HAVSR ESAN Författare: Malte Åsander Illustratör: Malte Åsander
Brevet Hej mamma och pappa! När jag var och badade med min kompis Allis så gick vi till hamnen och köpte glass.och då stod det en jättestor båt där.den var blå,röd och rostig. Vi ville gå upp på båten för ni vet ju att jag gillar båtar.men då åkte båten iväg. Då sprang vi till kaptenen och sa att han måste vända,men han sa att vi fick skylla oss själva och att båten skulle åka till Adelaide,Australien.
Ön När vi hade varit till sjöss i några dagar så blir det storm. Ägaren till båten var rik och snål så båten var inte byggd för stormar. Vi for över däcket och vågorna måste har varit 5 meter höga. Båten var på väg att sjönka. Men som tur var, hittade vi en gummilivbåt som vi pustande blåste upp. Vi hann ta med 7 saker(förutom papper och penna): Kikare Dolk. Tändsticksask. 2 tält. Kompass. Mobiltelefon. Karta Ovädret slutade då ganska omedelbart.och där låg vi och guppade. Jag såg mängder med fisk och djupt där nere tror jag att jag såg en val.jag kollade på kartan på mobiltelefonen och insåg att vi var utanför Afrikas kust. Vi var fruktansvärt törstiga och hungriga.vi fick bara en liten fisk.efter några timmar såg vi en ö som såg öde ut. Den var full med palmer. På palmerna växte det frukter.
Lådan. En dag var det väldigt fint väder och vi gick till stranden. På stranden var det gassande sol och kritvit sand. Vi sprang ner mot havet och badade. När vi satt och spanade efter fartyg hörde vi ett brummande. Sen såg vi ett flygplan som flög på låg höjd! Vi sprang omkring och viftade med armarna som galningar. Plötsligt släppte de ner en låda. Vi sprang mot lådan. Men sen så stannade vi."tänk om det är någonting farligt"sa jag. Vi gick sakta mot lådan. Den var ungefär 4 kvadratmeter stor och 1 meter hög. Plötsligt hörde vi ett läte från lådan. Vi sköt undan locket. Lådan var delad i 4 lika stora delar. Den första delen var full med kläder, sovsäckar och verktyg, den andra delen var full med vattenflaskor, den tredje delen var full med mat och den fjärde delen var det en tigerunge i. Den sov men plötsligt så vaknade den och kom fram och strök sig mot mitt ben. Den var inte alls farlig. Men sen sprang den iväg.
Maten. Frukost brukar vi äta strax efter soluppgången. Vi brukar äta bär som växer på låga buskar, frukter som växer på låga och höga träd som vi måste klättra upp i och grönsaker som växer vilt. Förresten äter vi det till alla måltider, det är det enklaste i matväg vi har lyckats hitta. Lunch brukar vi äta mitt på dagen och middag äter vi på kvällen. Fast ibland äter vi fisk, om vi lyckas fånga någon, med spön som vi gör av träd och tunna lianer. Då blir det en riktig festmåltid!
Kartan I morse när vi var ute och gick längs stranden såg Allis någonting som flöt omkring i vattnet. Vi såg att det var en flaska som guppade omkring. Jag hittade en lång pinne som vi tog in flaskan med. Det var ett papper i flaskan som vi fick ut. Jag vecklade försiktigt ut papperet och fick se en karta över ön. På ett ställe fanns det ett kryss vilket betyder att det var en skattkarta!
Skatten Idag var det en strålande dag.det var inte ett moln så långt ögat nådde. Vi bestämde oss för att gå på skattjakt. Vi tog med oss: Kartan, så klart Kniv, kan alltid vara bra att ha Vatten, för att klara värmen Mat, bara lite frukt Rep, ifall vi behöver klättra Spade, om vi måste gräva Tält och sovsäckar, ifall vi måste övernatta någonstans Kompass, så att vi vet vilket håll vi går åt Vi hade bara gått en halv-timme när Allis ramlade ner i en grop. Jag tog repet, knöt fast det i en palm, kastade ner det och Allis klättrade upp. Hon var inte så bra på att klättra så hon ramlade ner några gånger. Snart kom vi till ett träsk. Det luktade blä. Träsket var inte så stort som tur var. På andra sidan fanns en stor skog. Mycket snart kom vi fram till skogen. Träden måste ha varit minst 100 meter höga och 10 meter breda. Det var mörkt och fuktigt i skogen. Solen började gå ner. Vi förstod att vi inte skulle hinna fram till krysset idag. Vi hittade en kulle som vi satt upp tältet på. Sedan gick jag upp på toppen av kullen och såg, där skogen tog slut, en gigantisk öken. Jag gick ner och sa det till Allis, sedan tog vi en frukt och gick och lade oss. När vi vaknade så packade vi ihop och började gå mot öknen. Snart så märkte vi att träden började bli glesare och glesare. Efter en stund så slutade de helt och det blev bara sand och en olidlig hetta. Vi drack vattnet och började gå över öknen. I den dallrande heta luften såg vi inte alls långt borta, ett berg och en flod. Det kanske var vulkanen och floden på kartan. Vi sprang mot floden där det fanns rent vatten. Det tog inte lång tid att komma fram till dem. -Då är det bara att börja klättra, sa jag. -Ja,sa Allis.Och vi klättrade, så att svetten rann, uppför vulkanen. Precis bredvid kratern fanns det en grotta. Vi såg någonting som glimmade nere i mörkret. Grottans golv sluttade neråt så vi knöt fast ena änden av repet i en sten och började klättra neråt. Snart så kom vi till grottans botten. Då tog vi spaden och grävde i sanden där det glimmade. Plötsligt så stötte den imot någonting. Då började vi gräva med händerna och fick upp en stor kista med ett rep runt som vi skar loss med kniven. Sedan öppnade vi kistan och där i fanns rubiner, smaragder, guld, silver, topaser och diamanter. Under allt det fanns det en mindre kista. Vi öppnade den men där i fanns bara en glaskula och ett papper. På papperet stod: Detta är en önskekula. Säg bara till den vad du önskar dig också Poff så finns det där. OBS!Oändliga önskningar.
Djuret Dagen efter skattjakten blir vi väckta av ett prasslande. Nyvakna gick vi ut ur tältet. Borta vid den nerbrunna lägerelden sitter ett konstigt djur som jag aldrig har sett förut.
Fakta om djuret. Vi döper djuret till drak-får. Det ser ut som ett får med lila skimrande ull, skimrande djuphavsblå drak-vingar och ett rött drak-huvud med svarta horn. Det var ungefär lika stort som ett vanligt får. Vingbredden var ungefär 1 meter. Den åt gräs, barr, ormbunkar, löv, frukt och grönsaker som den grillade med sin drakeld och svalde hela. Den kan flyga men verkar inte tycka om att vara i vatten. Den sover 12 timmar om dygnet och låter så här: Boohoo.
Båten Efter fyra månader på ön så började maten ta slut. Men vi hade sett en ö vid horisonten. Och vi tänkte åka dit och hämta mat så vi började bygga en flotte av bambu och lianer och till segel knöt vi fast det ena tältet. Efter en timme blev vi klara att åka. Efter 60 minuter så hade vi kommit ungefär en fjärdedel av vägen. Det var läskigt hela vägen för att jag var rädd att det skulle komma något forntida monster ur djupen men hitills hade vi bara sett fiskar i alla möjliga färger. Men plötsligt så blev det helt vindstilla så vi tog ner seglet och började ro istället. En och en halv timme senare hade vi kommit halvägs till den andra ön. Det var olidligt varm och vindstilla så vi orkade inte ro mer. Vi lade oss och solade istället. Men plötsligt gav Allis ifrån sig skrik som skar i öronen. Hon hade sett en hajfena sticka upp ur vattnet ungefär 20 meter ifrån oss. Sen försvann den ner igen. Lite senare kom den upp igen, den här gången närmare. Jag grep tag i bambuårorna och slängde den ena till Allis. Hajfenan kom upp igen, den här gången bara 5 meter ifrån flotten. Vi gick mot mitten av flotten, vettskrämda, och väntade. Då reste sig en gigantisk haj, större än en vithaj, upp ur havet och bet sönder rankorna på ena sidan av flotten så att den blev formad som en solfjäder. Det verkade hopplöst men då minndes jag. Önskekulan! Jag sprang mot packningen och rotade efter önskekulan. Jag hittade den ganska fort och sa: Jag önskar att den där hajen försvinner. och pekade på hajen. Också Poff så försvann den. Resten av resan gick bra för att det började blåsa igen!
Kannibalerna! Å nej! Direkt när vi kom upp på land blev vi fångatagna av kannibaler som ville koka oss levande direkt. Men de blev intresserade av våra saker som vi hade med oss från vår ö. Det märkte vi direkt så vi kom på att vi skulle ljuga om dem. Vi säger till kannibalerna att vår kniv kunde skära genom allt och att vår kikare kunde se in i framtiden. De trodde på oss och vi köpte oss fria.
Flykten. Kannibalerna lurade oss. De genomskådade vår bluff och fångade oss och satt oss i en bur. Vi hörde att de pratade om hur de skulle tillaga oss. Då såg Allis en vass sten som vi skar loss oss med. När båda var fria skar vi sönder repen som höll ihop buren och flydde till flotten som vi rodde hem med. Sen pustade vi ut på vår egen ö.
Sjörövarna! En dag när vi satt på vår ö så kom ett gigantiskt skepp. Då skrek vi och viftade med palmblad. Besättningen på skeppet såg oss och rodde ut och hämtade oss. När vi var uppe på skeppet så märkte vi att det var sjörövare som hade plockat upp oss. Sjöfaran
Utbildningen Kaptenen på skeppet ville göra oss till sjörövare så han gav oss sjörövarkläder och vapen t.ex sabel, pistol, dolk och fiskespjut. Han sa också att han skulle utbilda oss på en vecka. Så här blev veckan: På måndagen lärde vi oss att styra skeppet, på tisdagen lärde vi oss att sikta med pistolen, på onsdagen lärde vi oss skjuta med kanonen, på torsdagen lärde vi oss att fiska, på fredagen lärde vi oss att laga piratmat, på lördagen låg vi bara och latade oss och på söndagen lärde vi oss att klättra upp i utkikstornet.
Attacken Några dagar efter "piratskolan" fick vi användning av det vi lärt oss. Utkiken såg ett stort italienskt handelskepp i sin kikare. Vi gömde oss bakom några klippor. Då såg vi skeppet och piratkaptenen skrek anfall! Då såg italienarna oss men det var för sent. Vi hade redan börjat skjuta med kanonerna och deras skepp hade börjat sjunka. Vi rodde fram och tog allt guld och alla ädelstenar. När vi hade kommit tillbaka så festade vi.
Hej då,sjörövare. Till slut började vi tröttna på sjörövarlivet och ville komma hem. Vi planerade att fly på natten. När det till slut blev natt så stal vi en livbåt och hoppade i den. Sen rodde vi iväg med den mot solnedgången.
Räddningen. Nu sitter vi på havet utan räddning. Men efter tre dagar har vi tur. Ett kustbevakningsskepp kom till oss. Dem plockade upp oss och skjutsade oss till land där mamma och pappa väntade på oss.