Forskning och utbildning inom ITS-området Jan Lundgren, Linköpings universitet 2016-06-23 Inledning I arbetet med en nationell strategi och handlingsplan för användning av ITS betonas vikten av samarbete mellan alla olika aktörer inom ITS-sektorn, helt enligt Triple Helix synsättet. I det inledande arbetet har beslutats att Forskning och utbildning ska vara en s k horisontell aktivitet och ses som ett möjliggörande område för framgångsrik utveckling av ITS. Svenska lärosäten, universitet och högskolor, kan bidra till utvecklingen inom ITS-området på flera olika sätt. I samtliga fall är samarbeten med Industri och samhälle viktiga. Transportforskning är till sin natur tillämpad, och utbildning och forskning kan inte bli framgångsrik utan ett nära samarbete med externa aktörer. Lärosäten kan bidra med Kunskapsförsörjning Sverige behöver många välutbildade personer som arbetar med ITSfrågor och visionen är att erbjuda en utbildning i toppklass med relevans inom ITS som attraherar de bästa studenterna som sedan får åtråvärda positioner i yrkeslivet. Utbildning kan här vara både grundutbildning och forskarutbildning. Kunskapsuppbyggnad Forskningen vid lärosätena i samarbete med externa aktörer ger kunskaper, resultat och erfarenheter som kan användas både i ett kort och ett långt perspektiv. Forskningen bedrivs ofta som doktorandprojekt och förutom projektresultat är även doktoranden själv ett bidrag till den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden genom dennes framtida arbete och påverkan på samhället. Kunskapsöverföring Lärosätena och dess forskare besitter kunskaper och har tillgång till kunskaper genom de naturliga nätverk som finns inom den akademiska världen. Dessa kunskaper kan överföras och nyttiggöras genom ett systematiskt samarbete med olika aktörer. Även personer som efter avslutade studier går ut i yrkeslivet bidrar förstås till kunskapsöverföringen. Kunskapsförsörjning genom grundutbildning Kunskapsförsörjning till ITS-sektorn kan ske genom att vi utbildar studenter med kunskaper inom områden som är relevanta för sektorn. Utbildningen kan ske på både kandidatnivå och på mastersnivå. Det kan t ex handla om civilingenjörsutbildningar men även om utbildningar med samhällsvetenskaplig inriktning. Tyvärr finns det förhållandevis få utbildningar i Sverige som har ett direkt fokus på transportsektorn, och kompetensförsörjningen måste därför ske från många olika håll, även på utbildningar där transporter eller tillämpningar inom transportområdet inte alls behandlas. Men ju fler studenter som redan i sin utbildning (program, profil eller kurs inom program) får kunskaper som är ITSrelevanta, desto bättre är det förstås. För att kunna öka sådana utbildningar i antal krävs starka
forskarmiljöer och ledande forskare som kan driva på ett fokus på transporter inom sina respektive lärosäten. Det finns en intern konkurrens om utbildningsplatser och kurser på våra lärosäten. Det är ofta svårt att skapa utrymme för ökat fokus på transportrelaterat innehåll. ITS-sektorn måste visa att det är viktigt med utbildade människor inom sin sektor för att på så sätt hjälpa lärosätena i deras interna kamp. Olika aktörer inom ITS-området kan också hjälpa till med att marknadsföra transportsektorn, och speciellt ITS-sektorn, som en spännande bransch att arbeta inom, och att visa på behovet av kompetens och vilka framtidsutsikter som finns för utbildade personer, för att på så sätt få fler sökande till relevanta utbildningar. Det är också uppenbart att det finns en konkurrens mellan olika samhällssektorer om de skarpaste hjärnorna. Om ITS-sektorn vill att de bästa personerna ska arbeta inom sin sektor måste alla aktörer gemensamt känna ansvar för att rekryteringen av unga människor till sektorn blir så bra som möjligt. Bara om vi arbetar tillsammans kan vi få en utbildning i toppklass. Forskning som kunskapsuppbyggnad och kunskapsförsörjning Den kanske viktigaste uppgiften för våra lärosäten i utvecklingen och genomförandet av ITS är att bidra till den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden och kunskapsförsörjningen. Genom forskning uppnår vi flera saker. På kort sikt får vi resultat som direkt kan användas och komma till praktisk nytta eller resultat som kan vara en grund för fortsatt forskning och utveckling. Oftast utförs forskningen av en doktorand inom ramen för en forskarutbildning. Det innebär att en person utbildas till forskare med en specialkunskap inom något område. Efter utbildningen (disputationen) kan personen fortsätta och arbeta med forskning och utveckling. Det långsiktiga resultatet av forskningsprojektet blir alltså en kompetent person som kan bidra med kvalificerat arbete under många år framöver. Tyvärr fokuseras nästan uteslutande på det konkreta projektresultatet vid ansökningar och utvärderingar av forskningsprojekt. Erfarenheten visar att den genom projektet utbildade personen/forskaren oftast är det värdefullaste resultatet av projektet. ITS-forskning är tillämpad forskning och kräver oftast ett nära samarbete med en extern aktör. Det kan vara företag, myndighet (t ex Trafikverket) eller annan organisation. Samarbetet kan ha olika former. Det kan handla om direkt forskningssamarbete och implementering av forskningsresultat, men även om problemformulering och medverkan i referens- och styrgrupper. Det finns en stor potential till ökat och förbättrat forskningssamarbete mellan svenska lärosäten och olika externa aktörer. Naturligtvis är finansieringen av forskningen en avgörande fråga för en framgångsrik utveckling, men det handlar inte bara om pengar utan även om skapandet av livskraftiga forskningskonstellationer. Med relevanta frågeställningar som har formulerats i nära samarbete med olika intressenter brukar finansieringsfrågan oftast hitta en lösning. Kunskapsöverföring och rådgivning Forskare vid våra lärosäten kan bidra genom att kartlägga behov av forskning och överföra kunskap och forskningsresultat från egen eller internationell forskningsmiljö. Svenska forskare kan vara spanare mot omvärlden för att ha kontroll på vad som händer på den s k forskningsfronten och därmed förse Sverige med relevant kunskap. Ofta krävs en anpassning till svenska förhållanden när forskningsbaserade produkter och tjänster ska överföras, och där kan forskarna ha en viktig roll att spela. Ska Sverige ha ambitionen att bli internationellt framstående måste de många internationella kontakter som finns hos forskare på våra lärosäten utnyttjas. Vi måste lära av omvärlden.
Det bör vara självklart att forskare vid våra lärosäten involveras som rådgivare och medverkande i projekt, utredningar och andra sammanhang som ligger inom forskarens/forskningsgruppens kompetensområde. Starka forskningsmiljöer För att de akademiska lärosätena ska kunna bidra med kunskapsförsörjning, kunskapsuppbyggnad och kunskapsöverföring krävs det starka forskningsmiljöer. I en sådan miljö kan utbildningen (program, profiler, kurser) göras mer relevant och forskningsnära, forskningen och de forskande lärarna har bättre möjligheter att hjälpa till och locka fler och bättre studenter till utbildningarna, doktorander bedriver tillämpningsnära forskning tillsammans med sina handledare och externa samarbetspartners, forskarna deltar i det internationella kunskapsutbytet och forskarna har en naturlig och stark ställning både på sitt eget lärosäte och i det omgivande samhället. För att kunna uppnå dessa resultat på kort och lång sikt behövs förstås finansiella medel för att kunna utföra forskning. Det handlar främst om löner till seniora forskare och till doktorander. Det är då viktigt att förstå att sådana medel inte finns hos lärosätena själva utan måste komma från någon extern finansiär. Det kan handla om forskningsråd, EU, myndigheter, företag m fl. De så kallade fakultetsmedel som varje lärosäte erhåller från regeringen och fritt förfogar över, används främst till allmän uppbyggnad av infrastruktur för forskning och forskningsledning. Om medel tilldelas enskilda forskare eller forskargrupper handlar det ofta om en medfinansiering under förutsättning att huvuddelen av finansieringen kommer från en extern finansiär. Den forskningsmiljö som har förmåga att dra in externa medel kan alltså få ytterligare stöd från egna lärosätet. Men utan externa medel blir det heller inga medel från universiteten. Ledningen vid våra lärosäten resonerar enligt principen att mängden externa medel som tillförs ett område avspeglar hur viktigt området är, och att det blir störst utväxling och nyttiggörande av skattemedel om även lärosätenas fria medel tillförs samma områden. Här råder tydliga marknadsförhållanden där den starkare får mer och den svagare i bästa fall får nöja sig med små subventionerande medel. Man kan ha åsikter om detta förhållande, både principiellt och ur ett effektivitetsperspektiv, men sådana är förutsättningarna. En slutsats är alltså att om ITS-sektorn tror på att Forskning och utbildning är ett möjliggörande område för utveckling, måste det också på något sätt tillföras medel för forskning och forskarutbildning för att skapa starka forskningsmiljöer. Och dessa medel måste i huvudsak komma från sektorn själv, representerat av forskningsråd, myndigheter eller industrin. Starka forskningsgrupper uppmärksammas också på lärosätena, och de kan därmed genom sin ställning på olika sätt påverka lärosätets agerande och satsningar som främjar utvecklingen inom transportområdet och ITS-området. ITS Forskarskola ITS Forskarskola startade som ett initiativ inför ITS World Congress i Stockholm 2009. Syftet var att stärka kopplingen mellan akademin och ITS-sektorn. Forskarskolan fungerar som ett nätverk mellan lärosäten, forskare och doktorander inom ITS-området. Det finansiella stöd som forskarskolan har från Vinnova och Trafikverket omfattar inga medel till löner för doktoranderna utan tillförda medel går till gemensamma aktiviteter såsom doktorandkurser, internat, studiebesök, konferensdeltagande, seminarier mm. Syftet med forskarskolan är att ge en bättre forskarutbildning
och ge doktoranderna breda och multidisciplinära kunskaper om ITS. Forskningen utförs i nära samarbete med aktörer inom industri och samhälle. Viktigt för forskarskolan är att skapa en tillhörighet till ITS-sektorn så att doktoranderna fortsätter att verka inom sektorn efter avslutade forskarstudier. Forskarskolan utgör en bra plattform för en fortsatt utveckling inom ITS-området. Det finns fler lärosäten, forskare och doktorander som skulle kunna knytas till forskarskolan. Det är dock viktigt att komma ihåg att varje lärosäte måste själva hitta finansiering till sina doktorander. Här finns förstås den största flaskhalsen för en positiv utveckling. En viktig fråga inför framtiden är hur vi inom ramen för forskarskolan kan hitta former och mekanismer för ett samarbete mellan lärosäten, problemägare och finansiärer. Samarbetet ska resultera i projekt som både ger ett mer omedelbart, relevant och nyttigt projektresultat, och som bidrar till framtida kunskapsuppbyggnad via de doktorander som deltar och utbildas i projektet. Förslag på initiativ Tydliggör vem som ansvarar för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden. Det finns idag i Sverige inte någon tydligt utpekad ansvarig för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden inom transportområdet eller inom ITS-området. Därmed finns heller ingen som tar ett helhetsansvar för finansiering av forskningsinsatser och forskarutbildning inom transportområdet. Vinnova tar ett ansvar inom vissa delområden, och Trafikverket tar ett praktiskt ansvar inom många områden trots att de inte har något formellt direktiv att ta ett sådant ansvar. Att hitta en lösning på detta problem är kanske den enskilt viktigaste frågan för en långsiktigt positiv utveckling. Tydliggör vilken myndighet som för varje prioriterat område (PO) är ansvarig för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden. Skapa ett forskningsprogram för stöd till forskning inom ITS-området. Programmet ska ha en definierad ram med medel, formulerade programmål och en tydlig process för hur projekt ska initieras. En förebild skulle kunna vara de forskningscentra med koppling till Trafikverket som idag finns inom andra delar av transportsektorn. Skapa ett forskningsprogram som stödjer industridoktorander. Doktoranden arbetar helt eller delvis (50%) på ett företag och företaget tar ett stort ansvar både för problemformulering och finansiering av doktoranden. Fortsätt stödet till ITS Forskarskola. Forskarskolan har visat sig ha viktig roll under se ca 10 år som den funnits, och det känns självklart att den fortsätter sin verksamhet. Den kan dock utvecklas på olika sätt utifrån dagens roll. Representation från lärosätena. Se till att forskare från lärosätena blir representerade i olika samverkansorgan som driver utvecklingen inom ITS-området.