikt och tycker att den saknar politisk och lokal delaktighet och inflytande. - Det salmas finansiering av många av åtgärderna i åtgärdsprogrammen. Kommunerna kan inte pekas ut som ansvariga för åtgärder för att utföra Sveriges åtaganden, när finansieringsprincipen inte tillämpas. -Åtgärdsprogrammen är så övergripande formulerade att de riskerar leda tillåt-gärdsunderskott i vattenmilj ön. Kostnaderna är underskattade och nyttorna är överskattade. -Åtgärdsprogrammen ger inte den styrning och det stöd för prioriteringar som behövs. -Om kommuner ska åta sig åtgärder för att Sverige ska uppnå EU:s vattendirek-tiv utan finansiering förutsätter vi att det sker genom en dialog mellan vatten-myndigheterna och ledningen i respektive kommun, för att stat och kommun ska kunna kraftsamla kring de viktigaste åtgärderna. - Välförankrade delåtgärdsprogram bör tas fram för vissa av åtgärderna. Vid sammanträdet redovisar miljö- och byggchef Alija Tandh ovic förslaget till yttrande. BESLUTSUNDERLAG Inbjudan till samråd 2014-12-05 Förslag till yttrande över förslaget 2015-03-31 Sidan 1 av2

KILS KOMMUN p~~«- sr~y KOMMUNSTYRELSEN Sammanträdesdatum PROTOKOLL 2015-04-07 YRKANDEN Ordföranden Georg Forsberg (C) föreslår att kommunstyrelsen beslutar att Kils kommun lämnar det föreslagna yttrandet till Vattenmyndigheten samt att yttrandet även skickas till Värmlands ledamöter i riksdagen. PROPOSITIONSORDNING Ordföranden ställer proposition på sitt förslag och finner att kommunstyrelsen har bifallit det. BESLUT 1. Kommunstyrelsen beslutar att Kils kommun lämnar det föreslagna yttrandet till Vattenmyndigheten, enligt bilaga. 2. Kommunstyrelsen beslutar att yttrandet även skickas till Värmlands ledamöter i riksdagen. UTDRAG Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikt Sidan 2 av2