VALLFRÖBLANDNINGAR MOTIV FÖR OLIKA STRATEGIER Lars B Nilsson Svalöf Weibull AB, 268 81 Svalöv E-post: lars.b.nilsson@swseed.com Sammanfattning Ständiga förändringar i vår produktionsstruktur på mjölk- och kött, samt art- och sortskiftningar inom förädlingen, gör att vi aldrig får slå oss till ro då det gäller att göra förändringar i vårt vallfröblandningssortiment. I artikeln gör jag en 100-årig historisk tillbakablick innan jag hamnar i vårt nuvarande dynamiska utvecklingsskede beträffande vår grovfoderproduktion till våra idisslande nötkreatur. Basen i vår vallodling är och förblir produktutvecklingen av ett bra sortmaterial, men lika viktigt är det att använda detta på ett så optimalt sätt som möjligt i vallfröblandningarna. Artikeln ger en del information huruvida vi har lyckats i våra ansträngningar, samt hur vi går vidare. Inledning Produktion av grovfoder med optimal kvalitet till våra idisslare i form av ensilage, hö eller bete från vallar med olika vallfröblandningar, är en spännande och svår uppgift för alla producenter oavsett om det gäller mjölk eller kött. Till skillnad mot t.ex. för spannmål, där slutprodukten i de flesta fall är någorlunda enhetlig, varierar grovfodret avsevärt mycket mera, främst beroende på skillnader i artsammansättningen baljväxt/gräs vid skörd och skördetidpunkt. För grovfoderproducenten är målet att hamna på ett energivärde uttryckt i Megajoule (MJ) högre än 10,5 MJ/kg torrsubstans (ts), ett råprotein(rp)värde mellan 120-170 g/kg ts, samt ett NDF (Neutral Detergent Fibre)-värde mellan 450-550 g/kg ts. Ett grovfoder med ovan nämnda värden som grund, passar väl in i foderstater till medel- och högproducerande besättningar, där detta grovfoder förser mikroberna i vommen med den näring som de behöver för att de i sin tur skall kunna producera de näringsämnen idisslarna sedan behöver för sin överlevnad och produktion. Redan vid sekelskiftet var man både i Svalöv och på Weibulls igång med växtförädling av våra vallväxter. Det man sålde i sina fröblandningar var inte namngivna sorter utan vanligen fröproduktion från utvalda inhemska renodlade linjer från respektive arter, samt importerat frö från utlandet. Betecknande var artrikedomen i fröblandningarna, just för att kunna möta den jordartsmässiga variationsrikedom som fanns i praktisk odling. Nedan följer ett prov på hur en blandning kunde se ut. Svalöv 2-3-årig, Mell. Sverige Weibulls 2-årig S. Sverige Rödklöfver, sen, svensk, 10,0 kg Rödklöfver 5,0 kg Alsikeklöfver 2,5 Alsikekl 2,0 Hvitklöfver 0,5 Hvitklöfver 0,5 Hundäxing 2,0 Humlelusern 5,0 Ängssvingel 2,0 Timotej 3,0 Timotej 3,0 Hundäxing 2,0 Renlosta 2,0 Knylhafre 2,0 22,0 Eng rajgräs 1,5 Ängssvingel 4,0 Renlosta 1,5 25,5 27:1
Som synes fanns det då redan med rödklöver, timotej och ängssvingel som viktiga säkra komponenter med bred allmän anpassningsförmåga. Även hundäxing, alsikeklöver och vitklöver var allmänt förekommande. Redan nu hade man i katalogerna olika vallfröblandningsrekommendationer för olika vallålder, jordtyp och geografiskt läge. Redan på 1920-talet kan man i katalogerna finna sortnamn i blandningarna, exempelvis: Svalövs original Gloria timotej, ny sort, överträffar Primus-timotej i avkastning. Ger ända till 25 % högre skörd än vanlig handelsvara eller rödklöversorten Weibulls Renodlade Sena. En jämförelsevis sen rödklöverstam av finskt ursprung, som i våra mångåriga jämförande försök lämnat vida högre avkastning än bästa svenska senklöver. På grund av sin härstamning vinterhärdig och odlingsbar längst norrut. Vid denna tidpunkt täcktes ca 30 % av vår åkerareal av vallodling från att år 1800 varit ca 5 % och 1850 ca 20 %. Under denna vallens guldålder ökade vallarealen sin procentuella andel till att under 1950-talet uppnå en topp vid ca 40 %, för att sedan ha gått tillbaka till strax under 30 % i dagens datum. Under denna guldålder lades den definitiva grunden till det sortmaterial som vi idag har i våra vallfröblandningar. Jag har nedan valt ut exempel på fröblandningar från Weibulls och Svalöv på mitten av 1950-talet: Svalöv Weibulls S. Sveriges kust- och slättland För S. Sverige Slåttervall 2-3-årig Slåttervall V.303. 2-3- årig Fastmarksjord För goda fastmarksjordar Rödklöver, Merkur/Silo 12,0 kg Rödklöver, Resistenta 9,0 kg Alsikeklöver, Svea 2,0 Alsikeklöver, Svensk A 2,0 Timotej, Omnia 7,0 Blålusern, fransk 2,0 Ängssvingel, Sv.Sena 3,0 Vitklöver 1,0 24,0 Timotej, Kämpe II 4,0 Hundäxing, Tardus II 2,0 Ängssvingel, Mimer 4,0 24,0 Som synes är det ungefär samma arter som år 1910 som utgör basen i fröblandningarna. Den stora skillnaden är att efter artnamnen står sortnamn, som står för andra odlingsvärden, genom att de utsatts för ordentliga inträdesprov för att komma in i den svenska sortlistan, än vad renodlade, svenskodlade linjer stod för. Liksom i katalogerna år 1910, presenteras olika typblandningar beträffande art- och sortinnehåll beroende på vallålder, jordtyp och geografiskt läge. Fortfarande var det viktigt att hålla fast vid en viss del hundäxing i vissa blandningar, just för att sörja för en tillfredsställande återväxt under torra sommar- och sensommarperioder. Svalöv hade också en blandning lik Weibulls-blandningen ovan, med rekommendationen, för odling på kalkrika bra jordar. Tidsperioden fram till idag har präglats av fortsatta stabila växtförädlingsinsatser som för närvarande sker i Svalöf Weibull ABs regi. Dessutom introduceras utländskt material i en jämn ström på den svenska marknaden främst via Scandinavium Seed, men där även SW är en aktiv aktör. En uthållig avkastningsnivå hos nya sorter, som är direkt relaterad till lönsamheten hos användaren, har i förädlingssammanhang alltid högsta prioritet. Massiva insatser har under denna tid lagts ner på att förbättra följande egenskaper, som i högsta grad 27:2
påverkar uthållighet och blandningsfördelar och som därmed ger en för användaren stabilare avkastning och ökad säkerhet i vallodlingen: Sjukdomsresistens mot nematoder och klöverröta i rödklöver, mot nematoder och vissnesjuka i lusern, mot snömögel i engelskt rajgräs och ängssvingel och mot bladfläcksvampar i gräsen. Olika typer beträffande växtsätt och större tidighetsskillnader mellan sorter inom respektive art. Bättre återväxtförmåga med som följd jämnare delskördar. Framställning av högavkastande hybrider genom korsningar mellan italienskt och engelskt rajgräs vilket vi namnger som hybridrajgräs, samt mellan italienskt rajgräs och ängssvingel med beteckningen rajsvingel. Vi arbetar för närvarande också med korsningar mellan italienskt rajgräs och rörsvingel. Tillfredsställande fröavkastning resulterande i nöjda fröodlare och en stabil och trygg fröförsörjning i försäljningsledet. Kvalitetsförädling, med särskild fokus på fiber och sockerhalt. Nedan följer ett exempel på blandningar från detta sekelskiftet: SW 944 Intensiv Bas SW 976 Rajsilage hybr SW 953 Bete intensiv Intensiv ensilageprod. 1-årig intensiv ens.prod. Intensiv betesdrift 10 % rödkl Sara 15 % rödkl Fanny 10 % vitkl Lena 10 % vitkl Sonja 45 % rajsv Paulita 20 % ängssv Tyko 20 % tim Ragnar 40 % hybr rajgr Roxy 20 % ängssv Sigmund 10 % tim Grindstad 10 % eng rajgr Leia 15 % ängssv Tyko 10 % eng rajgr Tivoli 15 % ängssv Sigmund 10 % eng rajgr Gunne 20 % eng rajgr Helmer 15 % ängsgröe Sobra 5 % rödsvingel Reptans Ovan presenterade blandningsexempel visar att vi fortfarande håller kvar vid ett begränsat antal arter men istället i viss mån ökat sortantalet inom arterna. Sortvalet görs med strävan att uppnå vissa synergieffekter vid samodling. Skillnader i växtsätt, tidighet, återväxtförmåga etc är exempel på detta. Det engelska rajgräset, som fanns med redan år 1900, men som på allvar gjorde sitt intåg i blandningarna under 1960-1970-talen har definitivt kommit för att stanna. Förädlingsframstegen angående uthållighet har gjort att man inom många odlingsområden i det närmaste är säker på att rajgräsen avkastar stabilt 2-3 år. I andra områden med större vinterpåfrestningar är vi försiktiga med att inte ha en för stor andel av rajgräsen i blandningarna, med risk för att dessa dominerar i vall I för att sedan utvintra och lämna kvar alltför luckiga vallar i vall II och vall III. Den ettåriga vallen har ånyo gjort sitt inträde på arenan. Under hela perioden från 1900 till in på 1970-talet har fröföretagen haft med denna typ av fröblandning med som huvudingredienser tidig rödklöver med utgångsmaterial från Tyskland, italienskt rajgräs och ängssvingel. 27:3
Viktiga milstolpar för beslutsförfarandet i komponerandet av våra vallfröblandningar Fram till och med 1960-talet Förädlings- och fröfirmorna komponerade sina blandningar med hjälp av egna studier av sitt material i olika odlingsområden och på olika odlingslokaler både vad beträffar rena arter och sorter som olika blandningskonstellationer. Dessutom hade dåvarande Svenska Betes- och Vallföreningen, vilken startades av Anders Elofson 1916, och som sedan ombildades till Betesavdelningen för Statens Jordbruksförsök mycket omfattande försöksaktiviteter runt vallen vilka företagen hade stort stöd av i sitt handlande. Under hela denna tidsperiod lades mest resurser på att belysa betesfrågorna. Jag antar att tillgångarna på frö, ganska ofta under denna tid, hade ett visst till kanske ganska stort inflytande på vallfröblandningarnas komposition. Det var även ganska vanligt med import av utländskt frö av utländska sorter såsom t.ex. schlesisk tidig rödklöver. Från 1970 och framåt Försöksavdelningen för vallodling vid Sveriges lantbruksuniversitets institution för växtodling började sin verksamhet 1962 under namnet Försöksavdelningen för sluten växtodling, som sedan döptes om år 1983 till Försöksavdelningen för vallodling. Under 1960-talet startades ganska många vallförsök där både konkurrensen och samodlingsegenskaperna studerades mellan olika arter i vallbestånden. Särskilt studerades scenariet: kvävegödslingsnivå avkastning klöver-/gräsandel. Detta var avstampen till alla typer av slåttervallfröblandningsförsök som fortfarande pågår hos förädlingsföretagen, Lantbruksuniversitetet och de lokala försöksorganisationerna. Sammanfattande slutsatser, som fortfarande ligger till grund för vår strategi och vårt tänkande när vi komponerar våra blandningar, finns att läsa i skriften Grovfoder(se litt.ref.). Timotej och rödklöver är sedan gammalt de viktigaste arterna för slåttervall i Sverige och fungerar bra att samodla. En större eller mindre del av timotejfraktionen kan ersättas, och ängssvingeln bör, på grund av dess lämplighet att samodlas med andra gräs, väljas som förstahandsalternativ. I södra Sverige kan även en viss del engelskt rajgräs ingå. Hundäxing bör i första hand odlas som renbestånd, men kan även ingå i små fraktioner i blandningar som odlas på torra lokaler eller i samodling med lusern. Vitklövern kan, i takt med storbladiga sorters intåg, få en ökad användning i vallar för ensilering. Blålusernen kan odlas i vissa områden där den trivs. Den bör helst odlas i renbestånd, men kan även samodlas med små inblandningar av hundäxing, ängssvingel och timotej. Många odlingstekniska serier låg bakom dessa sammanfattningar och man kom med ganska exakta rekommendationer för hur en standardvallfröblandning bör komponeras och gödslas: Bäst resultat erhålls med 8 kg/ha timotej och 6 kg/ha ängssvingel i blandning med rödklöver. En ökning av klöverfrömängden från 5 till 10 kg/ha förbättrar inte resultatet. Bästa utbytet av kvävegödslingen erhålls vid ca 100 kg/ha N i vall I och 200 Kg/ha i vall II. 27:4
Om hundäxing ingår i en blandning t.ex. tillsammans med lusern, bör utsädesmängden av hundäxingen inte överstiga 3-5 kg/ha, samtidigt som utsädesmängden för lusernen bör vara 12-16 kg/ha. Om hundäxingen byts ut mot t.ex. ängssvingel, som är mindre aggressiv rekommenderas en utsädesmängd av denna runt10 kg/ha. Under denna intensiva försöksperiod från 1960-talets början och framåt, enades en arbetsgrupp inom Statens centrala fröråd i januari 1971 om ett förslag till riktfröblandningar. (se litt.ref.) Utgångspunkten var att det fanns alldeles för många fröblandningar i den allmänna handeln. Man uttalade att Detta förslag bör vara normgivande för rådgivaren, utsädeshandeln och den enskilde jordbrukaren. Man tillade också att Riktfröblandningarna är avsedda att vara rättesnören; de skall inte kännas som tvångströjor. Utöver riktfröblandningarna kan speciella blandningar vara nödvändiga, bl. a. för hetluftstorkning och särskilda jordartsförhållanden. I foldern som utarbetades fanns även med rekommendationer på utsädesmängder och de mest odlingsvärda sorterna. Foldern som hette Rätt frö till vallen och som omarbetades efter behov varje år av arbetsgruppen, fungerade som ett praktiskt och bekvämt arbetsinstrument för alla inblandade parter. I början av 1990-talet upplöstes arbetsgruppen och foldern slutade att tryckas. Under hela 1990-talet och fram till nu pågår mycket intressanta vallfröblandningsförsök i olika regioner både i Lantbruksuniversitetets och Hushållningssällskapets regi. Samtidigt testar vi på Svalöf Weibull AB våra marknadsblandningar mot kommande nya framtidsblandningar med nya sammansättningar av arter och sorter. Testerna sker i odlingstekniska försök på egna gårdar med stegrade N-givor från 80 260 kg/ha N fördelat på 3 skördar och år. Ett av dessa försök har sedan 1997 fram till i år legat på vår dåvarande gård Västraby på Ängelholmsslätten. Gården har under hela 1990-talet fungerat som vårt vallcenter där vi själv har kunnat studera och utvärdera våra vallfröblandningar både på fält och i utfodringen, och samtidigt låtit upp portarna för allmänheten till valldagar som har blivit succéartade med upp till 1500 besökare. Vid vårt nystartade vallcenter Nötcenter Viken vid Falköping kommer dessa aktiviteter att fortsätta, men med en viss utvidgning av försöksverksamheten att även omfatta tester mellan olika vallfröblandningar i utfodringen. Hittills vunna erfarenheter från vallfröblandningsförsök under 1990-talet är Bra välprovat sortmaterial av timotej, ängssvingel och rödklöver står för basvärden som uthållighet, produktionsstabilitet och kvalitet över vallåren. Vitklöver och rödklöver tillsammans i fröblandningarna ger ett stabilare baljväxtinslag över skördar och år, jämfört med endast inslag av vit- eller rödklöver. Fröblandningar med hög avkastningspotential där engelskt rajgräs, rajsvingel och hybridrajgräs har en dominerande ställning, bör endast väljas i områden med mildare klimat i södra Sverige. Med en väl anpassad N-gödsling styrs baljväxthalten i skördeprodukten till fraktioner någonstans lägre än 40 % vilket resulterar i acceptabla råproteinhalter i de allra flesta skördar. Som riktmärke bör man gödsla vall I med en totalgiva av minst 150 kg/ha N, och vall II med minst 200 kg/ha. 27:5
Referenser Grovfoder. 1987. Forskning tillämpning. Nils Jönsson. Försök i slåttervall. Litteraturöversikt och sammanfattning av 25 års försöksverksamhet i södra och mellersta Sverige, sid 3-31. Konsulentavdelningens stencilserie. 1971. Lantbrukshögskolan. Mark-Växter 8. Steen E. Riktfröblandningar för vallar - rättesnören men ej tvångströjor. sid 17-23. Lantbruksnämnden. Praktiska råd. 1986. nr 28. Allmänna Svenska Utsädes AB årsböcker. W.Weibull AB. Årsböcker. Utsäde. Svensk sortlista från Svalöf Weibull. 27:6