Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.

Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia (www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part. Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna. Med vänlig hälsning Redaktionen

ANTIKEN Makedonien Riket var utgångspunkt för Alexander den stores erövringar, men de följande härskarna lyckades i princip bara hålla fast vid Makedonien och delar av Grekland. Pella Pergamon Athen Antiochia IRAK E G Y PTEN De makedonska generalernas storriken Makedonien (erövrades av Rom 168 f.kr.) Seleukidiska riket (erövrades av Rom 63 f.kr.) Ptolemeiska riket (erövrades av Rom 30 f.kr.) Alexandria Memfis Ptolemais Ptolemeiska riket Grundades av Alexanders general Ptolemaios som utvecklade riket till ett veten skapligt kraftcentra. ULLSTEIN BILD Seleukia Babylon 0 250 500 km ALEXANDERS Efter Alexander den stores död gav sig den unge härskarens generaler in i en kamp om titeln som hans efterträdare, en kamp som pågick i flera år. Ur det blodiga inbördeskriget uppstod tre riken. De tre områdenas härskare styrde större delen av den antika världen i nära 300 år. Följden blev att den grekiska kulturen bredde ut sig så långt som till Indien och Afghanistan.

Seleukidiska riket Grundades av Alexanders general Seleukos. Riket var otroligt stort och blev en smältdegel för oräkneliga folkslag. BRIDGEMAN IRAN Alexander den store hann aldrig utnämna någon efterträdare innan han dog. Det utlöste en bitter strid mellan hans generaler. BRIDGEMAN generaler delade riket AV MIKKEL LARSEN När dagen led mot sitt slut den 10 juni år 323 f.kr. dog Alexander den store i sitt palats i Babylon. Den blott 32-årige makedonske kungen hade blivit allvarligt sjuk tolv dagar tidigare och det stod snabbt klart vartåt det barkade. Under Alexanders far Filip II hade makedonierna säkrat kontrollen över Grekland, det språkligt och kulturellt nära besläktade riket i söder. Men det var först under Alexander som saker och ting tog fart på allvar. På bara 13 år hade den handlingskraftige Alexander i spetsen för sin armé lagt det mesta av den kända världen under sig. Han hade gjort sig till härskare över ett rike som sträckte sig från norra Grekland och Egypten i väster till det nuvarande Afghanistan och norra Indien i öster. På sin döds- Bonniers Världens Historia 8 2007 35

ANTIKEN bädd kunde han knappt lyfta blicken för att hälsa på sina trogna män som hade kommit för att besöka honom. När det stod utom alla tvivel att den unge härskaren aldrig skulle resa sig från sjukbädden, frågade generalerna vem han ville se som sin efterträdare på tronen. Ingen visste om hans höggravida hustru Roxane skulle föda en manlig arvinge, och kungens yngre halvbror Filip III Arridaios betraktades som svagsint och olämplig att härska. Man förväntade sig därför att den döende kungen skulle utnämna en av sina närmaste i ledningen för armén som den som skulle föra riket vidare. Men till de närvarandes stora förvåning viskade Alexander bara kratisto till den starkaste. Alexanders död blev därför startskottet för en lång och uppslitande maktkamp mellan de makedonska fältherrarna. Till en början tog kungens gamle vän Perdikkas makten. Han hade fått överta den kungliga signetringen vid dödsbädden och förvaltade därför den dödes sista vilja. Perdikkas delade upp det enorma riket mellan de olika makedonska gene ralerna som var för sig skulle leda sina områden. Alexander den stores änka födde sedemera en son, Alexander IV, som skulle kunna överta kontrollen över faderns enorma rike när han hade blivit tillräckligt gammal. Det dröjde dock inte särskilt länge förrän missnöjet började pyra, och de följande decennierna präglades av snabbt växlande allianser och krig mellan de maktlystna generalerna. Alexanders generaler dog en efter en, men andra stod alltid beredda att ta över och under de följande 50 åren fortsatte striderna. Riket delades så småningom upp i tre mer eller mindre stabila områden. De lydde under Makedonien drunknade i blod Alexander den stores ursprungliga hemland blev efter hans död ett av de mest omstridda områdena i kampen om kontrollen över Alexanders jätterike. ANTIGONOS Prästerna var inte helt säkra på att de hört rätt när kung Antigonos III (Doson) plötsligt åkallade gudarna i templet och bad dem skydda honom mot hans vänner kungen måste väl ändå ha menat sina fiender? Men kungen förklarade för de förvånade prästerna att fienderna kunde han nog ta itu med på egen hand; det var mot sina vänner han behövde gudarnas beskydd. Antigonos III:s rädsla var inte ogrundad. Under de nära hundra år som hans släkte härskat över Makedo- nien hade i stort sett samtliga kungar antingen råkat i krig eller mördats av släkt eller vänner. De blodiga maktkamperna utspelade sig inte bara inom kungafamiljen. Tusentals vanliga makedonier tvingades också leva sina liv under ständiga strider om kontrollen över det lilla bergsriket i norra Grekland, Alexander den stores ursprung liga hemland. AKG/SCANPIX Under Alexanders far, Filip II, revolutionerade makedonierna krigstaktiken med så kallade falanger. Fotsoldater höll fienden i schack med många lansar medan kavalleriet angrep fienden på flanken. Arvet efter Alexander För Alexanders maktgalna generaler blev Makedonien ett nyckel område ett av de mest omstridda i krigen som följde efter Alexander den stores för tidiga död år 323 f.kr. Det låg en enorm prestige i att få makten i Alexanders ursprungliga rike. Under Alexander hade det lilla 36 Bonniers Världens Historia 8 2007

var sin dynasti av efterträdare till tre av Alexan ders mest framträdande generaler: Antigoniderna i det ursprungliga makedonska riket och Grekland, seleukiderna i den östra delen av riket och ptoleméerna i Egypten. Alla de tre rikena fick stor betydelse för östra Medelhavets historia under de följande seklen. LÄS MER: Andrew Erskine (ed.): Companion to the Hellenistic World, Blackwell Publishing 2005 C.A. Kincaid: The Successors of Alexander the Great, Ares Publishing 1985 www.livius.org/aj-al/alexander/alexander00.html Alexander den store på sin häst Bukefalos blev en ikon för hans efterträdare och senare också för Medelhavets nya stormakt Rom. AKG/SCANPIX kungadömet för en kort tid blivit den mäktigaste staten i världen. Makedonien var vid denna tid något så ogrekiskt som en monarki. Kungamakten blev därför ett av de viktigaste kännetecknen för de makedonska riken som uppstod i kölvattnet efter Alexander den stores död. Uppslitande maktkamp Generalen Antipatros, som i Alexanders frånvaro hade styrt Makedonien sedan 334 f.kr. när den unge kungen drog ut på sitt erövringståg, var den förste att bestiga tronen. Efter hans död 319 f.kr. tog sonen Kassandros makten. Efter år av intensiva strider gjorde han sig till herre över en stor del av Grekland vars stadsstater, trots nära släktskap med makedonierna, ständigt gjorde uppror mot de tyranniska makedonska kungarna. Efter nära tjugo års krigande kunde Kassandros slutligen kalla sig obestridd härskare över Make donien. Men lugnet blev kortvarigt. Redan 297 f.kr. dog kungen av vattsot och riket kastades åter in en rad uppslitande maktstrider. År 294 f.kr. invaderades Makedonien av Demetrios, son till Alexander den stores gamle general Antigonos I den enögde. Den energiske Deme trios var ständigt ute på fälttåg och invaderade det mesta av Grekland. Efter erövringarna lät han sig hyllas som gud, och som sådan flyttade han in i templet Parthenon i Athen där han levde omgiven av konkubiner och vänner. Alexanders familj mördades Alexander den stores mor, hustru och lille son undanröjdes under de blodiga maktstriderna. Efter Alexander den stores död övertog hans mor Olympias makten i Makedonien under en kort period och utnyttjade tillfället att avrätta Alexanders svagsinte halvbror Filip Arridaios. Olympias betalade priset strax därefter eftersom hon mördades av tronrövaren Kassandros. Han slog även ihjäl Alexanders hustru och lille son en kort tid senare när folk började prata om att det var dags för sonen att komma till makten. Snart dödades också Alexanders systrar Kynane och Kleopatra. Nu var det fritt fram för den starkaste. Alexanders mor Olympias lät mörda Alexanders halvbror. Den livsglade härskarens lycka vände 286 f.kr. när han drog ut i Mindre Asien, Anatolien, för att bekämpa en annan av Alexanders gamla generaler, Seleukos, som hade roffat åt sig det mesta av rikets östra delar. Demetrios greps och dog i fångenskap tre år senare. Men striderna fortsatte och först 276 f.kr. lyckades Demetrios son Antigonos II (Gonata) återta kontrollen över det eftertraktade området. I motsats till sin far ville han inte äras som en gud. När saken kom på tal lär han surt ha svarat: Fråga den tjänare som bär ut mitt nattkärl vad han har att säga om min gudomlighet. Erövrades av romarna Under de efterföljande seklen ägnade Antigonos arvingar, antigoniderna, mycket av sin tid åt att slå ner de ständigt upproriska grekiska städerna. Och detta är en viktig orsak till att riket kom i skymundan i förhållande till de två andra stora riken som uppstod efter Alexanders död. Makedonien var också det första av de tre stora rikena som gick under. Under åren kring 200 f.kr. inträffade flera stora sammandrabbningar mellan make donierna och de nya härskarna i Medel havet: romarna. Den siste makedonske härskaren, Perseus, avsattes efter nederlaget mot de romerska härarna vid den makedonska staden Pydna år 168 f.kr. Strax där efter ombildades riket och blev den romerska provinsen Makedonien. Bonniers Världens Historia 8 2007 37

ANTIKEN Jätteriket sträckte sig till Indien Generalen Seleukos I grundade ett gigantiskt rike, som med tiden spred den grekiska kulturen så långt österut som till Afghanistan och Indusdalen. SELEUKOS När den makedonske härföraren Seleukos invaderade norra Indien år 304 f.kr. mötte han större motstånd än väntat. Han ingick därför ett fredsavtal med den mäktige mauryahärskaren Candragupta. Mot att han lämnade till baka några av de östra delarna av riket på andra sidan Indusfloden, fick Seleukos 500 välutrustade stridsele fanter. Tre år senare spelade de en viktig roll i den av görande Jättestäder växte fram Flera av seleukidernas städer svällde till enorma metroposegern över ärkerivalen, general Antigonos, i slaget vid Ipsos i Mindre Asien. Slaget uspelades i andra änden av det som skulle bli det seleukidiska riket ett av de största riken som världen någonsin har skådat. Seleukos hörde till en början inte till den grupp av Alexanders generaler som fick var sin bit av riket vid den unge härskarens död. Seleukos utnämndes till satrap i Babylonien år 320 f.kr. och expanderade senare sitt maktområde allt mer. Vid hans död 218 f.kr. var det seleukidiska riket därför i särklass det största av de riken som uppstod ur uppdelningen av Alexanders erövringar. Det sträckte sig från Mindre Asiens kust och det mellanöstliga Medelhavsområdet, över Mesopotamien och det gamla persiska riket, till områden så långt österut som Indusdalen. Lapptäcke av folkslag Segerherren Seleukos I (Nikator) var inte bara en stor erövrare. Han lyckades även skapa stabilitet i de erövrade områdena, som utgjorde ett lapptäcke av olika folkslag. Först och främst förlitade han sig på sina egna arméer. Han drog också lärdom av de tidigare persiska härskarna i området och hade separata avtal med vart och ett av de erövrade folken. Systemet var en föregångare till den senare så berömda romerska söndra och härska-politiken. I spetsen för detta jätterike stod kungen, som hade oinskränkt makt. Men att ha monopol på alla större beslut var även en enorm arbetsbörda för kungen. Enligt Efter Alexander bytte den grekiska konsten fokus från idealiserade gudar och atleter till vanligt folk som t.ex. denne illa tilltygade boxare från cirka 50 f.kr. CORBIS/SCANPIX histo rikern Plutarchos lär detta ha fått Seleukos att utbrista: Om man kände till det arbete som kungar har bara med att låta författa och läsa upp skrivelser, skulle man inte plocka upp ett diadem (kunga krona) ens om man hittade det på marken. Följde grekiska traditioner Seleukos och hans efterträdare grundade över 60 nya städer som skulle fungera som handels- och maktcentra i sina respektive områden. Både stadsplanering och institutioner följde slaviskt det grekisk-makedonska mönstret och städerna var till stor del bebodda av utvandrade greker och makedonier som rest ut för att söka lyckan i det enorma riket. Ett exempel på hur hårt man höll på traditionerna från det ursprungliga hemlandet hittar man i rikets yttersta utkanter, i staden Ai Khanum i dagens Afghanistan. Här har arkeologer funnit ruinerna av ett gymnasion, mycket typiskt för Grekland, där invånarna undervisades och tränades i traditionella grekiska idrottsgrenar. Trots att de var flera hundra mil hem ifrån, om givna av många främmande folkslag, vägrade greker och makedoner att ge upp sina traditioner.

ler. Exempelvis växte Seleukia, som Seleukos I anlade vid Tigrisfloden för att utvidga den mäktiga grannstaden Babylon, till över 600.000 invånare. Antiochia i dagens Turkiet blev ännu större och var länge världens tredje största stad, slagen endast av Alexandria och Rom. Lämnade långvariga spår Härskarna i det seleukidiska riket gjorde inget för att närma sig lokalbefolkningen eller anpassa sig till lokala seder. De behöll sina grekiska religiösa traditioner. Deras konst var grekisk, deras mynt följde de grekiska formerna och deras legender spann vidare på sägner som de hade fört med sig från Makedonien. Inte ens de folk som sympatiserade med seleukiderna såg dem som annat än främlingar. Trots det lämnade seleukidernas härskare med tiden bestående avtryck i många av de regioner som de kom i kontakt med. Det var till exempel först efter kontakten med de skulpturälskande makedonierna och grekerna som indierna började göra buddhastatyer som till en början var iklädda traditionella grekiska dräkter. I det som i dag är Afghanistan fortsatte lokalbefolkningen att producera mynt med grekiska inskriptioner ända fram till 300 e.kr., många hundra år efter att de makedonska härskarna hade försvunnit. Riket faller sönder Trots upprepade uppror var det märkliga riket förvånansvärt stabilt lång tid efter Seleukos död. Först när den erövringslystne kungen Antiochos III försökte återta området Thrakien norr om Grekland år 196 f.kr., började jätte riket falla sönder på allvar. Erövringsförsöket ledde till att han hamnade i konflikt med Rom, och efter tre nederlag mot romerska arméer tvinga des han dra sig tillbaka och ge upp en stor del av Mindre Asien. Det blev slutet för det seleukidiska riket som en stormakt i Medelhavsområdet. Interna stridigheter Kungariket Kommagene i östra Turkiet var ursprungligen en del av det seleukidiska riket men frigjorde sig senare. Ca 50 f.kr. reste rikets kung Antiochos I en enorm staty av sig själv på berget Nemrud-Dag. om makten ledde senare till ytterligare sönderfall, och kring år 100 f.kr. bestod riket bara av staden Antiochia och ett par mindre syriska städer. Det seleukidiska riket hade då förlorat allt inflytande över omgivningarna, eftersom den romerske fältherren Pompejus hade intagit området 63 f.kr. och gjort det till en provins under Rom: Syrien. CORBIS/SCANPIX Mini-stat uppfann pergament Det lilla makedonska riket Pergamon vid Mindre Asiens kust var bättre än andra riken på att ge stöd till konstnärer. Här låg ett av antikens största bibliotek. ULLSTEIN BILD Bland praktverken från Pergamons skulptörskola märks bl.a. det imponerande Zeus-altaret, som i dag finns i Berlin. Pergamon uppstod som ett resultat av striden om Mindre Asien. Filetairos, som hade varit en mindre aktör i maktkampen efter Alexanders död, utnyttjade de storas strid om herra väldet i området för att roffa åt sig en liten bit av Mindre Asiens kust. Här grundade han Pergamonriket år 282 f.kr. Tack vare stora rikedomar från silvergruvor lyckades en följd av regenter sedan attrahera den tidens främsta konstnärer, arkitekter och vetenskapsmän. Pergamon var även berömt för sitt stora bibliotek med 200.000 bokrullar. Bara det enorma biblioteket i Alexandria var större. En historia berättar att ptoleméerkungen i sin ilska över bibliotekets framgångar förbjöd försäljningen av egyptisk papyrus till staden. Pergamon drevs då till att uppfinna en process som gjorde att man kunde skriva på djurhudar. Det nya materialet döptes senare efter staden: pergament. Bonniers Världens Historia 8 2007 39

ANTIKEN Egypten blev vetenskapscentra I Egypten grundade Alexanders general Ptolemaios det mest långlivade av de tre makedonska rikena. Med tiden blev det centrum för antikens vetenskap. PTOLEMAIOS MARY EVANS Ptolemaios I utkämpade många krig mot Alexander den stores övriga generaler. Ett av de mest berömda var när han besegrade general Antigonos son Demetrios i ett stort slag vid Gaza i Palestina. Kort efter Alexander den stores död övertog general Ptolemaios herraväldet i Egypten. Han började genast bygga upp ett makedonskt kunga döme. För att säkra riket måste han först och främst bevara de nära banden med Makedonien och Grekland så att inte bara varor utan även idéer skulle nå Egypten från moderlandet. Huvudstaden i det nya riket måste alltså ligga nära havet. Ptolemaios släppte därför tanken på de gamla regeringsstäderna inne i landet, Memfis och Thebe. I stället valde han den nya och ännu ganska glest befolkade grekiska staden Alexandria i Nilens delta. Alexander den store hade på sin tid givit order om att grunda staden, men den unge härskaren hade aldrig själv hunnit se den. Ptolemaios stal Alexander Ptolemaios befallde snart folk från flera av de intilliggande egyptiska städerna att flytta till Alexandria. Han hämtade också många judar från Palestina för att få upp befolkningsantalet så att den jättelika staden skulle kunna fyllas. Men det var extra viktigt att säkra den grekiska dominansen i huvudstaden. Den nye kungen fick en genialisk idé. I december 322 f.kr. skickades Alexander den stores jordiska kvarlevor ut på sin sista resa, från Babylon till Makedonien där liket efter den döde härskaren skulle begravas enligt traditionen. Kortegen med den vackert smidda guldkistan med det balsamerade liket transporterades tillsammans med Alexanders vapen och rustning på en guldvagn som drogs av 64 mu- lor. På vagnen stod en juvelbesatt triumfbåge med stora klockor världen skulle veta att Makedoniens herre nu var på väg till sin sista vila. Vagnen kom emellertid inte längre än till Damaskus. Här mötte Ptolemaios tåget med hela sin armé bakom sig. Ptolemaios förklarade för karavanens förare att Alexander själv hade bett om att få begravas i Egypten. Först transporterades kistan ned för Nilen till den gamla egyptiska staden Memfis. Sedan flyttade Ptolemaios kistan till Alexandria, där han byggde ett stort gravmonument till den döde världshärskaren. Staden fick en särskild status folk strömmade dit från hela den grekisktalande världen. För att besökarna skulle stanna i stan byggde Ptolemaios ännu en attraktion: Mouseion, helgedom åt muserna sångens, musikens, poesins och lärdomens gudinnor. Byggnaden fungerade som en akademi, stöddes generöst av ptoleméerna och attraherade lärda från hela den grekisktalande världen. Klädde sig som faraoner Alexandria blev snabbt en viktig hamnstad och fick handels - förbindelser med så fjärran platser som Indien. På mindre än en generation växte staden till att bli den viktigaste i Medelhavsområdet. Under sin storhetstid hade Alexandria över en miljon invånare. 40 Bonniers Världens Historia 8 2007

Ptolemaios, som 304 f.kr. lät sig utropas till kung över Egypten med namnet Ptole maios I Soter (frälsaren), viss te dock att Egypten var mer än bara de grekisk makedonska områdena i norr. Han var en listig regent, som också förstod att anpassa sig till förhållandena i resten av landet, och de som kom efter honom följde hans exempel. Utan att ge upp sin grekiska bakgrund lät sig samtliga utropas till faraoner och framställas som sådana i konsten. De tog över den egyptiska kungliga seden att gifta sig med sina systrar. Även om de flesta inom statsadministra tionen var greker, tog de också över delar av den befintliga egyptiska administrationen och lade sig bara i det mest nödvändiga. I övrigt lät de lokalbefolkningen fortsätta att leva precis som tidigare. Tog över Egyptens gudar Ptolemaios främsta genidrag i relationen med lokalbefolkningen var dock att följa landets religiösa traditioner och ta över de egyptiska gudarna. Det säkrade stödet från de mäktiga tempelprästerna och på det viset även en religiös bas för Ptolemaios och hans efterkommande. Han insåg sam tidigt vikten av att utveckla de ekonomiska möjligheter som fanns i de bör diga odlingsmarkerna längs Nilen. Ptolemaios abdike rade år 285 f.kr. till förmån för den ene av sina söner, Ptolemaios II. Två år senare dog den gamle generalen, mätt på livet i en ålder av 84 år. Han hade då lagt en stadig grund till den ptolemeiska dynasti som följde och som skulle bli den mest framgångsrika och långlivade av de makedonska kunga dömena. Kleopatra blev den sista Den sista härskaren av det ptolemeiska kungahuset blev den berömda Kleopatra VII. Hon lade en orm mot sitt bröst och begick självmord år 30 f.kr., efter att hon och älskaren Marcus Antonius hade besegrats av Octavianus (som senare blev Augustus) i det stora sjöslaget vid Actium. Segerherren Octavianus intog kort därefter Egypten och gjorde det till en romersk provins. Kleopatras nederlag och död satte punkt för den nära 300 år långa epok då Alexanders generaler styrde världen. Ca 280 f.kr. byggde ptoleméerna ett fyrtorn på ön Faros utanför Alexandria. Fyrtornet utsågs senare till ett av världens sju underverk. MARY EVANS Biblioteket i Alexandria var centrum för stadens vetenskapliga institution Mouseion, som givit oss ordet museum. 750.000 böcker på ett ställe Många av antikens klassiker, bland andra Homeros verk, skulle förmodligen inte ha bevarats om det inte hade varit för ptoleméernas bibliotek. När Ptolemaios hade befäst sin makt i Egypten bestämde han sig för att bygga ett världsomspännande bibliotek. Det skulle innehålla en kopia av alla böcker i världen, översatta till grekiska. På så sätt skulle han bättre förstå de många folkslag som hans stora välde rymde. Med tiden skulle det stora biblioteket i Alexandria växa till det största och viktigaste i den antika världen med upp emot 750.000 bokrullar. Vetenskapsmän och filosofer vallfärdade därför till Alexandria från hela medelhavsområdet för att forska, diskutera och undervisa. Det var i Alexandrias bibliotek som de homeriska diktverken Iliaden och Odyssén sammanställdes och redigerades till den text vi känner i dag, och det var här vetenskaps män som Euklides och Arkimedes studerade och arbetade. Och tack vare att staden hade en stor judisk befolkning kunde texterna i Gamla Testamentet översattas till grekiska. Enligt den gamla historikern Plutarchos brann biblioteket ner till grunden när Julius Caesar intog staden år 48/47 f.kr. En senare källa hävdar emellertid att biblioteket förstördes först under muslimsk tid. Kalifen Omar lär ha uttalat de ödesdigra orden: Om det som står i böckerna överensstämmer med Guds bok är de inte nödvändiga. Om de inte stämmer överens med den är de inte önskvärda. Förstör därför alla. Böckerna lär ha räckt till för att elda under stadens badhus under hela sex månader. AKG/SCANPIX Bonniers Världens Historia 8 2007 41