SVENSK ZOONOSRAPPORT Förekomst av Zoonoser och zoonotiska smittoämnen hos människor, livsmedel, foder och djur

SVENSK ZOONOSRAPPORT 2007 Förekomst av Zoonoser och zoonotiska smittoämnen hos människor, livsmedel, foder och djur

Innehåll Introduktion 3 Salmonella 4 Campylobacter 21 VTEC/EHEC 24 Brucella 27 Ekinokocker 28 Listeria 30 Rabies 32 Trikiner 34 Tuberkulos 35 Yersinia 37 Samordning: Elina Lahti Foto: Bengt Ekberg, Karin Bernodt Omslagsbild, något beskuren: Jette Førby Rasmussen/ SCANPIX Layout: Helena Ohlsson SVA:s rapportserie 7 ISSN 1654-7098

introduktion Introduktion I Svensk zoonosrapport 2007 finns information om förekomst av zoonoser och zoonotiska agens som ingår i direktiv 2003/99/EC. Rapporten omfattar foder och livsmedel samt djur och människor. Informationen är baserad på såväl obligatorisk som frivillig rapportering från diagnostiserande laboratorier, anmälningar från behandlande läkare, information från kommunerna och näringen samt från specifika undersökningar som utfördes under 2007. Syftet är att på ett enkelt sätt illustrera den aktuella situationen i landet, historik och trender samt lyfta fram specifika händelser. Svensk zoonosrapport 2007 har sammanställts av Zoonoscenter på Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) tillsammans med Jordbruksverket (SJV), Livsmedelsverket (SLV), Smittskyddsinstitutet (SMI), kommunerna och näringen. För mera detaljerad information och fullständig tillgång till data, hänvisas till den fullständiga zoonosrapporten som skickas till EU (www.sva.se). För information om antibiotikaresistens på humanoch djursidan hänvisas till rapporten SVARM 2007/ SWEDRES (www.sva.se).

salmonella Salmonella Infektion med Salmonella är vanligt förekommande över hela världen och den gynnsamma situationen i Sverige, Norge och Finland är unik. Bakterien kan förekomma hos flera olika djurslag, samt hos människor, och orsakar allt från allvarlig sjukdom till symtomlös infektion. De symptom som vanligen ses hos människor som insjuknar i salmonellos är akut insjuknande med buksmärta, feber, diarréer och ibland kräkningar. Cirka 5 procent av patienterna får ledinflammation efter infektionen. Det finns över 2000 olika serotyper av Salmonella, men S. Typhimurium och S. Enteritidis är för närvarande de två vanligaste förekommande serotyperna på människor. Bakgrund Salmonellakontrollprogrammet Redan på 1940-talet påbörjades en frivillig kontroll av Salmonella i foder till animalieproducerande djur. Ett omfattande salmonellautbrott 1953 visade på behovet av en salmonellakontroll på animalieproducerande djur för att förhindra smitta till människor. Initialt hanterades utbrott av Salmonella på animalieproducerande djur med hjälp av epizootilagstiftningen, men sedan 1961 finns en specifik lagstiftning för kontroll av Salmonella. Salmonellakontroll av fjäderfä har ägt rum sedan 1970, då näringen initierade ett frivilligt salmonellakontrollprogram som omfattade slaktkycklingar och andra köttproducerande fjäderfä. 1984 blev denna salmonellakontroll obligatorisk. I början av 1990-talet startade näringen ett frivilligt kontrollprogram för värphöns och 1994 blev det obligatoriskt. Under 1995, i samband med anslutningen till EU, godkändes stora delar av programmet av EU (Kommissions beslut 95/50/EC) och då tillkom även en fortlöpande provtagning av nöt, svin och fjäderfä för att löpande dokumentera Sveriges salmonellastatus. Resultaten visar att förekomsten av Salmonella är låg i inhemskt producerat gris-, nötkreatur och fjäderfäkött (mindre än 0,1 procent). En förutsättning för detta är att förebyggande åtgärder samt övervakning sker av hela produktionskedjan från foder till livsmedel samt att effektiva åtgärder vidtas vid eventuella fynd av Salmonella. Kontroll i foder En grundförutsättning för att livsmedelskedjan ska kunna hållas fri från Salmonella är att fodret är fritt från bakterien. Redan 1986 blev det obligatoriskt att värmebehandla allt foder till fjäderfä för att avdöda eventuella salmonellabakterier. I praktiken behandlas även huvuddelen av fodret till svin och nöt på samma sätt. En stor mängd obligatoriska och frivilliga prov tas i form av foderprov och miljöprov i processlinjen. De obligatoriska proven (8 000-9 500 per år) tas ut på fastställda kontrollpunkter i tillverkningslinjen och i lokalen, baserade på HACCP (Hazard Analysis of Critical Control Points) principerna. Detta har visat sig vara en effektiv metod för att påvisa eventuell Salmonella. Antalet obligatoriska prov som tas per vecka är beroende på vilken typ av foder som tillverkas. Alla foderriskråvaror som importeras till Sverige provtas för Salmonella, ofta redan i utlandet, t ex vid den europeiska omlastningshamnen. Målet med detta är att provsvaret ska vara klart när varan anländer till Sverige för att kunna vidta korrekta åtgärder då kontaminerade partier påträffas. Om ett råvaruparti är salmonellakontaminerat förvaras det separat och syrabehandlas samt provtas återigen innan det får gå in i foderproduktionen. Påvisas positivt salmonellaprov efter värmebehandling i foderfabriken beslutar Jordbruksverket som ansvarig myndighet om driftstopp, smittspårande provtagning och sanering. Kontroll av livsmedelsproducerande djur I de flesta uppfödningssystem finns olika barriärer för att minska risken att introducera eller sprida Salmonella till flocken eller besättningen. Exempel kan vara att sätta in och tömma stallar på samtliga 4

salmonella djur vid ett tillfälle för att underlätta rengöring och minska kontakten med andra djur samt att ha noggranna hygienrutiner. Vaccination mot Salmonella är inte tillåtet för något djurslag i Sverige. Vid varje misstanke om salmonella sker en utredning för att fastställa eventuell smitta i besättning. Exempel på när en sådan utredning kan göras är vid fall av salmonella på människa eller djur eller vid fynd i foder eller livsmedel. Vid fynd av salmonella i en besättning sker alltid smittspårning för att identifiera smittkälla och eventuell smittspridning. I fjäderfäbesättningar tas rutinmässigt en stor mängd prov samt i samband med slakt. Avelsfjäderfä och värphöns provtas regelbundet (upprepade sock- eller träckprov från varje flock). Dessutom provtas varje fjäderfäflock 1-2 veckor före slakt. Från svinbesättningar (avelsbesättningar, gyltproducerande besättningar och i suggpooler) uttas träckprov 1-2 gånger årligen för att på ett tidigt stadium påvisa en eventuell salmonellainfektion. På slakterier uttas lymfknuteprov från svin och nöt. Salmonella i lymfknutor avspeglar om djuret bär på infektionen. På stora slakterier (som slaktar ca 90 procent av nötkreatur och svin) tas prov varje dag, på små slakterier sker provtagningen glesare jämnt fördelat över slaktperioden. Lymfknuteproven poolas på laboratoriet. Om Salmonella isoleras från en pool analyseras varje lymfknuteprov separat för att identifiera det infekterade djuret och därmed möjliggöra smittspårning. Kontroll i livsmedel I samband med medlemskapet i EU erhöll Sverige och Finland speciella salmonellagarantier för färskt/kylt/fryst kött av nöt, svin och fjäderfä. Garantierna innebär att varje parti av importerat kött av nöt, svin eller fjäderfä ska åtföljas av dokument som ska visa att partiet är undersökt med negativt resultat för Salmonella. Motsvarande regler gäller även för ägg. Salmonellagarantierna omfattar inte köttberedningar. På svenska slakterier tas svabbprov på slaktkroppar av svin och nötkreatur och från fjäderfä uttas halsskinn enligt salmonellakontrollprogrammet. Salmonellaförekomst i proven speglar förutom djurens salmonellastatus även slakthygienen. På stora slakterier som slaktar ca 90 procent av nötkreatur och svin tas prov varje dag, på små slakterier sker provtagningen glesare under hela slaktperioden. På fjäderfä sker provtagning på likartat sätt. Proven poolas på laboratoriet. Om Salmonella isoleras från en pool analyseras varje prov separat för att identifiera djuret med Salmonella. Om Salmonella isoleras från ett prov, sker i varje enskilt fall en bedömning om även provtagning på besättningsnivå ska ske. Slaktkroppar av får, get och häst har sedan 2006 provtagits i företagens egenkontrollsystem. Vid styckningsanläggningar för nöt, svin och fjäderfä, sker provtagning av köttskrap, omfattningen är relaterad till anläggningarnas produktionsvolym. Salmonellafynd i kött i egenkontrollen är anmälningspliktigt enligt svensk livsmedelsförordning. Importerade animaliska produkter från länder utanför EU undersöks antingen i ursprungslandet eller i gränskontrollen. Kommunerna är ansvariga för kontrollen av Salmonella i livsmedel i butikerna, storkök och restauranger m.fl. Samtliga livsmedel som förorenats av Salmonella bedöms vara otjänliga för konsumtion. Livsmedlet förstörs, alternativt skickas tillbaka till ursprungslandet om det rör sig om importerade produkter, och smittspårning startas. Åtgärder vid misstanke eller fynd i foder, hos djur eller i livsmedel Alla fynd av Salmonella i foder, hos djur eller i livsmedel är anmälningspliktiga oberoende av vilken serotyp som har isolerats. Vid misstanke om Salmonella är veterinär skyldig att vidta adekvata åtgärder för att fastställa eventuell smitta och förhindra eventuell smittspridning. Vid sådan misstanke provtas alla djuren på gården. Vid fynd av Salmonella vidtas alltid åtgärder för att spåra smittkällan och eliminera infektionen. För samtliga djurslag undersöks även fodret som ett led i smittspårningsarbetet. Isoleras Salmonella från en fjäderfäflock avlivas och destrueras hela flocken. Restriktioner läggs på gården och utrymmena rengörs och desinficeras. Restriktionerna hävs först när besättningen har konstaterats smittfri genom upprepade provtagningar. Om Salmonella isoleras från en nöt- eller svinbesättning spärras gården och besättningen saneras. 5

salmonella Restriktioner införs för att förhindra spridning, djur får till exempel inte transporteras fritt till och från gården. En saneringsplan upprättas och efter sanering sker rengöring och desinficering. Besättningen friförklaras efter två negativa provtagningar av samtliga djur i besättningen. Människor Salmonellainfektion på människor är anmälningspliktig enligt Smittskyddslagen. För samtliga anmälda inhemska fall ska smittspårning genomföras för att försöka identifiera smittkällan, vilket även omfattar provtagning av kontaktpersoner i den insjuknade personens närhet. Antalet inhemska fall har varit ca 600-900 per år, vilket utgör ca 20 procent av alla rapporterade fall (Figur 1). Resultat Foder Från foderfabrikerna analyserades i den obligatoriska provtagningen 8 944 prov och 51 (0,6 procent) av dessa var positiva (Figur 2). 23 serotyper isolerades och den vanligaste var S. Senftenberg med nio isolat (Tabell 1). Majoriteten av dessa positiva prov påvisades i processen före värmebehandling (48 stycken). Förutom provtagningen ovan har även 3 291 importerade foderråvaruprov analyserats som härrör från majs, rapsfrö, palmkärna, soja och citruspellets, och av dessa var 28 (0,9 procent) positiva för Salmonella. Från svenska foderföretag som processar rapsfrö påvisades Salmonella i 6 av 727 (0,8 %) miljöprov, däremot var samtliga 1 546 rapsprov negativa. Slutligen påvisades Salmonella i 6 av 2 784 (0,2 procent) foderprov med animaliskt ursprung (Tabell 1). Foderutbrott I mitten på mars påvisades ett positivt salmonellaprov (S. Putten) efter värmebehandling hos ett foderföretag i den obligatoriska veckoprovtagningen. Det konstaterades att kontaminerat foder kunde ha passerat ut från foderfabriken och efter Figur 1. Antal rapporterade fall av Salmonellainfektion hos människor i Sverige 1988-2007 6 0 0 0 5 0 0 0 4 0 0 0 a n ta l 3 0 0 0 2 0 0 0 1 0 0 0 0 Antal fall Antal inhemska fall 6

salmonella Tabell 1. Salmonellaserotyper som isolerades i foderkontrollen 2007 Salmonella serotyp Benmjöl Fiskmjöl Majs Rapsmjöl Palmkärna Soja Miljöprov rapsmjöl Processkontroll, foderfabrik S. Adelaide 1 S. Agona 1 1 1 2 S. Anatum 1 S. Banana 1 S. Cerro 1 3 S. Corvallis 1 S. Cubana 1 S. Dublin 1 S. Eppendorf 1 S. Infantis 2 S. Lexington 3 S. Livingstone 6 4 S. Mbandaka 4 2 1 2 S. Montevideo 1 S. Muenster 1 S. Ouakam 2 S. Putten 4 S. Reading 1 S. Rissen 1 S. Senftenberg 1 8 5 9 S. Soerenga 1 S. Tennessee 1 S. Typhimurium 3 S. Yoruba 2 S. spp.* 2 6 2 5 1 3 15 1 9 6 50 * inte serotypat 7

salmonella Figur 2. Förekomst av Salmonella i foderprocesskontroll 1991-2007. 12000 2,50% 10000 Antal prov Procent positiva 2,00% 8000 1,50% 6000 4000 1,00% 2000 0,50% 0 0,00% analys av utlastningsprov och påföljande provtagning ute på gård så kunde det konstateras att fodersystemen på tre gårdar var kontaminerade. Bakterien isolerades dock inte från djuren. Allt pekar på att orsaken till smittan var ett importerat parti rapsmjöl. Djur Fjäderfä Tack vare den svenska salmonellakontrollen är förekomsten av Salmonella bland fjäderfä mycket låg. Under den senaste tioårsperioden har mindre än fem värphönsbesättningar och färre än elva slaktkycklingflockar rapporterats per år. Fjäderfä Värphöns Salmonella påvisades från sammanlagt fyra värphönsbesättningar under 2007. I två ekologiska värphönsbesättningar påvisades S. Typhimurium NST (U277), en fagtyp som är vanligt förkommande hos småfåglar (tättingar). Dessa besättningar hade sannolikt smittats via fåglar eftersom produktionen möjliggör kontakt mellan småfåglar och värphöns. I två konventionella värphönsbesättningar påvisades S. Livingstone och i en tredje besättning påvisades en annan undertyp av S. Typhimurium NST. Fjäderfä Slaktkyckling Salmonella påvisades från sammanlagt 11 slaktkycklingsbesättningar och ett kläckeri under 2007. I december 2006 påvisades ett utbrott av S. Typhimurium som fortsatte ännu under början av år 2007. Smittan introducerades troligen i en grand parent (GP) flock och spreds därefter till ett kläckeri, fyra föräldraflockar (under uppfödningsperioden) och fem slaktkycklingflockar. Av dessa 8

salmonella påvisades kläckeriet, två föräldraflockar samt två slaktkycklingflockar under 2007. Två olika undertyper av S. Typhimurium isolerades. Utbrottet upptäcktes inte i GP-flocken utan i föräldraflocken trots att GP-flocken provtogs en gång i månaden. Trots undersökningar och spårning av smittan påvisades inte källan till utbrottet. Ytterligare två slaktkycklingflockar smittades med samma undertyper av S. Typhimurium men dessa flockar kunde inte kopplas epidemiologiskt med utbrottet. I en föräldraflock (under produktionsperioden) samt i två slaktkycklingflockar påvisades andra undertyper av S. Typhimurium NST. I en annan besättning påvisades S. Agona i två påföljande slaktkycklingflockar. Subtypning visade att det var samma undertyp av S. Agona och bristande hygien kan ha varit orsaken till detta. Under 2006 och 2007 har antalet salmonellapositiva kycklingflockar ökat något (Figur 3). Ökningen kan delvis förklaras av ovannämnda utbrott i slaktkycklingproduktionen vid årsskiftet 2006-2007. Det är dock för tidigt att dra slutsatser om ökningen av Salmonella är tillfällig eller mer permanent. Övriga fjäderfän Salmonella påvisades från sammanlagt sju övriga fjäderfäbesättningar under 2007. S. Typhimurium DT 40 som, liksom S. Typhimurium NST (U277), som är vanlig hos småfåglar påvisades i en strutsbesättning och i en flock av slaktgäss. S. Typhimurium NST påvisades i en annan slaktgåsflock. Salmonella påvisades i tre flockar av ankor: S. Paratyphi B var. Java i en flock av hobbyankor och S. Reading i en flock av slaktankor. S. Worthington påvisades i en flock av avelsankor och senare i en kalkonflock som producerades på samma ställe som slaktankorna. Nötkreatur Antalet salmonellapositiva nötbesättningar minskade avsevärt i slutet av 1980- och början av 1990-talet och har sedan varit på en konstant nivå med 5-13 besättningar per år (Figur 4.). Under 2007 isolerades Salmonella från fem nya besättningar. S. Dublin påvisades i tre besättningar: i en påvisades smittan i samband med kastningar, i en annan vid obduktion av en kalv och i en tredje vid köttbesiktning. S. Typhimurium DT104 påvisades Tack vare den svenska salmonellakontrollen är förekomsten av Salmonella bland fjäderfä mycket låg. Foto: Bengt Ekberg i en besättning i samband med en smittspårning. S. Reading isolerades från en besättning efter att bakterien hade påvisades i ett lymfknuteprov på nöt i samband med slakt. I besättningen fanns både nötkreatur och svin och Salmonella isolerades från bägge djurslagen. Samtidigt påvisades samma undertyp av S. Reading på slaktankor, på svensk köttfärs, på foderråvara och människor men ingen epidemiologisk koppling kunde hittas. Trots detta bedömdes det sannolikt att fallen av S. Reading har ett samband. Ytterligare åtta besättningar var spärrade under året varav sju hade påvisats med Salmonella år 2006 och en besättning år 2005. Tre besättningar som smittades 2006 var spärrade ännu i slutet av 2007. Vid två tillfällen isolerades Salmonella från enstaka djur vid obduktion men bakterien kunde inte återisoleras i besättningen (S. Typhimurium NST och S. Düsseldorf). Inom övervakningen i kontrollprogrammet analyserades 3 650 lymfknutor från storskaliga slakterier och 203 lymfknutor från småskaliga 9

salmonella Figur 3. Antalet rapporterade slaktkycklingflockar infekterade med Salmonella under 1968-2007 50 Övriga S.Typhimurium 40 30 20 10 0 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 Figur 4. Antalet rapporterade nötkreatursbesättningar infekterade med Salmonella 1968-2007 250 200 Övriga 150 S. Dublin S. Typhiimurium 100 50 0 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 10

salmonella slakterier (Tabell 2). Salmonella isolerades från sammanlagt fem lymfknuteprov, S. Typhimurium NST (2), S. Agona (1), S. Düsseldorf (1) och S. Reading (1). Tidigare år har mellan 0 och 4 prov påvisats årligen (Figur 5). Det poolade provet med S. Düsseldorf kunde inte återisoleras till det enskilda provet varför smittan inte kunde spåras till det enskilda djuret. Övriga prov kunde kopplas till det enskilda djuret och dessa fyra besättningar provtogs men enbart i ett fall kunde bakterien återisoleras i besättningen (S. Reading). Sedan 1995 har 38 937 lymfknutar av nötkreatur uttagits inom kontrollprogrammet vid större slakterier och 3 136 vid småskaliga slakterier. Av dessa har 28 prov (0,07 procent) från storskaliga slakterier varit positiva för Salmonella och ett prov (0,03 procent) från småskaliga slakterier. Svin Antalet salmonellasmittade svinbesättningar minskade avsevärt i slutet av 1970-talet (Figur 6). Sedan dess har upp till fem nya smittade besättningar konstaterats varje år med undantag för åren 2003 och 2007. Under 2003 infekterades 30 Tabell 2. Resultat från slakteriprovtagning för nöt, svin och fjäderfä inom salmonellakontrollprogrammet Djurslag Slakterityp Provkategori Antal prover Positiva Procent Serotyp Nöt Stora Lymfknutor 3650 5 0,14% Små Lymfknutor 203 0 0,00% Stora Svabb 3580 2 0,06% Små Svabb 202 0 0,00% Vuxna svin Stora Lymfknutor 2884 11 0,38% Små Lymfknutor 6 0 0,00% S. Agona, S. Düsseldorf, S. Reading, S. Typhimurium NST* (n=2) S. Infantis, S. Typhimurium NT S. Infantis (n=4), S. Typhimurium (DT 40 (n=2), 99, 104, NST (n=2), S. subspecies I Stora Svabb 2863 1 0,03% S. Infantis Små Svabb 6 0 0,00% Slaktsvin Stora Lymfknutor 3313 9 0,27% S. Infantis (n=2), S. Typhimurium (NST (n=3), 40 (n=2), 120, NT**) Små Lymfknutor 41 1 2,44% S. Typhimurium NST Stora Svabb 3331 3 0,09% S. Infantis (n=3) Små Svabb 39 1 2,56% S. Typhimurium NST Fjäderfä Stora Halsskinn 3873 0 0,00% Små Halsskinn 34 1 2,94% S. Typhimurium NST * NST (non specific type)= Fagtyp S.Typhimurium som inte är namngiven ** NT (Nontypable)= går inte att fagtypa 11

salmonella Figur 5. Förekomst av Salmonella i lymfknutor från nötkreatur provtagna på storskaliga slakterier 4 0 0 0 1,0 % 3 0 0 0 0,8 % 2 0 0 0 Antal lymfknutor Procent positiva 0,6 % 0,4 % 1 0 0 0 0 0,0 3 % 0,0 8 % 0,0 6 % 0,0 9 % 0,1 3 % 0,2 % 0,1 6 % 0,0 9 % 0,0 6 % 0,0 9 % 0,0 3 % 0,0 3 % 0 % 0,0 % 1 9 9 6 1 9 9 7 1 9 9 8 1 9 9 9 2 0 0 0 2 0 0 1 2 0 0 2 2 0 0 3 2 0 0 4 2 0 0 5 2 0 0 6 2 0 0 7 Figur 6. Antalet svinbesättningar infekterade med Salmonella 1968-2007 60 50 40 Övriga S. Typhimurium S. Choleraesuis S. Derby 30 20 10 0 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2003: 30 besättningar infekterade med S.Cubana i ett foderutbrott 12

salmonella svinbesättningar med S. Cubana i ett utbrott som spårades till kontaminerat foder och under 2007 påvisades Salmonella i tio nya svinbesättningar (Tabell 3). Under 2007 isolerades Salmonella från tio besättningar: från sju besättningar inom övervakningsprogrammet på slakterier, från en besättning vid utökad smittspårning på grund av fynd vid kontrollprogrammet på slakterier och från två besättningar i baslinjestudien. S. Infantis påvisades i tre besättningar och S. Typhimurium i fyra besättningar inom salmonellakontrollprogrammet på slakterier. Besättningar med S. Typhimurium hade alla olika fagtyper: DT 40, DT 120, NST (U277) och en annan typ av NST. Vid den utökade provtagningen isolerades en multiresistent S. Typhimurium DT 104 från en pool av lymfknutor men Salmonella kunde inte återisoleras från de individuella lymfknutorna som ingick i provet. En begränsad provtagning gjordes i alla besättningar vars djur ingick i det poolade provet. En av besättningarna var en suggpool och där provtogs även alla satelliterna. Smitta påvisades bara i en besättning, i en av satellitgårdarna som var genominfekterad med samma multiresistenta fagtyp. Salmonella påvisades både på nötkreatur och svin i den besättningen. I samband med smittspårning efter Salmonella på lymfknutor (inom baslinjestudien i EU) påvisades bakterien i två besättningar med slaktsvin (S. Infantis och S. Typhimurium DT 40). Inom övervakningen i kontrollprogrammet analyserades 2 890 lymfknutor från vuxna svin (2 884 från storskaliga och 6 från småskaliga slakterier) och 3354 från slaktsvin (3 313 från storskaliga och 41 från småskaliga) (Tabell 2). Salmonella isolerades från sammanlagt 21 lymfknuteprov, elva från vuxna svin och tio från slaktsvin. Detta var mer än under tidigare år sedan kontrollprogrammet infördes. S. Typhimurium påvisades i 14 prov, S. Infantis i sex prov och S. subspecies I i ett prov från ett vuxet svin. Fagtyperna DT 40 och NST (U 277) som är vanliga hos småfåglar isolerades från sammanlagt åtta lymfknuteprov. Två lymfknuteprov (NST U 277) från slaktsvin och två prov från vuxna svin (S. subspecies I, S. Typhimurium DT 104) kunde inte spåras till det enskilda provet. I sju av 21 fall (33 procent) återisolerades Salmonella även i besättningen (se beskrivning ovan) och i ytterligare ett fall påvisades Salmonella i en besättning efter en utökad provtagning. Träckprov uttogs från 115 avels- och gyltproducerande besättningar samt suggpooler för Salmo- Tabell 3. Svinbesättningar som har varit spärrade pga Salmonella under 2007 Agens Fagtyp Spärrad sedan Provtagning Prov där Salmonella påvisades S. Infantis ej relevant 2007 Kontrollprogrammet Lymfknuta S. Infantis ej relevant 2007 Kontrollprogrammet Lymfknuta S. Infantis ej relevant 2007 Kontrollprogrammet Lymfknuta S. Infantis ej relevant 2007 Baslinjestudien Lymfknuta S. Typhimurium 40 2007 Kontrollprogrammet Lymfknuta S. Typhimurium 40 2007 Baslinjestudien Lymfknuta S. Typhimurium NST U277 2007 Kontrollprogrammet Lymfknuta S. Typhimurium NST 06:08 2007 Kontrollprogrammet Lymfknuta S. Typhimurium 120 2007 Kontrollprogrammet Lymfknuta S. Typhimurium 104 2007 kontrollprogrammet & smittspårning Lymfknuta & träck S. Typhimurium 104 2006 Smittspårning Träck 13

salmonella Sverige har en mycket god salmonellasituation bland svin men den påvisade förekomsten av Salmonella var något högre än förväntat i baslinjestudien som genomfördes från oktober 2006 till oktober 2007. Foto: Bengt Ekberg nella och samtliga var negativa. Totalt har 73 743 lymfknutor analyserats från vuxna svin och slaktsvin sedan 1995 och 109 (0,15 procent) av dessa var positiva. Sedan 1995 har 32 980 lymfknutar av vuxna svin analyserats vid större slakterier och 1 498 vid småskaliga slakterier inom salmonellakontrollprogrammet (Figur 7 och 8). Salmonella har isolerats från 52 (0,16 procent) prov från storskaliga slakterier och från tre (0,2 procent) prov från småskaliga slakterier. Från slaktsvin har 36 312 lymfknuteprov analyserats vid storskaliga slakterier och 2 953 lymfknuteprov vid småskaliga slakterier. Salmonella påvisades från 49 (0,13 procent) lymfknutar på stora slakterier och från sex (0,20 procent) slaktsvin på småskaliga slakterier. Baslinjestudier För att kartlägga förekomsten av Salmonella hos slaktsvin och kalkon i EU-medlemsländerna och Norge genomfördes en baslinjestudie från oktober 2006 till oktober 2007. Svin I alla deltagande länder togs prov från lymfknutor på slaktsvin och i 13 medlemsländer togs dessutom svabbprov på slaktkropparna från samma djur. Salmonella påvisades i sex av 396 (1,3 procent) lymfknutor från de svenska slaktsvinen. Den genomsnittliga förekomsten av Salmonella i lymfknuteprov hos slaktsvin i EU var 10,3 procent men förekomsten varierade mycket mellan länder, från 0 till 29 procent. I Sverige gjordes en uppföljande provtagning i de sex besättningar som de positiva grisarna kom ifrån. Smitta kunde påvisas i två av de sex besättningarna. Undersökningen visar att Sverige har en mycket god salmonellasituation men den påvisade förekomsten av Salmonella var något högre än förväntat. I den omfattande rutinmässiga provtagningen som sker i det nationella salmonellakontrollprogrammet påvisades Salmonella i endast 0,3 procent av lymfknuteproven under 2007 och i 0,1 procent av proven under 2006. Skillnaden mellan undersökningarna kan till viss del förklaras av att en känsligare analysmetod använts i EU-studien samt att förekomsten av Salmonella på slaktsvin under 2007 synes vara något högre än 2006. Det bör dock poängteras att osäkerheten i resultaten är större i EU-studien där bara cirka 400 prov undersökts jämfört med de cirka 3 000 som undersöks årligen i det nationella salmonellakontrollprogrammet. Men sammantaget finns det indikationer på att Sverige bör övervaka salmonellaläget på svin noggrant framöver. Salmonella isolerades inte från någon av de 396 svenska slaktkropparna, vilket visar att salmonellasituationen i Sverige är mycket god. Den genomsnittliga förekomsten av positiva svabbprov från slaktsvin i EU var 8,3 procent. Även här var resultaten varierande mellan länderna, mellan 0 till 20 procent av slaktkropparna var kontaminerade med Salmonella. 14

salmonella Figur 7. Förekomst av Salmonella i lymfknutor från vuxna svin provtagna på storskaliga slakterier 4 0 0 0 1,0 % 3 0 0 0 0,8 % 0,6 % 2 0 0 0 1 0 0 0 0,1 6 % 0,0 8 % 0,2 5 % 0,1 2 % 0,1 3 % Antal lymfknutor Procent positiva 0,4 % 0,3 8 % 0,2 3 % 0,2 5 % 0,2 % 0 0,1 0 % 0,1 0 % 0,0 7 % 0,0 4 % 1 9 9 6 1 9 9 7 1 9 9 8 1 9 9 9 2 0 0 0 2 0 0 1 2 0 0 2 2 0 0 3 2 0 0 4 2 0 0 5 2 0 0 6 2 0 0 7 0,0 % Figur 8. Förekomst av Salmonella i lymfknutor från slaktsvin provtagna på storskaliga slakterier 4 0 0 0 1,0 % 3 0 0 0 0,8 % 2 0 0 0 Antal lymfknutor Procent positiva 0,6 % 1 0 0 0 0 0,2 7 % 0,2 8 % 0,4 % 0,2 7 % 0,1 0 % 0,2 % 0,0 9 % 0,0 4 % 0,1 0 % 0,1 0 % 0,1 0 % 0,1 0 % 0,0 7 % 0,0 3 % 0,0 % 1 9 9 6 1 9 9 7 1 9 9 8 1 9 9 9 2 0 0 0 2 0 0 1 2 0 0 2 2 0 0 3 2 0 0 4 2 0 0 5 2 0 0 6 2 0 0 7 Kalkon I alla deltagande länder togs sockprov från flockar av avels- och slaktkalkoner. Salmonella påvisades inte i de svenska proven (en avelsflock och 14 slaktkalkonflockar). Den genomsnittliga förekomsten av Salmonella i EU var 13,6 procent (avelsflockar) och 30,7 procent (slaktkalkonflockar). Kalkonproduktionen i EU är mycket heterogen: 80 procent av kalkonerna produceras i fem länder. Sverige har en väldigt liten produktion av kalkoner. Övriga djurslag I början av 2007 rapporterades en ökad mängd av S. Typhimurium-infektioner hos katter. Totalt rapporterades under året 174 fall (Tabell 4). Liknande ökning av S. Typhimurium under vårvintern har även rapporterats tidigare år. Två olika fagtyper har rapporterats, fagtyp 40 och NST (U 277). Dessa två fagtyper är vanliga hos småfåglar. Troligtvis smittas katterna när de kommer i kontakt med sjuka/infekterade småfåglar vid fågelborden under vintern. Utöver detta 15

salmonella Figur 9. Förekomst av Salmonella i halsskinnsprov från slaktkycklingar, provtagna på storskaliga slakterier 5 0 0 0 1,0 % 4 0 0 0 0,8 % 3 0 0 0 2 0 0 0 Antal fall Procent positiva 0,6 % 0,4 % 1 0 0 0 0 0,2 % 0,0 7 % 0,0 5 % 0,0 2 % 0,0 6 % 0,1 2 % 0,0 7 % 0 % 0 % 0 % 0 % 0,0 5 % 0 % 0 % 0,0 % 1 9 9 5 1 9 9 6 1 9 9 7 1 9 9 8 1 9 9 9 2 0 0 0 2 0 0 1 2 0 0 2 2 0 0 3 2 0 0 4 2 0 0 5 2 0 0 6 2 0 0 7 Tabell 4. Rapporterade fall av Salmonella hos fälthare, hund, häst, igelkott, katt, ren, rådjur, rödräv och vilda fåglar Serotyp Fälthare Hund Häst Igelkott Katt Ren Rådjur Rödräv Vilda fåglar Totalt S. Agona 1 1 S. Bredeney 1 1 S. Derby 1 1 S. Hessarek 1 1 S. Indiana 1 1 S. Livingstone 1 1 S. London 1 1 2 S. Muenster 1 1 S. Newport 1 2 3 S. Oranienburg 1 1 S. Reading 1 1 S. Typhimurium 1 1 2 174 1 11 24 214 S. rough 1 1 Totalt 1 7 2 2 174 1 1 13 28 229 16

salmonella isolerades Salmonella från får, hundar, häst, reptiler, vilda småfåglar och igelkott (Tabell 4). Livsmedel Slakteriprovtagning Fjäderfä År 2007 analyserades 3 873 prov från stora slakterier, samtliga var negativa (Tabell 2.). Däremot isolerades S. Typhimurium NST från ett av 34 halsskinnsprov från de små slakterierna. Halsskinnsprovet var från en kalkon. Kalkonbesättningen hade vid det tillfället redan slaktats. Resterande flockar på besättningen provtogs men var inte smittade. I provtagningen vid större fjäderfäslakterier inom kontrollprogrammet har totalt 49 481 halsskinnsprov analyserats mellan 1995 och 2007 (Figur 9). Salmonella har påvisats i endast 16 (0,03 procent) av dessa prov. Slakteriprovtagning Nöt År 2007 analyserades 3 580 svabbar från storskaliga slakterier och 202 svabbar från småskaliga slakterier (Tabell 2). Salmonella isolerades från två svabbar (S. Typhimurium NT respektive S. Infantis). Sedan 1995 har totalt 39 881 svabbar från slaktkroppar av nötkreatur uttagits inom kontrollprogrammet vid större slakterier (Figur 10) och 3 224 vid småskaliga slakterier. Salmonella har isolerats från 9,6 (estimerat antal individuellt positiva prov) (0,03 procent) svabbar från storskaliga slakterier. Alla svabbprov från småskaliga slakterier har varit negativa för salmonella. För att kartlägga förekomsten av mikrober på slaktkroppar av nötkreatur före nedkylning genomfördes en nationell baslinjestudie från september 2006 till september 2007. Av 753 undersökta prov påvisades Salmonella (S. Agona) i ett prov (0,2 procent). Slakteriprovtagning Får Under 2007 påvisades S. enterica sp. diarizonae på 14 slaktkroppar av får som provtagits inom företagens egenkontroll. I utredningen av de positiva fallen har en besättning provtagits men ingen salmonella påvisats. Slakteriprovtagning Svin Under 2007 uttogs 2863 svabbprov från vuxna svin på storskaliga slakterier och 6 svabbprov på småskaliga slakterier. Från slaktsvin uttogs 3 331 svabbprov på stora och 39 på småskaliga slakterier. Salmonella isolerades från ett svabbprov från ett vuxet svin på ett storskaligt slakteri (S. Infantis) och från fyra svabbprov från slaktsvin (S. Infantis från tre svabbar från ett storskaligt slakteri och S. Typhimurium NST från ett slaktsvin från ett mindre slakteri)(tabell 2). Sedan 1995 har 69 312 svabbprov från slaktkroppar från svin (32 968 vuxna respektive 36 344 slaktsvin) uttagits i salmonellaprovtagningen vid större slakterier. Salmonella har påvisats i 0,01 procent av dessa (Figur 11 & 12). Under samma period har 4 564 svabbprov analyserats från småskaliga slakterier (1 554 från vuxna, 3 010 från slaktsvin). Salmonella har isolerats från 4 (0,13 procent) svabbprov från slaktsvin men inte från svabbar från vuxna svin. Styckningsanläggningar och detaljhandel Vid provtagning i styckningsanläggningar analyserades 1 334 prov från fjäderfä och 3 571 från nötkreatur och svin. Samtliga prov var negativa. Vid provtagning i detaljhandeln som omfattar både svenska och importerade livsmedel rapporterade kommunerna 1 238 prov från nöt- och griskött i detaljhandeln, 80 prov från fiskprodukter, 65 prov från skaldjur och 13 prov från ägg och äggprodukter. Salmonella påvisades inte i något av dessa prov men däremot i 8 av 342 (2,3 procent) prov från frukt och grönsaker. Frukt- och grönsaksproven inkluderar även prov från groddar. Människor Under 2007 rapporterades 3 933 fall med salmonellainfektion, vilket är något färre än året innan (4 056) (Figur 1). Av dessa smittades 937 (24 procent) i Sverige, ungefär lika många som under 2006. Under tidigare år har 10-20 procent av salmonellafallen varit inhemska. Ökningen av inhemska fall kan förklaras med att flera utbrott upptäcktes under 2006 och 2007 samt att information om smittland förbättrats. De vanligaste inhemska serotyperna var: S. Typhimurium (22 procent), S. Paratyphi B var. Java (18 procent), S. Enteritidis (elva procent), S. Stanley (åtta procent) och S. Braenderup (tre procent). 17

salmonella Figur 10. Förekomst av Salmonella i svabbprov från slaktkroppar av nötkreatur provtagna på storskaliga slakterier. 4 0 0 0 1,0 % 3 0 0 0 0,8 % 2 0 0 0 Antal prov Procent positiva 0,6 % 0,4 % 1 0 0 0 0,2 % 0 0 % 0 % 0,0 3 % 0 % 0,0 4 % 0,0 1 % 0,0 4 % 0,0 7 % 0 % 0,0 3 % 0,0 3 % 0,0 6 % 0,0 % 1 9 9 6 1 9 9 7 1 9 9 8 1 9 9 9 2 0 0 0 2 0 0 1 2 0 0 2 2 0 0 3 2 0 0 4 2 0 0 5 2 0 0 6 2 0 0 7 Figur 11. Förekomst av Salmonella i svabbprov från slaktkroppar av vuxna svin provtagna på storskaliga slakterier. 4 0 0 0 1,0 % 3 0 0 0 0,8 % 2 0 0 0 Antal prov Procent positiva 0,6 % 0,4 % 1 0 0 0 0,2 % 0 0 % 0,0 4 % 0,0 4 % 0 % 0,0 1 % 0,0 1 % 0,0 3 % 0 % 0 % 0 % 0 % 0 % 0,0 % 1 9 9 6 1 9 9 7 1 9 9 8 1 9 9 9 2 0 0 0 2 0 0 1 2 0 0 2 2 0 0 3 2 0 0 4 2 0 0 5 2 0 0 6 2 0 0 7 18

salmonella Figur 12. Salmonella i svabbprov från slaktkroppar av slaktsvin, provtagna på storskaliga slakterier. 4 0 0 0 1,0 % 3 0 0 0 0,8 % 2 0 0 0 Antal fall Procent positiva 0,6 % 0,4 % 1 0 0 0 0 0 % 0 % 0 % 0,0 3 % 0,0 7 % 0,0 9 % 0,0 1 % 0,0 1 % 0 % 0 % 0 % 0 % 1 9 9 6 1 9 9 7 1 9 9 8 1 9 9 9 2 0 0 0 2 0 0 1 2 0 0 2 2 0 0 3 2 0 0 4 2 0 0 5 2 0 0 6 2 0 0 7 0,2 % 0,0 % 19

salmonella Under året rapporterades ett tiotal utbrott som tillsammans omfattade drygt 300 anmälda fall av salmonellos. Det största utbrottet orsakades av S. Paratyphi B var. Java. Utbrottet upptäcktes i slutet av juli och fortsatte ännu under hösten. Totalt anmäldes 179 fall spridda över landet. Utbrott med samma subtyp av S. Paratyphi B var. Java rapporterades även från flera andra länder bland annat Norge, Storbritannien och Tyskland. En svensk fall-kontrollstudie indikerade att importerad färsk babyspenat kunde vara smittkälla men detta har inte kunnat verifieras. Ett annat stort utbrott inträffade också under juli, då sammanlagt 51 fall av S. Stanley anmäldes. Även dessa var spridda över landet med majoriteten i Stockholm. En fall-kontrollstudie ledde misstankarna till alfa-alfagroddar. Salmonella isolerades från opastöriserade groddar men det var en annan serotyp, nämligen S. Mbandaka. Retrospektivt kunde konstateras att några inhemska fall med S. Mbandaka hade rapporterats under våren/tidig sommar. Det var dock svårt för dessa personer att minnas exakt vad de ätit innan de insjuknade. Under sommaren anmäldes även sex fall av S. Reading spridda i landet. Vid samma tid påvisades S. Reading (av samma subtyp) i en besättning med nötkreatur och svin, i foderråvaror, i en ankbesättning och i en styckningsanläggning. Trots att en omfattande utredning gjordes utan att en epidemiologisk koppling kunde påvisas, är det sannolikt att det är ett gemensamt utbrott. kan innehålla Salmonella, trots salmonellagarantierna. Dessutom omfattas enbart kött, mjölk och ägg av salmonellagarantierna, inte t ex köttberedningar eller grönsaker. För att hålla djurbesättningar fria från Salmonella är det viktigt att fodret inte är förorenat med bakterien. Under de senaste åren har det vid tre tillfällen påvisats att foder innehållande Salmonella har distribuerats till djurbesättningar. Detta kan utgöra en risk för att Salmonella kommer in i livsmedelskedjan. Dessutom är det kostsamt att utreda och åtgärda sådana utbrott eftersom foderpartierna ofta säljs till ett stort antal besättningar och att det därför krävs omfattande provtagningar, samt rengöring och sanering vid fynd av Salmonella. Under 2006-2007 påvisades ett utbrott av Salmonella bland avelsflockar för fjäderfä. När Salmonella påvisas högt upp i avelspyramiden kan smittan snabbt spridas vidare till andra fjäderfäbesättningar. Därför är det oerhört viktigt att sådana utbrott upptäcks tidigt för att minimera spridning. Fler fall av Salmonella hos fjäderfä och svin påvisades 2007 jämfört med 2006. Det är dock oklart om ökningen av Salmonella endast är tillfällig men det finns skäl att noga följa salmonellaläget bland djur. Trots detta är salmonellaläget gott och förekomsten av Salmonella internationellt sett mycket låg. Betydelse som zoonos Efter Campylobacter är Salmonella är den viktigaste bakteriella zoonosen i Sverige. De flesta fall av Salmonella smittas i utlandet, endast mellan 15 och 24 procent smittas i Sverige. Incidensen av personer som smittats i Sverige är mycket låg internationellt sett (6-11 fall/100 000 invånare). Salmonella smittar oftast via livsmedel. Förekomsten av Salmonella i svenska, finska och norska livsmedel är bland de lägsta i Europa eftersom man framgångsrikt har bekämpat Salmonella sedan lång tid tillbaka. Det framkommer även i europeiska baslinjestudier där Salmonella inte påvisats i svenska fjäderfäflockar och i endast 1,3 procent av slaktgrisarna. Personer som smittats i Sverige smittas troligen oftast via livsmedel av utländskt ursprung. Undersökningar har t ex visat att livsmedel från andra EU-länder 20

campylobacter Campylobacter Campylobacter är en bakterie som kan orsaka magoch tarmsjukdom hos människor. Infektionen kan leda till komplikationer som neurologiska besvär (Guillain-Barré syndrom) eller ledinflammation. Det finns olika arter av Campylobacter, varav C. jejuni och C. coli är de arter som vanligen orsakar sjukdom hos människor. Bakterien kan finnas i avföringen hos friska djur och sprids framförallt via förorenade livsmedel och vatten. Fåglar spelar en stor roll som bärare av bakterien. De insjuknar inte själva, men kan smitta vidare till människor, till exempel vid konsumtion av otillräckligt upphettad kyckling. Bakgrund Djur Förekomst av Campylobacter på djur är inte anmälningspliktigt, förutom Campylobacter fetus vilken orsakar infektion hos nötkreatur (bovin genital campylobacterios). Mellan 1991 och juni 2001 bedrev branschorganisationen Svensk Fågel AB ett campylobacterprogram för kyckling och prevalensen positiva flockar vid slakt varierade då mellan 9 och 16 procent. Ett mer omfattande frivilligt program som delfinansierades av Jordbruksverket och EU pågick mellan 2001 och 2005. Därefter övergick det i ett frivilligt program som finansieras av Svensk Fågel och Jordbruksverket. I det nuvarande programmet analyseras tio blindtarmar, som insamlas vid slakt, från varje flock. Om Campylobacter påträffas vid slakt meddelas uppfödaren, som även får hygienrekommendationer för att försöka öka andelen campylobacterfria flockar. De flesta slakterier betalar dessutom extra för kycklingflockar som är fria från Campylobacter. Förekomsten av Campylobacter på kyckling är högst under sommaren (Figur 13). Motsvarande säsongsvariation finns också hos människa men toppen infaller dock lite före den på kycklingar. Introduktion av Campylobacter i kycklingflockar Förekomsten av Campylobacter på kyckling är högst under sommaren. Foto: Bengt Ekberg sker i slutet av uppfödningsproduktionen och därmed kan prov som tas från flocken en till två veckor före slakt ha ett begränsat värde. Halten av Campylobacter på slaktkroppar av kyckling varierar inom samma flock. Hygienbarriärer har visat sig viktiga för att förhindra introduktion av Campylobacter i besättningen. Livsmedel Det finns inget officiellt kontrollprogram för övervakning av Campylobacter i livsmedel utan provtagning av livsmedel görs på initiativ av kommunerna och Livsmedelsverket. Under 2007 genomfördes en nationell baslinjestudie för att kartlägga förekomsten av mikrober på slaktkropparna från nötkreatur före nedkylning. Om Campylobacter påträffas i livsmedel, som ska konsumeras utan värmebehandling bedöms livsmedlet vara otjänligt. 21

campylobacter Figur 13. Månadsvis förekomst av Campylobacter i slaktkycklingflockar provtagna vid slakt 2001-2007 60 50 40 30 20 10 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 0 Jan Feb Mar Apr May Jun Jul Aug Sep Oct Nov Dec Figur 14. Antalet rapporterade fall av Campylobacter hos människor 1990-2007 9000 8000 Antal fall Antal inhemska fall 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 22

campylobacter Människor Infektion med Campylobacter är anmälningspliktig enligt Smittskyddslagen. Antalet rapporterade fall har under den senaste tioårsperioden varierat mellan ca 5 000 och 8 600 (Figur 14). Av dessa har ca 1 800-2 800 (30-45 procent) varit inhemska. Det är en uttalad säsongsvariation och de flesta sjukdomsfall som rapporteras infaller under sommar-höst. Resultat Djur Kyckling År 2007 var ca 98 procent av alla uppfödare med i den frivilliga kontrollen. Under året provtogs 2 603 kycklingflockar inom kontrollprogrammet och i 329 (12,6 procent) av flockarna kunde campylobacter påvisas, vilket är ungefär på samma nivå som de senaste åren (Figur 13). Cirka en tredjedel av uppfödarna levererar nästan aldrig campylobacterpositiva kycklingar till slakt. Förekomsten av campylobacter var lägre i kycklinggrupper från producenter som var medlemmar i Svensk Fågel (309/2 514, 12 procent) än hos producenter vilka inte är medlemmar i Svensk Fågel (20/89, 22 procent). Liksom under tidigare år var andelen positiva flockar högst under augusti (Figur 13). Livsmedel Under året rapporterade kommunerna att 78 prov analyserades för Campylobacter. Av dessa var ett prov från fjäderfä positivt. I den nationella baslinjestudien (om förekomsten av mikrober på nötkreatur) påvisades C. coli i 0,3 procent (2/751) av slaktkropparna före nedkylning. Betydelse som zoonos Campylobacter är den vanligaste rapporterade bakteriella zoonosen hos människor i EU. Bristande undertypningsmetoder gör att det är svårt att utreda smittkällan vid fall av Campylobacter. Hantering av rått fjäderfäkött, liksom konsumtion av otillräckligt upphettat fjäderfäkött anses innebära betydande risk för smitta. Men trots att Campylobacter hos svenska kycklingar har minskat har antalet insjuknade människor inte minskat. Orsaken till detta är oklar. Flera fallkontrollstudier visat på andra faktorer som också kan innebära smittorisker, till exempel att dricka opastöriserad mjölk, grilla, badvatten och ha kontakt med andra djurslag än fjäderfä. Dessutom har andelen importerat kycklingkött ökat markant i Sverige de senaste åren. Människor Totalt rapporterades 7 106 fall under 2007, vilket var en ökning med 17 procent jämfört med 2006 (Figur 14). Av dessa var 2 140 personer (30 procent) smittade i landet, vilket också är en ökning från 2006. Det var alltså en återgång till de höga siffror som rapporterades under 2002 och 2003. Den största gruppen inhemskt smittade var små barn i åldern 0-4 år (209 fall). Fler män än kvinnor rapporterades smittade med Campylobacter. De flesta fallen är sporadiska och då det saknas en rutinmässig undertypning av Campylobacter är det svårt att spåra smittkällan i enskilda rapporterade fall. Under året registrerades ett verifierat utbrott av campylobacterinfektion, då 19 personer rapporterades smittade efter att ha ätit marinerad kyckling på en restaurang. 23

VTEC/EHEC VTEC/EHEC VTEC (verocytotoxin bildande E. coli)-bakterier kan orsaka allvarlig sjukdom hos människor. Infektionen kan variera från symtomlös till blodig diarré. Ca 3-7 procent av patienterna utvecklar njursvikt, HUS (hemolytiskt uremiskt syndrom). De undertyper av VTEC som orsakar blodig diarré hos människor kan benämnas EHEC (enterohemorragisk E. coli). EHEC är även benämningen på infektionen i Smittskyddslagen. Flera serotyper av E. coli kan producera verotoxin men VTEC O157 är i ett flertal länder den vanligaste serotypen som orsakat sjukdom hos människor. En undertyp av VTEC O157, sk Hallandsgruppen har observerats hos människor i Sverige sedan 1990- talet. Hallandsgruppen förekommer hos nötkreatur, framför allt i Halland. Idisslare, framför allt nötkreatur är den viktigaste reservoaren av VTEC. Förekomsten av VTEC är vanligast hos unga djur. Djur är ofta symptomfria bärare. Smittspridning kan ske vid direkt och indirekt kontakt med djur eller via livsmedel, till exempel kött, opastöriserad mjölk, sallad och bad- och dricksvatten. Smittan kan även spridas via miljön eller mellan människor. Bakgrund Djur VTEC O157 isolerades första gången i Sverige från nötkreatur 1996. Samma år blev VTEC O157 anmälningspliktig och restriktioner lades på gårdar där bakterien påvisats. Detta ändrades 1999 då anmälningsplikten kom att omfatta endast de fall där det fanns ett epidemiologiskt samband mellan humansjukdom och kontakt med djur. De flesta undersökningar som har utförts har fokuserat på VTEC O157 eftersom den serotypen har orsakat mest sjukdom hos människor i Sverige och i ett flertal andra länder. Ett antal studier har genomförts i Sverige: Mellan 1996 och 2007 undersöktes en till tio gårdar årligen i samband med humaninfektion. Av dessa gårdar har en till fyra per år (totalt 41 stycken) ansetts vara smittkälla. VTEC O157 påvisades på 37 gårdar och på resterande påvisades VTEC O8, VTEC O26, VTEC 103 och VTEC O121. På en av dessa gårdar isolerades VTEC även från get och från två isolerades bakterien även från får. Mellan 1997-2002 utfördes årliga prevalensundersökningar för VTEC O157 på träckprov från nötkreatur på slakteriet. VTEC O157 utsöndrades av 0,3-1,7 procent av de undersökta djuren. Eftersom förekomsten inte förändrades nämnvärt bedömdes det vara tillräckligt att genomföra prevalensstudier vart tredje till femte år. I prevalensstudien under 2005/2006 togs träckoch öronprov från nötkreatur i samband med slakt. Förekomsten av VTEC O157 i träckprov var högre än i de tidigare studierna (3,4 procent, 61 av 1 779 prov). Av öronproven var 12 procent (55/450) positiva för VTEC O157. Att fler positiva träckprov påvisades i denna undersökning kan dels bero på en förbättrad analysmetod. Högre förekomst i öron kan också förklaras av att djuren har kontakt med varandra samt att öronen och huden avspeglar kontaminationen i omgivningen. I utländska studier har det påvisats att förekomsten av VTEC ofta är högre på huden än i träcken. Livsmedel Det finns inget officiellt övervakningssystem för VTEC på livsmedel men alla livsmedelsföretagare är skyldiga att ha rutiner som undviker kontamination. Om EHEC påvisas i livsmedel vidtas åtgärder för att förhindra att livsmedlet når konsumenterna. Däremot skedde under 2007 frivillig provtagning på slaktade djur som kom från infekterade besättningar som var kopplade till human EHEC. Mellan 1996 och 2003 undersökte näringen förekomst av VTEC O157 på nötkreatur på slakterierna. Varje år svabbades ca 330-960 slaktkroppar och ett fåtal (0-4) var positiva varje år. 24

VTEC/EHEC Figur 15. Antalet rapporterade fall av VTEC hos människor i Sverige 1997-2007 500 400 300 200 100 0 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Antal fall 2004 blev samtliga VTEC-serotyper anmälningspliktiga Antal inhemska fall Människor Den 1 juli 2004 blev samtliga EHEC-infektioner anmälningspliktiga enligt Smittskyddslagen. Dessförinnan var endast infektion med EHEC O157 anmälningspliktig. Andra serotyper som isolerats från humanfall är förutom O157 till exempel O121, O26 och O103. Antalet rapporterade fall har under den senaste tioårsperioden varierat mellan ca 70-385 (Figur 15). Av dessa har cirka 60 procent varit inhemska. Två utbrott av VTEC O157 orsakade av inhemskt producerade livsmedel har påvisats: 2002 insjuknade 28 personer efter att ha ätit lokalproducerad kallrökt korv och 2005 då 135 personer rapporterades smittade efter att ha ätit inhemskt odlad sallad, som bevattnats med förorenat vatten från en närbelägen kanal. Betande djur i närheten hade samma undertyp av VTEC O157 som de smittade personerna. Resultat Riskprofil och handlingspolicy Under 2006-2007 tog SLV, SJV, SVA, Naturvårdsverket, SMI och Socialstyrelsen fram en riskprofil för VTEC/EHEC. I riskprofilen sammanställdes den kunskap som finns om VTEC i Sverige och lämnades förslag på forskningsområden samt åtgärder för att minska förekomsten av VTEC i livsmedelskedjan Sedan 1997 finns det i Sverige en gemensam handlingspolicy som undertecknats av Socialstyrelsen, SJV, SMI, SLV och SVA för att hantera förekomst av VTEC. Syftet med handlingspolicyn är att förhindra överföring av VTEC till människa genom ett fungerande och effektivt smittskydd och att harmonisera myndigheternas agerande i frågor angående VTEC. Riskprofilen och handlingspolicyn finns tillgängliga på respektive myndighets hemsida. Djur Under 2007 undersöktes åtta gårdar med nötkreatur i samband med spårning av humaninfektion. Fyra av dessa gårdar konstaterades vara smittkälla eftersom identiska isolat påvisades både hos patienter och hos djur. Livsmedel I den nationella baslinjestudien påvisades VTEC i elva procent av de 752 slaktkropparna. Av dessa var 17 isolat (två procent) potentiellt sjukdomsframkal- 25

VTEC/EHEC Idisslare, framför allt nötkreatur är den viktigaste reservoaren av VTEC. Förekomsten av VTEC är vanligast hos unga djur. Foto: Bengt Ekberg lande (med gener för både verotoxinproduktion och kolonisering). VTEC O157 påvisades i enbart tre prov av 752 slaktkroppar. Människor Under 2007 anmäldes 263 fall av EHEC infektion vilket är ungefär lika många som föregående år (Figur 15). Av dessa personer hade 59 procent smittats i Sverige, vilket är en något lägre andel än under 2006. De flesta inhemska fallen kom från Skåne, Västra Götaland och Halland. Barn i åldersgruppen 0-9 år utgjorde liksom tidigare den största andelen med 37 procent. Som vanligt anmäldes en något större del kvinnor (57 procent) än män. Ca 40 procent av patienterna (62/155) hade serotypen O157. Nära hälften av dessa hade samma mönster vid subtypning den sk Hallandsgruppen. Vanligtvis rapporteras flest inhemskt smittade fall under sommarmånaderna men under 2007 anmäldes fler fall under försommaren och långt in på hösten och vintern än året innan. En förklaring till detta skulle kunna vara att högsommaren var kall och hösten och vintern mild. Betydelse som zoonos EHEC är en allvarlig infektion, speciellt för barn och äldre som oftare utvecklar HUS. De flesta av de insjuknade personerna smittas i Sverige, till skillnad från Salmonella. De flesta humanfallen rapporteras från de sydvästra delarna av landet där även förekomsten av nötkreatur, som utsöndrar VTEC O157 är störst. Mest kunskaper om kontroll av VTEC i livsmedelskedjan finns om VTEC O157, mindre om andra serotyper av VTEC. Vissa rekommendationer för att förhindra infektion med VTEC har utarbetats i handlingspolicyn, bland annat att barn som besöker gårdar bör stå under vuxens uppsikt och möjlighet till handtvätt ska säkerställas samt att gödsel bör hygieniseras. 26