Den kritiska gästen. En professionsstudie om skolkuratorer Cristine Isaksson Institutionen för socialt arbete Umeå 2016
Responsible publisher under swedish law: the Dean of the Faculty of Social Sciences This work is protected by the Swedish Copyright Legislation (Act 1960:729) ISBN: 978-91-7601-341-0 ISSN: 0283-300X Omslagsbild: Cristine Isaksson Elektronisk version tillgänglig på http://umu.diva-portal.org/ Tryck/Printed by: Print & Media Umeå, Sverige 2016
ABSTRACT' I DELSTUDIER' KAPITEL'ETT:'INLEDNING' 1 Socionomen'som'välfärdsprofession' 3 Socionomen'i'den'svenska'skolan' 5 Syfte'och'frågeställningar' 10 KAPITEL'TVÅ:'FORSKNINGSÖVERSIKT' 12 Socionomers'förhållande'till'andra'professioner' 12 Elevhälsans'professioner' 14 Skolkuratorers'insatser' 17 KAPITEL'TRE:'TEORETISKA'UTGÅNGSPUNKTER' 20 Legitimitet' 21 Jurisdiktion' 23 Jurisdiktionens,arenor, 24 Jurisdiktionens,former, 25 Jurisdiktionens,sociala,struktur, 26 Handlingsutrymme' 27 Professionellt'arbete'i'praktiken:'kulturellt'maskineri'och'teknologi' 28 Det'sociala'arbetets'teknologi' 30 KAPITEL'FYRA:'DESIGN,'METOD'OCH'MATERIAL' 33 Studiens'design' 33 Delstudierna:'datainsamling'och'analys' 34 Delstudie,1,,Historiska,policy<,och,styrdokument, 34 Delstudierna,2,och,3,,Semistrukturerade,intervjuer, 35 Delstudie,4,,Strukturerade,telefonintervjuer,och,semistrukturerade, intervjuer, 41 Närhet'och'distans'till'studieobjekt' 43 II
Etiska'överväganden' 44 KAPITEL'FEM:'DELSTUDIERNAS'RESULTAT'I'KORTHET' 46 Delstudie'1:'Skolkuratorsyrkets'framväxt'och'utveckling'i'Sverige' 46 Delstudie'2:'Skolkuratorers'handlingsutrymme' 'gränser,'legitimitet'och' jurisdiktion' 47 Delstudie'3:'Looking'for' Social'Work 'in'school'social'work' 49 Delstudie'4:'Jurisdiction'in'School'Social'Workers 'and'teachers 'Work'for' Pupils 'WelldBeing' 51 KAPITEL'SEX:'SLUTDISKUSSION' 54 Övergripande'resultat' 54 Legitimitet' 56 Jurisdiktion' 57 Handlingsutrymme' 59 SUMMARY' 61 Background'and'aim' 61 Theoretical'framework' 62 Methods'and'material' 63 Results' 64 Conclusions' 67 EFTERORD' 69 REFERENSER' 71 BILAGOR'
Abstract' The aim of this thesis is to examine the professional role of school social workers in Sweden from the perspective of profession theory, with particular focus on legitimacy, jurisdiction and discretion. The aim has been divided into four research questions, which are examined in four separate studies: 1. How has the school social work profession emerged and developed? 2. How do school social workers experience boundaries to their professional discretion? 3. How are theories of social work practice applied in school social work? 4. How do school social workers and teachers perceive their cooperation with regard to the wellbeing of pupils? The general area of interest concerns professionals operating in organizations where they are the sole representatives of their profession. In addition, these professionals typically have a peripheral position in relation to the core professions in the organization. The four different studies build on empirical material from qualitative interviews with school social workers and teachers, and also from policy and regulatory documents. The theoretical framework guiding the analysis draws on theories from the sociology of professions (Abbott, 1988) and about human service organizations (Hasenfeld, 1983, 2010). A key finding is that school social worker has a specific technology based on wellestablished practice theories in social work, where a systems approach appears as the most prominent. Although, it was possible to discern such practice theories from the interviews, the school social workers did not explicitly give reference to them and generally struggled to describe their practice in a professional language. A second key finding result is the lack of clarity with regards to the school social worker s role. This is evidenced in regulatory documents, as well as among social workers themselves and teachers. In theory, this provides school social workers with a high degree of discretion. However, due to legitimacy problems they feel limited in performing their work unless they can rely on support from other sources such strong support from headmasters. A third key finding is that the cooperation with teachers is all-important to school social workers. They spend a considerable proportion of their time working with teachers rather than pupils, not the least by providing informal consultations to teachers. On a rhetoric level, teachers agree with social workers about the value and need of school social work. However, they tend to disagree about the role of school social work when they talk about concrete practice. As an overall conclusion the school social worker appears as a critical guest, drawing on a professional foundation in social work theory that contributes uniquely to pupil health care. This distinguishes the school social workers role from other professionals in the school setting. The findings in this thesis indicate the need for both education and research in the discipline of social work to start paying attention to social work in schools and other settings where social workers represents a minority occupation peripheral to the host organisation. Keywords social work, school social work, legitimacy, jurisdiction, discretion, practice theory i
Delstudier' Avhandlingen är baserad på följande delstudier: I.'Skolkuratorsyrkets'framväxt'och'utveckling'i'Sverige' Isaksson, C. & Larsson, A. (2012). Skolkuratorsyrkets framväxt och utveckling i Sverige. Socionomens forskningssupplement, 32(6), 24-33. II.'Skolkuratorers'handlingsutrymme' 'gränser,'legitimitet' och'jurisdiktion' Isaksson, C. (2014). Skolkuratorers handlingsutrymme gränser, legitimitet och jurisdiktion. Socialvetenskaplig Tidskrift, 21(1), 47-66. III.'Looking'for' Social'Work 'in'school'social'work' Isaksson, C. & Sjöström, S. (in press). Looking for Social Work in School Social Work. European Journal of Social Work. IV.'Jurisdiction'in'School'Social'Workers 'and'teachers ' Work'for'Pupils 'WelldBeing' Isaksson, C. & Larsson A. (under review). Jurisdiction in School Social Workers and Teachers Work for Pupils Well-Being. Education Inquiry. ii
Kapitel'ett:'Inledning' Ja, som skolkurator kan man ju vara, om man så säger, obekväm eller vad det nu är. Man kan påvisa saker och ting som inte funkar, till exempel att en elev inte får det den behöver, eller vad det nu är. Lärarna gör inte sitt riktigt utan har mer kanske ett strafftänk än att se Hur löser vi det här? Har du då en rektor som inte förmår att se dom bitarna då är det ju jättejobbigt. Samtidigt så måste man, tycker ju jag då, som kurator sträcka på sig för man har de här eleverna och föräldrarna i ryggen liksom, att de behöver någon i skolan som faktiskt ser dem. Ja, för att det att vara elev är väldigt utsatt. Skolan kan förmedla en bild till föräldrar hur en elev är: hemsk, omöjlig, saboterar och kränker eller vad det nu är för någonting och min roll i det här är att stå bredvid eleven och på något sätt få fram dennes bild i det hela. Och där får ju jag använda min profession och lägga mycket på mig själv att jag som skolkurator ser det här och då tänker jag så här. Det gäller ju att inte utlämna familjen eller eleven. Jag kan ju veta väldigt mycket om hemsituation eller vad som händer men kan inte tala om det för lärarna eller för rektorn. Det kan vara fruktansvärt frustrerande ibland men där måste jag ju lita på min egen förmåga och också förtroendet till familjen. Jag kan ju som kurator ibland få höra ja det är ju si eller så och dom är si eller så, från lärare eller personal och då kan jag veta saker men jag brukar, utan att hänga ut någon säga vi vet så himla lite om varandra, vi har våra ryggsäckar, det har eleverna, det har föräldrarna, och vi vet inte alltid varför folk gör som dom gör. Att på något sätt förmedla någon slags ödmjukhet i det här, det kan jag se som min roll och det kan ibland vara obekvämt för andra. Men på det sättet så gäller det ju som kurator att inte vara rädd för det, alltså det behöver ju inte bli en konflikt mellan mig och någon lärare eller rektor utan mer förmedla olika sätt att se på saker och ting utan att tilliten mellan mig och föräldrarna eller eleven bryts, för det där det måste ju gå först, men det är tufft. (Stina) Internationellt sett finns uppskattningsvis 50 000 skolkuratorer i 50 länder (Huxtable & Blyth, 2002). I Sverige finns omkring 2000 skolkuratorer, varav ca 90 % har en socionomexamen från universitet (Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), 2015). Denna avhandling har för avsikt att utforska de speciella villkor och arbetsformer som är utmärkande för just denna grupp av socionomer. Studien tar sin utgångspunkt i professionsteori och fokuserar dels på framväxten av yrkesgruppen, dels på hur den idag ter sig i termer av legitimitet, jurisdiktion och handlingsutrymme. 1
Det inledande citatet med skolkuratorn Stina illustrerar några karaktäristiska drag i den skolkurativa rollen och vad i skolans kärnverksamhet som upplevs som problematiskt av skolkuratorer. Stina talar mycket om vikten av att utgå från elevens perspektiv och förefaller ha ett påfallande kritiskt förhållningssätt till skolverksamheten. Att lyfta fram brister i skolan och hävda att elever inte får det de behöver kan göra kuratorn obekväm i den organisation där hon är anställd och skapa problem i relationen till andra professionella. Detta reser frågor om hur skolkuratorn uppfattas av lärare och annan skolpersonal, som en i kollegiet eller som fristående från skolan? På samma sätt pekar Stina på en problematik med att ledas av en chef med en annan yrkestillhörighet, vars lojalitet och kunskapsbas kan ligga närmare lärarnas. För att fungera i skolans värld behöver Stina finna en balans mellan denna distansering från skolverksamheten och att närma sig lärarna i samarbete om elever. I det sammanhanget ser hon också sin tystnadsplikt om förhållanden hos eleven och dennes familj som ett potentiellt hinder i relationerna till de andra professionella i skolan. I citatet ger Stina uttryck för att hon kan luta sig mot en stabil professionell grund för att navigera svårigheterna. Hon utvecklar dock inte vad som utmärker denna professionalitet och frågan uppstår hur denna grund ser ut och var den har sina rötter. Professioner har funnits sedan 1000-talet och gamla professioner som läkare, jurist och präst har utbildats vid europeiska universitet under flera sekler (Fransson, 2006). I allmänt språkbruk är profession detsamma som yrke. I samhällsvetenskaplig terminologi används dock en snävare definition: en profession är ett yrke vars auktoritet och status bygger på hög formell, ofta universitetsbaserad, utbildning (Brante, 2014). Efterkrigstidens utveckling av trygghets- och välfärdssystem och framväxten av ett kunskaps- och informationssamhälle har inneburit etableringen av välfärds- eller semiprofessioner. I denna professionalisering av nya yrkesgrupper har staten som aktör och välfärdspolitiska beslut spelat en viktig roll (Brante, 2014; Evertsson, 2002). En skillnad mellan dessa nya professioner och mer traditionella är att de nya har en bredare och samtidigt otydligare kunskapsbas (Brante, 2014:230). Utbildningsexplosionen och akademiseringen under 1970- talet är tillsammans med globaliseringen några viktiga förändringar som inneburit ett ifrågasättande av professionernas kunskapsmonopol och tolkningsföreträde. Olika klientgruppers ökade kunskap har gjort relationen mellan professionell och klient mer förhandlingsbar och situationsbunden än tidigare (Fransson, 2006). 2
Denna förskjutning påverkar den legitimitet som är nödvändig för en professions kunskapsanspråk (Eriksen och Molander, 2008). Ytterligare samhällsförändringar som marknadisering, privatisering och spridningen av styrningsideologin New Public Management har inneburit att professionella grupper fått ett minskat inflytande över arbetet samt att relationen till staten förändrats. Frågan är om professionerna i den senmoderna välfärdsstaten längre kan betraktas som kunskapssamhällets bärare eller om det snarare är så att samhällsförändringar och förändrade styrformer har inneburit en deprofessionalisering (Krause, 1996). En av konsekvenserna av dessa samhällsförändringar är att samverkan och samarbete mellan olika professioner har blivit allt viktigare. Detta innebär att enskilda professioner i större utsträckning än tidigare utmanas, till exempel i frågor som har med fördelning av ansvar och kontroll över arbetsuppgifter att göra (Abbott, 1988; Bolin, 2011; Liljegren, 2008). I och med detta aktualiseras även frågor om professionernas legitimitet och autonomi (Eriksen & Molander, 2008; Jessen, 2011). Socionomen'som'välfärdsprofession'' Professionaliseringen av socialt arbete inleddes i början av 1900-talet, då det oavlönade filantropiska arbetet omformades till avlönat och grundat i fackutbildning (Kollind, 2003; Wingfors, 2004:23). Etableringen av socialt arbete skedde i takt med utvecklingen av en mer strukturerad socialpolitik (Dellgran & Höjer, 2005; Wingfors, 2004). Ett exempel på den socialpolitiska utvecklingen är reformeringen av fattigvårdlagen 1918, som innebar att fattighusen döptes om till ålderdomshem. Redan tidigt i professionaliseringsprocessen inleddes en differentiering av arbetsområden, något som allt sedan dess kännetecknar det sociala arbetets yrkesfält. Professionaliseringsmässiga skillnader vad gäller formell kompetens, vidareutbildning, auktorisation och status går att identifiera mellan olika arbetsområden (Dellgran & Höjer, 2005). Socionomprofessionen är en typisk välfärdsprofession i och med att den har vuxit fram i samband med välfärdssamhällets utveckling och att staten haft en aktiv roll i professionaliseringsprocessen. Den teoretiska kunskapsbasen, den relativt långa utbildningen och autonomin i yrkesutövandet har utvecklats i takt med omfattande socialpolitiska reformer (Dahle, 2008). Ett viktigt steg för socionomernas professionsstatus i Sverige togs 1964 då socionomutbildningarna fick högskolestatus. Ett annat togs 1977 då socialt arbete blev ett akademiskt ämne. Den första professuren inrättades 1979 varpå de första forskarutbildningarna startade i början på 1980-talet. Som ett led i att 3
ytterligare stärka professionens status har yrkes- och fackförbundet SSR alltsedan 1967 drivit frågan om statlig legitimation för socionomer. 1 I brist på framgång beslutade yrkesförbundet 1996 att inrätta egenauktorisation för socionomer verksamma i direkt klientarbete. Liksom många andra välfärdsprofessioner är det mest kvinnor som är verksamma inom socionomyrket. McPhail (2004) påpekar att fastän män dominerar professionen genom sitt innehav av administrativa, politiska, och akademiska ledningsfunktioner, så är kvinnor numerärt sett i stor majoritet. I och med att professionen uppfattas som kvinnodominerad har den omvårdande (kvinnliga) kompetensen kommit att framstå som den viktigaste aspekten av socialt arbete, medan professionella komponenter som logiskt tänkande, stringens och tydlighet har hamnat i skymundan. McPhail menar att detta kan ha påverkat socionomernas professionella status negativt. Socionomer är liksom många andra välfärdsprofessioner organisationsberoende. Det innebär att yrkesrollen inte bara formas av utbildning och kompetens utan också av den organisation där den professionelle arbetar och det uppdrag man där uppbär (Abbott, 1988). Socionomerna som profession och socialt arbete som kunskapsområde har fått en stark koppling till socialtjänsten. Detta avspeglas i socionomprogrammens kursplaner, i utformningen av den verksamhetsförlagda utbildningen, och inte minst i inriktningen på forskningen i ämnet socialt arbete (Dellgran & Höjer, 2000, 2003, 2011, 2012). Men socionomer arbetar också inom andra områden. Svensson (2008) har i en undersökning identifierat ett 100-tal olika yrkestitlar som socionomer idag kan ha. Socionomer inom till exempel hälso- och sjukvården har en annan roll än de som jobbar inom socialtjänsten, dels genom att de inte arbetar med myndighetsutövning på samma sätt och dels genom att värdorganisationerna domineras av andra professioner. Socionomer inom olika organisationer bedriver alltså socialt arbete under varierande villkor och förutsättningar. Att de ges olika yrkestitlar beroende på var de arbetar är också signifikativt för organisationsberoendet. När socionomer arbetar inom organisationer utanför socialtjänsten får de ofta en perifer position i förhållande till de grupper som utför 1 Akademikerförbundet SSR är ett fackligt yrkesförbund för samhällsvetare däribland socionomer. Den stora gruppen socionomer som förbundet företräder är främst socialsekreterare. I jämförelse med dessa utgör skolkuratorer bara en mindre grupp. 4
värdorganisationens kärnverksamhet. De är få till antalet ibland helt ensamma representanter för sin profession och deras chefer har oftast en annan professionstillhörighet (Weiss & Welbourne, 2008). Det ställs då stora krav på en klart definierad kunskapsbas, autonomi i yrkesutövandet samt god förmåga att samverka med andra professionella grupper. En frågeställning som är aktuell i avhandlingsarbetet är hur organisationsberoende påverkar och utmanar användandet av kunskapsbasen i socialt arbete. Hur ser det ut i specifikt skolans värld? Hur påverkas socionomen i skolan och dennes utövning av socialt arbete av värdorganisationens kultur och byråkratiska principer? Socionomen'i'den'svenska'skolan' Skolkuratorer är en grupp som verkar inom en för socionomer främmande domän, i det här fallet dominerad av lärarprofessionen och en pedagogiskt präglad skollogik (jfr Grape, Blom & Johansson, 2006). Dessa förutsättningar väcker frågor kring den skolkurativa yrkesrollen, om legitimitet och handlingsutrymme och inte minst hur skolkuratorer strategiskt arbetar för att utöva kontroll över sina arbetsuppgifter, alltså sin jurisdiktion. Sedan 1944 har kommunerna varit skyldiga att anordna skolhälsovård för alla elever. Det har däremot länge varit frivilligt för kommunerna att anställa skolkuratorer. Trots detta har skolkuratorerna under de senaste 50 åren utvecklats till att bli den numerärt största elevvårdande yrkesgruppen efter skolsköterskorna. I början av 1940-talet anställdes de första skolkuratorerna på försök i några av landets större städer. Ett viktigt årtal för yrkets professionalisering var 1961, då yrkesförbundet Sveriges skolkuratorers förening bildades. Enligt Skolverket fanns det 2009, omräknat i heltidstjänster, 1 707 skolkuratorer i landets grund- och gymnasieskolor. I genomsnitt gick det 776 elever per heltidsarbetande skolkurator. I Stockholm beräknas omkring 10 % av eleverna har en mer djupgående kontakt med skolkurator under sin skoltid (Skolkuratorsenheten, 2004). Den skolkurativa yrkesrollen stärktes den 1 augusti 2010 i och med inrättandet av den nya skollagen (2010:800) där den tidigare skolhälsovården, den särskilda elevvården och de specialpedagogiska insatserna sammanförts till en gemensam elevhälsa. I den nya skollagen specificerades insatser och yrkesgrupper för elevhälsan: 5
Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas. För medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses. (2010:800, 2 kap 25) Syftet med en samlad elevhälsa är att öka den interna samverkan mellan de olika professionerna på skolan och att betona det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. I förarbetena betonas också extern samverkan med hälso- och sjukvård samt socialtjänsten (Utbildningsdepartementet, 2009). Elevhälsans mål är att skapa en så positiv lärandesituation som möjligt för eleven. Här ingår både generella och individuellt riktade insatser. Till de generella insatserna hör att främja elevers lärande, utveckling och hälsa, förebygga ohälsa och inlärningssvårigheter samt att bidra till att skapa miljöer som främjar lärande, utveckling och hälsa (Skollag 2010:800, 2 kap 25; Utbildningsdepartementet, 2009). Individuellt riktade insatser innebär till exempel att bidra till att varje enskild elev ges förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt mot utbildningens mål och att undanröja hinder för lärande och utveckling, att uppmärksamma och utreda orsaker till ohälsa samt bidra med åtgärder och anpassning för varje enskild elev i behov av särskilt stöd (Utbildningsdepartementet, 2009). Organiseringen av elevhälsan varierar starkt mellan landets kommuner, inte minst i graden av centralisering. I vissa kommuner finns elevhälsan lokaliserad på skolorna medan det i andra kommuner finns en central elevhälsa. Det förekommer också att elevhälsan består av tjänster som helt eller delvis köps in. Elevhälsan styrs nationellt genom föreskrifter och allmänna råd från Skolverket och Socialstyrelsen (Socialstyrelsen 2014:39 ff.). Lagtexten om elevhälsans insatser ger inte mycket ledning i frågan om vilken specifik kompetens eller vilka konkreta uppgifter skolkuratorn ska bidra med, även om uppräkningen av insatser och professioner antyder att kuratorerna förknippas med psykosociala insatser. För att hitta en något mer ingående beskrivning av idéer kring skolkuratorernas kompetens får vi gå till 2001 års proposition Hälsa, lärande och trygghet: 6
Kompetens i socialt arbete innebär att utifrån en helhetssyn på individen och dess svårigheter att [sic] analysera, förstå och arbeta med sociala processer och problem på individ-, grupp- och organisationsnivå. Den omfattar kunskap i beteendevetenskap, samhällsvetenskap och juridik. Eleven behöver få stöd att erfara och ta ansvar för sina behov och handla på det sätt som hon vill och behöver för att förändra villkoren i sitt liv. Skolan behöver därför ha kompetens att arbeta med stödsamtal, psykosocial behandling med elever och föräldrar samt handledning och konsultation för lärare (Prop. 2001/02:14, s 32). Även propositionstexten är påfallande vag och ger en tämligen övergripande beskrivning av idéer om vad det skolkurativa arbetet ska innefatta. Hur detta arbete ska se ut specificeras inte heller inom socionomutbildningarna i särskilt stor utsträckning. Det finns ingen speciell skolkuratorsutbildning utan de flesta skolkuratorer har en generell socionomexamen från universitetet. Endast på två platser i landet, vid Lunds universitet och Stockholms universitet, erbjuds kurser på masternivå med inriktning mot skolkurativt arbete. För att ge en något mer konkret bild av det skolkurativa arbetet har jag kategoriserat ett antal arbetsuppgifter som Sveriges skolkuratorers förenings yrkesbeskrivning ställt samman i en yrkesbeskrivning (Sveriges skolkurators förening, 2016). Yrkesförbundets upprättande av en yrkesbeskrivning kan ses som ett led i professionaliseringen av skolkuratorer. I yrkesbeskrivningen lyfts följande arbetsuppgifter fram: 7
Tabell 1. Skolkurativa arbetsuppgifter. Typ av arbetsuppgift Arbete med elever på individnivå Sveriges skolkuratorers förenings lista över skolkurativa arbetsuppgifter [] främjar elevens delaktighet och möjlighet att komma till tals [] genomför yrkesmässiga samtal, såsom stöd-, motivationsoch krissamtal liksom utredande, rådgivande och bearbetande samtal med enskilda elever och deras familjer [] utreder och bedömer den sociala och psykosociala situationen för enskild elev bland annat som underlag inför beslut om särskilt stöd och upprättande av åtgärdsprogram samt inför elevs mottagande i särskola [] initierar samverkan och deltar i nätverksarbete med olika aktörer för att skapa förutsättningar för enskild elev att klara skolan och få adekvat stöd för sin sociala och emotionella utveckling Arbete med elever på gruppnivå [] arbetar med grupper av elever i förebyggande syfte och vid akuta behov [] bidrar till personalens kompetensutveckling inom det sociala och psykosociala området Arbete på organisatorisk nivå [] ger handledning och konsultation till skolpersonal [] arbetar med skolans struktur och organisation för utveckling av värdegrund och likabehandling [] ingår i skolans grupp för kris- och katastrofberedskap [] ingår i skolans elevhälsoteam [] står för elevhälsans psykosociala insatser Samverkansarbete inom skola [] medverkar i arbetet med att upprätta och implementera handlingsplaner [] bidrar med ett socialt och psykosocialt perspektiv i utvecklingen av den pedagogiska verksamheten som en del av elevhälsans hälsofrämjande och förebyggande uppdrag Samverkansarbete utanför skolan [] initierar och medverkar i anmälningar till socialtjänst och polis, kontakter med psykiatri, arbetsförmedling, ungdomsmottagning, habilitering med flera för elever som far illa, elever i socialt utsatta sammanhang och elever med psykisk ohälsa [] ingår i samverkansgrupp inom ramen för socialtjänstens övergripande preventiva arbete 8
Även om den ger en viss allmän överblick, säger Skolkuratorföreningens uppställning inget om hur arbetet utförs i praktiken och vilka problem kuratorerna där möter. En rapport från Stockholms stad (Skolkuratorsenheten, 2004) kan bidra med en något tydligare bild. Utifrån den kategorisering som rapportförfattarna gör är relationsproblem den vanligaste orsaken till aktualisering av ärenden till kurator (40 %). 2 Detta innefattar hög frånvaro, kamratsvårigheter, mobbning, skoltrötthet/vantrivsel och störande beteenden. Därnäst kommer social problematik (30 %), som handlar om besvärliga hemförhållanden och har att göra med relationer i hemmet, ekonomi, sexuella övergrepp och flyktingproblematik. Hälsoproblem är den tredje största kategorin (23 %), vilken främst handlar om nedstämdhet/depression, ängslan/oro, låg självkänsla/identitetskris, suicidrisk/självmordsförsök och eget missbruk. Den sista kategorin inlärningsproblem (17 %) handlar om låga studieresultat, koncentrationssvårigheter, läs- och skrivsvårigheter, utvecklingsförsening och överkrav/prestationsångest. Enligt rapporten aktualiseras elevärenden hos kuratorn ungefär lika ofta av klasslärare/mentorer (30 %) som av elever själva (27 %). I övrigt aktualiseras ärenden också av rektorer, av föräldrar och via konferenser (26 %). Samma rapport berör också vilka typer av insatser som sätts in för olika typer av problem. Insatsen samtal med enskild inom skolan är den dominerande (61 %) för samtliga av de problemkategorier som beskrivits ovan. Konferenser utgör 12 % av det som här räknas till insatser och innefattar elevvårdskonferens, klasskonferens och träffar med elevhälsoteam. Samtal med flera (9 %) omfattar bland annat samtal med elev och förälder, eller elev och lärare. Detta är den vanligaste insatsen när det gäller relationsproblem. Insatsen samtal med verksamhet utom skolan (8 %) innebär dialog med framför allt socialtjänsten, BUP och hälsovården, och är enligt rapporten särskilt vanlig när det gäller social problematik. Utöver detta beskrivs även så kallat indirekt, förebyggande arbete. Detta beskrivs i rapporten i övergripande ordalag. Sådana indirekta insatser kan handla om konsultationer till lärare, lärarstöd eller någon slags handledning. Andra typer av insatser som nämns är gruppsamtal och klassarbete, förebyggande och ingripa mot mobbning och andra 2 I rapporten är det ibland oklart när de procentangivelser som här refereras enbart avser årskurs 1-6, när de avser årskurs 7-9 eller båda. 9
kränkningar, förebyggande ANT, sex- och samlevnad och livskunskap samt introduktionsprogram. (Skolkuratorsenheten, 2004). Akademikerförbundet SSR genomför återkommande kartläggningar av skolkuratorer. I den senaste (Novus, 2016) beskrivs arbetsbelastningen som hög då 78 % av de 631 skolkuratorer som besvarade enkäten uppgav att de knappt eller inte alls hinner med sina arbetsuppgifter. Hela 34 % uppgav att de saknar möjlighet att leva upp till lagens intention om att alla elever ska ha tillgång till en skolkurator. Kartläggningen reser alltså frågor om skolkuratorer har tillräckliga förutsättningar för att fullgöra sitt professionella uppdrag. Så här långt har flera problemområden lyfts fram som föranleder frågor av professionsteoretisk relevans. En första övergripande sådan är hur professionaliseringen gått till för skolkuratorer som en specifik subgrupp inom socionomprofessionen. Ett annat problemområde gäller hur villkoren och förutsättningarna ser ut för professionellt socialt arbete som utförs i en perifer position i förhållande till skolorganisationens kärnverksamhet. Detta hänger ihop med frågan om hur skolkuratorer uppfattas av den dominerande professionella yrkesgruppen, lärarna, och det gränsarbete som de olika professionella grupperna är involverade i. Ett fjärde problemområde avser organisationsberoendet och hur skolkuratorers förhållande till sin kunskapsgrund påverkas av detta. Syfte'och'frågeställningar' Mot bakgrund av det påtagligt begränsade inomvetenskapliga intresset för socialt arbete inom skolområdet (Backlund, 2007; Dellgran & Höjer, 2003, 2011;) är ambitionen att denna avhandling ska bidra till ökad kunskap om den skolkurativa yrkesrollen. Det finns ett stort behov av att empiriskt beskriva sammanhang, innehåll och uppfattningar om skolkuratorers arbete. Syftet med denna avhandling är att undersöka den skolkurativa yrkesrollen utifrån ett professionsperspektiv med särskilt fokus på legitimitet, jurisdiktion och handlingsutrymme. Syftet har delats upp i fyra frågeställningar som undersöks i varsin delstudie: 1. Hur har skolkuratorsyrket vuxit fram och utvecklats? 2. Vilket handlingsutrymme upplever sig skolkuratorer ha? 3. Vilken typ av kunskap relaterar skolkuratorer till? 4. Hur ser skolkuratorer och lärare på det professionella samarbetet dem emellan? 10
Det generella intresseområdet berör alltså professionella som arbetar i sammanhang där de som ensamma företrädare för sin profession har en perifer position i förhållande till kärnverksamheten. Förutom skolkuratorer kan detta även gälla exempelvis socionomer som jobbar inom hälso- och sjukvården. Inom skolområdet kan liknande förutsättningar gälla för skolsköterskor, skolpsykologer och möjligen specialpedagoger. Avhandlingens resultat kan därför vara relevanta för en vidare krets av professionella än enbart skolkuratorer. Studien avgränsas till att enbart undersöka skolkuratorer med socionomexamen verksamma inom grundskolor som drivs i kommunal regi. Den omfattar alltså inte gymnasieskolan eller andra frivilliga skolformer. Inte heller omfattas grundsärskolans kuratorsverksamhet. ', 11
Kapitel'två:'Forskningsöversikt' I detta kapitel presenteras en genomgång av tidigare forskning som kan relateras till socialt arbete och skolan utifrån ett professionsteoretiskt perspektiv. I ett första avsnitt diskuteras hur socionomer generellt samverkar med andra professioner, varpå efterföljande avsnitt diskuterar de professioner som arbetar inom elevhälsan (tidigare elevvården). Kapitlet avslutas med ett avsnitt som behandlar de problem skolkuratorer arbetar med och de insatser som görs. Den övervägande delen av den forskning som finns publicerad internationellt om skolkuratorer och skolkurativt arbete är gjord i USA där det under nästan ett sekel bedrivits forskning inom området (Shaffer, 2006). Socionomers'förhållande'till'andra'professioner' Eftersom avhandlingen behandlar en grupp av socionomer som verkar inom en för dem relativt främmande organisation är det relevant att knyta an till situationen för andra socionomgrupper som arbetar under liknande villkor. En sådan studie handlar om det jurisdiktionsarbete som bedrivs av yrkesförbund för kuratorer inom hälso- och sjukvården i Sverige och Tyskland (Sjöström, 2013). I studien undersöks vilka strategier som yrkesförbunden använder för att främja gruppidentitet för sjukhuskuratorer, vilka argument som används för att legitimera yrkesgruppen inom hälso- och sjukvården, samt kontextuella faktorers betydelse för val av professionaliseringsstrategi. Sjöström har identifierat betydande skillnader mellan de tyska och svenska yrkesorganisationerna. Inom det svenska yrkesförbundet används en så kallad mimetisk (härmande) strategi för att professionen ska smälta in i värdorganisationen, sjukhuset. Detta görs genom att man hävdar kuratorernas närhet till sjukhuskontexten när det gäller kunskapsbas, den professionella identiteten och relationen till en akademisk disciplin. Relationen till moderprofessionen (socialt arbete), den akademiska utbildningen och den fackliga organisationen uppfattas som hindrande. Det motsatta, en så kallad aposematisk (särskiljande) strategi används inom det tyska yrkesförbundet. Strategin innebär att yrkesförbundet arbetar för att urskilja sjukhuskuratorerna så mycket som möjligt från andra professioner i sjukhuskontexten. Det innebär också att närheten till professionen socialt arbete och relationen till dess utbildning och den fackliga organisationen ses som något övervägande positivt. Sjöström fann också skillnader i hur de svenska och tyska yrkesförbunden förhandlade med andra professioner kring arbetsuppgifter och 12
arbetsområden. Det svenska yrkesförbundet har förhållit sig passivt och inte utmanat andra professioner medan däremot det tyska förbundet har agerat mer aggressivt och krävt restriktioner när det gäller sjuksköterskors rätt att utföra vissa arbetsuppgifter (Sjöström, 2013). Bolin (2011) har undersökt samarbetsprocesser mellan socialarbetare och lärare i samband med ett samlokaliserat interprofessionellt samarbete vid en resursskola. Detta är en särskild skolform för barn och ungdomar som har svårigheter både i skolan och i sin sociala situation. En av dessa processer, skiftande underordning, innebär att professioner systematiskt och ömsesidigt utför varandras professionsspecifika arbetsuppgifter. Till exempel kan socialarbetaren genomföra en lektion på uppdrag av läraren medan lärare kan genomföra en social aktivitet som planerats av socialarbetaren. Detta möjliggörs genom att yrkesgrupperna skiljer mellan å ena sidan vem som planerar för en arbetsuppgift och ansvarar för dess resultat, och å andra sidan vem som utför den. I denna process behåller varje profession sin specifika yrkesidentitet. Ytterligare en process, så kallad delad professionsidentitet, utvecklas därför att båda professionerna är förpliktigade att samarbeta på ett effektivt sätt. För att kunna fullgöra sitt uppdrag uppstår ett ömsesidigt beroende där professionerna förhandlar fram en social ordning som kännetecknas av en gemensam struktur, teknologi och praktikideologi. Den gemensamma strukturen utgörs dels av resursskolans schema, dels av formella möten mellan de båda professionella grupperna och det är här som fördelning av arbetsuppgifter sker. Med teknologier avser Bolin här organiserande av arbete i små grupper, ett kontinuerligt omplanerande och en daglig intensiv kommunikation. De professionellas gemensamma förståelse för barnens behov och hur det professionella samarbetet kan möte dessa behov, kallar Bolin för en praktikideologi. Bolin har identifierat ett så kallat socialt beteendemål, baserat på uppfattningen att ämneslärande förutsätter ett socialt välbefinnande. Bolin undersökte också hur lärare och socialarbetare upprätthåller jurisdiktionen över professionsegna arbetsuppgifter, om de refererar till något speciellt teoretiskt perspektiv och vad som karaktäriserar den professionella identiteten. Bolin fann att socialarbetarna upplevde olika typer av samtal som centrala för deras praktik. För att hävda jurisdiktion var det viktigt att de hade egna samtalsrum att nyttja, alltså en spatial avgränsning. Socialarbetarnas professionella identitet utmärktes bland annat av att de hade ett engagemang för att arbeta i ett skolsammanhang och att hjälpa till med allt, liksom att de hade en beredskap att fatta självständiga beslut (Bolin 2011:174). 13
En liknande typ av gränsarbete som förekommer mellan professioner kan också förekomma inom en profession. Liljegren (2008) har undersökt gränsarbete inom socialtjänsten mellan socionomer som arbetar med behandling respektive försörjningsstöd. Liljegren visar att båda grupperna växlade mellan särskiljande och sammanhållande strategier i sitt gränsarbete för att få kontroll över ett professionellt territorium. Det särskiljande gränsarbetet, som användes av behandlingsgruppen, handlar om att konstruera gränser för att kunna argumentera för en ojämn distribution av identitetsmässiga, symboliska och ekonomiska resurser i förhållande till försörjningsstödsgruppen. Försörjningsgruppen använde ett sammanhållande gränsarbete, där skillnader och gränser dekonstrueras i syfte att få ta del av behandlingsgruppens resurser. Liljegren hävdar att den centrala skillnaden mellan de båda socionomgruppernas gränskonstruktioner ligger i deras syn på sitt eget och de andras arbete. Behandlingsgrupperna beskrev socialsekreterarna med ansvar för försörjningsstöd som fyrkantiga, byråkratiska och regelstyrda, och dessa i sin tur beskrev behandlarna som omedvetna om kostnader, överdrivet teoretiska och flummiga. Liljegren drar slutsatsen: Professionsforskning om de särskilda elevhälsoteamen har diskuterat hur professionell kunskap används, inte används eller saknas inom skolan (Ahlstrand, 1995; Hjörne & Säljö, 2013). Dessa studier diskuterar värdet av den specifika expertkompetens som elevhälsans professionella kan möta eleverna med jämfört med den överblick och helhetssyn som kan åstadkommas genom att läraren hanterar all elevkontakt. De olika gränskonstruktioner innebär att en professionell identitet skapas där aktörerna konstrueras som utförare av svåra, viktiga och intressanta frågor som utförs ur ett riktigt perspektiv [helhetsperspektiv]. Konstruktionen kring det svåra och enkla arbetet får inte bara identitetsmässiga konsekvenser utan kan också komma att få konsekvenser för hur resursfördelningen ser ut i organisationerna. (Liljegren, 2008:49) Professionella som befinner sig i minoritet och har en perifer position i en värdorganisations kärnverksamhet använder alltså olika anpassningsstrategier. Ett dilemma kan vara att utöva kontroll över sitt arbete utan att råka i konflikt med andra. Det går också att identifiera både strategier av motstånd och expansionstendenser bland subgrupper inom och mellan professioner i syfte att komma i åtnjutande av resurser i olika former. Elevhälsans'professioner' 14
professionerna som ingår i elevhälsan skolsköterska, skolläkare, skolpsykolog, specialpedagog och skolkurator är alla specialiserade professionella undergrupper som verkar i en organisation där de flesta har en perifer position i förhållande till de grupper som utför värdorganisationens kärnverksamhet. Forskningen kring dessa professioners arbete inom skolan är emellertid relativt begränsad. Morberg (2008) har undersökt skolsköterskors uppfattning om sitt yrke, arbetssituation och möjligheter att utföra elevhälsoarbete. Hon fann att skolsköterskorna, ensamma företrädare för sin yrkesgrupp, upplevde sig ha en otydlig professionell roll och begränsade möjligheter att utöva och utveckla sitt arbete. Även skolpsykologens roll har diskuterats i några studier (Guvå, 2001; Larsson, 2013; Pålhagen, 1987). Larsson (2013) har visat hur skolpsykologens roll har förändrats kraftigt över tid, från att i huvudsak ha diagnostiserat och testat elevers skolmognad, intelligens och läs- och skrivförmåga till att ta en mer aktivt ta del i samarbetet med skolpersonal, elever och föräldrar. Suldo, Friedrich & Michalowski (2010) undersökte faktorer som påverkade amerikanska skolpsykologers arbete med elever. De fann att otillräckliga kunskaper för arbetsuppgiften och bristande stöd både från skoladministrationen och från annan skolpersonal begränsande skolpsykologerna. Däremot underlättades deras arbete av stöd från annan skolpersonal, en god integrering i skolan, den egna inställningen till arbetet, personliga egenskaper, samt förmåga att upprätthålla integritet. Specialpedagoger har enligt Lansheim (2010) ett uppdrag vars innebörd både för dem själva, kolleger och ledning till vissa delar är oklart. De måste arbeta aktivt för att inte hamna i en yrkesmässig isolering samtidigt som de i vissa lägen är tvungna att stå upp för sina visioner och värderingar, vilket kan skapa distans till lärarkollegor (York- Barr, Sommerness, Duke & Ghere, 2005). Åsa Backlunds avhandling Elevvård i grundskolan Resurser, organisering och praktik (2007) är av centralt intresse för min studie. Studien tar sin utgångspunkt i nyinstitutionell teori och berör skolornas resurser för elevvårdsarbete, det som idag benämns elevhälsa. Hon berör elevvårdens organisering och praktik, institutionella ramar samt vilken roll de olika yrkesgrupperna inom elevvård har i skolan. I detta ges också en ingående beskrivning av elevvårdens professioner. Ett fynd var att elevvårdspersonalen främst uppfattade sig som en resurs för barnen även om de också förväntades vara en stödresurs till lärarna. En risk med detta dubbla uppdrag, menar Backlund (2007:293), är att lärarna använder sig av elevvårdspersonalen som ångestreducerare. 15
Något som också framkom i Backlunds studie var att lärarnas problemformuleringar ofta syftade till att försöka påverka elevvårdspersonalens insatser, snarare än till att få redskap för att själva agera. När det gäller skolkuratorerna framhåller hon att det finns en vaghet kring vad som är skolkuratorernas teknologi. De är omgärdade av flera legitimerade professioner i skolan och upplevde sig ha en låg status inom både skolan i stort och inom elevvården, och att andra i stor utsträckning kunde sätta agendan för skolkuratorernas arbete. Liknande resultat om skolkuratorers otydliga roll i skolan återfinns också i internationella studier från USA, Indien och Hong Kong, (Altshuler & Webb, 2009; Anand, 2010; To, 2012). I några studier undersöks relationer och samverkan mellan professionella grupper inom skolan. I en jämförelse mellan skolkuratorer, skolpsykologer och studie- och yrkesvägledare 3 har Agresta (2004, 2006) visat att dessa yrkesgrupper sällan upplevde någon konkurrens sinsemellan. Samtliga önskade lägga mer tid på samtal med elever istället för mer professionsegna uppgifter som till exempel psykologiska tester och konsultationer till skolpersonal. Mot bakgrund av en ökande ohälsan bland elever undersöker Berzin, O Brien, Frey, Kelly, Alvarez och Shaffer (2011) hur skolkuratorer samarbetar och stöttar lärargruppen och faktorer som är avgörande för olika former av samarbete. Författarna identifierade och klassificerade 4 olika typer av samarbete hos skolkuratorer: ickesamarbete, samarbete på systemnivå, samarbete via konsultation samt ett mer integrerat samarbete på alla nivåer. Faktorer som undersöks är utbildningsnivå hos respektive skolkurator, antal skolor som varje skolkurator servade samt vilket stadium skolkuratorn arbetade på. Ett flertal studier undersöker skolkuratorers arbetsförhållanden och hur detta påverkar det skolkurativa arbetet. Enligt Teasley, Canifield, Archuleta, Crutchfield och Chavis (2012) utgör tidsbrist och arbetsbelastning hinder för praktiken, medan kommunikation, samarbete och gemensamma attityder mellan kuratorer och annan skolpersonal underlättar det skolkurativa arbetet. Andra påtalar att skolkuratorer i den amerikanska kontexten har en förhållandevis stor ärendemängd, vilket till exempel visar sig i att många kuratorer har ansvar för fyra skolor eller 3 Den amerikanska yrkestiteln är school counselors och deras arbetsuppgifter skiljer sig något från svenska studie- och yrkesvägledares. En school counselor arbetar med enskilda elevers både utbildningsmässiga och sociala utveckling (American School Counselor Association, 2016). 16
fler (Jonson-Reid, Kontak, Citerman, Essma & Fezzi, 2004; Kelly, Berzin, Frey, Alvarez, Shaffer & O Brien, 2010). Det är svårt att urskilja ett sammanhängande fält av forskning om elevhälsans professioner. De studier som finns pekar dock på en otydlighet kring yrkesrollen för samtliga yrkesgrupper inom elevhälsan med undantag för skolläkarna. Dessutom tycks yrkesgrupperna som ensamma företrädare för sin profession uppleva sig vara löst kopplade till skolorganisationen. Några av studierna synliggör hur omfattande skolkuratorers samarbete med lärare är, trots att det tycks finnas en strävan mot mer elevorienterat arbete. Skolkuratorers'insatser'' En fråga som både har ett deskriptivt värde och är relevant utifrån avhandlingens professionsteoretiska anslag är vad skolkuratorers arbete består av. Vilka typer av problem i skolan arbetar de med? Hur arbetar de med dessa problem och vet vi något om effekterna av skolkuratorers insatser? Forskningen om interventioner kan delas in i studier som behandlar skolkuratorers arbete med individuella problem hos elever, med elevers skolrelaterade problem och till sist med elevers problem utanför skolan. När det gäller den förstnämnda sortens insatser de individinriktade beskriver ett flertal studier skolkuratorers arbete med elever med olika typer av beteendeproblem som OCD, Obsessive-Compulsive-Disorder (Dyches, Leininger, Heath & Prater, 2010); RAD, Reactive Attachment Disorder (Shaw & Páez, 2007) och AD/HD, Attentiondeficit/Hyperactivity Disorder (Thomas & Corcoran, 2003; Underwood & Kopels, 2004). Thomas och Corcoran (2003) hävdar att gruppträning med föräldrar har visat goda resultat för barn med ADHDdiagnos, förutsatt att detta erbjuds under en längre tid. Ett annat problem som skolkuratorer möter är elever som lider av nedstämdhet och depression. Woolley och Curtis (2007) har gjort en sammanställning över validerade och användbara screening-instrument för identifiering och bedömning av depressioner hos barn i åldrarna sex till tolv år. Skolkuratorer möter också elever med sociala och emotionella problem till följd av dövhet och hörselnedsättning. Sinnott, Looney and Martin (2012) hävdar att det skolkurativa arbetet då bör inriktas på att dels ge information till föräldrar, lärare och elever och dels med hjälp av rollekar arbeta med att utveckla dessa elevers sociala förmåga och självförtroende. 17
I en amerikansk metastudie undersöker Franklin, Kim och Tripodi (2009) hur effektiva specifika skolkurativa insatser är när det gäller både internaliserade problem (t ex ångest och depression) och externaliserade problem (t ex aggression och ADHD). I studien där 21 interventionsstudier inkluderats, framkom att de skolkurativa interventionerna hade relativt små behandlingseffekter. Bäst resultat ger interventioner inriktade på psykisk hälsa och utbildning för att förändra elevers beteende. I flera studier kring skolrelaterade problem undersöks insatser mot skolk och mobbning. I några studier hävdas att interventioner på mikro- och makronivå, multimodala interventioner riktade till eleven, skolan, föräldrar och grannskapet, är effektiva i arbetet mot skolk (Newsome, Anderson-Butcher, Fink, Hall & Huffer, 2008; Sutphen, Ford & Flaherty, 2010; Teasley, 2004). I en studie av Kelly, Raines, Stone och Frey (2010) undersökt evidensen för interventioner mot mobbning. De drar slutsatsen att samtliga undersökta interventioner har en svag effekt. Franklin, Moore & Hopson (2008) har utvärderat en lösningsfokuserad intervention för att komma till rätta med problem med störande uppförande i klassrummet. Interventionen inkluderade insatser både till elever och lärare och visade sig ha positiv effekt och leda till ett bättre uppförande i klassrummet. Den tredje typen av studier är de som handlar om insatser riktade mot sociala problem utanför skolan som inverkar på elevers skolgång. Ett par studier handlar om skolkuratorers arbete med att hjälpa elever som lever i hemlöshet (Groton, Teasley & Canfield, 2013; Hendricks & Barkley, 2011). Andra skolproblem uppkommer till följd av att barn far illa på grund av våld, vanvård och försummelse i hemmet, eller är placerade i fosterhem (Fram & Altshuler, 2009; Jonson-Reid, Kim, Barolak, Citerman, Laudel, Essma, Thomas, 2007; Thompson & Trice-Black, 2012). Johson-Reid et al. (2007) visar att var femte elevärende kan kopplas till problem till följd av fysisk misshandel och vanvård i hemmet och vidare att skolkuratorer bara samarbetade med sociala myndigheter i knappt hälften av de undersökta fallen. Thompson och Trice-Black (2012) beskriver en evidensbaserad gruppintervention för elever, fem till elva år gamla, traumatiserade till följd av våld i sina hem. Interventionen består av både lekterapi och strukturerade interventioner som fokuserar på konflikthantering, känslor, säkerhetsplanering, attityder till våld i hemmet samt självbild. Resultatet visar att interventionen främjar och stödjer barnet personliga, sociala och kognitiva utveckling. 18
En annan fråga är hur det skolkurativa arbetet inverkar på elevers studieresultat. Alvarez, Bye, Bryant och Mumm (2013) visar att det finns ett positivt samband mellan antalet skolkuratorer i ett distrikt och antalet elever som avslutar sina studier. Skolkurativa insatser kan också öka elevers närvaro och minska disciplinära problem (Bye, Shepard, Partridge & Alvarez, 2009). De redovisade studierna innefattar ett brett spektrum av problem, från individuella till mer kontextuella och ger en bild av en komplex yrkespraktik. Skolkuratorers val mellan interventioner på individ-, gruppeller systemnivå kan kopplas till faktorer som ärendemängd och elevers ålder (Dupper, Rocha, Jackson & Lodato, 2014; Kelly & Stone, 2009). Flera studier visar på goda resultat vid användande av interventioner på systemnivå. Trots detta domineras den skolkurativa praktiken av individoch gruppinriktade interventioner (Frey & Dupper, 2005; Peckover, Vasquez, Van Housen, Saunders & Allen, 2012; Phillippo & Stone, 2011). Studierna som undersöker interventioner är ofta kvantitativa och berör relativt hårt strukturerade metoder där innehållet i insatserna endast får fragmentarisk belysning. Det är svårt att dra slutsatser om överförbarheten till svenska förhållanden. I de metastudier som genomförts är det dessutom få undersökningar som klarar de snävt uppställda inkluderingskriterierna. Allt detta innebär att blir svårt att leva upp till förväntningar på en praktik som är evidensbaserad i strikt mening. En slutsats är att det finns ett behov av översikter med mindre strikta inkluderingskrav som även omfattar kvalitativa studier. Bara en begränsad del av forskningen handlar om samarbete, förhållningssätt och kunskapsgrund. Sammanfattningsvis kan sägas att internationell forskning kring skolkurator och socialt arbete i skolan är begränsad, något som gäller i än högre grad för Sverige. Detta betyder att denna avhandling kan utgöra ett bidrag till den inomvetenskapliga utvecklingen av kunskap om socialt arbete i skolan. 19