Jordkokboken är framtagen som ett Best practice - projekt vid Institutionen för Landskapsarkitektur, planering och förvaltning under

1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING... 4 1.1 Bakgrund... 4 1.2 Kompendiets syfte... 4 1.3 Läsanvisning hur denna handbok ska användas... 5 1.4 Definitioner, avgränsningar, påpekanden.... 6 2. VÄXTBÄDDAR OCH AMA... 7 2.1 Vilka egenskaper fordras hos det material som rötterna växer i?... 7 2.2 För- och nackdelar med att föreskriva växtbäddar med AMA... 9 2.3 Vad innebär egentligen AMA:s föreskrifter avseende växtbäddar?... 10 2.4 Vilka råd ger RA om växtbäddar och specialväxtbäddar?... 15 3. GUIDE TILL VAL AV VÄXTBÄDDSLÖSNING... 16 3.1 Råd angående val på nivå 1... 17 3.2 Råd angående val på nivå 2... 19 3.3 Råd angående val på nivå 3... 19 3.4 Råd angående val på nivå 4... 20 3.5 Guide till att skapa växtbäddar inom ramen för AMA:s växtbädd typ 3 (Användning av befintlig jord efter jordförbättring)... 21 3.6 Guide till att modifiera AMA:s växtjord typ A eller typ B... 23 3.7 Guide för att välja mellan befintlig jord, naturligt bildad jord från annan ort eller tillverkad jord.. 23 4. RECEPTSAMLING... 25 4.1 Växtbädd för surjordsplantering... 25 4.2 Växtbädd för woodlandsplantering (d v s en näringsrik, skuggig miljö)... 27 4.3 Växtbädd för utställningsträdgård d v s trädgård med kortsiktig, optimal växtkraft... 29 4.4 Växtbädd för näringsfattig torräng/hedmark... 30 4.5 Växtbädd för blomsterrik friskäng/prärieplantering... 31 4.6 Växtbädd för kalkstäppsväxter... 33 4.7 Växtbädd av ren sand, med yttäckning av grov grus och sten, för stäppartade växtsamhällen.... 34 4.8 Växtbädd för kärr-, myr- eller liknande våtmarkssituation... 36 2

Jordkokboken är framtagen som ett Best practice - projekt vid Institutionen för Landskapsarkitektur, planering och förvaltning under 2014-15. Huvudansvarig för framtagandet har varit Anders Folkesson, med omfattande stöd av Eva-Lou Gustafsson och med hjälp av en arbetsgrupp bestående av Ann Bergsjö, Arne Nordius, Åsa Bensch och Peter Korn. 3

1. INLEDNING 1.1 Bakgrund Såväl ute i praktiken som hos lärare på institutionen och bland studenter finns en stor osäkerhet om hur man ska använda AMA-systemet när det kommer till växtbäddar speciellt gäller detta om man vill skapa en växtbädd för växter med speciella krav eller om man vill att växtbädden ska ha andra egenskaper än vad som är brukligt (t ex om man vill skapa en påtagligt näringsfattig växtbädd eller en med mycket högt kalkinnehåll etc). Det finns även en osäkerhet när det gäller att använda befintliga jordar är jorden bra nog för det aktuella syftet, går jorden med enkla medel att modifiera så att den lever upp till det mål jag har med planteringen? Resultatet av osäkerhet blir i praktiken tyvärr ofta att man går den enklaste och säkraste vägen och föreskriver AMA:s standardformula för växtjorden, och ofta även att man föreskriver växtbädd typ 1 eller 2 (påförd jord), vilket i praktiken ofta innebär att det är tillverkad (nyblandad) jord som läggs ut trots att detta kan vara en onödigt dyr åtgärd och dessutom sällan gynnsamt i längden. 1.2 Kompendiets syfte Detta kompendium har för avsikt att vara en enkelt användbar handbok som ger vägledning i hur man på ett mer kreativt och reflekterat sätt kan skapa unika och hållbara växtbäddar samt hur man på ett tydligt och för anläggaren lättförståeligt sätt föreskriver detta i en markbyggnadsbeskrivning enligt AMA 1. Här ges konkreta exempel på hur man skapar och föreskriver växtbäddar för några olika växtkategorier med särskilda ståndortskrav som ligger utanför eller endast delvis inom de ramar för växtbäddar som AMA föreskriver. Kompendiet avser att ge kunskap i ämnet, att ingjuta mod och självförtroende att inte bara välja standardlösningar samt att propagera för mer miljömässigt och ekonomiskt hållbara växtbäddslösningar. Särskilt hållbarhetsaspekten är en central utgångspunkt för denna handbok - genom medvetna val kring växtjorden finns nämligen stora möjligheter att minska energi- och annan resursförbrukning. Särskilt viktigt ur en hållbarhetsaspekt är att minimera jordtransporter till och från byggplatser. Här är ståndortsanpassning en nyckelfråga; man behöver inte frakta bort fel jord och inte transportera dit ny och bättre sådan om man väljer växter som trivs i den befintliga jorden. Här gäller det alltså att ibland våga frångå det konventionellt frodiga trädgårdsidealet och istället välja växter som är anpassade till en jord som är utpräglat mager, torr, sur, blöt eller har andra besvärliga förutsättningar. Genom att välja växter och växtsamhällen som kan klara sig under mycket magra och torra förhållanden - eller under andra stressande förutsättningar - finns särskilt stora potentiella hållbarhetsvinster, 1 Det finns olika typer av markbyggnadsbeskrivningar, men denna handbok behandlar Markbyggnadsbeskrivning enligt AMA för Utförandeentreprenad, vilket är det som gås igenom i projekteringskurserna för lark och ling. 4

eftersom många oönskade ogräsarter under sådana förhållanden kan ha svårt att gro eller överleva, varigenom skötselbehovet kan bli betydligt mindre. I vissa fall kan det rent ut av vara idé att tillskapa en utpräglat torr och fattig växtbädd ovanpå en mer fuktig/näringsrik jord, med målet att minimera skötselbehovet. Man måste dock beakta att en sådan åtgärd medför betydande masstransporter till platsen och därför noga överväga huruvida detta totalt sett vägs upp av den minskade skötseln. Frågan om huruvida man ska föreskriva en tillverkad eller naturligt bildad jord har även den en miljömässig hållbarhetsaspekt; att blanda jordar vars komponenter härstammar från olika källor fordrar mycket transporter och torde även på andra sätt vara en energikrävande aktivitet, i alla fall i jämförelse med att göra måttliga jordförbättrande åtgärder på en befintlig jord. Till detta kommer också aspekten att tillverkade jordar tycks ha en tendens att på några års sikt få försämrade egenskaper så att växtbädden därefter behöver gödslas och på annat sätt förbättras i högre utsträckning än naturligt bildade jordar. Avsnittet Naturligt bildad eller tillverkad jord? syftar till att ge särskild vägledning i denna fråga. 1.3 Läsanvisning hur denna handbok ska användas Denna handbok är tänkt att vara som en riktigt bra matlagningsbok. Meningen är att du som läsare ska få inspiration till lite avantgardistisk matlagning. Du ska få konkreta recept att tillaga goda rätter efter. Du ska också få råd om hur de råvaror du faktiskt råkar ha hemma i din kyl (läs: befintlig jord) kan användas på bästa sätt. Dessutom ska du få rådgivning angående hur du kan lyckas med att tillreda riktigt god mat trots att matlagningen måste försiggå i ett trångt kök med trubbiga redskap (läs: AMAsystemet). I kapitel 2 diskuteras begreppen växtsubstrat och växtbädd på ett generellt plan. Här redogörs även för hur AMA-systemet fungerar när det gäller växtbäddar; på vilket sätt systemet är användbart och vilka begränsningar det har. Vidare ges en genomgång av vad AMA:s olika koder faktiskt säger angående växtbäddar, liksom vad RA ger för slags råd i detta ämne. När du läst kapitel 2 har du förhoppningsvis lärt känna de redskap du har att arbeta med, vilket gör att du kan börja fundera på hur du ska gå tillväga för att föreskriva en växtbädd som lämpar sig för den plantering du vill göra. Kapitel 3 fungerar som en vägvisare som hjälper dig med viktiga val när du står inför att komponera din växtbädd. Den hjälper dig att reda ut ifall det lämpar sig att använda de råvaror du har hemma i kylen eller om du måste iväg till affären för att handla (alltså om befintlig jord duger som utgångspunkt eller om ny jord måste påföras). Den hjälper dig vidare att avgöra om råvarorna du har hemma kan piffas upp för att passa in i rätten (d v s huruvida jordförbättring är ett alternativ). Kapitel 3 utgår ifrån ett schema där du, genom att svara ja/nej i en rad frågor, ledsagas till ett klokt beslut och lämpliga formuleringar i dina AMA-föreskrifter. Om dina svar på frågorna leder dig till slutsatsen att befintlig jord kan användas efter förbättring leds du vidare till ett avsnitt där du får råd om hur detta kan göras. Om svaren istället leder dig fram till slutsatsen att det fordras en alldeles särskilt specialväxtbädd, leds du fram till ett lämpligt recept för denna. 5

Kapitel 4, slutligen, utgörs av en rad användbara recept för växtbäddar. Kapitlet inkluderar 8 olika grundtyper av recept, vilka är avsedda att täcka in ett så stort fält som möjligt av i första hand vanligt förekommande situationer som fordrar speciella växtbäddslösningar. Listan av recept gör absolut inte anspråk på att vara heltäckande för alla typer av situationer. Den kan framöver säkert göras betydligt längre, i takt med att nya behov och möjligheter identifieras, och i takt med att ny kunskap framkommer. Därför ska denna handbok ses som ett levande dokument som revideras och utvecklas fortlöpande. 1.4 Definitioner, avgränsningar, påpekanden. När vi i denna handbok skriver AMA, avses AMA Anläggning 13, om inget annat anges. När vi i denna handbok talar om specialväxtbäddar avser vi de typer av växtbäddar som fordrar att man gör egna justeringar i, eller tillägg till, någon eller några av de formuleringar och definitioner som anges i någon/några av koderna under rubrikkoden DCL, Överbyggnader för vegetationsytor i AMA Anläggning, alternativt som fordrar att man helt självständigt formulerar ett eget recept för jorden. Ett par avgränsningar: Handboken behandlar inte växtbäddar på bjälklag, gröna tak eller gröna väggar, utan endast växtbäddar med direktkontakt med underliggande terrass 2. Handboken behandlar inte heller skelettjordar. Ett påpekande: Det finns en osäkerhetsfaktor man bör beakta när man föreskriver specialväxtbäddar, nämligen; går det att få tag på specialjorden? Finns den typ av substrat man föreskriver tillgängligt i regionen? Det kan ju vara dyrt och inte särskilt hållbart att basera sin växtbäddslösning på material som måste hämtas i en annan landsända, och då försvinner en stor del av meningen med att göra en specialväxtbädd. Ytterligare ett påpekande: En växtbäddslösning måste alltid väljas med medvetenhet om vilka konsekvenser lösningen får för planteringens skötsel, kortsiktigt såväl som långsiktigt. I bästa fall kan en specialväxtbädd ge förutsättningar för en utpräglat extensiv skötsel, men om man inte lyckas i matchningen mellan växtbädden och vad som planteras i den finns istället risken att det fordras en mycket stor skötselinsats; t ex om man föreskriver en alltför torr växtbädd och därför måste ägna sig åt betydande vattning eller t o m åt att byta ut plantor som dör av torka. Man måste också inse att det inte finns några helt och hållet skötselfria växtbäddslösningar vill man ha ett långsiktigt fint resultat fordras alltid någon form av skötsel! 2 Kan vara såväl befintlig som uppfylld terrass. 6

Slutligen: Denna handbok riktar sig till dem som sedan tidigare är bekanta med AMA-systemet och i någon omfattning har provat på att arbeta med detta. Vi förutsätter därför att läsaren vet hur AMA:s rubrikhierarki är uppbyggd, hur AMA- respektive RA-delen ska användas samt liknande grundläggande aspekter. 2. VÄXTBÄDDAR OCH AMA 2.1 Vilka egenskaper fordras hos det material som rötterna växer i? Det kan, såhär inledningsvis, vara värt att begrunda vilka vitt skilda miljöer som växter världen över kan växa och trivas i. Vi kan hitta växter och växtsamhällen som frodas i grovt grus, bland stenblock, i stillastående vatten, i klykan på ett stort träd... Hur ofruktsamma eller på annat sätt ogynnsamma många av dessa miljöer än kan tyckas vara, finns det ofta arter som finner det de behöver där. Man kan förenklat säga, att växter hittar vi i alla de situationer där det finns ett material - ett substrat - som förmår att förse växtrötterna med en tillräcklig tillgång till vatten, essentiella näringsämnen samt fysiskt fotfäste. Många arters rötter behöver utöver detta en viss tillgång på syre, och även andra särskilda behov kan föreligga, men huvudsakligen handlar det alltså om de grundläggande förutsättningarna vatten, näring och fotfäste. 7

Bildtext: Några olika exempel där växternas rötter får allt det de behöver trots att de står i substrat som har mycket få likheter med det vi brukar kalla vanlig jord - och mycket långt ifrån AMA:s jord A eller B. Gemensamt för de här exemplen är att rötterna har fysiskt fäste, tillgång till vatten och näringsämnen. I samtliga bildexempel, utom det nere till höger, ger substraten även rötterna tillgång till syre (vilket flera vattenväxter utvecklat system för att ta upp genom bladen, istället för genom rötterna). Givetvis är det inte alla växter som klarar att leva i alla typer av växtsubstrat, men eftersom det nu finns en sådan stor mängd arter som anpassat sig till att leva i de mest torra, magra och på andra sätt knappa miljöer och substrat varför bara använda växter som ställer stora krav? Och varför alltid ge optimala förutsättningar (som jämn vattentillgång och mycket näring) till växter som faktiskt är anpassade för att klara sig på betydligt mindre? Det kan vara värt att fundera på varför AMA:s specifikationer och RA:s rekommendationer för växtsubstraten egentligen ser ut som de gör. För AMA:s specifikationer har det handlat om att beskriva 8

en allsidig jord som ska borga för god närings- och vattentillgång. Samtidigt har eftersträvats en jord som ska vara hanterbar i anläggningsarbeten året runt, vilket i praktiken innebär att lerhalten satts tämligen lågt med högre lerhalter än AMA:s föreskrifter skulle jorden helt enkelt bli alltför blöt att hantera under regniga perioder 3. AMA-systemet specificerar en jordtyp för normala förhållanden (Ajorden) och en för torra förhållanden (B-jorden). Det finns alltså ingen jord för utpräglat näringsrika, fukthållande förhållanden. Å andra sidan är jorden som är avsedd för torra förhållanden inte alls extrem i det hänseendet, om man jämför med många jordar ute i naturen - som ändå ofta hyser en mycket rik flora. Med andra ord ger AMA:s specifikationer litet utrymme till ytterligheter av alla olika slag, utan det handlar om en påtaglig kompromiss för att få hanterbara jordar som ger frodig tillväxt hos våra vanligaste trädgårdsväxter. Att föreskriva en jord med hög näringsstatus samt god och jämn tillgång på vatten kan vara önskvärt om man har stor frodighet och kraftig tillväxt som önskemål. Men en baksida av detta är att även oönskade arter (s k ogräs) kan växa kraftigt och föröka sig i sådana jordar. En annan baksida är att vissa växter som är vana vid små krav kan förväxa sig (så att de i vissa fall kanske t o m behöver stöttning) och få ett annat utseende eller t o m bli mindre vackra än vad de är på sina naturliga växtplatser. De kan dessutom bli mer kortlivade än nödvändigt. De jordar som AMA beskriver (typ A och B) är det absolut inget fel på. De är utmärkta till många ändamål och säkra kort att använda i många fall. Men de måste inte alltid användas, av olika anledningar. Det bör vara rimligt att AMA:s jord typ A föreskrivs som växtsubstrat endast när man verkligen vill ha en rik, frodig karaktär och god tillväxt, vidare att man tar för vana att överväga AMA:s jord typ B om man inte har dessa krav på tillväxt och/eller frodighet samt att man i högre grad komponerar ett eget växtsubstrat när man har ytterligare lägre, eller på annat sätt avvikande, krav på substratet till den vegetation man avser etablera. 2.2 För- och nackdelar med att föreskriva växtbäddar med AMA Det bör här inledningsvis påpekas att man inte alltid måste använda AMA för att föreskriva hur en växtbädd ska utföras. Det kan absolut finnas en fördel att använda AMA när det handlar om en stor entreprenad där det är viktigt att en viss lägsta standard uppnås. AMA-systemet lämpar sig särskilt väl när entreprenaden innehåller flera olika konsulter och standardiseringen och samordningen mellan dessa är betydelsefull. Å andra sidan är det i små projekt, av typen villaträdgårdar, sällan nödvändigt att bli så formaliserad när det gäller jorden, speciellt när anläggningsarbetet utförs på löpande räkning eller trädgårdsägaren själv utför arbetet. I dessa lägen kan det räcka med föreskrifter som man formulerar utan att anpassa sig till AMA-mallen. 3 Råden i RA försöker i någon mån kompensera för A- och B-jordarna låga lerhalter genom att rekommendera höga mullhalter, vilket ger möjligheter till fler kolloider och därmed bättre struktur och vattenhållande förmåga. 9

Är AMA då ett bra redskap för att föreskriva specialväxtbäddar? Svaret kan vara både ja och nej, beroende på sammanhanget och på hur man menar. Om man är kunnig vad gäller jordar och vet vilken typ av specialväxtbädd man vill skapa är AMA-systemet ingenting som i sig utgör ett hinder för att uppnå målet att skapa en växtbädd som är annorlunda; i bästa fall kan systemet underlätta på så sätt att man via RA förses med en checklista på vad som måste specificeras och även på så sätt att föreskrifterna under de koder i AMA som berör växtbädden kopplas till koder som berör befintliga förhållanden, schakt, fyllning m m. Särskilt om man vill skapa en specialväxtbädd som bara i mindre utsträckning avviker från AMA:s normala föreskrift kan man ha betydande nytta av AMA:s olika formuleringar. Om man å andra sidan känner sig osäker på jordar och har en otydlig bild av den specialväxtbädd man vill skapa är AMA (eller RA för den delen) inte till mycken hjälp. Vad AMA kan bistå med här är endast rekommendationer om jordar som utgör säkra kort för växter med vanliga trädgårdsväxter med normala behov. Vad man måste inse är, att oavsett om man känner sig säker eller osäker på jordar eller på vilken typ av specialväxtbädd man vill skapa, kan man aldrig få vägledning av AMA-systemet när det gäller hur man ska formulera receptet för sin specialväxtbädd. Detta måste man alltid själv formulera i AMA-mallen, och det kan vara påtagligt svårt. Det är här denna handbok kommer in i bilden. 2.3 Vad innebär egentligen AMA:s föreskrifter avseende växtbäddar? I det följande redogörs för vad som egentligen föreskrivs under de koder i AMA som berör växtbäddar, nämligen koderna DCL, DCL.1, DCL.11, DCL.12 och DCL.14 med respektive underrubriker. (Eftersom denna handbok inte behandlar skelettjordar redogörs här ej för vad som föreskrivs under koderna DCL.131 och DCL.132.) Kapitlet DCL i AMA inleds med några övergripande föreskrifter för överbyggnader för vegetationsytor, nämligen: Material i terrass indelas enligt tabell AMA DC/2. Vid utförande av överbyggnad ska materialet i terrassen kontrolleras okulärt med fortlöpande uppmärksamhet på att materialet överensstämmer med det i handlingarna angivna. Avvikelse ska utan dröjsmål anmälas till beställaren. Det ska säkerställas att vatten inte blir stående på terrassytan. Jord ska påföras så att färdig markyta lutar jämnt mellan angivna nivåer. Övergång mellan olika lutningar ska göras mjuk. Släntfot och släntkrön ska avrundas. Jord ska påföras med överhöjning så att färdig yta kommer på angiven nivå sedan materialet satt sig. Jord ska läggas ut på ett sådant sätt att växtbädd och terrass inte packas. Jordyta ska hållas fri från ogräs sedan jorden lagts ut eller bearbetats. 10

Detta är paraplyföreskrifter och gäller oavsett vilken typ av växtbädd man väljer under följande koder (såvida man inte uttryckligen anger något annat). Under koden DCL.1 följer ytterligare några mer allmänna föreskrifter för växtbäddars utförande, nämligen: Växtbädd får inte innehålla fenol, olja, bensin, asfalt eller andra för växter olämpliga eller skadliga ämnen. Det får inte förekomma indikation på syrefattiga förhållanden eller innehåll av svavelsulfid. Naturvårdsverkets generella riktlinjer för förorenad mark ska gälla. Även detta gäller oavsett vilken typ av växtbädd som sedermera väljs. Därefter följer ett antal alternativa koder där man väljer den som man finner bäst svarar mot den aktuella situationen och det man vill uppnå. Man kan välja mellan följande koder: DCL.11, Växtbädd typ 1 och 2, påförd jord DCL.12, Växtbädd typ 3 och 4, befintlig jord DCL.13 Växtbädd typ skelettjord (behandlas inte i denna handbok) och DCL.14, Speciella växtbäddar Växtbäddstyperna 1, 2, 3 och 4 beskrivs i RA på följande sätt: Typ av växtbädd Växtbädden kan byggas upp av material som påförs eller åstadkommas genom att jord i befintlig mark eller terrass behålls och eventuellt bearbetas. Fyra olika typer av växtbäddar behandlas: Typ 1 Såväl växtjord som underliggande mineraljord påförs Typ 2 Endast växtjord påförs Typ 3 Befintlig jord utnyttjas efter jordförbättring Typ 4 Befintlig jord utnyttjas utan jordförbättring Uppbyggnad av växtbäddar framgår av figur RA DCL/1. 11

Figur RA DCL/1. Uppbyggnad av växtbädd, typ 1-4 Koden DCL.11 används om man önskar en växtbädd som utgörs av påförd växtjord + påförd mineraljord (typ 1) eller jord med endast påförd växtjord (typ 2), beroende på vilket man själv väljer. Under denna kod föreskriver AMA följande: Jordklumpar större än 100 mm eller större än halva överbyggnadstjockleken får inte förekomma efter eventuell luckring. Jord ska läggas ut så att växtbädd och terrass inte packas. Påförd jord ska vara fri från levande rötter av flerårigt ogräs. Som påförd jord får naturligt bildad jord och tillverkad jord användas. Påförd jord ska uppfylla krav enligt tabell AMA DCL.11/1 Jord A för normala förhållanden eller tabell AMA DCL.11/2 Jord B för torra förhållanden. Krossprodukter får inte ingå i jorden. Tabell AMA DCL.11/1. Jord A. Krav på kornstorleksfördelning i växtjord och i mineraljord för normala växtförhållanden Tabell AMA DCL.11/2. Jord B. Krav på kornstorleksfördelning i växtjord och mineraljord för torra växtförhållanden 12

Växtjord för planteringsytor för buskar och träd får innehålla 0-10 viktprocent sten och grovgrus 20-100 mm. Växtjord för planteringsytor för perenner och gräs ska inte innehålla större kornfraktioner än 20 mm. Mineraljord får innehålla 0-15 viktprocent sten och grovgrus 20-100 mm. Växtjord ska ha 3-5 viktprocent mullhalt för gräsyta och 5-8 viktprocent mullhalt för planteringsytor för buskar och träd. Mineraljord ska ha högst 2 viktprocent mullhalt. Mineraljord och växtjord ska provas. Resultat av jordanalys ska överlämnas till beställaren innan växtbädd utförs. Analysen ska visa kornfördelningskurva med kornstorlek mindre än 20 mm, samt andel sten och grusmaterial större än 20 mm i viktprocent, mullhalt, samt ledningstal (It), ph och näringsinnehåll. För naturligt bildad jord ska överlämnas uppgift om ursprung och hanteringsförfaranden. För tillverkad jord ska dessutom överlämnas uppgift om fabrikat, tillverkningssätt samt utförd eller av tillverkaren rekommenderad kalkning och gödsling. Koden DCL.111 används om man vill föreskriva en växtbädd av typen 1, d v s en växtbädd där såväl mineraljordslager som växtjordslager ska påföras. AMA föreskriver följande under koden: Växtbädd typ 1 ska byggas upp av mineraljord och växtjord med samma krav på kornstorleksfördelning. Mineraljord ska utgöra det nedre lagret i växtbädden och växtjorden det övre lagret Om man inte gör några egna specifika tillägg till kod DCL.111 så kommer resultatet att bli antingen AMA:s A-jord (för normala förhållanden) eller B-jord (för torra förhållanden). Koden DCL.1111 används om man vill specificera att A-jord skall användas. AMA har inga föreskrifter under denna kod. 13

Koden DCL.1112 används om man vill specificera att B-jord skall användas. AMA har inga föreskrifter under denna kod. För att veta dels om man över huvud taget bör välja en färdig AMA-jord och dels huruvida man i så fall bör välja typen A eller typen B, behöver man givetvis ha en känsla för vad detta i praktiken innebär. En grundläggande aspekt att ha klart för sig är att de båda varianterna av AMA-jordar är ganska grovt definierade, d v s de rymmer en ganska stor spännvidd inom de ramar som AMA specificerar. Om man tittar på typen A så rymmer kornstorlekskurvan både jordar som kan uppfattas som ganska sandiga och jordar som kan uppfattas som ganska leriga. Om vi lägger oss i den sandiga ytterligheten och dessutom väljer lägsta möjliga mullhalt (3%) så kommer vi intuitivt att uppfatta jorden som påtagligt mindre bördig än om vi å andra sidan skulle välja högsta möjliga lerhalt och högsta möjliga mullhalt. Om vi tittar på typen B rymmer kornstorlekskurvan jordar som kan upplevas som utpräglat sandiga/grusiga i ena ytterligheten och som sandiga med viss lerighet i den andra, och med hjälp av lägsta respektive högsta mullhalt kan vi även här påtagligt förstärka skillnaderna i hur de respektive jordarna upplevs. I praktiken är det så att en A-jord med kornstorleksfördelning åt det extremt sandiga hållet ligger mycket nära en B-jord med kornstorleksfördelning åt det leriga hållet. För att mycket handfast visa på de ovan nämnda ytterligheterna som finns inom AMA:s definitioner av jord typ A och B, har vi tagit fram en bilaga till denna skrift i form av ett jordbibliotek. Detta jordbibliotek kommer att tas fram under våren 2015 och kommer preliminärt att finnas tillgängligt i trädgårdslabbet. I jordbiblioteket återfinns följande exempel på jordar: En typ A-jord med största möjliga andel sand, minsta möjliga andel finmaterial och lägsta möjliga andel mull (3%). Jorden är hämtad från En typ A-jord som är intermediär både avseende innehållet av grövre korn och finmaterial samt med intermediär mullhalt (4%). Jorden är hämtad från. En typ A-jord med minsta möjliga andel sand, största möjliga andel finmaterial och högsta möjliga andel mull (5%). Jorden är hämtad från En typ B-jord med största möjliga andel sand, minsta möjliga andel finmaterial och lägsta möjliga andel mull (3%). Jorden är hämtad från En typ B-jord som är intermediär både avseende innehållet av grövre korn och finmaterial samt med intermediär mullhalt (4%). Jorden är hämtad från. En typ B-jord med minsta möjliga andel sand, största möjliga andel finmaterial och högsta möjliga andel mull (5%). Jorden är hämtad från Givetvis finns ytterligare ett oändligt antal variationer inom AMA-jordarnas ramspecifikationer, men med ovanstående 6 exempel ges sammantaget ändå en ganska god bild av spännvidden och det bör även framgå att denna spännvidd är stor! 14

Förhoppningen är att framöver även kunna visa dessa jordar i en planterad anläggning på Alnarp, möjligen kan detta ordnas i samband med att annuella-sortimentet läggs om under 2016. Koden DCL.112 används om man vill föreskriva en växtbädd typ 2, d v s en växtbädd där endast den övre växtjorden påförs. AMA har inga föreskrifter under denna kod. Koden DCL.1121 används om man vill föreskriva en växtbädd typ 2 där växtjorden skall utgöras av A- jord. AMA har inga föreskrifter under denna kod. Koden DCL.1122 används om man vill föreskriva en växtbädd typ 2 där växtjorden skall utgöras av B- jord. AMA har inga föreskrifter under denna kod. Koden DCL.12 används om man väljer en växtbädd av typen 3 eller 4, d v s vill bygga upp växtbädden helt eller delvis med befintlig jord. Under denna kod föreskriver AMA kort och gott följande: Jorden ska luckras och avjämnas. Koden DCL.121 används om man vill föreskriva en växtbädd typ 3, d v s förbättra befintlig jord. AMA har inga föreskrifter under denna kod. Observera att de jordförbättrande åtgärder man vill göra föreskrivs under koden DCL.21 och tillhörande underkoder. Koden DCL.122 används om man vill föreskriva en växtbädd typ 4, d v s använda befintlig jordprofil utan förbättrande åtgärder. AMA har inga föreskrifter under denna kod. Koden DCL.13 (inklusive underrubriker) används för att föreskriva skelettjordar och behandlas följaktligen ej i denna handbok. Koden DCL.14 används för att beskriva speciella växtbäddar. AMA har inga föreskrifter under denna kod. Längre ned i hierarkin finns underrubriker för växtbäddar på bjälklag, för urnor respektive för perkolationsmagasin, men ingen av dessa applicerar särskilt väl på den typ av specialväxtbäddar som denna handbok behandlar. Om man vill föreskriva en specialväxtbädd som inte platsar under dessa underrubriker kan man antingen formulera en egen underrubrik eller ange sina föreskrifter utan någon underrubrik alls. 2.4 Vilka råd ger RA om växtbäddar och specialväxtbäddar? RA ger generellt ganska många och bra råd angående vad man bör tänka på när man bygger upp sin växtbädd. Om de faktiska föreskrifterna under AMA-koderna är korta, absoluta och i vissa fall nästan inte säger någonting, är råden i RA för motsvarande kod ofta däremot utförliga. Nedan citeras några grundläggande, värdefulla råd som återfinns vid koderna DCL respektive DCL.1 i RA: Växternas krav 15

Växtbädden ska utformas för att tillgodose växternas krav på luft, vatten och näring. De flesta växter kräver 10 volymprocent luft i hela rotdjupet för en god etablering efter plantering, vilket ligger till grund för växtbäddars jorddjup under DCL.11. Vissa växter är mer toleranta mot ett lägre luftinnehåll. Vattenbehovet tillgodoses genom att växtbädden kan bevara ett tillräckligt vattenmagasin mellan regnperioder och bevattningstillfällen. Näringsbehovet tillgodoses genom gödsling, men också genom att växtbädden kan hålla kvar och leverera näring mellan gödslingstillfällena. Växtbäddens luft- och vattenhållande egenskaper Luft- och vatteninnehållet i växtbädden beror på jordens sammansättning, alltså kornfördelning och mullhalt, samt avståndet till fri markvattenyta. Fri markvattenyta kan vara en grundvattenyta, en stående vattenyta på ett tätt lager eller hängande vattenyta i underkant på en växtbädd på ett kapillärbrytande skikt. För att vatten och lufttransport ska kunna ske obehindrat krävs att kornfördelning och struktur är homogen i hela växtbädden, det vill säga att mineraljord och växtjord är homogena. Det innebär att det inte får förekomma några avvikande lager eller packade skikt mellan markytan och den fria markvattenytan. Jordens kornfördelning avgör vilket djup som krävs till en fri markvattenyta för att växtens behov av luft och vatten ska tillgodoses. Mull tillför växtbädden luft-, vatten- och näringshållande egenskaper. Vid nedbrytning av mull förbrukas syre. Om detta sker vid begränsad tillgång på luft bildas syrefria förhållanden, vilket är skadligt för växterna. Därför ska mullhalten vara låg i nedre delen av växtbädden. - - - - - - Naturligt bildade jordar kan på grund av strukturbildning och mikroliv vara användbara även om de avviker från krav för jord A eller jord B. Beakta att jordar kan få försämrade egenskaper vid hantering. Hög mullhalt i jorden gynnar växternas etablering men ökar markens sättningsbenägenhet. Detta kan kompenseras med en överhöjning av planteringsytorna. Beakta att träd är speciellt känsliga för sättningar och att perenner kan kräva högre mullhalt för god etablering. RA ger råd som är tillämpbara för att tillskapa en betydande mängd olika växtbäddar, men för vissa typer av speciella växtbäddar får man inte mycket ledning (därav denna handbok). Trots detta: Läs alltid igenom råden i RA innan du gör din AMA-föreskrift! Detta kan vara klokt även om det är en specialväxtbädd som du ska föreskriva. 3. GUIDE TILL VAL AV VÄXTBÄDDSLÖSNING Detta kapitel är avsett att ge en steg-för-steg guidning till hur man föreskriver en lämplig växtbäddslösning i AMA. I tabellen nedan guidas du framåt genom att svara ja eller nej på ett antal 16

frågor. Frågorna ligger på olika nivåer; 1, 2, 3 och 4. Till varje nivå finns kopplat ett textavsnitt där man kan få råd om hur man ska förhålla sig till de olika frågeställningarna. 3.1 Råd angående val på nivå 1 För att det över huvud taget det ska vara relevant att överväga att arbeta med befintlig markprofil måste man som ett allra första steg konstatera huruvida befintlig markprofil kan behållas ostörd på platsen, d v s att den inte kommer att beröras av byggnadsarbeten och/eller att befintliga markhöjder 17

inte avsevärt kommer att ändras. Förhoppningsvis kan åtminstone vissa delar av markprofilen användas. För att då kunna svara på frågan Är befintlig markprofil OK för mitt växtval? behöver man en hel del fakta. Här är det en stor fördel, ibland nästan en förutsättning, att ha tillgång till en analys av den befintliga jordprofilen 4 ; alltså inte bara det översta jordlagret utan även underliggande lager. De viktigaste parametrarna som utläses ur jordanalysen är ofta kornstorleksfördelningen, mullhalten och jordens näringsstatus. Att veta var grundvattennivån ligger är också viktig information. Vidare är det värdefullt att veta i vilken mån marken är packad, vilket indirekt ger information om markens vattengenomsläpplighet/dränerande förmåga. All denna information är avgörande för ditt val, men samtidigt kan du inte göra ett val utan att sätta informationen i relation till det du vill åstadkomma, din vision. Det är här avgörande vilka växter du vill plantera, liksom att ta reda på ifall dessa har krav som matchar den befintliga jordprofilen eller ej. Vidare kan det vara avgörande huruvida du vill att växterna ska kunna prestera maximalt, eller om man kan tänka sig att de får lov att växa lite långsammare, kanske även sloka lite under långa, torra perioder. Här kommer även frågor om skötseln in. Kan man tänka sig vattning? Kommer de växter jag väljer att kräva mindre skötsel om de ges en bördigare jord - eller är det kanske tvärtom? (Som du säkert förstår är svaren på många av dessa frågor helt beroende på de specifika platsförhållandena och kan inte ges ett entydigt svar här.) Ett tips: Om vi tänker oss att du arbetar med en plats som har ganska mager jord men har starka önskemål från din beställare om en frodig och stilig bostadsgårdsmiljö överväg då gärna möjligheten att arbeta differentierat med ytorna. Man kanske kan tänka sig att planteringarna mitt inne på gården, vars allas blickar riktas emot och som verkligen ska vara praktfulla, utförs med en påförd rik jord, medan du i de mer perifera delar, som t ex kring parkeringsplatserna och lekplatsen, väljer växter som kan trivas i den magrare, befintliga jorden. Alltför ofta är det samma jord som föreskrivs över samtliga ytor inom en entreprenad tänk till innan du gör det! Tyvärr är det ibland så att det inte är samma person eller yrkeskategori som väljer växter och som projekterar växtbädden i ett projekt. Risken är då betydligt större för att växtvalet görs med mindre kännedom om och anpassning till de befintliga markförhållandena, med den ganska sannolika följden att den person som sedan projekterar växtbädden bara har att konstatera att valda växter gör det omöjligt att använda befintlig jord. Tänk om det alltid fanns ett tidigt samarbete mellan växtgestaltare och markprojektör! Om du, efter att ha beaktat alla parametrar i valet på denna nivå, faktiskt kommer fram till att befintlig jordprofil rakt igenom har rätt egenskaper för ditt växtval är det bara att gratulera - du har sparat in en massa arbete och påverkan på miljön genom att välja ett växtmaterial som klarar sig med befintliga förhållanden! Klart för plantering! 4 Det är helt avgörande att man får fram ett analysresultat tidigt i bygg- och anläggningsprocessen om man på allvar ska kunna använda sig av befintliga jordar. Har man som gestaltare och projektör inte kunskap om jorden på platsen så kan man ju knappast veta hur man ska kunna använda den och anpassa sina växtval! 18

3.2 Råd angående val på nivå 2 Hur vet man om befintlig jordprofil kan fylla behoven efter jordförbättring? Även här ligger svaret i relationen mellan de fakta som ges av jordanalysen å ena sidan och din vision å andra sidan. Vidare måste man konstatera vilka möjligheter som ligger inom jordförbättringens ramar. Jordförbättring kan omfatta: Förändring av mullhalt och aggregatstruktur genom inblandning av organiskt material Höjning av näringsinnehållet genom inblandning av konstgödning, kompost, rötslam eller dylikt Luckring av jorden Förändring av kornstorleksfördelningen genom inblandning av fin- eller grovmaterial. Nedan följer några faktorer som avgör huruvida någon eller några av ovanstående åtgärder kommer att vara fungerande eller tillräckliga i den specifika situationen: Om du arbetar med en lerig f d åkermark som utgångspunkt, brukar det övre, brukade lagret gå relativt lätt att förbättra rent strukturellt. Detta beror på att långvarig brukning ofta leder till att jorden får mindre aggregat. Att förbättra en lerig terrassjord (alv) är däremot svårt, då den grova aggregatstrukturen påtagligt försvårar en ordentlig blandning av ursprungsjord och tillsatt material. Om du har en befintlig jordprofil utan mull (mullhalt nära 0%) kan det vara svårt att åstadkomma en växtbädd som lämpar sig för mer krävande arter. Däremot kan du genom en mindre mullhaltshöjning åtminstone få en växtbädd som lämpar sig väl för enklare ändamål, typ naturlika planteringar. Var mycket försiktig med att blanda olika mineraljordstyper! Att blanda sand i leriga jordar och vice versa riskerar att resultera i en jord som blir mycket hård och kompakt, se vidare resonemang i avsnitt 3.7 Om du är ute efter att höja jordens näringsinnehåll har tillförsel av kompost ofta en mer långverkande effekt än konstgödning, eftersom tillförsel av organiskt material ofta påverkar jordens struktur positivt samt ger ökad kolloidbildning, vilket förbättrar jordens förmåga att hålla kvar näringsämnen så att de inte urlakas. 3.3 Råd angående val på nivå 3 Du har ovan gjort val som innebär att du står i begrepp att föreskriva en påförd jord, d v s en växtbädd typ 1 eller 2 enligt AMA-systemet. Den valsituation du står inför är tämligen komplex. Principiellt har du tre olika valmöjligheter: 1)Att utan korrigeringar välja den specifikation av jorden som AMA anger, vilket innebär att jorden kommer att uppfylla krav enligt tabell AMA DCL.11/1 (jord för normala förhållanden, d v s en A-jord) eller tabell AMA DCL.11/2 (jord för torra förhållanden, d v s en B-jord). 19

2) Att utgå från AMA:s specifikationer för A- eller B-jord, men tillfoga en mindre precisering av något slag. Det kan t ex handla om att föreskriva en mullhalt som i någon grad understiger eller överstiger AMA:s specifikationer eller om att göra en insnävning i den kurva som definierar kornstorleksfördelningen. 3) Att föreskriva en helt egen specifikation av jorden. I detta fall behöver man definiera ganska många parametrar, framför allt kornstorleksfördelning och mullhalt men eventuellt även näringsstatus, ph, förekomst av sten etc. Om man föreskriver en helt egen jordblandning kan det vara en god idé att i klartext ange att AMA:s specifikationer av kornstorleksfördelning, mullhalt mm inte gäller. Förhoppningsvis kan du använda något av de specialbäddsrecept som återfinns i kapitel 4, eller hämta inspiration därifrån. Hur kan jag då komma fram till vilket av dessa alternativ jag ska välja? Ytterst handlar det om vad du vill med din plantering. Kanske vill du inte chansa på en annorlunda växtbäddslösning som kanske misslyckas då är det första alternativet ganska givet. Men om du har idéer eller krav som är lite utöver det vanliga ska du inte tveka att använda något av de två sistnämnda alternativen. Om du står i valet mellan att föreskriva en helt egen jordblandning eller att modifiera AMA:s A- alt. B- jord, kan det till att börja med vara bra att veta att man kan uppnå samma resultat båda dessa vägar, och att det därför inte är avgörande för den färdiga anläggningen vilken man väljer det handlar bara om olika sätt att formulera sina föreskrifter. Att utgå från en AMA-jord kan ha den fördelen att man har god hjälp av AMA:s kornstorlekskurvor för att bli precis i sin specifikation. Å andra sidan kan det helt enkelt vara så att du önskar en jord som ligger mycket långt ifrån AMA:s jordar och då kan det vara enklare att börja från scratch. Om du svarar ja på frågan i schemat (d v s anser att AMA:s A- eller B-jord passar utan modifieringar) så hänvisas du härmed vidare till de råd som återfinns i RA. Du får där viss hjälp med att ta ställning till vidare frågor såsom huruvida det ska föreskrivas påförd jord både för mineraljorden och växtjorden (=växtbädd typ 1) eller om endast växtjorden ska påföras (=växtbädd typ 2). Om du svarar nja, med små justeringar på frågan får du hjälp att gå vidare under avsnitt 3.6. Om du svarar nej på frågan i schemat hittar du förhoppningsvis något användbart recept i kapitel 4 att använda eller utgå ifrån. 3.4 Råd angående val på nivå 4 På denna nivå hjälper dig frågorna förhoppningsvis att hitta ett lämpligt recept för en specialväxtbädd. Observera att det kan finnas flera olika recept som kan passa in på dina behov och önskemål. I värsta fall har du ett önskemål som inte något av recepten kan svara upp mot ta i så fall kontakt med författarna till denna handbok, så att receptsamlingen framöver kan vidgas till att täcka in allt fler speciella behov. 20

3.5 Guide till att skapa växtbäddar inom ramen för AMA:s växtbädd typ 3 (Användning av befintlig jord efter jordförbättring) Du har ovan gjort val som innebär att du står i begrepp att föreskriva en förbättring av befintlig jord. Antagligen har du bedömt att lerhalt och kornstorleksfördelning är bra eller någorlunda lämpar sig för en växtbädd som matchar ditt växtval, men att jorden har fel näringsstatus, för låg eller hög mullhalt eller fel ph. De typer av jordförbättring som står till buds är huvudsakligen följande: Jordförbättring med organiskt material Jordförbättring med organiskt material anges lämpligen under koden DCL.212, Jordförbättring med organisk substans. Att höja mullhalten i en jord kan bidra till att förbättra dels jordens struktur (vilket kan bidra till att jorden blir mer vattenhållande, mer lättbearbetad mm), dels dess näringsstatus. Torv kan ge en viss för förbättring av jordens struktur, men materialet bryts ner snabbt varför nyttan är relativt kortvarig. Torv är dessutom näringsfattigt och ger alltså inget näringstillskott. Torvinblandning bidrar till att åtminstone tillfälligt sänka jordens ph. Totalt sett är torv tveksamt som jordförbättringsmedel, utom när det gäller att skapa surjordsbäddar. Generellt är kompost ett betydligt bättre jordförbättringsmedel än torv, eftersom detta verkar långsiktigt och allsidigt, med god näringstillförsel. (Hur stort näringstillskottet är beror på kompostens innehåll). Nackdelen med kompost är att det kan innehålla ogräs. Det går dock även att få tag på kompost som behandlats så att den är ogräsfri. Rötslam har jordförbättrande egenskaper men har nackdelen att det innehåller tungmetaller. När man ska beräkna åtgången på det organiska materialet vid jordförbättring är en god tumregel att en tillsats av halva volymprocenten ger en ökning av mullhalten om 5-10 %. Det ska slutligen noteras att det inte alltid är en fördel att höja mullhalten i en jord; se t ex resonemang under avsnitten 4.4 och 4.7. Jordförbättring genom kalkning Jordförbättring genom kalkning anges lämpligen under koden DCL.22, Kalkning. RA har ganska långtgående råd om hur kalkning kan föreskrivas. Jordförbättring genom luckring En del råd för luckring av jordar återfinns under RA-koderna DCL.24, Jordbearbetning och DCL.247, Djupbearbetning för dränering. 21

Jordförbättring genom gödsling Jordförbättring genom gödsling anges lämpligen under koden DCL.23, Gödsling. Som nämnts ovan ger tillförsel av kompost ofta en mer långverkande effekt på jordens näringsinnehåll än konstgödning, eftersom tillförsel av organiskt material ofta påverkar jordens struktur positivt samt ger ökad kolloidbildning, vilket förbättrar jordens förmåga att hålla kvar näringsämnena. Jordförbättring genom att ändra kornstorleksfördelningen. Jordförbättring med mineraljord anges lämpligen under koden DCL.211, Jordförbättring med mineraljord. Det ska dock sägas att det är mycket riskabelt att försöka förbättra en jord genom att blanda in mineral med avvikande kornstorlek. Porvolym försvinner alltid, i större eller mindre omfattning, när man blandar sorterade jordar - i första hand är det de stora porerna som försvinner, då de finare partiklarna hamnar i de stora partiklarnas porsystem. Problematiken finns beskriven i några olika vetenskapliga studier 5. Alltför många är de som har försökt att göra en lerig jord lättare och luftigare genom att blanda in sand eller grus, bara för att konstatera att det efter en tid resulterar i en hård och packad jord långtifrån vad som eftersträvades. Att blanda in finmaterial i en sandig eller är även det problematiskt. Det är inte omöjligt att lyckas med en blandning; med stor kunskap och/eller tur kan det fungera - men vi avråder ändå från försök att föreskriva blandningar i en AMA-beskrivning. Om man vill skapa en sandig jord på en plats med lerig terrass gör man därför klokt i att lägga sanden som en bädd ovanpå lerlagret, utan omblandning. Att göra det omvända - anlägga en lerig bädd ovan på en sandig terrass - är däremot inte att rekommendera då den underliggande sanden kommer att utgöra ett kapillärbrytande lager som gör att lerjorden ovanpå inte har någon kapillär kontakt med grundvattnet och därmed kan bli mycket torrt under torra perioder respektive mycket blött när det regnar (det kan t o m uppstå syrebrist om det vill sig illa). Undvik alltså att försöka förbättra en jords egenskaper genom att blanda in mineral med avvikande kornstorleksfördelning! Inblandning av organiskt material är en mycket bättre metod, oavsett om du vill förbättra en grovkorning jord eller en finkornig. Övrigt om jordförbättring Man ska inte glömma att en jordförbättrande åtgärd i vissa fall kan vara att ta bort en viss del av en jordprofil. Det kan t ex vara en tänkbar åtgärd att bana av ett näringsrikt eller mullrikt ytlager om man vill skapa en äng eller etablera annan vegetation som inte ska ha en alltför rik jord. Denna typ av åtgärd är att betrakta som en schakt och skall därför föreskrivas under koden CBB.14, Jordschakt för vegetationsyta. 5 Problematiken med att blanda olika typer av kornstorlekar finns beskriven i Spomer, A.,L., 1983. J. Environ. Hort. 1(3): 75-77. Sep. 1983 samt i Harris, R., W., 1999.Arboriculture, integrated management of landscape trees, shrubs, and vines. Prentice Hall, Upper Saddle River, New Jersey, USA, 1999. 22

3.6 Guide till att modifiera AMA:s växtjord typ A eller typ B Om man har en god känsla för vad AMA:s A- och B-jordar innebär är det också relativt lätt att föreställa sig hur man kan modifiera dem för att uppnå ett visst resultat. Det är egentligen två parametrar som går att modifiera: kornstorleksfördelningen och mullhalten. Om man vill justera kornstorleksfördelningen så behöver man sällan rita en egen kornstorlekskurva (även om det är fullt möjligt) utan ofta handlar det om att man vill göra en viss insnävning av AMAjordens kurva, vilket lätt kan beskrivas i ord. Det kan t ex handla om man vill ta bort allt ler eller minska lerhalten, vilket man då uttrycker som att jorden skall inte innehålla några partiklar mindre än x mm, eller lerhalten skall vara maximalt x%. Om man vill justera mullhalten fungerar det på precis samma sätt. Bland annat i avsnitt 4.1 nedan, under Receptvariant b), återfinns ett exempel på hur en modifiering av en AMA-jord kan formuleras. Om man gör modifieringar kan det vara klokt att i AMA-beskrivningen uttryckligen poängtera att AMA:s ordinarie föreskrifter inte gäller. 3.7 Guide för att välja mellan befintlig jord, naturligt bildad jord från annan ort eller tillverkad jord I valet mellan att föreskriva en befintlig jord, naturligt bildad jord från annan ort eller en tillverkad jord bör man vara medveten om några olika saker: Mikrolivet i en jord har stor betydelse för hur det växer i den. Ur denna aspekt får man oftast bäst resultat om man kan plantera i befintlig jord som har utbildats naturligt på platsen under lång tid. Även naturligt bildad jord hämtad från annan ort kan ha ett gott mikroliv, men risken är ändå att detta kan ha skadats genom ovarsam behandling under schakt, transport eller under tiden jorden legat på upplag. (Mikrolivet påverkas bl a negativt om man lagrar jord i alltför stora högar. Koden BFF.4, Uppläggning och lagring av tillvaratagen jordmån är användbar för att reglera detta.) Tillverkad jord har ofta dåligt mikroliv. Givetvis kan komponenter som kompost bidra med mikroliv, men generellt är tillverkade jordar inte alls lika levande som naturligt bildade. Även aggregatstrukturen kan ta skada av ovarsam hantering. Särskilt vid användandet av en påförd, naturligt bildad lerjord är det viktigt att under koden BFF.4 föreskriva att aggregatstrukturen inte ska ha blivit skadad i harpnings- eller lagringsprocessen. Om man överväger en tillverkad jord bör man vara medveten om att en sådan i princip kan innehålla vilka komponenter som helst. Det enda som enligt AMA inte får förekomma i jorden är krossmaterial 23

och giftiga ämnen. En vanlig komponent i tillverkad jord som säljs på marknaden är rötslam. Ibland har man i laboratorieanalyser även konstaterat innehåll av t ex slakteriavfall, gjutsand och avfall från cellulosaindustrin i jord som sålts på marknaden. Vissa företag som tillverkar och säljer jordar anger det som en hållbarhetsaspekt att jorden innehåller återvinningsprodukter, vilket kan diskuteras. Det finns också erfarenheter av att tillverkade jordar på några års sikt för försämrade egenskaper, t ex blir hårda och packade. Man kan dock inte säga att detta är något som generellt drabbar tillverkade jordar, eftersom det långsiktiga resultatet helt och hållet är beroende på vilka komponenter som jorden blandats av från början. Sammanfattningsvis kan konstateras att: Befintlig jord bör i de allra flesta fall vara förstahandsvalet, då det ger störst chans till stabil och god aggregatstruktur och ett gott mikroliv, då man undviker transporter och då man undviker risker för skador under lagring/flyttning. I de flesta fall bör andrahandsvalet vara naturligt bildad jord från annan ort eftersom detta - om hanteringen är varsam - ger möjligheter till god aggregatstruktur, gott mikroliv och en jord vars egenskaper inte riskerar att försämras med tiden. Ur ett miljöperspektiv är det dock viktigt att transporten inte blir alltför lång. Tillverkad jord kan vara ett alternativ om det inte finns naturligt bildad jord inom rimligt transportavstånd. 24