081212 fredag Vår utflyktsdag tillsammans med Kevin Kostner den auktoriserade guiden. Nyfiken på vilken sorts taxi som hade fått uppdraget att frakta oss runt. Frukost med äggröra och någon sorts leverkorv. Tord tog också av korven för att stå sig i några timmar. 10.45 efter att ha suttit i hotellobbyn en halvtimme gick vi bort till det auktoriserade guidekontoret. Kevin mötte oss på halva vägen dvs. en minuts promenad. Taxin var en grön Toyota Jeep. Kevin Kostner Vi satt på flaket bra med automatiskt AC. Kevin berättade lite om Gambias historia. Självständigt 1963. En militärkupp som genomfördes av den numera demokratiskt valde presidenten. Han har jobbat med att ge landet infrastruktur med vägar, Tel. o TV samt framför allt sett till att skolorna har bra kvalitet. Skolan är 12-årig obligatorisk men avgiftsbelagd. Kostnaden är 1000 GD per termin. Genomsnittslön per månad 3000GD. Bensinpriset lika högt som i Sverige. En säck ris 50 kg 1000 GD. Nationalsport fotboll. Den gamla arenan är numera Kindergarten. Den nya arenan tar in 30.000 åskådare. Gambia har inga naturtillgångar. Det är jordnötsodling och turism som är huvudnäringarna. Ris odlas och det kan bli upp till tre skördar på ett år. Kvinnor jobbade på fälten och männen satt och konverserade med varandra..
Så kom vi till Banjul, huvudstaden som ligger på en ö i Gambiaflodens mynning. Vi skulle ju till Albert Market En del är turistfälla och en del är lokalmarknad. De delar av Banjul som vi åkte igenom såg ut som en stor kåkstad. DE hus som de brittiska kolonisatörerna ägde var förfallna och ägda av staten. Hamnen som vi passerade hade dock containertrafik. Vi hade ju bett Kevin om hjälp med prutandet när vi skulle handla. Hur bra gick det när han med bestämda steg ledde oss till sin systers försäljningsbås. Vi blev med 2 skjortor till Tord, 1 omlottkjol till mig, en duk, ett antal halsband för 1500 GMD. Alldeles för mycket. Vi ser det som en humanitär insats. Dessutom har vi inte kontanter nog!! Dags att växla igen. Vi fick ta inköpen på avbetalning. Vi hamnade lite grann i den lokala marknaden också. Men vi passerade igenom ganska snabbt och det var fruktansvärt varmt. Tur att vi tog med vatten. Svetten rann. Hade velat titta mer! Det hade varit intressantare. Upp i Jeepen igen. Nu till Den heliga krokodildammen. Här finns ett antal krokodiler som är så välmatade att man kan klappa dem. På väg in till dammen fanns ett litet etnografiskt museum. Intressant men här gick det lite fort igen. Värmen intensiv.
Kapockträdet Stigen till krokodilerna var kantad av träd som att gå i en lövsal. Ett Kapockträd!!! Detta var 150 år. Spännande. Nu har jag sett varifrån innehållet i min första flytväst kom.
Så de välmatade krokodilerna. Nilkrokodiler inplanterade. I Gambiafloden finns vilda dvärgkrokodiler. Att klappa en krokodil är en lustig upplevelse. Skinnet ser ut som sköldpaddsplåtar men mjuka och lena. Hårdare på ryggen och skinnmjuka på sidorna. Krokodilen låg snällt alldeles stilla. När vi tittade runt var det krokodiler precis överallt. Samtliga inom två meter från oss. Babykrokodiler fanns det också. Pösligt kom en stor algbemängd krokodil upp ur vattnet den såg respektingivande ut och kunde ju dessutom vara hungrig. Vi gick..
Med Wunderpalm i framrutan. Jeepdags igen. Tillbaka till Kombo Beach med nya frågor om levnadsstandard. En skylt förkunnade att vi kunde köpa en nybyggd lägenhet med brittisk standard för 1miljon svenska kronor. Kevin sa att det också finns mark att köpa så att man kan bygga sig eget hus. Vi har sett en hel del fina bilar. Stora BMW, VW Touareg, Hyundai, Mercedes mm. Kevin menar att turistindustrin egentligen inte tillför landet så mycket pengar eftersom alla hotell är utlandsägda. Han sa att om vi har någon idé så borde vi starta business här. Men den blir ju också utlandsägd. Fransmännen har tydligen fortfarande intressen i Senegal och hjälper till på olika sätt. Jag gissar att det finns några naturtillgångar de vill åt. Tillbaka till hotellet. Växling av pengar. Skuldreglering och nya förslag om utflykter. Men nu har vår kassa sinat. Vi åt mat på hotellet kl. 14.00. Handlade på minimarketen mera vatten, sydafrikanskt vin, ost och bröd. Mera jordnötter såklart. Så tog vi datorn med oss till receptionen och kopplade upp oss mot yttervärlden för 100 GD. Kollade mail o nyheter. Några nya beställningar. Kväll på vår balkong. Vinet gott men hade blivit liggande i kylen för länge. Den temperatur som råder fixade det hela snabbt. Strömmen gick en stund och det blev alldeles lagom mörkt. Sedan skärmade vi av balkongbelysningen med en handduk.
081213 Luciadagen. Lördag Provsjöng lite på Luciasången för stämningens skull. Frukost och beslut att dagen skulle vigas åt stranden. Sola och bada. Helst utan att bränna upp oss. Hittills hade vi varit insmorda med solkräm så det kändes som om vi inte fått någon färg alls. Varsin solsäng med tillhörande madrass. Högläsning ur våra två medhavda resedagböcker. Margareta och Bertil Jonsons Egyptenresa och Lennart, Dolores och Abbis Alms båtresa på Europas kanaler. Det blåste en del på morgonen men mojnade senare. Lågvatten rådde. Vinden gjorde att det var svårt att veta hur pass solen brände. Efter ett tag insåg jag att jag övergått till mera rött än brunt här och var. Solkräm och skyddande klädesplagg. Lunch på restaurant Gecko en biffwok och en kycklingwok. Båda goda. Tog lite av kycklingen i en servett för att mata favoritkatten med. Den är vit och har några partier gråstimmigt. Ganska tanig. Den satt trofast vid min stol medan vi åt och väntade på tilldelning. Jag var stoisk.
En typisk hotellkatt Badandet i havet var skönt. Stora vågor att parera. Vi blev omkullslagna ordentligt några gånger. Tord skrubbade knäet men jag klarade mig utan blessyrer. Fick dock sand i ögonen och öronen. Tord hittade ett Flexikoppel på botten. Grönt och fullt fungerande men det behövde nog ligga på tork en stund. Det fanns i alla fall inget halsband med vidhängande vovve. Efter simtur och vågparerande drog vi oss in på rummet för avsandning. Vilade en stund före middagen. Beslöt fira den tioåriga bröllopsdagen redan idag, det fanns ju ingenting att vänta på. Till middagen som blev räkor i vitlök (vitlöken hade kommit bort) drack vi ett sydafrikanskt vitt vin Steen gjort på druvan Chenin Blanc. Gott var det. Eftersom det var lördagskväll pågick BBQ med underhållning. Synd att inte titta lite. På grillspettet snurrade en svartbränd gris. Den såg mer ut som ett vildsvin, i alla fall i munnen. Betarna pekade både hit och dit. Det blev ytterligare en flaska sydafrikanskt vitt vin, en Chardonnay den här gången. Personalen kunde inte tala om för oss skillnaden mellan de två vita vinerna så vi var tvungna att prova själva. Betydligt mildare smak än den förra flaskan. Tord tog några foton på musikgruppen.
Afrikansk musik
Alhajie M. L. Jobe Mannen i baren var ganska sysslolös så vi började prata med honom om levnadsförhållanden mm. Berättade att vi förra julen hade bidragit med pengar till getinköp i Moçambique. Han tyckte att en get var en väldigt bra idé. Han hade själv velat skaffa en tacka och en bock. Efter en stund beslöt vi att träffa honom i morgon för att diskutera mera. Spännande. Projektet To make a difference är fött.
081214 Bröllopsdag nr 10. Söndag. Sovit ok. Provade yoghurt och mûsli till frukost. Dessert en tämligen platt croissant. Kaffe och malariatablett. Vi glömde ta gårdagens i hastigheten. All smakade bra. Tillbaka till rummet drog vi upp en ritning över vad vi ville ha för information av barmannen. Vi tänkte ta en promenad eller sätta oss någon stans och prata. Nu ville våra magar ha ett ord med i laget. Ganska olycksbådande muller pågick. Hmmm hur skulle det nu gå med dagens övningar. Men av detta hotfulla muller blev intet. Barmannen fick inte vistas på hotellområdet på fritiden, pga. att han då skulle betraktas som konkurrent till dem som var i tjänst och därmed orsaka avundsjuka, som han uttryckte det. Vi hamnade därför i en grön taxi och for iväg till hans hem i Dippa Kunda. På vägen blev det stopp vid Cashpoint för att vi måste ta ut pengar nu. Annars blir det inga pengar till vare sig det ena eller det andra. På väg till Dippa Kunda Vi åkte på flaket på en Land Rover denna gång. Pratade mycket om förhållandena. Han hade en bra anställning. Hotellet stängde dock under regnperioden för renoveringar och då blev han arbetslös. Det skulle vara i en månad men det blev två. Ekonomisk katastrof. Han är ensamförsörjare till mamman, 80 år, storebror, fru och
tre små barn. Frun och barnen bodde hos hennes föräldrar ute på landsbygden, av ekonomiska skäl Ackumulerad elräkning på nästan 6000GMD. Månadslön 2150 GMD plus dricks. Hyra för huset 1000GDM per månad. Kylskåp fanns men utan el blir det ingen kyla. Han berättade att mamman tidigare sålde kallt vatten till barnen på väg hem från skolan. Nu var den inkomsten borta. Utedass och dusch bakom vikvägg av korrugerad plåt. Vatten inte framdraget. Dusch med hink. Behov två getter sälja killingar, mjölk mm. Efter lite prat beslöts att det är smartast med två getter alltså honor. Para sig kan de göra med någon kringvandrande bock. Upp i Land Rovern igen och iväg till getmarknaden i Abuko. Här såldes kossor, får och getter. Ingenstans har det funnits särskilt många flugor och här var det också flugfritt. Getmarknad, med gående bord i form av bildäck. Alhajie M L Jobe blev med två fina getter till ett bra pris. 2.550 GMD och han var mycket nöjd. Köparens marknad råder efter Tobaski då alla måste köpa en get och slakta. Då är priset mycket högt 5000 GMD per djur. Upp i Land Rovern med getterna och oss tre.
Vi fick äran att döpa dem till Maria och Pernilla. Maria bääade upprört under bilresan. Pernilla la sig ner och tog det hela med ro. Inköp av hö för 100 GMD kommer att räcka i en vecka. Ytterligare munnar att mätta. När vi kom tillbaka till huset och lastade av dyrgriparna blev hans gamla mamma överlycklig.
Hon klappade händerna och hoppade upp och ner. Brodern log lyckligt. To make a difference. Vi får se hur fortsättningen ska bli.
Hela familjen Jobe På hemvägen landade vi i Senegambia som är det äldsta hotellområdet. Många restauranter. Här finns också de hotell som har öppet året om. Ut med mera pengar. Betalade chauffören och sa hej då till Alhajie. Han skulle hem en stund innan det var dags att åka till jobbet på hotellet. Vi åt dagens lunch/middag fiskwok för mig och kycklingdito för Tord. Vår servitör Badou jobbar hårt med att lära sig svenska. Han fick med sig några nya fraser om vattenflaskor. Vi lyckades klämma i oss 1,5 liter vatten till maten. Det gick lika mycket på resan till Dippa. Det kostar på att köpa getter. Trädgårdsarbetarna erbjöd kokosnötter de just tagit ner. Läskande dryck och gott med färsk kopra. Pustade ut. Middag på hotellet. Avskedsföreställning. Tog en tur ut på Internet. Beställde varor till butiken. Satt i baren och tog en öl medan vi tittade på alla som åt någon sorts buffet. Så tittade vi på unga gambier som försökte få kontakt med vita tanter. Han träffa Alhaji en kort stund. Pernilla fortfarande rädd. Alhajis mamma hade bestämt att ingen fick titta på Pernilla för att hon blev skrämd då. Men hon hade i alla fall ätit hö.
En stund på altanen i sammetsmörkret. Det gäller att få lite sömn för att det blir en lång dag i morgon. 081215 måndag. Frukost. Kyligt. Det går fort att vänja sig. Kylan bestod av att det blåste från havet. Inget badväder alltså. Promenad till angränsande hotell för att kolla när bussen skulle hämta oss. Kände vi oss som i filmen Sällskapsresan??? Men pärmen som innehöll information från Vingresor kunde vi definitivt inte hitta någonstans i vårt hotell. Passade på att handla i hotellets butik. Där stod ägaren som var en vit kvinna av okänt nationalitet. Vi köpte en väska till mig av fint skinn med lite batikmönster på och två Baobabträd. Baobabträden kan bli 5000 år så här finns en krukväxt att köra runt generation efter generation. Höjden efter 5000 år vet jag inget om. Har vi tur så kommer klimatförändringen att passa precis. Baobab Packade, lämnade dricks till alla möjliga. Städare, bärare, servitörer Vid 12 gick vi ner i hotellfoajén och gjorde upp affärerna. En hel Dalasier blev det. Träffade lärarna från Hässelby igen. De berättade att det varit krismöte hotellägarna emellan. Fullbokat t o m januari men därefter inte. De övervägde att stänga igen hotell. Depressionen påverkar även en Mr Alhaji Jobe i Dippa Kunda, Gambia.
Alhaji dök upp. Berättade att Pernilla fortfarande var ett nervknippe. Han skulle snabbt ordna en inhägnad åt dem så hoppades han att hon skulle trivas bättre. Maria var det inga problem med. Buss till flygplatsen. Två timmars väntan efter incheckningen. Här fanns den sunkigaste toaletten på hela resan. Ingen kul lukt, ingen fungerande belysning, inget papper, inget dörrlås..men då hade det blivit beckmörkt därinne. Tur att min muminmammaväska innehåller en mängd olika bra-att-ha-saker. Så kl. 17.20 gambiatid lyfte vi mot Teneriffa. Mat åts, två glas vin dracks, malariaprofylax sköljdes ner. Någon bakom oss började nysa alldeles förskräckligt. In med förkylningsprofylax dvs. echinacea. Två timmar senare kort paus på Teneriffa med ombyte till varmare kläder. Upp i planet igen. Mera mat som jag avstod. Det går inte att äta hur mycket som helst. Mera nysningar from behind. Sov inte en blund. Tord slumrade lite, det såg jag. Försökte lyssna på ljudbok, Le Clézio men så illa inläst att det var outhärdligt. Stackars människor som är talboksberoende.
Klockan 05.30 var det dags för tankstopp i Malmö. Bensinen slut pga. motvind. Vi missade jordbävningen med 30 minuter!!! Vi skulle ha varit på Arlanda 03.45. Blåser det jetströmmar så gör det. Inget bagagekrångel. Växlade tillbaka en hel tjock bunt dalasier och fick 150 kr i stället. Det kändes riktigt fattigt ska jag säga. Hemma stöp vi i säng. Men det blev ingen längre slummer. Vi kommer att åka tillbaka. Vi ska hålla kontakten med Alhaji och hans familj. Tord o Lena