Miniguide för stora och små på Spårvägsmuseet
Välkommen till Spårvägsmuseet! Denna lilla guide ger vi ut för att ge förskole-, skolgrupper och småbarnsföräldrar bättre möjligheter till ett givande museibesök. Använd den som ett komplement till kartan i vår museifolder. Gör en fantasiresa i ett urval av museivagnar! Diskutera med barnen. Hur sitter man? Var går man på och av? Hur jobbar konduktören? Vilka färger har säten och inredning? Några regler Vi vill också uppmana er att berätta för barnen om våra förhållningsregler. Miniguiden är utgiven av Spårvägsmuseet Foto: Palle Almkvist Text: Klas Hellström Layout & produktion: Nockeby Tryckeri AB Museet är stort och det finns saker att göra sig illa på. För att det inte ska bli för rörigt måste barnen hållas ihop och gå tillsammans med de vuxna. Öppna fordon går bra att gå in i och provsitta om man är försiktig men stängda dörrar och luckor liksom röda rep eller staket betyder att man inte får röra. Ät gärna matsäck i museikafét men inte på andra ställen. Lämna väskorna på anvisad plats. Visa hänsyn till andra besökare genom att inte låta barnen springa eller skrika. Vi hoppas ni får ett roligt museibesök!
Hästbuss nr 22 för barnen Hästbussen tog man t ex för att åka till i parkerna runt sta n och roa sig. I den öppna sommarbussen hördes alla ljud runtomkring; hästar gnäggade och hovar klapprade mot gatstenen, vagnklockor ringde och människor pratade. Två hästar drog bussen, kusken körde och konduktören tog betalt. 10 öre kostade resan. Handtaget längst fram är bromsen. Kusken hade också piskan med sig. Längst fram satt en klocka att plinga i om någon kom i vägen. Låt två barn vara hästar, ett barn är kusk och ett konduktör. De övriga är passagerare. Några sitter redan i vagnen medan andra står på gatan och väntar. De som står och väntar vinkar till kusken som stannar. Hållplatser fanns ännu inte. Konduktören går på det längsgående steget och tar betalt. Han ringer två gånger i klockan då det är klart att åka. Den som vill gå av ringer en gång. Vart är ni på väg? Till Djurgården på picknick? Hästbuss nr 22 (i 1800-talsavdelningen) Hitta i museet med hjälp av färgerna För att det ska bli enklare att hitta i museet har varje avdelning i museet en egen färg. Samma färg finns på kartan i museifoldern och i denna barnguide.
Tunnelbaneförarhytt Med tunnelbanan reser människor både i sta n och förorten. Ska man till landet byter man till buss eller tåg. Motorljudet hörs och hjulen som gnisslar och slår mot rälsens skarvar men också föraren då han ropar ut stationerna. Lyssna på ljudet från filmen! Föraren kör tåget ensam men förr fanns också en tågvakt som stängde dörrarna. Det är varmt i tåget men på utomhusstationerna kan det bli kallt då dörrarna öppnas. Man betalar i spärren innan man går in på stationen. Ett eller ett par barn i taget kan prova förarhytten. Tryck ner det svarta handtaget och för det grå framåt. Vrid det svarta mellan de tre fartlägena. Vrid det svarta tillbaka till noll och bromsa med det grå vredet. Mikrofonen sitter till höger: Se upp för dörrarna, dörrarna stängs. Med knapparna framför föraren tänder man strålkastarna och bakom öppnas och stängs dörrarna. Tunnelbaneförarhytt
Spårvagn 573 Denna f d hästspårvagn är lite större än de tidigaste och drogs av två hästar. Då spårvägen elektrifierades gick 573 som släpvagn istället. Resan kostade 20 öre. Skylten Arbetartågtaxa betyder att det (på 1910- talet) var billigare att åka i vissa tåg vars tidtabell var anpassad till arbetarnas arbetstider. Bilismen ökar och stadens ljud förändras. Ett barn är konduktör och står på plattformen och tar betalt och de övriga är passagerare. Man kan också betala genom den lilla luckan i dörren. Ibland fick vagnen stanna vid nästan varje port och då gick det väldigt långsamt. Därför inrättades hållplatser för av- och påstigning. Trafiken har elektrifierats så ingen kusk behövs. Betalar ni arbetartågtaxa? Ni är kanske trötta efter en lång arbetsdag på Rörstrands porslinfabrik? Spårvagn 573 (i avdelningen 1900-1930)
Trådbuss F3 Med trådbuss åkte man framför allt inne i sta n men också till Årsta. Motorljudet var tystare än i andra bussar. Det plingade då man tryckte på stoppknappen och det var konduktören som skulle ropa ut hållplatserna. Konduktören satt bak och skötte bakdörrarna och tog betalt. 45 öre kostar resan. Gröna säten blev vanliga på 1940-talet. Ett barn är konduktör. Passagerarna kliver på genom bakdörren på vänster sida (vänstertrafik). Konduktören måste vara uppmärksam så att de som står och tittar ut genom bakfönstret också betalar. På filmen kan man se en liten hund i en väska. Husdjur som bars i väska behövde man inte betala biljett för. Nästa Stureplan. Tryck på knappen för att stiga av. Trådbuss A1585 (i avdelningen 1950-1967)
Lidingövagn nr 42 I den här spårvagnen åkte lidingöborna till sta n och tillbaka. De bytte till tunnelbana vid Ropsten. Föraren sitter i förarhytten och kör och konduktören går runt och tar betalt. 1:70 kostar resan om du inte har månadskort (50-kort). Han byter vagn vid en hållplats för att ta betalt i släpvagnen också. Ett barn är konduktör. Låtsas att vagnen är fullsatt så konduktören måste tränga sig fram för att alla ska kunna betala. Titta på filmen och lyssna på ljuden. Tryck på den röda knappen inne i kupén då någon vill av. Med den stora röda knappen vid utgångsdörren kan passagerarna själva öppna vid hållplatsen. Lidingövagn nr 42 (i avdelningen 1967-1990)
Spårvagnsförarhytt Capitolbuss med film Här kör man spårvagn. Veven i mitten är både gas och broms. Med handtaget strax till höger växlar man mellan fram och back. Veven vrids till 0 innan man växlar. Ratten till höger är handbroms. Hur styr man spårvagnen? Det behövs inte, vagnen följer rälsen. Spårvagnsföraren kör ensam men det finns plats för 2-3 barn att samarbeta om man vill. Lyssna på ljudet från filmen (som är från 1963). Det är fortfarande vänstertrafik. Vad skulle hända om det inte fanns några regler, om bilar och bussar körde var som helst på gatan? Bussen har bl a gått i Solna och på Lidingö. Spårvagnen går på södra Lidingö och vill man till andra delar av ön åker man buss. Det brummar om motorn, pyser om dörrar och bromsar och man hör folk prata. Föraren ropar ut hållplatserna i högtalarna och ibland hör man bussens kommunikationsradio. Föraren både kör och tar betalt: 1:70 för den som inte hade månadskort. Ett barn är förare och övriga är passagerare som går på vid olika hållplatser. Öppna luckan till förarplatsen med spaken på insidan. Höger pedal är gas och vänster broms. Båda händerna på ratten! Blinka med den lilla spaken på rattens vänstra sida. Ta det försiktigt vid övergångsstället! Passagerarna går in genom framdörren och ut där bak. Är det varmt i bussen så dra ner fönstret. Dra i linan för att gå av vid nästa hållplats. Spårvagnsförarhytt (i avdelningen 1950-67) Capitolbuss (i avdelningen 1967-1990)
Spårvägsmuseet ägs och drivs av AB Storstockholms Lokaltrafik, SL, och är öppet vardagar 10 till 17, lördagar och söndagar 11 till 16. Bibliotek och butik är öppna när museet är öppet. Skolverksamheten Vårt skolprogram finns presenterat på ett särskilt blad, fråga i receptionen. Buss 2 och 66 stannar utanför dörren. Tegelviksgatan 22 116 41 Stockholm 08-462 55 31. e-post :sparvagsmuseet@sl.se www.sparvagsmuseet.sl.se