Funktionsnedsättning och arbete. Vad gör kommuner och landsting?

Funktionsnedsättning och arbete Vad gör kommuner och landsting?

Funktionsnedsättning och arbete Vad gör kommuner och landsting?

Upplysningar om innehållet: Eva Thulin Skantze, eva.thulin.skantze@skl.se Åsa Karlsson, asa.karlsson@skl.se Leif Klingensjö, leif.klingensjo@skl.se Sveriges Kommuner och Landsting, 2012 ISBN: 978-91-7164-791-7 Text: Eva Fohlstedt Kommunikation Foto: Maria Rosenlöf, Pia Nordlander/SKL, MASKOT, ISTOCK Produktion: ETC Kommunikation Tryck: LTAB, maj 2012

Förord Alla människor har utifrån sina förutsättningar en arbetsförmåga, och det är viktigt att arbetslivet är tillgängligt för alla. Som stora arbetsgivare har kommuner och landsting ett särskilt ansvar att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att finna en plats i arbetslivet. Var femte person i Sverige har en funktionsnedsättning som påverkar det dagliga livet och bland människor med funktionsnedsättning är arbetslösheten nästan dubbelt så stor som för befolkningen i sin helhet. Gapet både vad gäller sysselsättning och arbetslöshet mellan personer som har en funktionssnedsättning som medför en nedsatt arbetsförmåga och övriga befolkningen har ökat. Det är angeläget att vända den utvecklingen. I Sveriges Kommuners och Landstings (SKL:s) inriktningsmål för kongressperioden 2012 2016 har slagits fast att förbundet ska verka för att medlemmarna tar ett särskilt ansvar i rollen som arbetsgivare för personer med funktionsnedsättning. Min förhoppning är att denna skrift ska ge inspiration till kommuner och landsting i deras arbete med denna viktiga fråga. Svensk arbetsmarknad står inför en generationsväxling, inom tio år behöver välfärdssektorn rekrytera 420 000 nya medarbetare. Det är både en utmaning och en möjlighet. Det kräver bland annat att vi som arbetsgivare förmår att se kompetensen före funktionsnedsättningen. Avslutningsvis vill jag tacka de kommuner, landsting och regioner som bidragit med sina erfarenheter i denna skrift. Stockholm i maj 2012 Anders Knape Ordförande Sveriges Kommuner och Landsting

Innehåll 5 Förord 9 Inledning 11 Kapitel 1. Svensk funktionshinderspolitik på internationell grund 11 FN:s konvention om rättigheter 12 EU:s funktionshindersspolitiska strategi 12 Europarådets handlingsplan 12 Europa 2020 12 Europeiskt ramavtal om en arbetsmarknad för alla 13 Kapitel 2. Funktionshinderspolitiken i Sverige 13 Regeringens funktionshinderspolitiska strategi 14 Statliga myndigheters roll och ansvar 15 Kapitel 3. Funktionsnedsättning i arbetslivet 15 Utblick i Europa 16 Den svenska arbetsmarknaden och olika aktörers ansvar 19 Kollektivavtal för arbetstagare i arbetsmarknadspolitiska insatser 21 Kapitel 4. Aktuella statliga initiativ och satsningar 21 FunkA-utredningen 21 Se kraften 22 Praktikantprogrammet 22 Handisams arbete 23 Kapitel 5. Kommunernas och landstingens ansvar och behov av samverkan 23 SKL vill förändra genom samverkan 24 Arbetsgivarperspektiv 25 Arbetsgivarens arbetsmiljöansvar 27 Kapitel 6. Kartläggning i kommuner och landsting 27 SKL:s enkätundersökning

33 Kapitel 7. Goda exempel på hur kommuner och landsting kan arbeta 34 Stockholms stad program för delaktighet 37 Landstinget i Uppsala län politisk förankring 41 Skellefteå kommun utvecklingsanställningar för unga 45 Region Skåne ökad rekrytering 49 Västra Götalandsregionen arbetsmarknadsnoder 52 Stockholms stad OpenEyes, karriärvägar för unga 55 SKL:s enkät 56 Källor, lagar och bestämmelser 57 För mer information

Inledning Den grundläggande principen när det gäller funktionshinderspolitiken är att alla människor, oavsett funktionsförmåga, ska ha samma möjligheter som andra att vara delaktiga i samhället och ta del av sina rättigheter. Rättigheterna regleras bland annat i FN:s konvention om mänskliga rättigheter, FN:s standardregler, i strategier och planer inom EU och i svensk lagstiftning. Den svenska regeringens strategi, En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011 2016, klargör politikens inriktning och sätter konkreta mål för den kommande femårsperioden. SKL fick år 2010 en fråga om samarbete kring den nationella funktionshinderspolitiken, som medförde ett antal initiativ och en rad konkreta åtgärder. I januari 2011 fattade förbundsstyrelsen beslut om en viljeinriktning för funktionshinderspolitiken. Arbetsgivarens utgångspunkt är en väl fungerande verksamhet. I anställningssituationen är kompetens och kvalifikationer i fokus. En funktionsnedsättning får dock inte stå i vägen för en rättvis bedömning av den sökandes kvalifikationer. Information om vilka möjligheter arbetsgivare har till olika former av stöd vid anställning av personer med funktionsnedsättning behöver vara lättillgänglig och tydlig. Det är också viktigt att på olika sätt arbeta med attitydförändringar till funktionsnedsättning, både i samhället i stort och i arbetslivet. För att få en aktuell bild av hur situationen i kommuner och landsting ser ut gjorde SKL en enkätundersökning under hösten 2011. Den presenteras här. Den visar bland annat att kommuner och landsting kommit långt när det gäller tillgänglighet, men mycket återstår när det gäller centrala beslut för att öka möjligheter för personer med funktionsnedsättning att bli anställda. Politiska beslut eller riktlinjer saknas hos mer än hälften av kommunerna och landstingen. Enkäten visar dock att många kommuner, landsting och regioner arbetar målmedvetet och framgångsrikt med frågan. I denna skrift beskrivs sex goda exempel som vi hoppas ska inspirera andra. Exemplen speglar olika sätt att arbeta på olika nivåer, och hur viktigt det är att det man gör har en politisk förankring och en klar målsättning. Funktionsnedsättning och arbete 9

10 Funktionsnedsättning och arbete

1 KAPITEL Svensk funktionshinderspolitik på internationell grund Det internationella arbetet inom funktionshinderspolitiken har stor betydelse för utformningen av den svenska funktionshinderspolitiken. Den grundläggande principen är att alla människor, oavsett funktionsförmåga, ska ha samma möjligheter som andra att vara delaktiga i samhället och ta del av mänskliga rättigheter. Sverige har ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det bedrivs också ett internationellt standardiseringsarbete som Sverige är delaktigt i. Sverige har också åtaganden på europeisk nivå. FN:s konvention om rättigheter Sverige ska sedan januari 2009 följa FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen är vägledande i strategin för genomförandet av funktionshinderspolitiken. Hela den offentliga sektorn ska arbeta med konventionen som grund. Utgångspunkten är att personer med funktionsnedsättning ska ha rätt till delaktighet och jämlikhet inom samhällets alla områden. Den bygger på förståelsen att funktionshinder går att förebygga och eliminera genom att förändra i miljö och omgivning. Alla hinder för att funktionshindrade ska kunna åtnjuta sina mänskliga rättigheter ska undanröjas. Artikel 27 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning handlar om arbete och sysselsättning. Den innefattar rätten att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete på arbetsmarknaden och i en arbetsmiljö som är öppen, främjar integration och är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Sverige, som ratificerat konventionen, måste se till att personer med funktionsnedsättning kan förverkliga rätten till arbete och sysselsättning. Det innebär bland annat att en Funktionsnedsättning och arbete 11

Kapitel 1. Svensk funktionshinderpolitik på internationell grund arbetsgivare aldrig kan neka anställning på grund av funktionsnedsättning, att rekryteringsprocessen ska vara öppen för alla, att arbetsmiljön är tillgänglig och att arbetsvillkoren ska vara rättvisa. EU:s funktionshinderspolitiska strategi Europeiska kommissionen har tagit fram en funktionshinderstrategi som ska gälla 2010 2020. Den ska göra det lättare för personer med funktionsnedsättning att leva sina liv som alla andra och utnyttja sina rättigheter som EU-medborgare. Europarådets handlingsplan Europarådet har tagit fram en handlingsplan för att främja rättigheter och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i samhället syftet är att förbättra livskvaliteten för personer med funktionsnedsättning i Europa 2006 2015. Europa 2020 År 2010 enades Europas stats- och regeringschefer om Europa 2020 en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla. I den finns mål för sysselsättning, utbildning och ökad social delaktighet. Personer med funktionshinder anges som en grupp som behöver uppmärksammas. Av de cirka 80 miljoner människor som lever med risk för fattigdom, har sex och en halv miljon någon form av funktionsnedsättning. Europeiskt ramavtal om en arbetsmarknad för alla Under våren 2010 träffade de europeiska arbetsmarknadsparterna BUSI- NESSEUROPE/UEAPME, CEEP och ETUC ett europeiskt ramavtal om en arbetsmarknad för alla (Framework Agreement on Inclusive Labour Market). Avtalet är ett självständigt initiativ och resultatet av förhandlingar mellan de europeiska arbetsmarknadsparterna som ett led i arbetsprogrammet för den sociala dialogen 2006 2008 och 2009 2010. Ramavtalet utgår från principen att en arbetsmarknad för alla förutsätter att arbetsgivare, individer, arbetstagare samt arbetstagar- och arbetsgivarrepresentanter tar ett gemensamt ansvar. Det har inte fokus på specifika grupper, utan ger en allmän ram kring vad som kan göras för att främja en mer inkluderande arbetsmarknad. I avtalet finns exempel på faktorer som hindrar att arbetsmarknaden blir tillgänglig för alla och exempel på åtgärder som kan vidtas av arbetsmarknadsparterna för att undanröja hinder. 12 Funktionsnedsättning och arbete

2 KAPITEL Funktionshinderspolitiken i Sverige Det internationella arbetet inom funktionshinderspolitiken har utifrån konventioner, strategier, ramavtal och handlingsplaner inom FN och på Europanivå en stor betydelse för utvecklingen av den svenska funktionshinderspolitiken. Detta speglas bland annat i lagstiftning och strategier på nationell nivå samt i uppdrag till myndigheter. Regeringens funktionshinderspolitiska strategi Regeringens strategi, En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011 2016, klargör politikens inriktning och sätter konkreta mål för samhällets insatser samt beskriver hur resultaten ska följas upp under perioden. Utgångspunkten i strategin är en tillämpning av funktionshindersperspektivet, det vill säga att utgå ifrån att människor är olika och har olika förutsättningar, behov och önskemål. I regeringens analys av läget inför strategin konstaterades framsteg på många områden, t.ex. har tillgängligheten förbättrats inom flertalet sektorer. Samtidigt slogs det fast att fler åtgärder behövde sättas in och att arbetet måste förändras och bli mer effektivt. I strategin anges att insatserna inom arbetsmarknadspolitiken bland annat ska ta sikte på att offentlig sektor bör ta ett större ansvar för att anställa personer med funktionsnedsättning. De 22 strategiska myndigheter som har ett särskilt ansvar för genomförande av funktionshinderspolitiken har i uppdrag att rapportera om hur de arbetar för att nå målen till regeringen en gång om året. Funktionsnedsättning och arbete 13

Kapitel 2. Funktionshinderpolitiken i Sverige Statliga myndigheters roll och ansvar Alla statliga myndigheter ska bedriva sin verksamhet enligt de nationella funktionshinderspolitiska målen. Det finns tio prioriterade politikområden: > > Arbetsmarknadspolitiken > > Utbildningspolitiken > > Socialpolitiken > > Folkhälsopolitiken > > Ökad fysisk tillgänglighet > > Transportpolitiken > > It-politiken > > Kultur, medier och idrott > > Rättsväsende och Migrationsverket > > Konsumentpolitiken Inom varje politikområde finns särskilda inriktningsmål och myndigheter med särskilt ansvar. Politikområden samspelar många gånger för att uppnå målen. Ett av inriktningsmålen i regeringens strategi är att sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga ska öka. Handisam (Myndigheten för handikappolitisk samordning) samordnar funktionshinderspolitiken och har en central roll när det gäller uppföljning och analys. 14 Funktionsnedsättning och arbete

3 KAPITEL Funktionsnedsättning i arbetslivet I många länder i Europa märks en ökad inkludering av personer med funktionsnedsättning på den ordinarie arbetsmarknaden. Organiserade verksamheter speciellt för funktionsnedsatta har minskat i betydelse, och i stället har fokus riktats mot att förstärka möjligheterna till arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Utblick i Europa De europeiska länderna väljer olika strategier för att ge personer med funktionsnedsättning tillträde till arbetsmarknaden. Statliga regleringar, handlingsplaner med frivilliga överenskommelser och ekonomiska incitament till arbetsgivare är några. Sverige och övriga nordiska länder har länge arbetat mest med inkludering genom omfördelning av resurser till arbetsmarknadspolitiska aktiviteter. I sjutton av Europas länder tillämpas lagstiftad kvotering. Det innebär att ett företag av en viss storlek ska ha en bestämd andel personer med funktionsnedsättning bland de anställda. Andelen varierar mellan två och sju procent. I Tyskland ska alla privata och offentliga företag med mer än 20 anställda ha minst fem procent anställda med allvarlig funktionsnedsättning. I Frankrike ska sex procent av de anställda vara personer med funktionsnedsättning. Frankrike och Polen har nyligen utvidgat kvotsystemen till att omfatta även den offentliga sektorn. I vissa av länderna används straffavgifter för arbetsgivare som inte lever upp till kvoten. Avgifterna används för att finansiera rehabiliteringsinsatser. OECD har i sina studier av kvoteringssystemet inte kunnat påvisa att metoden är framgångsrik. Vissa av länderna hävdar dock själva att arbetsgivarna av ekonomiska skäl skulle avstå från att anställa om inte systemet fanns. De Funktionsnedsättning och arbete 15

Kapitel 3. Funktionsnedsättning i arbetslivet menar också att systemet bidragit till att ge ökade möjligheter för personer med allvarlig funktionsnedsättning att få arbete. I Sverige diskuterades ett kvoteringssystem på 1940-talet, men man valde i stället lösningar som vilade på frivillig basis. Det blev grunden för dagens modell med incitament till arbetsgivare, i form av lönesubventioner och stöd till anpassning av arbetsplatsen. Sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning inom OECD under 2000-talet var omkring 40 procent. I de nordiska länderna är sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning högre än i andra OECDländer, i Sverige cirka 50 procent. Under det senaste decenniet har andelen i de nordiska länderna minskat, förutom i Finland. Personer med psykiska funktionsnedsättningar har en ännu lägre anknytning till arbetsmarknaden. Danmark införde i början av 2000-talet Fleksjobb, som är ett arbetsmarknadspolitiskt program med syfte att förebygga förtidspensioneringar genom subventionerad anställning. Metoden Supported Employment, som ursprungligen utvecklades i USA och Kanada, används i dag i många länder och den har viss spridning i de nordiska länderna. Viktiga principer är att individen ska stå i centrum och stödet utformas efter den enskildes behov. Målet ska vara ett lönearbete på den reguljära arbetsmarknaden och att arbetsuppgifterna inte ska vara konstruerade. Den svenska arbetsmarknaden och olika aktörers ansvar En arbetsgivare kan få olika typer av stöd vid anställning av personer med funktionsnedsättning. Stödet kan vara i form av subventioner eller bidrag till extra kostnader. Arbetsförmedlingen Arbetsförmedlingen har ett samlat ansvar för funktionshindersfrågor inom arbetsmarknadspolitiken. Uppdraget är att bedriva arbetslivsinriktad rehabilitering. De har förmedlare och specialister som hjälper till att utforma ett individuellt, anpassat stöd, som ska kompensera de praktiska konsekvenserna av funktionsnedsättningen. Arbetsförmedlingen har också ansvaret att utreda arbetsförmågan hos personer med funktionsnedsättning. Syftet är att klargöra hur funktionshindret påverkar förmågan i ett specifikt arbete. Arbetsförmedlingen har också ett särskilt uppdrag för unga med funktionsnedsättning. Det finns för närvarande fem olika former för stöd till anställningar för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga från Arbetsförmedlingen. En arbetsgivare kan till exempel få en del av lönekostnaden subventionerad eller få ersättning för extra kostnader vid anställning av en person som behöver utveckla sin arbetsförmåga under en viss period. 16 Funktionsnedsättning och arbete

Lönebidrag. Lönebidrag är ett ekonomiskt stöd till arbetsgivaren vid anställning av en person med funktionsnedsättning. Stödet, som ges under en kortare eller längre tid och längst under fyra år, är ett bidrag till arbetsgivarens lönekostnad för den anställde som inte är fullt arbetsför. Stödets storlek påverkas av två faktorer, dels lönekostnaden för den anställde och dels den anställdes arbetsförmåga. Trygghetsanställning. Trygghetsanställning är en anställning hos en arbetsgivare som inte ingår i Samhall-koncernen. Den är avsedd för personer med mycket omfattande funktionsnedsättningar och stora begränsningar i arbetsförmågan. Tiden för stödet är obegränsad, Arbetsförmedlingen prövar arbetsförmågan minst vart fjärde år. Utvecklingsanställning. Utvecklingsanställning är ett anpassat arbete hos en offentlig eller privat arbetsgivare för en person med funktionsnedsättning för att denna ska kunna utveckla sin arbetsförmåga. Anställningen ska innehålla inslag av rehabilitering, hjälpmedelsanpassning, arbetsprövning och vägledning. Stödet ges i tolv månader och det kan förlängas om särskilda skäl finns. Offentligt Skyddat Arbete (OSA). OSA kan anordnas av kommuner och landsting eller andra offentliga arbetsgivare, men får inte avse konkurrensutsatt verksamhet. Målgruppen för OSA är arbetslösa personer med socialmedicinska funktionsnedsättningar eller personer som på grund av långvarig och svår psykisk sjukdom inte tidigare har haft kontakt med arbetslivet eller varit borta från det en längre tid. Personer med OSA-anställning omfattas av ett särskilt kollektivavtal (Se BEA, sid 19). Samhall. Samhall är ett aktiebolag ägt av svenska staten. Målgruppen för anställningar hos Samhall är personer med funktionshinder vars arbetsförmåga är så nedsatt att han eller hon inte kan få annat arbete och vars behov inte kan tillgodoses genom andra insatser. Arbetsförmedlingen anvisar personer till Samhall. Övriga insatser hos Arbetsförmedlingen Stöd till personligt biträde är ett ekonomiskt stöd till arbetsgivare som har kostnader för ett personligt biträde till en person med funktionsnedsättning. Det omfattar högst två år och får endast kombineras med lönebidrag. Särskild stödperson för introduktion och uppföljning (SIUS-konsulent) innebär att Arbetsförmedlingen utser en särskild stödperson åt en person med funktionsnedsättning som behöver extra stöd och träning i inledningsskedet av en anställning eller arbetspraktik. Funktionsnedsättning och arbete 17

Kapitel 3. Funktionsnedsättning i arbetslivet Arbetshjälpmedel. Arbetsförmedlingen bedömer och fattar beslut om hjälpmedel. Stöd kan lämnas under anställningens första 12 månader. Hjälpmedel på arbetsplatsen kan bestå av en anpassning av arbetsmiljön eller av en produkt och stödet kan ges både till arbetsgivaren och till arbetstagaren. När ett år har gått övertar Försäkringskassan ansvaret och kan till exempel ge bidrag till reparationer. Arbetsförmedlingen har alltid ansvaret för bidrag till arbetshjälpmedel för den som har en anställning med lönebidrag eller OSA. Praktisk arbetslivsorientering. Arbetsgivare som tar emot en ungdom med funktionsnedsättning för praktisk arbetslivsorientering kan få ekonomiskt stöd för detta. Stöd för tolkkostnader vid utbildning. För anställda som behöver tolk och ska gå på en utbildning via jobbet kan arbetsgivaren få stöd till tolkkostnader (teckenspråkstolk, skrivtolk, tecken som stöd-tolk och dövblindtolk). Försäkringskassan Försäkringskassans ansvar är att göra bedömningar av arbetsförmåga ur medicinsk synvinkel. Den som har behov av särskilt stöd erbjuds vägledning, kartläggning, rehabiliterande och arbetsförberedande insatser. Syftet är att bedöma individens resurser och förbättra möjligheterna att få ett arbete. Målgruppen för den arbetsinriktade rehabiliteringen är personer med varierande grad av funktionsnedsättningar eller personer som varit borta från arbetsmarknaden under lång tid. Följande kan vara aktuellt: > > Stöd inför återgången till arbete om en anställd får en funktionsnedsättning. > > Rehabiliteringsersättning till en arbetstagare som tränar nya arbetsuppgifter på samma eller annan arbetsplats. > > Bidrag till anpassning av en arbetsplats eller ett individuellt arbetshjälpmedel om åtgärderna ligger utanför arbetsgivarens ansvar för de anställdas arbetsmiljö och bidrag för eventuella reparationer av hjälpmedel. > > Ekonomisk ersättning till arbetstagaren under en arbetslivsinriktad rehabilitering. 18 Funktionsnedsättning och arbete

Kollektivavtal för arbetstagare i arbetsmarknadspolitiska insatser Anställningar av personer med funktionsnedsättning inom kommun och landsting regleras i två avtal. AB Allmänna Bestämmelser tillämpas för alla anställningar som kan sägas ingå i ordinarie eller planerad och budgeterad verksamhet. Personen omfattas av samtliga förmåner och skyldigheter i bestämmelserna. BEA Bestämmelser för arbetstagare i arbetsmarknadspolitiska insatser är ett fristående avtal som tillämpas när en anställning kan sägas vara konstruerad eller skapad för en viss person en arbetsmarknadspolitisk insats. Syftet med BEA är att göra det lättare för personer med funktionsnedsättning att anställas i kommuner och landsting. Det är i första hand tänkt att gälla för tidsbegränsade arbeten och är anpassat för personer som står långt ifrån den reguljära arbetsmarknaden. Drygt 9 000 personer är anställda enligt BEA varav hälften har anvisats skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare (OSA-anställning). Funktionsnedsättning och arbete 19

Kapitel X. Kapitelnamn 20 Funktionsnedsättning och arbete

4 KAPITEL Aktuella statliga initiativ och satsningar Frågan om att öka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att finna eller behålla en plats i arbetslivet är mycket aktuell. FunkA-utredningen Regeringen tillsatte i juni 2011 en särskild utredare som fick uppdraget att göra en bred översyn av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Utredningen har antagit namnet FunkA-utredningen. I uppdraget ingår att bland annat se över alla insatser som Arbetsförmedlingen kan ge till personer med funktionsnedsättning, arbetsmarknadsparternas roll och Samhall AB. FunkA-utredningen ska lämna förslag till hur arbetsmarknadspolitiska insatser bör utformas för att bidra effektivt till att personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga i ökad utsträckning kan få och behålla ett arbete. Utredningen ska särskilt beakta arbetsgivarens roll. Utgångspunkterna är att de arbetsmarknadspolitiska insatserna skall vara träffsäkra, flexibla och kostnadseffektiva. De ska dessutom vara enkla, tydliga, samordnade samt samverka väl. Uppdraget ska redovisas för regeringen under år 2012. Se kraften! Arbetsförmedlingen startade, på uppdrag av regeringen, informationskampanjen Se kraften! ( i september 2011). Den riktar sig till arbetsgivare, arbetssökande och allmänheten med målet att fler personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att få ett arbete. Syftet är att informera arbetsgivare om de insatser som finns för att underlätta för arbetsgivare att anställa efter kompetens. Funktionsnedsättning och arbete 21

Kapitel 4. Aktuella statliga initiativ och satsningar Praktikantprogrammet Arbetsförmedlingen har i uppdrag att ta fram ett praktikantprogram inom statsförvaltningen för personer med funktionsnedsättning. Arbetet är påbörjat och sker i dialog med bland andra Arbetsgivarverket och Handisam. Handisams arbete Handisam har, i samarbete med Arbetsförmedlingen, tagit fram en guide (Se kompetensen. Kan beställas via www.handisam.se) som presenterar framgångsrika metoder för att öppna upp arbetsplatsen för personer med funktionsnedsättning. Den innehåller också exempel på företag och organisationer som erbjuder personligt stöd vid rekrytering. Handisam har även ett regeringsuppdrag att göra en kartläggning och analys över vad myndigheter har gjort för att anställa personer med funktionsnedsättning. 22 Funktionsnedsättning och arbete

5 KAPITEL Kommunernas och landstingens ansvar och behov av samverkan SKL arbetar med funktionshindersfrågorna utifrån flera perspektiv. Det handlar om kommunernas och landstingens roll som arbetsgivare, om kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken, om fysisk planering, tillgänglighet samt utifrån ett folkhälsoperspektiv. SKL vill förändra genom samverkan SKL fick år 2010 frågan om ett samarbete kring den nationella funktionshinderspolitiken. I januari 2011 fattade förbundsstyrelsen beslut om en rad konkreta åtgärder och en viljeinriktning för den nationella funktionshinderspolitiken 2011 2016. I viljeinriktningen uttrycks följande: > > SKL önskar samverka med Skolverket, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan och arbeta för att ungdomar med funktionsnedsättning ska kunna slutföra sin utbildning, och att fler med funktionsnedsättning ska komma i arbete. Det handlar bland annat om att säkerställa feriepraktik för ungdomar med funktionshinder och påbörja en försöksverksamhet med En gemensam ingång. 1 > > SKL menar att en diskussion mellan stat, kommun och landsting bör initieras om hur väl organisationerna integrerar människor med funktionsnedsättning. > > SKL anser att utbildning av personal inom funktionshindersområdet behöver intensifieras. 1. Med En gemensam ingång avses en samorganisering på lokal nivå av försäkringskassa, arbetsförmedling och de kommunala insatserna inom ekonomiskt bistånd, integration samt arbetsmarknad. Funktionsnedsättning och arbete 23

Kapitel 5. Kommunernas och landstingens ansvar och behov av samverkan > > SKL avser att arbeta för att lösa problemet med att personer med funktionsnedsättning måste leva på ekonomiskt bistånd på grund av höga boendekostnader i särskilt boende. lästips Samordna rehabiliteringen. Socialstyrelsen, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och SKL, maj 2011. Skriften har som målsättning att stödja en utveckling av lokal samverkan runt personer med psykisk sjukdom/funktionsnedsättning. Den förmedlar budskapet att det behövs en mer samordnad och arbetslivinriktad rehabilitering för målgruppen. Skriften kan beställas från Kommentus förlag, www.kommentus.se Arbetsgivarperspektiv Frågan om att öka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att få arbete är av stor betydelse för SKL. Bland förbundets inriktningsmål för kongressperioden 2012 2016 finns angivet att SKL ska verka för att medlemmarna tar ett särskilt ansvar i rollen som arbetsgivare för funktionshindrade. Alla människor har en arbetsförmåga, utifrån olika förutsättningar, och det är viktigt att arbetslivet är tillgängligt för alla. Det är angeläget att arbeta med attitydförändringar till funktionsnedsättning både i samhället i stort och i arbetslivet. Stora arbetsgivare bör ha större möjligheter än mindre att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att få en förankring i arbetslivet. Som stora arbetsgivare har kommuner, landsting och regioner därmed ett särskilt ansvar i förhållande till små arbetsgivare. Arbetsgivarens utgångspunkt är en väl fungerande verksamhet och i anställningssituationen är kompetens och kvalifikationer i fokus. En funktionsnedsättning får dock inte stå i vägen för en rättvis bedömning av den sökandes kvalifikationer. Kontakten mellan Arbetsförmedlingen och arbetsgivare är viktig och måste utformas på ett bra sätt. Det är viktigt att det finns lättillgänglig information om vilka möjligheter arbetsgivare har till olika former av stöd vid anställning av personer med funktionsnedsättning. Praktikplatser är en viktig insats för att öka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att få arbete. En sådan insats kan ha olika syften och det är viktigt att man är överens om målsättningen. Inriktningen kan vara att ge den enskilde möjligheten till arbetslivserfarenhet under en begränsad 24 Funktionsnedsättning och arbete

period, prova på ett yrke eller vara ett led inför en anställning. Ungas kontakt med arbetslivet är av stor betydelse. Det är därför viktigt att kontakterna mellan arbetsgivare och unga stärks redan under skoltiden. Detta kan ske via feriejobb som anpassas utifrån individens förutsättningar. Det är också viktigt med ett bra vägledningsarbete i gymnasieskolan. Arbetsgivarens arbetsmiljöansvar Målet för hälso- och arbetsmiljöarbetet är att förena ett långsiktigt hållbart arbetsliv för arbetstagaren med en väl fungerande verksamhet. Insatser för arbetsmiljön ska vara en integrerad del i verksamhetens vardag och utveckling. På så sätt stärks medarbetarnas hälsa samtidigt som skador och sjukdom till följd av arbete förhindras. I en bra arbetsmiljö är det möjligt att ta tillvara på medarbetarnas hela kapacitet. Arbetsgivaren är skyldig att följa arbetsmiljölagen, socialförsäkringsbalken och diskrimineringslagen. Arbetsmiljölagen Enligt arbetsmiljölagen ska arbetsmiljön vara tillfredsställande med hänsyn tagen till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Arbetsgivaren är skyldig att göra de förändringar av arbeten och arbetsplatser som krävs för att göra det möjligt för en person med funktionsnedsättning att utföra sina uppgifter som anställd. Exakt hur långtgående rehabiliteringsskyldigheter en arbetsgivare har får bedömas från fall till fall. Normalt krävs större insatser av en stor än av en liten arbetsgivare. Arbetsförhållandena ska vara anpassade till människors olika fysiska och psykiska förutsättningar. Den enskilde bör i största möjliga mån kunna påverka sin arbetssituation. Arbetsmiljön är en gemensam angelägenhet för arbetsgivare och arbetstagare. Arbetsgivaren har dock ett huvudansvar för att den anställde inte utsätts för ohälsa eller olycksfall i arbetet. Socialförsäkringsbalken Socialförsäkringsbalken är aktuell i samband med att den anställde blir sjuk. Enligt lagen har arbetsgivaren ett ansvar för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Till ansvaret hör förutom hjälpmedel och arbetstider även arbetets organisering och utförande. Diskrimineringslagen I Sverige gäller förbud mot diskriminering inom i princip alla samhällsområden, något som regleras i diskrimineringslagen från år 2009. Diskrimineringsombudsmannen har tillsyn över att lagen följs. I lagen finns sju så kalllade diskrimineringsgrunder och en av dem avser funktionshinder. Funktionsnedsättning och arbete 25