att behörighetsregler och utbildningssystem i respektive land utformas så att en gemensam nordisk arbetsmarknad kan upprätthållas;

Förord De nordiska läkarförbunden bedriver sedan år 1976 ett gemensamt prognosarbete. Mot bakgrund av överenskommelsen om gemensam nordisk arbetsmarknad för läkare som träffats mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige beslöt förbundens centralstyrelser att uppmana de nordiska läkarförbunden att verka för: en balanserad läkararbetsmarknad i varje land; att behörighetsregler och utbildningssystem i respektive land utformas så att en gemensam nordisk arbetsmarknad kan upprätthållas; att dessa förhållanden regleras så att nordiska läkares tillgång till den internationella arbetsmarknaden underlättas. Den samnordiska arbetsgruppen kring arbetsmarknadsprognoser, behörighetsregler och utbildningssystem lämnade 1978 sin första rapport med beräkningar över tillgång och efterfrågan av läkare i de nordiska länderna fram till år 1985. Därefter har rapporter redovisats vartannat år från och med år 1982. Föreliggande rapport är den tolfte i ordningen och innehåller dels en tillgångsberäkning fram till år 2020, dels två efterfrågeberäkningar fram till år 2015. Danmark har i år inte haft möjlighet att ta fram en reviderad prognos utan här används siffrorna från 2000 års rapport. Ansvariga för innehållet i denna rapport är: Kasper Axel Nielsen Den almindelige danske lægeforening (år 2000) Hannu Halila Finland läkarförbund Sveinn Magnússon Læknafélag Islands Anders Taraldset Den norske lægeforening Kerstin Johansson Sveriges läkarförbund Samnordisk arbetsgrupp för prognos- och specialistutbildningsfrågor (SNAPS) Maj 2002

2 Innehåll Inledning... 3 Lägesbeskrivning Danmark... 6 Finland... 7 Island... 8 Norge... 9 Sverige... 11 Läkartillgång och efterfrågan Danmark... 13 Finland... 22 Island... 27 Norge... 32 Sverige... 38 Norden... 47 Definitioner... 50 Diagram över läkarkåren i de nordiska länderna... 52 Diagram över tillgång och efterfrågan av läkare i de nordiska länderna... 54

3 Inledning De nordiska läkarförbunden kan nu se tillbaka på ett 25-årigt gemensamt prognosarbete om den nordiska läkararbetsmarknaden. Från en blygsam start med siktet inställt på år 2000 försökte förbunden redan år 1984 att utsträcka prognosen till år 2020. Därmed kunde förbunden synliggöra den snabba ökningen av läkarkåren fram till en topp något decennium in på 2000-talet och därefter en ganska hastig minskning när de stora årskullar som utbildades på 1970-talet går i pension. Arbetsgruppen har många gånger understrukit att dess prognoser inte får uppfattas som en förutsägelse om framtiden: så här kommer det att bli. Prognosens syfte är i stället att göra en konsekvensbeskrivning av politiska beslut om läkarutbildningens storlek, arbetstidens längd, pensionsålder m.m.: så här kan det bli på grund av de val som vi redan har gjort och om efterfrågan på läkare utvecklas i enlighet med våra räkneexempel. Avsikten är att ge underlag för korrigering av en icke önskvärd utveckling. Det tar lång tid (inemot 15 år) att utbilda en specialistkompetent läkare. Det är därför nödvändigt att de myndigheter som ansvarar för läkares grundutbildning och vidareutbildning har ett långsiktigt perspektiv på läkarförsörjningen. Snabba kast i utbildningsdimensioneringen skapar problem för fakulteter och vårdorganisation och kan ge specialiteter en skev åldersstruktur. En självkritisk granskning av de gjorda prognoserna visar, att arbetsgruppen tämligen väl har kunnat beräkna den framtida läkartillgången, även om det har funnits en viss tendens till överskattning. På efterfrågesidan har träffsäkerheten har varit sämre, vilket återspeglar avsaknaden på långsiktiga politiska beslut om den viktigaste faktorn i sammanhanget, d.v.s. hälso- och sjukvårdens resurser. Som exempel kan nämnas att de nordiska läkarförbunden 1986 räknade med att ca 68 000 läkare skulle efterfrågas i Norden år 2000. Detta kan jämföras med dagens nordiska efterfrågan på ca 78 000 läkare. År 1990 hade förbunden höjt efterfrågeprognosen för år 2000 till 72 000.

4 Trots de brister som kan konstateras har prognosarbetet varit av stort värde. Det har gett de deltagande förbunden större kunskap om utvecklingen på läkararbetsmarknaden, och det har ökat medvetenheten i kåren om de ekonomiska faktorernas betydelse för efterfrågan på läkare. Existensen av en gemensam arbetsgrupp har främjat informationsflödet och skapat en överblick av det nordiska området som det annars hade varit svårt för ett enskilt förbund att åstadkomma på egen hand. Läkarförbundens arbete har också bidragit till att hålla frågan aktuell hos de ansvariga myndigheterna och öka deras handlingsberedskap. I den prognos som nu framläggs redovisas en beräkning av läkartillgången fram till år 2020. Beräkningarna för efterfrågan har år 2015 som slutår p.g.a. osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen. Här redovisas också två alternativ. Det ena bygger på antagandet att det kommer att finnas en ekonomisk tillväxt som i förening med en fortsatt medicinsk-teknisk utveckling skapar en expanderande arbetsmarknad för läkare (alternativ A). Det andra alternativet utgår från en mindre gynnsam ekonomisk utveckling som endast tillåter att antalet läkare ökar proportionellt till befolkningstillväxten (alternativ B). Skulle efterfrågan utvecklas i enlighet med det expansiva scenariot (alt A) pekar prognosen mot att vi kommer att få en ganska väl balanserad arbetsmarknad inom Norden under prognosperioden. Norges stora läkaröverskott under åren 2005 2015 skulle enligt denna prognos komma att balanseras upp av de övriga nordiska ländernas efterfrågan under denna period. När det uppstår obalanser på de enskilda ländernas arbetsmarknad har de senaste 30 årens erfarenheter visat att stora överströmningar över gränserna äger rum. Skulle efterfrågan på läkare endast utvecklas i takt med befolkningsutvecklingen (alt B) pekar prognosen mot att ett drygt 5 %-igt överskott på läkare kommer att uppstå från och med år 2010. Detta behöver inte betyda att en arbetslöshet på 5 % hotar enligt detta scenario. Långt innan någon ner omfattande arbetslöshet växer fram kommer olika marknadsanpassningar att äga rum som dämpar en sådan utveckling. Förbundens prognoser får aldrig tolkas som att en viss procentuell arbetslöshet eller läkarbrist kommer att uppstå vid en given tidpunkt. Istället skall prog-

5 noserna betraktas som underlag för att avgöra vilka typer av marknadskrafter som kommer att sättas i rörelse under prognosperioden. De definitioner som används i prognosen förklaras närmare i slutet av rapporten på sid 50.

6 Lägesbeskrivning Danmark (Avsnittet är ej uppdaterat från år 2000) År 1999 (senast gjorda beräkning) fanns det i Danmark drygt 16 700 läkare under 70 år (som är den formella pensionsåldern). Av dessa var nära 9 500 anställda vid sjukhusen, 3 400 verksamma i allmänläkarvården och 800 specialister i öppen vård. Universitet och forskningsinstitutioner sysselsatte 800 läkare. Återstoden var anställda i den sociala sektorn, vid statliga institutioner m.m. Slutligen var en grupp frånvarande från arbetsmarknaden på grund av värnplikt, tjänstledighet, barnledighet och sjukdom m.m. Det finns tre medicinska fakulteter i Danmark (Köpenhamn, Århus och Odense), och det samlade intaget av studerande anges av Utbildningsdepartementet vara 965 per år. Det exakta antalet är förmodligen något högre, eftersom universiteten vid sin antagning arbetar med visst överintag och reservplatser. Precis hur många som faktiskt antas på universiteten till medicinstudier finns det inga centrala uppgifter om. Den offentligt finansierade hälso- och sjukvården kostade år 1998 ca DKK 61 miljarder enligt den officiella statistiken, men beloppet är något osäkert. Primärvården tar i anspråk ca 15 miljarder, medan resten sålunda går till sjukhussektorn. Det är svårt att exakt ange hur stora de privata utgifterna för hälso- och sjukvård är. Den officiella statistiken uppskattar beloppet till ca 14 miljarder år 1998. Sedan 1988 har sjukhusutgifternas genomsnittliga realökning varit på ca 2 % årligen. De privata hälso- och sjukvårdsutgifterna alltså dem medborgarna själva betalar direkt har ökat kraftigare, nämligen ca 3,5 % årligen under samma period. Som andel av BNP har de offentliga hälso- och sjukvårdskostnaderna under perioden 1993-1998 sjunkit från 6,8 % till 6,4 %. Den minskade andelen beror på att BNP under de senaste åren har ökat kraftigt. I reella tal har utgifterna ökat något, men det finns stora behov av ökade resurser till

7 hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvårdsutgifternas andel av de totala offentliga utgifterna har varit stigande under de senaste åren, från ca 8,8 % 1993 till ca 9,3 % 1998. Finland Antalet läkare i Finland under 62 år var vid årsskiftet 2001/2002 totalt 15 900. Därutöver fanns ca 1 000 finska läkare i yrkesverksam ålder bosatta utomlands. De senare åren har läget på läkararbetsmarknaden varierat betydligt. I början av år 2002 fanns det omkring 100 arbetslösa läkare, medan arbetslöshetssiffran åtta år tidigare var närmare 700. Det är brist på specialister i vissa verksamhetsområden, och på hälsocentralläkare i vissa delar av landet. Det förbättrade sysselsättningsläget för läkarna har många orsaker. Den främsta är kanske att kommunerna nu har börjat anställa flera vikarier jämfört med åren under konjunktursvackan. Sedan tidigare har staten beviljat extra statsunderstöd till de sjukhus och hälsocentraler som anställer läkare, vilka skall genomgå den nya tilläggsutbildningen i primärvården (särskild utbildning i allmänpraktik). Universitetssjukhusens extra statsbidrag för undervisning och forskning har ökat antalet forskartjänster för läkare. Finländska läkare har också i högre grad än tidigare flyttat utomlands. Antalet utländska läkare från länder utanför EU har minskat från ca 400 i början av 1990-talet till mindre än 200 i dagsläget. Finland har i stort sett återhämtat sig från den ekonomiska lågkonjunkturen. Den offentliga sektorn har dock inte återhämtat sig i samma takt som exportindustrin. Den totala arbetslöshetsgraden är fortfarande ganska hög, 10 %. Hälso- och sjukvården i Finland kostade år 1999 ca 49,2 miljarder FIM (8,3 miljarder ). Hälso- och sjukvårdens andel av BNP för år 2000 var 6,6 %. Från år 1993 minskades antagningen till de medicinska fakulteterna från över 500 nya studerande årligen till nivån 360. Därefter har man ökat antalet nya studerande, först till 425 (1998), sedan till 485 (1999), och till 550 (2001). Det finns förslag att öka antalet till 600 redan år 2002. Den framtida efterfrågan på läkare är svår att förutse. Den största orsaken till förslaget att höja antalet

8 nya studerande är dock åldersfördelningen i läkarkåren. De stora åldersklasserna börjar att pensioneras inom 5 år och man måste ta hänsyn till detta. Finland fick ny arbetstidslag år 1996. Lagen omfattar för första gången också läkarna och är en följd av EU s arbetstidsdirektiv från år 1993. Lagen gäller också läkare under specialistutbildning. Antalet jourtimmar per år beräknas emellertid minska ganska mycket. Därför har Finlands läkarförbund betonat att i framtiden bör en större del av läkarnas lön utgörs av grundlön. Island Vid årsskiftet 2001/2002 fanns det i Island drygt 980 läkare under 70 år (som är både den formella och den faktiska pensionsåldern). Därtill kommer ca 420 läkare som befinner sig utomlands. Av dessa fanns 166 i Sverige (jfr 176 år 2000), 86 i USA (109), 110 i Norge (116), 20 (26) i Storbritannien och 17 (17) i Danmark. Majoriteten av läkarna utomlands är i åldern 30 40 år. Sannolikt är största delen under vidareutbildning, eftersom de flesta isländska läkare gör sin vidareutbildning i utlandet. Det finns dock en grupp som anses ha utflyttat för gott (läkare äldre än 40 år), och antalet har stigit från 100 till 200 under de senaste åren. I arbetsgruppens rapport 2000 förutsågs att arbetsmarknaden skulle vara i tämligen god balans, eller att antalet utomlands skulle öka något. Detta har visat sig stämma väl överens med siffermaterialet i denna rapport. Hemmamarknaden förefaller vara mättad enligt dagens ekonomiska och hälsopolitiska ramar, och läkaröverskottet stannar utomlands. Underskott i statsbudgeten ledde till en hård åtstramningspolitik med omstruktureringar, rationaliseringar och prishöjningar i hälso- och sjukvården under mitten av 1990-talet. Trots ljusare tider och positiv statsbudget så lider sjukvården av kontinuerligt behov för ökade tillskott. Någon arbetslöshet förekommer inte bland yngre läkare, och endast enstaka äldre läkare har varit ar-

9 betslösa periodvis. Läkarna stannar i allmänhet utomlands till dess en garanterad tjänst kan erbjudas. Det innebär emellertid att det uppstår en viss obalans i den verksamma läkarstaben: sjukhusen har oftast dels relativt oerfarna underläkare, dels specialister som har återvänt från utlandet, men de erfarna underläkarna är utomlands. Förhållandena på den internationella arbetsmarknaden spelar stor roll för Islands läkarförsörjning och medför en viss osäkerhet i arbetsmarknadsprognosen. Det är svårt att förutse hur stor andel av de isländska läkarna i utlandet som skulle söka tjänster i Island vid eventuellt ökade pensionsavgångar längre in på 2000-talet. Ett osäkerhetsmoment är hur EU s regler om arbetstider kommer att införas i Island. Den medicinska fakulteten vid Islands universitet i Reykjavik tillämpar fortfarande antagningsbegränsning (numerus clausus) efter den första terminen, d.v.s. alla som vill får börja studierna, men efter en termin begränsas antalet till f.n. 40 platser. Fr.o.m. våren 2003 kommer detta system att ändras och inträdesexamen införs. Detta väntas leda till att antagningen ökar till 48 platser och att bortfallet blir minimalt efter påbörjade studier. Vid årsskiftet 2001/2002 fanns det drygt 50 isländska medicinstuderande vid utländska universitet, varav 41 i Danmark och 9 i Ungern. Dessa räknas inte med i prognosen. Om endast hälften skulle återvända till Island, så skulle det innebära ungefär 10 % ökning i årlig tillgång. Den isländska hälso- och sjukvården kostade 2000 59,7 miljarder ISK (8,9 % av BNP), vilket motsvarar 210 000 ISK per invånare. Siffrorna omfattar såväl offentlig som privat sjukvård. Patientavgifternas andel av intäkterna i sjukvården har varit 15 16 % de senaste åren. Norge Vid årsskiftet 2001/2002 hade Norge ca 16 500 läkare under 67 år (som är den aktuella pensionsåldern). Ca 9 000 arbetar vid sjukhus, ca 4 300 inom primärvården (i båda siffrorna inkluderas

10 AT-läkare), ca 900 i privat specialistpraktik, ca 300 är företagsläkare och ca 600 har forskartjänster. Ca 300 är inte yrkesverksamma, vilket vägs upp av lika många över 67 år som är yrkesverksamma. Dessa siffror inkluderar endast läkare i heltidstjänst. 2 568 läkare är utländska medborgare. Större delen eller 1 186 är nordiska medborgare, varav 672 från Sverige. Antalet läkare från Tyskland är ökande, och det är nu 579 tyska medborgare som arbetar som läkare i Norge. Under åren 1994-2001 har ca 7 200 utländska läkare (och ca 4 500 norska) fått norsk legitimation. Alla de utländska läkarna är visserligen inte verksamma i Norge, men av dem som fått legitimation under perioden är så många som ca 1 850 fortfarande kvar i landet. Därutöver finns utländska läkare med tillfällig behörighet (licens). Andelen utländska läkare är högst i de fyra nordligaste fylkena samt Sogn och Fjordane. Främst rör det sig om allmänläkare samt underläkare, vilket hänger samman med att endast 36,2 % av de nämnda 2 568 utländska läkarna har norsk specialistkompetens (mot 58,4 % för norska läkare). Arbetsmarknadsmyndigheterna har arbetat aktivt för att rekrytera läkare från Tyskland, Österrike, Frankrike, Finland, Italien, Polen och Ungern. Bl a ges kurser i dessa länder i norska språket och kulturen. År 2001 har totalt 46 rekryterats genom detta initiativ, varav 33 från Tyskland, 3 från Finland, 2 från Österrike, 2 från Italien och 1 från vardera Holland, Polen, Storbritannien, Frankrike och Jordan. Arbetsmarknadsmyndigheterna har på detta sätt hittills rekryterat ca 400 läkare. Större delen av dessa är från Tyskland. I ett längre tidsperspektiv har antalet läkare ökat betydligt både vid sjukhus och inom primärvården. Enligt Statistiska Centralbyrån i Norge har antalet årsarbeten av läkare mellan 1990 och 2000 ökat från 4 576 till 7 073 årsarbetare vid somatiska sjukhus, från 741 till ca 1 141 vid psykiatriska sjukhus, och från 3 016 till 3 579 inom primärvården (exkl. sjukhem), totalt en ökning från 8 333 till 11 793. Fördelningen av läkartjänster styrdes tidigare genom ett partssammansatt organ. Representanterna för den kommunala sektorn sade upp detta avtal med verkan från 1 januari 1999. Avtalet ersattes av en ny lagstiftning och ett nytt statligt partssammansatt organ, Nasjonalt råd for spesialistutdanning av leger og legefordeling. Detta organ skall i högre grad än tidigare styra specia-

11 listutbildningen, dimensionera och fördela tjänsterna i specialistutbildningen. Organet är dock bara rådgivande till Helsedepartementet, som fattar besluten. De fyra medicinska fakulteterna antog under läsåret 1996/97 490 studenter i Norge. Antagningssiffran är sedan läsåret 1998/99 höjd till 590 totalt, men denna siffra inkluderar också en grupp (ca 46-90 varje år sedan läsåret 1998/99) som inte har kommit in vid medicinsk fakultet i Norge, men som har antagits av norska myndigheter för studier i utlandet och fått särskilt förmånlig studiefinansiering. Därutöver har antalet norska läkarstuderande i utlandet ökat kraftigt. De senaste åren har uppskattningsvis 300 studenter varje år påbörjat studier utomlands, och det finns nu totalt drygt 1 800 norska läkarstuderande i andra länder, de flesta i Ungern, Polen, Tyskland, Danmark, Irland, Australien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien och Holland. I Tyskland och Sverige är antalet norska läkarstuderande sjunkande, medan det är ökande i de övriga länderna. Sverige I början av år 2002 fanns det i Sverige drygt 30 000 läkare under 65 år (som är den formella pensionsåldern). Från att tidigare ha kännetecknats av överskott på läkare råder numera besvärliga brister, såväl geografiskt som specialitetsvis. Den tidigare utflyttningen av läkare till fram för allt Norge synes ha avstannat. I dagsläget beräknas ca 700 svenska läkare vara stadigvarande verksamma i Norge. Ca 50 läkare uppbär regelbundet ersättning från Arbetslöshetskassan, och ca 500 läkare (varav många sannolikt är utländska läkare) är anmälda som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen. Efter en period med god ekonomisk tillväxt i den svenska ekonomin har den höga arbetslösheten från mitten av 1990-talet pressats tillbaka. Under inledningen av 2000-talet har tillväxten mattats. Många faktorer pekar dock på att produktionstillväxten kommer återhämta sig 2003. Detta innebär att den för läkarna dominerande arbetsgivaren, d.v.s. landstingen, gradvis får en gynnsammare ekonomisk situation. Från ett läge med mycket stora underskott i landstingssektorn

12 förbättras nu långsamt resultaten som en följd av stigande skatteintäkter och ökade statsbidrag. Den relativt långsamma resultatförbättringen beror på att stora kostnadsökningar delvis tar ut effekten av de högre skatteinkomsterna. Det är inte troligt att landstingen klarar att begränsa kostnadsutvecklingen i den utsträckning som skulle behövas för att sektorn som helhet ska uppnå balans år 2002. Under åren 2001 2004 har regeringen aviserat en successiv höjning av statsbidragen till landsting och kommuner. För landstingens del beräknas nivån ha höjts med ca 5 Mdr år 2004. Under perioden 2010 2015 kommer varje år i genomsnitt ca 1 100 läkare att gå i pension, vilket är mer än tillskottet från den inhemska utbildningen och invandringen av utländska läkare utanför EES-området. Riksdagen har därför beslutat utöka läkarutbildningen med ca 225 platser per år från och med år 2001. Utgifterna för hälso- och sjukvård (enligt nationalräkenskaperna) uppgick år 2000 till ca 163 miljarder SEK, vilket motsvarar ca 7,8 % av BNP.

13 Läkartillgång och läkarefterfrågan Danmark (Avsnittet är ej uppdaterat från år 2000) Antalet läkare i Danmark var den 1 januari 1999 som är de senaste uppgifterna som föreligger 18 150 personer. Det är endast frågan om läkare under 70 år, eftersom syftet med arbetet har varit att prognostisera utbudet av yrkesaktiva läkare. Antalet yrkesaktiva läkare som arbetar på heltid och som är över 70 år är mycket litet. Av de 18 150 arbetar 1 462 i utlandet. Drar man av dessa får man 16 688 läkare som är ålders- och könsfördelade i nedanstående tabell (tabell 1). Uppgifterna utgår från Sundhedsstyrelsens (motsvarande den svenska Socialstyrelsen) läkarregister som fortlöpande förs à jour med upplysningar om legitimationsförhållanden och bostadsadress. Ca vart annat år genomförs dessutom en enkät per post till samtliga icke-pensionerade läkare med folkbokföringsadress i Danmark. Denna enkät genomfördes senast november 1997. Utgångspunkten för beräkningarna i prognosen är alltså läkarkårens fördelning på kön, ålder och nationalitet den 1 januari 1999 minus personer som var 70 år eller över den 1 januari 1999. Men upplysningar angående huvudsysselsättning härstammar från enkäten från 1997. Det antas med andra ord att sysselsättningssituationen är densamma vid början av 1999 som den var i november 1997, alltså drygt ett år tidigare.

14 Tabell 1. Läkarkåren i Danmark 1999 01 01 Åldersklass Män Kvinnor Summa Andel kvinnor % 65-69 333 46 379 12 60-64 751 162 913 18 55-59 1 392 371 1 763 21 50-54 2 303 711 3 014 24 45-49 2 109 915 3 024 30 40-44 1 849 1 142 2 991 38 35-39 1 276 1 188 2 464 48 30-34 736 975 1 711 57-29 165 265 430 62 Totalt 10 914 5 775 16 689 35 Man måste dessutom korrigera för det antal läkare som är frånvarande på grund av barnledighet, sjukdom, värnplikt m.m, eftersom man i den danska prognosen inte opererar med en generell yrkesfrekvens. Det handlar om förhållanden som i hög grad är köns- och åldersbestämda och korrektionen har utförts utifrån antaganden om könens och åldersgruppernas sannolikhet för att befinna sig utanför yrket som ett resultat av dessa faktorer. Efter denna korrektion får man fram en utgångspopulation på 15 889 läkare per den 1/1 1999. Det är stor skillnad på könsfördelningen bland läkare som arbetar i utlandet och läkare som arbetar i Danmark. Sålunda är 73,4 % av de läkare som arbetar i utlandet män, medan det endast är 65,4 % av de läkare som arbetar i Danmark som är män.

15 Den största delen av de 18 150 läkarna har danskt medborgarskap, nämligen 17 669. 191, vilket motsvarar ca 1 %, är medborgare i ett annat skandinaviskt land, medan 291, vilket motsvarar 1,6 %, har ett icke-skandinaviskt medborgarskap. Antaganden läkartillgång Med utgångspunkt i fördelningen den 1 januari 1999 och utifrån följande antaganden utförs en konsekvensberäkning över läkarutvecklingen fram till år 2020. a) Beräkningarna grundas på Undervisningsministeriets uppgifter över antagning av läkarstuderande per år enligt följande: 1992 597 1993 667 1994 667 1995 724 1996 711 1997 965 b) Köns- och åldersfördelningen bland de nya läkarna antas vara identisk med köns- och åldersfördelningen bland de läkare som har fått ut sin läkarexamen under de senaste 5 åren, vilket i det här sammanhanget betyder under perioden 1994 1998. Det antas sålunda att 57,5 % av de som kommer att få ut sin läkarexamen är kvinnor, samt att männen i genomsnitt väntas få ut denna i en lite senare ålder än kvinnorna (genomsnittlig ålder för läkarexamen för män 29,2 år och för kvinnor 28,8 år). c) Den faktiska grundutbildningen antas vara 8 år. Grundutbildningen tar teoretiskt 6,5 år att genomföra, men den reella studietiden är längre. Med verkan från 2002 sätts den officiella tiden för medicinstudier i Danmark ner med ett halvt år, men man uppskattar att denna sänk-

16 ning inte kommer att ha något inflytande på den reella studietiden, varför vi inte har korrigerat för studietidssänkningen i antagandet om den reella studietiden på 8 år. d) Bortfallet från studierna antas vara 25 %. Det antal som genomför sina studier har blivit högre i Danmark under de senaste åren, men är fortfarande relativt högt jämfört med de övriga nordiska länderna. e) De nyutexaminerade läkarnas nationalitet antas vara identisk med nationalitetsfördelningen för de läkare som har fått ut sin examen under perioden 1990 1994. Det innebär ett antagande om att nyutexaminerade läkare fördelar sig på följande sätt vad angår nationalitet: Dansk 96,6 % Skandinavisk, icke-dansk 1,5 % Icke-skandinavisk 1,9 % f) Nationalitetsfördelningen bland de 1 462 läkare som arbetar i utlandet är: Sverige 662 Norge 240 USA 105 Färöarna 81 Grönland 72 Tyskland 61 Storbritannien 50 Övriga 191 Totalt 1 462 g) Antalet läkare som väntas att avlida eller gå i pension under ett givet år bygger på uppskattning över pensions- och dödsintensitet från Sundhedsstyrelsens läkarregister som man har kunnat konstatera från 1982 1995. För varje ettårigt åldersintervall har man gjort en beräk-

17 ning av sannolikheten för att man ska avlida eller gå i pension under det aktuella året. Beräkningen har gjorts separat för män och kvinnor och det visar sig alltså en köns- och åldersbetingad döds- och pensionssannolikhet som ligger till grund för prognosen. h) Vi har inte gjort en generell korrektion för läkares yrkesfrekvens, eftersom korrektion för antalet läkare som inte är yrkesverksamma som ett resultat av värnplikt, tjänstledighet, barnledighet, sjukdom och andra orsaker har gjorts i den ålders- och könsfördelade utgångspopulationen, jfr. tabell 1 samt tillhörande kommentar. Utbud av läkare Mot bakgrund av ovanstående antaganden har utvecklingen av yrkesaktiva läkare fram till år 2020 beräknats. Resultatet framgår av tabell 2. Tabell 2. Utbud av läkare i Danmark År Män Kvinnor Summa Andel kvinnor % 1999 10 600 5 200 15 800 33 2000 10 600 5 400 16 000 34 2005 10 400 6 400 16 800 38 2010 10 000 7 500 17 500 43 2015 9 400 8 400 17 800 47 2020 8 700 9 200 17 900 51

18 För att få en närmare bild av utbudet av läkararbetskraft måste man också ta hänsyn till sysselsättningsgrad. Följande antaganden om arbetstiden har gjorts: a) Heltidsarbete antas vara 37 timmar per vecka. De flesta läkare arbetar mer, men det finns inga exakta upplysningar om detta förhållande. b) Danska läkare arbetar i stort sett inte på deltid, varför det inte finns något antagande angående omfattningen av deltidsarbetande läkare. Denna förutsättning övervärderar sålunda utbudssituationen något, eftersom det trots allt finns en mycket liten grupp deltidsarbetande yrkesaktiva läkare. c) Det genomsnittliga arbetsåret innehåller 45 arbetsveckor, 5 semesterveckor, 1 vecka med sjukdom och 1 vecka för vidareutbildning. Dessa förhållanden antas oförändrade under prognosperioden. Efterfrågan på läkare Det är brist på läkare i Danmark. Utgångspunkten för efterfrågan på läkare har därför här definierats som det existerande utbudet på läkare samt den efterfrågan som i utgångssituationen ej har kunnat täckas. Enligt Sundhedsstyrelsens senaste vakansrapport finns det ca 600 vakanta tjänster i Danmark. Det är inte oproblematiskt att använda antalet lediga tjänster som uttryck för omfattningen på den ej täckta efterfrågan t.ex. kan man föreställa sig att en del tjänster över huvud taget inte upprättas, eftersom man inte förväntar att de kan tillsättas. Siffran för vakanser påverkas alltså av utsikten om en tjänst tillsätts eller ej. I brist på ett exakt mål för efterfrågan på läkare i utgångssituationen har vi dock valt att använda vakansrapporten. Utgångspunkten för läkarefterfrågan är alltså de 15 889 läkarna samt de 600 vakanta tjänsterna, sammanlagt ca 16 500. Ideellt sett ska en prognos som handlar om efterfrågan på läkares arbetskraft baseras på en kvalitativ värdering av hur många läkare det kommer att bli behov av i Danmark under prognosperio-

19 den. En sådan kvalitativ värdering fordrar emellertid att man tar med alla de faktorer som kan tänkas påverka en efterfrågan på läkare. Sådana faktorer är t.ex. den medicinska teknologiska utvecklingen, hälso- och sjukvårdens struktur, befolkningens ålderssammansättning och dess sjuklighet, de fackliga avtalens uppbyggnad och en rad andra faktorer. Det är emellertid mycket svårt att göra en samlad värdering av hur dessa faktorer kommer att påverka den samlade efterfrågan, varför det är nödvändigt att använda mer kvantitativa modeller för att värdera utvecklingen när det gäller efterfrågan på läkare. Sundhedsstyrelsen i Danmark har i samarbete med en rad organisationer, bland annat Lægeforeningen (det danska Läkarförbundet), under en längre period arbetat med att beskriva och värdera utvecklingen av efterfrågan på läkare. Man har dels gjort en enkät hos sjukhusens ägare och de vetenskapliga sällskapen med avseende på att få deras värdering, dels gjort en demografisk prognos över efterfrågan som försöker förutsäga ändringar i efterfrågan på läkare genom att se på ändringar i befolkningens köns- och ålderssammansättning. Enkäten och den demografiska prognosen har utarbetats fördelat på specialitet för att värdera utvecklingen inom de enskilda specialiteterna. Resultaten från detta arbete visar först och främst att det är mycket svårt att utarbeta en prognos över efterfrågan med kvalitativa element. Sundhedsstyrelsens prognos över efterfrågan visar generellt sett att behovet av läkare väntas stiga med mellan 0,2 % 2,5 % per år, vilket är ett så stort intervall att det i realiteten inte är meningsfullt att arbeta med. I nedanstående prognos har vi därför valt att hädanefter fasthålla de båda välkända scenarierna från den föregående SNAPS-prognosen från 1998, nämligen en extrapolation av efterfrågan baserad på den hittillsvarande ökningen i efterfrågan under 1990-talet, nämligen ca 1 % om året (alternativ A) samt en extrapolation baserad på befolkningsutvecklingen, enligt vilken den nuvarande läkarintensiteten per invånare antas vara konstant (alternativ B). Enligt Lægeforeningens uppfattning är alternativ A det mest sannolika av dessa båda. Alternativ B uppskattas inte vara realistisk.

20 Tabell 3. Tillgång och efterfrågan på heltidsarbetande läkare År Tillgång Efterfrågan Överskott + Underskott Alt A Alt B Alt A Alt B 1999 15 900 16 500 16 500-600 - 600 2000 16 000 16 700 16 900-700 - 900 2005 16 800 17 500 17 200-700 - 400 2010 17 500 18 400 17 500-900 0 2015 17 800 19 300 17 700-1 500 + 100 2020 17 900........ Slutsatser Om utvecklingen i efterfrågan på läkare följer den beskrivna tendensen i alternativ A det alternativ det danska läkarförbundet anser är det mest realistiska så kommer det under hela prognosperioden att finnas en stigande läkarbrist. Förklaringen är först och främst att åldersfördelningen i den danska läkarpopulationen är sådan att det blir mycket stor avgång till pensionering omkring år 2008. Denna kraftiga avgång kompenseras inte av nyutexaminerade läkare inte ens med de för danska förhållanden relativt stora antagningssiffrorna på universiteten. Om alternativ B läggs till grund för prognosen kommer det efter en period med brist att bli balans och därefter överskott på danska läkare. Alternativ B är som sagt orealistisk enligt Lægeforeningens uppfattning.

21 Tillgång och efterfrågan av läkare DANMARK Heltidsarbetande läkare 22000 Tillgång Efterfrågan Alt A Efterfrågan Alt B 20000 18000 16000 14000 12000 2000 2005 2010 2015 2020

22 Finland Nuläge Antalet läkare i Finland under 62 år uppgick år 2001 till 15 901. Läkare med finsk legitimation som är verksamma utomlands (1 026 st) ingår inte i denna siffra. Antalet arbetslösa läkare uppgick vid årsskiftet 2001/2002 till 100. Ålders- och könsfördelning framgår av tabell 4. Tabell 4. Läkarkåren i Finland 2001 12 31 Åldersklass Män Kvinnor Summa Andel kvinnor % 60-61 333 169 502 34 55-59 1 135 560 1 695 33 50-54 1 346 816 2 162 38 45-49 1 540 1 363 2 903 47 40-44 1 219 1 613 2 832 57 35-39 906 1 496 2 402 62 30-34 811 1 433 2 244 64-29 399 762 1 161 66 Totalt 7 689 8 212 15 901 52 Antaganden läkartillgång Med utgångspunkt från tillgångssiffrorna år 2001 och med hjälp av följande antaganden görs en konsekvensbeskrivning över läkarutvecklingen fram till år 2020.

23 a) Beräkningen grundas på följande antagning av studerande per år: 1994 357 1999 485 1995 362 2000 485 1996 363 2001-02 550 1997 365 2003 600 1998 430 b) Genomsnittsåldern vid studiernas början antas vara 20,5 år. c) Grundutbildningens reella längd antas i genomsnitt vara 6,5 år. Pensionsåldern förutsätts vara 62 år. Detta innebär att läkarna är 34 år i yrkesverksam ålder. d) Bortfallet under studietiden antas uppgå till 5 %. e) Andelen kvinnliga studerande har tidigare kontinuerligt ökat men antas stanna vid 65 % i framtiden. f) Antalet finska läkare som tjänstgör utomlands uppgår f.n. till 1 026. Dessa ingår ej i beräkningarna. Många återvänder till Finland samtidigt som andra reser ut. Nettoeffekten antas vara +10 årligen. Detta omfattar också finska studenter som studerar utomlands. Nytillskottet läkare med utländsk examen som också stannar kvar i Finland (speciellt från Estland) antas uppgå till 40 per år i åldersklass 27 36 år. g) Yrkesverksamhetsgraden antas f.n. vara 95 % och sjunka till 93 % år 2010. I yrkesverksamhetsgraden har effekten av ökad förtidspensionering, höjning av den officiella pensioneringsåldern och föräldraledighet vägts in. Detta är medeltal för män och kvinnor. h) I beräkningarna har hänsyn till dödsrisk tagits. Med den åldersfördelning som läkarkåren har i dag antas ca 32 läkare per år avlida före 62 års ålder (19 män och 13 kvinnor).

24 Utbud av läkare Mot bakgrund av ovan redovisade antaganden har utvecklingen av utbudet av yrkesverksamma läkare under 62 års ålder beräknats fram till år 2020. Resultatet framgår av tabell 5. Tabell 5. Utbud av läkare i Finland < 62 år År Män Kvinnor Summa Andel kvinnor % 2001 7 300 7 800 15 100 52 2005 7 100 8 300 15 400 54 2010 6 700 9 300 16 000 58 2015 6 300 10 100 16 400 62 2020 5 900 10 400 16 300 64 För att få en närmare bild av utbudet av läkararbetskraft måste man också ta hänsyn till sysselsättningsgrad. Arbetstidens längd varierar mellan olika läkarkategorier. I det följande har antalet läkare omräknats till heltidsarbetande läkare. Följande antaganden om arbetstiden har gjorts: a) Heltidsarbetande läkare antas arbeta 42 timmar per vecka (37 timmar fastställd arbetstid + 5 timmar övertid, för sjukhusläkare är fastställd arbetstid från juli 1998 38,25 timmar) och 46 veckor per år. Fr.o.m. år 2000 antas arbetstiden uppgå till 40 timmar per vecka. Antal arbetsveckor förväntas sjunka från 46 till 45 per år.

25 b) 5 % av läkarna antas arbeta deltid. Dessa arbetar 50 60 % av heltid. Deltidsarbetande läkare antas öka till 6 % år 2005, till 7 % år 2010 och till 8 % fr.o.m. år 2015. Dessa siffror är medeltal för män och kvinnor. Antal läkare omräknat till heltid framgår av tabell 6 på sid 26. Efterfrågan på läkare Dagens läkarefterfrågan utgörs av dels den tillgodosedda efterfrågan, dels en viss ej tillgodosedd efterfrågan i form av vakanta tjänster. 2001 års tillgodosedda efterfrågan inom offentlig och privat hälso- och sjukvård beräknades enligt ovan till ca 15 000 läkare (15 100 100 arbetslösa läkare) eller omräknat till 14 600 heltidsarbetande läkare. Med tillgänglig statistik kan antalet vakanta tjänster uppskattas till ca 700 (400 vid sjukhus och 300 vid hälsocentraler). Den sammanlagda efterfrågan för år 2001 skulle därmed uppgå till ca 15 300 heltidsarbetande läkare. När det gäller läkarefterfrågan efter år 2000 antas enligt den ekonomiska modellen (alternativ A) en årlig tillväxt på 0,5 %. I alternativ B antas att dagens efterfrågade läkartäthet på 1 läkare per 330 invånare består under hela prognosperioden. Antalet invånare i Finland beräknas stiga från 5,19 miljoner till 5,32 miljoner år 2020, d.v.s. en genomsnittlig ökning på 0,1 % per år. I tabell 6 görs en jämförelse mellan tillgång och efterfrågan av heltidsarbetande läkare enligt de två alternativen. Sammanfattningsvis tyder siffrorna på att Finland enligt alternativ B (oförändrad läkartäthet) kommer att ha underskott av läkare fram till 2010, och därefter balans. Enligt alternativ A (den ekonomiska modellen) kommer det att bli läkarunderskott under hela perioden.

26 Tabell 6. Tillgång och efterfrågan av heltidsanställda läkare År Tillgång Efterfrågan Överskott + Underskott - Alt A Alt B Alt A Alt B 2001 14 700 15 300 15 300-600 - 600 2005 14 900 15 600 15 400-700 - 500 2010 15 500 16 000 15 500-500 0 2015 15 700 16 400 15 600-700 + 100 2020 15 700........ Tillgång och efterfrågan av läkare FINLAND Heltidsarbetande läkare 20000 Tillgång Efterfrågan Alt A Efterfrågan Alt B 18000 16000 14000 12000 10000 2001 2005 2010 2015 2020

27 Island Nuläge Antalet läkare i Island under 70 år (legitimerade och läkare med enbart läkarexamen) uppgick 2001-12-31 till 984. Läkare med isländsk legitimation som tjänstgör utomlands (419 st) ingår inte i denna siffra. Flertalet av dessa är yngre läkare som fullgör sin vidareutbildning utomlands. För närvarande finns inga arbetslösa läkare i Island. Ålders- och könsfördelning framgår av tabell 7. Tabell 7. Läkarkåren i Island 2001 12 31 Åldersklass Män Kvinnor Summa Andel kvinnor % 65-69 67 1 68 1 60-64 47 8 55 15 55-59 89 11 100 11 50-54 156 14 170 8 45-49 119 38 157 24 40-44 148 53 201 26 35-39 39 34 73 47 30-34 43 36 79 46-29 49 32 81 40 Totalt 757 227 984 23

28 Antaganden läkartillgång Med utgångspunkt från tillgångssiffrorna år 2001 och med hjälp av följande antaganden görs en konsekvensbeskrivning över läkarutvecklingen fram till år 2020. a) Beräkningen grundas på följande intag av studerande. 1996 1998 38 fr.o.m. 2:a terminen 1999-2000 40 fr.o.m. 2:a terminen 2002 48 fr.o.m. 2:a terminen, 2003 fr. o. m. 1:a terminen b) Genomsnittsåldern vid studiernas början antas vara 21 år. c) Grundutbildningens reella längd antas i genomsnitt vara 6,5 år. Pensionsåldern förutsätts vara 70 år. Detta innebär att läkarna är drygt 40 år i yrkesverksam ålder. d) Bortfallet under studietiden antas vara 1 %. e) Andelen kvinnliga studerande har kontinuerligt ökat. I rapporten antas att 50 % av nytillskottet är kvinnor. f) Antalet isländska läkare som tjänstgör utomlands uppgår f.n. till 420. Dessa ingår inte i beräkningarna, se Lägesbeskrivningen. Flertalet isländska läkare fullgör sin vidareutbildning utomlands, framförallt i Sverige, USA, och Norge. De flesta återvänder till Island men ca 4 isländska läkare per år antas stanna kvar i utlandet för gott. g) Yrkesverksamhetsgraden antas vara 97 % (99 % för män och 96 % för kvinnor). h) I beräkningarna har hänsyn till dödsrisk tagits. Med den åldersfördelning läkarkåren har idag antas ca 5 läkare per år avlida före 70 års ålder.

29 Utbud av läkare Mot bakgrund av ovan redovisade antaganden har utvecklingen av utbudet av yrkesverksamma läkare under 70 års ålder beräknats fram till år 2020. Resultatet framgår av tabell 8. Tabell 8. Utbud av läkare i Island < 70 år År Män Kvinnor Summa Andel kvinnor % 2001 750 220 970 23 2005 740 280 1020 27 2010 760 370 1130 33 2015 770 460 1230 37 2020 690 560 1250 45 Följande antaganden om arbetstiden har gjorts: Den fastställda arbetstiden är 40 timmar per vecka. Någon generell arbetstidsförkortning antas ej. 95 % av läkarna antas arbeta heltid 40 timmar per vecka och 43 veckor per år. 5 % antas arbeta deltid, 30 timmar per vecka. Däremot kan införandet av EU s regler om maximal arbetstid påverka arbetsmarknaden inom en snar framtid. Antal läkare omräknat till heltid framgår av tabell 9 på sid 30.

30 Efterfrågan på läkare Det finns för närvarande inga vakanta tjänster eller arbetslösa läkare i Island. När det gäller läkarefterfrågan efter år 2001 antas i alternativ A en årlig ekonomisk volymtillväxt för läkarefterfrågan på 1,5 % under hela perioden. I alternativ B som bygger på demografiska förutsättningar antas en årlig tillväxt på 0,7 %. I tabell 9 görs en jämförelse mellan tillgång och efterfrågan på heltidsarbetande läkare. Sammanfattningsvis tyder siffrorna på att Island enligt alternativ A kommer att få en tämligen god balans på läkararbetsmarknaden fram till år 2015. Enligt alternativ B finns risk för överskott efter år 2001. Tabell 9. Tillgång och efterfrågan av heltidsanställda läkare År Tillgång Efterfrågan Överskott + Underskott Alt A Alt B Alt A Alt B 2001 960 960 960 0 0 2005 1010 1010 980 0 + 30 2010 1120 1090 1020 + 30 + 100 2015 1220 1180 1050 + 40 + 170 2020 1230........

31 Tillgång och efterfrågan av läkare ISLAND Heltidsarbetande läkare 1400 Tillgång Efterfrågan Alt A Efterfrågan Alt B 1300 1200 1100 1000 900 800 700 2001 2005 2010 2015 2020 OBS! Diagrammet är i annan skala än för övriga länder

32 Norge Nuläge Antalet läkare i Norge under 67 år (norsk legitimation eller tidsbegränsad behörighet för minst sex månader) uppgick vid årsskiftet 2001/02 till ca 16 500. I denna siffra ingår inte ca 8 000 utländska läkare med norsk legitimation i Den norske lægeforenings läkarregister som inte arbetar i Norge längre. Endast ett fåtal läkare (ca 20 st) är arbetslösa i Norge, medan ca 400 läkartjänster är vakanta. Ålders- och könsfördelning framgår av tabell 10. Tabell 10. Läkarkåren i Norge 2001-12-31 Åldersklass Män Kvinnor Summa Andel kvinnor % 65-66 290 55 345 16 60-64 991 178 1 169 15 55-59 1 640 342 1 982 17 50-54 1 830 445 2 275 20 45-49 1 899 714 2 613 27 40-44 1 484 991 2 475 40 35-39 1 231 1 010 2 241 45 30-34 1 161 1 081 2 242 48-29 574 588 1 162 51 Totalt 11 100 5 404 16 504 33

33 Antaganden läkartillgång Med utgångspunkt i tillgångssiffrorna år 2001 och med hjälp av följande antaganden görs en konsekvensbeskrivning över läkarutvecklingen fram till år 2020. a) Beräkningen grundas på följande antagning av studerande per år i Norge* i utlandet 1996 499 262 1997 550 224 1998 590 233 1999 590 301 2000 590 297 2001 590 297 2002 - > 620 297 * Som nämns i lägesbeskrivningen finns det en grupp (ca 46-90 varje år sedan läsåret 1998/99) som inte har kommit in vid medicinsk fakultet i Norge, men som har antagits av norska myndigheter för att studera i utlandet och fått särskilt förmånlig studiefinansiering. Dessa har medräknats i siffrorna i kolumnen i Norge. Antalet nya studerande i Norge baseras på planerade siffror från statliga myndigheter, medan siffrorna för studerande som börjar sina studier i utlandet, bygger på uppgifter från Statens lånekasse for utdanning. Antalet norska studerande i utlandet har ökat kraftigt de senare åren, och det är osäkert om denna höga siffra kommer att bestå. b) Genomsnittsåldern vid studiernas början antas vara 22 år. c) Grundutbildningens reella längd antas i genomsnitt vara 6 år. Pensionsåldern förutsätts att förbli 67 år. Detta innebär att läkarna är 39 år i yrkesverksam ålder. Något antaganden om reducerad pensionsålder eller förtidspension har inte gjorts.

34 d) Bortfallet under studietiden antas uppgå till 2 % för studerande i Norge (inkl. gruppen som har antagits i Norge för studier i utlandet) och 20 % i totalt bortfall för studerande i utlandet, inklusive de som inte kommer hem till Norge efter examen i utlandet. e) Andelen nya kvinnliga studerande ökade kraftigt fram till år 1990, och har därefter ökat svagt. I beräkningarna antas att 58 % av de studerande i Norge enligt uppgifter från de medicinska fakulteten och 56 % av de studerande i utlandet är kvinnor, enligt uppgifter från Statens Lånekasse for utdanning. f) Antalet norske läkare som arbetar i utlandet uppgår till ca 400 (medlemmar av Den norske lægeforening). Dessa ingår inte i beräkningarna. År 2001 fick 803 utländska läkare norsk legitimation (308 från Danmark, 287 från Sverige, 103 från Tyskland, 17 från Finland och 9 från Island). Det är osäkert i vilken grad de arbetar i Norge och om de kommer att fortsätta att arbeta i Norge och därmed om nettoinvandringen på längre sikt blir positiv eller negativ. I beräkningarna antas att 154 utländska läkare (101 män och 53 kvinnor) från länder utanför Norden (särskilt Tyskland och Östeuropa), kommer att flytta till Norge varje år. Nettomigrationen mellan Norge och övriga nordiska länder antas att vara noll under prognosperioden. Alla dessa antaganden svarar mot nettoutvecklingen av läkare till och från Norge de senaste 12 månader fram till februari 2002, baserat på uppgifter från Den norske lægeforenings läkarregister. g) Av de 16 500 läkarna i Norge är 32,4 % kvinnor bland norska läkare och 34,4 % bland utländska läkare. I beräkningarna antas det fortsatt vara 34,4 % kvinnor bland utländska läkare som kommer till Norge, baserat på uppgifter från Den norske lægeforenings läkarregister. h) Yrkesverksamhetsgraden antas vara 98,6 % både för män och kvinnor, baserat på uppgifter från Den norske lægeforenings läkarregister. Omräknat för samtliga 16 504 läkare enligt ovan ger detta 16 300 yrkesverksamma läkare år 2001. i) I beräkningarna har hänsyn till dödsrisk tagits enligt normerna vid Statistiska Centralbyrån i Sverige. Med den åldersfördelning som läkarkåren har idag, antas 45 män och 8 kvinnor per år avlida före 67 års ålder.

35 Utbud av läkare Mot bakgrund av ovan redovisade antaganden har utbudet av läkare under 67 års ålder i Norge beräknats fram till år 2020. Resultatet framgår av tabell 11. Tabell 11. Utbud av läkare i Norge < 67 år År Män Kvinnor Summa Andel kvinnor % 2001 10 900 5 300 16 300 33 2005 11 800 7 100 18 900 38 2010 12 700 9 400 22 100 43 2015 12 900 11 600 24 600 47 2020 13 100 13 700 26 700 51 För att få en närmare bild av utbudet av läkararbetskraft måste man också ta hänsyn till sysselsättningsgrad. Följande antaganden om arbetstiden har gjorts: a) Den ordinarie arbetstiden är 37,5 timmar per vecka (för läkare som inte har jour eller utvidgad arbetstid). Någon generell arbetstidsförkortning antas ej. b) 4,4 % av männen och 5,6 % av kvinnorna antas arbeta deltid (genomsnittlig 55,3 % för män och 57,3 % för kvinnor), baserat på uppgifter från Den norske lægeforenings läkarregister. Antalet läkare omräknat till heltid framgår av tabell 12 på sid 37.

36 Efterfrågan på läkare Dagens läkarefterfrågan utgörs av dels den tillgodosedda efterfrågan, dels en viss ej tillgodosedd efterfråga i form av vakanta tjänster. Enligt föregående avsnitt beräknades 2001 års tillgodosedda efterfrågan inom offentlig och privat hälso- och sjukvård till ca 16 300 läkare eller omräknat till 15 900 heltidsarbetande läkare. Med tillgänglig statistik kan antalet vakanta tjänster uppskattas till ca 400. Endast ett fåtal läkare är arbetslösa i Norge. Den sammanlagda efterfrågan för år 2001 skulle därmed uppgå till ca 16 300 heltidsarbetande läkare (15 900 + 400). När det gäller läkarefterfrågan efter år 2001 beräknas i alternativ A antalet nya tjänster öka med 250 per år. Detta motsvarar en ökning på 1,2 1,5 % per år. I alternativ B antas efterfrågan följa utvecklingen av antalet invånare i Norge proportionellt, enligt den norska Statistisk Centralbyråns alternativ MMMM (Ukens Statistikk nr. 48/1999) motsvarar detta en ökning på 0,4 0,5 % per år. Den norske lægeforening anser alternativ A som det mest realistiska. Sammanfattningsvis tyder siffrorna, enligt båda alternativen, på att Norge inom kort kommer att få ett överskott på läkare, som ökar under hela prognosperioden. Sannolikt kommer inte ett sådant läkaröverskott att uppstå. I realiteten kommer det troligen i stället att leda till fler nya tjänster och till migration av läkare från Norge till andra länder.

37 Tabell 12. Tillgång och efterfrågan av heltidsanställda läkare År Tillgång Efterfrågan Överskott + Underskott Alt A Alt B Alt A Alt B 2001 15 900 16 300 16 300-400 - 400 2005 18 500 17 300 16 600 + 1 200 + 1 900 2010 21 600 18 600 17 000 + 3 000 + 4 600 2015 24 000 19 800 17 300 + 4 200 + 6 700 2020 26 100........ 28000 Tillgång och efterfrågan av läkare NORGE Heltidsarbetande läkare Tillgång Efterfrågan Alt A Efterfrågan Alt B 26000 24000 22000 20000 18000 16000 14000 12000 2001 2005 2010 2015 2020

38 Sverige Nuläge Antalet läkare i Sverige under 65 år (legitimerade och läkare med enbart läkarexamen) kan uppskattas till drygt 30 000. Några exakta siffror är inte möjligt att få fram. De källor som finns har samtliga vissa brister. Per den 31 december 2001 fanns enligt Socialstyrelsens register 32 660 legitimerade läkare under 65 år. Hur många av dessa som är verksamma i Sverige är okänt. Många utländska läkare som erhåller svensk legitimation återvänder till sitt hemland, men finns fortfarande kvar i Socialstyrelsens läkarregister. Socialstyrelsens läkarregister omfattar å andra sidan endast legitimerade läkare. Läkare med enbart läkarexamen ingår inte. Denna grupp uppgår till ca 2 000 personer. En annan källa är Läkarförbundets medlemsregister. Antalet medlemmar under 65 år bosatta i Sverige uppgick vid årsskiftet 2001/2002 till 27 528, se tabell 13. Tidigare har ca 95 % av alla läkare i Sverige varit anslutna till förbundet. Under de senaste åren har emellertid fler läkare än tidigare lämnat förbundet. Anslutningsprocenten torde därför ha minskat något och beräknas nu uppgå till ca 90 %. Uppräknat till 100 % skulle antalet läkare i Sverige under 65 år därmed kunna uppskattas till 30 600. Beräkningarna nedan utgår från denna siffra. Antalet registrerade arbetslösa läkare i Sveriges läkarförbund uppgick vid årsskiftet 2001/2002 till ca 50. Enligt Arbetsförmedlingen var antalet arbetslösa nära 500, varav ca 200 heltidsarbetslösa. Skillnaden mellan siffrorna kan bland annat förklaras av att en del av de 500 arbetslösa troligen inte var behöriga att utöva läkaryrket eller inte hade rätt till den fackliga arbetslöshetsersättningen. Någon rikstäckande statistik över antalet vakanta tjänster finns ej.

39 Tabell 13. Medlemmar i Sveriges läkarförbund 2001 12 31 Åldersklass Män Kvinnor Summa Andel kvinnor % 60-64 1 735 645 2 380 27 55-59 3 013 1 483 4 496 33 50-54 3 521 1 868 5 389 35 45-49 2 963 2 114 5 077 42 40-44 2 139 1 676 3 815 44 35-39 1 622 1 364 2 986 46 30-34 1 044 1 185 2 229 53-29 425 731 1 156 63 Totalt 16 462 11 066 27 528 40 Antaganden läkartillgång Med utgångspunkt från tillgångssiffrorna år 2001 och med hjälp av följande antaganden görs en konsekvensbeskrivning över läkarutvecklingen fram till år 2020. a) Beräkningen grundas på följande antagning av studerande per år: 1996 983 2000 913 1997 859 2001 1 022 1998 852 2002 1 055 1999 853