Barnen som USA glömde

barn barn 1 nr3.2011

LEDARE INNEHÅLL Barnen som USA glömde Ekonomin stod i fokus inför det amerikanska presidentvalet. Men det var tyst om barnen som lever i fattigdom. Nu är dags att uppmärksamma dem! foto Casper Hedberg Både Mitt Romney och Barack Obama pratade om att bygga en mer välmående och mer konkurrenskraftig nation. Men ingen av dem nämnde de 16 miljoner amerikanska barn som lever i fattigdom. Barn som vet allt för väl vad det betyder att leva utan tillgångar. Och det är inte bara pengar som saknas. I många hem finns inga böcker. Var femte vuxen är analfabet. Redan vid fyra års ålder är barnen i de fattiga familjerna i snitt 18 månader efter andra barn i utvecklingen. Och mer än hälften av alla barn på landsbygden är överviktiga. För det här numret av tidningen besökte jag Kentucky. Här är lågkonjunkturen inte bara något man pratar om. Den är en del av livet. Jag träffade Emily, 12. Hon är enda barnet till en mamma som är arbetslös och en pappa som sitter i fängelse. Om hon blev president skulle hon kämpa för att alla som behövde fick jobb. Som president ska du ta hand om folk, sa hon. Jag mötte också Mason, 12, vars mål var att gå ner från 100 kilo till 75. Men det är svårt för det finns bara fryst pizza hemma, berättade han. Och varken mamma eller pappa kan köra mig till några träningar. Därför uppskattade han särskilt de extra gymnastiklektionerna på skolan, en del av amerikanska Rädda Barnens program i de mest utsatta områdena. De jobbar även med stöd till föräldrar, näringslära och extra lästräning på skolorna. I det här numret berättar vi också om Internationella Rädda Barnens arbete mot skadligt barnarbete. Hur skiljer det sig mot annat arbete? Är det någonsin okej för barn att arbeta? Från vilken ålder? Med vad? Läs och fundera på vad du tycker! Och skriv gärna till mig på sophie.arno@rb.se! Sophie Arnö Chefredaktör 215 miljoner barn i världen arbetar. Drygt hälften i farliga, krävande jobb. sid. 40 USA: Mellan hopp och förtvivlan sid. 8 Om jag blev president sid. 18 Happy började jobba som 6-åring sid. 36 FREDRIK NEJMAN är frilansjournalist. I det här numret har han granskat barnarbete i Sverige. Det går väl inte att granska något som inte finns, sa en kollega. Jo, barnarbete finns i allra högsta grad och kallas för hobby i svensk lag. Det är därför jultidningsförsäljning är tillåtet för barn under 13 år. Är det verkligen rimligt? Casper Hedberg är bildjournalist och har i detta nummer av Barn tagit bilderna till reportaget från Bangladesh. Ute i arbete slet barnen hårt och framstod som unga vuxna. Deras vilja att hjälpa till med försörjningen hemma var hjärtskärande att se. Linda Forsell arbetar som frilansfotograf. För detta nummer har hon fotograferat amerikanska Rädda Barnens arbete för fattiga familjer i Kentucky. Föräldrar sätter alltid sätter barnen i första rummet oavsett hur utsatta de är, det var otroligt fint att se. Men jag blev samtidigt ledsen över hur bristande kunskap leder till galna prioriteringar. rädda barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer i Sverige och i världen. Vi är en folkrörelse som stöds av 280 000 medlemmar och givare. Rädda Barnens huvudpartners är Accenture, Advokatfirman Vinge, Axfood, Clas Ohlson, God El/God Fond, Ikea, Postkodlotteriet, Santa Maria, samt Swedbank Robur. ordförande: Inger Ashing generalsekreterare: Elisabeth Dahlin barn: Barn tidningen om barns rättigheter ges ut av Rädda Barnen med 4 nr/år. Medlemmar och månadsgivare får tidningen gratis. För icke beställt material ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material, samt att publicera materialet elektroniskt. Eftertryck och utdrag med angivande av källa är tillåtet. För signerade bidrag svarar författarna. issn nr: 1404-8965 redaktion: 08-698 90 00 chefredaktör: Sophie Arnö, sophie.arno@rb.se reporter: Annika Rydman, annika.rydman@rb.se art director: Pompe Hedengren formgivare: Johan Björnsrud Denita Björnsrud ansvarig utgivare: Elisabeth Dahlin tryck: Sörmlands Grafiska, på miljövänligt papper. TS-kontrollerad upplaga 124 200 ex. prenumera tionsärenden: Jessica Jusselius, jessica.jusselius@rb.se 08-698 92 59 adress: Barn, Rädda Barnen, 107 88 Stockholm Besöksadress: Landsvägen 39, Sundbyberg E-post: barn@rb.se Hemsida: www.raddabarnen.se/ tidningenbarn annonser: Sophie Arnö 08-698 67 01 omslag: Linda Forsell medverkande : Elin Berge, Anne Brude, Jenny Damberg, Åke Ericson, Linda Forsell, Jonas Gratzer, Nadja Hallström, Casper Hedberg, Katarina Höije, Jesper Klemedsson, Luca Kleve- Ruud, Camilla Erika Lerberg, Mats Lignell, Per Liljas, Sara Mac Key, Fredrik Nejman, Malin Palm, Agneta Persson, Sandra Qvist, Leandro Schclarek Mulinari, Charlotte Simonson, Elin Toft, Anna Treutiger. plusgiro: Rädda Barnens plus- och bankgiro 90 20 03-3. Medlemsavgift: 200 kronor, plusgiro 90 01 11-6. Månadsgivare: 100 kronor i månaden. För mer information ring 08-698 90 30.

bilden: muren Det är i år tio år sedan Israel påbörjade bygget av muren som omgärdar Västbanken. Sanna Johnsson är Rädda Barnens förra regionchef i Mellanöstern och Nordafrika. Hur har muren påverkat de palestinska barnen? Dramatiskt. Känslan av att vara instängd är påtaglig. Många barn känner sig arga och frustrerade, vilket bland annat lett till ökat våld både i och utanför hemmet. Barnen hamnar ofta i klammeri med israelerna, och riskerar därmed att hamna i fängelse. Något som får svåra konsekvenser för dem. Hur ser situationen ut för de palestinska barnen på Västbanken i dag? Vägspärrar och militära checkpoints gör både barnens och deras föräldrars rörlighet begränsad. För att besöka släktingar, till exempel i Jerusalem, måste de ha särskilda tillstånd från den israeliska myndigheten. Den svåra ekonomiska situationen är ett annat stort problem. Den gör bland annat att många barn drabbas av undernäring, och de har små möjligheter att göra kul saker. Trångboddhet är ytterligare ett problem, som bland annat leder till koncentrationssvårigheter och problem med läxläsning för många barn. Det palestinska samhället präglas fortfarande av att det är de vuxna som bestämmer. Barnens inflytande, i hemmet, skolan och samhället i stort, är mycket begränsat. På vilket sätt upplever du att Rädda Barnen gör skillnad i de här områdena? Genom olika projekt, där vi arbetar både direkt med eleverna och träning av deras lärare, ökar vi skolornas möjlighet att ta hand om barn med till exempel koncentrationsproblem. Genom samarbete med myndigheter och våra lokala partnerorganisationer ser vi även till att barn som utsatts för våld eller som har suttit i fängelse får hjälp och rehabilitering. Via ungdomsparlamenten är vi med och verkar för att öka barnens rätt till inflytande. TEXT GÖRAN ENGSTRÖM FOTO LEVINE HEIDI/Scanipix barn 4 nr4.2012 barn 5 nr4.2012

FOTO Jonathan Hyams Fler barn överlever Barn i Maradi, Niger, leker medan deras föräldrar arbetar i jordbruket inför regnperioden. Barnadödligheten minskar dramatiskt, visar en rapport från Rädda Barnen. År 2011 överlevde 700 000 fler barn jämfört med året innan. Det är de största förbättringen någonsin när det gäller barnadödlighet. Jämfört med 1990 är skillnaden ännu större då dog fem miljoner fler barn är 2011. Fortfarande dör 19 000 barn under fem år varje dag runt om i världen. världen Engelsk hunger Storbritanniens fattigaste har inte råd att köpa varma kläder och skor till sina barn och de mår psykiskt väldigt dåligt. Det visar en rapport från brittiska Rädda Barnen. Rapporten berättar att var åttonde barn bland de allra fattigaste familjerna får vara utan minst ett mål varm mat om dagen. Var tionde förälder har skurit ner på sin egen mat för att har råd att ge sina barn att äta. foto magda rakita Stärkt romsk rätt I staden Prizren i Kosovo har romska barns rättigheter stärkts. Tillsammans med partnern Iniciativa 6, som jobbar för romska barns rättigheter, har Rädda Barnen jobbat i en skola i staden sedan 2003. Resultatet är att antalet barn från minoriteter romer, ashkalier och egyptier som går i skola har ökat från 25 procent till 79 procent 2007. Dyrare mat drabbar barn Miljoner barn i fattiga länder riskerar att drabbas hårt av de stigande matpriserna i världen, det visar en rapport från engelska Rädda Barnen. Klimatförändring, befolkningsökning och jordbruksmark som blir biobränsleodlingar, driver upp priserna på livsmedel. 36 länder är hårdast drabbade där bor 90 procent av världens undernärda barn. foto jonathan hyams 20 år i Bryssel Många beslut som fattas i EU påverkar barn i hela Europa. Därför finns Rädda Barnen på plats i Bryssel sedan 20 år tillbaka. - Det viktigaste resultatet av vårt påverkansarbete är att vi har fått in barns rättigheter i EU:s fördrag, säger Olivia Lind Haldorsson som är chef på kontoret. Det betyder att EU måste ta barns rätt i beaktan i alla beslut. Fler skolflickor i Afghanistan För tio år sedan gick inga flickor i skolan i Afghanistan. I dag finns det tre miljoner skolflickor i landet. Detta trots hoten från talibanerna som hela tiden hänger över flickorna. Antalet skolbarn i landet har ökat totalt de senaste tio åren från mindre än 3 miljoner till 8,2 miljoner. foto mats lignell mayada, sju år, är ett av alla barn som flytt undan krigets Syrien till grannlandet Libanon. Familjen tog sig hela vägen över bergen från hembyn Zeraa, nära Aleppo i nordvästra Syrien, till den libanesiska gränsen. Mayada bär med sig svåra upplevelser. Hennes familj säger att hon lider av posttraumatiskt stressyndrom efter alla flygangrepp mot hennes hemby. En färsk rapport från Rädda Barnen att tusentals syriska flyktingbarn delar Mayadas tunga erfarenheter. Rädda Barnen har samlat in vittnesmål från barnen och de berättar om övergrepp som de både bevittnat och själva blivit utsatta för. Ni kan inte förstå vad jag har sett, vad Syrien har sett. Snälla, hjälp oss. barn 6 nr4.2012 barn 7 nr4.2012 Upplevt: mayada Jag ber alla runt om i världen som kan, snälla, hjälp oss, säger Ali, tolv år. Rädda Barnen arbetar i flyktinglägren i grannländerna med att hjälpa och ge stöd till tusentals barn. Hittills har organisationen nekats tillstånd att komma in i Syrien. TEXT ANNIKA RYDMAN FOTO Åke Ericson

På USA:s bakgård Ekonomin stod i fokus inför valet. Men det var tyst om barnen som lever i fattigdom. I Kentucky kämpar många familjer för att få livet att gå ihop. Här är lågkonjunkturen inte bara något man pratar om. Den är en del av livet. TEXT SOPHIE ARNÖ FOTO LINDA FORSELL barn 8 nr4.2012 barn 9 nr4.2012

Kentucky Kentucky är en av USA:s fattigaste delstater. I många hem saknas böcker. Drygt 20 procent av de vuxna är analfabeter. Vid fyra års ålder är barnen i de fattiga familjerna i snitt 18 månader efter andra barn i utvecklingen. Majoriteten av Kentuckys invånare röstade republikanskt i presidentvalet. Kampanjskyltar för Mitt Romney syns överallt. Cora Stacy, 79, har engagerat sig på frivillig basis för att barnen i skolan i Carr Creek ska kunna få 30 minuters extra lästräning varje dag. >> Vi är helt beroende av de statliga bidrag och stöd vi får! Knott County. Ett landskap i kanten av Appalacherna. Sprakande höstlöv täcker bergssidorna. Vägen letar sig fram genom dalgångarnas sömniga samhällen. Slitna trailrar i små grupper, liksom slumpvis utslängda mitt ute i ingenstans. En bensinmack här. En liten mataffär där. Och så en kyrka några mil längre fram. Det är allt. Här finns ingenting. Absolut ingenting, konstaterar Denise Weiss- Salinas, som arbetar med stöd till utsatta familjer för amerikanska Rädda Barnens räkning. Människor lever väldigt isolerade. Det är i familjen och kyrkan som de finner sitt sammanhang. Vi sitter i bilen på väg mot en liten ort i östra Kentucky, en del av det så kallade»bibelbältet«, som präglas av religion, arbetslöshet, låg läskunnighet, droger, alkohol, och missbruk av värktabletter. Och så kolindustrin förstås. Kolgruvorna är många människors källa till försörjning här. Men under det senaste året har 2 000 personer förlorat jobbet. Ett resultat av ökad tillgång på billig naturgas samt skärpta regler i gruvorna. Regler som utformats med hänsyn till miljö och människors säkerhet. Men det spelar ingen roll, många hatar Obama på grund av de omedelbara konsekvenserna. Många är väldigt traditionella. Det är gud, kyrkan och vapnen. Man röstar republikanskt. Så är vi framme i Decoy. Att kalla det samhälle är att ta i. Snarare handlar det om en liten grupp hus, eller mer exakt trailrar i en glänta vid vägs ände. Här bor Stephanie Hall, 24, med sin man och tre barn. Ett fjärde på väg. Jag ber verkligen om ursäkt för att det är så stökigt, säger hon blygt, när vi kliver in. Det långa mörka håret utslaget över axlarna. Struntprat, svarar Denise. Du är gravid. Du har tre barn! En inpyrd lukt av cigarettrök trängs med den från matfett och os. Heltäckningsmattan är bortom räddning. Tapeterna flagar. I några väggar finns stora hål. Köksbänken är belamrad. Utanför dörren som vätter mot baksidan ligger en hög med hopskrynklade läskburkar. Men här finns också detaljer som visar på omsorg och ambition. Ett foto av barnen, lite på sniskan på en krok. Kvardröjande dekorationer från ett halloweenparty. Färgglada leksaker. Skylar, 3, och Dalton, 4, stojar runt. Hannah, 6, är mer avvaktande och stillsamt nyfiken på oss nya besökare. Men en i vårt sällskap känner hon igen, Lara Combs. Det är hon som brukar komma på besök. Min uppgift är att erbjuda stöd och pedagogiska redskap till föräldrar som lever isolerat och som själva saknar utbildning, förklarar hon. Föräldrar som Stephanie. Hon hoppade av högstadiet när hon blev gravid med Hannah. Någon gång hoppas jag kunna ta upp mina studier igen, kanske kunna ta examen, säger hon. Men just nu är jag glad bara över att ha mina barn, att se dem leka och växa. Lara tar fram dagens lekmaterial. Hon sätter sig på golvet tillsammans med Stephanie och Skylar. Han tar sig ivrigt an ett knopp-pussel där man ska passa in bussar, bilar och flyg i rätt form. Han älskar bussar, skrattar Stephanie. När ivern gör det svårt att få i pusselbitarna hjälper Lara till, samtidigt som hon instruerar Stephanie: Titta här, när han blir frustrerad, ge honom lite hjälp men inte så mycket att du tar över. Hur många gånger har du läst för dem i veckan förresten? frågar hon sedan. Stephanie tänker efter. Kanske. tio, säger hon. Det är stor skillnad mot hur det var tidigare. Nu får familjen nya låneböcker av Lara varje gång hon kommer på besök. Tidigare var det svårt att komma över saker att läsa. Biblioteket ligger långt bort och de har ingen bil. Men jag försöker verkligen att delta i så många aktiviteter som möjligt, så fort det händer något här omkring; festivaler, danser, maskerader., säger Stephanie. För det gjorde min mamma aldrig med mig! Hon berättar att hon själv bara satt hemma och tittade på tv upp till sjunde klass. Mamman jobbade jämt och pappan var handikappad. Sedan fick jag en dator och då satt jag framför den tills jag flyttade hemifrån. Någon dator har hon inte nu. Inte heller något internet och ingen telefon. > barn 10 nr4.2012 barn 11 nr4.2012

I dalgångarnas sömniga samhällen syns slitna trailrar i små grupper, liksom slumpvis utslängda mitt ute i ingenstans. En bensinmack här. En liten mataffär där. Och så en kyrka några mil längre fram. Det är allt. Här finns ingenting. Absolut ingenting, konstaterar Denise Weiss-Salinas, som arbetar med stöd till utsatta familjer för amerikanska Rädda Barnens räkning. barn 12 nr4.2012 barn 13 nr4.2012

>> Jag försöker prova att äta frukt och grönsaker nu... men jag tycker att det är lite läskigt. När kocken Bob har lektion får eleverna prova nya smaker. Många har aldrig sett en paprika förr. Nästan alla barn dricker flera burkar läsk per dag. Mountain Dew är favoriten här. Jag älskar gympalektionerna, för jag behöver dem verkligen, säger Mason, 12. Hans mål är att gå ner från 100 till 75 kilo. Vi måste välja bort allt som inte är nödvändiga räkningar. Men jag skulle aldrig ge upp elektriciteten och leva utan ljus, spis och kylskåp så som många här omkring gör. Och jag vill behålla tv:n. Den ger mig lite lugn. Jag låter barnen titta två timmar om dagen. Stephanies make drar in omkring 700 dollar i månaden på udda jobb, alltså knappt 5 000 kronor. Det räcker inte långt för familjen att leva på. Vi är helt beroende av de statliga bidrag och stöd vi får! Sjukförsäkring och matkuponger. Stephanie gör allt för att barnen inte ska märka av den ekonomiska stressen. Jag vill inte visa dem mina känslor. För om jag är ledsen så blir de ledsna. Hon blir tyst och funderar. Sedan säger hon: Egentligen kanske vi inte borde ha ett barn till i dessa svåra tider. Men om Herren tror på mig så är det min uppgift. Nästa dag besöker vi grundskolan i Carr Creek några mil bort. Här arbetar amerikanska Rädda Barnen med ett program för skolbarns läsutveckling. Eftersom folk lever så avskärmat exponeras de inte för problemlösning, kritiskt tänkande och språk, säger Denise. De ser på tv men har ingen konversation. Det gör att många barn hamnar långt efter i sin läsutveckling. I ett av klassrummen möter vi Cora Stacy, 79. Hon är en av många pensionärer som engagerat sig på frivillig basis för att barnen här ska kunna få 30 minuters extra lästräning varje dag. Jag var lärare tidigare, förklarar hon. Sedan min man dog, är jag här i skolans läs-labb och har fem grupper med barn varje dag. Hennes engagemang och värme för de små 6-åriga eleverna går nästan att ta på. En klurig liten pojke med lugg svärmar runt henne och kallar henne»mormor jordnöt«.»det är jättekul att komma hit«, tycker han. Cora lägger ömt armen om hans axlar medan de tillsammans försöker tyda ord och koppla ihop dem med bilder. Många av de här barnen har föräldrar som är döda, sjuka, missbrukar eller lever på annan ort, säger hon. Ofta lever de med andra släktingar eller med sina morföräldrar. Det känns bra att kunna ge dem lite av den individuella uppmärksamhet som så många av dem behöver! Och när man gör det vill de lära sig mer. Att se hur de utvecklas är underbart! säger Cora. Sedan skolan började satsa extra på barnens läsutveckling har eleverna lyft sina resultat från långt under medel till det för åldern förväntade. Samma kväll när det är föräldramöte möter vi Jaqueline Thornsberry, mamma till Bob, 12, som fått hjälp med läsningen. Hon är rörd till tårar över hans framsteg. Jag är så stolt, förklarar hon. Och lycklig. Hon berättar att hon själv inte kan läsa. Liksom många andra i den här delen av USA är hon analfabet. Jag fick ingen hjälp alls när jag gick i skolan förklarar hon. Först i tredje klass upptäckte de att jag inte kunde och då blev jag utskälld och fick stå längst framme vid tavlan och skämmas. Förutom satsningen på små barns tidiga utveckling och skolbarns läsutveckling satsar amerikanska Rädda Barnen på ungas hälsa. I samband med föräldramötet har»chef Bob«, kocken Bob, dukat upp ett bord med grönsaksoch fruktspett som både barn och föräldrar får smaka på. Tidigare på dagen har han också haft lektion och provsmakning med eleverna. Vårt mål är att vidga deras kunskaper och att introducera dem till nya smaker, förklarar han. Många barn här har aldrig ens sett en paprika. övervikt är ett enormt problem här. Dålig tillgång till färska råvaror som frukt och grönsaker är en viktig orsak, påpekar Denise Weiss-Salinas. Eftersom de flesta familjerna saknar bil och matvaruaffärerna ligger långt bort så handlar de som regel bara någon gång i månaden, oftast i samband med att socialbidraget kommer. Då blir det mycket konserver och fryst färdigmat. Sådant som håller. Ett annat problem är förstås bristen på fysisk aktivitet. Barnen åker skolbuss till skolan och sitter mycket stilla framför tv:n. Därför erbjuder flera skolor i området nu 30 minuters extra gymnastik varje dag, baserat på Rädda Barnens program. Nästa morgon är vi med när sjätteklassarna i Emma-Lena skolan har sin morgongymnastik. Alla deltar förtjust i de olika övningarna, men många också under stor möda. Flera svettas vilt i sina vanliga kläder. Ingen har bytt om. Som betraktare är det svårt att se något annat än hur tjocka de flesta av dem är. Men efter lektionen pratar jag med Mason, 12, och då ser jag det lilla barn som döljer sig i den stora kroppen. Jag älskar den här lektionen, säger han. Och jag behöver den verkligen. Jag är ju så överviktig och jag vill gå ner. Han berättar att hans första mål är att gå ner från sina 100 kilo till 75. Men det är svårt. Jag äter när jag är uttråkad. Och hemma finns det mest fryst pizza. Mason har också tvingats sluta på karaten som han gick på tidigare. > barn 14 nr4.2012 barn 15 nr4.2012

Skylar, 3, bor med sin familj i en trailer i Decoy, Kentucky. Familjen har sammanlagt 5 000 kronor i månaden att leva på. Hans mamma Stephanie gör allt för att barnen inte ska märka av den ekonomiska stressen. Jag vill inte visa dem mina känslor. Om jag är ledsen så blir de ledsna. Detta gör amerikanska Rädda Barnen i Kentucky: Ger stöd till barns tidiga utveckling, bland annat genom att erbjuda stöd och pedagogiska redskap till föräldrar. Man arbetar också för att tidigt bygga en relation mellan hem och skola. För åldrarna 0 5 år. Satsar på skolbarns läsutveckling. Stöttar skolor med kompetens och resurser så att de kan erbjuda 30 minuters extra lästräning varje dag för alla barn som behöver. För åldrarna 5 12 år. Verkar för hälsosamma val. Målet är att öka barns medvetenhet- och tillgång till fysisk aktivitet och hälsosam mat. I de skolor som deltar erbjuds barnen 30 minuters gymnastik varje dag. För åldrarna 5 12 år. Mina föräldrar är skilda. Pappa är handikappad och sjukpensionär. Mamma är blind på ena ögat. Så ingen av dem kan skjutsa mig. I stället är det jag som får ta hand om dem. Men föräldrarna vill hjälpa honom med vikten, säger han. Och de har börjat köpa hem lite annan sorts mat. Jag försöker prova att äta frukt och grönsaker nu. men jag tycker att det är lite läskigt. Stolt berättar han att han också har gått ner till två, tre läsk om dagen i stället för fyra, fem som tidigare. En snabb rundfrågning visar att det är en mängd som är mycket vanlig här. Senare pratar jag också med gympaläraren Morgan Smith, som visar stor entusiasm när hon pratar om sitt jobb. Det känns så fantastiskt meningsfullt att gå upp på morgonen och veta att jag ska gå hit, säger hon. Många av de här barnen har så lågt självförtroende. Mitt mål är att de ska trivas bättre med sig själva. När vi började var det många som inte kunde göra en sit-up. Än mindre orkade de springa en vända över gymnastiksalen. I dag är alla med. Jag blir så lycklig när jag ser deras framsteg! Tillbaka hemma hos Stephanie är dagens pedagogiska lekträning med Lara Combs klar. Det börjar snart bli dags att börja med middagen. Äldsta sonen Dalton har varit över hos grannen och kommer just tillbaka. Förtjust visar han upp en stor påse friterade munkar som han har fått med sig. Stephanie klappar om honom. Det viktigaste för mig är att ge mina barn det jag aldrig fick! Jag vill att de ska få möjlighet att vara allt de kan vara. * Fattigdomen i siffror 26 procent av alla barn i Kentucky lever i fattigdom. På landsbygden är motsvarande siffra 30 procent. I några delar av delstaten lever mer än 50 procent av barnen i fattigdom. 32 procent av alla fjärdeklassare i delstaten presterade under åldersgruppens förväntade basnivå i läskunnighet. 43 procent av alla barn på landsbygden i Kentucky är överviktiga eller feta. 60 procent av alla barn mellan fem och tio år i USA visar upp minst en av flera riskfaktorer för hjärtsjukdom, till exempel högt blodtryck. Tara, 8 Vad åt du till frukost? Korv, kex, äppeljuice och chokladmjölk. Jag åt frukosten i skolan. Hur många burkar läsk dricker du varje dag? Två. Mountain Dew är min favorit. Hur ofta äter din familj middag tillsammans? Bara på helger och lov. Mamma lagar maten. Min favoriträtt är pastasallad. Tay, 8 Vad åt du till frukost? Jag åt flingor och ägg hemma innan jag gick till skolan. Hur många burkar läsk dricker du varje dag? Vill du verkligen veta det? Sex burkar. Helst 7up. Och det ska inte vara diet. Hur ofta äter din familj middag tillsammans? Varje dag. Jag gillar att baka, särskilt chocolate chip cookies. Ana, 10 Vad åt du till frukost? -Jag åt i skolan; korvmacka, mjölk och juice. Hur många burkar läsk dricker du varje dag? -Jag får inte dricka så mycket för pappa, högst två per dag. Men jag brukar dricka fler i smyg. Hur ofta äter din familj middag tillsammans? -Vi äter tillsammans varje dag. Mamma lagar jättegod mat, särskilt hamburgare som hon serverar med en särskild ostsås. Corbit James, 9 Vad åt du till frukost? Jag äter alltid frukost i skolan. I dag tog jag korv med bröd och mjölk. Hur många burkar läsk dricker du varje dag? En burk om dagen. Helst Mountain Dew eller Pepsi. Hur ofta äter din familj middag tillsammans? Varje dag. Min favorit är grillade sötpotatisklyftor som mamma gör. Ibland brukar jag också laga mat; nudlar och popcorn. barn 16 nr4.2012 barn 17 nr4.2012

Om jag blev president Emily 12 år, USA Emily är 12 år och bor i en lägenhet i Beaver Creek, Kentucky. Hennes mamma är arbetslös, pappa sitter i fängelse. Emily är enda barnet. Om du blev president, vad är det första du skulle bestämma? Jag skulle se till att alla som behövde jobba fick jobb. Som president ska du ta hand om folk. I dag förlorar många sina jobb, till exempel när de lägger ner kolgruvor. Vem bestämmer i din familj? Mamma Bryr sig vuxna i allmänhet om vad barn tycker? Ja, det gör de. Våra lärare bryr sig. De frågar ofta»är det här bra för dig?«eller»vill du ändra på något?«. Vilken typ av beslut får du fatta själv? Till exempel om jag ska gå över till min kusin som bor nära oss. Bara mamma vet vart jag ska gå. Får du säga emot dina föräldrar? Nej. Lite flexibilitet finns. Men om jag var uppkäftig och bråkade skulle jag få utegångsförbud. Det har aldrig hänt mig. Men alla barn vet att det är vad som gäller. Text Sophie Arnö Foto Linda Forsell barn 18 nr4.2012 barn 19 nr4.2012

Lim 11 år, Sydkorea Lim Yun Yub är 11 år och bor med familjen, som också inkluderar farmor och farfar, i en villa i Seouls äldre kvarter. Mamma arbetar för ett statsägt storföretag och pappa är anställd i ett medelstort företag. Han har en åtta månader gammal lillebror. Om du blev president, vad skulle du först besluta om? Jag skulle skaffa fler platser för mammor och bebisar. När jag är ute med mamma och min lillebror finns det ingenstans där hon kan mata honom eller byta blöjor. Vem bestämmer i din familj? - De vuxna tillsammans. Farfar och farmor delar på det mesta hushållsarbetet. Mamma och pappa arbetar. Bryr sig vuxna i Sydkorea om vad barn tycker? Ja. Vi säger inte emot läraren i skolan, men vi har en klassrepresentant som vi kan säga till som pratar med lärarna sedan. Ibland ändrar de sig, ibland inte. Nu bygger de om vår lekplats på skolan, så vi har inte fått vara där. Vi försökte och försökte, vi sa till läraren att vi ska vara jättejätteförsiktiga, men de lät oss ändå inte vara där. Vad får du bestämma själv? Nu ska jag börja spela trummor. När jag var åtta ville jag spela piano, men nu har jag ändrat mig, och då gick mamma och pappa med på det. Kan du säga emot din mamma och din pappa? Ja. Vi brukar bråka om när jag ska gå och lägga mig. När det gäller andra saker brukar de säga»du kan göra det om du vill«. Jag kan säga nej. Så är det för mina kompisar också. Hong 15 år, Kambodja Hong Sengsreyvan bor i ett hus på landet, tillsammans med föräldrar, två systrar, en bror och en moster. På dagarna går hon i skolan och hjälper till hemma. Föräldrarna är båda risfarmare. Familjen har två kor, två hundar och två katter. Om du blev president, vad skulle du först besluta om? Ingen aning. Vem bestämmer i din familj? Det är inte mamma och pappa. Det är min moster, en äldre syster till mamma, som bor hos oss. Bryr sig vuxna i Kambodja om vad barn tycker? Ja, de har respekt för barn och lyssnar på mig. Men inte så mycket... Vad får du bestämma själv? Ingenting. Jag får inte göra någonting utan att först fråga om lov. Kan du säga emot din mamma och din pappa? Ja. Om min mamma eller pappa säger till mig att jag ska gå till farmen ensam och arbeta. Då vägrar jag, för jag är rädd att det ska komma någon elak person. Text CHARLOTTE SIMONSON Foto Jonas Gratzer Text Jenny Damberg Foto Sara Mac Key barn 20 nr4.2012 barn 21 nr4.2012

Ismael 13 år, Libanon Ismael Matar Matar är 13 år och bor i ett palestinskt flyktingläger i Shatila, Libanon, tillsammans med sin mamma, pappa, en bror och en syster. Ismael är en av de bästa eleverna i klassen och älskar att spela fotboll efter skolan. Om du var president, vad skulle du bestämma först? Att Libanon ska behandla oss som har palestinsk bakgrund och bor här på samma sätt som de behandlar andra libaneser. Att vi fick medborgerliga rättigheter och frihet att leva våra liv som vi vill. Och att ordet»flykting«togs bort från vår identitet. Vem bestämmer i din familj? Pappa bestämmer mest. Men mamma bestämmer allt med skolan och allt här hemma som har med kläder och mat och sådant att göra. Lyssnar de vuxna i ditt land till barnen? Nej, det gör de inte, varken de palestinska eller de libanesiska. Jag vill speciellt ändra på palestiniernas sätt att se på och behandla barn. De ser inte barn som viktiga. Vad får du bestämma själv? Både oviktiga saker och några viktiga. Jag fick möjlighet att besöka Paris förra året med en ungdomsgrupp och då fick jag bestämma själv om jag skulle följa med. Jag valde att åka med och det var jättekul. Jag vill gärna åka tillbaka dit och studera. Kan du säga nej till din mamma och pappa? Jag gillar inte att säga nej direkt till dem. Däremot så argumenterar jag så gott jag kan om jag inte håller med dem. De tycker aldrig att jag gjort tillräckligt mycket läxa innan jag ska ut och spela fotboll. Text ELIN TOFT Foto LUCA KLEVE-RUUD Sumi 15 år, Bangladesh Sumi Mosamat bor i Dhaka tillsammans med sin bror och sina föräldrar. Hennes två äldre systrar har gift sig och flyttat ut. Pappan är chaufför och mamman är hemmafru. Sumi går i nionde klass och jobbar extra som sömmerska i en fabrik. Om du blev president, vad är det första du skulle bestämma? Jag skulle se till att minska fattigdomen och att alla barn fick gå i skolan. Barn jobbar så hårt här, men det leder dem ingenstans. Vem bestämmer i din familj? Min mamma. Lyssnar vuxna i Bangladesh på barn? Ja, det tycker jag. Min mamma lyssnar till mig när jag föreslår något eller tar upp något med henne. Vi pratar ofta om min arbetsplats, om hur de behandlar mig och om jag är trygg där. Mamma håller med mig om att det här är det bästa stället att jobba på eftersom de har särskilda säkerhetsregler för att skydda oss som är under 18 år. Vad får du lov att bestämma hemma? Jag sa till min mamma att jag ville fortsätta studera. Hon frågade mig hur länge och jag sa»så länge som möjligt«. Och då höll mamma med mig. Kan du säga nej till mamma och pappa? Jag gör som de säger. TEXT ANNE BRUDE FOTO CAMILLA ERIKA LERBERG barn 22 nr4.2012 barn 23 nr4.2012

Fatmata 16 år, Sierra Leone Fatmata Sesay är 16 år och bor i Freetown, Sierra Leone. Hon har två bröder och två systrar. Fatma har precis avslutat skolan och är inte säker på om hon kommer att fortsätta till universitetet. -Jag skulle vilja, men vi har inga pengar till det. Om du var president, vad skulle du bestämma först? Det första jag skulle bestämma är att barn ska få utbildning. Men jag vill utbilda föräldrar också, eftersom det behövs. Många föräldrar slår sina barn och tvingar dem att gå ut och sälja saker på gatan. Jag skulle besluta om ekonomiskt stöd till människor - gratis skola och bättre utrustning, åtminstone pennor och böcker. Vem bestämmer i din familj? Vi bestämmer ofta saker tillsammans. Min mamma frågar oss till exempel vad vi vill ha för middag. De frågar oss också om stora beslut, som om vi ska flytta. Lyssnar vuxna till barn i Sierra Leone? Vissa föräldrar lyssnar inte alls medan andra gör det. Jag hade en vän som blev slagen av sin far. Jag gick till chefen i mitt område och de tog tag i saken. Vad får du bestämma om själv? Mina föräldrar frågar mig och mina bröder och systrar om många saker, så vi bestämmer tillsammans i familjen. Kan du säga nej till dina föräldrar? Nej, det kan jag inte. Jag säger alltid ja. Det gör jag eftersom de inte hotar mig utan alltid frågar mig med respekt. Och för att de uppmuntrar mig. Samuel 12 år, SVerige Text och Foto MATS LIGNELL Samuel Green Cheadle bor med mamma, Magnus, två styvbröder och lillebror Edvin i Hammarby Sjöstad varannan vecka. Bor med pappa och lillebror Edvin på Stora Essingen varannan vecka. Snart flyttar pappas tjej Åsa också dit. Mamma är it-konsult och pappa jobbar med datalogi (»tror jag att det heter«). Om du blev president, vad skulle du bestämma först? Jag skulle ge pengar till forskare för att starta ett rymdprojekt i Sverige. Så att man skulle kunna resa i rymden till exempel. Vem bestämmer i din familj? - Mamma bestämmer över nästan allt. Min datortid, vad vi ska äta och massa annat. Magnus bestämmer över barnen ihop med mamma men det är inte alltid så lydigt. Pappa bestämmer när jag ska komma hem, vad jag äter och hur, över lillebror. Men jag bestämmer över vårt fredagsmys! Lyssnar vuxna i Sverige på barnen? Ja, särskilt när man börjar i 6:an, 7:an och 9:an. Det var en jättestor skillnad bara mot femman. Där är man ganska maktlös, även om man har en klassrepresentant. Det kändes mer som att de vuxna lyssnade på en när man började i sexan, mer som en på en vuxen. Vad får du bestämma själv? Jag får bestämma över vad jag vill äta och ha för kläder. Men inte när jag barn 24 nr4.2012 ska komma hem på kvällen. Det brukar vi komma överens om. Kan du säga nej till din mamma och pappa? Ja. Om jag vill stanna hos en kompis när mamma eller pappa vill att jag ska komma hem. Eller om jag inte vill ha maten. Och när pappa ställer sig på min lillebrors sida och jag tycker att det är orättvist. Text och Foto Sara Mac Key

här arbetar världens barn 7. AFGHANISTAN Över 30 procent av barnen i åldrarna 5 11 år jobbar inom cementtextil- och livsmedelsindustrin eller på opiumfälten. En växande del av minderåriga flickor ges bort för att reglera ekonomiska skulder. 9. PAKISTAN Barn köps och säljs för arbete. För några år sedan anklagades sportjätten Nike för att utnyttja barnarbetare vid fotbollstillverkning. De flesta barnarbetarna finns i Punjab där det tillverkas mattor, musikinstrument och sportutrustning för en internationell marknad. Miljoner barn i världen arbetar och många av dem far illa. Men frågan är inte så enkel som att allt arbete som barn utför är av ondo, säger Olivia Lecoufle, som leder Rädda Barnens internationella arbetsgrupp om barnarbete. Målet är att alla barn som arbetar ska få det skydd och stöd som de har rätt till. text SOPHIE ARNÖ och ANNIKA RYDMAN världens värstingar. Det välrenommerade brittiska ratingföretaget Maplecroft gör varje år ett så kallat barnarbetarindex. De går igenom 197 av världens länder utifrån risken att varor därifrån har tillverkats av barn. Studien visar att i 76 länder, här markerade med rött, är risken extremt stor. Enligt FN-organet ILO arbetar uppskattningsvis 215 miljoner barn i världen, drygt hälften av dem på farliga och krävande jobb. 150 miljoner av barnen som jobbar är mellan 5 och 14 år. text Fredrik Nejman 4. SUDAN Många barn tvingas in i armén eller att jobba inom jordbruket. Unga flickor tvingas prostituera sig eller jobba under andra slavliknande förhållanden. 5. D.R. KONGO 30 procent av arbetskraften i landets gruvor beräknas vara barn. Det blev allmänt känt när det avslöjades att stålet till arenorna vid Peking-OS 2008 kom från de här gruvorna. Extrem risk Hög risk Medelrisk Låg risk Inga uppgifter 6. ZIMBABWE Här arbetar många barn i diamant- och guldgruvor. Många har via kampanjen»learn as you earn«lockats in skogs- och jordbruksarbete. Nästan alltid på bekostnad av sin skolgång. Källa: Maplecroft 1. BURMA Här går 40 procent av barnen aldrig i skolan. En del av dem hamnar i armén medan andra tvingas arbeta i jordbruket, på gatumarknader eller med att samla sopor. Självmord är vanligt bland barnarbetarna. 8. BURUNDI En fjärdedel av alla barn beräknas arbeta. De flesta i gruvor, jordbruk eller med tegelstenstillverkning. Barnprostitution har ökat de senaste åren. 10. ETIOPIEN Nära 60 procent av alla etiopiska barn tvingas jobba för att bidra till familjens inkomst. Många är hembiträden, andra jobbar i jordbruket eller landets guldgruvor. 2. NORDKOREA Officiellt har regeringen avskaffat barnarbete. Men det är fortfarande vanligt att barn placeras i arbetsläger som straff. Många vittnesmål finns om barn som arbetar både i fabriker och inom jordbruket. 3. SOMALIA Närmare 40 procent av barnen under 15 år tvingas utföra de värsta formerna av barnarbete, som att vara livvakter i väpnade konflikter eller sexslavar, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR. Ordet»barnarbete«framkallar starka och negativa associationer för de allra flesta människor. Många ser framför sig små barn i smutsiga miljöer som utför farliga arbetsuppgifter. - När vi pratar om barnarbete är det nästan alltid slaveri vi tänker på, exempelvis barn som tvingas knyta mattor. Men mycket pekar på att de flesta barn faktiskt inte arbetar under sådana slavlika förhållanden, menar Tobias Samuelsson, forskare vid Tema barn på Linköpings universitet. Internationella Rädda Barnen har drivit frågan om barns arbete i tjugo år. Vi är inte kategoriskt mot allt arbete som utförs av barn eftersom allt arbete de gör inte är skadligt, berättar Olivia Lecoufle. Det som kan skada barnet är om arbetet sker under otrygga former, om arbetsmiljön medför hälsorisker, om barnet utsätts för våld under arbetstiden eller om barnet tvingas jobba så många timmar att det inte har utrymme att gå i skolan. Att arbeta kan till och med ge barn fördelar, menar Olivia Lecoufle. Barnet lär sig ett yrke, får ökad självkänsla, blir delaktig i sitt lokala samhälle, tjänar egna pengar och kan hjälpa sin familj. Å andra sidan finns det arbeten som skadar, kränker och exploaterar barn. Arbeten där barn utsätts för olika former av övergrepp, inte kan gå i skolan och blir kränkta på olika vis, säger hon. > barn 26 nr4.2012 barn 27 nr4.2012

Barnabete i Sverige Barn som jobbar i fabrik måste nu vara minst 12 år. 1813 1913 2013 1833 1846 En lag införs som förbjuder barn under nio år att arbeta. 1875 Drygt fem procent av alla arbetare är barn under 14 år. En 14-åring tjänar i genomsnitt 3,97 kronor i veckan. En vuxen man får i genomsnitt 9,37 kronor i veckan. 1891 1912 Den första»moderna«arbetarskyddslagen införs när det gäller industriarbete. Det gäller att dra gränsen mellan dessa två ytterligheter. Men hur kan man veta om ett arbete är lämpligt eller skadligt för ett barn? Ett sätt är att använda FN:s barnkonvention som referens. Det man vill försäkra sig om är att det arbetande barnets rättigheter är respekterade, säger Olivia Lecoufle. Det handlar om sådant som rätten till utbildning, vila och skydd från våld och dåliga arbetsförhållanden. Rädda Barnen har program för arbetande barn i Bangladesh, Västafrika, Kanada, Mexico och Peru. Bland annat görs utvärderingar av barns arbetsvillkor och arbetsmiljö, arbetsgivare utbildas i barns rättigheter och organisationen försöker få dem att anta en uppförandekod som gäller arbetande barn. Man ger också stöd till de arbetande barn som har organiserat sig. Det är oerhört viktigt att förstå att många barn är både ekonomiskt, politiskt och socialt aktiva i vårt samhälle och att möta dem med respekt för det. Många arbetar för att ha råd att gå i skolan eller för att kunna hjälpa till hemma när deras föräldrar är sjuka. Vi kan inte bara kliva in och säga»det ni gör är dåligt«när de själva vet hur mycket deras arbete betyder, säger Oliva Lecoufle. Det är en utmaning att som vuxen tillåta barn att vara delaktiga på allvar. Det kräver ju att vi omprövar våra egna idéer och lär av dem att vi står ut med att vi som vuxna inte alltid vet vad som är bäst för barnen. >Barnen arbetar för att överleva så ser verkligheten ut. I sin forskning har Tobias Samuelsson tydligt sett hur vuxna gör skillnad på barns och vuxnas arbete. Medan barnen anser att de utför ett arbete, tycker vuxna att»de bara säljer lite salami för föreningens räkning«,»bara passar småsyskon«eller»bara hjälper till på kaféet«. När det är barn som utför en uppgift är det plötsligt inte ett arbete. Det kan ses som en pedagogisk uppgift, något som barnet gör i uppfostringssyfte, kanske till och med i skolans regi, säger han. Ingrid Söderlind, docent och forskare vid Institutet för framtidsstudier, menar att svenska barns arbete osynliggörs. Vi anser att barn ska vara delaktiga i samhället. Och när det gäller vissa saker anses dagens barn mer kompetenta än tidigare generationer, exempelvis när det gäller datoranvändning, säger hon. Men när det handlar om arbete ses barn inte som kompetenta längre. Men för 30 år sedan kunde en sjuttonåring sitta med i en fackklubbsstyrelse. Vi blir blinda för våra egna beteenden, tycker Tobias Samuelsson. För många är barnarbete främst ett historiskt fenomen, eller något som sker utomlands och då i form av farliga och tunga arbeten, inget som sker här hemma, säger han. Men forskningen visar att många av jobben som barn i andra länder utför är samma typ av jobb som svenska barn gör, som exempelvis försäljningsarbeten. Dessutom kan skälen till varför barnen arbetar också vara ganska lika varandra de vill tjäna egna pengar. Skillnaden är att barn i fattiga länder sällan ges något alternativ till att jobba. Barnen arbetar för att överleva så ser verkligheten ut. Att förbjuda barnarbete och tro att barnen då ska få gå i skolan, är ingen lösning som fungerar, säger Hans Lind som jobbar i Latinamerika med att hjälpa arbetande barn att hävda sina rättigheter. Hans Lind menar att det finns en utbredd dubbelmoral när det gäller synen på barns arbete. När min systerdotter som är sju år säljer jultidningar, tycker alla att hon är jätteduktig. Men om en sjuåring i Peru hade stått på gatan och sålt tidningar hade vi tyckt att det var hemskt. * barn 28 nr4.2012 En ny lag införs som förbjuder arbete för barn under 14 år. Gränsen för industriarbete går vid 15 år. Maxarbetstiden för dem under 18 år sätts vid 10 timmar per dygn. 1949 1996 Dagens regler för barn- och ungdomsarbete införs i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter. Arbetarskyddsstyrelsens nya föreskrifter börjar gälla den 1 februari. 2013 Lotteriet där alla är vinnare I PostkodLotteriet har du chans att få dela på många miljoner med dina lottköpande grannar i postnumret. Några som alltid vinner är Rädda Barnen och övriga 39 organisationer som vi stödjer. Deras arbete blir i slutänden en vinst för oss alla. I dag är över en miljon svenskar med i PostkodLotteriet. Det är de som vill göra en god insats samtidigt som de har chansen att vinna riktigt mycket pengar. Ny vinstchans varje dag Varje dag, året om har du en ny vinstchans. I de dagliga dragningarna lottar vi ut som mest till helgen upp till 100 000 kronor på varje lott till alla lottköpare i en postkod + en BMW varje fredag och en miljon kronor varje lördag. Dessutom delar vi ut många miljoner i specialdragningen GrannYran tre gånger per år och i många extradragningar under året. 2,8 miljarder till goda ändamål Tack vare våra lottköpare har vi sedan starten för sju år sedan delat ut totalt 2,8 miljarder kronor till goda ändamål. Det innebär att tillsammans med våra systerlotterier i Holland och Storbritannien är vi världens tredje största privata givare. Ta chansen att både ge och vinna gå med i PostkodLotteriet idag! För en bättre värld postkodlotteriet.se räddabarnen_okt.indd 1 2012-10-17 11:27:38 Våra 1 miljon lottköpare har skänkt 271 320 440 kr till Rädda Barnen Istället för att behålla vinsten från vår lottförsäljning skänker vi den till Rädda Barnen och ytterligare 39 organisationer. Sedan Rädda Barnen valdes som förmånstagare år 2006 har de fått över 271 miljoner till sin kamp för barns rättigheter. Foto: Nicholas Pit Över en miljon svenskar gillar PostkodLotteriet. Det är de som vill göra en god insats samtidigt som de har chans att vinna riktigt mycket pengar. En lott för en bättre värld Ju fler som är med i PostkodLotteriet, desto mer pengar får bland annat Rädda Barnen och desto fler blir också våra lotterivinster. Varje dag får våra lottköpare en ny vinstchans samtidigt som de gör en god insats. 2,8 miljarder till goda ändamål De verkliga vinnarna i PostkodLotteriet är Rädda Barnen och alla de andra utvalda organisationerna som får dela på vårt överskott. Sedan Lotteriet startade för drygt sex år sedan har de tillsammans fått ta emot 2,8 miljarder. Pengar som i slutänden kommer oss alla till del. Ta chansen att både ge och vinna gå med i PostkodLotteriet idag! Anmäl dig på postkodlotteriet.se eller ring 099 110 40

befriaren Han har vigt sitt liv åt att utrota slaveri och barnarbete. För det har han utsatts för tortyr och exil. Möt Ehsan Ullah Khan, pakistaniern i Lidköping som befriade mattpojken Iqbal. Lidköping hösten 2012. I ett soligt kök sitter Ehsan och kluckar av skratt. Han har sett en bild på min femåring som apar sig framför kameran, ansiktet nersmetat med choklad och ögonen i kors. Det är bra, skrattar Ehsan. Barn ska vara busiga, det visar att de vill experimentera och undersöka. Precis så ska det vara. Nästan samtidigt brinner två fabriker i Pakistan. Hundratals människor dör när de tillverkar skor och tyg. Dörrar är stängda, grindar låsta, fönster blockerade. Det är lådor utan ventilation, säger Ehsan. De kan inte kallas fabriker. Det jobbade fyra hundra barn i de där lådorna. Hur många lyckades ta sig ut? Så där ser det ut på 85 procent av landets industrier, säger han. Det är så fel det bara kan bli. Barn ska inte jobba. De ska gå i skola. Det är för denna övertygelse Ehsan tvingats till ett liv i exil. Vi vrider tillbaka tiden sådär en knappa sextio år och förflyttar oss till Pakistan. Ehsan och hans tre syskon växer upp i en lägre medelklassfamilj. De bor i ett generöst hem, dörren står alltid öppen för den som behöver hjälp. Barnen går i en bra skola och får nya kläder när det är fest. På en hylla i vardagsrummet ligger alltid en hög med mynt. De vet precis hur mycket de får ta. Bästa kompisen har ingen pappa, till honom tar Ehsan extra. Han gillar att uppfinna saker, sitter ofta hemma och pillar ihop små grejer som snurrar och låter. Ehsan drömmer om att bli ingenjör. I skolan läser han Ernest Hemingways Den gamle och havet, om text Agneta Persson FOTO NADJA HALLSTRÖM hur fiskaren Santiago ensam i flera dagar slåss mot en gigantisk svärdfisk. Santiago vinner mot alla odds. Ingenting är alltså omöjligt, tänker Ehsan, och bevarar berättelsen i sitt hjärta. 1967 är Ehsan tjugo år och pluggar på college med siktet inställt på att bli ingenjör. Alltid propert klädd i kostym och slips. En kväll tar han en promenad som kommer att förändra hans liv. Han möter en man som gråter och ser sjuk ut. Ehsan stannar, frågar hur det är fatt. Mannen berättar att han varit slavarbetare i hela sitt liv på en tegelfabrik och att hans två döttrar har tvingats till samma öde. Nu har de blivit våldtagna av ägaren. Mannen har rymt för att försöka få hjälp att få dem fria, men polisen vägrar. Ehsan har aldrig hört talas om slavarbete men det är något med mannen, sättet han berättar på. Blicken. Tillbaka på sitt college samlar han ett femtiotal vänner och tillsammans tågar de till polisen för att kräva att flickorna ska befrias från sina slavkontrakt. De lyckas. Snart kommer fler slavar till college för att träffa mannen som åstadkommit detta mirakel. Kan han kanske hjälpa dem också? På en grässlänt fattar Ehsan beslutet att starta en slavarnas befrielsefront. Därmed svänger livet in på en helt ny väg. Hade han valt annorlunda om han vetat vad som väntade honom? Mordförsök, misshandel, tortyr. Efter sex månader i ett litet rum utan ljus försvinner inte bara alla färger utan också förmågan att se om bilarna på gatan rullar eller står stilla. Hålls man vaken i tretton dygn blir det aldrig lätt att sova igen och av tillräckligt många slag förskjuts nackkotorna. Att inte få återvända till sitt eget land gräver hål inombords. Ehsan visste. Makthavare och fabriksägare skulle förr eller senare få tag på honom. För den som ger sig i kast med att eliminera den billiga arbetskraft som landets industri gjort sig beroende av, får många fiender. Men. det fanns ingen annan väg. Om inte Ehsan förde slavarbetarnas talan, vem skulle då göra det? Han räknade med att bli hängd för sitt arbete. Iqbal Masih, minns du honom? Mot slutet av 1994 kunde vi se honom på svensk tv. Klädd i en för stor täckjacka bläddrade han bland mattorna på ett av de svenska Ikea-varuhusen och sa att han kunde göra bättre mattor. I tv-sofforna drog vi först på munnen. Sedan blev vi allvarliga när vi fick höra den undernärde tolvåringens historia. Iqbal var fyra år när han började väva mattor i Pakistan för att betala lånet till sin mammas operation. Det kunde han aldrig och det var inget ovanligt med det, han delade sitt öde med miljontals andra barn. Men Iqbal var extremt modig. Efter sex år som slavarbetare befriades han av Ehsans organisation och fick börja skolan. Men Iqbal ville inte bara lära sig av andra. Han ville också lära ut det han nu visste om barns rättigheter. Om det lagvidriga i att hålla barn fängslade som slavar i landets fabriker. Om att alla andra barnslavar också hade rätt att bli fria. Han hade förmågan att få folk att lyssna. Ehsan tog honom med sig på en resa ut i världen. Så kom det sig att den lille mattpojken hamnade framför världens tv-kameror för att berätta sin historia. För sitt mod belönades han med Reebok Youth in Action Award. För sitt mod mördades han med 120 hagelskott den 16 april 1995. > Ehsan Ullah Khan Ålder: 65 år. Bor: Lidköping. Familj: Släkt i Pakistan. Yrke: Utbildad journalist, nyligen pensionerad assistent på dagverksamhet för psykiskt sjuka, ordförande för slavarnas befrielsefront BLLF Global (Bonded Labour Liberation Front Global), svensk koordinator för Global March mot barnarbete. Bakgrund: Blev 1995 på grund av sitt engagemang mot barnarbete åtalad i Pakistan för högförräderi med dödstraff som påföljd. Lever sedan dess i exil i Sverige. Aktuell: Planerar en global marsch mot barnarbete i Genève eller New York i slutet av nästa år. Planen är att barn från hela världen ska delta. Brinner för: Kampen mot barn- och slavarbete i världen. Upprörs mest av: Orättvisor. Senast lästa bok:»woman among warlords«av Malalai Joya. Livsavgörande bok:»den gamle och havet«av Ernest Hemingway. Sover: Högst fyra timmar per dygn. barn 30 nr4.2012 barn 31 nr4.2012

RäddaBarnen_UnnaDig.indd 1 2011-02-14 14.07 Några dagar efter mordet på Iqbal befann sig Ehsan i Genève, inbjuden av FN för att prata om tvångsarbete i Pakistan. I sin frånvaro åtalades han för högförräderi och för det kunde han vänta dödsstraff. Ehsan anklagades för att vilja välta omkull hela den pakistanska industrin. Genom att resa jorden runt och sprida illasinnad propaganda, och dessutom få före detta barnarbetare att falla in i kören, skulle han orsaka sitt lands undergång.»om du stoppar barnarbetet så kommer föräldrar att dö«, sades det. Ehsan bjöds till Sverige av LO och blev kvar. I sex år väntade galgen på honom, sedan lades åtalet ner. Trots detta nekas han fortfarande visum för att åka tillbaks. Skulle makthavarna släppa in Ehsan är de rädda att han skulle fortsätta där han slutade. Tillbaka till köket i Lidköping. Ehsan dukar fram espresso, vetelängd och ett fat med kirurgiska instrument. De där, säger han och väger tre saxar i handen, är upputsade av barn i Pakistan. Och den här lilla plastbilen tillverkas av barn i Kina. Din mobil har förresten också tillverkats av barn. Hur ska man kunna veta? Den som vill navigera genom livet utan att det sker på barns bekostnad, har en hel djungel av mellanhänder och underleverantörer att hålla koll på. Vem har skördat bananen? Vem har plockat kaffebönan? Vem har knipsat av bomullen? Det är nästintill omöjligt att veta. Inte ens Ehsan vet. 215 miljoner barn. Så många är enligt ILO, International Labour Organisation, fast i barnarbete. Hur är det möjligt att få ner denna svindlande siffra till noll? För det första är det lätt att hålla barn i arbete runtom i världen så länge det finns en efterfrågan på barntillverkade produkter, säger Ehsan. Till det demokratiska landet Sverige kommer till exempel hundratals containrar varje dag. De är fulla med produkter som gjorts av barn.»money talks«, och så länge som pengar styr på det här viset kommer de som har allt att tjäna på billigt barnarbete att kämpa emot den som vill annorlunda. Du kan få hela stater emot dig, jag har ju själv fallit offer för detta. Men det skulle faktiskt kunna vara barnsligt enkelt att utrota allt barnarbete, säger han. Om bara rätt maktinstitutioner bestämmer sig. Barn ska vara barn, säger Ehsan. De ska gå i skola, de ska leka, de ska apa sig framför kameran med ansiktet fullt av choklad. De ska ha pennor i händerna, inte verktyg. Och det gäller alla barn, även svenska ungar som klipper gräsmattan för en femtiolapp, säljer jultidningar eller delar ut reklam. Det är okej att barn hjälper till hemma, jag anser att det är en del av deras utbildning. Men att blanda in pengar i gräsklippningen. det blir komplicerat när pengar kommer in i bilden. Det flyttar deras fokus från skolan. Jag har träffat barn som hellre jobbar än går i skolan. Det är fel väg. Ehsan är nybliven pensionär med fulltecknad almanacka. En dag i veckan jobbar han ideellt på en dagverksamhet för mentalt sjuka, då och då håller han kurser om mänskliga rättigheter och barnarbete och han reser jorden runt och besöker skolor. Ibland bjuder han hem hela skolklasser till sin lilla tvåa för att bjuda på mat, lyssna på vad barnen har att säga och svara på frågor om hur jämnåriga har det i andra länder. Just nu förbereder han en stor manifestation som han hoppas ska kunna äga rum i Genève eller New York mot slutet av nästa år. Barn från hela världen ska samlas i en gigantisk marsch för en barnvänlig värld utan barnarbete utanför något av FN:s kontor. Inför detta förbereder han en stor konferens i Sverige dit alla tänkbara institutioner och organisationer bjuds in. Han har kontaktat EU-parlamentariker och riksdagsledamöter och tillsammans har de skrivit brev till EU, till svenska regeringen, kommuner, fackförbund och andra organisationer för att få dem att lyfta frågan om barnarbete. Han har skrivit till utrikesminister Carl Bildt och frågat vad han gör för att stoppa det ökande barnarbetet i världen. Sverige skulle kunna göra så mycket mer, säger Ehsan. Sverige har skrivit under flera FN-konventioner men exporterar ändå vapen till länder som inte utbildar sina barn. Stora organisationer och fackförbund i Sverige lyfter inte barnarbetsfrågan specifikt. Präst, läkare eller sektledare? Vem Ehsan Ullah Khan egentligen är florerar det fantasifulla rykten om i Lidköping. Ehsan fnissar åt alla gissningar och han skrattar högt åt minnet av en man som trodde att Ehsan inte hade råd med nya kläder och därför erbjöd sig att köpa åt honom. Vitt, förklarar han det ständiga färgvalet, är fredens färg. Dessutom är det lugnande för själen. Och den traditionella dräkten shalvar kameez har han burit varje dag sedan han på universitetets gräsmatta valde väg. Hur skulle han annars kunna få slavarnas förtroende? Han hoppas kunna återvända till Pakistan för att fortsätta sitt arbete där han en gång började för fyrtiofem år sedan. Då ska han starta ett universitet för mänskliga rättigheter. Det ska heta Freedom University. Han minns Hemingways fiskare Santiago. Ingenting är omöjligt. * I samarbete med: UNNA DIG SKADEHANTERING SOM DEN BORDE VARA. TILL DIG SOM ÄR MEDLEM I RÄDDA BARNEN! NU MED 15 % RABATT PÅ HEMFÖRSÄKRINGEN. Rädda Barnen rekommenderar If som ditt försäkringsbolag. Därför har vi glädjen att ge dig som medlem eller månadsgivare hela 15 % rabatt på vår hemförsäkring. Men det finns fler skäl att vara kund hos oss. Som att vi ser till att lösa mer än hälften av alla ärenden inom 24 timmar och att vi får väldigt höga snittbetyg av de kunder som råkat ut för en skada (4,5 av 5). Läs mer om skadehantering som den borde vara på www.if.se/rb eller ring 0771-655 655. barn 32 nr4.2012 barn 33 nr4.2012

Lagbrott Svenska lagar om barnarbete Det är Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter om minderårigas arbetsmiljö som avgör vad ett barn får göra och inte i arbetslivet. Det här gäller vid olika åldrar: mot barn i sverige Flera svenska arbetsgivare har dömts för att använda barn som arbetskraft. Det visar tidningen Barns granskning där vi har gått igenom domar sedan år 2000, frågat landets alla 290 kommuner samt pratat med flera fackförbund. Text Fredrik Nejman Grafik Johan Björnsrud 12år och yngre Grundregeln är att det är förbjudet att arbeta. Men det finns undantag, som att delta i lättare arbete i familjejordbruk och sälja jultidningar. För att vara med i en teaterföreställning eller film krävs tillstånd av Arbetsmiljöverket. 13 15år Enklare extrajobb tillåtet, men aldrig mer än två timmar per dag under skolveckan. På helger eller lov är maxarbetstiden sju timmar på en dag. Det krävs alltid föräldrarnas tillstånd och på arbetsplatsen ska barnet få nödvändig utbildning och en handledare. Den som sommarjobbar måste vara ledig minst fyra veckor i sträck. 16 17år Den som har gått ut nian och inte går på gymnasiet får jobba heltid, men inte med det som betraktas som farligare jobb. Oavsett om personen jobbar heltid eller extra är nattarbete förbjudet. Maxarbetstiden är åtta timmar per dag. Handledare på alla jobb är ett krav. Sverige har en av världens hårdaste lagstiftningar när det gäller barnarbete. Inget barn under tretton år får arbeta överhuvudtaget och den som ska jobba med tuffare och farligare arbeten måste ha fyllt 18 år. Från och med den första februari nästa år blir lagen ännu strängare. Då börjar Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter om minderårigas arbetsmiljö att gälla. Men trots den strikta lagstiftningen som redan finns i dag, bryts det regelbundet mot lagar och avtal. Det visar en granskning som tidningen Barn har gjort av alla domar sedan år 2000. Femton personer har fällts för brott mot Arbetsmiljölagens paragrafer som handlar om minderårigas arbete, enligt den sammanställning som Arbetsmiljöverket gjort av domar i landets samtliga domstolar. Många av domarna skulle aldrig ha verkställts om det inte skett en olycka. Först då har det uppdagats att arbetsgivaren brutit mot regelverket. I samtliga domar har straffet blivit dagsböter för vd eller annan ansvarig person. Någon enstaka gång har det kombinerats med så kallad företagsbot. Ungdomarna är nästan aldrig med i facket. Det gör att vi inte kan driva fallen i domstol utan det måste föräldrarna göra, säger Micke Mossberg ombudsman på Hotell- och restaurangfacket. Några av de vanligaste formerna av otillåtet barnarbete är, enligt de fackliga representanter Barn pratar med, provjobb utan lön, för långa eller för sena arbetspass och för stort ansvar. Många ungdomar tvingas provjobba en vecka utan lön, bara för att få besked att de inte får jobbet. Nästa vecka tar arbetsgivaren in nästa gratisjobbare och så fortsätter det. Samtidigt går personen vidare till nästa provjobb och nästa. På vår hjälptelefon har vi pratat med många ungdomar som hoppat runt på gratisjobb en hel sommar, säger Emilia Winberg, kommunikatör på LO Ung. Den svenska lagen säger att man ska ha gått ut grundskolan för att få ett»normalt«jobb. Barn mellan 13 och 15 år kan, efter föräldrarnas godkännande, jobba extra med enklare jobb. Enligt både Arbetsmiljöverket och flera fackliga organisationer som Barn pratat med är de flesta arbetsgivare noga med att hålla sig till regelverket. Men det finns nog inga län i Sverige där det saknas arbetsgivare som inte drar sig för att lura barn, säger Micke Mossberg, på Hotell- och restaurangfacket. Många överträdelser görs, enligt Hotell- och restaurangfacket i familjeföretag eller med migrerad arbetskraft. Men de är samtidigt de svåraste att komma åt. Nyligen fick Migrationsverket in en ansökan för en fjortonåring från ett land utanför EU, som skulle vara både kock och städa. Det var ett heltidsjobb. Självklart fick de avslag. Men de sökte i alla fall, det gör inte alla. Här finns ett mörkertal, säger Matilda Ström, pressekreterare på Hotell- och restaurangfacket. När barn och ungdomar far illa inom familjen är det i första hand socialtjänsten som ska gripa in. När barn och ungdomar utnyttjas i arbetslivet griper de nästan aldrig in. Varför? För att de aldrig får reda på något. Tidningen Barn frågade landets samtliga kommuners socialtjänst om det förekommit brott mot de lagar och förordningar som reglerar arbete för minderåriga och om de i så fall var inkopplade. I ett par av de 140 kommuner som svarade hade socialtjänsten agerat. I Nässjö till exempel fick de för några år sedan in en anmälan om att några barn jobbade som asfaltsarbetare. Men vi hittade aldrig barnen på den adress som uppgavs i anmälan. Det rörde sig om utländska asfaltsarbetare som troligen lämnat kommunen när vi ingrep, säger Angelica Florin, områdeschef på socialförvaltningen i Nässjö kommun. Nässjö är knappast den enda kommun med barnarbete, tror Yvonne Aili, chef för familjestödsenheten på socialförvaltningen i Österåkers kommun. Det är naturligtvis mycket som vi aldrig får kännedom om. Det finns ett mörkertal, säger Yvonne Aili. * Jultidningar ett undantag Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter om arbete för minderåriga var på väg att ta död på en lång tradition jultidningsförsäljningen bland dem under 13 år. Enligt lagen får de inte jobba alls, med undantag för just jultidningsförsäljning och efter Arbetsmiljöverkets godkännande medverka i teater och film. Arbetsmiljöverket ville skriva in i den nya förordningen att inget barn ska jobba mer än 40 timmar i veckan, inklusive tiden i skolan. Det skulle ha gjort jultidningsförsäljningen mer eller mindre omöjlig. Men protester från bland annat Svenskt Näringsliv gjorde att verket fick backa. Argumentet var att det handlar om en lång tradition. Men skulle fenomenet med jultidningar dykt upp i dag skulle det troligen förbjudas, säger Johan Walberg, jurist på Arbetsmiljöverket, som menar att de nya föreskrifterna lägger lite större ansvar på arbetsgivarna än tidigare. Bland annat måste de ha koll på om barnen jobbar på fler än en arbetsplats och se till att arbetstidsreglerna följs utifrån det. barn 34 nr4.2012 barn 35 nr4.2012

8 frågor till happy Happy Jankell började jobba när hon var sex år gammal. Då fick hon sitt första skådespelaruppdrag, som clown på Skansen. Sedan dess har hon varit med i ett flertal filmer och teateruppsättningar. Snart har filmen IRL premiär, där 18-åriga Happy har en av huvudrollerna. TEXT ANNIKA RYDMAN FOTO Sandra Qvist barn 36 nr4.2012 barn 37 nr4.2012

>> Så Du har arbetat två tredjedelar av ditt liv trots att du bara 1 är 18 år. Skulle du kalla dig själv för barnarbetare? Nej, det skulle jag verkligen inte göra! När jag hör ordet barnarbete får jag helt andra associationer, jag ryser i hela kroppen. Då tänker jag på barn som jobbar mot sin egen vilja på till exempel fabriker eller i jordbruk med jobb som skadar dem. Jag tycker att ordet barnarbete känns som en förfinad titel det jag tänker på när jag hör ordet är mer barnslavarbete. 2 Finns det någon skillnad på vilken typ av jobb som kan kallas för barnarbete och inte? Ja, absolut. Barnarbete för mig är jobb som barn utför där de riskerar att skadas både fysiskt och psykiskt. Det är arbeten där barnen berövas rätten till sin barndom och rätten att få gå i skolan, leka och utvecklas som barn ska få göra. När barn i-länder jobbar är det mest positivt för dem om de gör det av fri vilja. Och det är särskilt positivt om det är något som barnet tycker är kul, som kanske skådespeleri. Barnen blir tagna på allvar när de arbetar och tjänar egna pengar. 3 Vad tycker du om att barn arbetar? Så länge barn jobbar på ett mänskligt sätt och av fri vilja utan att de blir utnyttjade är det okej. Men det viktigaste för mig är att barn ska få vara barn. Ingen ska få ta bort rätten till barndomen, det är otroligt viktigt för det är det finaste som finns. Alla barn ska få leka och skratta med sina kompisar. Ingen människa, och allrahelst inte barn, ska behöva bli utnyttjad. När jag tänker tillbaka på min egen barndom så minns jag att vi kunde leka fabrik eller att vi satt i kassan på en affär. I verkligheten kanske inte alls sådana jobb är så roliga om man är barn. 4 När är det okej att barn arbetar? När de arbetar för att de själva vill. När de arbetar för att de vill tjäna egna pengar eller vara på en spännande arbetsplats. Men det får inte tära på barndomen. Och det ska vara schyssta förhållanden där arbetsgivaren har respekt för barnen. Barn ska heller inte jobba många timmar, för det klarar de inte. Om jag inte hade varit skådespelare när jag var liten, och min mamma hade sagt åt mig att jag skulle sälja jultidningar, så hade det varit okej. Då blir det som en del i uppfostran och man lär sig saker. Man får perspektiv på mycket och man får nyckeln till vuxenlivet. Kan du ge några konkreta exempel på jobb som du tycker 5 är okej för barn att utföra? Hjälpa till hemma och få en slant för det. Sälja saker på marknader, sälja jultidningar eller hjälpa sina föräldrar att stå i deras länge barn jobbar på ett mänskligt sätt och av fri vilja utan att de blir utnyttjade är det okej. butik ett par timmar någon helg. Det värsta som kan hända är väl att man tycker att det är tråkigt. 6 Hur tycker du själv att det har varit att jobba och tjäna egna pengar? Det har varit jättebra! Innan tonåren var det mer en kul grej. Tänk när jag och mamma var i leksaksaffären och jag pekade på en docka som jag ville ha och mamma sa nej då kunde jag svara att jag kunde köpa den för mina egna pengar. Det kändes jättekul och jag kunde nog bli lite kaxig över det. Det är bra att lära sig pengars värde att förstå att man inte kan köpa leksaksborgen för 250 kronor om man bara tjänat 200 kronor, att man måste jobba mer för att kunna köpa den. Man får en större förståelse för föräldrars ekonomi. Sedan när jag var äldre och mina kompisar fick lov att klara sig på barnbidraget, var det helt perfekt att ha de extra pengarna. Jag slapp tjata på mamma om pengar, jag hade egna. Jag vill inte var den som säger att man blir gladare av pengar, men pengar öppnar möjligheter för människor i alla åldrar. Jag har till exempel sparat ihop pengar så att jag kunde gå en kurs på en jättebra dramaskola i London. 7 Har det funnits något negativt med att jobba för dig? Helt ärligt nej. Jag har bara fått ut bra saker med att jobba som skådespelare. Jag har lärt mig mycket som jag inte hade lärt mig annars. Det enda minus med filminspelningar är de tidiga morgnarna och med teatern de sena kvällarna, men det är värt det tusen gånger om. Men å andra sidan, när man gör något som alla kan se, så är det klart att det kan vara negativt när man är i tonåren och exempelvis får läsa bloggar där folk inte tycker om en. Jag tror att det är lätt att barn som jobbar med mer offentliga saker kan känna prestationskrav att göra ett bra jobb. I tonåren är man dessutom väldigt medveten om hur man ser ut att man måste se ut på ett visst sätt. Just det är faktiskt inget som jag har gått igenom. Men överlag tror jag att sådant kan påverka många unga som exempelvis är med i Idol och X Factor. 8 Vad vill du jobba med i framtiden? Jag har otroligt många drömmar. Jag är ju nybliven vuxen och nybliven student och nu kan jag leva ut mina drömmar. En dröm har varit att fara till Indien som volontär och nu ska jag göra det. Min dröm är att fortsätta jobba med teater och film. Den allra största drömmen vore att få blanda det med att få arbeta med människor och djur. * Att arbeta har alltid varit något positivt för Happy Jankell. Hon har varit skådespelare sedan sex års ålder. barn 38 nr4.2012 barn 39 nr4.2012