SÄGNER. i undervisningen. Att använda barns kreativitet och arbetsglädje för att ge kunskap för livet. Lena Rosander Länsmuseet Varberg

SÄGNER i undervisningen Lärarhandledning om sägner: Att använda barns kreativitet och arbetsglädje för att ge kunskap för livet Lena Rosander Länsmuseet Varberg

Utgiven av Länsmuseet Varberg 2002 Länsmuseet Varberg Text: Lena Rosander Bild: Lena Rosander och barn från Gällingeskolan Grafisk form: Catarina Schiller Tryck: Tryck-Tjänst ISBN: 91-89570-03-0 Kan beställas från Länsmuseet Varberg, Fästningen 432 44 Varberg Tel 0340 185 20 Fax 0340 147 22 e-post kansli@lansmuseet.varberg.se

Innehåll sid Förord av Christina Andersson- Wiking Inledning Arbetsformen Våra vanligaste sägenfigurer DRAKAR Tips och idéer - Drakar JÄTTAR Tips och idéer - Jättar SÄGENKARTAN SPÖKEN Tips och idéer - Spöken TROLL Tips och idéer - Troll SJÖRÅET Tips och idéer - Sjörået Referenser SÄGENMATTE - kopieringsunderlag 2 3 4 6 9 14 16 20 22 28 34 37 42 44 47 50 51 1

Förord Välkommen till havsfruns, gastarnas och häxornas värld! Här tar trollen och jättarna i de halländska skogarna emot dig. Viktiga existensiella frågor som dödsångest, rädsla och längtan efter kärlek är något vi delar med våra förfäder och folkets röst som beskriver detta hittar du i sägnerna. Sägner är också generationsöverbryggande, ämnesövergripande och har en förmåga att länka samman olika kulturer. Länsmuseet Varberg har temat Sägner som ett flerårigt projekt med olika delar. Redan år 2000 gav man tillsammans med Halländska bildningsförbundet/halländska hembygdsrörelsen ut en studiehandledning för studiecirklar kring temat sägner i Halland. Resultatet av detta jämte fördjupande artiklar av flera kända författare publiceras i en bok i december 2002. Här kommer ni att kunna hitta sägner från den egna hemtrakten. Boken kan beställas från Länsmuseet Varberg och Hallands bildningsförbund/halländska hembygdsrörelsen. En utställning Jättar, Vättar och Drakar om halländska sägner, en annan, Karl XII &kulknappen - myt och verklighet hade båda riktade visningar till skolan. För att genomföra ett museipedagogiskt projekt om sägner och för att nå ut till skolorna, har museet fått medel från Kulturrådet. Vi har valt att kalla projektet Fantasi och verklighet. För att utarbeta en lärarhandledning anställdes Lena Rosander från Gällingeskolan, som har mångårig erfarenhet av att arbeta med sägner. Låt er inspireras av nedanstående exempel ur Halländska folksagor av N.P. Erlén, Halmstad 1880, som visar att troll kan vara bra att ha! Christina Andersson-Wiking Projektledare Fantasi och verklighet, 1:e antikvarie Länsmuseet Varberg Virshattstrollens skälmstycke En hustyrann, modig Och käck till att slå Sin äkta hälft blodig Och gulgrön och blå, Från staden tillbaka Sent vände en natt Men ängslig hans maka I hemmet nu satt På vägfältet sanden Kring hästhofvar rök. Men mannen knöt handen Och slog på sitt ök Och tänkte: hvad aga Min gumma skall få! Som dunkande slaga Skall knytnäfven gå. Men just som han körde Till Virshult den natt En stämma han hörde Från Trollens Virshatt: Spring hem och göm skeden! Och se n blef det stumt. Men nu kring på heden Det syntes så skumt. I hemmet snart åter Till bords satt han ned. Men hustrun nu gråter Och söker hans sked. Tag sked fram! Jag äter Med hvilken jag får! Han ber, och då väter På kinden en tår. Ty tärande ånger Hans själ hade nått För alla de gånger, Han orätt begått. Den hotande agan En katt ens ej fick, Och aldrig som slagan Mer knytnäfven gick. 2

Inledning Kliv upp på drakens rygg och följ med på en svindlande sägenresa genom Halland! Det är inte bara i Harry Potters värld man kan möta drakar, troll, jättar och häxor! Läs några gamla halländska sägner så upptäcker ni snart att det finns en lika magisk och fantasieggande värld alldeles utanför den egna husknuten. Vet ni till exempel att det finns ett sjörå i Lygnern? Att det bor jättar i en stengrotta på Höråsen i Tvååker eller att det ibland springer en eldsprutande sugga över vägen vid Gällinge lanthandel? Min förhoppning är att förslagen och idéerna i denna lärarhandledning skall inspirera er till att använda traktens sägner och sägenväsen på olika sätt i undervisningen och när ni går ut med barnen för att utforska er hembygd. Genom att arbeta med sägner får barnen utlopp för skapande i många former samtidigt som de blir mycket duktiga på att läsa, skriva och dramatisera. Utflykterna till sägenomspunna platser ger dem också kunskap om djur och natur, religion, geografi, samhällskunskap och matematik. Dessutom är sägnerna ovärderliga när det gäller att skapa intresse för olika tidsepoker i vår historia. Vi har upplevt hur sägnerna på ett nästan magiskt sätt lockar fram barnens fantasi, nyfikenhet och kreativitet. Barnen har fått lärorika och stimulerande kontakter med äldre människor i bygden och medlemmarna i hembygdsföreningen. Sägenarbetet ger ett gyllene tillfälle för barn och gamla att mötas och på ett naturligt sätt samlas kring ett gemensamt intresse. Barnen har genom sina nyvunna kunskaper dessutom lärt föräldrarna mycket om hembygden som dessa inte hade en aning om tidigare! Tag lärarhandledningen i ena handen och barnen i den andra och möt skogsrået eller jätten, som står och väntar bakom björkstammen alldeles utanför skolans grindar! Låt barnen ta på sig fantasins glasögon och gräv efter skatten! Tomten, bäckahästen, älvorna, lyktgubben och trollen finns i er närhet och väntar bara på att ni skall göra dem levande igen! Ni tar steget in i en spännande och lärorik värld med oanade möjligheter till kunskap. 3

Arbetsformen Jag heter Lena Rosander och har varit mellanstadielärare i 24 år. Nu arbetar jag på Gällingeskolan i Kungsbacka kommun och där har vi i många år använt sägner som ett genomgående tema i undervisningen. Denna lärarhandledning är tänkt att vara en idébank och inspirationskälla för dig som också vill arbeta med sägner i skolan. Jag presenterar några av våra vanligaste sägenväsen och berättar sedan hur vi utgått från dem i skolarbetet. Alla aktiviteter som nämns har prövats i barngrupp och går att genomföra med mycket enkla medel. Det enda som krävs är lite fantasi och att man känner sig lockad av att arbeta på ett nytt och annorlunda sätt. På Gällingeskolan har vi valt att arbeta i tre spår. Varje spår består av en F-1:a, en 2-3:a och en 4-5:a, men det är bara vårt spår, B-spåret, som arbetar med sägner i undervisningen. Åldersblandat I vårt spår går det ca 65 barn och de arbetar ofta tillsammans i olika konstellationer. Stora och små hjälps åt samtidigt som de lär känna varandra och blir goda vänner. Detta sätt att arbeta ger de små barnen trygghet i gruppen och de större barnen lär sig ta ansvar och visa hänsyn och de känner sig dessutom betydelsefulla. Olika personalkategorier Förskollärare, fritidspedagog, fritidsledare och tre grundskollärare utgör grunden i vårt arbetslag. Vid behov ingår även elevassistenter för barn med särskilda behov. De olika personalkategorierna ges samma möjligheter att påverka arbetet. Alla behöver känna sig delaktiga för att arbetet ska utvecklas och idéerna komma fram. Naturligtvis måste man inte vara ett helt arbetslag för att börja arbeta med sägner. Det går alldeles utmärkt för en enskild lärare att använda arbetssättet i sin egen klass. Fördelen med att vara många är att man ofta kompletterar varandra och därför kanske vågar lite mer. Temadagar och utedagar Vi arbetar med sägner i huvudsak en gång i veckan. Varannan vecka har vi en schemalagd utedag, då barnen går ut och undersöker sägenomspunna platser i vår närmiljö. Vår strävan är att utedagarna på ett lustfyllt sätt skall ge barnen kunskap i olika ämnen samtidigt som de har roligt tillsammans och får gemensamma upplevelser. Veckan därpå är vi inomhus och arbetar med det vi var med om på utedagen. Redovisningen kan göras på en mängd olika sätt: vi har byggt landskapsmodeller, tillverkat gamla tiders längdmått, gjort naturvävar, fotomontage m m. Vid de tillfällen då utedagen skall dokumenteras diskuterar barnen om vad man ska skriva. De äldre barnen skriver sedan texten och de små illustrerar. Ibland sker dokumentationen i form av en dockteater eller teaterpjäs. Även här sker arbetet oftast i åldersblandade grupper med mycket gott resultat. Det är viktigt att redovisningen blir på riktigt, d v s att den vänder sig till fler än barnen i spåret. När vi gör teaterpjäser eller dockteater bjuder vi därför in föräldrarna, de andra klasserna på skolan, dagisbarnen och ibland även hembygdsgillet. Vi har också hjälpt Turistbyrån i Kungsbacka med en turistbroschyr, Kungsrike ur barns perspektiv, där barnen utifrån lokala sägner beskrivit kulturhistoriskt intressanta platser i Gällinge-Förlanda-Idala. 4

När vi arbetade med medeltiden gjorde vi en stor utställning på Kulturhuset Fyren i Kungsbacka, där vi bl a visade scener ur sägnen om Ebbe Skammelsson i ett stort tittskåp. En stor del av barnens sägenarbete har vi också redovisat på vår hemsida: www.gallingeskolan.kungsbacka.se. Skottland I oktober 2001 reste jag som en av fem deltagare ur projektledningen för projektet Fantasi och verklighet - ett sägenprojekt till Edinburgh i Skottland. EU:s Leonardo da Vinci-program hade beviljat projektledningen medel för denna studieresa och syftet var att få till stånd ett sägenutbyte på många plan mellan Sverige och Skottland. Vi besökte museer, Scottish Storytelling Centre i Edinburgh och träffade representanter för hembygdsrörelsen i Skottland. En av dagarna fick jag möjlighet att besöka Bankton Primary School och träffa barn i olika åldrar. Jag hade med mig tre stora, sydda böcker som barnen på Gällingeskolan gjort. Varje bok innehöll en lokal sägen, som barnen illustrerat och där texterna översatts till engelska. Böckerna blev otroligt uppskattade och de skotska barnen lovade att skicka några av sina sägner till oss. Genom mitt besök fick vi igång en brevväxling mellan de äldsta barnen på Bankton Primary School och 4-5:an på Gällingskolan. Något som stimulerat de svenska eleverna till att lära sig mer engelska. I julas skickade vi ett häfte med faktatexter och bilder, som handlade om svenskt julfirande förr och nu. I gengäld fick vi ett häfte om skotskt nyårsfirande, där vi lärde oss en mängd nya saker. 5

Våra vanligaste sägenfigurer Draken Draken liknar en stor orm med små ben och vingar. Med hjälp av vingarna flyger den omkring och sprutar eld. Den bor i rösen eller grottor. Draken samlar skatter som den noga vakar över. När det blir mörkt flyger den ut på sina vaktrundor och då ser man gnistor och eldsflammor på himlen. Eftersom draken liknar en orm kallas den ibland också för hjulorm eller lindorm. Sjörået Sjörået lever i sjöar. Havsfrun kallas hon om hon bor i havet. Djupt nere i vattnet har hon sitt rike med gårdar, åkrar och boskap. Sjörået är mycket vackert, med långt böljande hår. Ibland har hon fiskstjärt. Hon lockar till sig unga män och hoppar gärna upp i deras båtar. När hon lämnar båten hoppar hon baklänges i vattnet för att inte visa sin ihåliga rygg. Är man vänlig mot sjörået varnar hon för storm och ger god fiskelycka. Behandlas hon illa kan hon hämnas på olika sätt. Jätten Jättar fanns i Norden långt före människorna. De flesta försvann när kristendomen kom till Sverige. Eftersom jättarna inte tål ljudet från kyrkklockor försöker de slå sönder kyrkorna genom att slänga stora stenblock mot dem, s k jättekast. En jätte är storväxt och oerhört stark. Ofta är han rik och lite lättlurad. För det mesta är jättar och människor ganska goda vänner. Det förekommer till och med att de gifter sig med varandra. Jättegrytor, jättekast och fotavtryck i berget är spår efter dessa väsen. Häxan Häxa kallas en kvinna som anklagas för trolldom. Man tror att hon gått i förbund med djävulen för att få magiska krafter. Hon kan till exempel tillverka mjökharar, som hämtar mjölk från grannens ko och sätta ont på folk. I samband med påskhelgen tar alla häxor sina kvastar och flyger till Blåkulla där djävulen har fest. Mot de flygande häxorna tänder man påskeldar eller skjuter skott i luften. Vätten En vätte är ett litet gråklätt väsen som liknar en tomte. Vättarna lever i familjer och har sina hem under boningshuset eller ladugården. De kan också bo under träd och stenar. Vättar kallas ofta de underjordiska. Dessa väsen ställer inte till besvär för människorna om de behandlas med varsamhet. Man får t ex aldrig hälla ut hett vatten på marken utan att först ropa: Akta dig lilla vätte, annars bränner du dig! Vättar vill ha lugn och ro. Får de inte det, kan de hämnas genom att orsaka sjukdomar och olyckor. Näcken Näcken är en ung man eller gubbe som håller till i forsar och andra vattendrag. Han är en skicklig speleman som med sin fiolmusik vill locka ner människor i vattnet och dränka dem. Näcken lär gärna ut sin spelkonst till andra, men en del melodier är farliga. Näcken kan förvandla sig till en bäckahäst, som försöker locka upp barn på sin rygg. Alla får plats för ryggen växer på längden. När barnen väl är upp på ryggen springer bäckahästen till närmaste vattendrag och dränker dem. Enda räddningen är att ropa ordet kors, för då förlorar hästen sin magiska kraft. 6

Tomten Tomten kallas ofta för goenissen i Halland. Han är ungefär 1 aln lång (ca 60 cm) och onaturligt stark. Tomten har grå ålderdomliga kläder och en röd eller grå luva. Han hjälper till med de flesta sysslor på gården och bor oftast i stallet hos sina älsklingsdjur, hästarna. Den som missköter djuren får en örfil. Tomten har ingen familj. Han är flitig och rättvis, men också vresig och lättretad. För att hålla sig väl med honom ställer gårdsfolket ut en tallrik gröt med en smörklick i åt honom på julafton. Glömmer de detta kan tomten bli så arg att han lämnar gården för alltid. Trollet Troll ser ut som vanligt folk med det undantaget att de ibland har svans De är storväxta och starka. Trollen bor i berg i skogen tillsammans med sina familjer. De kan förvandla sig till olika saker och har hattar som gör dem osynliga. Ibland byter trollen ut sina egna trollungar mot människobarn. Trollungarna kallas då bortbytingar. En människa kan bli bergtagen av trollen. Då hålls personen fången i trollberget under längre eller kortare tid. En bergtagen person som blir fri är ofta rubbad till förståndet. Skogsrået Skogsrået eller skogsfrun är en vacker kvinna med långt hår. Hon är noga med att inte vända ryggen till, för den ser ut som en urholkad trädstam. Detta skogsväsen har ibland också en yvig svans som hon måste gömma. Skogsrået försöker locka till sig karlar som är ute i skogen. Den man som en gång hamnat i hennes våld får ingen ro utan längtar alltid tillbaka till henne. Ibland lurar skogsrået folk att gå vilse i skogen, men ofta är hon snäll och varnar skogsarbetare för eld och andra faror. Jägare kan hon ge god jaktlycka. Älvorna Älvorna är små luftiga kvinnliga väsen som dansar på ängarna när det skymmer eller är månsken. Det blir runda märken, älvringar, i marken där de dansat. Älvorna försöker locka med sig människor i dansen, men dras man med blir man tokig eller sjuk. Nässelutslag kallas också älvablåst. Sådana utslag får man om älvorna blåst på en. För att hålla sig väl med älvorna kan man offra nålar och mynt till dem. Lyktgubben Lyktgubben är en liten gubbe som går före och lyser med sin lykta så att man hittar hem i mörkret. Han vill ha en slant för besväret och lurar man honom så blir han ursinnig och hämnas. Han kan då göra så att man inte längre hittar dörren till sitt eget hus. Det händer även att lyktgubbar av ren elakhet lockar folk vilse. Man tror att lyktgubbar är gengångare efter gamla lantmätare som mätt fel under sin livstid. Spöket Gasten är en vålnad efter en människa som dött på ett onaturligt sätt. Genom sina hemska skrik och skratt kan den skrämma livet ur en. Blir någon hastigt sjuk kan personen ha blivit gastkramad. Vissa spöken kallas för gengångare. Då vet man vem den döde är. Ofta är gengångare personer som begått något brott under sin livstid och därför inte får ro i sin grav. Ett annat skäl kan vara att gengångaren gömt pengar och inte hunnit tala om var de låg innan han dog. Om någon blir ihjälslagen är man livrädd att den människan skall hämnas genom att gå igen. Sådan döingar binder man fast i jorden genom att slå pålar genom kroppen på dem. 7

Huset Här är ditt hus! Klipp ut det och klistra in det någonstans på kartan där du skulle vilja bo. Kistan När du löst uppgift 11 så vet du var skatten finns. Klipp ut bilden och klistra in den där den skall vara på kartan. 8

Drakar Den sista Draken Jag står ensam vid skogskanten. Det börjar skymma och regnet drar in över mig. Himlen blir mörkare och mörkare. Alla saker blir mörka och hemska. Jag måste ta skydd, men var? Allt är hemskt. Jag hör konstiga ljud vart jag än går. Då ser jag plötsligt ett ljus långt borta i mörkret. Ska jag våga gå dit? Jag blundar och märker inte att jag går. Jag tänker mig bort. Livet stannar bakom mig. Jag går mot ljuset. Ljuset blir starkare. Det kommer från en grotta. Livet kommer tillbaka! Ljuset lyser på en mörk, mörk skugga. Formen är som jag! Nu är jag inte ensam mer. Det är framtiden jag ser. Jag lägger mig ner och det känns bra. Jag har levt ett gott liv. Så tar krafterna slut. Elden slocknar och jag drar mitt sista andetag. Jag känner att jag sjunker längre och längre ner i berget. Här ligger jag nu i berget i Rosendal. Kom gärna och klappa mig! Moa 10 år 9

Alltihop började vintern 1996, då vi fick veta att det fanns drakar i berget inte långt från Gällingeskolan. Vi blev förstås nyfikna och tog kontakt med hembygdsgillet för att få veta mer. Ordföranden berättade då att det enligt en gammal sägen skulle finnas fem drakslingor i skogen vid Rosendal, ca 1,5 km från skolan. Numera var det bara den största, Drakinnan, som syntes. De andra fyra drakarna låg antagligen gömda under mossa och annan växtlighet sedan åtskilliga år tillbaka. Hembygdsgillet hade i flera år sökt efter dem, utan att lyckas. Vi fick veta att sägnen om drakarna finns nedtecknad i kontraktsprost Sven Petter Bexells bok Hallands historia och beskrivning från år 1817-1819. Vi lånade boken på biblioteket, läste sägnen och förstod genast att detta var något som skulle fascinera barnen. Så här gjorde vi: Vi började med att berätta sägnen om drakarna för våra 65 barn i åldrarna 6-12 år. Allesammans lyssnade andlöst på följande berättelse: Österut från Gällinge kyrka ungefär trenne bösseskott ligger ett hemman, Rosendal, där det bodde en man som hette Anders. Han ägde ett par vita oxar som var tvillingar och dessa spände han för sin vagn då han skulle ut i markerna och samla bränsle. Då han kommit 1/8 mil från sitt hem till en ljungbacke kallad Glockareds slätt, fann han en ansenlig hop guld och silvermynt. Dessa ihopsamlade han med största hastighet och proppade i sina kläder för att skyndsamt bege sig hem med detta goda byte. Medan detta skedde voro några stycken drakar längre norr i marken uti en liten sjö som kallas Angstersjön och tvådde sig. Drakens natur lärer vara att när det lider åt sommaren draga sin skatt ur sina jordgömmor för att därmed rensa rost och mögel bort. När drakarna nu återkommo, var deras skatt försvunnen, varpå dessa bestar för att återvinna den och släcka sin sorg flögo uti luften svävande för att uppsöka sin fiende, som hade borttagit deras dyrbara skatt. Mannen var på några bösseskott nära sitt hem. Drakarna hade utsett honom till offer och ville hämnas. Mannen vände sig om och fick höra ett susande i luften, liksom om skog och berg hade ramlat över varandra. Denna svåra syn förmådde honom med tårar och bön knäfalla och bedja sin Gud om nådig förskoning från dessa grymma rovgäster. Därjämte lovade han sin Gud att han ville sälja de vita oxar han hade för sin vagn och skänka penningarna till Sankt Olofs kyrka. Gud hörde hans bön och slog dessa gastar till marken uppå hårda hälleberget, varpå besynnerliga fasoner efter tvenne stora drakar och tre ungar ögonskenligen ännu idag synas. Barnen föreslog genast att vi skulle ge oss ut på en drakletarexpedition. Vi fick med oss ett uppdrag från hembygdsgillet: att försöka finna de försvunna drakarna! Vem kan motstå en sådan utmaning? I Bexells bok stod det hur långt det var mellan de olika drakslingorna. Alla mått angavs i alnar och steg, så vi fick göra om det till meter och centimeter på mattelektionerna, innan vi kunde ge oss ut och leta. Andra längdenheter från gamla tider lärde vi oss av bara farten. I boken kunde man också läsa i vilka väderstreck drakarna skulle ligga. Vi fick på så sätt ett utmärkt tillfälle att gå igenom hur en kompass fungerar. En kall januaridag vandrade vi iväg. Med oss hade vi kartor, måttband, kompasser, krattor, borstar och Bexells bok. Både barn och vuxna var mycket förväntansfulla! 10

Först gick vi till Drakinnan för att se hur en drake såg ut i verkligheten. Det var en fantastisk upplevelse! Hon liknade de drakslingor man dekorerade runstenar med under vikingatiden. Några barn mätte henne både från huvud till svans och i slingerform för att kontrollera om måtten i Bexells bok stämde. Det gjorde de! Drakinnan var 15 alnar i rät linje och 40 alnar i slingerform. Efter detta började drakjakten!! Det stegades och mättes, borstades och krattades. Så fort några barn upptäckte en upphöjning eller liten skåra i berget, ropade de att de funnit en drake. Alla var otroligt engagerade! När vi letat en stund var det dags att äta Draksoppa, som var gjord på purjolök och potatis. Den var grön och jättegod! Till soppan åt vi hällbröd, som barnen knådat och låtit jäsa 30 min innanför jackan. Brödet gräddades på ett galler över glöd. Alla åt med god aptit och sedan fortsatte drakjakten. Recept på Hällebröd En sats räcker till 12 personer 6,5 dl vetemjöl 5 dl grahamsmjöl 1 påse torrjäst 0,5 tsk salt 2 msk socker Gör detta i förväg hemma: Blanda samman all ingredienserna. Fördela sedan blandningen i 4 små plastpåsar. Spara lite mjöl till utbakningen av kladdiga degar. Detta gör ni ute i skogen: Tillsätt knappt 1 dl vatten till varje plastpåse och knyt löst. Knåda degen tills den släpper. Stoppa plastpåsen innanför tröjan och låt degen jäsa av kroppsvärmen i ca 15 min. Ta ur degen ur påsen och forma den till små köttbullar. Platta ut dem tunt. Lägg hällbröden på ett galler och grädda dem tills de blir ljusbruna. Bred smör på. Smaklig måltid! En halvtimme innan vi skulle gå hem kom ett par flickor rusande och berättade att de hittat en drake. Efter alla falsklarm under dagen var vi vuxna först lite tveksamma, men följde med dem till fyndplatsen. Vi blev stående helt förstummade, när vi fick se den mest välformade drake ringlande fram över den lodräta bergväggen. Det var ingen tvekan om saken. Flickorna hade funnit en av de försvunna drakarna!!! Ryktet spred sig som en löpeld och inom några minuter kunde man se 65 jublande barn som dansade runt, hurrade och kramade om varandra framför den nyfunna draken. - Blir vi världsberömda nu? undrade en liten flicka. - Åtminstone i Gällinge, kunde vi lova. 11

Draken döptes till Vår Drake. Den mättes i både alnar och centimeter och måtten antecknades noggrant. De stämde exakt med beskrivningen i Bexells bok. Drakslingan fotograferades från alla håll och kanter och fyndplatsen ritades in på en karta. Några barn använde frottageteknik för att avbilda både Vår Drake och Drakinnan. De lade spännpapper över drakslingorna och drog sedan med vaxkrita över papperet för att få fram mönstret. Trötta och smutsiga, men mycket lyckliga och stolta, vandrade vi hem efter en oförglömlig dag i skogen! Barn och vuxna återvände till skolan nästa dag fullkomligt besjälade av drakar! Besöket hos drakarna utlöste en enorm kreativitet hos barnen: de målade bilder, skrev dikter och sagor samt tillverkade underbara drakdockor, som senare användes i en dockteater. Manuset skrev barnen själva. Berättare var en pojke i 4-5:an som iklädd farfars gamla frack föreställde kontraktsprost Bexell. Pjäsen om drakarna spelades upp för föräldrarna, de andra barnen på Gällingeskolan och för hembygdsgillet. Stor succé! I sägnen om drakarna nämns Sankt Olofs kyrka, vilket Gällinge kyrka hette under medeltiden. Den är en av Hallands äldsta kyrkor och byggdes i början av 1100-talet. Några barn föreslog att vi skulle tala med prästen i Gällinge för att fråga om bonden Anders verkligen skänkte pengarna han fick för sina oxar till kyrkan. Det blev ett mycket uppskattat besök i kyrkan och komminister Olle Hjortzberg-Nordlund berättade om hur kyrkan förändrats från stavkyrka till den tornförsedda stenkyrka vi har idag. Barnen ställde många frågor, men något svar på om Anders skänkte några pengar till Sankt Olofs kyrka kunde vår präst tyvärr inte ge. Vi fick däremot höra några gamla sägner om varför kyrkan byggdes just där och varför den äldsta kyrkklockan har en sådan ovanligt hög klang. Efter studiebesöket i kyrkan byggde de äldsta barnen en modell av hur landskapet med kyrkan och drakslingorna såg ut under medeltiden. I 2-3:an gjordes en dramatisering av draksägnen, vilken vi fotograferade. Bilderna försågs sedan med text som eleverna skrivit. 0-1:orna tillverkade ett tittskåp, där de visade sägnen om varför kyrkan hamnade vid Bysjön. Människorna i byn hade nämligen spänt två vita oxar framför en vagn och där oxarna stannade skulle kyrkan byggas. Tittskåpet gjordes av spånskivor, stavkyrkan av glasspinnar, omgivningen av papier-maché och figurerna av cernitlera. För att få reda på hur drakar ser ut, vad de äter, hur de bor och vilka egenskaper de har lånade vi både skönlitteratur och faktaböcker på biblioteket. Av arkivarien vid länsmuseet i Varberg fick vi hjälp att hitta fler halländska sägner om drakar. Speciellt fascinerade blev barnen av en artikel ur Varbergsposten från 1950 som skildrade en pojkes möte med en vit drake i Krogsered så sent som 1912: När jag var 12 år och min bror Ernst var 4, gick vi en dag hit upp för att plocka torra bokgrenar till bränsle. När vi hållit på med det en stund hörde vi att det knastrade högre upp bland grenarna och riset och märkte att något rörde sig bland ormbunkarna. När vi då närmare tittade efter fick vi se något märkvärdigt. Ett djur som liknade en vitglänsande orm, tjock som ett lår och med ögon så stora som kaffekoppar i ett huvud som liknade ett stort ormhuvud, med långt skägg under hakan kom ringlande emot oss, med huvudet sträckt omkring en meter över marken. Vi blev förstås dödligt förskräckta och ropade Mamma allt vad vi förmådde. Mor kom även hon upp från gården och då hon också fick se vidundret så gott som dånade hon. Vi pojkar vågade emellertid titta dit upp än en gång och då såg vi hur den stora ormen - den var 12 till 15 m lång - ringlade sig över landsvägen och försvann ned i skogen mot drakstenen. Om en stund gick vi och såg efter på landsvägen och då fanns det märke i den efter draken precis som bromsmärkena för en bil. 12

Barnen kom ständigt på nya saker att göra med utgångspunkt från drakarna: keramikdrakar, flygdrakar, häften med drakdikter, sångtexter och mattesagor som handlade om drakar. Vi vuxna gjorde även T-shirts med drakar i screentryck. Dessa delades ut till alla barnen på skolavslutningen som ett minne av terminens drakletarexpeditioner. Naturligtvis kom vi så småningom också in på vad drakslingorna var för något rent geologiskt men eftersom det var i fantasins värld våra barn ville befinna sig, så var avtrycken i berget förstenade drakar, trots alla vetenskapliga förklaringar. Den vetenskapliga förklaringen är följande: Berggrunden i Halland har delvis bildats genom att två plattor kolliderat för en miljard år sedan. Därvid trycktes en del av berggrunden ner på flera tiotals kilometers djup i jordskorpan och blev upphettad till ca 700EC. Under dessa omständigheter kan lättsmälta mineral, som kvarts och fältspat, bli halvflytande och fylla ut zoner av lägre tryck i den stelare omgivningen. En bergart där detta har inträffat kallas migmatit. Migma är grekiska och betyder blandning. Och det är ju en blandning av granitiska och gnejsiga partier. En mängd olika mönster kan bildas i en migmatit beroende på bergartens mineralogi, homogenitet, tryck, temperatur, tillgång på vatten och rörelser i berggrunden. De egendomliga drakbilderna i Gällinge är exempel på ptygmatiska veck, även detta en grekisk term. Ptygmatisk veckning är i sig inte ovanlig, men det är sällan den har en sådan vacker utbildning som vid Gällinge. Se Geologiska sevärdheter i Halland av Leif Carserud för mera information. Sedan 1996 har vi varje år gått ut på nya drakletarexpeditioner och barnen har funnit tre av fyra försvunna drakslingor. Att följa anvisningarna i Bexells bok kan liknas vid en skattjakt, men med den skillnaden att här är det på riktigt! Skolbarnens arbete med att spåra drakar har mötts med stor respekt av hembygdsgillet. Drakfynden har även uppmärksammats av lokaltidningen och Radio Halland, som var med på en av drakletarexpeditionerna. Att bli tagna på allvar av vuxna är mycket betydelsefullt för barn och stärker deras självkänsla. Sammantaget kan man konstatera att sägnen om drakarna satte igång en fantastisk process: barnen fick utlopp för sin fantasi och kreativitet genom skapande i olika former. De tillägnade sig en mängd värdefull kunskap i olika ämnen samtidigt som de lärde känna sin hembygd på ett lustfyllt och spännande sätt. Allt detta kan vi tacka Drakinnan och hennes vänner för. 13

Tips och idéer - Drakar Tittskåp Att illustrera en sägen i ett tittskåp tilltalar barn i alla åldrar. Det är roligt, enkelt och lärorikt samtidigt som det alltid blir mycket vackert. För att skåpet skall bli hållbart brukar vi använda spånskivor till stommen. Måla skåpet med vattenbaserad färg både invändigt och utvändigt. Ett litet tittskåp har måtten 20x18x15 cm. En större variant har måtten 35x25x20 cm. Sägenfigurerna kan med fördel göras av cernitlera, trolldeg eller olika slags naturmaterial. Fina träd får man, om man doppar blåbärsris eller björkris i tapetklister och därefter i rivet silkespapper. Drakhuvuden En mycket dekorativ drake får man om man viker en loppa av ett stycke tunn färgad kartong. En kvadrat med måtten 40x40 cm är lagom att utgå från. När loppan är färdig limmas flikarna ihop två och två. Drakhuvudet är färdigt! Dekorera det med silkespapper, glitter, paljetter, glanspapper, flirtkulor etc. Dockteaterfigurer När vi spelar dockteater skriver barnen ofta manus med utgångspunkt från lokala sägner. Sägenfigurerna som ingår i pjäsen skissas upp och klipps ut ur hård kartong. Barnen klistrar sedan på kläder och andra detaljer av läder, tyg och garn. Till sist limmas en blompinne på och dockan är färdig! Som dockteater har vi använt ett gammalt skåp med två dörrar på framsidan. Baksidan på skåpet är borttagen och där sitter barnen när de hanterar sina dockor. Dörrarna öppnas och före-ställningen börjar! Drakar Stora klumpiga Sprutar eld Vassa klor Gillar glimmande saker När de ser sin spegelbild Så springer de och gömmer sig Dom har gröna fjäll Äter mycket Dom sover oftast i grottor Drakar har stora näsdorrar, Fyra ben Och en lång taggig svans De kan förvandla sig Simon 10 år Drakdikter Vi skriver ofta dikter om olika sägenväsen i skolan. När barnen skrev sina drakdikter samlade vi en mängd drakord på tavlan. Varje barn valde sedan ut 8-10 ord som de skrev meningar om. Därefter läste de noga igenom sina meningar och flyttade om ordningen på dem tills de blev nöjda med resultatet. Drakdikterna renskrevs och klistrades upp på färgat papper tillsammans med en illustration och sattes sedan upp på väggen i klassrummet. Barnen använder oftast akvarellpennor när de gör sina illustrationer och resultatet brukar bli fantastiskt vackert. Drakdikterna skrevs även ut på dator och samlades i ett häfte. Texterna kopierades på grönt papper i A4, som veks till A5, och illustrationer gjordes med tunn, svart tuschpenna. Alla barn fick var sitt dikthäfte på skolavslutningen. 14

Räknesagor Våra barn tycker mycket om att göra räknesagor om olika sägenväsen. Det är bäst att börja med ett litet antal frågor med enkla räkneuppgifter. De större barnen kan så småningom hitta på ganska avancerade räknesagor, där alla fyra räknesätten, area, omkrets, temperatur m m ingår: En drake bodde i en grotta långt inne i skogen. I grottan bodde också tre ödlor, fyra spindlar och en liten huggorm. Hur många varelser bodde hos draken? Den här draken var lite speciell för han älskade godis mest av allt i hela världen. En dag kom en flicka gående på stigen vid drakens grotta. Hon hade en stor godispåse i handen. I påsen fanns det sex chokladkolor, fem karameller, tre sega råttor och två tuggummin. Hur många godsaker hade flickan sammanlagt? Draken gick fram till henne och bad att få hälften av hennes godis. Hur många godsaker fick han? Draken hade 52 tänder i sitt gap. När han bet i en av karamellerna åkte sju av tänderna ut. Hur många tänder hade draken kvar sedan? Bokstavsskattjakt Att leka med bokstäver och ord är magiskt när man är 6-7 år och precis i färd med att upptäcka hemligheten med att kunna läsa. Barnen i F-1:an gick ut i skogen för att söka efter drakens skatt. När de letat länge fann de ett antal bokstäver som låg gömda i mossan. Bokstäverna skulle bilda ett ord. Det tog en stund för barnen att lista ut att det var ordet SKATTEN. I skolan fortsatte F-1:orna att hitta på nya ord genom att använda dessa sju bokstäver. Sedan fick alla barn vackra målade spånaskar med lock, skattkistor. I skattkistorna hade vi lagt andra bokstäver och dessa skulle användas till att bilda nya ord. Orden samlades på långa listor, som sattes upp på väggen i rikt utsmyckade träramar. F-1:orna utmanade också sina faddrar i 4-5:an att försöka bilda så många ord som möjligt av ett visst antal bokstäver. Gissa vilka som lyckades bäst? Steg, alnar, fot och tum För de äldre barnen kan man göra en skattjakt som utgår från gamla tiders längdmått. Vi gick först igenom följande: ett steg = 80 cm, en aln = ca 60 cm, en fot = 30 cm och en tum = 2,5 cm. Barnen fick såga till fyra trädgrenar i dessa längder och sedan bränna in orden steg, aln, fot och tum på respektive gren. Grenarna använde de sedan under skattjakten, som kan gå till så här: Dela in barnen i smågrupper och ge varje grupp ett brev med uppgifter att lösa: Gå vägen fram! När den delar sig skall ni gå exakt 80 steg in på vägen som leder åt höger. Mät hur bred vägen är i alnar på just det stället där ni hamnar. Antalet alnar är ett magiskt tal. Kom ihåg detta tal! Följ bäcken som rinner under bron. Gå 19 alnar mot strömmen. Där ligger ett meddelande! På meddelandet står: Leta upp lika många stenar som det magiska talet. En sten skall vara en tum, nästa två tum osv. När ni hittat alla stenar går ni 120 steg mot solen. Ni hamnar då på en plats där det står flera stora ekar. En av dem är sju fot runt stammen. Använd ett snöre när ni mäter, så att ni hittar rätt ek. När ni funnit eken, så skall ni mäta upp en cirkel runt trädet. Cirkelns radie skall vara lika många alnar som det magiska talet var. Någonstans inuti cirkeln ligger skatten gömd! 15

Jättar Jätten Stefan Det var en gång en jätte som hette Stefan. Han skulle ut och hämta saker till en soppa. Det skulle vara mycket saker till soppan. Han tänkte bjuda många kompisar, så han gick ut och letade: svamp, grodor, sniglar, mossa, vatten, skinn och ben. Det var mycket han skulle ha till soppan. Han hade skrivit ner allt han skulle ha på en bit bark. Stefan började gå och han hittade allt utom ben och skinn. Han letade överallt, hemma och ute. Till slut hittade han skinn och ben, för han fann ett dött djur ute i skogan. Så gick han hem och började göra soppan. När han var klar började han bjuda alla sina kompisar. Men något gick snett. Stefan hade blivit biten av en stor huggorm! Men kompisarna kom ändå och dom åt och åt. När dom såg på jättens ben såg det jättesvullet ut, så alla gick ut och hämtade massor av brännässlor. Sedan gick dom hem till Stefan och kokade alla brännässlorna i hans gryta. Dom lindade nässlorna runt hans ben. Det brändes så jätten lyfte sin hammare och slog den i dunderberget så att det gick i två bitar. Sedan fick han vila i sin säng och allt blev bra till slut!!! Simon L 10 år 16

Barnen tröttnade aldrig på att höra nya sägner. En del sägner letade vi fram själva och andra fick vi hjälp med av hembygdsgillet. Vi bad också barnen att fråga föräldrar och äldre släktingar om de kände till några spännande sägner från trakten. En dag kom en flicka i 4-5:an med en bok som hennes pappa skickat med till skolan. Ur den läste vi följande fantastiska sägen: Hella, en flicka från Skoga i Idala socken i Halland, blev borta då hon gick i skogen intill sitt hem. Man sökte ivrigt efter henne, men hon var och förblev borta. Till sist trodde man att hon omkommit på något sätt. Hon kunde ha fallit ned i något av de branta stupen eller också kunde vargen ha rivit henne, för det var ju vargatider förr. Sanningen var att Hella blivit tagen av jätten Texel och bortförd till hans grotta. Hon tvingades till giftermål och fick lova att inte söka upp sitt forna hem i Skoga. Jätten var rädd att hon skulle kunna röja var hans grotta fanns och få hjälp att komma tillbaka hem. Under många svåra år levde Hella tillsammans med jätten i hans grotta och hon var inte vidare glad över hans umgänge med tjuvar och annat löst folk i skogarna vid gränsbygden. Hon längtade efter sina anhöriga och kände sig ensam. Vid julafton ett år kände Hella en särskilt stor längtan efter sitt forna hem. Därför frågade hon jätten i bevekande ordalag om hon fick lägga julhalm i grottan och pynta till julen. Jätten lovade henne detta. Hella fick löfte att gå hem till Skoga efter julhalm, men det var med ett förbehåll. Hon fick inte tala om för någon människa var hon bodde eller röja något om jätten eller hur hon hade det. Hon skulle också komma hem på avtalad tid. Allt detta lovade Hella att uppfylla. Då hon uppenbarade sig i sitt gamla hem på julaftons morgon trodde man först inte att det var dottern i huset. Hennes mor frågade ut henne, men hon skakade bara på huvudet och sa ingenting. Katten kom inspringande genom köksdörren. Hon kände igen Hella och smekte sig emot henne och jamade. Då lossade tungans band hos Hella. Till katten kunde hon berätta allt hon varit med om. Då bröt hon inte sitt löfte, för hon hade lovat att inte berätta för någon människa. Hela familjen satt i spänning och hörde på då katten fick höra hur Hella hade det hemma. Innan hon slutade sade hon till katten : Tänk om någon ville befria mig från jätten! Om bönderna i Skoga och trakten däromkring kom med klubbor, hötjugor, grepar och knölpåkar, så skulle nog jätten och hans tjuvavänner ge sig iväg. Men döda inte min lilla flicka, Lindebarnet, därhemma! Katten jamade som om hon förstått alltsammans och strök sig mot henne. Hella fick julhalmen och gick hem mot grottan. Under hela sin vandring lade hon med jämna mellanrum två halmstrån i kors för att visa folket i Skoga vägen om de kom för att försöka befria henne från jätten. Femte dag jul samlades alla i trakten som var villiga att hjälpa till och drog iväg från Skoga. Hellas far var ledare och hennes mor kom efter med en hötjuga. De fick syn på halmstråna och förstod att de visade vägen. Man följde spåret och stod plötsligt vid grottöppningen. Den var en och en halv aln bred och fyra alnar hög. Byborna började skramla med hötjugor och grepar så att det dundrade i berget och lät som åska. Alla jättar är rädda för åska. Då man hållit på en stund tittade jätten ut. När han såg alla uppretade bönder utanför grottan anade han att hans hustru genom list hade brutit sitt löfte då hon var hemma i Skoga efter julhalm. Hella hade förrått honom och talat om var hans grotta fanns. Texel förstod att han omöjligen kunde klara sig mot alla de uppretade bönderna. Med sina starka armar tog jätten Hella, sin hustru, och kastade henne med all kraft mot sina angripare. Hella flög högt upp i luften och föll sedan med en kraftig smäll ned i marken. Där uppstod ett djupt hål som fylldes med vatten. Så bildades Helsjön. Helsjön är bottenlös men så var det också jättekrafter som danade den. 17

Efteråt tog jätten under stor sorg det lilla barnet, som ännu inte fått namn och därför kallades Lindebarnet, och kastade detta mot det upprörda folket. En liten ö i Helsjön heter ännu idag Lindebarnet efter Hellas och jättens barn som kastats ned i sjön. En hemlig gång fanns från jättens grotta. Den hade sin mynning i Förlanda, men jätten hann aldrig använda denna nödutgång. Nu var jätten ensam mot hela bondeskaran. Han gick ut i sorg och saknad efter Hella. Jätten undkom inte. Även han omkom. Av jätten uppkom ett helt berg, Texelberget, som fick sitt namn efter honom. Det var knäpptyst i klassrummet, uppmärksamheten var total. Allas ögon var riktade mot den som berättade och barnens ansikten såg så släta och vänliga ut. Det var en förtrollad stämning! Flera av barnen bodde i Skoga precis som Hella och de sträckte naturligtvis lite extra på sig varje gång ortsnamnet nämndes i sägnen. Innehållet i sägnen gav upphov till en lång och mycket givande diskussion om etik med många frågor: Varför kastade jätten iväg Hella och Lindebarnet och hur kände han sig när han gjorde det? Var Texel elak egentligen? Bröt Hella sitt löfte till Texel när hon berättade alltihopa för katten? Var det rätt av folket i byn att angripa Texel? Skulle det ha kunnat sluta annorlunda? Många kloka tankar framfördes under den här stunden men även ett förslag som alla nappade på: - Vi gör en pjäs om Texel och Hella! 3-4-5:orna (ca 35 elever) arbetade med pjäsen under Elevens Val tid, 110 min/vecka. De yngre barnen gjorde en dockteater. För att hämta inspiration åkte vi med de större barnen på utedag till Helsjön. En vuxen satt och väntade nära ett litet vattenfall i skogen, alldeles vid foten av Texelberget, när barnen kom. I denna trolska miljö fick de ännu en gång lyssna på sägnen om jätten Texel. Hella hade ju lagt halmstrån i kors för att visa vägen till jättens grotta. Nu upptäckte barnen plötsligt att det låg halmkors med jämna mellanrum på stigen och dessa skulle de följa för att nå Texelbergets topp. Uppe på berget var utsikten över Helsjön vidunderlig. Lindebarnet låg som en liten avlång remsa i det mörka vattnet, så allt som sagts i sägnen stämde. Vi hade kartor över bygden med oss och däruppifrån gick det enkelt att jämföra kartan med verkligheten. Barnen tog reda på hur djup Helsjön är och att Texelberget är 180 m ö h. Eftersom Helsjöns vatten länge ansågs undergörande fanns här en kurortsanläggning under 1800-talet och detta talade vi också om när vi stod uppe på berget. Människor som tog vatten från sjön kastade i pengar och man har funnit mängder av mynt vid vissa platser runt sjön. Detta tyckte barnen var mycket spännande. Rätt som det var kom två pilgrimsfalkar susande över sjön. Vi hade fågelkikare med oss, så det gick att se dessa ovanliga fåglar mycket tydligt. Några pojkar blev så fascinerade att de sedan gjorde ett omfattande arbete om pilgrimsfalkar. 18