Vad är en rättvis fördelning? Olika rättviseteorier och deras koppling till välfärdsstaten

Vad är en rättvis fördelning? Olika rättviseteorier och deras koppling till välfärdsstaten

Vad är rättvisa? Bo Rothstein (1994): Samhällets och de politiska institutionernas förnämsta dygd För att ett samhälle ska kunna fortbestå bör det uppfattas som rättvist av sina medborgare Rättvisefrågor är därmed centrala inom socialpolitiken, t.ex. vad bör staten göra för sina medborgares sociala välfärds ( vem ska få vad under vilka villkor, och hur ska detta göras i praktiken? )

Retributiv och distributiv rättvisa Aristoteles skiljde mellan två olika typer av rättvisa, retributiv och distributiv rättvisa Retributiv (juridisk) rättvisa: anger regler för hur man ska bemötas av staten och dess institutioner, t.ex. principen om likhet inför lagen Distributiv ( politisk ) rättvisa: anger regler för samhällets goda ska fördelas, såsom principen om att alla ska få lika stor del av det som producerats

Rättvisa som jämlikhet Den vanligaste föreställningen om rättvisa torde vara att rättvisa handlar om någon form av jämlikhet (t.ex. i fråga om hur resultatet av något ska fördelas) Frågan om rättvis fördelning kopplar an till olika filosofiska värden och principer ( filosofiska värdegrunder ) men även olika idéer och ideologier Viktiga frågor: vilken roll ska staten spela i denna fördelning? Vad ska fördelas, inkomster, status, möjligheter...? Vem ska få vad, och vilka är grunderna för att man ska få något? Hur ska detta administreras och vem ska betala för det?

Olika synsätt på jämlikhet Fem vanliga synsätt på rättvisa i termer av jämlikhet (fördelningsprinciper): Den strikta jämlikhetsprincipen (egalitarism) Den proceduriska principen Förtjänstprincipen Den marxistiska principen Den utilitaristiska principen

Den strikta jämlikhetsprincipen Bygger på idén om människans likhet (Fr. egalité ): alla ska ges lika stor del av en gemensam nyttighet, oberoende av vilken ens insats har varit ( alla ska ha lika stor del av tårtan ) Inom socialpolitiken betyder detta vanligen att man strävar till att fördela resurser på ett sådant sätt att alla i slutändan får ungefär lika mycket, genom t.ex. omfördelning av inkomster med hjälp av progressiva skatter och inkomstöverföringar Förknippas ofta med socialistiska, men även i viss mån socialdemokratiska, föreställningar om rättvisa

Den proceduriska principen Det viktiga är inte den slutliga fördelningen, utan vägen fram till den. En fördelning, hur ojämn den än må vara, är rättvis om det funnits klara och gemensamt omhuldade spelregler och alla haft samma chans att delta i spelet Statens roll är att garantera sådana procedurer, t.ex. grundläggande friheter och möjligheter (t.ex. utbildning) Förknippas med (den politiska) liberalismens idé om människans okränkbara fri- och rättigheter och statens neutralitet

Förtjänstprincipen Fördelningen ska avspegla vars och ens insats; ju större insats, desto större del av de fördelningen (meritokrati) Har långa historiska anor, dels genomsyras den protestantiska etiken av detta tänkande ( åt den som har ska varda givet ), dels var detta tankesätt nära sammankopplat med feodalismens samhälle ( den som tjänar kungen ska belönas ) Ligger till grund för förtjänstbaserade och inkomstrelaterade program (där införtjänad inkomst avspeglar sociala förmåner) Förknippas vanligen med kristdemokratisk ideologi och konservatism

Den marxistiska principen Staten bestämmer vilka av individens behov som ska tillgodoses och vilka grupper som gjort sig förtjänt av detta (Louis Blanc: åt var och en efter ens behov ) Betonar solidaritet och existensen av en stark makt (staten) som skipar jämlikhet i samhället, främst genom att fördela produktionsmedel och garantera rättvisa löner (inte genom socialpolitik, som ansågs som ett borgerlig påhitt) Förknippas vanligen med socialism och kommunism

Den utilitaristiska principen Det viktiga är inte fördelningen av resurser, utan fördelningen av deras nytta (eng. Utility). Ju jämnare nyttofördelning, desto större totalnytta för alla Att ge en miljonär 100 euro ger denne ett mycket litet nyttotillskott än om vi ger pengarna till en fattig, pga. lagen om avtagande gränsnytta ( köttbullsteorin ) Idén bakom progressiv beskattning kan sägas bygga på denna princip, dvs. rika har mindre nytta av ytterligare en införtjänad euro än en en låginkomsttagare har

Två moderna rättvisetorier Fram till 1800-talet var frågan om statens roll för medborgarnas sociala rättvärd närmast en teoretisk fråga, eftersom det mesta av den praktiska socialpolitiken sköttes av andra än staten Under 1900-talet blir denna fråga dock konkret i och med den moderna välfärdsstatens födelse Två kända rättviseteorier som haft stor betydelse för välfärdsstaten är Rawls och Nozicks teorier

John Rawls: A Theory of Justice (1971) Vill förena liberalismens idé om individens okränkbara rättigheter med idén om att denna frihet måste begränsas för den social rättvisans skull Har använts som ett filosofiskt argument för välfärdsstaten, t.ex. av socialliberaler och socialdemokrater Omfördelande stater är mer rättvisa, därför att de representerar det som vi människor intuitivt uppfattar som rättvist )

Ursprungssituationen och slöjan av okunnighet Vilka fördelningsregler skulle vi godkänna ifall vi befann oss i en situation (ursprungssituationen), där vi saknar information om framtiden, dvs. hur vi kommer att klara oss, ifall vi blir sjuka, hur samhället kommer att ser ut etc. (slöjan av okunnighet)? I en sådan situation skulle de flesta av oss troligen se det som rättvist och även resonabelt att vi ger någon, dvs. staten, rätt att bedriva en viss omfördelningspolitik (dvs. att det finns någon form av skyddsnät ifall vi själva i framtiden skulle behövs hjälp)

Rawls rättviseprinciper hur skulle denna omfördelningspolitik se ut? Ursprungssituationen leder till att vi kan enas om två fördelningsprinciper (den första överordnad den andra): A: Politiska friheter bör vara maximalt jämlikt fördelade mellan människor (frihetsprincipen) B: Ojämlikhet i fördelning kan accepteras endast ifall detta gynnar de sämst ställda (differensprincipen) Dessutom viktigt med rättvisa institutioner som ger alla samma möjlighet att uppnå positioner (principen om lika möjligheter)

Vad innebär dessa principer i praktiken? Individens frihet får aldrig får offras för jämlikhetens skull eller ekonomiskt välstånd (=kritik av utilitarismen) Staten bör skapa lika möjligheter till framgång genom a) att fördelaktiga positioner ges till de med bäst kvalifikationer (antidiskriminering), och b) att personer med samma naturliga talang och ambition har samma möjligheter i offentliga livet Social och ekonomisk ojämlikhet är acceptabel endast ifall den inte inskränker individens rättigheter och den även förbättrar de fattigastes situation (argument för omfördelning)

Kritiken mot Rawls Har kritiserats för att ge staten för stor rätt att omfördela inkomster på bekostnad av individens frihet Skiljer ej heller inte mellan ojämlikheter som uppstått genom: a) skillnader i medfödda resurser (t.ex. handikapp) eller b) skillnader i individens ambitionsnivå och aktivitet (t.ex. viljan att arbeta eller att skaffa utbildning) Ska staten kompensera skillnader i dessa två fall? Enligt majoriteten av befolkningen borde staten kompensera individer i det första fallet men nödvändigtvis inte i det andra

Robert Nozick: Anarki, stat och utopi (1974) Ansåg att människan har s.k. naturliga friheter som är okränkbara, dit hör även rätten att äga egendom eller förfoga över frukterna av ens eget arbete: att beskatta dessa eller omfördela dem är stöld En rättvis fördelning är vilken som helst fördelning som uppstår genom legitima och frivilliga avtal mellan individer Statens roll bör vara att skydda dessa rättigheter och ingångna kontrakt, men inte att omfördela inkomster ( nattväktarstat )

Nozick och distributiv rättvisa Fördelningar är rättvisa endast om de är "historiskt berättigad. Den bör m.a.o. ta hänsyn till förtjänst (vilken ens insats varit), snarare än att beakta nutida förhållande En fördelning är rättvis om den uppkommit genom legitimt ursprungligt förvärv (t.ex. brytande av ny mark, utvinning av naturresurser, uppfinningar eller hårt arbete) och/eller legitima överföringar (t.ex. arv, testamente eller giftermål) Om dessa inte är uppfyllda träder principen om korrigering av orättvist förvärv i kraft (något som staten ska åtgärda)

Kritiken mot Nozick Kritiserats för att underskatta svårigheten med att bedöma vilka förvärv som är ursprungligt legitima Hur ska man egentligen veta huruvida en egendom som förvärvats under tidigare epoker inte inkräktat på andra människors rättigheter (t.ex. slavar under kolonialtiden) eller att man inte skaffat sig äganderätt genom lurendrejeri eller våld (t.ex. Rockefellers förmögenhet som tillkom genom truster i början av 1900-talet)? Har även kritiserats för att vara nonchalant inför problemet med allt för hög ojämlikhet och de fattigastes lidande (t.ex. i USA)

Vad bör då staten egentligen göra? Principiellt kan man, enligt Rothstein (1994) tänka sig två (oförenliga) sätt på vilket staten bör förhålla sig till individen a) Autonomiprincipen (neutralitetsprincipen): Staten låter medborgarna fullfölja sina livsprojekt enligt egna önskemål så länge de inte skadar andra Staten förhåller sig neutral till olika livsprojekt (får ej särbehandla) b) Interventionsprincipen (den kommunitaristiska principen): Staten fastställer vissa värderingar som bättre än andra State ingriper för att styra individernas val i denna riktning De flesta välfärdsstater torde tillämpa en kombination av dessa, dock har b) varit det vanliga i nordiska länder (t.ex. alkohol- eller hälsopolitik)

Olika fördelningspolitiska system Hur kan dessa filosofiska värdegrunder kopplas till den praktiska socialpolitiken? Det finns i princip fyra sätt att arrangera fördelningspolitik: Behovsprövade system: Hjälpen riktas enbart till de som anses ha ett visst behov Förutsätter kategorisering, prövning och kontroll Förtjänstbaserade system: Endast de som tidigare bidragit till systemet (t.ex. genom att betala avgifter) är berättigade till hjälp (belönar tidigare insatser) Universella system: Stöd betalas till alla oberoende av behov eller tidigare insatser (t.ex. folkpension eller medborgarlön ) Man har inget fördelningssystem alls Torde vara ganska orealistiskt alternativ

Vilka är utfallen av olika fördelningssystem? Vilket fördelningssystem är mest effektivt? Svaret på denna fråga beror givetvis vad man vill uppnå Är det jämlikhet i inkomster (slutlig fördelning) så är antagligen en kombination av olika förmånstyper och progressiv beskattning bäst Viktiga frågor: vilken fördelningseffekt har olika transferering och serviceformer? Hur mäter vi fördelningseffekter och vad är det som ska mätas (nutida inkomster eller inkomstutveckling över tid, möjligheter, utbildningsnivå, social mobilitet?)

Inkomster som fördelningsutfall Inkomstmätningar ligger till grund dels för mätningar av socialpolitikens fördelningseffekter Olika effekter som kan mätas är t.ex. : inkomstens jämnhet (inkomstfördelninen) mätt t.ex. Gini-koefficienten Fattigdomsgraden (endera med relativa eller andra metoder mätt) Vilken omfördelande effekt har beskattningen, sociala överföringar och välfärdsservice på inkomster? Är det hushållets eller enskilda individers inkomster vi vill mäta? Hur jämföra olika hushålls inkomster med varandra (ekvivalensskalor)

Olika inkomstbegrepp Faktorinkomst + löner, företagarinkomst, kapitalinkomst etc. + sociala transfereringar (t.ex. Barnbidrag) - direkta skatter (inkomstskatt, samfundsskatt...) = Disponibel inkomst + välfärdsservice (t.ex. barndagvård) = Totalinkomst - indirekta skatter = Disponibel nettoförmån

Hur mäta inkomstfördelningen? Gini-koefficienten (koefficient som varierar mellan 0 och 1, eller 0 och 100, ju högre talet är desto mer ojämn är inkomstfördelningen) Förhållandet mellan den rikaste femtedelens (kvintilens) och den fattigaste kvintilens inkomster (kan uttryckas som ett bråk, t.ex. 1/5, som säger att den lägsta kvintilens medelinkomster är 20 % av den rikaste kvintilens) Eventuellt kan man även mäta andelen fattiga (endera relativt eller absolut sett), även om detta tekniskt sett inte säger något om fördelningen ovanför de fattiga

Vilka faktorer påverkar inkomstfördelningen? Olika stor förmögenhet Människor har olika utgångsläge (t.ex. arv, gåvor) Skillnader i sparande Innovationer Skillnader i arbetsinsats och utgångspunkter Olikheter i arbetsinsats, driftighet, humankapital Skillnader i risker, tur/otur Olika stor avkastning Skillnader i investeringars/ sparandets lönsamhet Statliga regleringar, fördelningspolitik

Fördelningspolitikens olika instrument Tre principiellt olika strategier för att omfördela inkomster: 1. Inkomstöverföringar (positiva transfereringar) 2. Beskattning 3. Subventioner (t.ex. produktion av offentliga välfärdstjänster)

Inkomstöverföringar Kan vara universella (oftast enhetsförmåner), inkomstrelaterade (bygger på tidigare inkomst) eller behovsprövade Inom de nordiska länderna används alla tre, men tyngdpunkten har legat på de två första Orsaker: sociala medborgarskapets idé (universalism) har i regel försvarats av vänstern och jordbrukare medan korporationerna (t.ex. facket) och sossar i regel försvarat inkomstrelaterade förmåner (t.ex. förvärvspensioner) Behovsprövade förmåner bygger på liberalismens idé om att hjälpen i första hand ska ges till de fattigaste (behövande)

Beskattning Kan fungera som omfördelningsverktyg, finansieringskälla och styrningsmekanism (konsumtion) Idealläget: att minimera snedvridningar av marknaden samtidigt som man uppnår största möjliga jämlikhet Olika typer av skatter Fasta avgifter eller plattskatter: har ingen större omfördelande effekt, syftar närmast till finansiering Inkomstberoende avgifter eller skatter: har en större omfördelande effekt, men har även incitament- och substitutionseffekter Proportionella skatter: en viss omfördelande effekt samtidigt som substitutionseffekter försvinner

Subventioner i form av offentlig välfärdsservice Syftar till att skapa en jämnare fördelning av tjänsteutbudet än vad en marknadslösning skulle åstadkomma T.ex. barn- eller äldreomsorg Enligt vissa forskare (t.ex. Uusitalo) har den offentliga välfärdsserviceproduktionen haft en utjämnande effekt i Finland, men i mindre grad än skatter och transfereringar Anses vara mer effektiva i att utjämna skillnader mellan olika skeden i livscykeln (horisontell omfördelning) än mellan olika klasser eller deciler (vertikal omfördelning)

Hur mäta fördelningseffekter? Skillnaden mellan fördelningen av disponibla inkomster och faktorinkomster är ett vanligt, men inte så exakt, sätt (ju större skillnad, desto större fördelningseffekt) Faktorinkomster är i regel mer ojämnt fördelade eftersom de inte utsatts för beskattning eller statliga fördelningsåtgärder Ett annat sätt är att se hur inkomster utvecklas över livscykeln och hur t.ex. investeringar i humankapital påverkar fördelningen av inkomster

Vad vet vi om inkomstfördelningens utveckling i Finland? Under efterkrigstiden har det skett en kraftig utjämning av disponibla inkomster i Finland även om inkomstskillnaderna åter börjat växa efter 1995 Orsaken till utjämningen ligger till stor del i socialförsäkringssystemet, speciellt folk- och arbetspensionssystemet (t.ex. Uusitalo, 1982), samt i beskattningssystemets (den progressiva statsskatten) Även i fråga om faktorinkomster skedde det en viss utjämning mellan 1960- och 1990-talet, mycket tack vare inkomstpolitiska uppgörelser, men även här har det skett en inkomstspridning efter 1990-talet

Gini-koefficientens utveckling Ginikoefficientens utveckling från 1970-talet till mitten av 2000-talet i några OECDländer, disponibla inkomster (källa OECD, 2011) 1975 1985 1990 1995 2000 2005 Danmark n.a. 0,22 0,23 0,21 0,23 0,23 Finland 0,23 0,21 n.a. 0,23 0,26 0,27 Frankrike n.a. 0,31 0,3 0,28 0,28 0,28 Tyskland n.a. 0,26 0,26 0,27 0,27 0,3 Norge n.a. 0,23 n.a. 0,26 0,26 0,28 Sverige 0,21 0,2 0,21 0,21 0,24 0,23

Ginikoefficientens utveckling i Finland 1960-2015, disponibla inkomster ( käytettävissä olevat tulot ) och faktorinkomster ( tuotannontekijätulot

Socialpolitikens fördelningseffektivitet Vilka olika typer av fördelningspolitik har störst omfördelande effekt? Enligt Rothstein är universella transfereringar och en proportionell beskattning det mest effektiva sättet att omfördela, eftersom det inte medför för mycket byråkrati och alla betalar samtidigt som alla får (viktigt för att medelklassen ska understöda välfärdspolitiken). Däremot är inte subventionerad serviceproduktion inte speciellt omfördelande

Är en rättvis välfärdsstat möjlig? Går det att skapa sådana välfärdsprogram som majoriteten av medborgarna finner rättvisa och berättigade? Problemet: fördelningspolitik bygger på att det kollektiva intresset sätts framför individerna egenintressen, samtidigt som människor är rationella, dvs. de strävar i första hand efter att maximera egennyttan (sätta egna intresset framom allmänintresset) Ja, det är möjligt, för individens handlingar styrs inte bara av egenintresset utan även av inneboende värdegrunder, de omgivande institutionerna och sociala normer

Frohlich & Oppenheimer (1992) Testade vilka fördelningsregler som personer väljer i en situation där de inte vet något om sin egen framtid Försökspersonerna fick välja mellan fyra fördelningssätt: 1) maximering av medelinkomsten (med en lägsta basinkomst som garanterades alla) 2) en fördelning som gynnade de med lägst förtjänstförmåga (Rawls differensprincip) 3) att maximera medelinkomsten med både med ett golv och ett tak för inkomsterna 4) maximering av medelinkomsten (utilitaristisk princip)

Resultatet av Frohlich & Oppenheimers test Resultatet var att majoriteten (c. 78 %) valde det första alternativet, dvs. ett fördelningssätt där alla garanterades en grundinkomst ovanför vilken inomsten fördelades efter förmåga Dvs. människor tenderar att välja allmänintresset framom egenintresset i situationer där man tolkar samarbete som bästa strategin för att bemöta osäkerhet Däremot fick inte Rawls differensprincip inte något stöd

Vad lär vi oss av detta? Människor tenderar välja bort egenintresset för samarbete ifall vi upplever att vi eventuellt kan vinna på detta i långa loppet eller att vi anser att det finns sociala normer som är viktigare än den egna nyttan Detta tycks vara universellt; människor i olika länder och kulturer beter sig likadant i motsvarande situationer (t.ex. i krigs- eller nödsituationer) Institutioner formar våra föreställningar om detta (t.ex. genom regler, värden och/eller diskurser

När ser vi välfärdspolitik som rättvis? Vi tenderar enligt Rothstein (1994, kap 6) samtycka till kollektiva (välfärds)ingripanden från statens sida ifall vi: a) Upplever dem som rättfärdiga: dvs. ifall de är legitima och mottagarna upplevs som berättigade till de förmåner de får b) upplever att övriga medborgare bidrar solidariskt eller delar solidariskt på de bördor som programmen innebär c) upplever att de följer rättvisa procedurer: dvs. att välfärdsprogram är opartiska och behandlar alla på samma sätt

Sammanfattning Välfärdsstaten handlar i stora hela om hur olika tankar om rättvisa och jämlikhet förkroppsligas i olika typer av välfärdsprogram Vi kan ha olika erfarenheter av dessa, men i grunden tenderar vi stöda dessa så länge vi finner programmen som rättvisa Orsaken är att vi i grunden tenderar välja bort egenintresset för det kollektiva intresset eftersom detta ger oss en säkerhet mot risker vi inte kan förutse. Dessutom styrs våra uppfattningar om social rättvisa av de sociala normer och institutioner som finns i vårt samhälle ( välfärdsstaten tenderar skapa sitt eget understöd )