En komparativ analys av konsolideringen av demokratin i Kroatien respektive Bosnien & Hercegovina

Institutionen för samhällsvetenskap En komparativ analys av konsolideringen av demokratin i Kroatien respektive Bosnien & Hercegovina Magisteruppsats i statsvetenskap VT 2010 Mirnes Muminovic Handledare: Martin Nilsson 1

Innehållsförteckning 1.1 Inledning 4 1.2 Problembild 5 1.2 Delfrågor 6 1.3 Syfte 6 1.4 Disposition 6 2. Metod 7 2.1 Material 8 2.2 Källkritik 9 3. Tidigare forskning 10 3.1 Demokrati och demokratisering 10 3.2 Konsoliderad demokrati 13 3.3 Politiska samhället för en konsoliderad demokrati 14 3.4 Analysram 15 4. Jugoslaviens konstruktion och vägen till upplösning 15 4.1Politiska effekter av Jugoslaviens upplösning för Bosnien 17 4.2 Politiska effekter av Jugoslaviens upplösning för Kroatien 18 4.3 Politiken i Bosnien under 1990-talet 20 4.4 Politiken i Bosnien under 2000-talet 22 4.5 Politiken i Kroatien under 1990-talet 25 4.6 Politiken i Kroatien under 2000-talet 29 5. Komparativ analys 32 5.1 Analys 37 5.2 Slutsatser 40 6. Käll- och litteraturförteckning 42 2

Abstract This essay has the ambition to examine and compare Croatia s and Bosnia and Herzegovina s development towards a consolidated democracy. By applying Linz & Stepen s theory on how to consolidate a democracy and put focus on political society, behavioral patterns, attitude and constitutional structure the purpose is to find similarities and differences between Bosnia and Croatia within this field. The focus of this study is to compare two similar countries that have developed in very different ways. By applying the theory and a comparative method the purpose is to examine why two so similar countries with so much in common have developed in so different ways? In order to better answer the question there are two part questions and these are: What difficulties, concerning consolidation of democracy, have Croatia and Bosnia faced since the democratic transition in the beginning of the 1990s? What similarities and differences in the area of democratic consolidation (with focus on political society, behavioral patterns, attitude and constitutional structure) are there between the two countries? As the analysis shows, the main reason why these two countries differ so much is that Bosnia is a divided country with different nationalities and each nationality only wants to realize its own interest and does not care about what is best for the country as an entity. However, Croatia has recently realized that democracy is the best for the country and its development. Keywords: Croatia, Bosnia, democracy, democratization, consolidation, political society 3

1. Inledning År 1980 påbörjades splittringen av Jugoslavien och inledningen av kommunismens sönderfall var ett faktum. Det kalla krigets slut medförde betydande landvinning för det demokratiska styrelseskicket i regionen. 1 Jugoslavien, som kännetecknades av totalitarism, upplöstes år 1990 och länderna i det forna Jugoslavien, däribland Kroatien och Bosnien och Hercegovina (härefter Bosnien), hade nu siktet inställt på att införa en stabil demokrati. Flerpartisystem infördes i länderna med syftet att bygga upp en hållbar konsoliderad demokrati. Man längtade bort från det gamla totalitära systemet och man ville med alla medel införa demokrati. Detta skulle visa sig vara en svår uppgift för båda länderna. Det politiska livet i Kroatien och i Bosnien kom att bli väldigt turbulent under 1990-talet. Detta har berott på många orsaker men en av de främsta orsakerna är att båda länderna var inblandade i krig under 1990-talet. Krig kan ses som en orsak till att stater vill bryta sig loss och införa ett demokratiskt styre 2. Strävan efter demokrati i de två länderna är idag väldigt olika. Kroatien försöker med alla medel att uppfylla de krav som EU ställer för ett medlemskap och det står högst på landet inrikes- och utrikespolitiska dagordning. Bosnien däremot prioriterar inte utvecklingen gentemot ett EU-medlemskap och landet har fortfarande enorma krav som måste uppfyllas. Trots att framsteg har gjorts är dessa inte tillräckliga för att kunna mätas med Kroatien. 3 Den här uppsatsen kommer att handla om demokratisering och om demokratins konsolidering i Kroatien och Bosnien sedan 1990-talet fram till idag. Studien kommer att avgränsas till den minimalistiska definitionen av demokrati, vilket innebär att den enbart begränsas till den politiska sfären 4. Uppsatsen behandlar demokratiseringsprocessen i studieländerna och lägger stor fokus på Linz & Stepens kriterium det politiska samhället, vilket är ett nödvändigt kriterium för konsolidering av en demokrati. Demokratiseringsprocessen är viktig att studera i det här fallet eftersom det är den process som kan leda till etablering av en konsoliderad demokrati. Det politiska samhället förutsätter seriösa kärninstitutioner som är nödvändiga för ett politiskt samhälle exempelvis, politiska partier, val, allianspartier etc 5. Studien kommer förutom det politiska samhället även att bygga på tre punkter som är viktiga att uppfylla och 1 Sannerstedt & Jerneck. Den moderna demokratins problem 1994:21 2 Nilsson Martin, Demokratisering i Latinamerika under 1990 talet, s.59 63 3 Regeringskansliet (2010a) 4 Hydén, Göran. Demokratisering i tredje världen 1998:27 5 Linz & Stepen. Problems of Democratic Transition and Consolidation 1996:6 7 4

som bidrar till uppkomsten av konsoliderad demokrati. Dessa är beteendemönster, en viss attityd och en konstitutionsmässig struktur. Beteendemönster krävs och innebär att det inte får förekomma några nationella, sociala, ekonomiska, politiska eller institutionella aktörer som vill utträda från staten. En viss attityd krävs av majoriteten av befolkningen vilka anser att det demokratiska tillvägagångssättet och institutionerna är de bästa för samhället. En konstitutionsmässig struktur innebär att både statliga och icke statliga aktörer anser att de demokratiska institutionerna är det bästa alternativet. 6 Uppsatsen kommer att bygga på en komparativ studie där skillnader och likheter kommer att lyftas fram inom respektive lands demokratiseringsprocess och politiska samhälle. En jämförelse av länderna skall bidra till att generera kunskap om respektive lands politiska system och deras väg mot en konsoliderad demokrati.. 1.1 Problembild Trots att Kroatien och Bosnien delar gemensamma historiska drag är det ingen hemlighet att ländernas demokratiska utveckling sedan Jugoslaviens sönderfall sett olika ut. Det är allmänt känt att Kroatien är det land i hela regionen som har utvecklats mest, efter Slovenien. Det faktum att Kroatien idag är ett kandidatland och förhandlar om EU-medlemskap är ett tydligt exempel på detta. 7 Trots att Bosnien också har visat en tydlig och positiv utvecklig av demokratin finns fortfarande enorma problem som behöver åtgärdas. Eftersom dessa två länder med stor sannolikhet kommer att bli medlemmar i EU, vilket berör alla EUmedlemmar, är det utomvetenskapligt relevant att genom jämförelse undersöka deras utveckling mot en konsoliderad demokrati. Detta skall bidra till ökad förståelse om studieländerna för vanliga medborgare. Eftersom det inte finns några jämförande studier av dessa länder på området konsolidering av en demokrati är det viktigt att undersöka varför två länder med så mycket gemensamt har utvecklats åt så olika håll? 6 Diamond, Larry. Developing democracy. 1999:73. 7 Regeringskansliet (2010a) 5

1.2 Syfte Syftet med uppsatsen är att beskriva demokratiseringen och det politiska samhället i Kroatien respektive Bosnien & Hercegovina. Genom att jämföra likheter och skillnader mellan länderna kommer man kunna ta fram de gemensamma drag dessa delar och de som de inte delar. Detta och teorin om demokratisering och konsolidering av demokrati skall ge en beskrivning av varför två länder med så mycket gemensamt har utvecklats åt så olika håll. 1.3 Delfrågor 1. Vilka svårigheter, vad gäller konsolideringen av demokratin, har Kroatien respektive Bosnien haft sedan den demokratiska övergången som började på 1990- talet? 2. Vilka likheter och skillnader finns det vad gäller beteendemönster, attityd, konstitutionsmässig struktur och politiska samhället i respektive land? 1.4 Disposition Uppsatsen upplägg kommer att se ut på följande sätt. Inledningen till uppsatsen kommer att utgöra det första avsnittet där problembild, syfte och frågeställningar målas upp. Detta skall förhoppningsvis ge läsaren en klar bild av det basala innehållet i denna studie. Det andra kapitlet kommer att utgöra en metoddiskussion där jag kommer att motivera valet av metod samt diskutera varför jag inte använder andra alternativa metoder. Här kommer jag även presentera det material som studien grundar sig på samt källkritik. Det tredje kapitlet utgörs av teoriavsnittet och inleds med en redogörelse av tidigare forskning på området. Här tas Linz & Stepens teorier om konsolidering av demokrati och dess komponenter upp (politiskt samhälle, beteendemönster, attityder, konstitutionsmässig struktur etc.) I detta avsnitt görs även en operationalisering av begreppet demokrati och demokratisering. Avsnittet avslutas med en motivering av val av teori samt en analysram vilket studien kommer att utgå ifrån. Det fjärde avsnittet är empiridelen och inleds med en bakgrund av Jugoslavien som konstruktion och vägen till upplösningen. Vidare presenteras de politiska effekterna av 6

Jugoslaviens sammanbrott för Kroatien respektive Bosnien. Empiridelen avslutas med en genomgång av politiken under 1990- och 2000-talet i Kroatien respektive Bosnien. Det femte kapitlet behandlar analysdelen bestående av en komparativ analys mellan respektive studieland och en analys där vald teori knyts an till empirin. Det sista och sjätte kapitlet delar jag med mig mina slutsatser om det jag undersökt. 2. Metod Uppsatsen kommer att baseras på en textanalytisk studie. Detta innebär att relevant text från litteratur och andra källor som ligger till grund för uppsatsen kommer att analyseras. Det finns olika tillvägagångssätt att närma sig studiematerialet. Den här studien kommer att baseras på en kvalitativ innehållsanalys samt en komparativ metod. Därmed skall denna studie inte använda en kvantitativ metod eftersom ingenting kommer att räknas eller mätas eftersom detta inom ramen av denna uppsats är irrelevant. Det är istället relevant att kvalitativt analysera den explicita kärnan i innehållet, i det här fallet den demokratiska utvecklingen i Kroatien respektive Bosnien. Uppsatsen kommer också att använda sig av en komparativ metod med syfte att jämföra den demokratiska utvecklingen och det politiska samhället i Kroatien respektive Bosnien. Detta skall bidra till en beskrivning vilket anses vara tillräckligt för att besvara ställda frågeställningar. Den jämförande metod som studien kommer att baseras på Todd Landmans kriterier för jämförelser mellan länder. Genom att jämföra likheter och skillnader mellan Kroatien respektive Bosnien är målet att ta fram gemensamma drag som länderna delar. De huvudområden som skall analyseras i denna studie är det politiska samhället, beteendemönster, attityd och konstitutionsmässig struktur i respektive land samt demokratiseringsprocessen 8. Som tidigare nämnt baseras den komparativa metoden på Todd Landmans kriterier för jämförelse mellan länder. Landman menar att det finns fyra huvudmål med att jämföra länder och jag kommer enbart att ta upp de mål som är relevanta för denna studie. Dessa huvudmål 8 Landmand, Issues and methods in comparative politics, s.30 7

är kontextuell beskrivning och klassificering. Den kontextuella beskrivningen skall generera mer kunskap om länderna i fråga och ge en utförlig beskrivning av respektive lands politiska system. Beskrivning är en viktig komponent i forskningsprocessen eftersom beskrivning utgör rådata för jämförande studier som strävar efter högre nivåer av förklaring. 9 Den kontextuella beskrivningen utgör en viktig del i denna undersökning eftersom studien strävar efter att generera ny kunskap om Kroatien respektive Bosnien. Den kontextuella beskrivningen är det redskap som skall ge en beskrivning av respektive lands väg mot konsolidering av demokrati. Detta är av stor vikt eftersom utan en detaljerad beskrivning av respektive land blir det omöjligt att genomföra undersökningen. Klassificering är relevant i denna studie då man som forskare inom jämförande politik ofta försöker fastställa olika begreppsmässiga klassificeringar med syftet att gruppera länder i distinkta kategorier med identifierbara och gemensamma drag. Liksom konceptuell beskrivning är klassificering en nödvändig komponent för systematisk jämförelse, skillnaden är att klassificering oftast medför högre grad av jämförelse. Genom att applicera klassificering på studieländerna är målet att gruppera många separata beskrivande enheter till enklare kategorier. Detta skall underlätta genom att vi söker de kvalitéer som länderna har gemensamt och det som de inte har gemensamt 10. Klassificering kommer att användas på följande sätt i denna undersökning; det är viktigt att identifiera gemensamma huvuddrag som länderna delar. Vari ligger likheterna respektive skillnaderna mellan länderna? Genom att identifiera dessa skall jag dela in dem i olika kategorier för att på ett tydligt sätt se vad länderna har gemensamt och vad de inte har gemensamt. 2.1 Material För att visa att man har adekvata källor är det viktigt att ge en översikt av materialet studien baseras på. Materialet är av både teoretiskt och empiriskt natur. Det empiriska material som skall stå till grund i denna studie är både primär- och sekundärkällor. Primärkällor utgörs av 9 Landman, Issues and methods in comparative politics, s. 5 10 Landman, Issues and methods in comparative politics, s.5 8

olika officiella dokument samt rapporter från internationellt erkända organ som exempelvis EU och olika FN-organ. Detta skall bidra till att validiteten stärks eftersom dessa är etablerade organ. Uppsatsen använder även sekundärkällor i form av tryckt litteratur samt elektroniska källor. Trycka källor kommer att utgöra grunden vad gäller redogörelsen för utvecklingen av demokratiseringen under 1990-talet i respektive land. 2000-talets politiska och demokratiska utveckling baseras både på tryckta källor, elektroniska källor som EU lägesrapporter för respektive land. Denna uppsats kommer att baseras på en teorikonsumerande fallstudie där Kroatiens respektive Bosniens konsolidering av demokrati kommer att jämföras. Teoriavsnittet kommer mestadels att grundas på Linz & Stepans bok Problems of Democratic Transition and Consolidation. Här tas teorier upp för analys av konsoliderad demokrati. Det politiska kriteriet för en konsoliderad demokrati är det centrala kriteriet i denna studie. Boken Developing democracy skriven av Larry Diamond, en ledande forskare inom demokratistudier, kommer att komplettera teorin om demokratisering. Vad gäller operationalisering av demokrati, kommer Robert Dahl och Larry Diamonds syn på demokrati att ligga till grund. 2.2 Källkritik Eftersom jag ursprungligen kommer från Bosnien har jag redan förutfattade meningar om studieländerna. Det är därför av stor vikt för mig att vara objektiv då jag läser fakta och inte låter mig påverkas av dessa. För att göra uppsatsen tillförlitlig har jag utgått ifrån flera oberoende källor som bekräftar en och samma sak. Genom att göra detta har jag fått fram ett trovärdigt material och ökad reliabilitet. Rapporter från EU och Regeringskansliet anses vara tillförlitliga eftersom dessa organ är inflytelserika aktörer inom respektive områden. Jag har haft svårigheter med att hitta litteratur angående politiken i respektive land under 2000-talet. Av den anledningen har jag använt mig av de böcker som har funnits tillgängliga men även internet källor så som rapporter från EU, OSCE samt andra internationellt erkända organ. 9

3. Tidigare forskning Kommunismens sönderfall i slutet av 1980-talet har bidragit till att studier inom området demokratisering fick stor uppmärksamhet. Dessa studier har både varit fallstudier och jämförande studier som främst varit riktade på före detta sovjet länder. Sovjet var en världsmakt under hela efterkrigstiden fram till dess sammanbrott och det är förståligt att intresset var stort. Vad gäller denna studie har jag inte påträffat några som helst jämförande studier mellan Kroatien och Bosnien. Det förekommer studier om demokratisering inom respektive land och dessa har karaktären fallstudier där ingen jämförelse gjorts mellan respektive land. Detta är en av orsakerna till att jag valde skriva om just dessa två länder. Genom att titta på likheter och skillnader är målet att generera ny kunskap på detta problemområde. 3.1 Demokrati och demokratisering Teoriavsnittet kommer att inledas med en definition av begreppen demokrati och demokratisering. Eftersom demokrati och demokratisering är ständigt återkommande begrepp i denna studie och är svårtolkade begrepp är det viktigt att definiera dessa på ett tillfredställande sätt. Den andra delen av teoridelen kommer att utgöra en operationalisering av konsoliderad demokrati och relevanta delar som skall användas i denna studie. Demokrati är ett väldigt svårtolkat begrepp. Genom tiden har begreppet demokrati tolkats på olika sätt och är än idag ett komplicerat begrepp. Begreppet kan uppfattas som ett mål, ett ideal men även som en benämning på en befintlig styrelseform. Det är dessa skillnader som leder oss till olika definitioner av begreppet demokrati 11. Enligt Larry Diamond, en nutida ledande forskare inom demokratistudier, är demokrati en god företeelse och även den bästa styrformen. Demokratins begynnelse går tillbaka till Aristoteles och Platons tid. Redan då 11 Hyden, Göran. Demokratisering i tredje världen. s:27 10

ansåg man att idén om politisk demokrati var som bäst när styrformen var blandad, eller ett konstitutionellt styre där friheten var begränsad och de statliga institutionerna besatt suveränitet. Locke, Montesquieu och de amerikanska federalisterna krävde ett konstitutionellt styre där den temporära makten skulle förhindras att falla i majoritetens händer och de yrkade på individuell frihet. Detta bidrog till liberalismens födelse och även begreppet liberalistisk demokrati. Begreppen liberal innebär att individer och gruppers rättigheter är skyddade i ett politiskt system. Här förekommer det ett civilsamhälle och privatliv som är statligt oberoende. Demokrati innehar följande funktioner, (i) demokratin ska tjäna till att vara ett instrument för folket, vilket i sin tur ska frambringa fria och rättvisa val, (ii) demokrati ska maximera möjligheten till självbestämmande och, (iii) den ska underlätta moraliskt autonomi där varje enskild medborgare ska kunna fatta normativa beslut och kunna styra sig själv 12. Robert Dahl, välkänd forskare inom demokratistudier, anser att demokrati skall garantera alla rättigheten att delta i samhällets beslutstagande. Med andra ord menar han att eftersom vi alla är lika kvalificerade bör vi demokratiskt styra oss själva. Alla medborgare bör behandlas som om de vore lika kvalificerade att delta i beslutstagarprocessen. Oavsett vad besluten handlar om skall alla medborgare ses som politiskt jämlika 13. Det förekommer två underkategorier vid klassifikationen av demokrati, en maximalistisk och en minimalistisk definition. Den maximalistiska definitionen utgör hela samhället och menar att demokrati uppnås endast när alla relationer och sfärer i samhället demokratiseras. De sfärer som tas upp är: den politiska, den ekonomiska, den sociala och den medmänskliga sfären. Den minimalistiska definitionen av demokrati begränsas till den politiska sfären av samhället. Demokrati knyts an till några få komponenter som främst berör valproceduren, vilket gör det till ett effektivt analysredskap i empiriska studier 14. Denna uppsats utgår från en minimalistisk definition av demokrati där fokus ligger enbart på den politiska sfären av samhället i Kroatien respektive Bosnien. Det krävs lång tid och flera olika steg måste genomgås för att bygga upp demokratier. Dankwart Rustow, professor i samhällsvetenskap och sociologi, har utfört en studie om västvärldens demokratisering. Rustow visar på ett mönster som länder delar på sin väg till demokrati. Länderna går igenom olika utmärkande faser, där den första fasen innebär att 12 Diamond, Larry. Developing democracy. s:2 13 Dahl A. Robert, On Democracy, s:36 14 Hyden, Göran. Demokratisering i tredje världen. s:27 11

staten utvecklas till en nationell enhet. I steg två upplever alla länder en politisk kamp mellan olika sociala klasser, som ofta kopplas till industrialiseringen, eller där en gammal elit ersätts av en ny elit. Enligt Rustow är det genom en stor konflikt och inte genom fredliga medel som en icke-demokratisk stat utvecklas till en demokrati. På detta sätt splittras nationen och olika nationella grupper förlorar inflytandet. Enligt Rustow är det i beslutsfasen som eliten och de politiska partierna bestämmer sig för att etablera demokrati. I slutfasen kommer de som är antingen för eller emot demokrati, till slut att acceptera demokrati och erkänna den som det enda rättmätiga styret 15. Det brukar pratas om tre olika sorters vågor av demokratisering. Dessa demokratiseringsvågor har svept in över hela världen i omgångar och de föregås ofta av liberalisering vilken är den första fasen mot en konsoliderad demokrati. Demokratisering kan ses som en process som kan leda till etablerandet av en konsoliderad demokrati. Man måste pröva regimens hållbarhet innan ett land kan ses som en konsoliderad demokrati. Det är framförallt problem i politiken, ekonomin och problem med mänskliga rättigheter som måste övervinnas. Demokratiutvecklingen på Västra Balkan sattes igång under 1990-talet då den tredje demokratiseringsvågen svepte in över kontinenten 16. Därmed skall studien testa Kroatiens respektive Bosniens hållbarhet och detta görs genom att studera särskilda aspekter inom främst politiken i respektive land. En demokratisk övergång är avslutad när tillräckliga överenskommelser har uppnåtts om politiska procedurer för att frambringa en vald regering. När en regering kommer till makten är det ett direkt resultat av fria röster. När sedan denna regering faktiskt besitter auktoritet att generera ny politik, och den verkställande, legislativa och juridiska makten som utvecklats av den nya demokratin inte behöver dela makten med andra juridiska organ är den demokratiska övergången uppnådd 17 Trots att liberalisering och demokratisering oftast förknippas med varandra är det är viktigt att särskilja dessa två från varandra. I en odemokratisk regim kan liberalisering medföra en blandning av politiska och sociala förändringar exempelvis mindre censur av media, specifika 15 Nilsson, Martin. Demokratisering i Latinamerika under 1990 talet, s:59 63 16 Huntington, Samuel. The third wave:democratization in the late twentieth century. s:15 17 Linz & Stepen. Problems of Democratic Transition and Consolidation. s:3 12

lagar som skall skydda individer och viktigast av allt tolerans av oppositionen. Demokratisering medför liberalisering men är ett bredare och mer specifikt politiskt koncept. Demokratisering kräver konkurens över rätten till att vinna kontroll över regeringen och detta kräver i sin tur fria och rättvisa val. Resultatet av dessa val skall senare avgöra vem som skall styra. Med detta kan vi påvisa att liberalisering är möjlig utan demokratisering 18 3.2 Konsoliderad demokrati Det finns tre demokratiseringsfaser, liberaliseringsfasen, transitionsfasen och konsolideringsfasen. Enligt Linz & Stepan måste transitionsfasen vara helt avslutad innan man börjar tänka på konsolideringen av en demokrati 19. Efter att den demokratiska transitionen genomförts, återstår en del uppgifter som måste lösas, många villkor måste etableras och attityder och vanor måste implementeras. Det förekommer tre punkter som är viktiga att uppfylla och dessa bidrar till uppkomsten av en konsoliderad demokrati. Dessa är: 1. Ett visst beteendemönster innebär att det inte finns några betydande nationella, sociala, ekonomiska, politiska eller institutionella aktörer som försöker uppnå sina mål genom att skapa en odemokratisk regim eller utträda från staten. När detta har uppnåtts kommer det nyvalda regeringens beteende,som har uppstått från den demokratiska transitionen, inte längre domineras av problemet om hur man undviker en demokratisk sammanbrott. 2. En viss attityd som kräver inställningen av en majoritet av befolkningen som är enhälliga om att demokratiska tillvägagångssätt och institutioner är de mest passande gällande kollektiv styrning i det samhälle som de befinner sig i. Stödet för motståndargrupper måste vara svagt och mer eller mindre avskilt från de demokratiskt vänliga krafterna. 3. Konstitutionsmässig struktur innebär att både statliga och ickestatliga aktörer delar samma uppfattning om att de demokratiska institutionerna är det bästa för 18 Linz & Stepen. Problems of Democratic Transition and Consolidation. s:3 19 Diamond. Consolidating the third wave democracies. s:14 13

folket. Gemensamma normer etableras och att gå emot dessa skulle mest sannolikt vara både ineffektivt och kostsamt. Genom konsolidering blir demokratin djupt inrotad i sociala, institutionella och även psykologiska livet. Det är dessa institutioner som löser problem och konflikter inom staten 20. 3.3 Politiska samhället för en konsoliderad demokrati För att en konsoliderad demokrati ska kunna existera krävs det fem olika kriterier vilka alla påverkar och förstärker varandra. Existensen av en stat är ytterligare en faktor som påverkar detta. En modern demokratisk regim kan inte förekomma utan existensen av stat. Demokrati är en form av styrelseskick och därför är det viktigt att människorna i staten kan identifiera sig som dess invånare. Detta på grund av att de på så sätt inte ska vilja söka sig till andra stater eller vilja skapa en självständig stat. För att få en stat att fungera och för att uppnå konsoliderad demokrati krävs fem sammanlänkade kriterier. För att en fullständig demokratisk övergång, särskilt demokratins konsolidering, är det politiska samhället en nödvändig komponent. Det politiska samhället i en demokrati är arenan där politiken specifikt tar sig den legitima rätten att utöva kontroll över den offentliga makten och statsapparaten. Det politiska samhället omfattar politiska aktörer som kämpar om regeringsmakten och statsmakten. Ett relativt självständigt och värderat politiskt samhälle är nödvändigt för att demokratisk konsolidering skall kunna uppnås. Staten har legitimitet att utöva kontroll över samhället och själva staten. Sammansättningen och konsolideringen av en demokratisk stat måste utveckla seriösa kärninstitutioner som är nödvändiga för ett demokratiskt politiskt samhälle. Exempel på sådana är politiska partier, val, väljarregler, politiskt ledarskap, allianspartier och en lagstiftande församling som har till uppgift att konstituera sig själv politiskt samt att utse och övervaka den demokratiska regeringen. Vikten av politiska partier för demokratins konsolidering är grundläggande. Partierna primära mål är att samla in och representera olikheter i ett samhälle. Konsolidering kräver också en utveckling av specifika normer och procedurer i hur man hanterar demokratiska konflikter. Det politiska samhället skall vara informerat, pressat och regelbundet förnyat och måste på 20 Diamond. Developing democracy. s:73 14

något sätt nå en fungerande överenskommelse om otaliga sätt den demokratiska makten skall formas och utövas 21. 3.4 Analysram Tabell 1: Analysram för skillnader och likheter mellan Kroatien respektive Bosnien. Teori: konsoliderad demokrati Beteendemönster Attityd Konstitutionsmässig struktur Politiskt samhälle Bosnien Kroatien För att underlätta analysen kommer två analysramar att användas. En för skillnader och en för likheter mellan Bosnien och Kroatien baserat på de valda komponenterna från teorin om konsoliderad demokrati. 4. Jugoslaviens konstruktion och vägen till upplösning För att det skall vara möjligt att förstå politiken i Kroatien och Bosnien är det viktigt att ge en introduktion av den jugoslaviska konstruktionen fram till dess sammanbrott. Därmed utgör det första kapitlet av empirin en översikt av Jugoslaviens uppbyggnad samt Kroatiens och Bosniens roll i republiken. Bosnien är det land i regionen som är mest komplext av alla länderna i före detta Jugoslavien. En förklaring till detta är att två av folkslagen som lever i landet har huvudparten av sina medlemmar utanför landet, dvs. kroater och serber. Bosnien är ett heterogent land med flera olika etniciteter vilket också var en förutsättning för Jugoslavien som konstruktion och vice versa. Dessa var ömsesidigt beroende av varandra vad gäller politiska och sociala enheter. Därför var Bosniens öde nära förankrat med Serbien och Kroatien. Det långtgående decentraliserade Jugoslavien var samtidigt en balanserande konstruktion mellan republikerna. Varje delrepublik utgjorde en viktig funktion och hade till uppgift att upprätthålla balansen i 21 Linz & Stepen. Problems of Democratic Transition and Consolidation s:8 15

federationen. Efter Kroatiens och Sloveniens självständighetsförklaring var Bosniens öde utmätt och krig var oundvikligt oavsett om Bosnien stannade kvar i Jugoslavien eller valde att bryta sig ur. Bosnien, tillsammans med Makedonien, var den republik i det forna Jugoslavien som var mest multietiskt och hade mest att förlora av upplösningen av den Jugoslaviska statsbildningen. I slutet av 1980-talet blev politiken i Jugoslavien allt mer centraliserad och detta sågs som ett alternativ till den federala makten. Denna förändring var tydligast i Kroatien, Slovenien och Serbien, men inte i Bosnien. De pluralistiska strömmarna växte, främst i Slovenien och Kroatien. Detta kan förstås mot bakgrund av oron som fanns i de övriga republikerna och man förutsåg att politisk liberalisering skulle kunna leda till okontrollerade processer med etnisk heterogenisering och potentiella konflikter. Detta var tydligast i Bosnien och Makedonien 22. Vid Jugoslaviens sammanbrott uppstod konflikter inom delar av det då styrande partiet och inom samhällena i federationen. Den tydligaste konflikten inom det styrande partiet uppstod när delrepublikerna i federationen delades upp i två block. Det första blocket var för reform och bestod av Slovenien och Kroatien. Motståndarsidan hade en mer traditionalistisk inriktning och bestod inledningsvis av Serbien och Makedonien. Bosnien intog en mellanposition men stod närmre den serbisk-montenegriniska linjen och var mer antipluralistisk. Roten till konflikterna inom partiet utvecklades på partitoppen och gick över till personliga konflikter men förekom även på en lägre nivå i partipyramiden. Den styrande eliten i republikerna besatt även kontroll över massmedia inom respektive delrepublik och kunde därför påverka den egna gruppen 23. Som ett resultat av den ökande nationaliseringen i Jugoslavien ägde en polarisering rum mellan de olika nationaliteterna under 1990-talet. Detta var tydligast i de tre största länderna Kroatien, Serbien och Slovenien. Detta medförde framväxten av nationalistiska och separatistiska partier vilka hade stor framgång i de första fria valen i respektive land. De nationalistiska partierna i Kroatien och Serbien förlitade sig på att de bosnienkroater samt bosnienserber som bodde i Bosnien skulle lägga sin röst på dem. Inför de första fria valen i Bosnien, november år 1990 fanns fem stora partier och av dessa var tre nationella partier. Både det serbiska nationella partiet och det muslimska nationella partiet var för en federation 22 Miliovovic, Bortom Kriget s:131 23 Milijovovic. Bortom Kriget s:132 16

medan det kroatiska nationella partiet var för ett multietniskt suveränt Bosnien. Både det kroatiska och serbiska partiet hade fått stöd från sina respektive motsvarigheter i de republiker där deras nation var dominerande, dvs. Serbien och Kroatien. Inte helt oväntat segrade de nationella partierna i valet 1990 och man enades om en maktdelning. En etnisk uppdelning och utrensning skulle ske inom institutionerna, så att de som var av annan nationalitet än den som var tilldelad institutionen förflyttades. Detta gick emot tidigare praxis där institutionerna styrdes gemensamt mellan nationaliteterna och förvaltningen homogeniserades inom de olika institutionerna. Den etniska polariseringen i Jugoslavien och propagandakriget mellan republikerna bekräftades således även i den mest heterogena av republikerna 24. På grund av den politiska mobiliseringen längs de etniska linjerna erkände Europeiska Gemenskapen (EG) först Slovenien och Kroatien som självständiga stater och 1992 tvingade man Bosnien till en folkomröstning om självständighet. Detta skulle få direkta krigsprovocerande konsekvenser. I och med detta förändrades den politiska maktbalansen i Bosnien och presidenten Alija Izetbegovic, som balanserat mellan serbiska och kroatiska krav förlorade positionen mot de bosniska kroaterna som vägrade stanna kvar i ett Bosnien inom Jugoslaviens gränser utan Kroatien. I februari 1992 höll kroaterna och muslimerna en folkomröstning om självständighet och ja sidan vann med stor majoritet. Den 6:e april 1992 erkände EG Bosnien som en självständig stat med suveränitet även över de serbiska områdena. Detta ledde till utbrottet av kriget inom republiken 25. 4.1 Politiska effekter av Jugoslaviens upplösning för Bosnien & Hercegovina Kommunismens fall i Jugoslavien hade till en början en begränsad effekt för det då dominerande partiet, League of Communists i Bosnien & Hercegovina. Partierna hade olika visioner för hur statens framtid skulle se ut vilket resulterade i att man för första gången sedan andra världskriget hade flerpartival i Jugoslavien. Det första flerpartivalet i Bosnien ägde rum i november och december år 1990. Till en början var det förbjudet att organisera politiska partier längs etnisk tillhörighet. Fem partier kom att dominera den politiska scenen i Bosnien The League of Communists (SKH), Alliansen för Jugoslaviska reform styrkor i Bosnien (SRSJ), Partiet för demokratisk aktion (SDA), Serbiska demokratiska Partiet (SDS) och 24 Milijovovic. Bortom kriget s:133 25 Milijovovic. Bortom Kriget s:134 17

Kroatiska Gemenskapen (HDZ). The League of Communists lade snabbt till Socialdemokratiska till sitt namn. Det andra multietniska partiet SRSJ grundades av den sista jugoslaviska premiärministern Ante Markovic, som var av bosnisk kroatisk ursprung. De återstående tre viktiga partierna var uttryckligen monoetniska i sin profil. Det första av dessa, SDA förespråkade för den muslimska befolkningen i landet och följdes av SDS som var bosnienserbernas och HDZ som var för bosnienkroaterna 26. Den bosniska HDZ var ursprungligen inget annat än en gren av kroatiska HDZ under ledningen av Kroatiens president Franjo Tudjman. SDS hade redan etablerats i Kroatien med stöd av intellektuella serbiska ledare samt stöd av Milosevic regimen från Serbien. SDA, som senare kom att etableras i Sandzak, Kosovo och Makedonien, var av bosniskt ursprung. Även om alla tre partier tillgodosåg endas en av de tre nationerna kännetecknades de till viss del av intra-pluralism vilket vanligtvis präglades av spänningar mellan moderata och mer radikala nationalister. I själva verket kan dessa partier betraktas som nationalistiska rörelser, snarare än partier som förespråkar en viss politik 27 Den ursprungliga politiska plattformen för dessa tre nationalistiska partierna stred starkt emot varandra, SDS förespråkade för ett centraliserat Jugoslavien, HDZ talade om självständighet och SDA låg någonstans mellan dessa 28. Bosnien är det land som förlorade mest på Jugoslaviens sönderdelning. Efter landets självständighetsförklaring 1991 var ett krig oundvikligt (Regeringskansliet). Det tre och ett halv åriga kriget ledde till ett djupt splittring i landet och bidrog till en geografisk, politisk och social segregering 29. 4.2 Politiska effekter av Jugoslaviens upplösning för Kroatien Efter massiva politiska förändringar i Östeuropa blev kravet på demokratisering alltmer påtagligt i Kroatien 30. Demokratiseringsprocessen inleddes 1989 med etableringen av nya politiska partier, vilket var delvis inspirerat av grannlandet Slovenien och dess utveckling av ett demokratiskt flerpartisystem. Det första nya partiet bildades i början av 1989 och var 26 Bieber. Post conflict Bosnia s:19 20 27 Pavkovic. The fragmentation of Jugoslavia s:157 28 Bieber. Post conflict Bosnia s:20 29 Bieber. Post conflict Bosnia s:1 30 Madunic. Kroatiens svåra väg mot demokrati s:21 18

Kroatiska Social-liberala partiet (HSLS). HSLS var ett mittenparti vars mål var att inrätta ett civilsamhälle i landet och lockade främst välutbildade kroater. Samma år organiserade partiet en namninsamling med syfte att återinrätta monumentet av den gamla kroatiska nationalhjälten Ban Jelacic, vilket hade blivit borttaget från huvudtorget i Zagreb 1945. Namninsamlingen skrevs på av inte mindre än 70,000 människor och kom att bli ett enastående fenomen för landet. Detta ansågs vara ett första tecken för att det kroatiska samhället började öppnas upp för politisk pluralism 31. I juni 1989 etablerades Kroatiska Demokratiska Unionen (HDZ), av Franjo Tudjman, en f.d. general i Partisanarmén under andra världskriget. Han strävade efter nationell försoning mellan de olika elementen i det kroatiska samhället, främst mellan högern och vänstern dvs. mellan de ideologiska efterträdarna av de kommunistiska partisanerna på den ena sidan och de fascistiska Ustasa - rörelsen på den andra. I programmet för nationell försoning fanns det inget utrymme för serber vad gällde fördelningen av makten. Eftersom serberna utgör en minoritet i landet bidrog detta till polariseringen av det kroatiska samhället längs de etniska linjerna 32. Även ättlingarna till The League of Communists (SKH), skapade sig ett fäste i Kroatien vilket dock inte blev långvarigt. Detta skedde främst på grund av att partiet inte visade något stöd för frågan om kroatisk nationalism i motsatts till den hotande nationalismen från deras jämlika SKH i Serbien. Precis som i Bosnien bildades ett serbiskt parti även i Kroatien. I Krajinaområdet, där serber utgjorde en majoritet, bildade man partiet Serbiska Demokratiska Partiet (SDS). SDS huvudsakliga mål var etableringen av ett autonomt serbiskt distrikt i Kroatien. Partiet fick stort stöd från Serbiens president Slobodan Milosevic samt av andra serbiskt - nationalistiska politiker i Belgrad vilka strävade efter att inkludera Krajina i en ny serbisk stormakt. Dessa var de största partierna, bland många andra, som deltog i de första fria flerpartivalen i april 1990. HDZ, med Franjo Tudjman som ledare, vann helt förväntat och kom att bli det största enskilda partiet under hela 1990-talet. Oväntat, bekämpades kommunismen i Kroatien genom fredliga demokratiska val 33. 31 Bartlett, Croatia: Between Europe and The Balkans s:33 32 Blitz, War and change in the Balkans. s:33 33 Bartlett, Croatia: Between Europe and The Balkans s:35 19

Det ledande partiet HDZ ansåg att de massiva politiska förändringarna i öst inte var de främsta orsakerna till den demokratiska utvecklingen i Kroatien. HDZ menade att den demokratiska processen och reformarbetet som var i full gång i öst inte skulle avstanna vid Jugoslaviens gränser. Man ansåg att huvudorsaken var att det befintliga systemet i Jugoslavien inte hade kapaciteten att lösa centrala frågor för människorna i samhället, därför ansåg man att förändring var oundvikligt. En annan viktig faktor för Kroatiens strävan efter demokratisering var de politiska strömningarna i grannrepubliken Serbien. De politiska spänningarna i Jugoslavien vid den här tiden var så intensiva att man ständigt talade i termer av vi och de. Det blev nu allt tydligare att man såg Serbien som fiender. Kroatien kände sig hotade av Serbien och man ansåg att Serbien var ute efter att expandera sina gränser och uppfylla drömmen om ett Stor Serbien 34. Den 25 juni 1991 förklarade sig Kroatien, tillsammans med Slovenien, självständiga. Sloveniens deklaration bidrog till ett tio dagar långt krig i form av JNA (Jugoslaviska armén) attacker mot Sloveniska gränsstationer. När detta var över förflyttades armén till den serbiskbefolkade delen i Kroatien. Strider utbröt och snart var en fjärdedel av Kroatien i den serbiska arméns händer. Om det inte vore för EU:s ingripande i konflikten genom att sanktionera Serbien skulle Kroatien falla under serbisk kontroll. Omvärlden kritiserade Serbiens agerande och efter diverse påtryckningar slöts en vapenvila i januari 1992. Samma månad erkändes Kroatien som en självständig stat av samtliga EU-länder 35. 4.3 Politiken i Bosnien & Hercegovina under 1990-talet Institutionerna som skapades under efterkrigstidens Bosnien baserades på arvet av kriget och på tiden innan kriget, men var i princip nya. De politiska aktörerna förblev dock desamma. Efter kriget hade de tre nationalistiska partierna bosatt sig i områden där de hade monopol på makten. Effektivt försökte partierna efterlikna sin förebild, The League of Communists (SKH). Dominansen av de tre nationalistiska partierna i respektive samhälle i landet ökade. Man hade strikt kontroll av både statlig och privat media för att begränsa alternativa politiska åsikter att nå ut till medborgarna. Detta gällde främst det kroatiska partiet HDZ, som 34 Madunic, Kroatiens svåra väg mot demokrati s:21 35 Regeringskansliet (2010b) 20

kontrollerade större delen av Hercegovina-området som sträcker sig längs gränsen till Kroatien och väster om staden Mostar. Alternativa politiska alternativ hade mer utrymme inom de bosniskt styrda områden, men fortfarande kontrollerade SDA alla statliga institutioner 36. De tre nationalistiska partierna i landet hade inget som helst intresse av tillkomsten av nya partier som skulle kunna bli politiska motståndare. Dessa etablerade partier motverkade med varierande grad istället framväxten av nya politiska partier. De tre största partierna hade kontroll över polis, armé, media och den maffia- kontrollerade ekonomin 37 Efter kriget skulle det ske en klar och tydlig maktuppdelning mellan de olika folkgrupperna i landet. Presidentrådet i landet skulle nu bestå av en bosnjak (bosnienmuslim), en bosnienserb och en bosnienkroat. Dessa skulle enligt konstitutionen bytas om som ordföranden av presidentrådet. I det första valen efter kriget år 1996 utsågs Alija Izetbegovic till ordförande tillsammans med Momcilo Krajisnik som företrädare för bosnienserberna och Kresimir Zubak som representant för bosnienkroaterna. Samarbetet mellan dessa tre skulle visa sig vara en svår uppgift. Ett exempel på detta är att det tog flera månader att bestämma var och på vilka villkor presidentrådets möten skulle äga rum. I valet 1998 valdes återigen Alija Izetbegovic som president. Det gemensamma presidentrådet hade samma maktkonstruktion som tillämpades under Jugoslaviens existens, dvs. beslut kan inte fattas om det strider mot en folkgrupps vilja i frågor som ansågs vara viktiga. De tre folkgrupperna hade möjlighet att lägga in sitt veto mot beslut som de ogillade. Ministerrådets främsta uppgift var att verkställa utrikes-, utrikeshandel- samt tullpolitik. Även här uppstod stor oenighet när ministerrådet skulle upprättas. Bosnjakerna strävade efter att få så många ministerposter som möjligt, medan bosnienserberna ville minska ministerrådets stora inflytande för att istället överföra beslut till den egna gruppen. Oenigheten mellan grupperna ledde till en kompromiss, vilket gynnade bosnjakernas krav på att ge ministerrådet ett stort inflytande. Resultatet ledde till att man utsåg två premiärministrar, Haris Silajdzic utsågs som företrädare för bosnjakerna och Boro Bosic blev bosnienserbernas företrädare 38 Bosniens nuvarande politiska system är, som ovannämnt, en produkt av fredsavtalet som det internationella samfundet i Dayton slog fast i november 1995. Den betydande roll av det internationella samfundet har i praktiken gjort Bosnien till ett protektorat som kännetecknas 36 Bieber. Post conflict Bosnia s:41 37 Sandberg & Windmar. Bosnien tre år efter Dayton s:14 38 Sandberg & Windmar. Bosnien tre år efter Dayton s:13 14 21

av en lös federation med en svag central regering. Med 14 författningar och en regering med lagstiftande befogenheter, är det politiska systemet i Bosnien både komplicerat och asymmetriskt. Denna invecklade struktur har i slutändan gjort landet instabilt och dysfunktionellt. Ett vanligt inslag i den bosnisk-politiska utvecklingen har varit en kontinuerlig förstärkning av institutioner på den statliga nivån. Politiken i landet har efter krigets slut kännetecknats av en dynamisk utveckling av institutioner. Detta med hjälp av det internationella samfundet och de nationella partierna har dominerat det politiska livet i Bosnien sedan 1990 39. Efter kriget var det lättare för oppositionella partier att organisera sig i landet. Uppdelningen av Bosnien i entiteter innebar att färre partier blev aktiva i hela landet och om de var aktiva var deras politik oftast riktad till endast ett av de tre folkslagen. Strax efter krigsslutet formades Partiet för Bosnien och Hercegovina (SBIH) vilka arbetade för bosniska väljare och strävade efter en mer moderat agenda än SDA. Det viktigaste moderata politiska partiet var SDP, vars ledarskap förblev multietnisk. SDP förespråkade stärkandet av den statliga nivån och minskning av dominansen av etnicitet i bosniska institutioner. I Serbiska Republiken (RS) var det viktigaste moderata partiet Alliansen för självständiga socialdemokrater (SNSD), med Milorad Dodik som ledare. Dodik var premiärminister i den Serbiska Republiken mellan 1997-1999. Som de flesta serbiska partier, förespråkar SNSD för en autonom serbisk republik. 4.4 Politiken i Bosnien & Hercegovina under 2000-talet Konsekvenserna av Dayton har resulterat i avsaktandet av en centralregering, en regering som skall styra över alla invånare i landet. Landets författning bygger på etnicitet och kollektiva rättigheter för respektive folkgrupp och inte på individuella rättigheter. Det är främst denna mycket komplicerade författning och styrsystem som utgör det största hindret och försvårar landets utveckling 40. Sedan 1995 har staten förblivit svag och motsättningar mellan landets olika grupptillhörigheter har bidragit till en försening av nödvändiga reformer. Landets är sedan år 2000 i stort sätt återuppbyggt efter det 3,5 åriga kriget. BiH:s primära mål, vilket 39 Bieber. Post conflict Bosnia s:40 40 Folkuniveristetets akademiska press. Daytonavtalet mönster eller monster s:13 22

också är gemensamt för alla etniciteterna i landet, är att inom några år bli en fullvärdig medlem av EU 41. UNDP, ett FN organ vars mål är att utbilda och hjälpa människor till ett bättre liv, har gjort den bedömningen att Bosnien har befunnit sig i stagnation i åtskilliga år. De menar att detta tillstånd inte enbart kan förklaras som ett resultat av kriget utan det finns andra bakomliggande orsaker. En annan orsak anses vara regeringen och dess passivitet. Regeringen talar med dubbla tungor och de arbetar efter nationalistisk agenda. Regeringen anser att de å ena sidan följer de värden som EU satt upp för integration men å andra sidan upprätthåller man den etniska uppdelningen i landet med en dold dagordning. UNDP anser att de framsteg som Bosnien har gjort inte har varit självmanta från den politiska eliten i landet. Det är snarare morot och piska principen som har varit orsaken till de förändringar som skett 42. Bosnien & Hercegovina är det land i världen som har mest offentliganställda vilket har lett till en ineffektiv och mycket kostbar struktur. Landet har 14 konstitutioner med 14 regeringar. 60 % av BNP går till de offentliga utgifterna varav hälften betalas ut i löner till de anställda, Maffians samexistens med den politiska eliten utgör även ett stort problem för landet. Maffian skyddas och gynnas av de politiska strukturerna och detta även i verksamheter som riktas till minoriteterna i landet 43. Nationalismen är ett ständig återkommande fenomen inom politiken i Bosnien och avsaknaden av ett centralt och separat maktcentra gör det ännu svårare att ena landet. Som tidigare nämnt har de båda enheterna i Bosnien, Serbiska republiken och Federationen, var sin president, rättsväsende, regering och parlament. De nationella och regionala parlamenten är utformade på det viset att de har bestämda kvoter för dessa tre olika nationaliteter 44. Partipolitiken utgör fortfarande idag en plattform för nationalism då den nationella och lokala politiken domineras av nationalistiska partier. De dominerande partierna i landet, SDA, SDS och HDZ har ett gemensamt intresse av att upprätthålla den etniska splittringen mellan de olika grupperna och med detta bidra till att förhindra en multietisk utveckling av politiken 45. 41 SIDA Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete 42 Folkuniveristetets akademiska press. Daytonavtalet mönster eller monster s:26 43 Folkuniveristetets akademiska press. Daytonavtalet mönster eller monster s:27 28 44 Landguiden 45 EU:s webportal (2010a) 23

Ett tydligt exempel på förekomsten av nationalism inom politiken är konflikten om landets uppdelning. Milorad Dodik, ledare för Serbiska republiken, vill driva igenom frågan om självständigheten för Serbiska republiken medan Haris Silajdzic vill att SR skall ingå i den bosnisk styrande federationen. Han menar att SR är byggt på folkmord. Detta visar att den ento nationella splittringen i landet fortfarande utgör ett problem och detta bekräftas ytterligare med att invånarna i landet fortfarande röstar enligt sin etniska tillhörighet 46. Bosnien har idag inte uppfyllt de krav som ställs för att starta förhandlingar med EU. Landet har i dagsläget statusen potentiell kandidatland för EU-medlemskap. Landet ingår i Stabiliserings- och Associationsprocessen (SAP), vilket är EU:s politik gentemot västra Balkanländerna och syftar till att ge länderna i frågan nära förbindelser med EU för att sedan länderna skall genomgå nödvändiga reformer för ett EU samarbete. Det primära målet med processen är att garantera fred och stabilitet i regionen och det är främst genom att stödja demokratin, rättsstaten och marknadsekonomin 47. I överlag har Bosnien och Hercegovinas politiska ledare gett begränsad uppmärksamhet åt nödvändiga reformer och därmed bidragit till att den nationalistiska retoriken har segrat. Under 2000-talet har landets ansträngningar till att skapa mer funktionella och prisvärda statliga strukturer som har till uppgift att främja den europeiska integrationen varit minimala, t.ex. genom konstitutionella reformer 48 Det enda tecken på att landet verkligen försöker röja sina hinder för eventuellt EU-inträde ägde rum 2008 då Stabiliserings- och Associationsavtalet (SAA) skrevs på och ledde till att Bosniens parlament godkände förslaget om reformering av polisväsendet. Detta är en förutsättning för att landet skall gå vidare på den långa vägen till EU 49. Kriget har klart och tydligt satt sina spår på landet. Vissa politiker från Federationen fortsätter att ifrågasätta den Serbiska republiken. Serbiska republiken är de område som bosnienserberna erövrade under kriget. Man hävdar att den SR är ett resultat av folkmord. O andra sidan ifrågasätter RS ofta de statliga institutionerna, statlig kompetens och lagar. De fortsätter att hävda rätten till självbestämmande och förblev emot en överföring av ny 46 Dagens Nyheter 47 EU:s webportal (2010b) 48 EU:s webportal (2010a) 49 Svenska Dagbladet 24