Fett nummer! Nr.2 Läsåret 2009-2010

Fett nummer! Nr.2 Läsåret 2009-2010

Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 Vad gör du just nu? Twitto, ergo sum! Det finns något befriande i att rensa sin statusrad och lämna den tom. Att låta bli att kungöra sin högst alldagliga oviktighet för en stund och på något vis markera sitt ointresse av att delta i statusradlivet och mikrobloggandet. Mitt avståndstagande är dock en chimär. Jag har svårt att hålla mig borta mer än högst två dygn. Sedan är jag där igen: berättar att jag haft en bra helg, förklarar att jag har konsumtionsabstinens, förkunnar min kärlek till en musiker jag hittat, visar en länk till någon artikel jag tycker att alla mina [fejsvänner] ska läsa eller något annat pseudoomvälvande av föga episka mått (vilken tautologi!). Kanske tror mina fejsvänner att jag är tråkig om jag är tyst för många dagar? Kanske missar jag någon viktig snackis om jag inte håller mig a-jour med fejsvännernas mikroliv? Inte nog med att jag ständigt är online och tillgänglig för kommunikation, antingen via datorn eller via min mobiltelefon. Jag blir mer och mer angelägen om att berätta vad jag gör just nu! Jag byter status via telefonen när jag sätter mig i bilen på morgonen, när jag äter lunch och när jag sitter på muggen. När jag sätter mig vid datorn på kvällen gör jag samma sak. Kanske har jag ett behov av att bekräfta min egen existens med hjälp av mikrobloggandet? Jag påminner mig själv om att jag finns till, lite då och då, så att jag inte glömmer. Får jag kommentarer på det jag skrivit blir jag dessutom bekräftad av en utomstående källa. Descartes gamla Cogito, ergo sum (Jag tänker, alltså finns jag) behöver moderniseras! Min egen tanke är inte god nog. Jaget har flyttat ut på nätet! Twitto, ergo sum! För övrigt vill jag rekommendera: ffffound.com visuell inspiration när den är som bäst. Klicka dig runt, i timmar! Per Hugosson Hagdahl Redaktion detta nummer Emily Dalianis Sofia Fallby Michaela Necander För övrigt vill jag rekommendera: Boken Push av Sapphire För övrigt vill jag rekommendera: Skivan Sånger om kvinnor från 1971 För övrigt vill jag rekommendera: www.shir tstore.se Där finns jättecoola t-shirts! Omslagsbild: Alexander Elliot, TVE3, under en filminspelning i kursen Filmproduktion. Foto: Ann-Zoo Skriv till oss! Tyck, tänk, reagera, presentera, informera, korrigera... Vulgo utges av Täby Enskilda Gymnasium och produceras av Författarprogrammets årskurs tre under kursen Textkommunikation B. Upplaga: 100ex. Årgång: 3 Tryck: Täbykopia AB Ansvarig utgivare: Per Hugosson Hagdahl (lärare) Kontakt: skoltidningen@tabyenskilda.se www.tabyenskilda.se/vulgo

Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 Om författarklass 3, om Vulgo och om att äga elever Om man tar alla udda, utstötta, tillbakadragna eller sataniskt högljudda personer i varje klass i ett slumpvis urval runt om i Stockholmsområdet så får man Författarklass 3 på Täby Enskilda Gymnasium. Jag har förresten lagt märket till att om man skriver ett stort T i Microsoft Word så får man upp Täby Enskilda Gymnasium AB på datorskärmen. Det är ganska roligt. Enda gången man som elev blir påmind om att man går i skolan i ett aktiebolag. Vad betyder det förresten? Att stora människor med större plånböcker kan köpa en liten del av Täby Enskilda Gymnasium (nu gjorde jag den där automatiska infogningsgrejen igen men suddade ut AB )? Är en liten del av Täby Enskilda Gymnasium (igen) en elev eller ett par? Är jag ägd som elev? Och äger då Styrelseordförande Poul Sörenssen oss allihop? Oavsett vem som äger dig och mig så är det spännande att se hur en så speciell linje som Författarlinjen konstrueras. Man tar helt enkelt alla de fulaste, vackraste och mest omaka strumporna ur tvätthögen och försöker sätta på sig allihop samtidigt. Varför man ska göra det är det nog ingen som vet, men spännande blir det i vilket fall. En sak man får höra mycket av (gissningsvis om de andra programmen också) är ju naturligtvis fördomar. Det härligt är att många av de fördomar som finns om oss författare är helt och hållet sanna. Ja, vi påpekar alltid felstavningar, även om det gäller lärare som skriver på tavlan. Ja, de flesta av oss tycker bättre om att göra ordkunskapsdelen i högskoleprovet än att spela fotboll. Om jag bara talar för mig själv så är det faktiskt så att jag älskar att leva upp till fördomar. Om jag var amerikan skulle jag antagligen älska att vara fet, obildad, älska George W Bush (Junior heter han faktiskt också), åka skateboard och se på Oprah Winfrey. Om jag hette Erik Drakenberg skulle jag nog inte ha något hår (fast att Draken inte har något hår är som vi alla vet ingen fördom utan ett faktum, precis som att jag har en hel del långt och slitet hår, borde kanske klippa topparna men vafan ). Parenteser och bisatser är förövrigt mina två favoritgrepp inom skriftspråket. Dock gör jag sällan citationstecken i luften medan jag pratar. Vulgo är en tidning som riktar sig till elever på Täby Enskilda Gymnasium och alltså en form av lokaltidning. Skoltidning låter alldeles för mycket pressveck och nyputsade glasögon, och mina glasögon är sällan nyputsade. Och bredden i tidningen beror just på alla dessa strumpor. Det är väldigt mycket strumpor som ska in i Vulgo. Inte bara olika kulörer, utan olika också storlekar och med och utan hål. Tillsammans (namnet på nya Friends, hihi) bildar de dock en enhet som ger bredd och möjlighet för de flesta att hitta något spännande att läsa. " Jonas Lundgren Rättelser Vinnarklass = S2B! TEG-dagens vinnarklass var ingen annan än S2B! Vi ber om ursäkt för misskrediteringen men hoppas samtidigt att M2B fick lite drag under galoscherna på köpet ;) Saatchi, prosit Mårten Hedbom, upphovsmannen bakom Enskildas nya logga, jobbar på byrån Saatchi & Saatchi. Denna information uteblev i förra numret. Vad tyckte du om första numret av Vulgo? Kicki Neuman Den var lättläst, övergriplig så att man inte missar något. Namnet är spännande vad betyder det? Elev M3a Formatet är fult och rörigt, saknar bilder. Det stod inget intressant egentligen men Mer Robban! Namnet är bättre än förra året. Gillade latteläger-artikeln. Hanna Pohjola Trevligt format, det behövs definitivt fler bilder. Saknar något mer personligt och internt. Vore spännande med oväntade fakta om personer på skolan. Elev S2a Den känns folklig och jordnära. Saknar dock fler intressanta nyheter, svininfluensan känns uttjatad. Fem elever i ljushallen Vi har inte ens läst den!

FÄRSKINGAR Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 Vi ställer fem av skolans sex nya lärare mot väggen! " Julia Degerfelt Om du har ett äpple Emma Edmark Undervisar i: Engelska A, Engelska B, Matematik A, Småföretagande A Martina Åhman Undervisar i: Tyska Vad gör dig till en bra lärare? Jag är genuint intresserad av elever och försöker ständigt hitta nya vägar för att skapa meningsfull och inspirerande undervisning. Även erfarenhet och i viss mån rutiner underlättar mitt arbete. Varför har du valt TEG? Vad är ditt intryck av skolan hittills? Jag tycker om att det är en mindre skola med trevlig atmosfär, relativt små klasser och intressanta projekt. Och så är det ju nära hem också. Mina intryck av skolan är bara positiva och jag trivs jättebra. Plus för alla goa elever såklart! Favoritbok: Jag har dessvärre ingen favoritbok so far, men en bok jag gillar är Tuesdays with Morrie. En färg du klär bra i: Marinblått får jag nog slå till med. En av mina absoluta favoriter tillsammans med svart. Ett uttryck du ofta använder: By the way Något du skäms över: Att jag var finklädd när jag hoppade fallskärm på tjugoårsdagen. Jag trodde jag skulle få låna overall och utrustning på plats, men så var inte fallet. Så upp i luften i finskor och lite väl lättklädd. Kändes inte helt rätt. En plats där du inte vill bli hittad av en elev: I joggingspåret, utpumpad och svettandes som om jag sprungit ett varv runt klotet. Bästa svordomen: S som i Sara, h som i Henrik, i som i Ingrid och t som i Tomas. Bästa sättet att smöra på: Studera flitigt, gör hemarbeten i tid, och var aktiv på lektioner funkar ofta mycket bra om man vill göra ett gott intryck på en lärare. Inga äpplen här inte! Vad gör dig till en bra lärare? Min erfarenhet som lärare har visat mig att det är viktigt att sätta eleven i centrum och utgår från elevens egna erfarenheter. Det är viktigt för mig att ha en bra kontakt med eleven så att vi kan visa respekt för varandra. Om det finns en bra relation är lärandet roligare och effektivare. Varför har du valt TEG? Vad är ditt intryck av skolan hittills? Efter bara några veckor kan jag bara säga att jag trivs mycket bra. Det är en trevlig och trivsam atmosfär i skolan. Favoritbok: Hermann Hesse; Siddhartha En färg du klär bra i: Jag trivs bra i svart eller grönt Ett uttryck du ofta använder: Forrest Gump har sagt: Life is like a box of chocolate. You never know what you re gonna get. Något du skäms över: Att jag ibland kan vara ganska lat En plats där du inte vill bli hittad av en elev: På semestern Bästa svordomen: Verdammter Mist! Bästa sättet att smöra på: Oh, vilken fin klänning du har på dig idag! Om du har ett äpple vill du dela det med mig..? Visst, delad glädje är dubbel glädje! Om du har ett äpple vill du dela det med mig..? Åh, det var ju en trevlig sång minns jag nu. Undrar hur hela gick Nice flashback!

Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010, vill du dela det med mig? Sophie Lewenhaupt Undervisar i: Biologi A, Geografi A, Naturkunskap A Vad gör dig till en bra lärare? Återstår att se, jag är ju helt ny! Men jag kan bjuda på mig själv och tycker att det är otroligt roligt att arbeta tillsammans med elever. Varför har du valt TEG? Vad är ditt intryck av skolan hittills? Små klasser, duktiga elever, fina lärare och god mat, är det inte så det heter...? Mitt intryck är att det här är en väldigt bra skola att gå på och en mycket bra arbetsplats att jobba på! Peter Lindqvist Undervisar i: Kemi A, Matematik A, Matematik B Vad gör dig till en bra lärare? Mitt närmast oändliga tålamod och tjurskalliga optimism. Varför har du valt TEG? Vad är ditt intryck av skolan hittills? Bra och billig mat! Samt snälla och trevliga elever och kolleger, förstås. Favoritbok: Svar varierar beroende på vilken dag frågan ställs, men den första boken som dök upp i huvudet var American Gods av Neil Gaiman. Marika Gustavsson Undervisar i: Historia A, Journalistisk analys, Samhällskunskap A, Samhällskunskap B Vad gör dig till en bra lärare? Kärlek och glädje inför mitt ämne men mest till mina elever Varför har du valt TEG? Vad är ditt intryck av skolan hittills? Valde TEG utifrån visionen om eleven i centrum, vilket hittills bara har bekräftats! Bästa skolan jag har varit i kontakt med. Och en eloge till min mentor Eva och samhällslaget som kommer med uppmuntran när allt det nya känns förvirrat och hopplöst! Favoritbok: Min största läsupplevelse var nog Mästaren och Margarita av Bulgakov i mina yngre år... Flickan från ovan av Alice Sebold är kanske en favorit. Jag läser för övrigt hysteriskt långsamt... En färg du klär bra i: Grönt kanske. Eller någon sorts jordig röd, kanske. Ett uttryck du ofta använder: Glork* Något du skäms över: Ingenting, faktiskt.. En plats där du inte vill bli hittad av en elev: Under mitt skrivbord. Bästa svordomen: Tre bokstäver, börjar på f. Mest effektiv om jag måste avreagera mig. Men jag försöker undvika att svära... En färg du klär bra i: Svart är det nya svart. Ett uttryck du ofta använder: Jag fixar det sen. (följt av javisst ja! ett antal dagar senare) Något du skäms över: Min naturliga förmåga att alltid blanda ihop namn. Och mitt stökiga skrivbord. En plats där du inte vill bli hittad av en elev: I häktet. Bästa svordomen: Snablar! Bästa sättet att smöra på: Fixa alla rätt på provet. Inget gör en lärare så glad som flitiga elever! Om du har ett äpple vill du dela det med mig..? Bättre upp! Du får hela, eftersom jag är allergisk mot äpplen. Favoritbok: Albert Speer och sanningen av Gitta Sereny En färg du klär bra i: Gult, rött och grönt kanske svart eller brunt till det Ett uttryck du ofta använder: Skojja inte! Något du skäms över: Ingenting En plats där du inte vill bli hittad av en elev: Lämpar sig inte i tryck Bästa svordomen: Ska inte Janne läsa det här?? Bästa sättet att smöra på: Fick en teckning av en elev häromdagen, det var galet fint! Elever i M3a, M3b, M3c, M1a, M1b, M1c eller S1a kan uppmärksamma att jag gillar kaffe och kanelbullar (kladdkaka går också bra) Bästa sättet att smöra på: Ge mig godis! Om du har ett äpple vill du dela det med mig..? Alltid! Jag gillar inte äpple såvärst... Om du har ett äpple vill du dela det med mig..? Absolut * Redaktionen fyllde ut med ett passande uttryck, eftersom Sophies egna hade fallit bort. Hoppas du tycker om det Sophie!

PÅ SKOLAN Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 PA? Pratar vi Playahead? Pratar vi personaladministratörer? Kanske pratar vi staten Pennsylvania? Nej, vi pratar givetvis om projektarbete med några av Täby Enskildas påhittiga treor. 1. Hur fick du/ni idén till ditt/ert projektarbete? 2. Vad är syftet med ditt/ert projektarbete? 3. Vad har du/ni för tips att ge till ettor och tvåor? Alexander Elliot, TVE3, ska med hjälp av kolsyre-is återskapa entrén till det orginella ishotellet utanför sal 62. 1. Jag fick inspiration efter att ha besökt ishotellet i Jukkasjärvi tidigare i år. 2. Jag vill skapa en unik känsla av is, det är coolt*. Jag hoppas på att folk kommer uppskatta det. 3. Gör något du tycker om och fokusera inte endast på något programinriktat. *Cool = slanguttryck på engelska som även betyder svalt på svenska. Viktor, Alvaro och Anna i M3B. En av dem skall atrax nysa. 1. Vi är båda intresserade av streetart och foto. 2. Vi vill lyfta fram, sprida och bevara gatukonsten. 3. Gör något roligt! Anna Sandler, Viktor Välimäki och Alvaro Ortega Gonzalez, M3B, ska göra en dansdokumentär. 1. Vi är alla intresserade av dans av olika slag och vi kände inte till någon annan dansdokumentär. 2. Att göra folk mer medvetna om olika danskulturer och förhoppningsvis inspirera. 3. Gör något ni är bra på och tycker är kul. " Lisa Fagerström & Anna Tennander Gustav Johansson, Emil Johansson och Rikard Georgii, M3C, ska öppna en reklambyrå genom UF (Unga Företagare). 1. Vi vill jobba inom reklambranschen i framtiden. 2. Tjäna fett med cash Och ööh för att få en fot in i branschen. 3. Kom på något eget. Lådor är bra. Johanna Engqvist och Robin Borg, M3C, ska dokumentera streetart som sedan ska tryckas upp som vykort. Rickard, Gustav och Emil i M3C gillar lådor.

Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 Två Täbygymnasier blir FN-skolor Tibble Fristående Gymnasium och Täby Enskilda Gymnasium i Täby har inför höstterminen blivit två av elva nya certifierade FN-skolor. I samband med höstterminstarten får Sverige elva nya FN-skolor. Två av dessa är Tibble Fristående Gymnasium och Täby Enskilda Gymnasium i Täby. Genom ett samarbete med Svenska FNförbundet kan skolorna erbjuda sina elever olika aktiviteter med globala frågor i fokus och därigenom stärka sin internationella profil. Intresset för FN-skolekonceptet har varit stort, vilket gläder oss. Det är roligt att Tibble Fristående Gymnasium och Täby Enskilda Gymnasium finns bland dem som har kvalificerat sig, säger Linda Nordin Thorslund, generalsekreterare i Svenska FN-förbundet. Svenska FN-förbundet har under tre år inbjudit landets gymnasieskolor att ansöka om att bli FN-skola. Syftet är att öka den internationella kompetensen hos både lärare och elever. Sammanlagt finns i dag 34 FN-skolor runt om i landet. Skolornas samarbete med FN-förbundet omfattar ett grundpaket bestående av dels bland annat lärarutbildning, kontinuerlig FN-information och pedagogiska tips, dels ett antal tillval som temadagar, FN-rollspel och fördjupad fortbildning. Utöver grundpaketet kan skolorna teckna sig för olika tilläggstjänster, till exempel studieresor till FNkontor. Kontaktperson på Tibble Fristående Gymnasium är Kristina Westerberg, lärare, som nås på telefon 08-522 827 00. På Täby Enskilda Gymnasium är lärarna Ingrid Crabo och Eva Gyllberg ansvariga. Telefonnummer till dem är 08-732 21 23 respektive -21. De elva FN-skolorna fick bevis på sin nya status i form av ett diplom vid en ceremoni på Svenska FN-förbundets kansli i Stockholm i förra veckan. Bilder bifogas. På bilden: Lärarna Ingrid Crabo och Eva Gyllberg från Täby Enskilda Gymnasium tar emot ett diplom från FN-förbudnets generalsekreterare Linda Nordin Thorslund (tvåa fr v) som visar att skolan har blivit FN-skola. Läs mer om FN-skolor på www.fn.se, eller fråga Inkan eller Eva! Ur pressmaterial från FN-förbundet. Linda och Inkan kunde inte riktigt enas om vem som skulle hålla i certifikatet. Inkan med badmintonarmar starka som stål gick segrande ur fajten, och certifikatet finns nu att beskåda på hennes rum.

PÅ SKOLAN Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 Elevorganisationen informerar Vi gratulerar årets resestipendiater! Temadag: Mänskliga rättigheter Hej! Nu har årets elevråd kommit igång och vi är på god väg mot vårt första mål, operation IC. Mathias Gustavsson från S3 valdes nyss in som juridikansvarig och vi kom ihåg att dyka upp för elevrådsfotograferingen. Dock har jag känt av en viss förvirring i korridorerna från er elever. Ingen röd matta, inga hysteriska folkmassor eller bugande. Jag har inte fått signera en endaste liten postit ens. Nog sårar det mitt ego en smula men man har ju fler så jag klarar mig. Sen så har vi ju faktiskt inte givit er något att jubla för, än. Men för att klargöra ett och annat är det alltså jag som har posten som ordförande för elevrådet. Jag heter Paula Backman och läser Internationell politik i S3, har just fyllt myndig och bor i Täby. Jag kännetecknas av ett hysteriskt skuttande alternativt ett demonstrativt hasande, en svart uniform samt en god kamoufleringsförmåga till vita väggar. I övrigt försöker jag mest vara snäll. Vi som sitter i elevrådet är blandade folk med det gemensamt att vi vill driva. Många, dock inte jag, har dessutom en satans massa erfarenhet av detta. Ni får mer än gärna hjälpa oss med förslag och idéer men annars så räcker det med att ni kommer ihåg att vi släpar oss hit på torsdagar, medan ni fortfarande snusar sött i era sängar, och använder oss av ord som infrastruktur för att förbättra allas vår skola - varje vecka! N2 fick 39000kr för att, tillsammans med Mikael Blom och Erik Gripenskär, resa till Tyskland för att besöka Landrat Lucas Gymnasium. Eleverna kommer att bo hos värdfamiljer i området Köln, där de också ska besöka olika företag. Målet med resan är att eleverna ska lära sig om vetenskapligt arbetssätt samt få erfarenhet av hur det är att bo och arbeta i utomlands. Slutligen kommer vi andra kunna ta del av resan i form av en utställning, det ser vi fram emot! Också F2 fick en del av årets resestipendium, närmare bestämt 30000kr. Tillsammans med Susanne Nilsson och Emma Edmark ska de resa till London och besöka gymnasieskolan Latymer Upper School, där de hoppas knyta en fördjupad kontakt. De ska dessutom besöka The Globe, National History Museum, Speakers Corner och Photographic Museum. Tanken är att resan ska resultera i en fotoutställning samt ett reportage i Täby Enskildas bästa skoltidning, VULGO alltså. GRATTIS PÅ ER! Vulgo I samband med FN-dagen genomför TEG en temadag kring ämnet Mänskliga rättigheter fredagen den 23/10. Alla ettor ska ha seminarier om mänskliga rättigheter, med informatörer från Röda Korset. Dessa seminarier blir startskottet för ämnesövergripande aktiviteter som kommer att ske inom ramen för de olika ämnena veckorna efter höstlovet. Slutmålet är en utställning i Täby Centrum i slutet av januari och på skolans Öppet hus i februari. /Susanne Durlind För årskurs två och tre börjar dagen med en introduktionsföreläsning utifrån Israel-Palestinakonflikten och vilka konsekvenser den har fått för civilbefolkningen på respektive sidor. Temadagen fortsätter med workshops, där några organisationer som till exempel Rädda Barnen, Amnesty och Läkare utan gränser visar hur de bedriver arbete kring dessa frågor. /Marika Gustavsson Varmt välkomna! Paula Backman

Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 Utmaningen igång igen! Sp00kball fredag 23/10 Ska eleverna äntligen vinna den ärofulla kampen mot lärarna? Fredag den 13:e (!) november är det återigen dags för utmaningen mellan lärare och elever och sporten är innebandy. Klockan 14-15 spelar vi i badmintonhallen och all undervisning bryts. Det betyder att du som inte kan spela kan vara med och heja. Välkomna! Önskar TEG IF genom Ingrid Crabo Spelregler Bränna ut ett motståndare genom att träffa denne med en skumgummiboll. Den brände blir då spöke som placeras i ett område bakom motståndarna. Enda sättet att skydda sig är med huvudet och/eller händerna Endast direkt träff räknas, om bollen har studsat eller träffat en annan spelare innan räknas INTE träffen Speltiden är satt till max 16 min/match, en match kan dock ta slut tidigare beroende på hur snabbt det går att bränna ut det andra laget, annars vinner det lag som har kvar flest spelare. Varje lag utser ett spöke innan matchen, spöket kan bli fri genom att träffa en annan person i motståndarlaget. Endast första spöket kan bli fri och får gå tillbaka! Du får passa bollen inom laget. ALLMÄNA Regler Klasslag: ALLA är välkomna, men det är bara de som har löst medlemskap i TEG Skol-IF INNAN turneringen som kan få del av priset biobiljetter! Antalet spelare: Det finns ingen övre eller undre gräns Tid: Tidigaste start ca12:00, beroende på hur luncherna ser ut. Pris: Biobiljetter till vinnande lag (endast TEG Skol-IF medlemmar får ta del av priset) Let s sp00k! Henrik Gyllensten Livstids medlemsskap i TEG Skol-IF kostar 20kr. Prata med Henrik Gyllensten! Illustration: Rikard Strinning Berg F1

AKTUELLT Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 Rosa bandet mer än ett lit 10 Det är oktober igen och dags för världen att omslutas av ett ljusrosa skimmer. Sedan sex år tillbaka är oktober officiellt rosa bandet-månaden i större delar av världen, men kampanjen har funnits längre än så. Redan år 1991 startades organisationen Pink Ribbon av sminkföretaget Estée Lauder i USA. Rosa bandet har efter det växt och erövrat fler och fler platser i världen och i Sverige blir kampanjen större för varje år som går. Syftet med kampanjen är främst att samla in pengar till forskning, men också att göra folk medvetna om sjukdomen och vikten av att upptäcka den i tid. Bröstcancerfrågan drivs främst av två organisationer i Sverige: Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation, BRO (bröstcancerorganisationen och lokala bröstcancerföreningar), och Cancerfonden. Organisationerna säljer två olika band. BRO:s band är helfärgat ceriserosa, kostar 20 kronor och säljs bland annat hos Åhléns, Kicks och Lagerhaus. De bekostas av Estée Lauder och alla pengar går direkt till BRO. Cancerfondens band är ljusrosa och får ny design varje år och årets formgivare är Gert Wingårdh (prisbelönt arkitekt). Cancerfondens band kostar 25 kronor och går att köpa bland annat på Apoteket, Pressbyrån, Lindex och ICA. 24 kronor går direkt till Cancerfonden. Olika vägar mot samma mål Om man vill stödja bröstcancerforskningen finns det flera sätt att gå till väga. Det kanske enklaste och mest uppenbara sättet är att köpa ett sidenband, men vill du ta steget längre än så, så finns det andra möjligheter. Här är några exempel hämtade från Cancerfondens officiella Rosa Bandet-site. Få ett Rosa Band i mobilen Smsa ROSA till 72988 så skänker du 50 kronor direkt till Cancerfonden. Rosa auktion köp något på RIX FM och Traderas Rosa Auktioner mellan den 19 och 29 oktober. Tänd ett ljus Gå på någon av alla ljusmanifestationer som anordnas. Det kostar 40 kronor och 35 går direkt till Cancerfonden. Ge en gåva Sätt in en valfri summa på Bröstcancerfondens eller Cancerfondens plusgirokonton. På Bröstcancerfondens hemsida finns en lista på företag och butikskedjor som säljer rosa varor till förmån för dem, det går bland annat att hitta godis, smycken och kläder och mobiltelefoner. Men vart går pengarna? Syftet med kampanjen är detsamma för båda organisationerna: att sprida kunskap och att samla in pengar till fortsatt forskning. Plusgirokontona kontrolleras av Svensk Insamlingskontroll, SFI. Både för BRO och Cancerfonden ligger siffran för administrativa kostnader under 20 %. Av de insamlade pengarna går den största delen till forskning, dels till bröstcancerforskning men också till grundläggande cancerforskning. Cancerfonden lägger också vikt vid att hjälpa unga forskare med projekt, så att morgondagens behov av kunniga forskare ska tillgodoses. En något mindre del går till informations- och kunskapsspridning. Forskning är förstås viktigt, men på båda organisationernas hemsidor understryks vikten av att undersöka sig själv ofta. Citat hämtat från Cancerfondens hemsida: Att öka kunskapen om sjukdomen och framförallt informera om tidig upptäckt är en mycket viktig del i arbetet att få ner dödligheten i bröstcancer. Att påminna kvinnor om att gå på mammografi när de blir kallade och att själva undersöka sina bröst är några exempel på det. Totalt samlade Rosa Bandet-kampanjen in 47 miljoner kronor under 2008. BRO har utöver tidigare nämnda användningsområden även delat ut stipendier till vårdpersonal och BRO: s medlemmar och Cancerfonden har sedan 2003 bekostat över 300 nya projekt och 27 nya forskartjänster.

Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 et sidenband Mer än bara ett band Rosa Bandet fyller även en mer själslig funktion i samhället. Utöver information och forskning når kampanjen ett djupare psykologiskt plan. Victoria Berefelt har haft bröstcancer tre gånger och här delar hon med sig av sin egen syn på Rosa Bandet. - Rosa bandet hjälper inte bara bröstcancerforskningen, den visar också att det är okej att vara kvinnlig. Oktober är den månad då jag går till frisören, köper nytt smink och nya träningskläder. Jag blir uppiggad och påmind om hur roligt det är att fixa sig och göra sig fin och att det faktiskt är något fint att vara kvinna. * " Alice Krön Rosa bandet - nu också i svart-vitt! Statistik 90 % av alla som drabbas av bröstcancer lever fortfarande 5 år efter att de fått diagnosen. 7000 kvinnor per år drabbas av bröstcancer, därmed är det den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Män kan också få bröstcancer även om det är mycket ovanligt: ungefär 40 män om året. 1500 dör av bröstcancer varje år. Trots att antalet som drabbas av bröstcancer ständigt ökar så minskar dödssiffran, det beror dels på att forskningen gått framåt men också på att tumörerna upptäcks tidigare. 11 Rosa bandet 2008, designat av Ingegerd Råman KÄLLA/LÄNKAR: www.cancerfonden.se/rosabandet www.bro.org.se www.brostcancerfonden.se www.digitalarosabandet.se Foto, Rosa bandet: Karl Gabor

AKTUELLT Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 12 Inlåst en fängslande TV-serie? Jag kollar sällan på TV och i princip aldrig på realitysåpor. På många plan i livet har jag bristande självdisciplin, men just TVn har jag aldrig haft svårt att slita mig från; inte förrän i torsdags kväll. Av en händelse råkade jag gå förbi TVn hemma när den stod på i torsdags. Vid alla andra tillfällen (förutom möjligtvis när det är idol) skulle jag bara gått förbi utan att ägna TVn en blick ens en gång, men just den här torsdagen var det något som fångade min uppmärksamhet. En kille, uppskattningsvis i sextonårsåldern, stod i grå kläder med bister uppsyn och pratade om knark. Det var uppenbart en dokumentär av något slag och grabben berättade om sitt eget missbruk. Scenen var grå, dyster, allvarlig och luktade ungdomsbrottslighet. Ingenting som lockar mig i vanliga fall, snarare motsatsen. Ändå kunde jag av någon anledning inte sluta titta! Jag slog mig ner och gjorde det bekvämt för mig i soffan. Efter en stund greppade jag mer vad hela serien handlade om: ett gäng unga, kriminella killar som skulle genomföra ett experiment; nämligen att bo på ett fängelse i två veckor. Ingen visste riktigt vad som väntade dem, men syftet var att de skulle bli avskräckta från fängelset och därför efter experimentet ta avstånd från sin tidigare kriminalitet. Jag var minst sagt fascinerad och jag vågade inte lämna TVn ens i reklampauserna, rädd att missa något viktigt ord.dagen efter var jag fortfarande så uppfylld av programmet att jag kände mig tvungen att googla det. Serien heter Inlåst och är en av TV4s senaste dokumentärsåpor. Så långt allt lugnt. Dock var inte det allt jag hittade om serien: tvärtom fullkomligt haglade det tidningsdebatter, blogginlägg och kommentarer över hela Internet. Befolkningen var upprörd! Kriminalvården ville tydligen inte ha någonting med programmet att göra och Socialstyrelsen hade uttalat sig om vilken katastrof programmet var. Jag, i min naivitet, hade bara känt en varm harmonisk känsla sprida sig i kroppen när jag såg att killarna på TV fick hjälp och när jag hörde om hur fängelsevistelsen skulle bota deras

Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 brottslighet. Inte en tanke hade jag ägnat åt att det kanske skulle fungera på motsatt vis. Andra tankar fick rum i min hjärna när jag läste alla arga blogginlägg. Om Martin Nygren med flera på TV4 hade haft en seriös vilja att testa en metod som ska få unga kriminella killar att lämna den kriminella banan, borde de ha bemödat sig om att läsa på lite. Men då hade de tvingats överge sin publikkittlande underhållningsidé. ¹ Hur kan man ens försöka sälja in tron till folket att det handlar om att få halkiga ungdomar på rätt köl? Det handlar om pengar, pengar och enbart pengar. ² Det är ju som allt annat i Sverige. Bli BROTTSLING och du får en garanterad plats i en TV kanal. Eller sjung bäst och du blir STJÄRNA i någon kanal. All ungdomars DRÖM är att synas oberoende vilket sammanhang det är. ³ Vad skribenterna i första hand syftar på är bland annat internationella studier som visat att den här skrämselmetoden snarare har ökat riskerna för en fortsatt kriminell karriär. De menar att ungdomarna känner en slags tillhörighet i fängelset som de inte känner i det övriga samhället och därför kommer söka sig tillbaka till de kretsarna när experimentet är utfört. Citaten är hämtade från Internet (se exakta källor längst ner i texten) och åsikterna tillhör definitivt majoriteten på dessa hemsidor. Lättpåverkad som jag är ändrade jag genast uppfattning och började fundera på hur en sådan här TV-serie rimligtvis kunde hjälpa de här killarna rätt. Jag var förstås tvungen att diskutera saken med högre makter (typ Per och min mamma) och efter en del diskussioner har jag kommit fram till att jag inte alls vet vilken ställning jag ska ta. Visst skulle det kunna medföra en hel del negativa konsekvenser för killarna, men å andra sidan så är ingenting förutbestämt och om någon av grabbarna faktiskt verkligen vill skärpa sig så har han alla möjligheter även efteråt, då de även har fått en varsin mentor i programmet. Dessutom så är programmet bra på det viset att även vi som inte har någon direkt anknytning till kriminalitet och dylikt ändå kan få en syn på hur det är i fängelse, och dessutom få höra hur dessa ungdomsbrottslingar tänker. Kanske hjälper det inte direkt de sju deltagande killarna, men möjligtvis är det andra unga människor som är på väg mot en kriminell framtid som får en liten puff i rätt riktning, som blir taggade att lägga av och som känner att det kan finnas en lösning. Därmed inte sagt att jag egentligen tycker att programmet är en bra idé. Att försöka efterlikna och ge en illusion av att vara en riktig anstalt med riktiga kriminalvårdare när hela den rörelsen ställt sig emot idén är en katastrof. Att hänga ut killarna och deras problem i TV fast det på något vis strider mot all slags integritet (oavsett om killarna själva tyckte det kändes okej) är moraliskt fel. Att leka med och göra TV-underhållning på bekostnad av privata individers problem bryter mot mänskliga principer. Trots det så fortsätter TV4 att sända serien, och publiken fortsätter titta. Samtidigt är det viktigt att debatten förs upp och att problemet med ungdomsbrottslighet tas tag i och görs något åt. Men det här kanske är fel sätt? Skriv till Vulgo och berätta om era tankar kring programmet! skoltidningen@tabyenskilda.se " Alice Krön Vill du veta mer? Kolla in de här länkarna! ¹ http://www.dn.se/opinion/debatt/nydokusapa-cynisk-lek-med-utsatta-ungdomar-1.965451 ² http://www.helenasandklef. se/2009/10/inlast-nat-att-testa-nygren. html. ³ kommentar från medmäniskan 2 oktober 2009 11:43 på http://www.dagensmedia. se/nyheter/tv/article74225.ece Foto: Inlåst: Andreas Lundstedt/TV4 Alcatraz-cell: Jim Munnelly 13

ODÖTT Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 14 STHLM Zombie Walk En dödlig lek Text och bild: Simone Kennerfalk Blodiga käftar, gråtande barn och en plötslig publik fryser fotokopior av händelsen med sina fickkameror. Stockholm innerstad blev ett gapande öppet sår i likhet med Dantes inferno, fylld av likdelar och dödsstön, vilka blödde ut över Stockholm innerstad. Var det en fiktionär scen ur en Ajvideroman? Ett plötsligt urbryt av svininfluensaviruset? Stockholms storaudition till idol? Många var frågetecknen när hundratals svenska zombies plötsligt haltade fram från gränder och hörn på en långrutt från Observatorie- till Tantolunden, för andra gången i svensk evenemangshistoria. Utvalda platser så som Drottninggatan, Sergelstorg, Västerlånggatan och Slussen blev infekterade av hundratals odöda. De medverkande kom från alla Stockholms och Sveriges krypin med ett gemensamt mål; Stockholm Zombiewalk. Vilket innebär att gå in i rollen som hjärnätande Zombie, ta över Stockholm innerstad och uppfylla de filmatiserade domedagsprofetiorna om ett virus som väcker liv och köttslig hunger i kropparna hos de döda (det vill säga tillsammans med den barnsliga fröjden över att få spöka ut sig). De frivilligt medverkande var i alla åldrar, storlekar och former med antingen lite diskret blod från Buttericks i mungipan, eller med helkroppsmunderingar och proffssminkningar som om de var statister urstigna ut vilken zombieskräckfilmsklassiker som helst. Den överraskade (och ofrivilliga) publiken, på de gator och torg som Zombiesarna tog sin framfart över, både förfärades så som förfördes av skådespeleriet. Soptunnor, bänkar, statyer och butiker blev tillhåll att söka skydd ovanpå eller inuti, än dock kunde de se på live framträdandet utan att löpa större risk vid att bli attackerade, då Zombiesarna instruerats i observatorielunden att människorna var till att se på inte röra (särskilt mycket). Om de sprang räddharigt iväg från liken fick de löpa, speciellt gällande småbarn och knähundar. Och visst var segerns sötma stark tillslut, i lik(het) med den de odödas sötruttna stank när ansamlingen av de medverkande nådde sin slutdestination i tantolunden och gratulerade sig själva, så som den ofrivilliga publiken, till ytterligare en lyckad Stockholm Zombiewalk! En odöd i ett klassrum nära dig? En Zombie på diet

Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 Vad? Stockholm Zombiewalk är en nystartad tradition i Sverige som har sina rötter i de förenta staterna. Första Zombiewalken ägde rum i Sacramento, USA. Det hela började som ett event organiserat av arrangörerna till The Trash Film Orgie, som promotion för deras årliga midnattsfilmfestival, varpå Zombiewalken blev till en årlig tradition. Nu har den dödliga smittan nått Sverige, och Zombiewalk arrangeras i anslutning med The annual world Zombie day, för att fira de odöda (eller bara för det rena skära nöjet att få sätta skräck i sin omgivning). Varför? Barn gråter, hundar skäller, japaner med kameror flockas paparazzilikt och en hänförd publik stannar upp, vem kan motstå något sådant? Vi vill sticka ut och underhålla oss själva, så som andra människor, helt enkelt! 15 Hallå, jag vill vara med? Lättast att hålla sig uppdaterad är genom gruppen Stockholm Zombie Walk på facebook, och du erhåller mejl i mycket god tid om när, var och hur nästa Zombiewalk kommer äga rum. Vill du ha mer än så rekommenderas det att ansluta sig till ytterligare en grupp på fejjan kallad Reejay Flash Mobs, som skapar all möjlig oreda i vardagen, så som Stockholm Freeze, till exempel.

ODÖTT NOVELL: Evil TEG Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 Evil TEG: En zombie-novell på en skola nära dig Av: Emily Dalianis Annzoo Karlsson Simone Engman Kennerfalk 16 Det var en kall höstdag, vinden ven vargalikt ylande genom springan av fönstret i det lilla kvava rummet av datasal 1. Det var en tryckande stämning, och elevernas lektionstålamod var lika moloket och trött som det brukade vara sista lektionspasset på eftermiddagen. Per Hugosson Hagdahl spatserade mellan eleverna och synade deras arbeten, då plötsligt en av eleverna ur klass S1b fångade hans uppmärksamhet. Det var något särledes annorlunda med pojken, han kunde dock inte sätta fingret på vad som var på tok. Plötsligt föll pojken ur sin datorstol med ett högt stön. Per skyndade sig fram för att hjälpa den lille parveln. Hur är det? Frågade han den omtumlade eleven som såg på honom med blodsprängda ögon. Eftersom det var måndag misstänkte Per att det var ett fall av svår baksmälla, så han skickade pojken till vilorummet tvärs över korridoren och bad en annan elev skicka efter skolsköterskan. Intet ont anande Skolsköterska Marianne Eklund skulle snart hem efter ett långt dagspass på Täby Enskilda, men hade ett stopp kvar att göra innan hon fick bege sig. Hon hade fått ett alarm om en sjuk elev som väntade i vilorummet. Det var något i luften som kändes annorlunda, medan hon stegade fram i korridoren. Det var en tyst och hotfull stämning. Brukar alla eleverna sluta så här tidigt verkligen? Tänkte hon hastigt utan att reflektera mer. Tankarna byttes hastigt ut mot eleven då hon gläntade på dörren till vilorummet. Hur är det lille vän? Och det var det sista Marianne Eklund yttrade på denna jord. plötsligt att tänka på den sjuke eleven och avbröt det han gjorde för att titta till honom. Han gick ut i korridoren, som konstigt nog var nersläckt och fick därför fumla sig fram i mörkret mot vilorummet. Han knackade på dörren - inget svar. Han tryckte ner handtaget och stack in huvudet. Tja, tänkte bara koll Han stannade upp i sin mening då han möttes av den makabra synen i det annars så harmoniska vilorummet. Sängen var knäckt itu och hårt befläckad med blod. Blodiga handavtryck var panikpressade över alla väggar, och han tyckte se sig en nagel fasttryck i gipsväggen. Det har skett en kamp här En kamp mellan liv och död. Att döden segrat var utan tvekan uppenbart när han såg mot det lilla duschutrymmet och upptäckte en slaktad variant av sjuksköterskan. Munsbitar av kött var stulna från hennes annars så vackra ansikte, och ett öga dinglade från sin håla i en fasthållande synnerv. Per kände en sats av magsyra bana sin väg uppför strupen och rusade ut ur rummet. Med ett mindre maskulint skri rusade han in i en skrämd gestalt. Per? Är det du?! Det var en blodig silhuett av André Wikdahl han skymtade i det blinkande ljuset av en döende lampa. André, vad fan har hänt med dig? Per hann knappt avsluta sin mening förrän en hörlursbeklädd mediaelev stormade ut från nödutgångsdörren ner till matsalen och kastade sig över André med en blodig käft och ett vrål. Spring Per Rädda dig själv Per sprang flämtande igenom den blinkande korridoren, bort från Andrés skrik och döden. Vad fan är det som pågår här? sade han tyst för sig själv. Han måste få svar. Hallå? ropade Per ut genom den tomma korridoren. Är det någon här? Ja, hallå, här är jag! svarade en röst korthugget. Det var Eva Gyllberg, som kikade ut genom dörren till mattelärarnas rum. Hon var lugn och sansad, så som hon brukade vara. Per borstade av lite damm från sin vänstra axel och pustade ut efter ett hårt lektionspass. Medan han drog ut laddaren kom han

Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 Kom, vi gömmer oss här inne! Per skyndade sig in, och Eva stängde fort dörren bakom honom. Per vek sig dubbel och pustade ut. Är du okej? frågade Eva och lade handen på hans axel. Ja André Blev anfallen Vad fan är det som händer? Jag vet inte, men det är definitivt nåt skumt som pågår. Eleverna har dödat. Har du sett någon annan ur personalen? Nej, bara du...i livet. Ledsen för det. sade Eva och fumlade med sitt nyckelband. Kom, så går vi och letar efter dem andra. Ja kör till. Per och Eva hade beväpnat sig med vad de kunde hitta detta resulterade i en linjal och en håltagare. Eva tog kommandot och täten, men innan hon öppnade dörren ut till den ödesdigra korridoren vände hon sig om till Per. Om någonting skulle hända mig så spring Bara spring De gravallvarliga ögonen satte Pers beundran i brand. Hon var hans valkyria, hans Xena, krigarprinsessan. Let s go. sade Per och öppnade dörren för Eva. Korridoren kunde liknas vid ett slakthus. Det låg döda kroppar över plastparketten. Susanne Durlind och Hanna Pohjola var två av dessa offer. Alldeles lemlästade låg de ovanpå varandra efter sin sista dödskamp. Per kände hur spyan han förut kvävt nu banade sin väg uppför hans strupe och föll ut med ett hulkande över Evas skinnskor. Skärp dig för fan! sade hon och gav Per en örfil som fick honom att vakna till. De två fortsatte sin färd upp. De hörde ett egendomligt ljud från trappan som ledde upp mot 30-salarna. De stannade upp med galopperande hjärtan. Kunde det vara en elev? Hjälp mig Hjälp mig ur mörkret skymtade Per och Eva ett skäggigt och blodigt ansikte. Den rödrandiga tröjan kunde bara tillhöra en person. Pontus? sade Per och rusade fram till sin fallne kamrat. Ja, jag försökte fly, och Jag ramlade och jag kan inte stödja på foten Hjälp mig! Ja, just det Eva, kom och hjälp mig här. Tillsammans hjälpte de Pontus upp på fötter, och han fick stödja sig mot dem båda. Redaktionsrummet. sade Pontus. Jag tror att dem andra har lyckats ta sig dit. Jag såg dem springa förbi mig Varför vet jag inte Men ni hittade mig ju nu Skärp dig för fan. sade Eva och fortsatte i sina steg. Vi tar oss till redaktionsrummet. De lyckades mödosamt ta sig fram till redaktionsrummets portar. Utan att yttra några ord kunde de tre vittna om rädslan som genomsyrade gruppen; kunde de vara dem enda överlevande kvar? Gardinerna var fördragna och dörren barrikaderad av diverse stolar och annat bråte. De knackade på redaktionsdörren. Eva tog till orda och vrålade: Är det någon där? Vi behöver hjälp! Det tog några sekunder innan gruppen kunde höra rörelse inifrån rummet. En av gardinerna drogs undan, och de kunde skymta Susanne Nilssons vaksamma ansikte. Det är dem! sade hon dämpat bakom glaset. Öppna dörren! Stolar drogs undan, och dörren slets upp för trion. Öh, skynda er! sade en maskulin stämma följd av ett par grova händer som slet in dem. Det var Carl Svendenius. Dörren stängdes om dem, och stolarna var snart på plats igen av Mikael Blom och Henrik Gyllensten. Erik Gripenskär var också på plats, sittandes i fosterställning i rummets avlägsna hörn, mumlandes. Han såg ut som en vilsen liten pojke. Tack och lov, lite förstärkning! pustade Susanne ut och viftade nonchalant med handen. Ja, detsamma. sade Per och hjälpte ner Pontus på en stol. Va? Nej, jag menade Eva såklart! Jag började bli så less på dem här testosterongorillorna! Äntligen en kvinna att samtala med! Skärp dig för fan mumlade Eva. Ett par minuter förflöt i tystnad, om man bortsåg från Eriks snyftanden och Calle och Henriks nöjda grymtningar då de i ren tristess satt och jämförde sina brunbrända biceps. Plötsligt tog Per till orda och såg på sina kamrater: Vad är det egentligen som hänt? Är det någon som vet? I teorin skulle jag vilja påstå att det är en aggressivare utveckling av svininfluensaviruset, men i praktiken kan vi ju se att det är något annat. Ungefär. Mikael Blom steg ut ur Eriks gråthörna efter att ha klappat honom på ryggen. Han fumlade förstrött med en chiliplanta han räddat och hade en kylig ton då han fortsatte: Jag tror att det här är en biverkning av vad som hände här innan det blev en skola. Vad menar du? ifrågasatte Henrik. Jo, som vi alla vet så var det här innan en läkemedelsfabrik. Jag tog prov på väggarna, just när jag upptäckte att elever började må dåligt. Tog du prov på väggarna? frågade Susanne. Är inte det lite väl pretentiöst? Lugn Jag upptäckte att det var otroligt höga halter av ett ämne som jag aldrig sett förut Det är som en snarlik mutation av ett rabiesvirus, fast mer aggressivt. Jag har dragit slutsatsen att det är vad som har påverkat eleverna och helt enkelt gjord dem till viljelösa zombies, med en aptit för mänsklig vävnad. Va? Vadå, mänsklig vävnad? grymtade Calle. Kött. Människokött Det var en situation utöver det normala som Christian Castenskiold bara trodde sig skulle få uppleva i sina våtaste science-fictiondrömmar. Adrenalinet pumpade i hans ådror medans han högg med den lilla kontorssaxen rakt i ögat på en elev från F2 med särskilt motbjudande andedräkt. 17

ODÖTT NOVELL: Evil TEG Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 18 Dö! Dö! Dö! Pep han i sin vrede. Blodet stänkte över hans sönderrivna silkesskjorta och lämnade spår över hans nakna bringa. Christian slängde en orolig blick över golvet, fram till soffgruppen vid 60-salarna. Där, på andra sidan rummet utkämpades en minst lika intensiv kamp mellan Allan och tre fradgatuggande elever. Det var än dock inte utan beundran Christian såg hur Allan handskades med packet. Han fäktade omkring sig med en björnlik styrka och fick dem snart på fall. Allan såg upp från sin massaker, och sökte efter Christians blick. Christian! Ropade han desperat. Allan! Svarade Christian och de båda stegade över liken för att omfamna varandra när de möttes på mitten av slagfältet. Jag trodde jag skulle förlora dig, Allan. stönade Christian i sitt chockerade tillstånd. Ingen fara, Chrille-Pille. sade Allan och klappade Christian på huvudet. Jag kommer inte lämna dig i första taget. Christian kände sig trygg i Allans faderliga famn och gosade sig diskret in i hans mjuka mage. Jag har en extraskjorta på vårt rum sade Christian och försökte generat täcka över sin nakna axel. Kan vi inte gå och hämta den? Ja, det kan vi göra. sade Allan och släppte sin kamrat. Bortsett från blodet och liken, fanns inga spår av elever på färden mot deras rum. De var lugna och sansade - så länge de höll ihop. De tog trappan som ledde till lärarrummen på översta planet. Då de två vännerna stegade ut i korridoren, hörde de ett egendomligt, kusligt läte. I tron om att det kunde vara en elev, började deras hjärtan att banka i bröstkorgarna. Christian greppade sin sax hårt i handen, och för ett tag stod de bara och lyssnade. De insåg snart att det kom ifrån det rum som delades av Robert Selin och Tomas Wallentinus. Beväpnade och redo såg de genom den vidöppna dörren. Rummet var i en enda stor röra. Datorerna, pärmar och diverse kontorsmaterial låg slängt överallt. Blod befläckade alla öppna ytor. På golvet, låg en livlös och blodig Tomas. Hukad över honom, kunde de se ryggen av en bestört och snyftande Robert Selin. De kunde höra hans gråtbefläckade röst försöka få liv i mannen på golvet. Tomas Tomas! Lämna mig inte! Robert sade Allan och gick in i rummet, och lade en hand på hans axel. Han är död, Robert. Den blonde Selin vände sig bort. Han ville inte att de skulle se hans tårar och igenimmade glasögon. Det får inte vara sant snyftade han torrt. Det är fan inte sant. För att vara på den säkra sidan böjde sig Allan ner över Tomas kropp och satte två fingrar mot den IT-ansvariges unge hals. Ingen puls....always look on the bright side of life... Always look on the light side of life... De spröda tonerna kom från Christian, som fortfarande stod kvar i dörröppningen och såg på spektaklet. Det är inte läge, Christian. sade Allan och tystade honom. Men du kan inte mena allvar? sade Susanne. Varför inte? sade Per. Vi har ju alla sett det själva. Eleverna löper ju för fan amok! Mina elever skulle aldrig skada nån! sade Erik från sitt hörn. Skärp dig för fan. sade Eva. Eva har rätt. sade Micke. Dem är inte att leka med. Deras mänskliga drag är som bortblåsta. Vad ska vi göra då? frågade Per. Vi spöar skiten ur dem. sade Calle och Henrik nickande instämmande. Visst Men vi måste ju ta oss härifrån i alla fall sade Susanne syrligt och sneglade frustrerat mot Calle. De åtta lärarna plockade åt sig diverse tillhyggen och rustade sig för den eventuella kampen som kunde uppkomma på deras flykt. Per och Micke höll Pontus mellan sig, då han fortfarande inte kunde stödja på foten. Calle, Henrik och Eva tog täten, medan Susanne missnöjt fick ta hand om den chockskadade Erik. Efter att fått Robert på fötter igen vågade sig Christian och Allan ut igen. Christian kände sig lite kall om bröstvårtorna då han ännu inte fått byta till en hel skjorta. Han kupade händerna diskret om bringan. Vad gör du Christian? frågade Allan. Känner mig lite naken, bara. sade Christian skämtsamt med ett brett flin. Vad säger du, Allan? Ska vi passa på och rädda den mänskliga arten när jag ändå är avklädd? Robert Selin blev högröd i ansiktet varpå Allan klappade honom på huvudet. Ingen fara, han skojar. Han är bara sån, det finns inget att göra åt det. De tre männen blev avbrutna av ett ljud som kom från en del längre bort i korridoren. Det fanns ingenstans att fly, och de blev lättade när de såg sina kolleger komma ut vid skolsköterskan rum. Hallå där borta! ropade Christian och skuttade fram till Calle i täten av de åtta. Rör mig inte. sade Calle och fick Christian att lugna ner sig. Vad har hänt med er? frågade Eva när hon såg att Christian var nästintill naken upptill och att Robert var alldeles förkrossad. De var alla täckta av blod. Vi hamnade i slagsmål med ett par elever, Christian och jag. sade Allan. Sedan hittade vi Robert. Tomas är död. Ingen sade något. Det var knappast en chock. Nåja. sade Eva. Det är väl bäst att vi tar oss ut härifrån nu. Lärarna tog sig ner från det översta planet och styrde stegen mot huvudentrén. Väl nere vid anslagstavlorna stannade de upp.

Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 Det hördes ett ljud som bara kunde komma från helvetet, i riktning mot skåphallen. Vi borde inte gå dit. sade Micke, som om han hade läst de andras tankar. Det kan vara farligt om det är en stor grupp. Dem är inte alls farliga. sade Erik. Dem är mina elever. Tänk igen! sade Micke vresigt. Dem är inte mänskliga längre. Erik bröt sig loss från Susanne och började gå i rask takt mot skåphallen. Han var tätt följd av Henrik, Calle och Eva. Stoppa dem! skrek Micke. Stoppa dem! Per släppte Pontus och satte tillsammans med Susanne, Christian, och Allan efter de andra. Erik stannade i chock framför öppningen till skåphallen. Det var hundratals av dem. Det var här alla höll hus. Och de hade sett honom. Deras hud hade antagit en vitgrå nyans, som om allt blod och liv hade runnit ur den. De hade blod över sig lärarblod. De rörde sig långsamt och släpigt mot Erik som stod fastfrusen. Det fanns inget mänskligt kvar i deras ögon. De kastade sig över honom och han skrek då han kände trubbiga tänder borra sig igenom hans arm och slita bort hud och kött från honom. Erik! skrek de andra i kör och skyndade sig fram för att börja slå på de elever de kunde komma åt. Men antalet elever var dem övermäktiga och snart hade vardera lärare minst två elever som var emot dem och efter deras kött. Susanne tjöt till i desperation då hon till sist blev överrumplad. Eleverna slet loss bitar av tyg från henne, som snart övergick i bitar av hud och kött. De andra kunde inget göra. De hade nog med att försöka rädda sig själva. Allan! skrek Christian över tumultet. Allan! Det kom inget svar från den äldre mannen. Han hade försvunnit in mot mitten av slagfältet. Christian kände hur all lust till att leva försvann då han fruktade det värsta. En vrede som han aldrig tidigare känt eskalerade och han utstötte ett krigstjut. Han sprang in mot mitten och slog vilt omkring sig. Död åt er! Död åt er, era jävla skitungar! Lemmar flög åt alla håll i Christians framfart. Till sist lyckades han släpa ut Allans sargade kropp från skåphallen. Han var död. Henrik var näste man att ge efter för presssen. Två elever kastade sig över honom och började slita isär hans muskulösa lemmar. Henrik! skrek Calle och försökte desperat att hålla fast honom medan de slet i honom från andra hållet. Med ett köttigt, krasande ljud drog eleverna iväg med honom. Calle stod handfallen kvar med Henriks arm i ena handen. Denna fungerade sedan som ett utmärkt tillhygge i den fortsättande kampen mot eleverna. Vill ni ha ett handtag, eller? skrek Calle med svart humor medan han viftade. Eva och Per kämpade tappert. Tillsammans stod de rygg mot rygg och avvärjde fienden. Per var glad över att hans sista minuter i livet utkämpades jämsides med Eva, hans krigarkvinna. Han observerade hennes brutala dödsdans som utkämpades med knytnävar, knän, fötter och danska skallar. Ljudet av döden bröts som genom ett trollslag då ett lågfrekvent ljud genljöd genom skåphallen. Plötsligt skingrades eleverna och sökte sig längre in, mot pingisbordet. Vad händer? frågade Per förbryllat, varpå han ropade mot entrén efter Micke, Robert och Pontus. De kom haltandes fram. Dödade ni alla eller? frågade Pontus, hoppandes vid Mickes sida. De försvann inåt sade Eva. Vette fan varför. Ett hånskratt splittrade gruppens funderingar. En långsmal, svartklädd man klev fram ur mörkret på toppen av trappan från 60-salarna. Hans kala hjässa glänste till och gruppen förstod vem mannen var. Drakenberg? sade Micke handfallen. Är det du som ligger bakom det här? Det är korrekt, min käre kollega. sade Drakenberg med ett hånflin. Jag tyckte att det var dags att rensa ur den här skolan en gång för alla. Vad menar du? frågade Pontus. Det var jag som planterade viruset. En flämtning hördes ifrån gruppen. Du är galen. Galen! skrek Micke mot Drakenberg. Tack, jag vet. sade han med ett flin och strök sig över flinten. Det var en varm försommardag och solen lyste igenom fönstret och värmde eleverna. Per avslutade precis ett lektionspass på Tibble Gymnasium. Han såg på sin klocka. Det var snart dags att ta bussen och besöka Christian Castenskiold på hemmet Glada Lyckan. Han skulle möta upp Pontus, Micke och Eva. Calle ville inte följa med den här gången, han stod inte ut med att se Christian i det tillståndet han nu befann sig i, efter incidenten på Täby Enskilda. Per skulle alltid minnas den kvällen. Han var dock förundrad över hur enkelt han mutat städarna att röja undan liken, och göra om TEG till den ursprungliga läkemedelsfabrik det en gång varit. Och vad hade egentligen hänt med de förvildade elevkannibalerna? Per såg ut genom fönstret det var en fin dag. 19

HÖST Vulgo nr.2 Läsåret 2009-2010 Vem vill du hedra på Alla helgons dag? Nu nalkas höstlov och Halloween, men någonting vi kanske glömmer då vi traskar med kippande skor längst Stockholms gator är allhelgona? Femte mars. Ditt sista andetag. Två sånger, för din kärlek. Du skulle ha älskat att få höra, tonerna jag sjöng för dig. tar på ibland. Rätt underligt egentligen, men det känns bra. /Per 20 Första gången vi stöter på Allhelgonadagen är i Vallentunakalendariet år 1198 och ansågs då vara vinterns första dag. År 1772 togs alla helgons dag bort ur almanackan men 1953 införs den igen. Dock hade dagen bytt syfte till en dag att minnas och heda våra döda med bland annat ljus och kransar. Alla helgons dag infaller varje år mellan 31 oktober 6 november. I år är det den 31 oktober, alltså lördagen på höstlovet. Så skänk dina nära och kära, som inte längre finns här, en extra tanke och varför inte tända ett ljus i höstmörkret? " Sofia Fallby Likt det lilla barnet vill jag krypa ihop i din famn, jag vill åter känna värmen och höra ditt hjärta slå. Släpp mig aldrig, när jag äntligen funnit ro. Ögonblicket som skrämmer iväg alla monster, då demonerna vilar sig ett tag. Är ögonblicket då jag somnar, med melodin från dina återuppväckta andetag. Minä kaipaan sinua, vari. /Lorien Jag vill hedra min mormor Bibi, som gick bort för två år sedan. Hon betydde mycket för mig och jag tänker på henne ofta. Jag har faktiskt sparat hennes parfymflaska och den tar jag fram och luk- Jag vill hedra min farfar som har gått bort för ett tag sen och som har haft en stor inverkan i mitt liv. Trots åren som gott så finns det fortfarande stunder då jag tänker på honom och saknar honom! Han var underbar! / Vivslan Jag skulle vilja hedra min mormor, Sonja Hoff. Mitt minne av dig är kargt annat än de där sista, dimmiga minuterna av förvirrade leenden - men doften av nyponsoppa får mig fortfarande att tänka på dig. /Erika Du ska veta att vi tänker på Cesar Hela tiden Aldrig ska vi glömma dig Många boxer pussar /anonym Jag älskar dig över allt och alla Önskar lyckan min. Att vi finner varandra När döden kallar Och min aska förblir vind. Jag skall flyga upp till himlen, Glädjetårar falla ner på denna jord Ge alla barn den lyckan Du gav mig då Foto: Susanne Hallmann /Vila i frid Farmor Önskar Klara med familjen.