KEMI. Rapport från kemikalieinspektionen 2/03. Utvärdering av system för egendeklarationer av farliga kemiska ämnen i varor

KEMI Rapport från kemikalieinspektionen 2/03 Utvärdering av system för egendeklarationer av farliga kemiska ämnen i varor Exempel från Byggsektorn och Textilindustrin Beatrice Kogg, Åke Thidell the international institute for industrial environmental economics at Lund University

Utvärdering av system för egendeklarationer av farliga kemiska ämnen i varor Exempel från Byggsektorn och Textilindustrin

Best.nr. 360 751 Stockholm, februari 2003 Utgivare: Kemikalieinspektionen Beställningsadress: Närservice, Margretedalsvägen 6, 646 34 Gnesta Telefax 0158-24 51 36, e-post: gnestalagret@ams.amv.se

Författarnas förord Föreliggande rapport har utförts på uppdrag av Kemikalieinspektionen som ett led i utvärderingen av det nationella miljömålsarbetet inom Giftfri miljö. Uppdraget gavs till Internationella institutet för industriell miljöekonomi vid Lunds universitet (IIIEE) och utfördes under november 2002 och januari 2003. Åke Thidell har haft huvudansvaret för den del av studien som behandlar byggvarudeklarationer, Beatrice Kogg har haft motsvarande huvudansvar för arbetet med TEKOindustriernas miljövarudeklaration. Det är många personer inom textilbranschen och byggsektorn som tagit sig tid och delat med sig av sina kunskaper och erfarenheter av deklarationssystemen. Vi vill härmed tacka alla de som ställt upp för intervjuer och alla de som bidrog med kommentarer vid den workshop som anordnades av Kemikalieinspektionen den 13 januari 2003. Speciellt vill vi framföra vårt tack till Henrik Willers vid TEKOindustrierna samt Hans Ewander vid BYSAM och Per Lilliehorn vid Byggsektorns Kretsloppsråd för information, kontakter och stöd i arbetet. Ett särskilt tack vill vi också rikta till Barbro Gustafsson vid Kemikalieinspektionen för goda råd och värdefulla kommentarer. För oss som genomfört studien har den inneburit nya intressanta insikter i hur miljöinformation kommuniceras och används i produktkedjor. Många producenter har använt egna miljövarudeklarationer under många år men dessa deklarationer är som företeelse trots det lite undersökta. Lund 12 februari 2003 Beatrice Kogg och Åke Thidell

Utvärdering av system för egendeklarationer Sammanfattning Bakgrund 1999 antog riksdagen 15 miljökvalitetsmål. Miljömålsrådet har gett Kemikalieinspektionen i uppdrag att ta fram ett underlag till Miljömålsrådet för en fördjupad utvärdering av det miljökvalitetsmål som handlar om en Giftfri miljö. Kemikalieinspektionen har valt att inrikta detta arbete på att ta fram underlag för en utvärdering av de delmål som anges under det övergripande miljökvalitetsmålet för en Giftfri miljö. Enligt delmål 2 ska: varor senast år 2010 vara försedda med hälso- och miljöinformation om de farliga ämnen som ingår. Strategin för att uppnå delmål två är primärt att verka för att ett EU-gemensamt system tas fram för utformning av hälso- och miljöinformation för varor som inte är kemiska produkter. Men då något förslag för ett sådant EU-gemensamt system inte föreligger, är det av intresse att undersöka vilken roll frivilliga system för produktrelaterad miljöinformation spelar idag, samt att utreda möjligheter till fortsatt utveckling av sådana system. Av särskilt intresse är så kallade egendeklartioner, den typ av miljövarudeklarationer som bygger på tillverkarens egna uppgifter om sina varor. Uppdraget Internationella institutet för industriell miljöekonomi vid Lunds universitet (IIIEE) har på uppdrag av Kemikalieinspektionen samlat och sammanställt erfarenheter från utveckling och användning av system för egendeklarationer inom byggsektorn och textilbranschen. Denna rapport ska främst ligga till grund för det fortsatta arbetet med utvärdering av delmål 2 inom miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Studien syftar till att ta reda på hur väl Byggsektorns Kretsloppsråd respektive TEKOindustrierna lyckats i att ta fram egendeklarationer som kan förstås och användas av mottagarna samt i vilken utsträckning systemen utgör en drivkraft för mer miljöanpassade val av kemiska ämnen eller varor, både hos leverantörer och hos kunder. Ytterligare ett syfte är att ge en bild av hur olika aktörer ser på behovet av anpassning till och/eller utveckling mot nordiska, EU-baserade och/eller internationella system. Metod Studien har baserats på intervjuer med nyckelpersoner, inom byggsektorn respektive textilindustrin, som varit aktiva i arbetet med att utveckla egendeklarationerna. Utöver dessa har representanter för producenter, kunder (inom såväl privat som offentlig sektor) samt aktörer inom avfallsledet intervjuats för att få en bred bild av användarnas erfarenheter. Intervjuer har också genomförts med myndighetsrepresentanter och branschexperter. På grund av uppdragets begränsningar har alla intervjuer genomförts via telefon. Av samma skäl har också antalet intervjuer som kunnat genomföras varit begränsat. Totalt har drygt 100 intervjuer genomförts. Det bör noteras att diskussionen om producenters, kunders och andra aktörers erfarenheter av att använda egendeklarationerna därför är baserade på ett begränsat urval intervjupersoner. Resultaten av studien är därför indikativt och gör inte anspråk på att vara representativt i statistisk bemärkelse. Om Byggvarudeklarationer Den främsta orsaken till att byggsektorns byggvarudeklarationssystem utvecklades var det förslag till producentansvar Kretsloppsdelegationen lade fram under våren 1994. Byggsektorn föreslog under det följande året en rad frivilliga åtaganden som alternativ till lagstadgade regler. Ett av dessa åtaganden vara att utforma och tillhandahålla byggvarudeklarationer snarast, dock senast under 1997. i

Kogg, Thidell, IIIEE, Lunds Universitet Byggvaruproducenterna hade då redan börjat få förfrågningar från sina kunder rörande varornas miljömässiga egenskaper, vilket både bidrog till att förslaget lades fram och dess utformning. Det fanns ett ökande intresse för att få kunskap om vad byggprodukterna innehöll, hur de skulle omhändertas o.s.v. Kretsloppsdelegationens rapport om producentansvar i byggsektorn beskriver byggande ur ett kretsloppsperspektiv vilket omfattar aspekter som byggnaders livslängd, produkters kemiska innehåll, energiåtgång, avfallets omhändertagande o.s.v. Ur miljösynpunkt kunde därför BVD ges en bred innebörd. Det primära syftet med producentansvaret angavs som att minska användningen av naturresurser och reducera utsläppen av miljöskadliga utsläpp i naturen, vilket också togs som huvudsyfte för Byggsektorns Kretsloppsråd arbete. Till detta lades behovet av att informera om byggvarornas påverkan på den inre miljön. Senare preciserades målen för byggvarudeklarationerna till att ge byggsektorns aktörer systematiserad information så att de på ett sakligt sätt skall kunna välja byggvaror, som i beaktande av konstruktionens hela livscykel ger den totalt lägsta miljöpåverkan utan att ge avkall på prestanda. Dessutom fastslogs ett behov av att dokumentera vad som byggs in i husen. Ytterligare syften med BVD som angivits under intervjuerna är att kunna bedöma varor utifrån kemiskt innehåll och genom val minska risken för att ådra sig framtida problem samt att främja en generell medvetande- och kunskapshöjning beträffande miljöfrågor i sektorn. Arbetet med att utveckla BVD skedde i en partssammansatt grupp där representanter för materialleverantörerna som skulle deklarera sina varor samt konsulter, entreprenörer och byggherrar/fastighetsägare som var de avsedda brukarna av deklarationerna ingick. Detta var en ny form för samarbete inom sektorn. Även om utvecklingsarbetet helt utfördes av denna grupp hade den en löst sammansatt referensgrupp, bl.a. bestående av representanter för olika myndigheter, som fick information om arbetet och som kunde ge synpunkter. Vid utvecklingen av det som skulle bli mallen för BVD fann gruppen stöd i det då påbörjade standardiseringsarbete för certifierade miljövarudeklarationer. De fann dock att det saknades förutsättningar för kvantitativa livscykelanalyser, varför deklarationen till stor del baseras på beskrivande information. De frågeformulär som några materialleverantörer hade mottagit fungerade också som underlag för vilken information som skulle framgå. Slutligen kompletterades aspekterna för den yttre miljön med en sektion om varornas påverkan på den inre miljön. Farliga ämnen som förekom på Kemikalieinspektionens OBS- och begränsningslistor skulle särskilt anges. Redovisningsprinciperna för farliga ämnen samordnades med dem som gällde för Varuinformationsblad för kemiska produkter. Mallen för BVD lanserades under hösten 1997 och finns tillgänglig på Svensk Byggtjänsts hemsida. Byggvarudeklarationssystemet uppskattas idag omfatta mellan 2 000 och 4 000 produkter, vilket gör det till ett av de mest omfattande egendeklarationssystemen i världen. Eftersom det inte finns någon samlande organisation bakom systemet går det inte att få säkrare uppgifter. Detta ska dock ställas mot att byggsektorn använder i storleksordning 50 000 till 100 000 olika produkter. Flertalet producenter väljer att tillhandahålla sina deklarationer via egna hemsidor eller via branschgemensamma portaler. Svensk Byggtjänst som också åtagit sig att tillhandahålla dem i en databas har drygt 1 100 registrerade deklarationer. Flertalet intervjuade producenter uppger att de inte finner deklarationsmallen svår att fylla i. Det enda problem som rapporterats är att det kan vara svårt och tidsödande att samla in information från små och utländska underleverantörer. Däremot råder det delade meningar om i vilken omfattning BVD efterfrågas och används av kunderna, vilket har medfört att de hos flera producenter givits låg prioritet beträffande uppdatering och upprättande av nya deklarationer. ii

Utvärdering av system för egendeklarationer Vidare har flertalet intervjuade producenter svårt att peka på mer omfattande konkreta produktförbättringar till följd av att de deklarerat sina produkter. Istället pekar flera på en generell höjning och aktualisering av miljöfrågor och att BVD samverkar med andra influenser. De konkreta förbättringar som nämns berör främst utfasning av vissa farliga ämnen. Flertalet intervjuade byggare, konsulter och fastighetsägare säger sig göra miljömässiga materialbedömningar på central nivå. Detta för att kunna utfärda produktvalsriktlinjer för sina organisationer. Målet för dessa är att alla relevanta material som används ska vara miljöbedömda och godkända. Flertalet använder BVD i detta arbete men menar dock att de måste samla in kompletterande information. De upplever ofta att deklarationerna inte är fullständigt ifyllda eller att de vill ha djupare information de kan lita på. Såsom flertalet BVD ser ut idag fungerar de inte för syftet att bedöma olika material. Ytterligare problem som rapporterats är dels att det finns för få deklarerade produkter, dels bristande åtkomlighet för existerande deklarationer. Brukare av deklarationerna vill ha dem samlade på ett ställe och hävdar att det är ogörligt att leta runt på Internet efter varje enskild producents deklaration. Flera personer har också uppgivit att det är svårt och tidsödande att få in deklarationer från producenter. Många uttalanden andas stor besvikelse över systemet. Flertalet byggbolag koncentrerar sina materialbedömningar på innehåll av framför allt farliga ämnen i produkterna vilket också uppfattas som en svag punkt i BVD-systemet. Dessa representanter uppger att de har liten nytta av övrig informationen om livscykelpåverkan medan andra säger sig beakta och ha viss nytta av den. Det råder dock enighet om att de är för komplicerade och innehåller för mycket svårtolkad eller onödig information. Byggvarudeklarationer samlas, då byggherren så begär, också in för de byggvaror som byggs in i enskilda objekt. Det är dock sällan informationen används för materialbedömningar i pågående projekt, dels av tidsbrist, dels för att deklarationerna upplevs svårtolkade. De insamlade deklarationerna överlämnas till byggherren vid projektöverlämnandet. I dessa fall fyller BVD den dokumenterande rollen. Åsikterna skiftar bland de intervjuade representanterna för byggsektorn beträffande behovet av en deklarationsordning som är giltig i flera länder. Flertalet förespråkar dock ett nordiskt eller europeiskt system. Materialleverantörerna uppfattar att det skulle bli lättare att få information från underleverantörer och att samordning skulle kunna ske när miljökrav också kommer i andra länder. Ingen av de kontaktade tillverkarna har ännu noterar några krav på miljöinformation för deras produkter utanför Sverige. Grossister, entreprenörer och fastighetsägare anför att marknaden blir mer och mer internationell och att det ska gå att använda miljödeklarerade byggvaror från andra länder. De som argumenterar emot ett nordiskt eller europeiskt system anför att de inte har kommit lika långt i miljömedvetenheten beträffande byggvaror i andra länder. Därför skulle det ta mycket lång tid att utveckla ett sådant system som de dessutom befarar skulle blir sämre av samma anledning. Vidare anförs att leverantörerna har europeiska branschorganisationer, vilket byggare och fastighetsförvaltare saknar. Det skulle därmed bli ojämna styrkepositioner för de parter som arbetar fram deklarationssystemet. Flera av dessa personer menar att det är bättre att hålla fast vid, utveckla och få ordning på BVD-systemet åtminstone tills nya system visat att de fungerar. TEKOindustriernas Miljövarudeklaration Bakgrunden till att TEKOindustrierna beslöt att utveckla en egen mall för MVD var en markant ökning av förfrågningar från kunder, främst offentliga inköpare, om produktrelaterad miljöinformation. Förfrågningarna framfördes i frågeformulär som skilde sig åt beträffande både innehåll och utseende mellan olika kunder. Detta medförde mycket administrativt arbete. Dessutom ansåg flera iii

Kogg, Thidell, IIIEE, Lunds Universitet företagsrepresentanter att det fanns en rad vanligt förekommande problem med dessa frågeformulär. Kritiken gällde bl.a. att viss efterfrågad information var irrelevant, att kriterier för utvärdering av miljöpåverkan inte var anpassade efter den produkt som köptes in samt att frågorna som skulle besvaras bara täckte vissa miljöaspekter och därför inte gav en rättvisande bild. Vid samma tid pågick också diskussioner om miljövarudeklarationer inom andra branscher. Dessa initiativ uppmärksammades och uppmuntrades också från myndighetshåll. Sammantaget ledde detta till att TEKOindustrierna fattade beslutet att utveckla en branschgemensam mall för miljövarudeklaration för textila varor. Ett syfte med miljövarudeklarationen är att den ska fungera som ett verktyg för att förenkla hanteringen av miljöinformation för både tillverkare/leverantörer och deras kunder. Ett annat syfte är att denna miljövarudeklaration ska ge mer och bättre produktrelaterad miljöinformation än de frågeformulär och kriterier som tidigare cirkulerat på den svenska marknaden. De ska samtidigt vara mer anpassade till de produkter som tillverkas i Sverige än t.ex. Svanens och EU-blommans kriterier för miljömärkta textilier. Inom TEKOindustrierna hoppades man också på att miljövarudeklarationen skulle hjälpa medlemsföretagen att visa hur långt de kommit i sitt miljöarbete och att dessa därigenom skulle kunna vinna konkurrensfördelar. TEKOindustriernas mall för miljövarudeklaration för textila varor lanserades i december 1997. Mallen utvecklades av en liten arbetsgrupp bestående av representanter från TEKOindustrierna, ett fåtal medlemsföretag, samt en fristående branschexpert. En representant för Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Västra Götaland var också delaktig i processen och gav kommentarer under arbetets gång. I arbetet med att utveckla mallen tog gruppen främst intryck av en inledande studie om miljövarudeklarationer som gjorts på uppdrag av Naturvårdsverket 1995 men de tog också intryck ifrån de miljökriterier för textila produkter som fanns tillgängliga vid den tiden, bl.a. Svanen och EUblomman samt Öko-Tex standard 100. I viss mån tittade gruppen också på de dokument som olika kunder använde, men dessa hade mindre inflytande över hur den slutliga mallen för MVD kom att se ut. I samband med att MVD lanserades genomförde TEKOindustrierna en rad informations- och utbildningsseminarier för både producenter och inköpare. Mallen för MVDn finns idag tillgänglig på TEKOindustriernas hemsida. Mallen uppdateras kontinuerligt. Efterfrågan på MVD har inte motsvarat förväntningarna och användningen är idag mycket begränsad. Endast ett fåtal producenter har tagit fram mer än någon enstaka miljövarudeklaration och även i dessa företag är andelen produkter med MVD liten. På grund av den begränsade användningen är det få aktörer som har faktiskt erfarenhet av TEKOindustriernas MVD. De producenter som tagit fram deklarationer för sina produkter menar att det är inte är några större problem att ta fram de uppgifter som krävs för att fylla i en fullständig MVD. Det är dock viktigt att notera att de företag som tagit fram MVD och som intervjuats i samband med denna studie antingen själva bereder tyget eller bereder det hos svenska underleverantörer. Vidtalade producenter menar att bristande efterfrågan från kunder är främsta orsak till att MVDn inte används i högre grad. Flera av de kunder som intervjuats hävdar att informationen som ges i en MVD är för omfattande och komplex och att de saknar kompetens för att utvärdera denna information på ett sätt som möjliggör prioriteringar. Flera intervjuade inköpare nämner också att det är ett problem att lämnade uppgifter inte är externt verifierade. Inom den privata sektorn menar också flera inköpare att man inte har behov av så omfattande information. Deklarationen har fått en mycket begränsad spridning och det går inte att se några tydliga effekter av TEKOindustriernas miljövarudeklarationer. I producentledet ges dock ganska entydiga indikationer på att MVDn inte genererat några miljöförbättringar utan att MVDn snarare är en del i det miljöarbete som pågått inom TEKOindustrin sedan lång tid. I inköpsledet finns det anledning att misstänka att TEKOindustriernas MVD har påverkat en rad olika aktörer i deras arbete med att utforma egna iv

Utvärdering av system för egendeklarationer miljökriterier för inköp av textila produkter. Detta antagande stöds av producenternas kommentarer kring utformningen av de formulär som de istället ombeds fylla i. Det finns också ett konkret exempel där vi kan se att TEKOindustriernas MVD har beaktats vid utformningen av EKU-verktyget för inköp av möbler. Det är därför möjligt att MVDn har genererat indirekta effekter genom att påverka andra kriteriedokument och därigenom stimulera val av, ur miljösynpunkt, bättre produkter. Detta är dock inget antagande vi kunnat finna något direkt stöd för inom ramen för denna begränsade studie. Avslutningsvis kan vi konstatera att TEKOindustriernas miljövarudeklaration för textila varor används i ytterst begränsad omfattning och att vi därför inte kan se att den fungerar som någon direkt drivkraft för mer miljöanpassade val av kemiska ämnen eller varor, varken för svenska textilproducenter eller deras kunder. Svenska företag med egna beredningsverk förefaller inte ha några större svårigheter med att fylla i miljövarudeklarationen men det finns anledning att anta att det kan vara betydligt svårare för företag som inte själva bereder varan att få fram den detaljerade data som behövs för att en fullständigt ifylld deklaration. Som diskuterats ovan uppfattar flera kunder att det finns svårigheter med att använda miljövarudeklarationen i sitt inköpsarbete. Även om flera aktörer, inom alla intervjuade kategorier, på en direkt fråga svarar att ett EU-gemensamt system kunde ha en del fördelar, förefaller det inte som om ett dessa aktörer upplever ett stort behov sådant internationellt system för egendeklarationer. Likheter och skillnader mellan Byggsektorns Byggvarudeklaration och TEKOindustriernas Miljövarudeklaration. Den främsta likheten mellan Byggsektorns Byggvarudeklaration och TEKOindustriernas Miljövarudeklaration är att de båda är egendeklarationer och att de därför per definition saknar system för kvalitetssäkring av tredje part. Det finns också likheter i utformningen t.ex. båda är designade för att ge information över produkternas livscykler och det ges stort utrymmer för information om kemikalieinnehåll. Båda deklarationerna kan också anses ge förhållandevis omfattande och detaljerad miljöinformation. Den mest uppenbara skillnaden mellan TEKOindustriernas Miljövarudeklaration och Byggsektorns Byggvarudeklaration är den omfattning i vilken dessa två olika deklarationer kommit att spridas på marknaden. Men det finns också skillnader i de bakomliggande orsaker och samanhang som ledde till att dessa deklarationer utvecklades samt i den processen som tillämpats i arbetet med att ta fram en mall för egendeklaration. Det är förmodligen också i dessa skillnader, snarare än i mindre skillnader i utformningen av deklarationerna, som vi finner förklaringar till varför spridningen av egendeklarationer skiljer sig så väsentligt mellan textil- och byggsektorn En väsentlig skillnad är i den bakomliggande orsaken till att en mall för egendeklaration utvecklades. Medan TEKOindustriernas miljövarudeklaration främst kom till som ett svar på ökade kundkrav om produktrelaterad miljöinformation och medlemsföretagens önskemål om ett verktyg för att underlätta arbetet med att svara på dessa krav fanns det inom byggsektorn också ett tydligt krav från myndighetshåll att ett system för produktrelaterad miljöinformation skulle etableras. En annan viktig skillnad är i processen för hur mallen för deklarationer togs fram. Byggvarudeklarationen utformades av en för ändamålet etablerad sektorsgemensam arbetsgrupp. Denna arbetsgrupp leddes av materialbranschen men också företrädare för de tilltänkta brukarna av informationen satt med. I jämförelse var en förhållandevis liten och ensidigt sammansatt grupp av människor aktivt delaktiga i arbetet med att ta fram mallen för TEKOindustriernas miljövarudeklaration. Med undantag från en myndighetsrepresentant var alla delaktiga personer representanter från svensk textilindustri. Det är också värt att notera att alla företagsrepresentanter som satt med i gruppen kom ifrån företag som själva driver stora beredningsverk. v

Kogg, Thidell, IIIEE, Lunds Universitet Egendeklarationer och delmål 2 för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö Enligt de experter och myndighetsrepresentanter som intervjuats i samband med denna studie ger båda systemen tillräckligt med kemikalierelaterad information för att kunna anses vara ett verktyg för miljömålsarbetet. Det är dock värt att notera att båda systemen vänder sig till professionella aktörer. Formatet är alltså inte anpassat för att ge information om innehåll av kemikalier med miljö- och hälsorelaterade konsekvenser till produkternas slutanvändare. Även om det inte är uteslutet att sådan information förmedlas vidare till privata konsumenter finns det aktörer som säger sig vara tveksamma till att vilja vidarebefordra information från egendeklarationer om den inte verifierats av någon annan än uppgiftslämnaren. Även om båda systemen i teorin kan sägas bidra till att komma närmare delmål 2 är det i praktiken långt kvar. För textilindustrins produkter är antalet framtagna miljövarudeklarationer försvinnande litet oavsett om jämförelsen görs med endast svenskproducerad textil eller om också den betydligt större volymen av importerad textil beaktas. Även om byggvarudeklarationerna troligen är ett av de egendeklarationssystem som i en internationell jämförelse nått störst spridning är det ännu en bråkdel av alla varor inom sektorn som deklarerats. De enskilda analyserna för respektive system har visat på ett flertal problem som uppstår i samband med arbetet kring egendeklarationer, dessa inkluderar: Obalans mellan kunders behov av miljöinformation och den information som ges. Olika förutsättningar och relevans för olika typer av miljökriterier för olika typer av produkter. Svårigheter att ta fram gemensamma riktlinjer för hur trovärdiga uppgifter ska tas fram och redovisas. Svårigheter med hur informationen ska tolkas och värderas. Frivilliga egendeklarationer kan vara ett lämpligt första steg i det mycket omfattande arbetet med att ta fram system för redovisning av miljö- och hälsofarliga ämnen för alla varor. Det är emellertid viktigt att notera att en framtagen egendeklaration inte per automatik bidrar till uppfyllelse av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. För att detta ska ske måste informationen användas för att göra ur miljöhänsyn bättre val av kemiska ämnen och varor. Undersökningen av dessa två system visar också på betydelsen av att arbeta med att förstå och involvera informationsanvändarna. Är informationen inte anpassad till deras behov, kommer de inte att efterfråga den (såvida inte yttre påtryckningar föreligger), och saknas efterfrågan på produktrelaterad miljöinformation känner producenter naturligtvis liten motivation för att ta fram och kontinuerligt uppdatera egendeklarationer. vi

Utvärdering av system för egendeklarationer Innehållsförteckning 1. INTRODUKTION... 1 1.1 PROJEKTETS BAKGRUND OCH UPPDRAGET...1 1.1.1 Syfte...2 1.1.2 Metod...2 1.1.3 Avgränsning...3 2. BYGGSEKTORNS BYGGVARUDEKLARATION...4 2.1 EN KORT INTRODUKTION TILL BYGGSEKTORN...4 2.2 BAKGRUND OCH UTVECKLING...5 2.2.1 Bakgrund och orsak...5 2.2.2 Utvecklingsprocessen...5 2.2.3 Erfarenheter från utvecklingsprocessen...7 2.3 UTFORMNING OCH SPRIDNING...8 2.3.1 Syfte, målsättning och målgrupp...8 2.3.2 Deklarerad information...9 2.3.3 Redovisningsprinciper för farliga ämnen...9 2.3.4 Organisation...10 2.3.5 Kvalitetssäkring...10 2.3.6 Spridning...11 2.3.7 Utvecklingsplaner...13 2.4 PRODUCENTERNAS (DEKLARANTERNAS) ERFARENHETER...14 2.4.1 Administrativ hantering av deklarationer...14 2.4.2 Upplevd efterfrågan...15 2.4.3 Erfarenheter av att använda byggsektorns byggvarudeklaration...15 2.4.4 Reduktion och substitution av farliga ämnen...16 2.4.5 Återkoppling från kunder (brukare)...17 2.4.6 Utvecklingsidéer...17 2.5 KUNDERS (BRUKARES) ERFARENHETER...18 2.5.1 Efterfrågan av deklarationer...19 2.5.2 Erfarenheter av att använda byggsektorns byggvarudeklaration...19 2.5.3 Reduktion och substitution av farliga ämnen...21 2.5.4 Utvecklingsidéer...22 2.6 ERFARENHETER I AVFALLSLEDET...22 2.7 SLUTSATSER OCH DISKUSSION...23 3. TEKOINDUSTRIERNAS MILJÖVARUDEKLARATION... 27 3.1 EN KORT INTRODUKTION TILL TEXTIL- OCH KONFEKTIONSBRANSCHEN...27 3.2 BAKGRUND OCH UTVECKLING...28 3.2.1 Bakgrund och orsak...28 3.2.2 Utvecklingsprocessen...29 3.2.3 Erfarenheter från utvecklingsprocessen...30 3.3 UTFORMNING OCH SPRIDNING...31 3.3.1 Syfte, målsättning och målgrupp...31 3.3.2 Deklarerad information...32 3.3.3 Redovisningsprinciper för farliga ämnen...32 3.3.4 Organisation...33 3.3.5 Kvalitetssäkring...33 3.3.6 Spridning...33 3.3.7 Utvecklingsplaner...34 3.4 PRODUCENTERNAS (DEKLARANTERNAS) ERFARENHETER...34 3.4.1 Administrativ hantering av deklarationer...34 I

Kogg, Thidell, IIIEE, Lunds Universitet 3.4.2 Upplevd efterfrågan... 34 3.4.3 Erfarenheter av att använda TEKOindustriernas miljövarudeklaration... 35 3.4.4 Reduktion och substitution av farliga ämnen... 35 3.4.5 Återkoppling från kunder (brukare)... 35 3.4.6 Utvecklingsidéer... 35 3.5 KUNDERS (BRUKARES) ERFARENHETER... 36 3.5.1 Efterfrågan av deklarationer... 36 3.5.2 Erfarenheter av att använda TEKOindustriernas miljövarudeklaration... 36 3.5.3 Reduktion och substitution av farliga ämnen... 37 3.5.4 Utvecklingsidéer... 37 3.6 ERFARENHETER I AVFALLSLEDET... 37 3.7 SLUTSATSER OCH DISKUSSION... 38 4. EGENDEKLARATIONER OCH DELMÅL 2 UNDER GIFTFRI MILJÖ...41 4.1 EGENDEKLARATIONER GENERELLA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ATT VARA ETT VERKTYG FÖR GIFTFRI MILJÖ... 41 4.2 ERFARENHETER FRÅN BYGGSEKTORN OCH TEXTILBRANSCHEN - EGENDEKLARATIONER SOM VERKTYG FÖR EN GIFTFRI MILJÖ I PRAKTIKEN... 42 4.2.1 Likheter och skillnader... 43 4.2.2 Analys faktorer som påverkar spridning och användning av egendeklarationer... 44 LITTERATURFÖRTECKNING...47 MUNTLIGA KÄLLOR...48 FÖRKORTNINGAR OCH FÖRKLARING AV BEGREPP...52 BILAGA 1 - ANALYS AV BYKRS UTVÄRDERING AV VERKSAMHETEN 1999...53 BILAGA 2 - MALL FÖR BYGGVARUDEKLARATION...56 BILAGA 3- MALL FÖR MILJÖVARUDEKLARATION FÖR TEXTILA VAROR...66 II

Utvärdering av system för egendeklarationer 1. Introduktion Begreppet miljövarudeklaration har använts sedan slutet av 1980-talet. Det beskrevs då som en skriftlig redogörelse för produkters miljörelaterade egenskaper omfattande innehållsdeklaration, väsentlig miljöinformation relaterad till produktionsprocessen samt slutligt omhändertagande av uttjänt vara. Miljövarudeklarationer används av producenter för att möta en efterfrågan på framför allt produktrelaterad miljöinformation från både konsumenter och professionella kunder i privat och offentlig verksamhet. Begreppet miljövarudeklaration är inte entydigt definierat och kan rymmas under en rad andra benämningar. Egendeklarationer används ofta som samlingsnamn och synonymt med den stora grupp miljövarudeklarationer som står utanför det internationella standardiseringsarbetet. Dessa deklarationer kan utformas av producenterna själva men det förekommer också att olika branscher utvecklar enhetliga nationella eller internationella system för sina medlemmar. Gemensamt för denna typ av information är att producenten ensam står för informationens innehåll och riktighet. Egendeklarationerna används främst mellan professionella aktörer och omfattar i allmänhet mer information än de korta budskap om enstaka aspekter som förmedlas genom standardiserade s.k. egna miljöuttalanden eller miljömärkning typ II som främst riktas till konsumenter. Denna standard ställer även krav på att lämnade uppgifter ska kunna verifieras. Standardiseringsarbetet omfattar emellertid en undergrupp av miljövarudeklarationer som kvantitativt beskriver väsentliga miljöegenskaper. Dessa deklarationer bygger på data från livscykelanalyser utförda enligt standardiserat förfarande och produktspecifika redovisningsprinciper. Dessa deklarationer skiljer sig från egendeklarationerna bl.a. genom att de granskas och godkänns av ett externt certifieringsorgan och benämns följaktligen certifierade miljövarudeklarationer. 1.1 Projektets bakgrund och uppdraget 1999 antog riksdagen mål för miljökvaliteten inom 15 olika områden. Ett av dessa miljökvalitetsmål gäller en Giftfri miljö där målsättningen är att: Miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Kemikalieinspektionen har fått i uppdrag att ta fram ett underlag till Miljömålsrådet för en fördjupad utvärdering av detta miljökvalitetsmål. Under det övergripande miljökvalitetsmålet för en Giftfri miljö finns sex delmål fastställda. Kemikalieinspektionen har valt att inrikta arbetet på att ta fram underlag för en utvärdering av dessa delmål. Enligt delmål 2 under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö ska: varor senast år 2010 vara försedda med hälsooch miljöinformation om de farliga ämnen som ingår. Strategin för att uppnå delmål två är primärt att verka för att ett EU-gemensamt system tas fram för utformning av hälso- och miljöinformation för varor som inte är kemiska produkter. Men då något sådant förslag inte föreligger, är det av intresse att undersöka vilken roll frivilliga system för produktrelaterad miljöinformation spelar idag, samt att utreda möjligheter till fortsatt utveckling av sådana system. Av särskilt intresse är så kallade egendeklartioner, den typ av miljövarudeklarationer som bygger på tillverkarens egna uppgifter om sina varor. I Sverige finns idag flera initiativ för egendeklarationer t.ex. byggvarudeklarationer som utarbetats av Byggsektorns Kretsloppsråd, Svenska TEKO-industriernas miljövarudeklarationer och Svenska ITföretagens miljödeklarationer för persondatorer, kopiatorer, faxar och skrivare. Internationella institutet för industriell miljöekonomi vid Lunds universitet (IIIEE) har på uppdrag av Kemikalieinspektionen samlat och sammanställt erfarenheter från byggsektorn och tekoindustrin i samband med utveckling och användning av deras respektive egendeklarationssystem. Denna rapport 1

Kogg, Thidell, IIIEE, Lunds Universitet ska ligga till grund för det fortsatta arbetet med utvärdering av delmål 2 inom miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. 1.1.1 Syfte Studien syftar till att utreda hur väl Byggsektorns Kretsloppsråd respektive Svenska TEKOindustrierna lyckats med att ta fram egendeklarationer som kan förstås och användas av mottagarna samt i vilken utsträckning systemen utgör en drivkraft för mer miljöanpassade val av kemiska ämnen eller varor, både hos leverantörer och hos kunder. Ytterligare ett syfte är att ge en bild av hur olika aktörer ser på behovet av anpassning till och/eller utveckling mot nordiska, EU-baserade och/eller internationella system. 1.1.2 Metod Uppdraget från Kemikalieinspektionen innehåller två huvudsakliga uppgifter: Att (a) beskriva och utvärdera processen med att utveckla en gemensam egendeklaration. Samt att (b) beskriva användarnas (deklaranters och brukares) erfarenheter av egendeklarationerna inom respektive sektor och utvärdera huruvida egendeklarationerna kan sägas ha utgjort en drivkraft för förändrat innehåll av kemiska ämnen i produkter och mer miljöanpassad val av varor eller tjänster. Dessa frågeställningar har behandlats separat för respektive sektor genom två oberoende studier utförda enligt samma metodik; en för byggsektorns byggvarudeklaration och en för TEKOindustriernas miljövarudeklaration. Resultaten från dessa båda studier har sedan sammanställts och en jämförelse av erfarenheter från respektive sektor ligger till grund för en mer övergripande diskussion kring egendeklarationers roll i relation till miljökvalitetsmålet Giftfri miljö generellt och delmål 2 mera specifikt. Studierna för respektive sektor har baserats på intervjuer med nyckelpersoner inom byggsektorn respektive tekoindustrin som varit aktiva i arbetet med att utveckla egendeklarationerna. Utöver dessa har representanter för producenter, kunder inom privat och offentlig sektor, samt aktörer inom avfallsledet intervjuats för att få en bred bild av användarnas erfarenheter. Intervjuer har också genomförts med myndighetsrepresentanter och branschexperter. Lämpliga intervjupersoner har främst identifierats genom så kallad snöbollsteknik, dvs. personer som intervjuats har ombetts rekommendera andra personer som de anser kunde vara lämpliga att intervjua för studien. Startpunkterna för respektive studie var kontakter med personer inom Byggsektorns Kretsloppsråd respektive TEKOindustrierna. I vissa fall har lämpliga intervjuobjekt också identifierats genom slupmässigt urval av identifierade aktörer verksamma inom ett särskilt område. På grund av studiens upplägg och begränsade natur har alla intervjuer genomförts via telefon. Av samma skäl har också antalet intervjuer som kunnat genomföras varit begränsat. Totalt har drygt 100 intervjuer genomförts. 1 Alla intervjuer har följt en liknande struktur med öppna frågeställningar. Frågorna har dock anpassats något för olika typer av aktörsgrupper. Intervjuerna har hållits öppna för att underlätta följdfrågor och fånga upp ett brett spektrum av kommentarer och synpunkter. För byggsektorn har data från intervjuer kompletterats med information från tidigare utvärderingar av byggvarudeklarationerna 2. Det bör noteras att diskussionen om producenters, kunders och andra aktörers erfarenheter av att använda egendeklarationerna är baserade på ett avgränsat urval intervjupersoner som inte valts för att utgöra ett statistiskt representativt underlag. Resultatet är därför indikativt och gör inte anspråk på fullständighet eller på att vara statistiskt validerat. 1 Ca 70 inom byggsektorn och ca 30 inom textilsektorn. 2 Det finns inga tidigare dokumenterade utvärderingar av TEKOindustriernas miljövarudeklaration. 2

Utvärdering av system för egendeklarationer 1.1.3 Avgränsning Byggsektorns Kretsloppsråds Byggvarudeklaration och TEKOindustriernas Miljövarudeklaration är främst utvecklade för aktörer verksamma inom Sverige men kan också användas av andra aktörer. Denna studie har dock uteslutande fokuserat på att samla in erfarenheter från aktörer inom landet. Huvudambitionen har varit att samla in erfarenheter från aktörer inom olika grupperingar som har praktisk erfarenhet av respektive egendeklarationssystem. Eftersom det, särskilt inom vissa av tekobranschens grupperingar, finns få aktörer med direkt erfarenhet av egendeklarationerna omfattar studien också vad som kan betecknas som potentiella användare. Det vill säga aktörer som faller inom målgrupperna för respektive deklaration men som valt att inte använda sig av dessa typer av egendeklarationer. Byggsektorns byggvarudeklaration är inte enhetlig utan består dels av de versioner som Byggsektorns Kretsloppsråd utvecklat, dels en hel grupp av egendeklarationer som anpassats för olika produktgrupper inom byggsektorn. I denna studie inkluderas emellertid alla varianter som är baserade på den mall som utarbetats av Byggsektorns Kretsloppsråd även om de inte rubriceras som just byggvarudeklarationer. 3

Kogg, Thidell, IIIEE, Lunds Universitet 2. Byggsektorns Byggvarudeklaration I följande kapitel redogörs för den del av studien som berör byggsektorns byggvarudeklarationer (BVD). Som bakgrund ges en kort beskrivning av sektorn och dess aktörer. Huvuddelen berör dock hur BVD-systemet växte fram och utformades samt redogörelser för de erfarenheter intervjuade representanter för de olika aktörsgrupperna beskrivit i undersökningen. Redogörelsen avslutas med en analys av resultaten. 2.1 En kort introduktion till byggsektorn Byggsektorn omfattar flertalet aktörer som medverkar i byggnadsprojekt för att tillhandahålla de bostäder, skollokaler, arbets- och mötesplatser, broar och vägar, ledningar m.m. som behövs för att produktion, varuförsörjning och kommunikationer skall fungera. Dessa aktörer är bl.a. materialleverantörer, installatörer, entreprenörer och underentreprenörer, arkitekter och tekniska konsulter, byggherrar och fastighetsägare. Byggsektorn kan karaktäriseras av fragmentering i en mängd företag varav de allra flesta är små. Dessa senare sysselsatte år 1995 ändå cirka 40 procent av de anställda inom sektorn. Aktörerna är ofta specialiserade och deras tjänster upphandlas på projektbasis. Sektorn undergår dock en strukturomvandling i riktning mot högre koncentration. Byggindustrin domineras t.ex. numera av tre stora entreprenadföretag. Samma tendens kan spåras också inom byggmaterialindustrin och bland fastighetsförvaltningsföretag. Även om fastighetsbranschen har gått mot specialisering och regional förankring är dock fortfarande flertalet av dessa företag mycket små i avseende på antal anställda. Byggsektorn säges generellt stå för omkring 10 procent av landets BNP även om bygginvesteringarnas andel av Sveriges BNP år 1997 hade gått ner till 6,4 procent, vilket är en mycket låg nivå. Detta motsvarade dock omkring 185 miljarder kronor. Trenden har varit att nyproduktionen minskar medan andelen underhåll, reparationer samt om- och tillbyggnader stadigt har ökat. Byggsektorn svarar för en betydande del av samhällets material- och energiomsättning och därmed en betydande del av miljöbelastningen. Många byggmaterial innehåller eller förmodas innehålla oönskade kemiska ämnen. Byggmaterialindustrin, som ska tillhandahålla byggvarudeklarationerna, är liksom sektorn i stort fragmenterad. Den består i huvudsak av traditionell tillverknings- och processindustri. Branschen uppges bestå av i storleksordning 6 000 företag varav flertalet är små och medelstora inom vitt skilda underbranscher, t.ex. fabrikstillverkade betongelement, färg- och lacktillverkare och tillverkare av ventilationsutrustning. Även om den inhemska byggmaterialindustrin huvudsakligen producerar för den svenska marknaden är många företag vara utlandsägda. Den utländska konkurrensen uppges vara liten till i det närmaste obefintlig. Produktionsvärdet uppgår till i storleksordning 75 miljarder kronor per år. Byggvaror som varuområde gives i denna rapport en vid tolkning av produkter för bygg- och anläggningsändamål. Begreppet refererar främst till produkter på marknaden för permanent inbyggnad vilket även omfattar material, element och komponenter (enskilda eller sammansatta) i prefabricerade system eller installationer som möjliggör att byggnaden kan uppfylla väsentliga krav. Även om varuområdet säges omfatta ett 15-tal dominerande materialslag är antalet produkter väsentligen större. Byggmaterialindustrin rapporterar att det finns cirka 55 000 till 60 000 byggprodukter. Beaktas emellertid även installationsprodukter uppgår siffran sannolikt till över 100 000. Flera av dessa produkter är dock främst avsedda för industriellt bruk och inte för byggsektorn. Bilden kompliceras också av att många byggprodukter förekommer i olika storlekar och varianter som i huvudsak är samma produkt men kan uppfattas som olika produkter. Det går med andra ord inte att exakt ange hur många produkter som omfattas med denna tolkning av begreppet byggvaror. 4

Utvärdering av system för egendeklarationer I figur 2-1 nedan illustreras ansvarsfördelningen inom den svenska byggsektorn. Byggherren, som också kan vara ett fastighetsbolag, anlitar arkitekter och konsulter för att projektera och konstruera det blivande byggprojektet. De kan i detta skede även föreskriva vissa material. Byggherren kontrakterar en eller flera entreprenörer för att realisera projektet som i sin tur tar in material och eventuella underentreprenörer. I detta förfarande regleras uppgifter och ansvar genom kontrakt och överenskommelser. Ansvaret för att köpa in material delegeras från byggherren till entreprenör och vidare ner till underentreprenör. Konsult Kontrakt Byggherre/ fastighetsägare Kontrakt Entreprenör Kontrakt Leverantör Leverantör Underentreprenör Leverantör Kontrakt Leverantör Leverantör Underentreprenör Leverantör Leverantör Leverantör Figur 2-1. Typisk ansvarsfördelning inom ett byggprojekt. 2.2 Bakgrund och utveckling 2.2.1 Bakgrund och orsak Kretsloppsdelegationen bjöd under våren 1994 in företrädare för byggsektorn för att diskutera producentansvar för byggvaror. Sektorn reagerade genom att de ingående branscherna gick samman i Byggsektorns Kretsloppsråd (BYKR) och föreslog en rad frivilliga åtaganden som alternativ till lagstadgade mål. BYKRs första handlingsplan lades fram under hösten 1995 med det övergripande målet att utveckla och använda byggvaror, byggsystem och byggmetoder som begränsar negativ miljöpåverkan och främjar långsiktig hushållning med våra naturresurser. Byggvarudeklarationer i dagens skepnad kom till som en av flera åtgärder som BYKR föreslog inom ramen för ett frivilligt producentansvarsåtagande. Åtagandet för BVD formulerades som att senast 1997 utforma och tillhandahålla byggvarudeklarationer. Emellertid hade flera större bygg- och förvaltningsföretag redan tidigare börjat skicka formulär till materialleverantörerna med frågor om framför allt byggvarors innehåll och emissioner till inomhusmiljön. Flera av dessa formulär användes vid utformningen av BVD. 2.2.2 Utvecklingsprocessen När producentansvaret förhandlades med Kretsloppsdelegationen var byggvarudeklarationen ett odefinierat koncept. Arbetet med att konkretisera det påbörjades emellertid tidigt av en 5

Kogg, Thidell, IIIEE, Lunds Universitet partssammansatt arbetsgrupp ledd av byggmaterialindustrin. De övriga grupperna inom BYKR: arkitekter och tekniska konsulter, byggindustrin och byggherrar/fastighetsägare deltog med representanter som i sin tur kontinuerligt rapporterade till sina respektive arbetsgrupper. Vid sidan av arbetsgruppen fanns en referensgrupp dit bl.a. representanter för olika myndigheter bjöds in. Medverkande personer representerade sina respektive organisationer vilket också medförde att olika personer medverkade vid olika tillfällen. Referensgruppens uppgift och mandat uppfattades inte vara helt fastställd men gruppen fungerade som ett forum för att informera om och kommentera arbetet. Produkternas innehåll i allmänhet och av farliga ämnen i synnerhet har vid kontakter med deltagande personer nämnts som en prioriterad fråga att få kontroll över bl.a. genom BVD. Situationen exemplifierades i de inledande diskussionerna med att den som köper en kattmatsburk får bättre information om innehållet än den som köper långt mer komplexa och miljömässigt viktigare produkter såsom t.ex. byggvaror. När byggmaterialindustrin fick uppdraget att utforma en modell för byggvarudeklarationer fastslogs kravet att deklarationerna skulle samla all relevant miljöinformation för alla byggvaror och -produkter. Byggvarudeklarationerna skulle också utformas på ett likformigt sätt så att de underlättar för brukaren/kunden att göra jämförelser mellan olika byggmaterial. Byggmaterialindustrin fick därför också i uppdrag att ta fram en handledning för de som skulle tolka redovisningarna. Med den som grund skulle en köpare kunna göra miljömedvetna material- och produktval. 3 Flera av de i arbetsgruppen då medverkande personerna har sagt att de kände att de skapade något helt nytt. Deras uppfattning var att det inte fanns några motsvarande system att söka influenser och stöd ifrån varken i Sverige eller utomlands. Kraven på systemet utökades därför efterhand. När arbetet inleddes användes därför de då inte fastställda standarderna ISO 14021-25 (miljömärkning, egna miljöuttalanden, certifierade miljövarudeklarationer) för att bygga upp struktur och få en gemensam nomenklatur. Det har framgått av intervjuer att dessa förarbeten till standarder spelat en viktig roll i utvecklingsarbetet. I den ursprungliga mallen till BVD nämns också Det är viktigt att utnyttja internationellt standardiserade system och se till att de kommer i praktisk användning. Det gäller både för terminologi och generellt accepterade rutiner och metoder för miljödeklarationer. Även om innehålls- och kemikaliefrågorna gavs hög prioritet visar utformningen av BVD-mallen också på att inspiration främst söktes från utkasten till livscykelanalysbaserade certifierade miljövarudeklarationer. Influenserna från livscykelanalysarbetet har också bekräftats av flera som deltog i det tidiga arbetet. Denna hänsyn överensstämmer med formuleringar i överenskommelsen med Kretsloppsdelegationen som bl.a. nämner att tanken med producentansvar är att producenten skall ta ett större ansvar för varornas miljöbelastning under hela livscykeln. Emellertid konstaterades också att kravet på kvantitativa data och fullständiga livscykelanalyser inte skulle gå att uppfylla varför deklarationen inledningsvis skulle bygga på kvalitativ information. Tanken var att den successivt skulle utvecklas i mer kvantitativ riktning. Den färdiga byggvarudeklarationsmallen, som är ämnad att passa för alla byggvaror på marknaden, lanserades av Byggsektorns Kretsloppsråd i en första version under hösten 1997 och har reviderats till en ny version 2000. De olika versionerna används nu parallellt. Det står byggsektorns producenter fritt att använda dessa mallar utan några formella krav på hur de gör det. Flera av materialleverantörernas branschföreningar har också anpassat mallen för sina medlemmars behov. Skillnaderna kan vara grafisk formgivning, utformning eller fokusering på vissa delar av mallen. Andra branschorganisationer har utvecklat egna deklarationsmallar. Flera av dessa, t.ex. färg- och 3 Byggsektorns Kretsloppsråd (1998/99) Miljöansvar i samverkan, Verksamhetsberättelse 1998/99. 6

Utvärdering av system för egendeklarationer lackindustriernas och limfabrikanternas mallar, bygger på BYKRs mall men kallas för Miljödeklarationer. Även enskilda producenter kan modifiera deklarationernas utseende eller välja vilka uppgifter de vill uppge, i vilken ordning o.s.v. Flera understryker att det är en egendeklaration och att producenterna/materialleverantörerna i princip själva väljer om och hur de ska deklarera sina produkter. En intervjuperson förklarade situationen som att det är BYKR-mallen som gäller men att den förekommer i flera olika dialekter. 2.2.3 Erfarenheter från utvecklingsprocessen Även om många personer och aktörer inom byggsektorn tidigare kände varandra och hade samarbetat i olika former innebar BYKR ett nytt steg. Sektorns fyra huvudaktörsgrupper, materialleverantörer, entreprenörer, konsulter och fastighetsägare, etablerade egna arbetsgrupper för kretsloppsfrågor. Samtliga dessa grupper hade representanter i det gemensamma nätverket Byggsektorns Kretsloppsråd. BYKR innebar inte bara ett nytt samarbetsforum utan också ett gemensamt åtagande samt ansvar för att genomföra det. Samtliga av de intervjuade som uttalat sig om arbetsformerna har påpekat det fruktbara i detta samarbete. Det skapade ny förståelse för varandras synpunkter och mål, ett bättre samarbetsklimat och en gemensam förståelse för de problem sektorn stod inför. Å andra sidan medförde den nya samarbetsformen att det tog tid att både hitta arbetsformer och att hitta fram till dialogen. Den då nya nätverksorganisationen behövde viss tid för att bli effektiv. Innehållsförteckning och redovisning av farliga ämnen uppfattades som centrala frågor som tog mycket tid i anspråk för att diskutera till en lösning. Flera av dem som medverkade i utformningen av BVD hänvisade till bristen på vägledning och att många förslag till redovisningsprinciper diskuterades. Några byggföretag hade redan etablerat egna svarta listor över förbjudna kemikalier. Dessa var emellertid sinsemellan olika. Redovisningsprinciperna för farliga ämnen ställdes också emot krav på att kunna hålla känsliga recepturer hemliga, vilket somliga tillverkare upplevde som avgörande för att de skulle deklarera sina produkter. Slutligen kunde enighet nås kring att använda de principer som gäller för de lagstadgade varuinformationsbladen för kemiska produkter. Dessa redovisningsprinciper beskrivs utförligare i sektionen nedan. Under utvecklingsprocessen ledde flera frågor till meningsutbyten. En sådan fråga var huruvida emissioner till inomhusmiljön skulle ingå i deklarationerna. Dessa diskussioner ledde i sin tur vidare till klarlägganden om deklarationernas syfte, användare och åtagandet till Kretsloppsdelegationen. Eftersom allergier och sjuka hus var hett debatterade frågor vid den tiden uttryckte användarsidan att de som kunder också behövde information som beskrev produkternas egenskaper ifrån innemiljöperspektivet. Dessa diskussioner slutade med att den ursprungliga deklarationens åtta punkter rörande yttre miljö kompletterades med en nionde punkt för inre miljö. I deklarationsmallen behandlas denna punkt i en sektion för sig med egen redovisningsmatris. Denna uppdelning bestod också efter revideringen år 2000. Flera av de intervjuade menade att de inte såg mallen som färdig utan att det skulle vara ett verktyg under utveckling i takt med kundernas informationsbehov och vetenskapliga landvinningar. Byggsektorn tog sig an uppgiften som ett i huvudsak internt projekt. Flertalet som lämnat information i undersökningen menade att de i princip inte försökte involvera några myndigheter. Men bilden framstår ändå inte helt klar och det förefaller som det förekom underhandskontakter. Några personer uppgav att Kemikalieinspektionen vid ett tidigt skede ombads bidra med en byggkemikalielista som skulle användas för att peka ut farliga ämnen. Dessa personer konstaterade dock att en sådan lista inte kunde tillhandahållas och nöjde sig med det. Kontakterna utvecklades istället till ett arbete kring några speciella byggmaterial. Enstaka intervjuade personer uppgav att Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och andra myndigheter hade goda möjligheter att påverka arbetet. Detta, sades också, kunde dock ha tolkats som att de då skulle ikläda sig en konsultroll som inte sågs förenlig med deras 7