Bostadsområdets påverkan på ungdomars utsatthet och anmälningsbenägenhet för brott

Kriminologiska institutionen Bostadsområdets påverkan på ungdomars utsatthet och anmälningsbenägenhet för brott En kvantitativ studie av ungdomar i Stockholms stad Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Höstterminen 2014 Eric Svensson

Sammanfattning Uppsatsen är genomförd med ambitionen att studera huruvida bostadsområdet har samma effekt på inrikes- respektive utrikesfödda ungdomars utsatthet och anmälningsbenägenhet för brott. Studien är genomförd med en kvantitativ dataanalys av enkätmaterial hämtat från Stockholms stad 2010 av ungdomar i årskurs 9 och år 2 på gymnasiet. Även ett resursindex som visar på Stockholms stadsdelars sociala tyngd är hämtat från samma institution. Dessa stadsdelar delas in i resursstarka, resursbalanserade samt resurssvaga bostadsområden. Studiens resultat visar på att utrikesfödda ungdomar är överlag mer utsatta för brott än inrikesfödda, men att de samtidigt i lägre grad anmäler dessa till polisen. Resultatet visar också på att ungdomar boende i resurssvagare stadsdelar är mer utsatta. Dessutom indikerar resultatet att bostadsområdets resursnivå påverkar utrikes- och inrikesfödda ungdomars utsatthet för brott i lika stor grad. Dessa resultat förklaras i skenet av två teoretiska begrepp; social tillit och social desorganisation. Utifrån begreppen diskuteras orsaker till skillnader i utsatthet och anmälningsbenägenhet mellan utrikes- och inrikesfödda och bostadsområdens resursnivå.

Innehåll 1 Introduktion... 1 2 Syfte & frågeställningar... 2 3 Disposition... 2 4 Teori... 2 4.1 Social tillit... 3 4.2 Social desorganisation... 4 5 Tidigare forskning... 4 6 Material... 6 6.1 Stockholmsenkäten... 7 6.2 Socialt index... 7 7 Metod... 8 7.1 Operationalisering... 9 7.1.1 Utsatthet för brott... 9 7.1.2 Anmälningsbenägenhet... 10 7.1.3 Utrikes- och inrikesfödd... 10 7.1.4 Bostadsområde... 10 7.2 Analysmetod... 11 7.2.1 Bivariat och multivariat analys... 12 7.2.2 Sambandsmått & Chi-2... 13 7.2.3 Validitet & reliabilitet... 13 7.3 Etiska överväganden... 15 8 Resultat... 16 8.1 Utsatthet för brott födelseland... 17 8.2 Anmälningsbenägenhet födelseland... 18 8.3 Utsatthet för brott bostadsområde... 19 8.4 Anmälningsbenägenhet bostadsområde... 20 8.5 Utsatthet för brott födelseland & bostadsområde... 21 8.6 Anmälningsbenägenhet födelseland & bostadsområde... 22 9 Analys... 23 10 Slutsatser & diskussion... 26 11 Litteraturförteckning... 28

1 Introduktion Brottsförebyggande rådet kom 2009 med en rapport som visade att majoriteten av de brott som begås mot ungdomar inte kommer till polisens kännedom (Brottsförebyggande rådet 2009:20). Rapporten visade att ungdomar är mindre benägna än vuxna att vända sig till polisen när de har utsatts för brott. Samtidigt förs det i Sverige en omfattande debatt om utlandsföddas brottslighet. Debatten förs i alla medier och man söker förklaringar till utlandsföddas överrepresentation i brottsstatistiken. Trots att debatten hela tiden växer och har utvecklats till en stor politisk fråga, utesluts oftast ett viktigt element ur frågan. För när någon begår ett brott, är det samtidigt någon som utsätts för ett. Utlandsföddas utsatthet för brott har till stor del utelämnats i debatten. Utlandsföddas brottslighet hamnar ofta i diskussioner om bostadssegregering (se t.ex Advokatsamfundet 2010, nr 8). Bostadssegregeringen ses hos många som en avgörande faktor till varför utlandsfödda begår eller utsätts för brott, och då segregeringen sägs öka blir diskussionen än mer aktuell. Denna studie är därför intresserad av att undersöka ifall bostadsområdet har lika stor påverkan på utrikes- respektive inrikesfödda ungdomars utsatthet för brott. Studien avser också undersöka ifall bostadsområdet även har en effekt på ungdomars benägenhet att anmäla brott de utsatts för till polisen. Tidigare forskning i området har, likt debatten, fokuserat på utrikesföddas brottslighet och inte deras utsatthet. Därför är målet med studien att komplettera tidigare forskning och möjligtvis ge utökat perspektiv på utlandsföddas relation till brottslighet. Mot bakgrund av detta har studien fått tillgå ett material där ungdomar i årskurs 9 och år två på gymnasiet självrapporterat sina erfarenheter av brott. Studien avser att undersöka omfattningen av ungdomars utsatthet för brott och anmälningsbenägenhet och relatera detta till ett socialt index framtaget av USK (Stockholms Stads Utrednings- och Statistikkontor AB), där stadsdelar i Stockholm delas in i resursstarka respektive resurssvaga bostadsområden. Indexet mäter hur välmående stadsdelarna är, där en resursstark stadsdel bedöms ha bättre levnadsförhållanden än en resurssvag stadsdel. 1

2 Syfte & frågeställningar Studien ämnar få en klar bild av bostadsområdets effekt på ungdomars utsatthet för brott och anmälningsbenägenhet, samt om mönstret ser likadant ut, alternativt skiljer sig åt, mellan utrikesoch inrikesfödda ungdomar. Studien undersöker för det första ifall utsattheten för brott samt anmälningsbenägenheten skiljer sig åt mellan utrikesfödda och inrikesfödda ungdomar. Därefter undersöks ifall ungdomars utsatthet och anmälningsbenägenhet skiljer sig åt beroende på bostadsområde, oavsett var de är födda. I ett tredje steg kombineras sedan födelseland med bostadsområde i en analys av utsatthet och anmälningsbenägenhet. På så vis kan studien undersöka effekterna av att vara utlandsfödd respektive att bo i ett resurssvagt område. Frågeställningarna som studien därför avser besvara är: Skiljer sig utsattheten för brott samt anmälningsbenägenheten åt mellan utrikesoch inrikesfödda ungdomar? Skiljer sig ungdomars utsatthet och anmälningsbenägenhet för brott beroende på bostadsområdets resursindex? Ser skillnaderna i utsatthet för brott och anmälningsbenägenhet lika eller olika ut för inrikes- respektive utrikesfödda som bor i resursstarka respektive resurssvaga områden? 3 Disposition Arbetet disponeras på så sätt att först följer avsnitt kring tidigare forskning och teori. Därefter följer ett avsnitt om studiens material. Sedan följer avsnittet om studiens metod där undersökningens operationaliseringar och analysmetoder presenteras. Detta följs av studiens resultat, analys och slutsats. Slutligen finnes litteraturförteckning. 4 Teori I detta avsnitt presenteras de teoretiska verktyg som studien kommer använda för att tolka undersökningens resultat. Det är i huvudsak två nyckelbegrepp som är av värde; social tillit och social desorganisation. 2

4.1 Social tillit Studien kommer bland annat använda sig av Johan Fritzells och Per Strömblads Segregation och social tillit (Fritzell & Strömblad 2011). Deras resonemang är till nytta för denna studie, då det relaterar segregationens effekt på social tillit och kopplar detta till resursstarka respektive resurssvaga områden samt homogena och heterogena bostadsområden. Social tillit kan också ses som en förklaring till hur skillnader kan yttra sig i anmälningsbenägenhet områden och individer emellan. De menar att social tillit är en betydelsefull faktor för samhällens förmåga att utvecklas (Fritzell & Strömblad 2011:198). Om segregationens effekt påverkar människors tillit till varandra så går det att föreställa sig negativa följdverkningar i form av diskriminering, utanförskap och politisk apati. Den som inte ser någon anledning att lita på andra drar sig undan från sociala gemenskaper och nätverk som inte är en del av den egna gruppens (Fritzell & Strömblad 2011:199). Av detta resonemang är det heller inte omöjligt att tänka sig att sociala tilliten isåfall också kan ha en påverkan på anmälningsbenägenheten hos ungdomarna som studeras i denna studie. Fritzells och Strömblads analys indikerar att ökad etnisk mångfald på områdesnivå samvarierar med ett lägre förtroende för människor i allmänhet. Vidare visar det sig även vara en lägre grad av tillit i ett resursstarkt område där en stor del av befolkningen har invandrat (Fritzell & Strömblad 2011:208). Alltså är förtroendet för människor i allmänhet lägre, oavsett om man själv har invandrarbakgrund eller ej, i områden med högre grad av etnisk mångfald. Fritzell och Strömblad hämtar sitt tillits-begrepp från bland annat Robert Sampson som menar att den tillit som invånare känner till varandra är en central mekanism för att förstå områdeseffekter när det gäller brottslighet (Fritzell & Strömblad 2011:199, Sampson m.fl 1997:918 ff.). Sampson m.fl undersöker collective efficacy, alltså den sociala sammanhållningen mellan grannar som kombinerat med deras vilja att ingripa till förmån för det gemensamma bästa antas innebära reducerat våld i området. De hävdar att sammanhållningen är ett sätt att minska brottsligheten i området. Däremot är det inte det enda svaret, utan de menar också att vad som händer inom bostadsområden delvis är ett resultat av socioekonomiska och bostadsfaktorer kopplade till bredare politiska och ekonomiska förhållanden. Kollektiva effektivitetsfrågor innebär inte att ojämlikhet på grannskapsnivå kan förbises (Sampson m.fl 1997:923). 3

4.2 Social desorganisation Felipe Estrada och Anders Nilsson har studerat hur fattigdom och ojämlikthet hänger samman med egen kriminalitet samt utsatthet och rädsla för brott (Estrada & Nilsson 2011). För att förstå detta så använder de sig av flera teorier. För det första kan det enligt social desorganisationsteori bero på strukturella förhållanden som påverkar bostadsområdens informella och formella sociala kontroll. Fattigdom, etnisk heterogenitet och stor in- och utflyttning ses som betydelsefulla faktorer som antas leda till en försvagad social kontroll och därmed en ökad brottslighet (Estrada & Nilsson 2011:260). Även rutinaktivitetsteorin kan ses som en förklaring på den ojämlika utsattheten för brott. Brott antas ske där det finns lämpliga objekt, motiverade gärningsmän och brist på kapabla väktare. För resurssvaga bostadsområden innebär det därför en högre risk för att bli utsatt för brott på grund av närheten till potentiella gärningsmän och mindre möjligheter att skydda sig (Estrada & Nilsson 2011:260). Den här studien kommer dock bortse från tänkbara förklaringar utifrån rutinaktivitetsteorin. Istället kommer den fokusera ytterligare på social desorganisationsteori för att få djupare teoretiska förklaringar till studiens resultat. Social desorganisationsteori utformades av Shaw och McKay vars tanke alltså är att faktorer som påverkar bostadsområdens informella och formella sociala kontroll, kan bidra till förklaringen av brottslighetens nivå. I de fattigare bostadsområdena finns det enligt teorin en uppsättning normer och värderingar som stödjer brottsligt beteende. Dessa normer är såpass starka så att de kan styra ungas beteende (Shaw & McKay 1942:436-437). Normerna överförs till ungdomarna genom tal, gester och direktkontakt mellan ungdomar och medlemmar i områdets gäng. I motsats till resursstarka bostadsområden med bättre ekonomiska levnadsförhållanden, så ses brottslighet som en utväg från fattigdom, bristfällig utbildning och arbetslöshet som de unga är utsatta för (Shaw & McKay 1942:436-437). Shaw och McKay studerade ett antal bostadsområden över tid och upptäckte att brottsligheten förblev ungefär densamma genom åren, oavsett vilken etnisk grupp som bodde i dessa områden. De antog därför att det var områdets egenskaper, och inte invånarnas, som reglerade nivåer av brottslighet (Shaw & McKay 1942:435-436). 5 Tidigare forskning I detta avsnitt behandlas tidigare forskning som gjorts om skillnader i utsatthet för brott mellan inrikes- och utrikesfödda, samt om brottslighetens områdesmässiga variationer. 4

I artikeln Utländsk bakgrund och ungdomsbrottslighet analyserar Tove Pettersson främst utlandsföddas brottslighet, men hon tar också upp deras utsatthet för brott. Studien använder sig av insamlat enkätmaterial från ungdomar i nionde klass från åren 1995, 1997, 1999, 2001, 2003 och 2005 (Pettersson 2010:200-201). Rapporten visar att pojkar med invandrarbakgrund i högre grad utsätts för grovt våld och stöld än ungdomar med helt svensk bakgrund. Pettersson redovisar också siffror från en undersökning som genomfördes av CEIFO, där skolelever med utomeuropeisk bakgrund är mest utsatta för våld, hot och tillmälen som de relaterar till sitt etniska ursprung (Pettersson 2010:201). Petterssons rapport visar inte på faktorer som kan ligga till grund för resultaten. Därför är ambitionen att med denna studie komplettera Petterssons forskning med en ytterligare dimension med bostadsområde som ett viktigt element. Fritzell och Strömblad behandlar boendesegregationens utveckling och utbredning i Sverige. I ljus av detta försöker de också bidra med ytterligare aspekter till frågan om segregationens konsekvenser (Fritzell & Strömblad 2011:187). Fritzell och Strömblad studerar två olika typer av segregation; socioekonomisk segregation (segregation efter inkomst) samt etnisk segregation. De hänvisar också till en rapport av Socialstyrelsen 2010 (alltså samma år som denna studie undersöker) där en analys av hur socioekonomisk och etnisk segregation samvarierar. Invandrartäta områden har också en stor koncentration av relativt fattiga individer (Fritzell & Strömblad 2011:192). Den aspekten är av intresse för denna studie, då uppsatsens tredje frågeställnings syfte är att försöka isolera de två faktorerna från varandra. Studien har ett intresse av att undersöka effekterna av att vara utlandsfödd och boende i ett resurssvagt område. Fritzell & Strömblad menar till exempel att det är känt att invandrartäta bostadsområden tenderar att ha högre arbetslöshet. Däremot menar de att det på områdesnivå finns andra möjliga egenskaper än etnisk sammansättning, och att det därför är viktigt att på statistisk väg så långt möjligt försöka isolera faktorerna från varandra. Ifall graden av social tillit tycks kunna påverkas av miljöskillnader mellan det mer respektive mindre invandrartäta området, skulle detta egentligen kunna bero på socioekonomisk resursnivå (Fritzell & Strömblad 2011:201). Det har också bedrivits forskning gällande brottslighetens skillnader i resursstarka respektive resurssvaga bostadsområden. Estradas och Nilssons text Fattigdom, segregation och brott (Estrada & Nilsson 2011) berör frågor kring hur fattigdom och ojämlikhet hänger samman med egen kriminalitetet samt utsatthet och rädsla för brott. Det som är av extra intresse för denna 5

studie är deras kapitel som rör skillnader i utsatthet för brott mellan fattiga och rika, respektive resurssvaga och resursstarka bostadsområden (Estrada & Nilsson 2011:251). Estrada och Nilsson pekar på tidigare studier som har visat att unga män, ensamstående mödrar och utlandsfödda oftare än andra drabbas av brott. Utsatthet och rädsla för brott skiljer sig dessutom mellan olika bostadsområden där personer med ekonomiska och andra problem är mer utsatta och otrygga (Estrada & Nilsson 2011:259). När det gäller anmälningsbenägenhet så vet vi från tidigare att de flesta av de brott som begås mot ungdomar aldrig anmäls till polisen. Ungdomar är mindre benägna än vuxna att vända sig till polisen när de har utsatts för brott. Detta säger Brottsförebyggande rådets rapport från 2009 som gäller tonåringars benägenhet att anmäla brott och deras förtroende för rättsväsendet (Brottsförebyggande rådet 2009:20). Forskningen bygger å ena sidan på Brå:s skolundersökning om brott mellan åren 1995 och 2005, å andra sidan på Nationella trygghetsundersökningen för år 2007 och 2008. Ungdomars låga anmälningsbenägenhet är enligt Brå en indikation på att brottsutsatta ungdomar inte i tillräckligt hög grad får stöd från vuxna för att bearbeta händelsen de har utsatts för. Därför är det en viktig fråga för rättväsendet att hitta orsaker till att unga ofta väljer att inte anmäla brott. Brå menar att det finns en utbredd oro över att den låga anmälningsbenägenheten grundar sig i att polisen har ett lågt förtroende bland ungdomar (Brottsförebyggande rådet 2009:20:7). Som känt avser studien att studera ungdomars anmälningsbenägenhet bland utrikes- och inrikesfödda samt i de olika bostadsområdena. På så sätt är ambitionen att se ifall ungdomars låga anmälningsbenägenhet även visar sig i det här fallet, samt ifall den skiljer sig åt beroende på bostadsområde eller var de är födda. Genom att studera ifall utrikes- och inrikesföddas anmälningsbenägenhet samvarierar i de olika bostadsområdena, kan studien ge ytterligare förklaringar till huruvida ungdomar anmäler brott eller inte. 6 Material I avsnittet gällande material så presenteras materialet som studien använder sig av för att besvara frågeställningarna och uppnå syftet. Till en början presenteras Stockholmsenkäten som ligger till grund för undersökningen. Därefter redogörs det för det sociala indexet som även det ämnas användas. 6

6.1 Stockholmsenkäten Datamaterialet i undersökningen är hämtat från Stockholmsenkäten som är Stockholms Stads enkätundersökning bland ungdomar i årskurs 9 och år två på gymnasiet. Enkätundersökningen har sedan 2000 genomförts vartannat år och ställer frågor om bland annat ungdomars alkoholnarkotika- och tobakskonsumtion samt om psykosomatisk hälsa, begångna brott, trygghet och utsatthet för brott (Stockholms Stad 2014). De frågor som är relevanta för denna studie rör frågor om vistelselängd i Sverige, erfarenheter av utsatthet för brott och stadsdelsområde som de lever i. Då senare års enkätundersökningar inte är genomarbetade eller framställda med resultat, kommer denna studie använda sig av 2010 års Stockholmsenkät. Svaren från 2010 års Stockholmsenkät i Stockholms stad kommer från 182 skolor. Antal ungdomar som svarade på enkätens frågor var 11 386 stycken vilket är en svarsandel på 78 % (vilket ger undersökningen stor tillförlitlighet). Bortfallen förekommer på grund av tre huvudanledningar. Elever har inte varit närvarande i skolan vid undersökningstillfället, elever har vägrat delta eller att elever har lämnat in ofyllda eller uppenbart oseriöst ifyllda blanketter (Stockholms Stad 2010). Då materialet redan är inhämtat och sekundärt har studien ett begränsat etiskt ansvar gällande studiens material. Stockholmsenkätens kvalité får anses vara god. Styrkan ligger framförallt i dess storlek då det är en totalundersökning. 1 Undersökningen kommer också använda sig av ett socialt index som även det är framställt av Stockholms Stad. 6.2 Socialt index USK har utifrån sex olika variabler framställt ett socialt index 2 som har applicerats på Stockholms stadsdelar. Det sociala indexet som är aktuellt för denna studie är gjort 2010, eftersom den då sammanfaller med Stockholmsenkäten som genomfördes samma år. Indexets egentliga syfte är att fungera som underlag för hur fördelningen av insatser för barn och ungdomar ska se ut efterföljande år. Denna studie är dock endast intresserad av indexvärdet för de olika stadsdelarna. 1 Hämtat från Stockholms Länstyrelse som författat en lathund för Stockholmsenkäten 2010. 2 Det sociala indexet hämtades i samband med materialet som tillgicks genom en ansökan för forskningsunderlag från Stockholms Stad 7

Tabell 6.1 Socialt index Stadsdel Index Rinkeby - Kista 250 Spånga - Tensta 184 Hässelby - Vällingby 108 Bromma 42 Kungsholmen 43 Norrmalm 47 Östermalm 45 Södermalm 51 Enskede - Årsta - Vantör 122 Skarpnäck 104 Farsta 116 Älvsjö 59 Hägersten - Liljeholmen 63 Skärholmen 204 Hela staden 1438 Ju högre indexvärde desto mindre välmående är stadsdelen. Utifrån tabellen går det därför att urskilja stora variationer mellan de olika stadsdelarna. Bromma, Kungsholmen, Norrmalm, Östermalm och Södermalm är stadsdelar med lågt indexvärde och är således stadsdelar som är mer resursstarka. Rinkeby Kista, Spånga Tensta och Skärholmen är mindre resursstarka. Hässelby Vällingby, Enskede Årsta Vantör, Skarpnäck och Farsta är stadsdelar med medelhöga indexvärden, och som därför varken är resursstarka eller resurssvaga. 7 Metod Metoden som används för att besvara och frågeställningarna och uppfylla syftet är en kvantitativ dataanalys av enkätmaterialet. I detta kapitel redogörs för metodens olika delar. Det innefattar operationalisering, analysmetod och etiska överväganden. 8

7.1 Operationalisering En kvantitativ studie kräver en mätning av de begrepp som forskaren är intresserad av, det vill säga en operationalisering. Då studien använder sig av material hämtat från en enkätundersökning, är det viktigt att redogöra för hur frågorna är utformade för att det ska bli tydligt hur mätningen görs. Begreppen kan anta formen av beroende eller oberoende variabler (Bryman 2009:81). Detta avsnitt har för avsikt att redogöra för hur undersökningens begrepp har definierats och hur de ska mätas. 7.1.1 Utsatthet för brott För att mäta ungdomarnas utsatthet för brott används tre olika variabler. Variablerna är hämtade från tre frågor från enkätundersökningen: Har Du varit med om något av följande under de senaste 12 månaderna? 1. Blivit rånad? 2. Blivit bestulen? 3. Blivit misshandlad? Svarsalternativen för dessa frågor är: 1 Nej 2 Ja Respondenter som uppger att de har utsatts för någon av brottstyperna får dessutom två följdfrågor. Den första uppmanar ungdomarna att återge antal gånger de utsatts. Den andra efterlyser svar på ifall de anmälde detta till polisen eller inte. Då studien endast är intresserad av ifall ungdomarna har utsatts för brott eller inte, bortses från följdfrågan om antal gånger. Svarsalternativen kodades därför till att nej kodas till 0, och ja till 1. På så vis delas ungdomarna upp i två grupper, de som utsatts för brott och de som inte har det. I mätningen så kommer varje brottstyp ställas var för sig. Därigenom kan mätningen visa vilken brottstyp som är mest respektive minst omfattande. Dessutom undviks mätningsfel då de kan vara stora skillnader i utfallen mellan de olika brottstyperna. 9

7.1.2 Anmälningsbenägenhet För att mäta anmälningsbenägenheten används samma enkätfrågor som mäter utsatthet för brott. Urvalet blir därför mindre omfattande, då de endast är de som faktiskt utsatts för brott som kan svara på ifall de anmälde det till polisen eller inte. Likt kodningen av utsatthet för brott, så delas respondenterna in i två olika kategorier. De som har svarat nej och således inte anmält brottet kodas till 0, och de som har svarat ja och uppger att de har anmält brottet de utsatts för kodas till 1. Även när det gäller anmälningsbenägenheten analyseras de tre brottstyperna var för sig. 7.1.3 Utrikes- och inrikesfödd Ungdomarna delas in i två kategorier; utrikesfödd och inrikesfödd. Detta görs utefter enkätfrågan: Hur länge har Du bott i Sverige? Där svarsalternativen är: 1 Hela mitt liv 2 10 år eller mer 3 5-9 år 4 Mindre än 5 år Studien avser egentligen inte att studera hur länge ungdomarna har bott i Sverige. Däremot så går det utifrån svarsalternativen dela in ungdomarna i utrikesfödd och inrikesfödd. Detta görs genom att svarsalternativ 1 kodas till 0 och representeras då av inrikesfödda. Svarsalternativ 2, 3 och 4 kodas till 1 som då står för utrikesfödd. 7.1.4 Bostadsområde För att dela in ungdomarna i deras bostadsområde används enkätfrågan: Vilket stadsdelsområde i Stockholm eller vilken kommun bor Du i? Frågan följs av 40 olika svarsalternativ med stadsdelar och kommuner. Då studien har avgränsat sig till Stockholms stad och det sociala indexet som studien fått tillgå endast mäter stadsdelarna i Stockholm, är det därför endast de 14 första svarsalternativen som är av intresse för studien. Dessa 14 svarsalternativ är de olika stadsdelarna i Stockholms stad: Rinkeby Kista, Spånga Tensta, Hässelby Vällingby, Bromma, Kungsholmen, Norrmalm, Östermalm, 10

Södermalm, Enskede Årsta Vantör, Skarpnäck, Farsta, Älvsjö, Hägersten Liljeholmen och Skärholmen. För att göra studien mer överskådlig delas stadsdelarna in i tre olika områden. Stadsdelarna delas in i tre områden efter huruvida de är ett resursstarkt, resurssvagt eller varken resursstarkt eller resurssvagt bostadsområde. Indelningen hämtas från Killar och strategiska brott 3 där Sandahl har skapat en variabel som mäter social tyngd. Variabeln omfattar de 14 stadsdelarna som återfinns i enkätundersökningen och i det sociala indexet. Område 1 utgörs av stadsdelar med lägst siffror för social tyngd: Bromma, Kungsholmen, Östermalm, Norrmalm, Södermalm, Älvsjö samt Hägersten Liljeholmen. Område 2 utgörs av de stadsdelar som ligger runt genomsnittet för stadens sociala tyngd: Hässelby Vällingby, Skarpnäck, Farsta och Enskede-Årsta-Vantör. Område 3 utgörs av de stadsdelar med högst social tyngd: Spånga Tensta, Skärholmen och Rinkeby Kista. Område 1 representerar alltså resursstarka bostadsområden, område 2 är varken resursstarka eller ett resurssvaga områden och område 3 representerar resurssvaga bostadsområden. De ungdomar som svarat att de bor i någon av de stadsdelar som hör till område 1 kodas till 0, område 2 kodas till 1 och område 3 kodas till 2. 7.2 Analysmetod Undersökningen avser studera ifall det finns skillnader i utsattheten för brott samt anmälningebenägenheten mellan utrikes- och inrikesfödda ungdomar, mellan dem som bor i ett resursstarkt respektive resurssvagt område, samt huruvida födelseland och bostadsområde samvarierar. På så sätt är målet att visa på den mest avgörande faktorn för att ungdomar utsätts för brott och i vilken mån de senare anmäler dessa brott till polisen. För att genomföra undersökningen kommer en kvantitativ dataanalys tillämpas. Dataanalysen sker i statistikprogrammet SPSS. Samband kommer testas mellan de operationaliserade variablerna för att på så sätt uppnå syftet och besvara frågeställningarna. Då variablerna omkodats är de nu nästan alla dikotoma variabler, vilket innebär att de endast rymmer data som 3 En rapport skriven av Julia Sandahl om killars strategiska brott i Stockholms stad (http://www.stockholm.se/pagefiles/738595/killar%20och%20strategiska%20brott.pdf) 11

har två kategorier (Bryman 2009:229). Hur länge har du bott i Sverige? har kategorierna inrikesfödd och utrikesfödd. De olika brottstyperna (rånad, bestulen och misshandlad) som ungdomarna eventuellt har utsatts för har kategorierna ja och nej. Huruvida ungdomarna som utsatts för brott anmälde dessa till polisen kategoriseras i ja och nej. Den enda variabeln som inte är dikotom är stadsdelsområde. Där är det tre kategorier som mäter huruvida ungdomarna bor i ett resursstarkt, resursbalanserat eller i ett resurssvagt stadsdelsområde. Variablen är på ordinal nivå, vilket innebär att den kan rangordnas (Bryman 2009:229). 7.2.1 Bivariat och multivariat analys Analysmetoden är framför allt bivariat. Resultaten presenteras i korstabeller där den oberoende variabeln utgör kolumnen och den beroende variabeln utgör raderna. Som tidigare beskrivits i operationaliseringen har flera svarsalternativ kodats om till två eller tre svarsalternativ. Detta förenklar arbetsgången och presentationen samt ökar överskådligheten i presentationen för läsaren, där korstabell är ett bra alternativ i bivariata analyser (Djurfeldt m.fl 2010:147). En bivariat analys är en analys av två variabler i taget för att visa hur de två är relaterade till varandra. Ambitionen är då att få en bild av relationen mellan variablerna för att se tecken på att variationen i den ena variabeln sammanfaller med variationen i den andra (Bryman 2009:233). Här gäller det att vara medveten om att mätningen visar samband och inte kausalitet. Därför är det inte alltid lätt att veta vilken variabel som orsakar en annan (Bryman 2009:233, Djurfeldt m.fl 2010:137 ff.). I denna studie kan man dock vara övertygad om orsaksriktningarna. Detta då sambandet mellan bland annat utsatthet för brott och födelseland undersöks. Hur utsatt man är för brott kan knappast påverka ens födelseland och orsaksriktningen blir därför självklar. Födelseland och stadsdelsområde är av den anledningen de oberoende variablerna i undersökningen, och är de variabler som eventuellt påverkar de beroende variablerna som utsatthet för brott och anmälningsbenägenhet. Detta då en förändring i den orsakande variabeln måste tidsmässigt inträffa före en förändring i effektvariabeln (Djurfeldt m.fl 2010:138). Den oberoende variabeln i en bivariat analys kan tolkas som en betingelse, medan den beroende är den händelse som utlöses av betingelsen (Djurfeldt m.fl 2010:138). I mätningen kommer studien också använda sig av multivariat korstabellanalys. I många studier av samma sort har man att göra med komplexa orsaksförhållanden, där flera faktorer eller variabler samtidigt påverkar utfallet (Djurfeldt m.fl 2010:269). Därför krävs det ett ytterligare 12

steg för att få en bättre bild av de egentliga orsakerna bakom ett fenomen. Multivariat analys är därför en bra teknik då den erbjuder undersökning av en beroende variabel i ljuset av två eller flera tänkbara orsaksvariabler (Djurfeldt m.fl 2010:269). För studien blir det relevant då den tredje frågeställningen ämnar undersöka ifall utrikes- och inrikesföddas utsatthet för brott och anmälningsbenägenhet samvarierar med bostadsområde med högt respektive lågt resursindex. Genom att ställa de två oberoende variablerna (födelseland och bostadsområde) mot utsatthet för de tre brottstyperna och anmälningsbenägenheten, går det att utläsa ifall bostadsområdet har samma effekt på utrikes- och inrikesfödda ungdomar. På så sätt kan mätningen undersöka effekterna av att vara utlandsfödd respektive att bo i ett resurssvagt bostadsområde och därmed uppfylla syftet och besvara frågeställningarna. 7.2.2 Sambandsmått & Chi-2 För att testa sambanden ytterligare kommer sambandsmåttet Cramer s V att användas. Detta då Cramer s V är ett av de sambandsmått som kan användas för variabler på nominalskalan (Djurfeldt m.fl 2010:149). Cramer s V antar ett positivt värde mellan 0.0-1.0 där ju högre värde innebär ett starkare samband. Cramer s V utgår från korstabellen och kompletteras ofta med och ett Chi-2test (Bryman 2009:238). Ett Chi-2test är användbart för hypotesprövning med variabler på nominal- och ordinal skalnivå. Testet används för att uppskatta om det resultat som kommer av undersökningen är ett utslag av en slumpmässig variation som en följd av ett urval gjorts, eller om det kan antas återspegla den verkliga situationen i hela populationen. Med slumpmässig variation menas oftast att sannolikheten för att slumpen har påverkat resultatet överstiger 5 % (Djurfeldt m.fl 2010:197). Då studien inte är en urvalsundersökning, utan en totaltundersökning, bör signifikansprövningarna ses som ett tolkningsverktyg snarare än som en skattning av sannolikheten att resultaten uppkommit av en slump. 7.2.3 Validitet & reliabilitet Validitet avser undersökningens begreppsmässiga och teoretiska relevans. Det vill säga ifall frågorna som hämtats från enkäten är mätbara utifrån studiens begrepp och teoretiska förståelse. Validitet handlar alltså om giltigheten i det vi mäter eller frågar om. Här har operationaliseringen en stor betydelse då det är där övergripande frågeställningar går till konkreta mätbara frågor och indikatorer. Därför krävs det att operationaliseringen undviker systematiska fel och på så sätt ger 13

en hög validitet (Djurfeldt m.fl 2010:104). I detta avsnitt behandlas studiens validitet utifrån materialet och operationaliseringen. Dessutom kommer begreppet reliabilitet förklaras och relateras till studien. Validiteten avseende studiens material handlar om svarens tillförlitlighet och hur det i sig påverkar undersökningens giltighet. Till exempel kan ungdomar i enkäten under- eller överrapporterat frågor av mindre socialt accepterade beteenden. Antingen känns det jobbigt att självrapportera känsliga beteenden, eller så finns det en frestelse att självdeklarera ett grovt avvikande beteende. USK (Stockholms Stads Utrednings- och Statistikkontor AB) som materialet är inhämtat ifrån, rensar bort ett fåtal enkäter som anses vara oseriöst ifyllda enligt ett antal kriterier. Dessutom har Stockholmsenkäten genomförts på samma sätt under många år med få förändringar i enkäten, vilket innebär en stor tillförlitlighet (Stockholms Stad 2011). Däremot har denna studie, då materialet redan är inhämtat, inte haft någon möjlighet att kontrollera inmatningen av data samt huruvida enkätinsamlingen kan ha använts för ett annat primärt syfte. Men då materialet är inhämtat från en etablerad institution och använts vid otaliga undersökningar ses detta inte som något oroande problem. Studiens operationalisering av utsatthet för brott får anses ha en god validitet. Detta då samtliga frågor från enkäten gällande ungdomarnas utsatthet för brott är deltagande i studien. Dessutom är det endast två svarsalternativ till dessa frågor. Svarsalternativ med attitydskalor kan ha en negativ effekt på validiteten, då skalorna inte har något tydligt värde. Frågor där respondenter endast kan svara ja eller nej saknar därför den problematiken. Däremot kan ungdomarna haft svårt att veta ifall de utsatts för något av brotten. Det är ju utifrån brottsoffrets perspektiv svaren ges, och det kan tänkas vara med obearbetade tankar som enkäten fylls i. Kanske har någon som utsatts inte förstått det som ett brott eller lämnat det bakom sig. Det ska också sägas att frågorna undrar ifall de utsatts de senaste 12 månaderna. Ungdomar som drabbats tillbaka i tiden blir då inte aktualiserade, vilket hade kunnat ge andra resultat. Ett annat problem kan vara att enkäten endast behandlar stöld, rån och misshandel, vilket utesluter andra brottstyper. Gällande anmälningsbenägenheten kan det också uppstå problem av liknande karaktär. Detta eftersom frågan ställs som en följdfråga till de som uppgett att de utsatts för brott. Vilket innebär en fortsättning på samma respondenter som brottsoffer. Även här är svarsalternativen ja respektive nej vilket alltså inte tillför några missförstånd och tydliggör vad som avses mätas. 14

Variabeln anmälningsbenägenhet får anses ha en hög validitet, detta då det inte finns liknande frågor som annars kan tänkas mäta det studien avser mäta. Utrikesfödd och inrikesfödd är som skrivet i operationaliseringen indelade utifrån vad ungdomarna har svarat på gällande vistelselängd i Sverige. Frågan har ursprungligen svarsalternativ med intervall, där de får kryssa i hur länge de har bott i Sverige. Men då studien endast intresserar sig för ifall ungdomarna är utrikes- respektive inrikesfödda så får variabeln anses ha god validitet. Detta då det som mäts är huruvida de är födda i Sverige eller inte, vilket inte ger upphov till missförstånd eller dålig kännedom hos respondenterna. Detsamma gäller bostadsområde som i sig inte orsakar några tvivelaktigheter. Ungdomarna har svarat på var de bor, och stadsdelarna är därefter indelade i tre grupper. Bostadsområdena är indelade efter social tyngd, eller resursindex. Då det inte är denna studie som värderat stadsdelarnas sociala tyngd, finns det en begränsad insyn i hur mätningen av detta är gjord. Men likt materialet kommer uppgifterna från en etablerad och välkänd institution, vilket får anses som en faktor som höjer validiteten för studien. Reliabilitet avser en undersöknings tillförlitlighet. En studie med hög reliabilitet innebär att ifall samma undersökning skulle göras igen skulle resultaten bli desamma. En studie med låg reliabilitet innebär att slumpmässiga eller tillfälliga premisser har påverkat undersökningens resultat (Bryman 2009:43). Att ha en hög reliabilitet blir extra aktuellt när det, som i det här fallet, görs en kvantitativ studie. En undersökning av kvantitativ karaktär är intresserad av ifall vissa mått är stabila eller inte. Ifall resultaten ur en och samma undersökning blir olika så kan undersökningens relevans diskuteras. Därför blir det i den här studien viktigt att hela tiden vara tydlig med hur undersökningen genomförs. Operationaliseringen som beskrivits blir då en nyckel för att visa hur studien realiseras och var resultaten kommer ifrån. Det blir också betydelsefullt att under mätningen beskriva för varje steg vad som görs. På så sätt blir det enkelt att följa undersökningens mönster, var begreppen kommer ifrån och hur resultatet verkställs. 7.3 Etiska överväganden Informationskravet är en av fyra etiska krav framställda av Vetenskapsrådet. Det innebär att forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forksningsuppgiftens syfte (Vetenskapsrådet 2002:7). Kravet har uppfyllts då papper skrivits under för att få ta del av 15

materialet från Stockholms stad. I papprena uppgavs bland annat forskningens syfte och övergripande frågeställningar. Samtyckeskravet innebär att deltagare i undersökningen själva har rätt att bestämma över sin medverkan (Vetenskapsrådet 2002:9). Då materialet redan är inhämtat och kodat läggs mindre ansvar på denna studie att uppfylla detta krav. Det tredje etiska kravet gäller konfidentialitet. Konfidentialitet ska ges till alla ingående personer i undersökningen och personuppgifter skall förvaras på sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem (Vetenskapsrådet 2002:12). Kravet uppnås då ungdomarna är anonyma när de fyller i enkäten och materialet finns på en säkert förvaren USB-sticka som endast författaren personligen har tillgång till. När undersökningen är genomförd och inlämnad raderas materialet. Det fjärde och sista kravet, nyttjandekravet, innebär att insamlade uppgifter endast får användas för forskningsändamål (Vetenskapsrådet 2002:14). Även detta har studien tagit hänsyn till, där det hämtade materialet uteslutande används vid uppsatsens författande. 8 Resultat Resultatavsnittet inleds med tabeller över eventuella samband mellan att ha blivit utsatt för brott och födelseland (Sverige eller annat). Därefter visas ett eventuellt samband mellan anmälningsbenägenheten och födelseland. På så sätt avses studiens första frågeställning besvaras ( Skiljer sig utsattheten för brott samt anmälningsbenägenheten åt mellan utrikesoch inrikesfödda ungdomar? ). I mätningens nästa del är det den andra frågeställningen som ämnas besvaras ( Skiljer sig ungdomars utsatthet och anmälningsbenägenhet för brott beroende på bostadsområdets resursindex?). Detta görs genom att först ställa upp utsatthet för brott mot stadsdelsområde (resursstarkt, resursbalanserat eller resurssvagt) och sedan anmälningsbenägenhet med stadsdelsområde. I resultatens sista del visas två multivariata analyser. Den första visar utsatthet för brott för inrikes- och utrikesfödda i de olika stadsdelarna. På så sätt kan tredje frågeställningen besvaras (Ser skillnaderna i utsatthet för brott och anmälningsbenägenhet lika eller olika ut för inrikes- respektive utrikesfödda som bor i resursstarka respektive resurssvaga områden?). Genom att studera de tre variablerna (födelseland, utsatthet för brott och stadsdelsområde) samtidigt, är tanken att utläsa resultatet för att se ifall skillnaderna ser lika eller olika ut för 16

inrikes- och utrikesfödda. Därefter görs en liknande analys, men där anmälningsbenägenheten visas istället för utsatthet för brott. 8.1 Utsatthet för brott födelseland Tabell 8.1 utrikesfödda ungdomar Andel utsatta för rån, stöld och misshandel bland inrikes- respektive Födelseland Typ av brott Inrikes Utrikes Rån 3,6 % 7,1 % Stöld 12,1 % 12,4 % Misshandel 5,3 % 7,1 % Procentenheterna visar antal utsatta för de olika brottstyperna bland inrikes- respektive utrikesfödda. Ur tabellen går det att utläsa att utrikesfödda är något mer utsatta för rån och misshandel än inrikesfödda. Däremot är stöld en brottstyp som inte visar på några skillnader mellan grupperna. För utrikesfödda visar utsattheten för rån och misshandel vara lika frekvent. Av de tre brottstyperna är stöld den vanligaste, både för inrikes- och utrikesfödda. Cramer s V Chi-2 Rån 0,060 39.4, p<.000 Stöld 0,003 0.12, p<.732 Misshandel 0,027 8.0, p<.005 Chi-2 värdena för rån och misshandel visar att resultatet inte är ett utslag av en variation. Däremot är värdet för stöld såpass högt att det inte går att utesluta ett utslag av variation. Alla tre brottstyperna har ett lågt värde på Cramer s V, vilket innebär att sambandet mellan variablerna inte är starkt. 17

8.2 Anmälningsbenägenhet födelseland Tabell 8.2 Anmälningsbenägenhet för rån, stöld och misshandel bland inrikes- respektive utrikesfödda ungdomar Födelseland Typ av brott Inrikes Utrikes Rån 57,8 % 44,2 % Stöld 43,8 % 41,9 % Misshandel 39,6 % 18,6 % Utrikesfödda ser ut att anmäla brott till polisen i lägre grad än inrikesfödda. Likt förra tabellen avviker här stöld där skillnaden är betydligt mindre mellan inrikes- och utrikesfödda än för de andra brottstyperna. Tabellen visar också att misshandel är den brottstyp som anmäls i lägst grad och visar på stor skillnad mellan grupperna. Endast 18,6 % av de utrikesfödda som utsätts för misshandel anmäler händelsen till polisen. Av de tre brottsyperna är anmälningsbenägenheten störst för rån, både bland utrikes- respektive inrikesfödda. Cramer s V Chi-2 Rån 0,113 5.1, p<.024 Stöld 0,012 0.19, p<.664 Misshandel 0,161 13.8, p<.000 Även här visar Chi-2 värdena för rån och misshandel på att resultatet inte är ett utslag av variation. Och även här visar värdet för stöld för att en variation inte kan uteslutas. Värdena för Cramer s V visar på större samband för rån och misshandel, men är inte tillräckligt höga för att visa på ett starkare samband. 18

8.3 Utsatthet för brott bostadsområde Tabell 8.3 Andel utsatta för rån, stöld och misshandel i resursstarka, resursbalanserade samt resurssvaga stadsdelsområden Stadsdelsområde Typ av brott Resursstarkt Resursbalanserat Resurssvagt Rån 3,6 % 3,9 % 5,4 % Stöld 13,0 % 12,4 % 9,1 % Misshandel 4,9 % 5,6 % 6,7 % Här ser man att bostadsområde med sämre resurser visar på något högre utsatthet för brott. Även här avviker dock stöld, dels för att det är en vanligare brottstyp, dels för att det sker mer omfattande i resursstarka stadsdelsområden än i de resurssvagare. Intressant är att oavsett bostadsområdets resursnivå, så är stöld den brottstypen som ungdomar utsätts för oftast. Minst vanligt är det att ungdomar utsätts för rån. Bostadsområdets resursnivå ser ut att ha ungefär samma effekt på utsattheten för rån och misshandel. Cramer s V Chi-2 Rån 0,036 13.7, p<.001 Stöld 0,045 21.3, p<.000 Misshandel 0,029 8.9, p<.011 Utsatthet för brott i de olika stadsdelarna är inte utslag av variation. Även här visar dock värdena på Cramer s V på ett svagt samband. 19

8.4 Anmälningsbenägenhet bostadsområde Tabell 8.4 Anmälningsbenägenhet för rån, stöld och misshandel i resursstarka, resursbalanserade samt resurssvaga stadsdelsområden Stadsdelsområde Typ av brott Resursstarkt Resursbalanserat Resurssvagt Rån 54,4 % 58,9 % 49.0 % Stöld 42,7 % 43,4 % 45,2 % Misshandel 36,0 % 38,2 % 34,2 % Likt tabellen över anmälningsbenägenhet och födelseland, visar resultatet på att misshandel är en brottstyp som anmäls i lägre grad. I övrigt visas inga större samband mellan anmälningsbenägenhet och stadsdelsområde. För både rån och misshandel visar sig anmälningsbenägenheten vara som högst i resursbalanserade bostadsområden. Rån är också den brottstypen som har den högsta nivån för anmälningsbenägenhet, oavsett bostadsområdets resursindex. Cramer s V Chi-2 Rån 0,075 2.1, p<.342 Stöld 0,017 0.34, p<.844 Misshandel 0,031 0.5, p<.780 Signifikanstestet visar att sambandet mellan anmälningsbenägenhet och stadsdelsområde kan vara ett utslag av variation. Dessutom visar värdena för Cramer s V att sambandet är svagt. 20

8.5 Utsatthet för brott födelseland & bostadsområde Tabell 8.5 Andel utsatta för rån, stöld och misshandel bland inrikes- respektive utrikesfödda ungdomar i resursstarka, resursbalanserade samt resurssvaga stadsdelsområden Typ av brott Födelseland Rån Stadsdelsområde Resursstarkt Resursbalanserat Resurssvagt Alla Inrikes 3,3 % 3,5 % 4,7 % 3,6 % Utrikes 6,5 % 6,8 % 7,8 % 7,0 % Alla 3,6 % 3,9 % 5,4 % 4,0 % Stöld Inrikes 12,8 % 12,4 % 8,8 % 12,0 % Utrikes 15,2 % 12,6 % 10,1 % 12,6 % Alla 13,0 % 12,4 % 9,1 % 12,1 % Misshandel Inrikes 4,9 % 5,5 % 5,7 % 5,2 % Utrikes 5,5 % 5,9 % 10,1 % 7,2 % Alla 4,9 % 5,6 % 6,7 % 5,5 % Tabellen är dels indelad efter brottstyp, dels efter födelseland och även stadsdelsområde. Den visar att stadsdelsområdet har lika stor påverkan på inrikes- respektive utrikesföddas utsatthet för rån och stöld. Däremot visar tabellen att ett resurssvagt bostadsområde påverkar utrikesföddas utsatthet för misshandel i större utsträckning än för inrikesfödda. Generellt sett så har dock 21

bostadsområdets resursnivå samma påverkan på utrikes- respektive inrikesfödda ungdomar. Stöld som är en återkommande avvikelse är den vanligaste brottstypen och sker i större utsträckning i resursstarka stadsdelsområden än i resurssvaga. Utrikesfödda är till stor del mer utsatta än inrikesfödda, men skillnaderna i utsatthet mellan ett resursstarkt respektive resurssvagt stadsdelsområde är snarlik skillnaderna för inrikesfödda. 8.6 Anmälningsbenägenhet födelseland & bostadsområde Tabell 8.6 Anmälningsbenägenhet för rån, stöld och misshandel bland inrikesrespektive utrikesfödda ungdomar i resursstarka, resursbalanserade samt resurssvaga stadsdelsområden Typ av brott & Födelseland Rån Stadsdelsområde Resursstarkt Resursbalanserat Resurssvagt Alla Inrikes 57 % 61,2 % 53,8 % 57,7 % Utrikes 40 % 50 % 38,7 % 42,7 % Alla 54,4 % 58,9 % 49,0 % 54,5 % Stöld Inrikes 43,6 % 41,6 % 48,8 % 43, % Utrikes 34,4 % 56,5 % 34,1 % 41,1 % Alla 42,7 % 43,4 % 45,2 % 43,3 % Misshandel Inrikes 37,1 % 41,4 % 43 % 39,7 % Utrikes 26,1 % 15 % 17,1 % 19,0 % Alla 36,0 % 38,2 % 34,2 % 36,3 % 22

Tabellen visar anmälningsbenägenheten för de tre olika brottstyperna för inrikes- och utrikesfödda i de olika stadsdelsområdena. Mest iögonfallande är siffrorna för anmälningsbenägenheten för stöld i resursbalanserade bostadsområden. I dessa områden har utrikesfödda en större benägenhet att anmäla stöld än inrikesfödda. Gällande misshandel anmäler utrikesfödda sin utsatthet i lägre grad än inrikesfödda. Framförallt i resursbalanserade områden där endast 15 % anmäler. Resultatet visar också att stöld och misshandel anmäls bland inrikesfödda i högre grad i resurssvaga områden än i resursstarka. I övrigt visar tabellen att i resursbalanserade områden anmäls det oftast i högre grad. Förutom brottstypen misshandel och de inrikesfödda som anmäler stöld, visar resultatet att det är resursbalanserade bostadsområden som har högst anmälningsbenägenhet. 9 Analys I analysen tolkas resultaten och kopplas till frågeställningarna och studiens syfte. Detta i sin tur kopplas till redovisad tidigare forskning och teoretiska begrepp. Skiljer sig utsattheten för brott samt anmälningsbenägenheten åt mellan utrikes- och inrikesfödda ungdomar? Som det visar sig i tabell 8.1, är utrikesfödda något mer utsatta för brott än inrikesfödda. Till exempel uppger 7,1 % av de utrikesfödda att de utsatts för rån de senaste tolv månaderna, där endast 3,6 % av de inrikesfödda uppgav att de utsatts. Skillnaderna är dock inte så stora att det gett utslag på sambandsmåttet Cramer s V. Däremot är inte tolkningen av sambandsmått alltid självklar. Sambandsmått som förekommer på nominal och ordinalskalan närmar sig oftast inte 1. Trots att det ur tabellerna går att utläsa skillnader i procent mellan grupper. Sambandsmåttet i sig är inte särskilt klarläggande, dock kan de fungera bra som komplement (Djurfeldt 2010:148). Studien får överlag svaga sambandsmått, men flera signifikanta resultat. Detta beror på undersökningens stora urval. Skillnaderna är alltså i regel ganska små men sannolikheten att de uppkommit av en slump är negligerbar, och flera av dem kan alltså betraktas som verkliga skillnader. De skillnader som går att utläsa mellan inrikes- och utrikesfödda ungdomars utsatthet för brottslighet går att koppla till Tove Petterssons tidigare forskning i området. Petterssons forskning från 2010 visade att pojkar med invandrarbakgrund i högre grad utsätts för grovt våld och stöld än ungdomar med helt svensk bakgrund (Pettersson 2010:200-201). Det går därför att, 23

utifrån denna studie, komplettera denna forskning med att det skillnader går att utläsa för utrikesfödda överlag, och inte pojkar med invandrarbakgrund i synnerhet. Resultatet visar också att utrikesfödda ungdomar i lägre grad anmäler brott de utsatts för till polisen än inrikesfödda ungdomar. Detta visade sig som tydligast vid brottstypen misshandel, där 18,6 % av utrikesfödda anmälde detta till polisen. Siffran för inrikesfödda var 39,6 %. Detta går att koppla till den tidigare forskningen gjorde av Brottsförebyggande rådet, som visade att ungdomar i låg grad anmäler brott till polisen (Brottsförebyggande rådet 2009:20). Som känt var ambitionen därför att se ifall anmälningsbenägenheten skiljde sig mellan utrikes och inrikes födda. Vilket det alltså visar sig göra. Här kan det teoretiska begreppet social tillit tillämpas. Fritzell och Strömblad menar att ökad etnisk mångfald på områdesnivå samvarierar med ett lägre förtroende för människor i allmänhet (Fritzell & Strömblad 2011:208). Det går därför att se utrikesföddas lägre anmälningsbenägenhet som ett tecken på ett lågt förtroende för människor i allmänhet och samhället i synnerhet. Bostadssegregationen innebär en ökad etnisk mångfald på områdesnivå, där alltså fler utrikesfödda bor. Och då ökad etnisk mångfald innebär ett lägre förtroende, går det att förklara utrikesföddas lägre anmälningsbenägenhet. Därför går det att besvara den första frågeställningen med att det finns en skillnad i utsatthet för brott samt anmälningsbenägenhet mellan utrikes- och inrikesfödda ungdomar. Skiljer sig ungdomars utsatthet och anmälningsbenägenhet för brott beroende på bostadsområdets resursindex? Resultatet visar att ungdomar i resurssvaga bostadsområden är något mer utsatta för brottslighet än i resursstarka. Däremot visar det sig att stöld snarare sker mer omfattande i resursstarka områden. När det gäller rån uppgav 5,4 % av ungdomarna i resurssvaga områden att de blivit utsatta, där siffran i resursstarka områden är 3,6 %. Avseende misshandel uppgav 6,7 % av boende i ett resurssvagt område att de utsatts, och 4,9 % av de boende i ett resursstarkt. Estradas och Nilssons tidigare forskning om brottslighetens skillnader i resursstarka respektive resurssvaga bostadsområden visade att utsatthet och rädsla för brott skiljer sig mellan olika bostadsområden, där personer med ekonomiska problem är mer utsatta och otrygga (Estrada & Nilsson 2011:259). Fattigdom och ojämlikhet samvarierar alltså med utsatthet och rädsla för brott. Social desorganisationsteori har förklaringar till detta genom att peka på att i resurssvaga områden så ses brottslighet som en utväg från fattigdom, bristande utbildning och arbetslöshet 24