Remissvar till betänkandet Särskilda spaningsmetoder (SOU 2010:103)

1 (15) Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM Stockholm, 30 juni 2011 Remissvar till betänkandet Särskilda spaningsmetoder (SOU 2010:103) Civil Rights Defenders har genom remiss beretts tillfälle att komma in med ett yttrande över Polismetodutredningens slutbetänkande Särskilda spaningsmetoder (SOU 2010:103). Med anledning av detta anförs följande: 1. Sammanfattning och övergripande synpunkter Polismetodutredningen har haft i uppdrag att överväga användningen av infiltration, provokation, samt kartläggning och övervakning med tekniska spaningsmedel. Inom ramen för detta uppdrag har det ingått att överväga i vilken utsträckning polisen bör få begå brott, låta bli att ingripa vid pågående brottslighet, lägga ned åtal eller låta bli att inleda förundersökning. Uppdraget har även innefattat att överväga om polisen bör få slå ut mobiltrafik, bereda sig tillträde till annans bostad eller andra åtgärder som annars hade krävt beslut om tvångsmedel. Allt kan inte offras i jakten på brottslighet. Rättsstaten sätter upp gränser för vad som är acceptabelt. Vissa av dessa gränser framgår av de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna i regeringsformen och Europakonventionen, andra styrs av brottsbalken och rättegångsbalken. Men en rättsstat måste dessutom utformas på ett sätt som motverkar missbruk och korruption. Åklagare, poliser och andra myndighetspersoner begår brott. Det är en verklighet som varje rättsstat måste ta på allvar. Det är också en av anledningarna till att Civil Rights Defenders anser att myndigheters maktutövning måste kunna granskas. Utredningen har föreslagit skapandet av en ny institution: Nämnden. I linje med senare tids trender är Nämnden satt att, utan att individen därtill är medveten, tillvarata dennes intresse. Men granskning kräver insyn. Det är ett krav som ingen hemlig institution kan uppfylla. Såväl insyn som granskning är beroende av tydliga regler och därför är det viktigt att undvika att skapa juridiska gråzoner med vaga, generella och mångtydiga bestämmelser. Lagen ska vara förutsebar, inte bara för att var och en ska ha möjlighet att anpassa sig till lagen, utan även för att alla ska ha möjlighet att ställa andra till svars när deras rättigheter kränkts. Civil Rights Defenders menar att även om lagreglering är positivt, så har utredningens förslag inte i tillräcklig mån tagit hänsyn till de krav som ställs på en rättsstat. Civil Rights Defenders anser att utredningens förslag är för mångtydiga, vilket riskerar att främja korruption och missbruk och en för Stora Nygatan 26 Tel 08 545 277 30 info@civilrightsdefenders.org Organisationsnr 802011-1442 111 27 Stockholm Fax 08 545 277 50 www.civilrightsdefenders.org Plusgiro/bankgiro 90 01 29-8 Vi försvarar människors medborgerliga och politiska rättigheter och stärker människorättsförsvarare i Sverige och i världen. Bli människorättsförsvarare du med. Ge en gåva på plusgiro 90 01 29-8 eller sms:a FÖRSVARA till 72 930.

2 (15) rättsstaten främmande medelnormalisering. Civil Rights Defenders anser att förslagen innebär alltför omfattande och långtgående kränkningar av individens grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, och att det nya regelverket ger utrymme att kringgå de rättigheter som garanteras i brottsbalken och rättegångsbalken. 2. Överväganden avseende infiltration 2.1. Infiltration och inskränkningar i grundläggande mänskliga fri- och rättigheter Utredningen har undersökt behovet av lagreglering avseende infiltration, en polisiär arbetsmetod som har använts oreglerat under årtionden. Enligt utredningen är infiltration inte något som behöver lagregleras, men däremot en del därtill kringliggande metoder. Vissa av dessa metoder har utredningen ansett vara helt nödvändiga för att infiltrationsoperationer ska kunna genomföras eller fullföljas (se nedan 2.2 Ansvarsfrihet för brott begångna av polisen, 2.3 Undantag från åtals- och förundersökningsplikt samt 2.4 Visst biträde av privatpersoner). Ytterligare vissa är avsedda att användas inom ramen för sådana operationer men är inte begränsade till dessa (se nedan 3 Brottsprovokation, 4.2 Ljudupptagning, bildupptagning samt lokalisering av person, 4.3 Tillträde till utrymmen i vissa fall, 4.4 Störning av mobil elektronisk kommunikationsutrustning). Under förevändning av lagreglering, något som Civil Rights Defenders förvisso förordar, har utredningen föreslagit långtgående utvidgningar av vad polisen får göra. Utredningen avviker i detta från några av de mest centrala principerna som ska styra och därmed begränsa polisens verksamhet i Sverige. 1 2.2. Straffrihet för poliser 2.2.1. Annars brottsliga gärningar Utredningen har föreslagit att polisen ska få tillåtelse att begå brott för att genomföra eller fullfölja infiltrationsoperationer. Detta ska ske enligt ett system med såväl förhandstillstånd som ansvarsfrihet i efterhand och avser samtliga gärningar som skulle kunna anses som medverkan i mindre mån, samt brott som kan antas inte föranleder högre straff än böter. Den utredning eller underrättelseverksamh Utredningens förslag i denna del är en utvidgning av polisens befogenheter som går tvärt emot tidigare rådande principer (se fotnot 1). 1 De fram till dags dato gällande principerna för polisens s.k. okonventionella spaningsmetoder utredningen behandlar framgår av propositionen till polislagen (prop. 1983/84:111). Dessa är: - att polisen aldrig själv får begå en kriminaliserad handling för att efterforska eller avslöja ett brott; - att polisen aldrig får provocera eller i övrigt förmå någon att inleda en brottslig aktivitet; - att polisen aldrig av spaningsskäl får låta bli att vidta föreskrivna åtgärder mot brott eller en för brott misstänkt person; samt - att beslut alltid bör fattas av åklagare eller polisman i polischefsbefattning och att stränga krav på dokumentation måste upprätthållas. Därtill gäller även legalitets-, behovs- och proportionalitetsprinciperna.

3 (15) 2.2.2. Straffrihet och infiltration Straffrihet är enligt u Det faktum att svensk polis ska kunna begå brott och medverka till kriminalitet är enligt Civil Rights Defenders mening ett av huvudargumenten mot att införa infiltration som arbetsmetod. 2.2.3. Otydliga och vidsträckta befogenheter Utredningen har föreslagit att polisen får befogenhet att begå (i) gärningar som kan antas inte föranleda annan påföljd än böter; samt (ii) gärningar som, om de bedöms enligt reglerna om medverkan till brott, skulle utgöra medverkan i mindre mån. 2.2.3.1. Gärningar som kan antas inte föranleda annan påföljd än böter När utredningen talar om gärningar som ska antas inte föranleda annan påföljd än böter avser begränsningen gärningens konkreta straffvärde. Det handlar alltså inte om brott med endast böter i straffskalan utan brott som efter beaktande av alla omständigheter, inklusive gärningsmannaspecifika, inte föranleder mer än böter. Några av de förmildrande omständigheterna som ska beaktas framgår av de så kallade billighetsskälen i brottsbalken 29 kap 5. Paragrafen ändighet föreligger som omständighet (som alltså beaktas i sänkande riktning) är exempelvis att gärningsmannen är polis i utredande uppdrag. 2 Enligt Civil Rights Defenders blir konsekvensen att det är otydligt vilka brott som kan antas inte föranleda mer än böter. I vart fall är det fler än vad som antyds vid första anblick. Risken är dessutom att polisens brottsbekämpande motiv dubbelbeaktas; att polisens utredande eller undersökande uppdrag först motiverar ett sänkt straffvärde för att sedan motivera ansvarsfrihet. 2.2.3.2. Gärningar som skulle kunna utgöra medverkan i mindre mån De gärningar som enligt utredningen ska anses vara medverkan i mindre mån är inte begränsade till en viss brottstyp. Bestämmelsen ger polisen tillåtelse att begå alla brott som involverar mer än en gärningsman, där polisen har spelat den mindre rollen. Även brott som begåtts i gärningsmannaskap tillåts (utöver 2.2.3.1) om det skulle kunna bedömas som medverkan. Civil Rights Defenders anser att formuleringen är vag och att bestämmelsens verkliga omfång därmed blir otydligt. 2 Straffskalan kan i dessa fall understigas, vilket gör att även brott som inte har böter i straffskalan aktualiseras.

4 (15) 2.2.4. Polisens befogenhet att begå brott i underrättelseverksamhet Utredningen har föreslagit att polisen ska tillåtas begå brott för att förebygga, förhindra och upptäckta brottslighet. Som ovan nämnts är det oklart vilka brott som omfattas. I det preventiva arbetet finns det vare sig misstänkta eller brottslighet. Civil Rights Defenders finner det orimligt att förorda ett förslag som innebär att polisen är de enda brottslingarna och kan därför inte tillstyrka detta förslag. 2.2.5. Nöd och nödvärn bör inte reglera polisens befogenheter Utredningen uttrycker återkommande att det är onödigt med en heltäckande reglering eftersom nödbestämmelserna ändå ger infiltratörer möjlighet att begå brott. Civil Rights Defenders vill understryka att nöd- och nödvärnsbestämmelserna inte till någon del bör ses som en reglering av polisens verksamhet. Polisens synsätt och svensk lagstiftning har en problematisk inställning till denna fråga (t ex regleras polisens rätt att bruka våld i praktiken av ansvarsfrihetsreglerna i brottsbalken istället för polislagen). Det är inte rimligt att de yttersta gränserna för den svenska polisens våldsanvändning ska regleras av brottsbalkens ansvarsfrihetsregler och att polisen därmed i hög utsträckning kan undandra sig ansvar när dess våldsmonopol missköts eller missbrukas. Civil Rights Defenders ifrågasätter om dessa bestämmelser når upp till Europakonventionens krav på att varje statligt intrång i rätten till privatliv ska ha ett positivt lagstöd. Det bör vara en utgångspunkt för lagstiftaren att reglera polisens verksamhet på ett sådant sätt att den kan granskas och att ansvar kan utkrävas vid överträdelser. Civil Rights Defenders förordar tydliga lagregler och handlingsdirektiv för polisen. 2.2.6. Förhandstillstånd och ansvarsfrihet i efterhand Utredningen har föreslagit ett system med både förhandstillstånd och ansvarsfrihet i efterhand. Förhandstillståndet ska innehålla bl a Ansvarsfrihet i efterhand innebär att en polis som utför en annan gärning än vad förhandstillståndet avsåg ska gå fri från straff om den är direkt jämförbar med gärningen som avsågs. Bedömningen om den är direkt jämförbar ska göras på grundval av (i) gärningens straffvärde, (ii) vilka skyddsintressen som polisen kränkt, samt (iii) gärningens karaktär. Civil Rights Defenders ställer sig frågande till hur en jämförelse ska kunna ske om inte gärningen i förhandstillståndet preciseras närmare än till lagrum, och befarar att förhandstillståndet de facto kommer att innebära en oinskränkt fullmakt att begå brott.

5 (15) 2.2.7. Sammanfattning Civil Rights Defenders kan inte tillstyrka utredningens förslag avseende annars brottsliga gärningar. Civil Rights Defenders menar att det är en inom rättsstaten inneboende begränsning att polisen inte får begå kriminaliserade handlingar för att efterforska eller avslöja brott. Att utredningen därtill vill ge polisen vidlyftiga, otydliga och generella befogenheter med möjlighet till ansvarsfrihet i efterhand ökar risken för missbruk och försvårar granskning och utkrävande av ansvar. Det finns därtill en risk att allmänhetens förtroende för polisen urholkas med långtgående och förödande konsekvenser för det svenska samhället som följd. 2.3. Undantag från förundersöknings- och åtalsplikt m m Utredningen har föreslagit undantag från polisverksamhetens fundamentala principer om skyldighet att ingripa, förundersöknings- och åtalsplikt. Utredningen befarar att dessa principer, när infiltratören bevittnar eller får information om pågående brottslighet, kommer att resultera i att infiltrationsoperationerna avslöjas. Att ett avsteg från dessa principer krävs är enligt Civil Rights Defenders ett argument mot infiltrationsoperationer. Med utredningens förslag läggs ett större ansvar på polismyndigheten att bedöma brottslighet i förhållande till om, hur och när den ska beivras, något som primärt bör ligga på lagstiftaren och våra domstolar. Därmed urvattnas också en del av rättsstatens fundament och den konsekvensanalys utredningen erbjuder i denna del är bristfällig inte minst i relation till de följder en sådan utveckling kan få. 2.3.1. Ingripandeskyldighet Polisen har en skyldighet att ingripa när det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har begåtts. Polisens skyldighet är inte absolut utan ska alltid vägas mot de faktiska möjligheterna att ingripa. Enligt utredningen bör polisen inom ramen för en infiltrationsoperation kunna kringgå ingripandeskyldigheten eftersom de generellt har färre till buds stående medel än annars. En vägledande princip inom bruket av okonventionella spaningsmetoder är att polisen aldrig av spaningsskäl får underlåta att vidta föreskrivna åtgärder mot brott eller en för brott misstänkt person. Ändå uttrycker utredningen följande angående polisens skyldighet att ingripa: Det måste enligt utredningen göras en proportionalitetsbedömning. Vid en sådan bedömning måste vägas in dels behovet av ingripande från polisen för att förhindra eller avslöja brott, dels vikten av den pågående spaningsoperationen och faran för att avslöja denna vid ett ingripande. På samma sätt har t ex polismän som tjänstgör som livvakter inom personskyddet begränsade möjligheter, och därmed skyldigheter, att ingripa mot annan brottslighet än den som riktar sig mot skyddspersonen. Civil Rights Defenders är kritisk till jämförelsen med livvakter, som ju har ett skyddande uppdrag, och ifrågasätter både den proportionalitetsbedömning utredningen ser och hur den systematiskt ska resultera i annat än en skyldighet att ingripa. All offentlig makt ska utövas under lagarna vilket enligt

6 (15) Civil Rights Defenders innebär att ett systematiskt undantag från nu gällande ingripandeskyldighet ska regleras. 2.3.2. Förundersöknings- och åtalsplikt Åklagare ska enligt utredningens förslag få befogenhet att lägga ned förundersökning eller helt enkelt låta bli att inleda den om åklagaren anser att (i) Brottsligheten, om den skulle ha bedömts enligt reglering om medverkan till brott, skulle utgöra medverkan i mindre mån (likt 2.2.3.2 ovan); eller att (ii) Brottet har ett avsevärt lägre straffvärde än det infiltrationsverksamheten riktar in sig på. Civil Rights Defenders anmärker att inget nämns om huruvida åklagaren här ges befogenhet att ytterligare sanktionera brottslighet som begåtts av en infiltratör. Dels är det oklart om polisen med hjälp av denna bestämmelse kan kringgå kravet på förhandstillstånd enligt 2.2.6, dels om den innebär att ytterligare brottslighet i gärningsmannaskap kan begås. Enligt Civil Rights Defenders finns det en risk att sådana gråzoner utnyttjas och att oklarheter i detta avseende bör undanröjas. Förundersöknings- och åtalsplikten främjar en objektiv maktutövning och motverkar missbruk och korruption. Dessa fyller enligt Civil Rights Defenders en central funktion i rättsstaten, och utredningens förslag kan därför inte förordas. 2.3.3. Sammanfattning Civil Rights Defenders anser att det är viktigt att hålla hårt vid rättsstatens principer och att utredningen inte har presenterat tillräckliga skäl för att dessa ska sättas på undantag. Det framkommer inte heller hur korruption och missbruk till följd av föreslagna regler ska kunna undvikas. Civil Rights Defenders kan därför inte tillstyrka utredningens förslag om undantag från polisens skyldighet att ingripa, förundersöknings- och åtalsplikt. 2.4. Angående biträde av privatpersoner 2.4.1. Förslag Enligt utredningen är detta nödvändigt för flertalet infiltrationsoperationer. Enligt Civil Rights Defenders skulle detta vara ett argument mot att utföra sådana operationer. 2.4.2. Skillnaden mellan privatperson och tjänsteman Privatpersoner har ingen polisutbildning, de har inte samma skyldigheter vad avser dokumentation, de ansvarar inte i samma utsträckning för tjänstefel, är inte utsatta för disciplinära åtgärder och har vare sig det faktiska eller rättsliga skydd som poliser åtnjuter. Enligt Civil Rights Defenders är det även

7 (15) relevant att fråga sig hur dessa privatpersoner ska rekryteras och vad de kan ha för incitament att arbeta med polisen. 2.4.3. Förebyggande syfte Utredningen vill ge privatpersoner i en infiltrationsoperation befogenhet att bl a straffritt begå annars brottsliga gärningar. Inom ramen för en förundersökning måste åtgärden ytterst syfta till att en polisman ska kunna begå den annars brottsliga gärningen, men inom ramen för säkerhetspolisens underrättelseverksamhet finns inte denna begränsning. Civil Rights Defenders finner det anmärkningsvärt att utredningen föreslår mer omfattande befogenheter i förebyggande syfte än vad som ska gälla annars (se 5.4 angående tvångsmedel i förebyggande syfte). 2.4.4. Sammanfattning Civil Rights Defenders kan av ovan angivna skäl inte tillstyrka att polisen har ett organiserat samarbete med privatpersoner inom ramen för infiltrationsoperationer. 2.5. Infiltrationsoperationer Utredningen anser att polisens befogenhet att använda infiltration som metod följer av polislagens allmänna bestämmelser och att bruket av sådana operationer inte behöver lagregleras. I ljuset av de förslag utredningen anser nödvändiga menar Civil Rights Defenders att det finns skäl att ifrågasätta denna slutsats. Staten har en skyldighet att i lag reglera vissa inskränkningar i människors rättigheter och Sverige som land har ur ett vidare perspektiv ett ansvar att noggrant följa internationell rätt om mänskliga rättigheter och att inte balansera i en gråzon mellan vad som är lagligt och vad som innebär att människors rättigheter kränks. 3. Överväganden avseende provokation 3.1. Förslag rörande brottsprovokation Utredningen har under förevändning av lagreglering lagt fram ett antal förslag rörande brottsprovokation som klart strider mot tidigare gällande principer. Polisutredningen uttalade i detta hänseende att polisen aldrig bör få provocera eller annars förmå någon att inleda en brottslig aktivitet (se ovan fotnot 1). Brottsprovokation ska enligt förslaget få begås med syfte att få fram bevisning under förutsättning (i) (ii) att det föreligger stark misstanke om allvarlig brottslighet; samt att åtgärderna är av synnerlig vikt för utredningen.

8 (15) Brottsprovokation ska också få begås av annat syfte och utan krav på misstanke inom ramen för säkerhetspolisens underrättelseverksamhet. Enligt Civil Rights Defenders får brottsprovokation ses som uteslutet i en rättsstat och kan därför inte tillstyrka utredningens förslag. 3.2. Civil Rights Defenders anmärker att utredningen valt att undanta viss så kallad passiv provokation från lagregleringen. Utredningen uttrycker i detta avseende bland annat följande: Fråga ska alltså vara om åtgärder som är i viss mån aktiva och innefattar t.ex. frestelser, initiativ, uppmuntran eller annan påverkan (t.ex. en förfrågan). Att tillhandahålla ett stöldobjekt på allmän plats kan normalt inte anses falla under denna kategori av åtgärder. Gränsen mellan vad som är passiv och vad som är aktiv provokation är svår att dra och syftet med att undanta dessa från lagreglering är otydligt. Dessutom är det oklart vad utredningen egentligen avser: V och hur kan det inte innefatta brottsprovokation (häleri)? 3.3. Stark misstanke om allvarlig brottslighet 3.3.1. Stark misstanke Utredningen föreslår ett för svensk lagstiftning nytt beviskrav: Stark misstanke. Det lägsta beviskravet för nu gällande tvångsmedel är skäligen misstänkt. När någon är skäligen misstänkt aktualiseras utöver tvångsmedlen även vissa rättigheter för den misstänkta. Civil Rights Defenders är orolig för att det föreslagna beviskravet kan leda till att existerande lagstiftning kringgås och att misstänktas lagstadgade rättigheter urholkas. 3.3.2. Allvarlig brottslighet bedömas efter om och är i slutändan beroende av en helhetsbedömning. Utredningen framhåller vissa faktorer, som till exempel ett högt straffvärde eller att det är fråga om organiserad brottslighet. Enligt Civil Rights Defenders gör osäkerheten kring begreppets omfattning att lagstiftningen brister i förutsebarhet, vilket försvårar granskning och utkrävande av ansvar vid överträdelse. Brottsprovokation är en rättsosäker metod vilket gör att en bestämmelse av in casu- karaktär är särskilt olämplig. Se också vad som anförs under 2.3 ovan. 3.4. Angående brottsprovokation i underrättelseverksamhet Utredningen har föreslagit att säkerhetspolisen ska ges befogenhet att provocera fram brott inom ramen för underrättelseverksamhet och att även privatpersoner ska få samma befogenhet (se 2.4.3). Civil Rights Defenders opponerar sig mot att fler och fler tvångsmedel tillåts utan att det finns vare

9 (15) sig misstänkta eller brottslighet och att detta konsekvent sker utan närmare analys av behovet av metoderna eller deras effektivitet. 3.5. Sammanfattning Utredningen har föreslagit att de brott som provoceras fram ska undgå lagföring. Att sådana brott ska undgå lagföring ser Civil Rights Defenders som en självklarhet. Civil Rights Defenders ser också lagreglering som något positivt men är ändå inte beredd att tillstyrka utredningens förslag. Det finns skäl att se brottsprovokation som uteslutet i en rättsstat och att stå fast vid principen om att polisen aldrig bör få provocera fram eller på annat sätt förmå någon att inleda en brottslig aktivitet. 4. Överväganden avseende tvångsmedelsliknande åtgärder 4.1. Bakgrund 4.1.1. Nya straffprocessuella tvångsmedel Utredningen anser att det finns ytterligare metoder vara i behov av lagreglering. Polisen föreslås få till infiltrationsoperationer utan det står polisen fritt att använda dem även annars. Ett tvångsmedel är ett medel som används mot någons vilja och som kan vidtas även om en person motsätter sig det. det sker dolt eller genom vilseledande. De hemliga tvångsmedel som används idag räknas emellertid som tvångsmedel trots att personen inte aktivt motsatt sig dem, eftersom den avlyssnade eller övervakade antagligen skulle motsätta sig åtgärden om han eller hon kände till den. Liksom gällande de hemliga tvångsmedlen är de nu föreslagna åtgärderna ett ingrepp i regeringsformen 2 kap 6 och det kan antas att åtgärderna kommer att ske mot personens vilja. Åtgärderna är således nya straffprocessuella tvångsmedel. 4.1.2. Förslag Befogenheterna innebär till största del en lagreglering av de metoder som polisen redan använder. Det gäller tillfällen då polisen själva avlyssnar, fotograferar eller filmar på avstånd eller när de själva närvarar. Polisen ges dessutom rätt att på avstånd lokalisera personer med elektronisk sändare eller genom identifiering av deras mobiltelefoner. Utredningen har även föreslagit att polisen genom vilseledande får ta sig tillträde till annars skyddade utrymmen, det vill säga förtäckt husrannsakan. Samtliga dessa åtgärder får vidtas mot en person utan att han eller hon är misstänkt för brott.

10 (15) 4.2. Ljudupptagning, bildupptagning samt lokalisering av person 4.2.1. Ingrepp i den personliga integriteten Utredningen vill införa en inskränkning i den personliga integriteten till förmån för ändamålet effektivare brottsbekämpning. I regeringsformen 2 kap 6 stadgas att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Rätten får inskränkas för ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. När inskränkning av en grundlagsfäst rättighet sker är det viktigt att en noggrann avvägning görs mellan intrånget och ändamålet. 4.2.2. Nuvarande lagstiftning Vid all övervakning gäller ändamåls-, behovs och proportionalitetsprinciperna, vilket innebär att användningen av tvångsmedel ska vara bunden till sitt ändamål och att tvångsmedel endast får användas då det finns ett påtagligt behov som dessutom står i proportion till den integritetskränkning det innebär. Exempel på tvångsmedel som används idag är hemlig teleavlyssning, teleövervakning, rumsavlyssning samt husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Samtliga dessa ingripanden har som gemensam nämnare att de innebär ett intrång i en persons rättssfär och att de kan genomföras med tvång. Därför finns det skyddsregler som begränsar när användning är tillåten. För dessa gäller bland annat att de endast får användas om någon är skäligen misstänkt och det är av synnerlig vikt för utredningen. 4.2.3. Utredningens förslag Utredningen har föreslagit att det ska bli möjligt att genom en dold eller vilseledande ljudupptagning spela in samtal där företrädare för myndigheten själv deltar och vid sammankomster som allmänheten inte har tillträde till. Det ska vidare tillåtas att polisen genom dold eller vilseledande bildupptagning får ta upp bild i bostad, annat hus eller rum som inte är tillgängligt för allmänheten. Befogenheterna ska även innefatta en rätt att lokalisera personer genom att använda teknisk utrustning som placeras på eller i föremål för att bestämma var de befinner sig. 4.2.3.1. Straffskala och brottskatalog Användningen av tvångsmedel är känslig ur integritetssynpunkt och bör därför föranledas av noggrant övervägande. Utredningen anser att det finns ett antal brottsområden där polisen har behov av nya tvångsmede organiserad brottslighet som till exempel grov rånbrottslighet eller människohandel, men även brott inom s däremot att tvångsmedlen får användas vid utredning av brott med ett års fängelse i straffskalan. Det innebär att samtidigt som utredningen sätter behovet av tvångsmedel i relation till bekämpning av terrorism och organiserad brottslighet, förslås användningen gälla för brott som ofredande, oredligt förfarande, eller olovlig avledning av värmeenergi.

11 (15) Enligt Civil Rights Defenders kan det finnas skäl att koppla förslagen till en brottskatalog (vilket även gäller utredningens övriga förslag, se 2 och 3), då detta ökar förutsebarheten och även möjliggör en mer ingående diskussion rörande såväl försvarlighets- som proportionalitetsbedömningen. 4.2.4. Fara i dröjsmål En polisman får besluta om åtgärderna om det är fara i dröjsmål. Civil Rights Defenders anser att denna befogenhet medför en risk för missbruk och att det finns skäl att ifrågasätta hur tillsyn av ett beslut fattat i fara i dröjsmål kommer att genomföras. 4.2.4.1. Biträde av enskilda Utredningen föreslår att polisens användning av privatpersoner, så kallat biträde av enskilda, ska lagregleras. Privatpersonerna föreslås få utföra de dolda tvångsmedlen samt ges tillträde till annars skyddade utrymmen, det vill säga utföra en förklädd husrannsakan. Tvångsmedel är emellertid åtgärder som innebär ett ingrepp i en annan persons rättssfär mot dennes vilja och Civil Rights Defenders anser att det inte är lämpligt att en privatperson utför sådana åtgärder. 4.2.5. Sammanfattning Rätten till privatliv är skyddad av Europakonventionen. Vad som innefattar intrång i Europakonventionens mening avgörs inte av om medlet är hemligt eller dolt utan av effekten, det vill säga övervakning och kartläggning. Bruket av rättegångsbalkens hemliga tvångsmedel har ökat explosionsartat. Under år 2010 har hemlig teleavlyssning verkställts inom ramen för förundersökning i sammanlagt 108 266 dagar, hemlig teleövervakning i 27 552 dagar och hemlig kameraövervakning i 2 964 dagar, vilket i stort sett är en fördubbling jämfört med 2009. Civil Rights Defenders anmärker att utredningens förslag rörande ljudupptagning, bildupptagning och lokalisering av person är ett led i samma utveckling. 4.3. Tillträde till utrymmen i vissa fall 4.3.1. Husrannsakan En husrannsakan är en undersökning som görs för att söka efter föremål som kan ha betydelse som bevis, eller för att söka efter någon som skall gripas, anhållas eller häktas. För husrannsakan hos den misstänkte får inte i något fall åberopas hans eller hennes samtycke, om inte den misstänkte själv har begärt att åtgärden ska vidtas. Det krävs även att den som ska utsättas för husrannsakan är skäligen misstänkt.

12 (15) 4.3.2. Utredningens förslag Utredningen föreslår att polisen får bereda sig tillträde till bostad eller annat ställe som inte är tillgängligt för allmänheten eller annars är skyddat mot intrång. Tillträde får ges (i) inom ramarna för infiltrationsverksamhet; samt (ii) vid installation av lokaliseringsutrustning. 4.3.2.1. Infiltrationsverksamhet Utredningen föreslår att polis ska få tillträde till bostad eller annat ställe inom ramen för infiltrationsverksamhet. Tillträdet är tänkt att ske i samband med användning av de dolda tvångsmedlen och avser i princip alla platser. Syftet med de dolda tvångsmedlen är att få fram information om begångna eller framtida brott som sedan kan användas som bevis. Enligt Civil Rights Defenders innebär åtgärden således en förklädd husrannsakan. Utredningen gör bedömningen att tvångsmedlet är en mindre ingripande åtgärd än hemlig rumsavlyssning eftersom personen släpper in polisen på den aktuella platsen och alltså samtycker till åtgärden. Liksom samtycke aldrig kan åberopas vid husrannsakan anser Civil Rights Defenders att personens samtycke inte heller här kan anföras. Det kan vidare antas att samtycke inte hade givits om personen hade känt till polisens rätta identitet. 4.3.2.2. Installation av lokaliseringsutrustning Utredningen föreslår även att polis ska få tillträde till utrymmen som annars är skyddade mot intrång för att kunna installera bland annat pejlingsutrustning. Enligt gällande lagstiftning är det inte tillåtet att utan husrannsakan genomföra sådan installation. 4.3.3. Sammanfattning Civil Rights Defenders anser att det tydligt bör framgå att de föreslagna åtgärderna innebär en utvidgad möjlighet för polisen att utföra husrannsakan. Regleringen kring husrannsakan är tydlig och en utvidgning bör regleras minst lika tydligt. Polisens rätt att göra husrannsakan är även kopplad till vissa rättigheter för de utsatta personerna. Civil Rights Defenders anmärker att dessa rättigheter (till exempel underrättelseplikt, se 4.5 nedan) inte finns i utredningens förslag. Civil Rights Defenders är oroad för att detta kan användas för att kringgå misstänktas rättigheter under existerande lagstiftning. 4.4. Störning av mobil elektronisk kommunikationsutrustning Störning av mobil elektronisk utrustning innebär att en störsändare hindrar kommunikation mellan mobiltelefoner inom ett visst område. Störsändningar används i dag i stor utsträckning i repressiva regimer för att hindra människor från att utbyta information vid kritiska tidpunkter. Civil Rights

13 (15) Defenders har svårt att se hur svenska polisens behov av sådana möjligheter motiverar det intrång det innebär och kan således inte tillstyrka detta förslag. 4.5. Underrättelseplikt I rättegångsbalken stadgas regler gällande underrättelse till enskild. Underrättelse ska som huvudregel ske när tvångsmedel har vidtagits men får skjutas upp till dess sekretess inte gäller. Har en åtgärd skjutits upp i över ett år kan underrättelse underlåtas. Utredningen föreslår att underrättelse till enskild ska gälla för de dolda tvångsmedlen i förundersökning men inte i den preventiva brottsbekämpningen. För enskilda innebär statens underrättelseskyldighet en reell möjlighet att reagera på eventuella kränkningar och att utöva sin rätt till ett effektivt rättsmedel. Civil Rights Defenders vill emellertid påpeka att underrättelseskyldigheten i dess nuvarande utformning är otillräcklig och ifrågasätter funktionen av ettårsregeln. Underrättelse måste vara huvudregeln och inte undantaget. 4.6. Angående tvångsmedelliknande åtgärder Idag beviljas 99 % av ansökningarna om användning av hemliga tvångsmedel vilket tyder på att en proportionalitetsavvägning i det enskilda fallet inte görs. Det är svårt att övervaka övervakarna och det är därför nödvändigt med en tydlig lagstiftning i kombination med en ordentlig uppföljning och utvärdering. Civil Rights Defenders anser att det åtminstone bör föreligga en redovisningsskyldighet till riksdagen gällande användningen av de i utredningen föreslagna tvångsmedlen, precis som det gör idag gällande exempelvis hemlig teleavlyssning. 5. Övriga avvägningar 5.1. Något om misstänktas rättigheter; rätten till försvarare och en rättvis rättegång Utredningens förslag går i mångt och mycket parallellt med existerande tvångsmedelslagstiftning. Denna lagstiftning innebär emellertid inte bara befogenhet för de brottsbekämpande myndigheterna utan även rättigheter för misstänkta och Civil Rights Defenders anser att utredningen inte ägnar denna del tillräcklig uppmärksamhet. 5.1.1. Rättvis rättegång Den misstänkte har enligt rättegångsbalken 21 kap 3 rätt att anlita ett biträde till sitt försvar, en rätt som är ovillkorlig och gäller vid alla brott. Rättigheten uppstår så snart undersökningen hunnit så långt att den kan anses riktad mot honom såsom skäligen misstänkt för brottet. Även den som under en förundersökning skall höras upplysningsvis utan angiven misstanke anses ha rätt att med egna medel biträdas av försvarare. Enligt rätten till en rättvis rättegång som framgår av artikel 6 i Europakonventionen har den misstänkte rätt att samtala med sin försvarare innan polisförhör hålls.

14 (15) 5.1.2. Partsinsyn En grundläggande förutsättning för en rättvis rättegång är att den misstänkte får en sådan insyn under en brottsutredning att han eller hon har möjlighet att försvara sig. Enligt kontradiktionsprincipen ska en part ges möjlighet att få kännedom samt yttra sig över allt material som motparten har anfört som stöd för sin talan. 5.1.3. Misstänktas rättigheter under utredningens förslag Civil Rights Defenders är oroad (likt vad som nämnts avseende husrannsakan, se 3.3.1; och som gör att existerande lagstiftning kringgås och att misstänktas lagstiftade rättigheter därmed urholkas. 5.2. Något om att utgå ifrån att polis och åklagare begår brott; granskning, insyn och vaga bestämmelser Utredningen saknar enligt Civil Rights Defenders en viktig utgångspunkt - att såväl polis som åklagare begår brott. Med en sådan utgångspunkt är det nämligen svårt att förstå varför utredningen föreslår vidlyftiga och generella bestämmelser av in casu- karaktär. Särskilt inom ramen för infiltrationsoperationer där allmänheten kan antas ha bristande insyn måste bestämmelserna utformas på ett sätt som möjliggör en effektiv granskning. 5.3. Medelnormalisering Civil Rights Defenders anser att det är viktigt att undvika juridiskt svårkontrollerade gråzoner. En sådan zon har funnits vad avser straffrihet för poliser inom ramen för infiltrationsoperationer. Utredningen har haft som en ledande princip i sitt arbete att förlagen omfattar verksamhet som är idag. Straffrihet för poliser ett nytt fenomen i svensk rätt är enligt utredningen (som nämnts ovan, se 2.2) en nödvändighet för att polisen ska kunna genomföra eller fullfölja infiltrationsoperationer. Men infiltration är ingen nyhet utan ska enligt utredningen, särskilt sedan 1980- talet, ha använts i en inte obetydlig omfattning. Om nu alla infiltrationsoperationer hittills krävt att polisen begår brott och detta enligt dagens lagstiftning är olagligt, undrar Civil Rights Defenders: Var finns alla lagförda poliser? Enligt utredningen skulle en ordning utan straffrihet för poliser ytterst resulte brottsliga gärningar som begås i samband med infiltrationsverksamhet hanteras delvis vid sidan av det ordinarie systemet. Civil Rights Defenders anmärker att utredningen inte problematiserar denna medelnormalisering. Det är meningen att polisen ska följa lagen, inte att lagen ska följa polisen.

15 (15) 5.4. Tvångsmedel i förebyggande syfte Utredningens förslag om straffrihet för poliser, brottsprovokation, ljudupptagning, bildupptagning, pejling, förtäckt husrannsakan, m m, ska inte bara användas vid utredningen av brott utan även i när det inte finns någon brottslighet att utreda. Civil Rights Defenders vill påpeka att när det inte finns någon brottslighet så finns det vare sig brottslingar eller misstänkta. De föreslagna tvångsmedlen kommer att rikta sig mot oskyldiga. Polisens inriktning på brottsprevention riskerar att skifta fokus från farliga gärningar till farliga gärningspersoner, vilket i sin tur riskerar att ytterligare utsätta redan stigmatiserade och svaga grupper. Därför bör bruket av tvångsmedel i preventivt syfte enligt vår mening vara mycket begränsat. ***