Den marxistiska frontens manifest

1 MARXISTISK FRONT Den marxistiska frontens manifest E tt spöke hemsöker ModellVärlden. Det är kommunismens spöke. Det har vandrat länge över Storbritannien. Och nu har det kommit hit. Det kommunistiska spöket växer sig starkare var dag. Vi ser hur de förtryckta reser sig och gör sig redo att ta tillbaka vad de har blivit bestulna. Vi är Marxistisk Front. Innehållsförteckning 1. Vår politik 2. Kapitalism, sida 2 3. Klassamhälle, sida 3 4. Miljöförstöring, sida 4 5. Rasism, sida 5 6. Könsmaktsordning, sida 6 7. Förtryck av HBTQ-personer, sida 7 8. Socialism, sida 8 9. Kommunism, sida 9 10. Revolution, sida 11 Marxistisk Front är ett kommunistiskt parti med en marxistisk samhällsanalys. Vi är även antirasister, feminister, samt tar en aktiv kamp emot förtryckandet av HBTQ och andra marginaliserade grupper. Vi ser även vikten att motverka dagens miljöförstöring. Vi anser denna till stor del vara ett symptom av kapitalismen och är därför socialekologister. 1

2 Kapitalism Kapitalismen är det ekonomiska system vi lever i idag ett relativt nytt ekonomiskt system, enbart ett fåtal sekler gammalt. Den mest utmärkande delen av kapitalismen är dess produktionssystem. Produkter är i marxistisk teori sådant vi vill eller behöver ha men finns utanför oss. Produktionsmedel är allt sådant som skapar produkter. Till produkter hör alltså så vitt skilda saker som kunskapen högstadieelever mottager i sina klassrum, bussresan så många i Sverige åker varje dag, samt måltiderna de med tillräckligt mycket pengar äter varje dag. Produktionsmedlen här är skolorna, bussarna, samt alla de verktyg som används för att färdiggöra maten vi innan den kommer till matbordet. Arbetarna i de här fallen är lärarna, busschaufförerna och alla de som hanterar maten innan den slutar upp i våra magar.. I kapitalismen besitter privata aktörer, kapitalister, privat egendom, i form av bland annat produktionsmedel. Det finns en kraftigt begränsad tillgång på privat egendom. Därför arbetar inte kapitalisterna själva med dessa utan låter egendomslösa, arbetare, göra det. Privat egendom skiljer sig från personlig egendom som är den egendom man använder personligen. Privat egendom är sådan egendom andra använder åt en, exempelvis produktionsmedel. Personlig egendom är exempelvis din bostad, dina kläder eller din säng, medan privat egendom skulle kunna vara en fabrik eller en maskin som du låter någon annan bruka för att ta en del av vinsten själv. Arbetare skapar med produktionsmedlen produkter vilka kapitalisten beslagtar och säljer. Kapitalisten behåller mervärdet av priset den säljer produkterna för. Lönen arbetare får ut är bara en liten del av det värde dessa skapat. De som inte besitter privat egendom tvingas arbeta för de som gör det gör man inte det har man inte råd ens med det mest nödvändiga. Man får i sådant fall leva med extremt dåliga materiella förutsättningar oftast innebär det här svält och död. Kapitalisterna är ekonomiska diktatorer i sina företag. Att påstå att kapitalismen är frihetlig, att den bygger på frivilliga avtal, är alltså en osanning. På sin höjd kan en egendomslös välja härskare, samt mellan arbete för dessa och usla livsvillkor/döden. Detta är vad som kallas löneslaveriet, och det är något Marxistisk Front motsätter sig. I kapitalismen tillverkas produkter för att säljas, och fokuset ligger i produktionen på vinstmaximering. Även detta är Marxistiskt Front emot vi tror på ett system där fokuset ligger på att skapa en produkt som bidrar med största möjliga nytta till samhället. 2

3 Klassamhället I den kapitalistiska ekonomin präglas produktionen alltså av motsättningar mellan ägare och egendomslösa. Dessa motsättningar, eller klassskillnader, är vad som präglar samhällets utveckling och vad som måste prägla våra lösningar på kapitalismens kriser. Vi har alltså två samhällsklasser. En av dessa är i ständig majoritet och lever sina liv beroende av att sälja sitt arbete till andra. Denna klass är proletariatet, bestående av s.k. proletärer, eller arbetarklassen. Proletärerna tvingas, då de är egendomslösa, att sälja sitt arbete till kapitalisterna eller borgarklassen. Den andra samhällsklassen är borgarklassen, bestående av kapitalisterna. Denna klass är i ständig minoritet och är genom sitt ägande av produktionsmedlen i en överordnad ställning. Deras ägande tillåter dem att utnyttja arbetarklassens underordnande för att göra sin vinst. Häri ligger den centrala intressekonflikten, Proletär mot borgare. Varje krav på löneökning eller kortare arbetsdag motsätts av borgarklassen som helhet, detta då det ligger i deras ekonomiska intressen att exploatera proletariatet i en så hög grad som möjligt. Varje seger i proletariatets namn är alltså en seger över borgarklassen. Exempel på dessa har varit många under byggandet av välfärdsapparaten eller den enorma fackliga rörelse som har höjt löner och sänkt arbetstiden, detta trots massivt motstånd från borgarklassen. 3

4 Miljöförstöring Vår planet är på randen till en gigantisk katastrof. Den Jord som våra förfäder vandrade på och håller vi på att ödelägga. Isarna smälter, extrema väderförhållanden blir vanligare och vanligare och miljarder människor kan inom en snar framtid tvingas fly ifrån sina hem p.g.a. klimatförändringar som gör deras närområde obeboeligt. V i vill att våra barn, och deras barn, ska få ärva jorden i bättre skick än vad vi fick den i. Därför är Marxistisk Front ett ekologistiskt parti. Vi kommunister förstår att miljön är vår tids ödesfråga och att det är vår uppgift att försvara och skydda vår jord ifrån de hot som idag uppenbarar sig. Vi förstår att miljöfrågor präglas av samma konfliktlinje som präglar det kapitalistiska samhället. Borgarklassen, som äger företagen, är även här de stora bovarna. Den klass som gör miljardvinst på miljöfarliga bilar och energi kommer inte att bromsa utvecklingen i tid. Det är tydligt att kapitalet och deras företrädare i den borgerliga klassen kommer att fortsätta följa sina ekonomiska intressen. Kapitalismen kan aldrig vara hållbar, utan kommer att driva sin vinstmaximering tills jorden har gått under. Marxistisk Front ser även stora problem med det som präglat miljöpolitiken de senaste åren där individuella klimatsmarta val ses som något som kan lösa klimatkrisen. Det är inte huruvida en person väljer att köpa en elbil eller endast köpa närproducerad mat som gör skillnad, de flesta i Sverige har inte råd med sådant. Den riktiga lösningen ligger i kollektiva lösningar. Den ligger i till exempel att rena industrin, försvåra för köttindustrin och att göra kollektivtrafiken avgiftsfri samt bygga ut den. Det är inte genom enskilda val i det kapitalistiska samhället som vi kan få stopp på klimatproblemen, utan genom en total samhällsomvälvning. Vi ser genom borgerliga koncept såsom äganderätt och står fasta där de moderna arbetarpartierna har svikit oss alla. Miljön är vår tillsammans. Sveriges natur och energibehov är i allas intresse och är inte något privata intressen någonsin ska få styra. 4

5 Rasism Den moderna rasismen föddes då koloniseringen av Amerika tog vid i slutet av fjortonhundratalet. Den var, och är än idag, ett medel för att ursäkta en brutal behandling av folkgrupper vars arbetskraft och mark man vill utnyttja för vinstmaximering. Idag, när världen är något mindre segregerad och global än den har varit innan, när vi ser många med utomeuropeisk härkomst i Europas framför allt arbetarklass, är det även ett medel för något annat. Rasismen är idag ett medel med vilket man kan förhindra kritik av kapitalismen. Rasismen riktar ilskan över fattigdom, över arbetslöshet trots bostadsbrist, på en syndabock invandrare. Idag är rasism om inte mer aktuellt än på länge. Även om den antirasistiska kampen har kommit en lång väg och rasismen på många sätt i alla fall är mindre tydlig än den tidigare har varit, sitter ett rasistiskt parti i parlamentet och normaliseringen av rasismen ökar snabbt. Detta tar sig uttryck i allt från att hatbrott mot etniska och religiösa minoriteter ökar, till att vita ger sig själva tolkningsföreträde i frågor om rasism och därmed bidrar till att debatten blundar för många problem som finns. Vi i Marxistisk Front ser att kapitalismen har tjänat på rasismen med ex. slavhandel, lägre löner åt minoriteter och genom att få arbetarklassen att fokusera på påhittade skiljelinjer mellan olika etniciteter eller religioner, istället för den stora konflikten, vilken ligger mellan arbete och kapitalägande, mellan proletärer och kapitalister. Men vi ser även att rasismen inte är sprungen ur kapitalismen, och att kapitalismen inte behöver rasismen för att överleva (och vice versa). Därför anser vi att det alltid kommer att krävas separata kamper för att bekämpa båda två, tills vi har uppnått ett klasslöst samhälle fritt från rasism. 5

6 Könsmaktsordning Marxistisk Front är feminister. Detta är vi eftersom vi ser att det finns strukturer som gynnar män gentemot kvinnor i vårt samhälle (den s.k. könsmaktsordningen eller patriarkatet), och att vi vill göra något åt det. Vi ser hur kvinnokampen liksom klasskampen har fört historien framåt. Detta kan vi se exempel på i allt från kampen för kvinnlig rösträtt i början av 1900 talet till kampen om dagis på 60 och 70 talen till kampen för aborträtt som har pågått en ytterst lång tid överallt och som fortfarande fortskrider, även i Sverige. Vi ser, precis som i frågan om rasism, att kapitalismen och könsmaktsordningen samverkar och upprätthåller varandra, men att de inte heller är beroende av varandra. Även arbetarrörelsen är färgad till stor del av könsroller och sexism, och patriarkala strukturer fortgår även inom våra väggar. Vi tar kampen varje dag mot ord och handlingar som upprätthåller könsmaktsordningen, inom partiet likaså som mot utomstående. En socialism som inte tar kampen på allvar även mot könsmaktsordningen är ingen socialism vi tänker ställa upp på. Men vi ser också ett stort problem med den liberalfeminism som har vuxit sig väldigt stark de senaste åren. En feminism som bara förespråkar frigörelse för överklassens kvinnor är ingen feminism värd att ha. I enlighet med resten av vår analys av klassamhället och könsmaktsordningen, är inte heller, som denna liberalfeminism ofta går ut på, individens handlingar det som spelar roll på riktigt. Om ex. en familj väljer att dela lika på föräldraledigheten är det självklart bra, men det krävs en samhällsövergripande kamp för att kunna göra skillnad på riktigt. Därför behövs enligt oss både klasskamp och kvinnokamp i samverkan. 6

7 Förtryck av HBTQ HBTQ personer är utsatt för ett väldigt omfattande förtryck och hat i dagens samhälle. En fjärdedel av alla transpersoner har utsatts för hatbrott på grund av sin könsidentitet, och 96 % upplever sig ha blivit diskriminerade på grund av densamma. Transsexuella ungdomar löper otroligt stor risk att begå självmord. Ofta respekteras inte så grundläggande saker som att få bli tilltalad med rätt pronomen. Homo och bisexuella har också en väldigt svår situation idag. Homo eller bisexuella utsätts i mycket hög grad för intolerans av familjer, skolkamrater, kollegor och vänner, och löper mycket större risk för att bli utsatt för våld än motsvarande personer med heterosexuell läggning. Även om HBTQ kampen har gjort stora framsteg de senaste åren finns otroligt mycket kvar att göra. Samhället som helhet måste veta mer om HBTQ personer, och mer hjälp och stöd måste erbjudas. 7

8 Socialism Socialismen är ett ekonomiskt system där privata aktörer inte längre har makt över produktionen och marknaden. I socialismen ägs produktionsmedlen av de som arbetar med dem proletärerna. Detta är definitivt en positiv utveckling gentemot kapitalismen. Inte längre slavar arbetarna i socialismen för ekonomiska diktatorer. I den icke kommunistiska socialismen, såsom kollektivism och marknadssocialism, är löner fortfarande en faktor i huruvida du överlever eller inte. I en marknadssocialistisk ekonomi produceras produkterna för vinstens skull, snarare än med produkternas effektivitet som mål. Och i kollektivismen är arbetskuponger bara ett nytt namn för lön, bara ett nytt namn för löneslaveriet. Av dessa anledningar anser vi inte ren socialism vara optimalt. Av dessa anledningar är Marxistisk Front kommunister. Vi ser dock, såsom vi förklarar ytterligare nedan, att socialismen är något nödvändigt på vägen emot kommunism. 8

9 Kommunism Marxistisk Front är kommunister. Det innebär att vi tror på ett klasslöst, penningslöst och statslöst samhälle. Mindre abstrakt kan det sägas att ett kommunism är ett när samtliga människor i ett samhälle har tillgång till hela det samhällets resurser. Kommunism är den absoluta avsaknaden av privat egendom. Hela samhället har här ett gemensamt förråd där alla dess resurser finns att tillgå. Hela samhället, alla dess individer, har rätt att ta vad de vill ha från detta förråd. En vanlig kritik av idén om detta system är argumentet att människor inte kommer kunna samsas kring de produkter som finns tillgängliga. De flesta kommunister menar att systemet mycket riktigt inte skulle fungera i dagsläget, då nödvändiga och populära produkter finns i ett för lågt antal för att tillfredsställa alla vill ha åtkomst. De flesta kommunister tror nämligen att sann kommunism enbart kan uppstå i ett extremt industrialiserat samhälle där produktionen av samtliga varor är så hög att brist och otillräcklighet fullkomligt försvinner. Dessa kommunister tror på införandet av en socialistisk ekonomi som ett förläge till kommunismen, under vilken industrialiseringen och automatiseringen har hög prioritet. Den socialistiska ekonomin är inte optimal, men den är organiserad på folkets villkor på en mycket högre nivå än kapitalismen. Och den är därför det nödvändiga stadiet mellan kapitalism och kommunism, eftersom den kan möjliggöra de materiella förutsättningarna för ett kommunistiskt samhälle. Det brukar också invändas att ingen skulle vilja arbeta i ett kommunistiskt samhälle. Men i så fall skulle det borgerliga samhället för länge sedan ha gått under av slöhet, för de som här arbetar förvärvar ingenting, och de som förvärvar i detta samhälle arbetar inte. Vid de flesta middagsbord i Sverige, ett industrialiserat och rikt land där förhållandevis få lever i världslig fattigdom (även om den relativa fattigdomen är utbredd), kan man ta hur mycket mat man än vill, så länge man inte tar så mycket att det hindrar andra från att äta så mycket de behöver. Detta är kommunism. Ett samhälle där man har så mycket att alla kan ta vad de vill ha, så länge de inte förtrycker andras rätt att uttrycka samma behov. Full kommunism kan dock bara existera när det finns mat på middagsbordet så att alla kan ta precis vad de vill ha innan det behöver vi staten och socialismen. Det är en förälder som ser till vem som får vad, för att förhindra att ett av syskonen vid bordet tar all den andres mat, samtidigt som den arbetar för att skapa de materiella förhållanden som krävs för att syskonen ska kunna ta vad de vill. 9

10 En funktion av kommunismen som ofta glöms bort är statslösheten. Nationalstaten existerar för att upprätthålla det ekonomiska system som är kapitalismen, och ett samhälle med en stat kan aldrig vara ett fritt samhälle på riktigt, eftersom staten är en institution som beror på privat egendom. Staten är alltså en i grunden förtryckande struktur, då vi ser att den i grund och botten är ett verktyg för en klass att förtrycka en annan. Eftersom det, när proletariatet har organiserat samhället på sina villkor och klasssamhället helt och hållet har dött ut, när mänskligheten är så pass industrialiserad att brist och knapphet inte längre finns kvar, kommer staten inte längre att vara nödvändig. Först när statsapparaten dör ut är världen på riktigt klasslös för även statsmännen är en klass av människor med med makt än en annan. Många har gått på kapitalistisk propaganda om att kapitalismen skulle vara det mest effektiva ekonomiska systemet. Men i kapitalismen skapas produkter med vinsten som mål, snarare än effekten. Att sälja flest produkter för totalt mest vinst kommer först, detta är i kapitalismen hela målet med produktionen. I ett kommunistiskt samhällssystem är produktens effekt hela målet med produktionen produkten produceras för att skapa största möjliga nytta på samhällsnivå. Detta om något är effektivitet, i jämförelse med kapitalismens jakt på vinst för vinstens skull. 10

11 Revolution En social revolution är en högre samhällsforms ersättande av en lägre. Det här innebär att en förtryckt samhällsklass ersätter sin förtryckare som den styrande, med vissa undantag, såsom i den framtida sociala revolutionen i vilken vi övergår från socialism till kommunism i denna slutar klasser att överhuvudtaget existera. En tidigare social revolution var den borgerliga, då borgarklassen avsatte adeln och övertog rollen som den härskande klassen. Exempel på rena borgerliga revolutioner är den Amerikanska revolutionen (1775) och den Franska revolutionen (1789). Framför oss har vi en annan social revolution den proletära revolutionen. I den proletära revolutionen tar proletariet över rollen som den härskande klassen, blir de som styr produktionen, och borgarklassen upphör att existera som samhällsklass. Marxistisk Front ser nödvändigheten i en proletär revolution. Detta kan enbart vara en socialistisk revolution. Och den bör ha kommunistiska ambitioner. Häri ligger vår största meningsskiljaktighet med de småborgerliga reformisterna. De hävdar sig förespråka samma samhällsomvälvning som vi gör, men missförstår klassernas roll i samhällets utveckling. De utgår från att byggandet av socialismen är möjlig utifrån ramverken som borgarna använder för att motivera och utöka sin kontroll över ekonomin och arbetarklassen. De hävdar stolt att en majoritet i riksdagen kommer att leda till samhället vi strävar efter. Detta är självklart helt och hållet fel. Dels för att de missförstår varför och hur vårt parlamentariska system fungerar. Reformisterna begår ett till stort fel, när de stannar sina ambitioner vid socialism. Som vi har täckt innan räcker inte det. Marxistisk Front kommer forsätta i den revolutionära kampen tills vi har uppnått det klasslösa, penningslösa och statslösa samhället. I den svenska borgerliga demokratin ombeds vi helt enkelt lämna över vår folkliga makt till en liten grupp människor som säger sig representera våra intressen. Denna representering är inte mer än en kapitalistisk lögn för att motivera det borgerliga samhällssystemet. De menar alltså att vi ska lita på människor som, för att nå sina maktpositioner, var beroende av kapitalisters sponsorpengar för marknadsföring? De tillhör ju den maktelit som står att tjäna på det kapitalistiska klassamhället genom lobbyism, genom höga politikerlöner! 11

12 Självklart har vi inga anledningar att lita på borgerliga politiker. Och borgerliga är alla politiker som nått sin position med borgarskapets hjälp, Moderater eller Vänsterpartister. Och borgerliga är de politiker som vägrar se det orättvisa samhälle vi lever i idag och de som vägrar att göra något åt det. Parlamentarism kan vara en viktig del av vår kamp, men den får aldrig ta över huvuddelen av den, helt enkelt eftersom vi aldrig kan uppnå det vi vill fullt ut inom parlamentarismens ramar. Vi lever i en borgerlig ekonomi, och det är samhället reformisterna vill förhålla sig till. Sin, så kallade, radikala analys till trots går de stolt ut med nya lagar och reformer som visserligen retar upp överklassen, men inte på allvar tar bort deras makt. Vi förstår att så länge det existerar en överklass med ekonomisk och samhällig makt kommer klasskampen att fortgå och arbetarklassen kommer att fortsätta kämpa i motvind. Som historiematerialister ser vi att all historia har drivits framåt av klasskamp, och att det är den som har gett oss det vi har idag. Även om den borgerliga historieskrivningen inte vill erkänna det, är det klasskamp som har lett oss fram till det samhälle vi har idag. Från slavsamhället till feodalsamhället till kapitalismen har det varit de förtryckta klassernas kamp som lett historien framåt. Varje samhällsomvälvande revolution har alltså varit ett resultat av klasskamp, borgerliga inkluderat. Vi ser även att de progressiva förändringar som har drivits igenom även sedan allmänna och fria val infördes har haft utomparlamentariska folkrörelser som största drivkraft bakom dem. Det relativt fria samhälle vi har idag är alltså inte ett resultat av borgerlig vänlighet utan arbetarkamp. De lagar och den förtryckarapparat som den kapitalistiska staten kräver kommer att göra allt för att motverka en eventuell parlamentarisk övergång till socialism. Dessutom finns alltid en överhängande risk att reform i sig och att stanna i riksdagen blir viktigare än det socialistiska målet. Därför är vi revolutionära. Vi förkastar reformisternas kritik om att revolutionen skulle vara odemokratisk, faktum är att det är en nödvändighet och ett måste. Det finns inget odemokratiskt i att avskaffa borgarnas diktatoriska kontroll och ge makten till de som tar vårt land framåt. Vi ser det snarare som odemokratiskt att förstå kapitalismens omänsklighet och förtryck av majoriteten men att sedan avstå revolution i den borgerliga demokratins namn. Må den härskande klassen darra för en kommunistisk revolution. Proletärer har ingenting att förlora annat än sina bojor. Men de har en värld att vinna. Proletärer i alla länder, förena er! 12