Lätta ankar! Äntligen var det dags att lätta ankar. När sjömännen drog upp ankaret började John Silver sjunga en sång som jag hade hört många gånger:

Transkript

1 Lätta ankar! Äntligen var det dags att lätta ankar. När sjömännen drog upp ankaret började John Silver sjunga en sång som jag hade hört många gånger: Femton gastar på död mans kista, hej och hå och en flaska med rom.

2 Snart var ankaret uppe och vinden började fylla Hispaniolas segel. Resan till Skatt kammarön hade börjat. Alla var på ett strålande humör, utom kaptenen. Han hette Smollett och hörde till den del av besättningen som godsägaren själv hade valt ut. Jag tycker inte om den här resan, sa han till godsägaren. Ni sa att det var hemligt vart vi skulle segla men sjömännen vet mer än jag. De säger att ni har en karta och att vi ska leta efter skatter. En sådan resa kan kosta oss livet allihop. Den vill jag inte vara med på. Ni måste skaffa en ny kapten. Doktor Livesey såg missstänksamt på godsägaren som hade lovat att vara tyst som graven. Hade han ändå pratat bredvid mun? Besättningen är inte heller bra, fortsatte kapten Smollett. Jag är rädd att det blir myteri ombord. Männen kommer att försöka ta över skeppet. Godsägaren blev ond på kapten Smollett. Men för att kapten Smollet skulle stanna gick han med på att lägga vapnen på en plats i skeppet där det var svårt att komma åt dem. 46 John Silver var inte orolig för besättningen. Han var glad och vänlig och hjälpte till där han kunde. John Silver är en riktig baddare, sa en av sjömännen till mig. Han vet väldigt mycket och han kan tala som fint folk. Dessutom är han modigare än ett lejon. En gång såg jag hur han högg tag i fyra karlar på en gång och dunkade dem mot varandra. Ändå hade han inga vapen. Ovanför de blankpolerade grytorna nere i kabyssen hängde en fågelbur. Där bodde John Silvers papegoja. Jag kallar den för kapten Flint, sa John. Det var den där hemske sjörövaren du vet. Den papegojan har sett nästan lika mycket ondska som djävulen själv, för hon har seglat med sjörövarskepp runt halva jorden. John lutade sig fram mot buren. Nå, kapten Flint, får vi en lyckad resa? Pengar, pengar, pengar, skrek papegojan. Sedan svor den en lång ramsa och slutade inte förrän John slängde en handduk över buren så att det blev mörkt där inne. 47

3 Gömd i äppeltunnan Några av tunnorna som hade lastats ombord var fyllda med härliga äpplen. En sådan tunna stod alltid öppen på däck så att man kunde ta sig ett äpple eller två om man ville. En kväll när jag skulle gå och lägga mig i min koj längtade jag efter något gott att äta. Jag sprang iväg till äppeltunnan. Utkiken stod i fören och spanade efter. När som helst skulle vi vara framme. Jag trevade med båda händerna nere i tunnan men den var nästan tom. Skulle jag få tag i något av äpplena som låg på bottnen måste jag klättra ner i tunnan. Där nere i mörkret satte jag mig till rätta och högg tänderna i ett syrligt äpple. Runt skeppets sidor sorlade vattnet fridfullt. Rorsmannen visslade sakta för sig själv. Hispaniola vaggade skönt i aftonbrisen. Jag måste ha varit mycket trött för jag somnade till en stund i tunnan. 48 Plötsligt vaknade jag av en duns. Tunnan skakade till. Någon hade klumpigt satt sig ner och lutat ryggen mot den. Just när jag tänkte hoppa upp började han tala. Det var John Silver. Vad jag fick höra gjorde mig stel av skräck. Jag kunde bara hoppas att ingen hade sett mig krypa ner i tunnan. Flint var kapten och jag var styrman, sa han. Det var på den resan jag miste mitt ben. En av de andra blev blind och en fick flera fingrar avhuggna av en sabel. Skeppet var rött av blod och så fullastat med guld att det höll på att sjunka. John fortsatte att skryta om sina äventyr tillsammans med sjörövaren Flint. Flera av de andra sjömännen satt runt honom och lyssnade. John, sa den ene av dem, hur länge ska vi vänta innan vi tar över skeppet? Inne i kajutan sitter doktorn och godsägaren och kapten Smollett och smörjer kråset med vin och andra godsaker. Det vill jag också göra. De andra höll med honom men John försökte lugna männen: 49

4 Vi måste vänta tills de har letat rätt på skatten och lastat den ombord. Det är ju de som har kartan. Förresten klarar ingen av oss andra att lägga ut kursen för hemresan. Inte förrän vi är nästan hemma är det dags att slå till. John började hosta och vände sig till en av karlarna: Ta upp ett äpple åt mig. Jag har pratat så att jag har blivit torr i halsen. Jag ville ta ett skutt upp ur tunnan och springa för livet. Men benen bar mig inte. Karln reste sig och klev iväg mot tunnan. Så stannade han upp och sa: Äpplen? Om man är torr i halsen ska man ha rom. Du har rätt. Här har du nyckeln, skrattade John. Det står ett krus nere i kabyssen. De skålade för Flint och för hans skatt. Snart har vi så mycket guld att vi kan slå oss till ro och njuta resten av livet. Just då ropade utkiken: Land i sikte! Land i sikte! Alla sprang som kacklande höns upp på däck och bort mot fören. Ingen ville gå miste om den första glimten av. Utan att någon märkte det hoppade jag upp ur tunnan. Det kändes som om jag drömde där jag stod vid relingen och såg på ön i månskenet. Den högsta toppen, Kikaren, gömde sig i ett moln av dimma. Har någon varit här förut? ropade kapten Smollett. Ja, svarade Silver. Jag har bunkrat vatten här en gång. Den bästa ankarplatsen ligger på andra sidan mellan stora ön och Skelettön. Där fanns det sjörövare förr i världen. Visa mig på den här, sa Smollett och räckte John Silver en karta. Silver grep ivrigt efter den. Kartan var en exakt kopia av Flints skattkarta men korsen som visade var skatterna var gömda fanns inte med. 53

5 När John Silver upptäckte det hade han svårt att dölja sin besvikelse. Han lyckades ändå behärska sig och pekade ut var vi borde förtöja Hispaniola. Sedan vände han sig mot mig och lade handen förtroligt på min arm. Det här är en trevlig ö för pojkar. Här kan du bada och klättra i träd. Om du vill gå på upptäcktsfärd så tala bara om det för gamle Silver. Du ska få med dig en härlig matsäck som jag själv ska göra iordning åt dig. Jag rös. Nu visste jag att han var grym och falsk bakom sitt vänliga leende. Försiktigt drog jag mig från honom och smög fram till doktor Livesey. Jag har något viktigt att berätta, viskade jag. Runt omkring oss hurrade karlarna för att vi hade nått vårt mål. Om jag inte hade lyssnat på dem när jag låg gömd i äppel tunnan hade jag aldrig kunnat ana deras grymma planer. Nere i kajutan firade doktorn, godsägaren och kapten Smollett med vin och russin att vi hade kommit fram. Doktorn blossade ivrigt 54 på sin pipa och hade lagt peruken i knät. Det märktes att han var mycket ivrig. När jag hade berättat vad jag hade hört då jag satt i äppeltunnan gav de mig så många russin som jag kunde proppa i mig. Alla tre skålade med mig och sa att jag hade varit duktig. Ni hade rätt, kapten Smollett, suckade godsägaren. Den där Silver blir vår olycka. Han borde ha dinglat i galgen för länge sedan. Vad gör vi? Vänder? Från och med nu får ni ta befälet. Nej, vända kan vi inte göra, svarade kaptenen. Då misstänker de genast att vi vet vad de tänker göra. Förresten finns det också män som vi kan lita på ombord. Alla hör säkert inte till John Silvers gäng. Vi ankrar som vi har planerat, fortsatte han. Men vi får vara noga med att hålla dem under uppsikt. Jag blundade och räknade. Av alla tjugosex ombord var det åtminstone sju som vi säkert kunde lita på. En av dem var jag, men jag var ju bara en pojke. 55