Information från Läkemedelsverket Årgång 18 NummeR 6 december 2007 Farmakologisk behandling av neuropatisk smärta ny rekommendation... 9 Neuropatisk smärta utmärks av ett antal negativa och positiva symtom och statusfynd, till exempel nedsatt känsel eller smärtsam överkänslighet. Behandlingsrekommendationen baseras delvis på nyligen publicerade europeiska behandlingsalgoritmer. EU:s barnförordning leder till nya krav på läkemedelsföretag...5 En ny EU-barnförordning som trädde i kraft i början av 2007 syftar till förbättrad hälsa hos barn genom bättre reglering av de läkemedel som används till barn. Fri förskrivning införs inte för Concerta och Ritalin... 6 I oktober 2007 skickade Läkemedelsverket ut ett förslag på remiss om att upphäva begränsningarna för förskrivning av narkotikaklassade läkemedel till barn och ungdomar med ADHD. Läkemedelsverket har nu beslutat att inte införa förslaget. Medicintekniska produkter rapporter om tillbud... 7 Tillbud med en extrautrustad anestesiapparat som riskerar att tippa, en taklyft där lyftbandet lossnat och en barnvåg vars vågskål kan tippa. Biverkningsnytt... 58 Läkemedelsbiverkningar hos djur rapporterade under 2005 och 2006 Sammanställning av de läkemedelsbiverkningar som Sveriges veterinärer har rapporterat till Läkemedelsverket under 2005 och 2006. De flesta rapporterna rör hund och därefter följer katt och häst. Allvarliga fall av överkänslighetssyndrom vid behandling med Protelos Sexton fall av DRESS (Drug rash with eosinophilia and systemic symptoms) syndrom har rapporterats i samband med Protelosbehandling (strontiumranelat) av postmenopausal osteoporos. Nyttan med rosiglitazon (Avandia) och pioglitazon (Actos) överväger riskerna Den europeiska läkemedelskommittén har gjort en ny nytta-risk-bedömning för rosiglitazon och pioglitazon vid behandling av typ 2-diabetes, och kommit fram till att nyttan med läkemedlen överväger riskerna. Nya läkemedel... 66 Aclasta (zoledronsyra) ny indikation Cosmofer (järn(iii)hydroxiddextran) Increlex (mecasermin) Optaflu (influensavaccin) Remicade (infliximab) ny indikation Revlimid (lenalidomid) LFN informerar... 82 Foto: Sjöberg Bild Vill du arbeta på Läkemedelsverket? Aktuella platsannonser finns på www.lakemedelsverket.se 1 Information från Läkemedelsverket NN:2004 Läkemedelsverkets webbplats www.lakemedelsverket.se
Innehåll Observanda EU:s barnförordning leder till nya krav på läkemedelsföretag... 5 Läkemedelsverkets kommentar angående mistelpreparat... 6 Fri förskrivning införs inte för Concerta och Ritalin... 6 Extrautrustad anestesiapparat riskerar att tippa... 7 Tillbud med barnvåg även modell IN-22 berörs... 7 Risk för tillbud vid användning av Inalto taklyft... 8 Farmakologisk behandling av neuropatisk smärta Behandlingsrekommendation... 9 Bakgrundsdokumentation... 17 Definitioner, klassifikation, diagnostik och differentialdiagnoser... 17 Epidemiologi... 22 Patofysiologiska mekanismer vid neuropatisk smärta... 32 Evidensbaserad läkemedelsbehandling av neuropatisk smärta (NPS)... 43 Effekt och biverkningar av opioider vid neuropatisk smärta... 50 Utfallsmått för läkemedelsbehandling vid neuropatisk smärta... 55 Biverkningsnytt Marknadsföringen av Somadril och Somadril comp upphör... 58 Allvarliga fall av överkänslighetssyndrom vid behandling med Protelos... 58 Biverkningsnytt forts. Nyttan med rosiglitazon (Avandia) och pioglitazon (Actos) överväger riskerna... 59 Försäljningstillståndet för Trasylol dras in tillfälligt... 59 Läkemedelsbiverkningar hos djur rapporterade under 2005 och 2006... 60 Rapportering av läkemedelsbiverkningar hos djur... 65 Läkemedelsmonografier Aclasta (zoledronsyra) ny indikation... 66 Cosmofer (järn(iii)hydroxiddextran)... 68 Increlex (mecasermin)... 70 Optaflu (influensavaccin)... 72 Remicade (infliximab) ny indikation... 75 Revlimid (lenalidomid)... 78 Läkemedelsförmånsnämnden informerar Begränsad subvention för Parkinsonplåster... 82 Ingen subvention för vaccin mot magsjuka... 82 Kolesterolsänkande läkemedel nekas subvention... 83 Advagraf in i högkostnadsskyddet... 83 Experter utsedda till granskning av inkontinensläkemedel... 83 Snabbguide till LFN:s beslut... 84 Biverkningsblanketter Biverkningsblankett... 85 Vad skall rapporteras... 86 Biverkningsblankett för djur... 87 Rapportering av läkemedelsbiverkningar... 88 Information från Läkemedelsverket Box 26, 751 03 Uppsala Telefon 018-17 46 00 Telefax 018-54 85 66 E-post: tidningsredaktion@mpa.se Ansvarig utgivare: Gunnar Alvan Redaktion: Fredrik Brounéus, Kristina Bergström, Christina Brandt, Christina Hambn och Martina Tedenborg Ytterligare exemplar kan rekvireras från: Kommunikationsenheten, Medicinsk information ISSN 1101-7104 AB Danagårds Grafiska 2007 2 Information från Läkemedelsverket 6:2007
Moderator Göran Rosenberg Program 09.15 Välkomna! Kjell Asplund, generaldirektör, Socialstyrelsen 09.30 Marknadsföringsknep för dold påverkan på patienter och förskrivare Magnus Söderlund, docent, Handelshögskolan, Stockholm Vem skall styra informationen till patienten? 10.00 Vilket ansvar har myndigheter att informera patienter? Gunnar Alvan, generaldirektör, Läkemedelsverket Ann-Christin Tauberman, generaldirektör, Läkemedelsförmånsnämnden 10.20 Vem skall ansvara för informationen efter apoteksmonopolets fall? Ulrica Ohlsson, sekreterare i Apoteksmarknadsutredningen 10.30 Hur vill regeringen stödja patienternas ställning på läkemedelsområdet? Göran Hägglund, Socialminister 10.45 KAFFE/TE 11.15 Patientföreningarna en växande maktfaktor Bengt Lindqvist, ordförande i Centrum för handikapp- och rehabiliteringsforskning, tidigare utredare av patientföreningarnas ställning 11.25 Läkemedelsreklam håller EU-kommissionen på att byta fot? Anders Olauson, Europas representant i Pharmaceutical Forum, Ågrenska, Hovås 11.35 Direkt marknadsföring till konsument för och emot Björn Beermann, professor, Läkemedelsverket Richard Bergström, VD, Läkemedelsindustriföreningen 11.55 Diskussion med mentometeromröstning Medverkan av förmiddagens talare 12.30 LUNCH 13.30 EMEA:s strategi för öppenhet och kommunikation Thomas Lönngren, executive director, EMEA, London Vem skall styra informationen till läkarna? 14.00 Eva Nilsson Bågenholm, ordförande, Läkarförbundet 14.15 Kerstin Hulter-Åsberg, ordförande, Sveriges Läkemedelskommittéer och i kommittén för läkemedelsfrågor inom Svenska Läkaresällskapet 14.30 Johan Brun, medicinsk chef, Pfizer 14.45 Kjell Asplund, generaldirektör, Socialstyrelsen Måns Rosen, direktör, SBU 15.05 Diskussion och mentometerröstning Medverkande under eftermiddagen 15.45 16.00 Avslutning och sammanfattning av dagen Gunnar Alvan, generaldirektör, Läkemedelsverket Information från Läkemedelsverket 6:2007 3
4 Information från Läkemedelsverket 6:2007
Observanda EU:s barnförordning leder till nya krav på läkemedelsföretag Den nya EU-barnförordningen som trädde i kraft i början av 2007 syftar till att förbättra hälsan hos barn genom förbättrad reglering av de läkemedel som används för behandling av barn. Alla företag som har tillstånd för marknadsföring av läkemedel ska senast den 26 januari 2008 rapportera in de läkemedel där det finns studier på användning för barn. För närvarande är endast en liten del av de läkemedel som används till barn specifikt studerade på dem. Kännedom om långtidskonsekvenserna av läkemedel hos växande barn är därför begränsad. Målet med den nya EU-barnförordningen som trädde i kraft i början av 2007 är att: underlätta utvecklingen av, och öka tillgängligheten till, läkemedel avsedda för behandling av barn upp till 17 år, säkerställa att läkemedel för barn är föremål för högkvalitativ etisk forskning och på ett lämpligt sätt godkänns för användning på barnpopulationen, förbättra tillgänglig information om användning av läkemedel i olika barnpopulationer. Dessa mål bör uppnås utan att barnpopulationen utsätts för onödiga kliniska prövningar och utan att godkännandet av läkemedel för andra ålderspopulationer fördröjs. Paediatric Committee (PDCO), vid den europeiska läkemedelsmyndigheten EMEA, är en nyetablerad kommitté som ska arbeta med den nya förordningen. Huvuduppgiften kommer att vara att utvärdera insända Paediatric Investigational Plans (PIP). En PIP ska lämnas in tidigt under läkemedelsutvecklingen för att få fram läkemedel till barn så snart som möjligt. PIP kan dock ändras allteftersom mer kunskap om läkemedlet erhålls. Stimulans och krav för nya läkemedel Barnförordningen omfattar läkemedel i samtliga faser. Förordningen innefattar både ekonomiska stimulansåtgärder och nya krav. Krav ställs på företagen att utveckla läkemedel för barn, och om studier genomförs enligt en fastställd plan (PIP) får företaget ytterligare sex månaders exklusivitet på marknaden oavsett om studierna leder till en barnindikation eller ej. Vid godkännande av nya läkemedel krävs att resultat av samtliga studier som ingår i den PIP som tidigare godkänts av PDCO föreligger, om inte PDCO beslutat om deferral eller waiver. En deferral innebär en senareläggning av studierna tills man fått ytterligare erfarenhet från användning hos vuxna patienter. En waiver innebär att studier inte behöver göras och ges exempelvis om säkerhetsproblem förväntas hos barn eller om aktuell sjukdom inte förekommer hos barn. Redan godkända läkemedel Man har på olika sätt i den nya barnlagstiftningen försökt befrämja att så mycket information som möjligt vad beträffar läkemedelsanvändning på barn blir offentlig för att undvika att barn utsätts för onödiga kliniska prövningar. Barnförordningens artikel 45 innebär bland annat att företag som innehar godkända läkemedel har en skyldighet att skicka in alla studier avseende barn som tidigare har gjorts. Det ska enligt förordningen göras senast den 26 januari 2008. EMEA och koordineringsgruppen CMD(h) har bestämt att i ett första steg endast begära en lista på företagens godkända produkter. Den listan ska sedan användas för att fördela arbetet med utvärdering av barnstudier mellan länderna. Prenumerera på nyheter från Läkemedelsverket www.lakemedelsverket.se Information från Läkemedelsverket 6:2007 5
Observanda Läkemedelsverkets kommentar angående mistelpreparat EU-dom kan påverka de antroposofiska medlens ställning. Mistelpreparat, som Iscador, har funnits på den svenska marknaden sedan 1980-talets början. Vid godkännandet som naturmedel för injektion gjordes en värdering av produkten grundad på tidigare erfarenhet, däremot gjordes ingen värdering av effekt. 1993 kom den nya läkemedelslagstiftningen varvid den juridiska grunden för godkännandet försvann. Produkterna omklassificerades som läkemedel och fick tillfälliga försäljningstillstånd kopplat till en begäran om uppdatering av dokumentationen som kunde stödja produkternas användning som läkemedel. Försäljningstillstånden har sedan successivt förlängts, huvudsakligen mot bakgrund av att produkterna använts länge utan alarmerande akuta biverkningar men också på grund av att forskning fortfarande bedrivs inom området. Samhällets önskemål om tillgång till alternativa behandlingsmetoder avspeglas bland annat i läkemedelslagen där man konstaterar att tillstånd till försäljning av antroposofiskt medel kan ges om det finns särskilda skäl. Så har också skett genom att Regeringen har gett tidsbegränsade försäljningstillstånd för dessa. En EU-dom, som kom nyligen, slår fast att lagstiftningen inom EU är harmoniserad för alla typer av läkemedel. Det innebär att inget särskilt undantag längre kan göras för antroposofiska läkemedel. Tillverkaren är ombedd att komma in med dokumentation så att Läkemedelsverket kan bedöma den enligt gällande praxis. Fri förskrivning införs inte för Concerta och Ritalin Läkemedelsverket har beslutat att inte införa fri förskrivningsrätt av narkotikaklassade läkemedel till barn och ungdomar med ADHD. I oktober 2007 skickade Läkemedelsverket ut ett förslag på remiss om att upphäva de begränsningar som idag finns för förskrivning av narkotikaklassade läkemedel till barn och ungdomar med ADHD. Förslaget innebar att fri förskrivning av läkemedlen Concerta och Ritalin skulle tillåtas från och med den 1 januari 2008. I dagsläget får dessa läkemedel bara förskrivas av läkare med specialistkompens i barn- och ungdomspsykiatri eller barn- och ungdomsneurologi med habilitering. Läkare med annan specialistkompetens kan endast skriva ut läkemedlen om Läkemedelsverket har beviljat dispens. Bland annat med anledning av de synpunkter som kommit in från remissinstanserna har Läkemedelsverket beslutat att inte införa fri förskrivning på det sätt som planerats. Läkemedelsverket arbetar nu med att ta fram ett nytt förslag som innebär en viss utvidgning av förskrivningsrätten för de aktuella läkemedlen. Det nya förslaget kommer att skickas ut på remiss före beslut. 6 Information från Läkemedelsverket 6:2007
Observanda Extrautrustad anestesiapparat riskerar att tippa Dräger Medical har meddelat Läkemedelsverket att det finns risk för tippning med anestesiapparaten Dräger Cato där tilläggsenhet för patientövervakning används tillsammans med felaktiga eller otillåtna komponenter. Eftersom denna risk gäller generellt för alla anestesiapparater, oavsett fabrikat, där tilläggsenheter monterats, vill Läkemedelsverket göra sjukvården uppmärksam på problemet. Inom ramen för Drägers produktbevakningsverksamhet har företaget fått ta del av ett fall där ett hjul på en anestesiapparat modell Dräger Cato gått sönder vid manövrering av apparaten. Apparaten tippade, men ingen människa kom till skada. En närmare undersökning visade att apparaten i efterhand hade utrustats med en extra enhet för patientövervakning och att en nödvändig komponent inte hade monterats. Apparatkombinationen hade inte godkänts av tillverkaren. Tillverkaren utför omfattande kompatibilitetstester och säkerhetsundersökningar innan apparatkombinationer kan godkännas. För att säkerställa en tillräcklig stabilitet och tippsäkerhet på denna typ av apparatkombinationer, vid till exempel transport inom sjukhuset, är det nödvändigt att göra ändringar i apparatens konstruktion. Av den här orsaken medföljer även ramkomponenter (hjul, viktelement och så vidare) förutom mekaniska anslutningselement mellan apparat och patientmonitor. Tillverkarens marknadsbevakning visar också att anestesiapparater i efterhand har utrustats med ytterligare monitorenheter från tredje part och/eller i sjukhusens egen regi utan att ta hänsyn till den nödvändiga stabiliteten och tippsäkerheten (det vill säga ramkonstruktionen är inte tillräckligt stabil). För att uppnå tillförlitlighet och säkerhet på apparatkombinationen är modifikationer tillåtna bara om man följer tillverkarens anvisningar. I dessa fall tar tillverkaren ansvar för kombinationen. I ovan nämnda fall kan det hända att ansvaret hamnar hos det tredje-parts-företag som monterat monitorenheten eller att ansvaret kan hamna hos sjukhuset om man själv har genomfört monteringen och inte följt tillverkarens råd och anvisningar. Vårdgivare som själva eller genom tredje part har utrustat anestesiapparater från Dräger Medical med en enhet för patientövervakning rekommenderas att kontrollera kombinationen med avseende på tillförlitlighet och säkerhet. Frågor i ärendet bör i första hand riktas till leverantören av anestesiapparaten. Har ni ytterligare frågor är ni välkomna att kontakta Läkemedelverket. Tillbud med barnvåg även modell IN-22 berörs Även en äldre modell av barnvåg, IN-22, har ett konstruktionsfel som gör att vågskålen kan tippa. Läkemedelsverket har tidigare informerat om att barnvåg UWE AIN 15 och UWE AIN 22 har detta fel. Läkemedelsverket har tidigare varnat för en barnvåg av märket UWE AIN 15 och UWE AIN 22. Detta efter att ett barn varit nära att falla i golvet när vågskålen tippade. Det har nu kommit fram att detta konstruktionsfel även berör den äldre vågmodellen IN-22. Tillverkaren UWE corp ska nu förbättra även denna modell genom att förstärka vågskålens fäste i vågplattan. Kunder som köpt vågen genom Umedico AB erbjuds kostnadsfri justering genom att kontakta Sunnex Tillquist AB. Vårdgivare som använder någon av dessa barnvågar uppmanas att så snart som möjligt kontakta Sunnex Tillquist AB, telefon 08-4793900, eller returnera svarstalongen i det kundbrev som leverantören skickat ut. Information från Läkemedelsverket 6:2007 7
Observanda Risk för tillbud vid användning av Inalto taklyft Läkemedelsverket vill uppmärksamma användare av Inalto taklyft på en möjlig risk för olyckstillbud när lyften används i kombination med annan utrustning. Läkemedelsverket har fått kännedom om tre tillbud i Sverige med Inalto taklyft där lyftbandet lossnat från lyftgalgen. Låshylsan till lyftbandet har på något sätt frigjorts vilket har inneburit att lyftgalgen lossnat från lyftbandet och patienterna fallit ner i sängen. Att lyftgalgen lossnar innebär en allvarlig säkerhetsrisk. Tillverkaren Invacare International har redovisat en teori om att låshylsan för lyftbandet vid ett flertal lyfttillfällen kan ha kolliderat med sängdävert och på så sätt ha orsakat att hylsan lossnat. Låshylsan kan inte frigöras på annat sätt än genom kraftig yttre påverkan. Taklyften Inalto tillverkades åren 1987 2005. Efter 2005 har försäljningen upphört, tillverkaren vet inte hur många lyftar som finns i bruk. Läkemedelsverket vill därför fästa uppmärksamhet på risken att låshylsan kan lossna om den utsätts för yttre påverkan, till exempel vid kollision med sängdävert eller annan utrustning kring sängen. Säkerhetskontroll av låshylsan bör göras inför användandet av lyften (se bild). Illustration ur manual för Inalto taklyft, Invacare. Sök läkemedelsfakta www.lakemedelsverket.se 8 Information från Läkemedelsverket 6:2007
Farmakologisk behandling av neuropatisk smärta Behandlingsrekommendation Den 25 26 april 2007 anordnades en workshop om farmakologisk behandling av neuropatisk smärta. Behandlingsrekommendationen baseras delvis på nyligen publicerade europeiska behandlingsalgoritmer (se Figur 1). Neuropatisk smärta utmärks av ett antal negativa och positiva symtom och statusfynd, till exempel nedsatt känsel eller smärtsam överkänslighet. I många fall är det lätt att identifiera neuropatisk smärta, medan det i andra fall kan krävas detaljerad utredning. Dessutom är det inte ovanligt att neuropatisk smärta förekommer tillsammans med nociceptiva smärtor, till exempel hos patienter med cancer eller postoperativ smärta. Diagnostik av neuropatisk smärta vilar på den samlade bilden som framkommer i den detaljerade anamnesen och statusundersökningen med särskild inriktning mot förekomst av känselrubbningar. Definition Enligt en intresseförening (Neuropathic Pain Special Interest Group) inom International Association for the Study of Pain (IASP) skall neuropatisk smärta definieras som smärta som uppstår som en direkt konsekvens av en lesion eller sjukdom som påverkar det somatosensoriska systemet. Utifrån dagens kunskapsläge inkluderas inte i denna definition av neuropatisk smärta smärttillstånd med misstänkta dysfunktioner i det somatosensoriska systemet som fibromyalgi, komplext regionalt smärtsyndrom typ I (CRPS-I), irritabel tarm (IBS) och vissa typer av ländryggssmärta. Neuropatisk smärta, med den svenska termen nervsmärta, har nu ersatt den tidigare termen neurogen smärta. Det bör uppmärksammas att evidensen för behandling av neuropatiska smärttillstånd i mycket stor utsträckning vilar på undersökningar av tillstånd med säkerställda eller högst sannolika lesioner av nervsystemet såsom smärtsam diabetespolyneuropati, postherpetisk neuralgi, postamputationssmärta och poststroke smärta. Klassifikation Det finns inte någon vedertagen klinisk klassifikation av neuropatisk smärta. Neuropatisk smärta kan dock klassificeras enligt några andra modeller. Anatomisk klassifikation Anatomiskt skiljer man på central (hjärna och ryggmärg) och perifer neuropatisk smärta beroende på var i nervsystemet skadan är belägen. Centrala neuropatiska smärtor förekommer vid till exempel stroke, MS och ryggmärgsskador. De perifera neuropatierna indelas oftast i polyneuropatier med symmetrisk utbredning (till exempel smärtsam diabetisk polyneuropati), mononeuropatier med asymmetrisk utbredning (till exempel postherpetisk neuralgi), nervrotssmärtor och plexopatier med engagemang till exempel av plexus brachialis (Pancoast syndrom) eller plexus lumbosacralis. Etiologisk klassifikation Baseras på en beskrivning av trolig orsak till smärtans uppkomst. Etiologin kan vara olika infektiösa agens, metabola störningar, trauma, läkemedel, tumörer, blödningar, tromboser, ischemi, systemsjukdomar och strålbehandling. Mekanismbaserad klassifikation Då vi saknar avgörande kunskaper om relationer mellan symtom, statusfynd och bakomliggande patofysiologiska mekanismer är en sådan indelning ännu inte möjlig. Epidemiologi Kunskapen om den neuropatiska smärtans epidemiologi är begränsad. De siffror som presenteras i denna text baseras därför på uppskattningar. Genomförda prevalensundersökningar via telefonintervjuer och frågeformulär har stora svagheter genom att symtombilden vid många neuropatiska smärttillstånd överlappar den vid nociceptiv smärta. Befolkningsdata Förekomsten av neuropatisk smärta i den engelska befolkningen har angivits till 1 %. Bland patienter remitterade till specialiserad smärtklinik är neuropatisk smärta betydligt vanligare. I Storbritannien befanns i en studie 25 % av remisspatienterna ha neuropatisk smärta och andelen steg till 33 % hos patienter över 65 år samt 50 % över 70 års ålder. Liknande siffror har rapporterats i Sverige. 40 % av patienterna remitterade till den multidisciplinära smärtmottagningen i Malmö under en treårsperiod hade ett neuropatiskt smärttillstånd. Baserat på detta material beräknades remissincidensen för behandlingskrävande neuropatisk smärta till 12/10 000 och år för kvinnor mellan 40 och 90 år. För män var incidensen lägre och nådde kvinnornas nivå först vid 90 års ålder. Information från Läkemedelsverket 6:2007 9
Behandlingsrekommendation Prevalens och incidens Grunddata för den neuropatiska smärtans prevalens och incidens är således osäkra och sannolikt underskattas problemet kraftigt. Baserat på malmömaterialet kan en grov uppskattning av prevalensen göras; 1,5 % av befolkningen (75 000 kvinnor och 55 000 män) uppskattas ha en behandlingskrävande neuropatisk smärta. Utifrån samma antaganden kan antalet nya behandlingskrävande vuxenfall av neuropatisk smärta i Sverige beräknas till 4 700 per år av vilka 2 700 är kvinnor och 2 000 män. Neuropatisk smärta bland patienter efter kirurgi eller med cancersjukdom är grupper där en underskattning av problemet sker. Baserat på uppgifter om att 2 10 % av patienter efter kirurgi får långvarig svår neuropatisk smärta och att drygt 1 miljon operationer årligen utförs blir den potentiella gruppen stor. Det anges att cancerpatienter i cirka 50 % utvecklar svåra smärttillstånd varav cirka 30 % med neuropatisk smärtkomponent på grund av sjukdomen i sig eller behandlingen. Mekanismer/patofysiologi Vid neuropatisk smärta föreligger ofta flera olika smärtkomponenter. Mekanismer bakom fenomen som spontan pågående och intermittent/paroxysmal smärta samt stimulusinducerad smärta är ofullstän- digt kända. Patofysiologisk, etiologisk forskning baseras främst på djurexperimentella studier. Symtom och statusfynd kan i dagsläget inte kopplas till specifika bakomliggande patofysiologiska mekanismer. Följande fyra mekanismer antas vara av särskild betydelse för uppkomst och underhåll av perifer neuropatisk smärta. 1. Förändrat uttryck av natrium-jonkanaler Förändrat uttryck av vissa natriumkanaler leder till faciliterad nervaktivitet vid och i närheten av nervskadan samt i området kring dorsalrotsgangliet. 2. Uppreglering av kalcium-jonkanaler Ökad transmittorfrisättning från nociceptiva afferenter (inåtledande smärtfibrer) genom ökat uttryck av och förändrad funktion hos presynaptiska kalciumkanaler. 3. Aktivering av NMDA-receptorer Vid upprepad kraftig smärtstimulering kan NMDAreceptorer aktiveras vilket resulterar i ökad retbarhet på spinal nivå. 4. Ökad nedåtstigande facilitering eller försvagad hämning i smärtsignalerande banor Antas bero på förändrad balans i bansystem mellan hjärnstam och ryggmärg. Förändring i graden av nedåtstigande facilitering respektive inhibition resulterar i nettofacilitering. 10 Information från Läkemedelsverket 6:2007
Behandlingsrekommendation Diagnostik och utredning Diagnostik av neuropatisk smärta baseras på en integrerad bedömning av sjukhistoria, kroppsundersökning och undersökning av känseln (Faktaruta 1), eventuellt med tillägg av riktade bilddiagnostiska undersökningar, neurofysiologiska undersökningar och klinisk-kemiska undersökningar. Kriterier för neuropatisk smärta är: sjukhistoria som tyder på en lesion eller sjukdom i nervsystemet som primär etiologi till smärtan, en neuroanatomiskt korrelerbar smärtutbredning motsvarande innervationsområdet eller projektionsområdet för den drabbade nervstrukturen (perifer nerv, plexus, nervrot, central struktur), störning inom det somatosensoriska systemet med känselrubbning i smärtans utbredningsområde. I de flesta fall skall dessa kriterier vara uppfyllda, men vid vissa väldefinierade neuropatier finns avsaknad av känselrubbningar, till exempel trigeminusneuralgi, eller en smärtutbredning utöver det primära innervationsområdet, till exempel långvarig intensiv neuropatisk smärta. I den neurologiska undersökningen ingår även bedömning av andra tecken på lesion eller sjukdom i de perifera eller centrala nervsystemen. Efter noggrann bedömning av sjukhistorien och den sensoriskt inriktade kroppsundersökningen bör en hypotes om smärttillståndets etiologi kunna uppställas. En genomgång av indikationerna för laboratorieundersökningar ligger utanför ramen för denna workshop. Patientomhändertagande vårdnivå Patienter med neuropatisk smärta uppträder i de flesta medicinska verksamheter. De vanliga tillstånden som postherpetisk smärta eller smärtsam diabetespolyneuropati utreds och behandlas vanligen där patienterna i övrigt får sin vård. Som vid behandlingen av all långvarig smärta bör vaksamhet och beredskap för behandling finnas för samtidig funktionshindrande psykosocial problematik, depression och/eller ångestsjukdom. I ett primärt osorterat patientflöde där upp till 30 % av patienterna söker med smärtproblematik som primär eller sekundär orsak till kontakt med sjukvården är de neuropatiska smärttillstånden sannolikt få. Ett betydande antal patienter måste dock utredas för att påvisa eller avskriva tillstånd där nerver hotar att skadas som karpaltunnelsyndrom, andra former av nerventrapment, rotpåverkande diskbråck och neuroborrelios. Inom alla specialiteter som bedömer patienter i postoperativt eller posttraumatiskt skede eller behandlar och/eller bedömer cancerpatienter bör uppmärksamhet finnas på onormal smärtrapportering, något som kan leda till att ett neuropatiskt smärttillstånd kan identifieras tidigt. Genom att använda ett antal enkla hjälpmedel som smärtteckning, smärtdagbok, neurologisk utredning och några basala laboratorieutredningar kan ofta misstanken avskrivas eller förstärkas till en trolig nivå. För att fastställa neuropatisk smärtdiagnos i mer komplicerade fall kan specialistens erfarenhet och utredningsmöjligheter behövas. Vid ställningstagande till långvarig behandling med läkemedel som påtagligt inverkar på patientens livskvalitet kan konsultation med smärtmottagning behövas. När patienter med fastställt neuropatiskt smärttillstånd efter avslutad utredning och utprovande av läkemedel hos smärtspecialist återremitteras till primärvården är det viktigt att känna till de individuella rekommendationer som patienten fått samt att få ta del av de behandlingskontrakt som eventuellt finns vid långvarig behandling med opioider. För patienter i arbetsför ålder har tidsfaktorn visats ha en avgörande betydelse för rehabilitering vid långvarig smärta även inkluderande de med neuropatisk genes. Läkemedelsbehandling vid olika typer av neuropatisk smärta Det finns ett antal läkemedel som är godkända på indikationen neuropatisk smärta. Myndighetskrav för godkännande på indikationen perifer neuropatisk smärta utan specificering är att smärtlindrande effekt på minst två olika etiologiska tillstånd har visats. Indikationen central neuropatisk smärta, till exempel efter stroke eller vid metastaserande tumör, har godkänts efter positiva resultat vid ett etiologiskt tillstånd. För vissa äldre läkemedel finns god evidens för effekt på neuropatisk smärta, men ansökan om godkännande vid denna indikation har aldrig inkommit till Läkemedelsverket eller EMEA, den europeiska läke- Fataruta 1. Exempel på instrument för undersökning av sensibilitet. 1) VADDPINNE ELLER PENSEL Beröring (Aβ) Beröringsallodyni (dynamisk/statisk) 2) NÅL PÅ TUNGSPATEL Smärta (Aδ/C) Hyperalgesi 3) METALLRULLE Kyla (Aδ) Köldallodyni Värme (C ) Hypoestesi Information från Läkemedelsverket 6:2007 11
Behandlingsrekommendation Dostitrering Generellt rekommenderas vid behandling av neuropatisk smärta en låg startdos av det aktuella läkemedlet (oftast lägre än den som anges i FASS/promedelsmyndigheten. Exempel på detta är tricykliska antidepressiva och vissa opioider. I Tabell I återfinns en farmakologisk översikt av läkemedel som är aktuella vid behandling av neuropatisk smärta. Det finns endast enstaka studier som direkt jämför två olika aktiva substanser vid neuropatisk smärta. Indirekta jämförelser av resultat från randomiserade placebokontrollerade kliniska studier talar tillsammans med klinisk erfarenhet för att tricykliska antidepressiva är mest effektiva, följda av gabapentin/pregabalin och SNRI. Substanserna har olika biverkningsprofil, något som kan ha betydelse för vilket läkemedel som väljs för behandling. ger generellt sett bäst effekt på stimulusoberoende smärtkomponenter dvs. vilovärk, koncentrationsförmåga och sömn. Stimulusberoende smärtkomponenter dvs. möjlighet till aktivitet i form av till exempel att gå, stå och sitta på en obekväm stol påverkas marginellt. Läkemedelsval vid olika typer av neuropatisk smärta Trigeminusneuralgi Karbamazepin (Rekommendationsgrad B) alternativt oxkarbazepin (Rekommendationsgrad B). Vid misstanke om trigeminusneuralgi bör neurolog konsulteras. Vid behandlingssvikt remittering till neurokirurg. Perifer neuropatisk smärta Kontrollerade kliniska prövningar finns bara för smärtsam polyneuropati och postherpetisk neuralgi. Klinisk erfarenhet indikerar att man får smärtlindrande effekt av de läkemedel som listas nedan även vid andra perifera neuropatiska tillstånd. 1:a hand: Gabapentin (Rekommendationsgrad A) eller tricykliska antidepressiva (amitriptylin/nortriptylin) (Rekommendationsgrad A). God dokumentation och mångårig klinisk erfarenhet stödjer valet av dessa preparat som förstahandsval. Vid behandlingssvikt skiftas om möjligt till det alternativa förstahandsvalet. 2:a hand: Pregabalin (Rekommendationsgrad A). Pregabalin får ännu betraktas som andrahandsmedel, eftersom det är tämligen nytt på marknaden, med åtföljande begränsad klinisk erfarenhet inklusive av säkerheten. Det finns inga kliniska studier som visar att pregabalin har effekt hos patienter som inte svarat på gabapentin. 3:e hand: SNRI (duloxetin/venlafaxin). Duloxetin (Rekommendationsgrad A) har mer omfattande dokumentation än venlafaxin (Rekommendationsgrad A). Genom omfattande användning inom psykiatrin av venlafaxin är dock dess biverkningsbild bättre känd än den för duloxetin. 4:e hand: Tramadol (Rekommendationsgrad A). Viss risk för beroendeutveckling finns. Depotberedningar förordas. 5:e hand: Starka opioider. Evidens finns framför allt för morfin och oxykodon (Rekommendationsgrad A). Metadon (Rekommendationsgrad B) är ett mer svårhanterligt preparat och kräver noggrannare dostitrering och monitorering. Tillräckligt goda jämförande studier saknas för att bedöma om någon av dessa opioider är effektmässigt överlägsen de andra. Depotberedningar eller långtidsverkande opioidpreparat förordas. Långtidseffekterna är ofullständigt klarlagda. Det finns data som talar för risk för hormonella och kognitiva störningar vid långtidsbehandling. Beroendeproblematiken bör beaktas och det krävs en organisation som garanterar kontinuitet i vården och kontroll av opioidförskrivningen. Vid cancerrelaterad neuropatisk smärta med progredierande tumörsjukdom kan opioider övervägas tidigare än vid annan etiologi. Capsaicin har en underordnad roll i behandlingen av neuropatisk smärta på grund av svag effekt och besvärande biverkningar. Central neuropatisk smärta Vanligen behandlas central neuropatisk smärta med amitriptylin, sedan gabapentin/pregabalin och härefter möjligen opioider. I texten nedan ansluter sig rekommendationerna till de senaste evidensbaserade riktlinjerna från European Federation of Neurological Societies (EFNS, 2006), och indelas efter etiologi. Central neuropatisk smärta efter stroke 1:a hand: amitriptylin (Rekommendationsgrad B). 2:a hand: lamotrigin (Rekommendationsgrad B). Central neuropatisk smärta efter ryggmärgsskada Pregabalin (Rekommendationsgrad A) eller gabapentin (Rekommendationsgrad B). Central neuropatisk smärta vid multipel skleros (MS) Se ovan angående vanlig behandlingsstrategi. Det finns evidens för effekt av cannabinoider vid behandling av central neuropatisk smärta vid MS. Godkända läkemedel saknas. Inför eventuell licensansökan rekommenderas kontakt med smärtspecialist. Beröringsallodyni Vid små områden med beröringsallodyni (smärta vid lätt beröring) kan lidokainplåster övervägas (Rekommendationsgrad A). Det finns en viss osäkerhet vad gäller effekterna vid långtidsbehandling med lidokain, vilket kan bli aktuellt vid beröringsallodyni. En metabolit av lidokain har visats vara genotoxisk vid långtidsbehandling av råtta. Den kliniska betydelsen av detta är dock inte klarlagd. 12 Information från Läkemedelsverket 6:2007
Behandlingsrekommendation duktresumé) vilken sedan upptitreras långsamt för att minska risken för avbrott på grund av biverkningar. Täta kontakter med patienten krävs för utvärdering av effekt och biverkningar. Utsättningsförsök bör göras tre till sex månader efter att tillfredsställande effekt uppnåtts. För att undvika utsättningsproblem bör dosen minskas successivt. Tid till effekt Viss smärtlindring kan vanligen ses inom några dagar men för antidepressiva kan det ta tre till fyra veckor till full effekt. Kombinationsbehandling I kliniken har olika kombinationer av läkemedel testats, men få kontrollerade studier har utförts. I en studie visades att morfin plus gabapentin var bättre än morfin respektive gabapentin var och en för sig. Klinisk erfarenhet talar för att tricykliska antidepressiva och gabapentin kan kombineras för ökad effekt. Icke-farmakologiska behandlingsalternativ TENS (Transkutan Elektrisk Nerv Stimulering) TENS används som behandlingsalternativ vid perifera neuropatiska smärttillstånd baserat på klinisk erfarenhet. Det vetenskapliga underlaget är dock otillräckligt för en evidensbaserad rekommendation. Vid känselnedsättning i huden måste försiktighet iakttas för att undvika uppkomst av hudskador vid stimulering. Om beröringsallodyni föreligger kan det vara svårt att fördra behandling med TENS. Utprovning och handhavande av apparaturen bör ske under överinseende av tränad sjukvårdspersonal följt av egenträning. Ryggmärgsstimulering Ryggmärgsstimulering har under lång tid använts som en avancerad metod att lindra perifer neuropatisk smärta. Det vetenskapliga underlaget är fortfarande begränsat och individuell provstimulering rekommenderas föregå beslut om permanent elektrod. Invasiva neurokirurgiska metoder Trigeminusneuralgi kan åtgärdas neurokirurgiskt om läkemedelsbehandling inte haft fullgod effekt. Det finns olika kirurgiska behandlingsalternativ. Även den mera ovanliga glossopharyngeusneuralgin kan vara aktuell för neurokirurgisk intervention när läkemedelsbehandling sviktar. Vid misstanke om perifer entrapment bör, om möjligt, denna bekräftas neurofysiologiskt innan eventuell kirurgisk neurolys. Multimodal rehabilitering Effekt av multimodal rehabilitering är visad för patienter med långvariga smärttillstånd i framför allt kotpelaren men inte specifikt vid neuropatiska smärttillstånd. Klinisk erfarenhet talar dock för att rehabiliteringsåtgärder av nedan beskrivet slag är väl motiverade även vid neuropatisk smärta. En individuell plan bör snarast upprättas (inom 3 mån) Figur 1. EFNS task force algorithm (monotherapy). Attal N, Cruccu G, Haanpää M, Hansson P, Jensen TS, Nurmikko T, Sampaio C, Sindrup S, Wiffen P. Treatment of Neuropathic Pain. In: European Handbook of Neurological Management (Brainin M and Hughes RAC, eds.), chapter 29, Blackwell, Oxford, 2006. Algoritmen bygger helt på resultat från kontrollerade behandlingsstudier. Inför val av läkemedel bör relevant avsnitt om läkemedelsval ovan beaktas. Information från Läkemedelsverket 6:2007 13
Behandlingsrekommendation Tabell I. Farmakologisk översikt av läkemedel aktuella för behandling av neuropatisk smärta. Antidepressiva Verkningsmekanismer Biverkningar Risk för rekyleller utsättningssymtom när behandling avslutas TCA Samtliga TCA ger antikolinerga symtom i form av sedering, muntorrhet, obstipation, urinretention och ackommodationssvårigheter. Amitriptylin Nortriptylin SNRI Duloxetin Venlafaxin Serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare. Blockar även muskarina receptorer, histamin-receptorer och alfa-1- adrenoceptorer. Övervägande noradrenalinåterupptagshämmare. Blockar även muskarina receptorer, histamin-1-receptorer och alfa-1-adrenoceptorer. Serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare. Serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare. Illamående, svettningar, hyponatremi, ortostatisk hypotension, hjärtarytmier, erektionsstörningar. Ortostatisk hypotension, hjärtklappning, hjärtarytmier, högt blodtryck. Muntorrhet, illamående, sömnstörningar, svettningar, hjärtklappning, erektionsstörningar. Illamående, trötthet, högt blodtryck, hjärtklappning, svettningar, erektionsstörningar. Ja Ja Ja Ja Antiepileptika Karbamazepin Oxkarbazepin Lamotrigin Gabapentin Pregabalin Hämmar spänningsreglerade natriumkanaler. Hämmar spänningsreglerade natriumkanaler. Hämmar spänningsreglerade natriumkanaler, framför allt presynaptiskt. Binder till spänningsreglerande kalciumkanaler i CNS och antas hämma deras funktion. Binder till spänningsreglerande kalciumkanaler i CNS och antas hämma deras funktion. Yrsel, trötthet, ataxi, hyponatremi, fördröjda överkänslighetsreaktioner, allvarliga hudreaktioner, leverpåverkan, interaktion med andra läkemedel. Yrsel, trötthet, ataxi, hyponatremi, leverpåverkan, allvarliga hudreaktioner. Huvudvärk, yrsel, illamående, asteni, irritabilitet, hudreaktioner (ibland allvarliga). Trötthet, nedsatt koncentrationsförmåga, illamående, yrsel, sömnstörningar, synstörningar. Trötthet, nedsatt koncentrationsförmåga, illamående, yrsel, sömnstörningar, synstörningar. Opioider Risk för beroendeutveckling för samtliga opioider. Morfin Opioid-receptoragonist. Sedering, illamående, förstoppning, muntorrhet, kognitiv påverkan. Oxikodon Opioid-receptoragonist. Sedering, illamående, förstoppning, muntorrhet, kognitiv påverkan. Metadon Opioid-receptoragonist Illamående, trötthet. + NMDA-receptorantagonist. Vid hög dosering risk för hjärtarytmi. Tramadol Topikala medel Lidokain Capsaicin Svag opioid-receptoragonist, även serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare. Hämmar spänningsstyrda natriumkanaler. Agonist på vanilloidreceptor-1 (TRPV1) på sensoriska C-fibrer. Yrsel, illamående, kräkningar, förstoppning, muntorrhet, svettningar. Lokala reaktioner, överkänslighet, genotoxisk effekt? Hudirritation, sveda, hosta. Ja. Risk för ökade biverkningar av annan samtidig medicinering. Ja. Risk för ökade biverkningar av annan samtidig medicinering.? Ja? Ja? Ja Ja Ja 14 Information från Läkemedelsverket 6:2007
Behandlingsrekommendation tillsammans med patienten. Planen bör vara inriktad på funktionsmål med en svårighetsgrad som successivt ökar. Målen kan formuleras utifrån problem som patienten själv tar upp vid den kliniska bedömningen. Farmakologisk smärtlindring bör vara optimerad före start av mera omfattande rehabiliteringsåtgärder. Ett multiprofessionellt team sammansatt efter patientens behov bör arbeta med patienten. Åtgärderna bör inriktas på att optimera funktion och stimulera till fysisk aktivitet. Läkare arbetar om möjligt tillsammans med minst en av följande yrkeskategorier, helst flera: beteendevetare/kbt-terapeut/kbt-psykolog, arbetsterapeut, sjukgymnast och/eller smärtsjuksköterska. Vid långvarig smärta är oftast beteendemodifierande inriktning på rehabiliteringen att föredra, där smärtupplevelsens konsekvenser belyses och relateras till hanteringsstrategier. Patientens eget ansvar för att återta kontrollen över sin livssituation betonas. Ordlista Nociceptiv smärta: Smärta framkallad av en vävnadsskada eller hotande vävnadsskada som aktiverar nociceptorer vilka utgörs av fria nervändslut. Smärtan kan vara av somatisk och visceral typ beroende på vilka strukturer som drabbas. Somatiska nociceptorer reagerar på mekaniska stimuli, vissa kemiska stimuli och på värme och kyla. Viscerala nociceptorer reagerar i stället på tänjning av hålorgan, ischemi och inflammation. NMDA-receptor: Receptor som är involverad i sensitiseringsprocesser i CNS. Aktivering av NMDA-receptorer ger upphov till hyperalgesi och allodyni. Hyperalgesi: Ökat svar vad gäller intensitet på en sensorisk stimulering som normalt är smärtsam. Allodyni: Smärta utlöst av en retning som normalt inte framkallar smärta. Dysestesi: En obehaglig abnorm sensation, spontan eller stimulusutlöst. Kvalitetsgradering av evidens (efter NHS Research and Developement, 1999; http://www.cebm.net/levels_of_evidence.asp#levels). 1 a Systematisk analys av randomiserade kontrollerade studier med homogenicitet 1 b Minst en stor randomiserad kontrollerad studie 1 c Allt eller intet uppfylls när alla patienter dog innan behandlingen blev tillgänglig men några överlever med behandlingen, eller några överlevde utan behandling men med behandling överlever alla 2 a Systematisk analys av kohortstudier med homogenicitet 2 b Individuella kohortstudier inklusive randomiserade kontrollerade studier med lågt bevisvärde (låg kvalitet, vida konfidensintervall, låg inklusion av vissa subgrupper i en studie etc.) 2 c Utfallsstudier ( Outcomes Research ) 3 a Systematisk analys av fall-kontrollstudier med homogenicitet 3 b Individuella fall-kontrollstudier 4 Fallserier med fall-kontrollstudier och kohortstudier med låg kvalitet 5 Expertsynpunkter utan kritiska analyser eller baserade på fysiologi etc. Gradering av rekommendationer A Baseras på evidensgrad 1a, b eller c B Baseras på evidensgrad 2a, b och c samt 3a och b C Baseras på evidensgrad 4 D Baseras på evidensgrad 5 Deltagarlista Deltagarnas jävsförhållanden kan erhållas från Läkemedelsverket. Assistent Kristina Bergström Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala Docent, Överläkare Jörgen Boivie Neurologiska kliniken Akademiska sjukhuset 581 85 Uppsala Överläkare Christopher Cressy Operationscentrum Norrlands Universitetssjukhus 901 85 Umeå Sjuksköterska Gerd Engholm Smärtcentrum, Neurokirurgen Karolinska Universitetssjukhuset, Solna 171 76 Stockholm Information från Läkemedelsverket 6:2007 15
Behandlingsrekommendation Överläkare John Ektor-Andersen M Multidisciplinära Smärtmottagning Primärvården Skåne Claesgatan 7, plan 1 214 26 Malmö Docent Lennart Forslund Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala Senior expert Barbro Gerdén Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala Specialistläkare Maija Haanpää Helsinki University Central Hospital Töölö Hospital Topeliuksenkatu 5, Helsinki P.O Box 266 FI-00029 Hus, Finland Professor, Överläkare Per Hansson Smärtcentrum, Neurokirurgiska kliniken, A105 Karolinska Universitetssjukhuset, Solna 171 76 Stockholm Distriktsläkare Jan Hasselström Storvretens Vårdcentral Stenvägen 10 147 50 Tumba Överläkare Lars Janerås An/OP/UVA/Smärtkliniken Centralsjukhuset 651 85 Karlstad samt Smerteklinikken Aker Universitetssykehus Oslo, Norge Apotekare Malin Johansson Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala Överläkare Susanne Karlsson Tivenius Neurokliniken Universitetssjukhuset Örebro 701 85 Örebro Överläkare Dag Lemming Swedish Armed Forces Aeromedical Centre, Training section Box 13400 580 13 Linköping Sjuksköterska Karin Lundbäck Smärtmottagningen/Rehabilitering Medicinsk Centrum Norrlands Universitetssjukhus 901 85 Umeå Överläkare Annika Rhodin Smärtcentrum Akademiska sjukhuset 751 85 Uppsala Överläkare, Med dr Håkan Samuelsson Smärtenheten, Anestesikliniken Södra Älvsborgs Sjukhus 501 82 Borås Klinisk utredare, Läkare Hans Sjögren Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala Överläkare Karl-Fredrik Sjölund Anes/Iva Karolinska Universitetssjukhuset, Solna 171 76 Stockholm Seniorrådgiver Even Sundal Statens legemiddelverk Sven Oftedals vei 8 0950 Oslo Norge Docent, Överläkare Ellen Vinge Klinisk kemi och farmakologi Universitetssjukhuset Lund 221 85 Lund Docent, Överläkare Mads Werner Onkologikliniken Universitetssjukhuset Lund 221 85 Lund 16 Information från Läkemedelsverket 6:2007
Farmakologisk behandling av neuropatisk smärta Bakgrundsdokumentation Artiklar publicerade under rubriken Bakgrundsdokumentation är författarens enskilda manuskript. Budskapet i dessa delas därför inte alltid av expertgruppen i sin helhet. Definitioner, klassifikation, diagnostik och differentialdiagnoser Mads U Werner Definitioner Neuropatisk smärta definieras enligt International Association for the Study of Pain (IASP) som smärta initierad eller orsakad av en primär lesion eller dysfunktion i nervsystemet och neurogen smärta som smärta initierad eller orsakad av en primär lesion, dysfunktion eller övergående störning i det perifera eller centrala nervsystemet (1). Indelningen i neuropatisk och neurogen smärta har skapat en del förvirring, vilket en enkel sökning på PubMed vittnar om. Neuropatisk smärta, med den svenska termen nervsmärta, används dock alltmer och har ersatt neurogen smärta (2). Det är dock framför allt termen dysfunktion i nervsystemet som har medfört en del diskussioner (3 5). Med dysfunktion menas en funktionsförändring inom de smärttransmitterande eller smärtdämpande systemen. Välstuderade exempel på funktionsförändringar i det sensoriska systemet är perifer och central sensitisering med smärtsam överkänslighet för mekaniska och termiska retningar; allodyni och hyperalgesi, som finns rapporterade inte bara för neuropatisk smärta (6), men även för nociceptiv smärta av visceral typ (7) och av somatisk typ (8). Liknande funktionsförändringar finns beskrivna efter kortare och längre tids behandling med potenta opioider (9,10). Ifall man antar att dessa symtom avspeglar en dysfunktion av nervsystemet verkar termen vara för ospecifik för att kunna användas inom definitionen av neuropatisk smärta och därför har ett ändringsförslag framförts: smärta orsakad av primär lesion i perifera eller centrala nervsystemet (3,11). Andra författare har ansett att en rad smärttillstånd med dysfunktion av det somatosensoriska systemet som fibromyalgi, komplext regionalt smärtsyndrom (CRPS-I), irritabel tarm (IBS) och vissa typer av ländryggssmärta, där man inte med kända metoder har kunnat påvisa lesioner, mycket väl kan innehålla neuropatiska smärtkomponenter och därför bör inkluderas i gruppen (4). Dock bör det uppmärksammas att evidensen för behandling av neuropatiska smärttillstånd grundläggande vilar på undersökningar av tillstånd med säkerställda eller högst sannolika lesioner av nervsystemet såsom smärtsam diabetisk polyneuropati, postherpetisk neuralgi, postamputationssmärta och post-stroke-smärta (12). En vetenskaplig intressegrupp (NeuPSIG) under IASP, som arbetar med klassifikation och taxonomi av neuropatisk smärta, har i mars 2007 skickat in ett manus med ändringsförslag på definitionen som förmodligen kommer att bli smärta som uppstår som en direkt konsekvens av en lesion eller sjukdom som påverkar det somatosensoriska systemet (Pain arising as a direct consequence of a lesion or disease affecting the somatosensory system) (13,14). Klassifikation Anatomisk och etiologisk Neuropatisk smärta kan klassificeras enligt det anatomiska sätet för lesionen eller sjukdomen i perifera och centrala neuropatier (Tabell I). De perifera neuropatierna underindelas oftast i polyneuropatier med symmetrisk utbredning (t.ex. smärtsam diabetisk polyneuropati), mononeuropatier med asymmetrisk utbredning (t.ex. postherpetisk neuralgi) och plexopatierna med engagemang av plexus brachialis eller lumbosacralis (t.ex. Pancoast-syndrom). Etiologisk klassifikation innehåller en rad olika agens från infektioner, metabola störningar, trauma, kirurgi, läkemedel, tumörer, blödningar, tromboser, ischemi, systemsjukdomar och strålbehandling. Mekanismbaserad Med tanke på att den högst variabla etiologin kan leda till ganska så likartade symtom och undersökningsfynd, med avseende på spontan och retningsutlöst smärta, har en mekanismbaserad klassifikation föreslagits och diskuterats senaste decenniet (15). Genom en symtom- och mekanismbaserad klassifikation ökar möjligheterna för en patofysiologiskt och Information från Läkemedelsverket 6:2007 17
Bakgrundsdokumentation mera rationellt inriktad behandlingsstrategi (16). Grundforskningsresultat från olika djurexperimentella modeller visar att det kan finnas en rad gemensamma biokemiska, neurofysiologiska och morfologiska mekanismer för olika typer av neuropatier med skilda etiologier. Ett väldefinierat neuropatiskt smärttillstånd kan dock kliniskt utvisa stora skillnader med avseende på symtom och statusfynd mellan patienter men även hos en enskild patient en klinisk bild som dessutom kan förändras över tid. Våra kunskaper om de komplexa relationerna mellan symtom och statusfynd och bakomliggande patofysiologiska mekanismer är fortfarande otillräckliga, varför en traditionell inriktning gentemot etiologisk utredning fortfarande utgör fundamentet för de medicinska insatserna vid neuropatisk smärta (16,17). Klinisk Det finns ingen vedertagen klinisk klassifikation av neuropatisk smärta. Fast den utmärks av negativa och positiva symtom och statusfynd, t.ex. hypoestesi eller hyperalgesi (Tabell II), är det ingen lätt uppgift att differentiera neuropatisk smärta från annan smärta (18). Det är dessutom troligt att en rad degenerativa, postoperativa och cancerrelaterade smärttillstånd innehåller inslag av både inflammatoriska och neuropatiska komponenter (5,19 21). Det finns heller ingen enskild undersökning som kan verifiera eller vederlägga ett samband mellan en smärtupplevelse Tabell I. Orsaker till neuropatisk smärta. och en lesion eller sjukdom i nervsystemet. Diagnostik av neuropatisk smärta vilar på en rad indicier och är därför en sannolikhetsdiagnos och gränserna mellan definitiv, sannolik, möjlig eller osannolik har inte definierats (18). Neuropatisk smärtupplevelse är som all annan typ av smärtupplevelse subjektiv och medan specialiserade neuroradiologiska undersökningar som f-mri och PET-scan kan ge utökade kunskaper om centrala mekanismer i smärttransmissionen är dessa metoder surrogata mått på smärtperceptionen (22). Diagnostik Diagnostik av neuropatisk smärta baseras på en integrerad bedömning av sjukhistoria, kroppsundersökning och kvantitativ sensorisk undersökning (Faktaruta 1) med tillägg av riktade bilddiagnostiska undersökningar, neurofysiologiska undersökningar och klinisk-kemiska undersökningar (23,24). Sjukhistoria Information om övriga sjukdomar, trauman eller kirurgiska ingrepp är väsentlig för att kunna bedöma smärttillståndets etiologi. Förekomst av latenstid mellan misstänkt lesion eller sjukdom och symtomdebut är viktig och kan stödja neuropatidiagnosen. Tidsprofilen ska belysas med avseende på om smärtorna är konstanta, intermittenta eller paroxysmala. En del patienter kan beskriva olika typer av distinkt obehagliga eller smärtsamma känselstörningar inom Perifera nervsystemet Centrala nervsystemet Polyneuropatier Syringomyeli Diabetes mellitus MS Läkemedel (cytostatika, antibiotika) Ryggmärgsskada Paraneoplastisk Stroke Vaskulit Cancer Ischemi Borrelios Nutritionell Amyloidos Traumatiska och postoperativa mononeuropatier Plexusavulsion Rotavulsion Stump/fantomsmärta Neurom efter nervöverskärning Postmastektomisyndrom Posttorakotomisyndrom Övriga mononeuropatier Cancerorsakad nervkompression Cancerplexopati Postherpetisk neuralgi Karpaltunnelsyndrom Strålbehandling Ischemisk Trigeminusneuralgi Hiv 18 Information från Läkemedelsverket 6:2007