Bilaga 3G Allmänt kring renskötsel Renskötseln är en arealkrävande och extensiv näring i behov av stora betesarealer. Varje betesområde har egenskaper som gör det värdefullt under olika perioder på året. Eftersom renens egenskaper gör den beroende av speciella beten olika tider på året, vandrar den i ett mer eller mindre bestämt mönster i de olika betesområdena. Renskötseln är känslig för påverkan av naturförhållanden som väderlek, temperatur, vind, snö- och isförhållanden etc. Figur 1. Berörda samebyar. Gran och Svaipa är fjällsamebyar, se Figur 1. Maskaure och Malå är skogssamebyar vilket innebär att renarna är i skogslandet hela året. Året-runt-markerna, där renarna vistas sommartid, ligger i fjälltrakterna för fjällsamebyarna och väster om lappmarksgränsen för 1 (10) 2013-06-14 Sweco Environment AB
skogssamebyarna. Vinterbetesmarkerna ligger närmare kusten för alla samebyarna och får användas 1 oktober till 30 april. Rennäringen lever sida vid sida med andra näringar och former av markutnyttjande. Det är då ofrånkomligt att konkurrens om marken och dess resurser uppstår mellan rennäringen och andra intressen. En sameby utgör både ett bestämt landområde, inom vilket samebyns medlemmar får bedriva rennäring, och en ekonomisk samarbetsform. En samebys geografiska område avgränsas genom myndighetsbeslut. Sedan 2007 är det Sametinget som fattar dessa beslut. Samerna och rennäringens status Samerna i Sverige har ett grundlagsskydd 1 i egenskap av etnisk minoritet som, i sin egenskap av ursprungsbefolkning i sitt land, intar en särskild status. Renskötseln är en samisk näring som i Sverige är förbehållen samerna, enligt Sveriges grundlag. Renskötsel får bedrivas på statlig, kommunal och enskild mark. I rennäringslagen (1971:437) har rättigheterna fått beteckningen renskötselrätt. Renbetesrätt råder på ungefär 50 procent av Sveriges yta. Rennäringslagen har till uppgift att reglera bruksrätten men har inte gett upphov till den. Rätten vilar på en ursprunglig samisk rätt till markerna (urminnes hävd) som på civilrättslig grund är skyddad i grundlagen. Rennäringen som ett allmänt intresse hanteras i hushållningsbestämmelserna 2 där det tydliggörs att områden som har betydelse för rennäringen så långt som möjligt ska skyddas. Områden av riksintresse för rennäringen tas också upp i samma bestämmelse. Verksamheter som påtagligt skadar ett riksintresse ska i normalfallet inte tillåtas och om flera oförenliga riksintressen finns ska företräde ges åt det ändamål som på lämpligaste sätt främjar god hushållning. Samebyarna och renskötselföretagen Maskaure skogssameby har sina året-runt-marker inom Arjeplogs kommun och sina vinterbetesmarker i Skellefteå och Norsjö kommuner. Detta innebär att samebyn bedriver sin näring i Norrbotten och Västerbotten län. I samebyn finns 6 registrerade renskötselföretag 3. Samebyn får ha högst 3000 djur i vinterhjorden. Malå sameby är en skogssameby som har sina året-runt-marker i Malå, Sorsele och Lycksele kommuner och vinterbetesmarker i En sameby är både en ekonomisk, administrativ sammanslutning och ett geografiskt område. En sameby består av en eller flera renskötselföretag som i sin tur består av en eller flera renägare. För att bedriva renskötsel krävs medlemskap i en sameby. Det finns idag 51 samebyar i Sverige. 1 Regeringsformen 1 kap 2 fjärde stycket 2 Miljöbalken 3 kap 5 3 www.sametinget.se 2015-09-20 2 (10)
Skellefteå, Robertsfors och Norsjö kommuner. I samebyn finns 15 registrerade renskötselföretag 4. Samebyn får ha högst 6200 djur i vinterhjorden. Grans sameby är en fjällsameby i Västerbottens län. I samebyn finns 8 registrerade renskötselföretag och 6 heltidsaktiva renskötare. Samebyns året-runt-marker ligger ovan odlingsgränsen inom Sorsele kommun. Vinterbetesmarkerna omfattar delar av Malå, Norsjö, Lycksele, Vindeln, Skellefteå, Umeå och Robertsfors kommuner. Samebyn får ha högst 6000 djur i vinterhjorden. Svaipa sameby är en fjällsameby i Norrbottens län. I samebyn finns 15 registrerade renskötselföretag. Året-runt-markerna ligger i Arjeplogs kommun. Samebyn har två helt skilda vinterbetesområden i kustlandet, dels det södra i Ekträskområdet inom Vindelns kommun och dels det norra vinterbetesområdet norr om Skellefteå. Samebyn får ha högst 5000 djur i vinterhjorden. De administrativa gränserna mellan samebyarna i Sverige är fastställda enligt länsstyrelsens kungörelse om byaordning den 25 maj 1946. Nedanför odlingsgränsen är gränserna mellan de aktuella samebyarna nu fastställd genom att Högsta förvaltningsdomstolen beslutat den 14 september 2015 i mål nr 3921-15 att inte lämna prövningstillstånd. Frågan om gränsdragning är därmed avgjord. Gränserna fastställs av Sametinget. Renskötsel i gränstrakterna mellan Norge och Sverige reglerades och rättigheten tydliggjordes i en konvention 1883. Den senaste konventionen från 1972 upphörde 2005. Tills en ny överenskommelse görs mellan länderna regleras rätten av den så kallade lappkodicillen från 1751. Allmän beskrivning av renskötselårets årstider Rennäringens årscykel delas normalt in i åtta årstider med början på våren då vajorna föder sina kalvar. 5 Vår (april - maj) Under maj månad sker kalvningen, se Figur 2. Vajorna söker sig ofta till samma kalvningsplatser från år till år där terrängen är småkuperad och skyddad från vind. Dessa platser finns oftast på sydsluttningar där barmarksfläckar fort tinar fram och där tillgången på bete är gott. De olika kalvningslanden är vid denna period oerhört känsliga för yttre störningar som t.ex. skoterkörning och hundspann. Bevakning sker för att vajorna skall få den ro som behövs för att kunna ta hand om sin kalv. Renflyttning kan fortfarande pågå i början av denna period. Även bevakning sker så att inte renarna vänder tillbaka ner till skogslandet igen. Betet vid denna period är en blandning av lavar, fjolårets rester av gräs, örter och löv samt tillskott av färsk grönska. Försommar (juni) 4 www.sametinget.se 2015-09-20 5 Rennäringens markanvändningsredovisning. Maj 2007. Länsstyrelsen i Västerbottens län. 3 (10) 2015-11-
Under försommaren behöver renen beta i lugn och ro fram till den tid då mygg och värme infinner sig, se Figur 2. Renen betar då i björkskog, på myrmarker och vid bäckdrag där grönskan kommer tidigare än på kalfjället. För renskötarna är detta tiden för nybyggnad och reparationer av arbetshagar, byggnader m.m. Figur 2. Vår och försommar. Högsommar (juni - juli) Under högsommaren har renarna nu spritt sig över olika kalfjällsområden för bete och för att komma undan insekter som kommer med värmen, se Figur 3. Under främst juli månad sker kalvmärkningen. Samling av renarna inför kalvmärkningen börjar dels med hjälpmedel som helikopter och motorcyklar och dels till fots. Arbetet med samlingarna kan ta många dagar i anspråk varje gång beroende på väderlek och vindriktning. Samebyarna brukar ha flera kalvmärkningsgärden på olika platser och dessa används vid olika tidpunkter beroende på vart renarna samlats ifrån. Även andra platser som uddar och näs kan användas som naturliga kalvmärkningsplatser. Dessutom kan mobila kalvmärkningshagar sättas upp på snöfläckar dit 4 (10)
renarna söker sig för skydd mot värme och insekter. Grannsamebyarnas kalvmärkningar bevakas också eftersom renarna kan ha sammanblandats. Själva samlingsarbetet är en arbetskrävande del och olika störningsmoment som lösspringande hundar och närgångna turister kan spoliera flera dagars arbete genom att skrämma renhjorden så att den skingras. Även indrivningen av renhjorden till kalvmärkningshagen är en känslig del och det är viktigt att området får vara fritt från vandringsleder, rastplatser och övernattningsstugor för turister. Sensommar (augusti) Sensommaren är normalt en lugnare period då kalvmärkningarna har avslutas och renskötarna får tid över för fiske och bärplockning, se Figur 3. Renen drar sig ner till fjällskogs- och myrmarker för att beta gräs, örter och framförallt svamp som hjälper till att bygga upp fettlagren inför vintern. Eftersom renen nu bytt päls och är korthårig är den känslig för kyla och är därför i behov av skog för att finna lä och skydd mot oväder. Figur 3. Högsommar och sensommar. 5 (10) 2015-11-
Höst (september - oktober) På hösten sker den traditionella sarvslakten som är koncentrerad till början av september, se Figur 4. Den måste företas innan brunstperioden börjar omkring den 20 september. Eftersom renarna spritt sig efter kalvmärkningen och sarvarna betat för sig själva krävs stora arbetsinsatser både vad gäller tekniska som personella resurser för att hinna samla ihop och driva in renarna i slakthagarna. Dessutom kan älgjakt och småviltjakt, som sammanfaller med sarvslakten, innebära störningar i samlingsarbetet. Under renens brunstperiod får renägarna själva mera tid att jaga älg. Förvinter (november - december) Förvintern kan sägas börja när snön kommit och sjöar och vattendrag frusit, se Figur 4. Grönbetet har försämrats och renen har gradvis övergått till lavbete. Betet på myrarna är ett viktigt tillskott eftersom de innehåller växter som fortfarande är gröna som t.ex. sia (samlande namnet för kruståtel och fårsvingel) och dyfräken. Nu börjar samebyarnas arbete med att samla ihop sina renar för slakt och skiljning till mindre vintergrupper. Anledningen till att renarna skiljs i vintergrupper är för att utnyttja vinterbetet så rationellt som möjligt. Därefter påbörjas flyttningen ner till vinterlandet. Flyttningen sker huvudsakligen efter de på kartan markerade lederna. Biltransporter förekommer också i relativt stor utsträckning eftersom bl a gruvbrytning, skogsavverkningar och vattenregleringar gjort att renarna har svårt att finna bete och framkomlighet under flyttningen. Flyttningen till fots ner till vinterlandet och upp till vår- och kalvningslanden är slitsam både för renar och för renskötare. Den kräver därför att det finns tillgång till rastbeten efter flyttlederna, för att naturligt kunna hålla renarna samlade för både bete och vila. Utfodring kan ibland krävas för att komplettera det naturliga betet. 6 (10)
Figur 4. Höst och förvinter. Vinter (januari - mars) På vintern i vinterlandet betar de olika vintergrupperna främst i barrskogsområdet, se Figur 5. Betet består till största delen av olika marklavar. Eftersom vinterlandets betesområden oftast inte är sammanhängande, utan sönderstyckade av diverse ingrepp, måste vintergrupperna röra sig inom ett relativt stort område, ofta över flera kommuner. Vinterbetesperioden betraktas vanligtvis som rennäringens flaskhals och renen betar först och främst för att underhålla sin vikt och ökar sällan i vikt under den här perioden. Därför är rennäringen mycket känslig för ingrepp av olika slag på vinterbetesmarkerna. Även små ingrepp i en samebys vinterbetesområde kan få betydande konsekvenser för samebyns fortsatta 7 (10) 2015-11-
verksamhet. Avgörande är att det finns sammanhängande lavmarker att tillgå och att dessa är tillfredsställande vad gäller tillgänglighet, storlek och betesro. Vid isbildning i markvegetationen kan mycket stora områden vara låsta för renbete under lång tid. Vårvinter (april) Under vårvintern, beroende på snöläge, betestillgång etc., påbörjas flyttningen tillbaka till våroch kalvningslandet, se Figur 5. Detta sker i huvudsak efter de på kartan markerade flyttlederna. Också under flyttningen upp spelar de olika rastbetena en betydande roll. Vid denna period är det ofta mycket snö och då är områden mot solsidan - i exempelvis älvdalar och på sydsluttningar - viktiga eftersom det där blir barmark tidigt så att bete blir tillgängligt. Födan består fortfarande till största delen av olika lavar. Hänglavsbetet är nu ett nödvändigt bete beroende på att det ofta är skare och tjockt snötäcke vilket gör att renen får svårt att gräva efter föda. Figur 5. Vinter och vårvinter. 8 (10)
Ord- och begreppsförklaring Anläggningar Rennäringens fasta anläggningar till exempel renvaktarstugor, kåtor och hagar. Anläggningarna behövs för att renskötselarbete skall vara praktiskt genomförbart. Deras typ och placering är delvis beroende av vilket årstidsland de är belägna i. Flyttled Leder för flyttningar som sker med hjordarna mellan olika årstidsland. Flyttlederna kan vara röjda eller särskilt iordningställda. I flertalet fall är de dock helt omarkerade och utgörs av naturligt avgränsade stråk i topografin, ex myrstråk, isbelagda sjöar och vattendrag osv. Någon generell minsta bredd på leden anges inte, den är säkrare ju bredare den är. Leden bör vara flera hundra meter bred och skogspartier med begränsad sikt måste avlösas av öppna avsnitt, myrar, isbelagda sjöar osv. Där hjorden återigen kan tryckas in från sidorna. Vissa leder används regelbundet och andra mer sällan. De flyttleder som används ofta är viktigast men även en tillfälligt nyttjad led kan vara viktig och kanske oumbärlig ett år då förhållandena är sådana att alternativa flyttvägar saknas. På en karta får en led en representation av symbolsättningen, det är då viktigt att tänka på att leden har en diffus utbredning och inte är exakt avgränsad. Bredden på leden varierar enligt ovan. Kärnområde av riksintresse Kärnområden är områden som utgör kraftcentrum inom samebyn. Sådana bör skyddas därför att de har en totalkvalitet som har avgörande betydelse för möjligheterna att varaktigt bedriva renskötsel inom samebyn. De tillfredsställer renens behov av betesro och utrymme och de besöks återkommande. Dessa områden - det kan vara ett eller flera inom en sameby - nyttjas för att hålla renen stationär inom såväl åretruntmarkerna som inom vinterbetesmarkerna de tider detta är nödvändigt. Även områden som behövs för renhjordens reproduktion - brunstland och kalvningsland - hör hit. Renbruksplan/nyckelområde Nyckelområde i renbruksplan är mindre avgränsade områden inom ett kärnområde dit renen naturligt drar sig på grund av goda betesförutsättningar. Dessa områden är just nyckeln till ett kärnområde och om ett nyckelområde försvinner upphör också syftet med kärnområdet. Renskötselområde Det område i Sverige där renskötsel får bedrivas. Omfattar närmare 50 procent av Sveriges yta. Renskötselområdet utgörs av tre viktiga huvudområden där renskötseln har olika rättigheter: Åretruntmarkerna (renbetesfjällen), vinterbetesmarkerna och områden för koncessionsrenskötsel. Sameby Såväl ett geografiskt begränsat område där viss sameby har rätt att tillsammans bedriva renskötsel, som en juridisk person som företräder de renskötande medlemmarna. Även andra rättigheter ingår i renskötselrätten (se rennäringslagen). 9 (10) 2015-11-
Samebygräns Gränser mellan samebyar bestäms i administrativ ordning genom myndighetsbeslut. Enligt Rennäringslagen ankommer det på Sametinget att fatta dessa beslut. Gränserna för en sameby kan omfatta hela samebyns betesområde, d v s åretruntmarkerna, där renarna får vistas hela året samt samebyns övriga betesområden, vinterbetesmarkerna. Ofta är samebyns betesområde endast till viss del gränsbestämt. För att få en god uppfattning om en samebys hela betesområde måste man också väga in de övriga områden som samebyn begagnar för renskötsel. Dessa områden är kopplade till att marken av ålder använts till renskötsel, det vill säga de finns en sedvanerättslig grund till användandet av marken. Svår passage Vid förflyttningar mellan betesområden, både med samlad hjord, och vid strövbetning, är det ofta svårt att få renarna att passera till exempel vadställen, branta sluttningar, lands- och järnvägar, bebyggelse eller tät vegetation. Då kan små störningar medföra att renarna vägrar att flytta igenom passagen. Ytan har ingen exakt avgränsning utan anger det huvudsakliga området för passagen. Trivselland Områden inom årstidslanden som är viktiga för renen. Dit söker sig renarna naturligt för bete och vila under en längre period. Dessa har betingelser i topografin och betet som gör att renarna trivs där. Trivsellanden är ofta mer vidsträckta än uppsamlingsområdena. Vinterbetesmark Vinterbetesmarken får endast betas under perioden 1 oktober till och med 30 april, medan åretruntmarken kan användas hela året. Dessa markers utbredning definieras genom Rennäringslagens 3. För fjäll- och skogssamebyar innebär vinterbetesmarkerna de delar av renskötselområdet i Sverige som inte utgörs av året-runt-markerna och koncessionsområden. Uppsamlingsområde Områden som motsvarar de krav som ställs för att renskötaren skall kunna samla ihop en renhjord. Dessa områden finns inom alla årstidsland. Sommartid samlas renarna till kalvmärkning eller flyttning till andra betesmarker, under hösten och vintern sker det inför slakt, skiljning och flyttning till vinterlanden och under våren sker samling inför skiljning och flyttning till vår och kalvningslanden. Uppsamlingsområden är marker dit renarna beger sig vid viss vindriktning och väderlek och där de sedan har benägenhet att stanna upp. Ett uppsamlingsområde kan vara både stort och litet. Ytan har ingen exakt avgränsning utan anger det huvudsakliga området under normala förhållanden. Åretruntland Marker där samebyarna har rätt att bedriva renskötsel under hela året. Definieras enligt Rennäringslag (1971:437). 10 (10)