Analys av rättsläget avseende sjukförsäkringsreformerna

1 (42) Analys av rättsläget avseende sjukförsäkringsreformerna Carl Johan Hardt Marie Olsson. Processförare och koordinator för sjukpenning Processförare och koordinator för SA Wimi 2005 FK90010_003_G Verksamhetsområde processjuridik

2 (42) Innehållsförteckning 1. REGERINGSUPPDRAGET... 3 2. UPPDRAGET VAD AVSER SJUKPENNING... 3 2.1 Regelverket...3 2.2 Resultat...4 2.2.1 Tillämpning av begreppet förmåga att försörja sig genom förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden...4 2.2.2 Tillämpning av särskilda skäl för fortsatt prövning mot det egna arbetet...6 2.2.3 Tillämpning vid fortsatt sjukpenning...7 3. UPPDRAGET VAD AVSER SJUKERSÄTTNING... 7 3.1 Regelverket...7 3.2 Resultat...8 3.2.1 Stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan...8 3.2.2 Tillämpningen av övergångsbestämmelserna...9 4. BILAGAN... 10

3 (42) 1. Regeringsuppdraget Försäkringskassan har enligt regleringsbrevet för 2010 i uppdrag att redovisa en analys av rättsläget utifrån domar från förvaltningsdomstolarna beträffande den lagstiftning inom sjukförsäkringen som trädde i kraft den 1 juli 2008 och i januari 2010. Uppdraget ska enligt regleringsbrevet särskilt belysa prövningen av arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagar i rehabiliteringskedjan, möjligheten att få sjukpenning för fler än 364 dagar samt bestämmelsen om att sjukersättning ska beviljas när arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt. Försäkringskassan har funnit att följande frågor inryms i uppdraget. Tillämpning av det nya begreppet reguljär arbetsmarknaden mot vilket arbetsförmågan skall bedömas vid dag 180 i rehabiliteringskedjan. Tillämpning av begreppet särskilda skäl för att fortsätta arbetsförmågeprövningen mot det ordinarie arbetet. Fr.o.m. den 1 januari 2010 omfattar denna prövning även begreppet oskäligt. Tillämpning av fortsatt sjukpenning ( synnerliga skäl och allvarlig sjukdom, det senare fr.o.m. den 1 januari 2010). Tillämpningen av begreppet stadigvarande nedsatt arbetsförmåga och kravet att rehabiliteringsmöjligheterna ska vara uttömda Tillämpning av övergångsbestämmelserna avseende sjukersättning För att kunna genomföra analysen har domar där saken angetts till sjukpenning eller sjukersättning och som meddelats under perioden den 1 januari 2009 - den 31 augusti 2010 av länsrätterna och förvaltningsrätterna 1 och domar som meddelats den 1 januari 2009 den 4 oktober 2010 av kammarrätterna granskats. Totalt har 2 575 domar från länsrätterna eller förvaltningsrätterna 2 och 253 domar från kammarrätterna granskats vad gäller sjukpenning. Motsvarande siffror för sjukersättning är 2 885 länsrätts- eller förvaltningsrättsdomar och ett trettiotal kammarrättsdomar. 2. Uppdraget vad avser sjukpenning 2.1 Regelverket Wimi 2005 FK90010_003_G Den 1 juli 2008 trädde den nya sjukförsäkringsreformen i kraft. För sjukpenningens del var den främsta förändringen införandet av en rehabiliteringskedja i vilken anges bestämda tidpunkter då den försäkrades arbetsförmåga ska prövas mot olika rekvisit. För den som har haft arbetsoförmåga under 180 dagar ska, om inte särskilda skäl talar emot det, arbetsförmågan prövas mot ett förvärvsarbete på den reguljära 1 De 23 länsrätterna upphörde den 15 februari 2010 och ersattes av tolv förvaltningsrätter. 2 Vid granskningen har inte domar från Förvaltningsrätten i Stockholm under 2010 funnits tillgängliga

4 (42) arbetsmarknaden i övrigt. Dagar med sjukpenning begränsas så att det under 364 dagar kan utgå sjukpenning med 80 procent av den sjukpenningrundande inkomsten (SGI). Därefter får de försäkrade ansöka om ytterligare maximalt 550 dagar med förlängd sjukpenning med 75 procent av SGI:n. I det fall det förelåg synnerliga skäl kunde sjukpenning med 80 procent av SGI beviljas under obestämd tid (s.k. fortsatt sjukpenning). Den 15 januari 2010 trädde vissa justeringar av sjukförsäkringsreformen i kraft (bet. 2009/ 10:SfU13, SFS 2009:1531). Bland annat ändrades rehabiliteringskedjan så att det fr.o.m. dag 180 i rehabiliteringskedjan även är möjligt att skjuta upp prövningen mot den reguljära arbetsmarknaden om det skulle vara oskäligt att göra en sådan prövning. Fortfarande gäller att en sådan prövning kan skjutas upp mellan dag 180 och dag 365 om särskilda skäl föreligger. Efter dag 365 är det dock endast möjligt att skjuta upp prövningen om det skulle vara oskäligt att göra denna prövning. Kravet för att få fortsatt sjukpenning ändrades så att det numera krävs att den försäkrade lider av en allvarlig sjukdom. 2.2 Resultat Under perioden den 1 juli 2009 4 oktober 2010 har meddelats 26 kammarrättsdomar som avser denna del av uppdraget. 2.2.1 Tillämpning av begreppet förmåga att försörja sig genom förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden Hittills har meddelats totalt 19 kammarrättsdomar i vilka kammarrätterna prövat arbetsförmågan mot den reguljära arbetsmarknaden (nr 1-7 10-17 och 20-23). Domarna 20-23 inbegriper även en prövning av om särskilda skäl föreligger (se vidare avsnitt 2.2.2). I förarbetena till det tidigare begreppet normalt förekommande arbete angavs att det i första hand skulle vara personer som helt klart hade en arbetsförmåga som vid en prövning mot ett normalt förekommande arbete inte skulle befinnas vara berättigade till sjukpenning (bet. 1996/97:SfU6 s. 10) medan förarbetena till det nu gällande begreppet utgår från att endast den med betydande funktionsnedsättning inte kan anses klara ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden (prop. 2007/08:136 s. 68). I nio domar (nr 10-17 och 22) fann kammarrätten att den försäkrades arbetsförmåga var nedsatt i förhållande till arbete på den reguljära arbetsmarknaden och beviljade sjukpenning, dvs. domstolen ansåg i dessa fall, enligt Försäkringskassans uttolkning, att det förelåg betydande funktionsnedsättning hos den försäkrade, även om det inte alltid uttryckte det så. I tio domar, (nr 1-7, 21 och 23-24) avslogs den försäkrades begäran om sjukpenning av domstolen med motiveringen att arbetsförmågan inte ansågs nedsatt i förhållande till den reguljära arbetsmarknaden. Bedömningen av om en person ska anses ha arbetsförmåga på den reguljära arbetsmarknaden eller inte grundas i de granskade kammarrättsdomarna i huvudsak på en

5 (42) värdering av medicinsk och annan utredning i målet. De försäkrade har åberopat ny bevisning i form av läkarintyg i kammarrätten i vissa av målen. Som Försäkringskassan tolkar förarbetena till det nya begreppet arbete på den reguljära arbetsmarknaden ingår fler arbeten i detta begrepp än i det tidigare begreppet normalt förekommande arbete. Så ingår exempelvis s.k. nystartsjobb i begreppet reguljär arbetsmarknad (se prop. 2007/08:136 s. 67) men ett sådant arbete har inte ansetts vara ett normalt förekommande arbete. Kammarrätterna har inte närmare utvecklat vilka arbeten som ska anses finnas på den reguljära arbetsmarknaden. I fyra domar har bedömts att ett lättare arbete som inte belastar rygg och fötter skall anses finnas på den reguljära arbetsmarknaden liksom lättare/anpassade arbeten för den som lider av fibromyalgi (nr 4, 5, 6 och 24). Försäkringskassan har inte kunnat finna att frågan om arbetsmarknadsbegreppets utvidgning genom införandet begreppet reguljär arbetsmarknad aktualiserats i någon dom. Det finns således inget stöder att utgången skulle ha blivit en annan om arbetsförmåga hos de försäkrade hade prövats mot det tidigare begreppet normalt förekommande arbete. Det kan noteras att kammarrätterna inte i någon av domarna hänvisat till Regeringsrättens avgörande RÅ 2008 ref 15 enligt vilken arbeten som anpassats mer än marginellt efter den enskildes sjukdomar inte kunde anses vara normalt förekommande arbete. I två av domarna fann kammarrätten att den försäkrade kunde klara ett lättare och anpassat arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Försäkringskassan tolkar skrivningen som att kammarrätten inte ansåg RÅ 2008 ref 15 vara tillämplig på begreppet förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden. En annan fråga som aktualiseras är förekomsten av yttrande från de försäkringsmedicinska rådgivarna 3. I fem av de domar i vilka kammarrätterna funnit att de försäkrade varit berättigad till sjukpenning efter en prövning av arbetsförmågan mot begreppet reguljär arbetsmarknad saknas ett yttrande från en försäkringsmedicinsk rådgivare (nr 10,14,15,17 och 22). Inte i någon av dessa domar anger kammarrätterna uttryckligen att skälet till utgången skulle bero på avsaknaden av yttrande från försäkringsmedicinsk rådgivare (jfr förvaltningsrätten i dom nr 6). I några av domarna anger kammarrätten i stället att det saknas skäl att frångå behandlande läkares bedömning. Av de tio domar där arbetsförmågan inte befunnits vara nedsatt förekommer yttrande från försäkringsmedicinsk rådgivare i tre av målen (nr 2, 5 och 3 Vid handläggning av ärenden om sjukpenning ska handläggaren konsultera en försäkringsmedicinsk rådgivare om handläggaren är tveksam till vad som kan utläsas av det medicinska underlaget eller om handläggaren är osäker på om underlaget behöver kompletteras. Den försäkringsmedicinske rådgivaren konsulteras då muntligt på så sätt att ett flertal ärenden diskuteras, avidentifierade, i grupp under ledning av en försäkringsspecialist. Den försäkringsmedicinske rådgivarens roll vid dessa gruppsittningar är inte att göra bedömningar i de enskilda ärendena utan att svara på allmänna frågor som handläggaren ställer, exempelvis kan han eller hon svar på vad en viss medicinsk term betyder eller hur en sjukdom som inte nämns i Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslut vanligtvis påverkar funktionsförmågan. Om den försäkringsmedicinska rådgivaren vid detta möte skulle tillföra det specifika ärendet en sakuppgift ska ett formellt yttrande inhämtas från honom eller henne. Detta yttrande ska sedan kommuniceras den försäkrade före beslut (jfr Vägledning 2004:2, version 15, avsnitt 15.2 15.4).

6 (42) 7). Enligt Försäkringskassans mening kan man inte dra slutsatsen att förekomsten av yttrande från försäkringsläkare i någon högre grad skulle påverka utgången av målet. Slutligen uppkommer frågan om det finns en viss typ av diagnos som är överrepresenterad i de domar där kammarrätterna funnit arbetsförmågan nedsatt i förhållande till den reguljära arbetsmarknaden. Av de nio domar där arbetsförmågan bedömts vara nedsatt rör sex domar (nr 11, 12, 13, 16, 17 och 22) olika typer av psykiska besvär medan tre domar (10, 14 och 15) rörde besvär i knä, tumme och buksmärta/migrän/ljumskbråck. Vad gäller de sex domar där kammarrätterna funnit att de försäkrade p.g.a. psyksiska besvär inte kunnat arbeta på den reguljära arbetsmarknaden har ny medicinsk utredning åberopats i kammarrätten i tre av målen. Förvaltningsrätterna hade i alla de sex målen avslagit de försäkrades överklaganden. De tio domarna i vilka arbetsförmågan inte bedömts vara nedsatt rör besvär i rygg (tre domar), axelbesvär (två domar), fibromyalgi (två domar), artros i fotled (en dom), ledbesvär (en dom) samt utmattningsdepression (en dom). Det kan konstateras att personer med psykiska besvär av kammarrätterna i alla fall utom ett ansetts sakna arbetsförmåga på den reguljära arbetsmarknaden 4. 2.2.2 Tillämpning av särskilda skäl för fortsatt prövning mot det egna arbetet Kammarrätterna har hittills meddelat fem domar (nr 20-24) i vilka prövats om särskilda skäl föreligger för fortsatt prövning av arbetsförmågan mot det ordinarie arbetet. I fyra av dessa domar (nr 21-24) har särskilda skäl inte ansetts föreligga. I en dom (nr 24) har även oskälighetsrekvisitet prövats. Den dom (nr 20) i vilken särskilda skäl ansågs föreligga har överklagats till Regeringsrätten av Försäkringskassan. Om man bortser från den dom som överklagats till Regeringsrätten av Försäkringskassan ligger kammarrätternas tillämpning av särskilda skäl i linje med förarbetsuttalandena. I en av domarna ansåg förvaltningsrätten att det var möjligt att utvidga särskilda skäl till att även avse situationen då ett byte av arbete skulle påverka den försäkrade menligt. Kammarrätten ansåg dock, med hänvisning till förarbetena, att denna situation inte utgjorde särskilda skäl (nr 22). Att kammarrätterna hittills i endast fem domar prövat frågan om särskilda skäl kan ha flera förklaringar. En förklaring är att det inte finns anledning att pröva om särskilda skäl föreligger för att skjuta upp prövningen mot den reguljära arbetsmarknaden om personen ifråga anses ha nedsatt arbetsförmåga gentemot den reguljära arbetsmarknaden. Inte heller blir det aktuellt att pröva om särskilda skäl föreligger om den försäkrade haft nedsatt arbetsförmåga under 365 dagar. Vidare blir

7 (42) en prövning av särskilda skäl inte aktuell för den som är arbetslös. Den som är arbetslös på halvtid ska, vad avser den del arbetslösa delen, inte bedömas mot särskilda skäl utan direkt mot den reguljära arbetsmarknaden. 2.2.3 Tillämpning vid fortsatt sjukpenning Hittills har det meddelats sex kammarrättsdomar (nr 30-35) som rör fortsatt sjukpenning. I fyra av de sex domarna (nr 30-31 och 34-35) har kammarrätterna funnit att synnerliga skäl för fortsatt sjukpenning inte förelegat. I dessa mål led de försäkrade av svår depression, paranoid schizofreni och polycystisk njursjukdom. En person led av ångest, huvudvärk och alkoholmissbruk. I ett mål (nr 32) fann kammarrätten att synnerliga skäl förelåg för fortsatt sjukpenning för en person som led av växande aneurysmer (åderbråck i hjärnan) medan en försäkrad, som led av mycket svår epilepsi, beviljades fortsatt sjukpenning med stöd av de nya bestämmelser ( allvarlig sjukdom ) som trädde i kraft den 15 januari 2010 (nr 33). Det kan noteras att kammarrätten i Göteborg meddelat två domar (Nr 33 och 35) i vilken den kommit fram till olika slutsatser om vilken lydelse av lagen som ska tillämpas för tid som avser period före den 1 januari 2010. Försäkringskassan anser att det av den aktuella författningsändringen (SFS 2009:1531) följer att den nya lydelsen ska tillämpas först för tid fr.o.m. den 1 januari 2010. Försäkringskassan har dock inte överklagat den kammarrättsdom enligt vilken den nya lydelsen även ska tillämpas för tid före detta efter datum eftersom målet inte bedömts vara av sådan beskaffenhet att prövningstillstånd skulle meddelas i Regeringsrätten. Att så få domar om fortsatt sjukpenning hittills har meddelats kan ha flera orsaker. En orsak kan vara att de 914 dagarna med sjukpenning (365 dagar) och förlängd sjukpenning (550 dagar) tog slut som tidigast den 2 januari 2010. Först därefter har många försäkrade haft anledning att ansöka om fortsatt sjukpenning. Eftersom kraven för att få fortsatt sjukpenning har mildrats genom lagstiftning som trädde i kraft den 15 januari 2010 - det räcker nu att allvarlig sjukdom föreligger - torde en högre andel av begäran om fortsatt sjukpenning beviljas av Försäkringskassan vilket naturligtvis också påverkar antalet domstolsprocesser avseende denna förmån. De ärenden i vilka avslag meddelats med stöd av de nya bestämmelserna har ännu inte nått kammarrätterna. 3. Uppdraget vad avser sjukersättning 3.1 Regelverket Från och med den 1 juli 2008 gäller att rätt till sjukersättning beviljas när arbetsförmågan kan anses stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel. I prop.

8 (42) 2007/08:136 anges följande angående begreppet stadigvarande. Utgångspunkten för förslaget är att så många människor som möjligt ska ges förutsättningar att försörja sig själva genom förvärvsarbete. Sjukersättning ska därför i fortsättningen endast komma ifråga om den försäkrades arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt. Det måste således röra sig om kroniska sjukdomar och irreversibla skador där ytterligare medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering inte bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga eller att den arbetsförmåga som finns kan förbättras. Bedömningen av om arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt eller om ytterligare rehabilitering kan leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga måste utgå från den kunskap som är tillgänglig vid prövningstillfället. Till skillnad mot vad som gäller vid sjukpenning ska det inte vara möjligt att bevilja aktivitetsersättning eller sjukersättning till dess att en lönebidragsanställning eller en liknande anställning blir tillgänglig för den försäkrade. Andra faktorer än nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom ska inte kunna påverka rätten till ersättning. Vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska därför inte längre den försäkrades ålder, bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter beaktas. Enligt övergångsbestämmelserna till 7 kap. 1 AFL punkt 7 kan varaktig sjukersättning beviljas enligt de äldre bestämmelserna om det gäller prövning av rätten till ersättning fr.o.m. en tidpunkt före ikraftträdandet. Fortsatt sjukersättning kan enligt punkt 8 av övergångsbestämmelserna beviljas att utgå enligt de äldre bestämmelserna i sammanlagt högst 18 månader, längst t.o.m. december 2012, i det fall den tidsbegränsade sjukersättningen upphör vid utgången av juni månad 2008 eller avser en period som har påbörjats eller beslutats före och upphör efter ikraftträdandet. 3.2 Resultat Under perioden den 1 januari 2010 - den 4 oktober 2010 har det meddelades totalt 20 kammarrättsdomar avseende denna del av uppdraget. 3.2.1 Stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan Hittills har 12 domar meddelats där de regler som gäller för sjukersättning fr.o.m. den 1 juli 2008 tillämpats, sju bifall och fem avslag I sju av kammarrättsdomarna (nr 40-46) har arbetsförmågan ansetts vara stadigvarande nedsatt. Kravet på att rehabiliteringsåtgärder inte ska bedömas kunna förbättra arbetsförmågan synes genomgående ha beaktats. Kammarrätterna har inte motiverat något avgörande med att hänsyn tagits till den försäkrades höga ålder, utbildning eller övriga omständigheter som enligt förarbetena inte ska beaktas. Försäkringskassan har överklagat respektive kommer att överklaga två av de sju domar (nr 42 och 45) där arbetsförmågan ansetts vara stadigvarande nedsatt. Ett prejudikatintresse bedöms finnas i frågan om en sjukdom som går i skov kan anses uppfylla kravet på en stadigvarande nedsättning. Vidare är frågan om sjukdomen

9 (42) fibromyalgi uppfyller kravet på stadigvarande nedsättning intressant eftersom det saknas vetenskapligt stöd för att anse att sjukdomen regelmässigt nedsätter arbetsförmågan för överskådlig tid. I en av de sju bifallsdomarna (nr 46) har Försäkringskassan ändrat inställning under processföringen och medgett bifall med stöd av nytt utlåtande från den försäkringsmedicinske rådgivaren. Övriga bifallsdomar har inte bedömts innehålla något prejudikatintresse utan utgjorts av bedömningar i enskilda fall. I de fem domar (nr 50-54) där den försäkrade nekats varaktig sjukersättning har motiveringen varit att det medicinska underlaget inte styrker en stadigvarande nedsättning, att rehabiliteringsmöjligheterna bedömts inte vara uttömda och/eller att arbetsförmåga finns i annat arbete på arbetsmarknaden 3.2.2 Tillämpningen av övergångsbestämmelserna Prövningen enligt de nya reglerna sker i två steg så länge övergångsbestämmelserna är tillämpliga. Om övriga rekvisit i 7 kap. 1 AFL är uppfyllda prövas först om arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt. Om utredningen inte visar att arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt prövas i nästa steg om arbetsförmågan kan anses vara nedsatt för en viss tid. Åtta domar (nr 60-67) har bifallits med stöd av övergångsbestämmelserna. I de flesta dvs. sex stycken har beviljats de maximala 18 månader. Den slutsats som kan dras efter genomgången av kammarrätternas avgöranden är att begreppet stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan tillämpas i enlighet med de riktlinjer som anges i förarbetena. Domstolarna har också beaktat att rehabiliteringsmöjligheterna ska vara uttömda innan varaktig sjukersättning beviljas. Kammarrätter har vidare tillämpat övergångsbestämmelserna generöst eftersom tidsbegränsad ersättning oftast beviljas i maximala 18 månader.

10 (42) 4. Bilagan Innehållsförteckning DOMAR RÖRANDE SJUKPENNING... 13 Metod...13 Domar avseende tillämpningen av begreppet reguljära arbetsmarknaden avslag begäran om sjukpenning - för...13 1. en 53-årig man med svåra rygg- och axelbesvär och som tidigare arbetat som bilmekaniker...13 2. en 53-årig kvinna som led av tendinit och kronisk muskelvärk och som tidigare arbetat som städerska samt genomgått arbetslivsinriktad rehabilitering med arbetsträning utan framgång...14 3. en 34-årig kvinna som arbetat som undersköterska i hemsjukvården och som vid en trafikolycka ådragit sig smärtor i nacke, rygg, höger tumme och knäled...14 4. en 62-årig man med posttraumatisk artros höger fotled...15 5. en 63-årig arbetslös kvinna som led av fibromyalgi...15 6. en 45-årig man som led av lumbago, spinalstenos flera nivåer i ländryggen...16 7. en 48-årig kvinna med diagnosen fibromyalgi och en anställning på halvtid i ett kontorsarbete. Kvinnan uppbar halv sjukersättning...17 Domar avseende tillämpningen av begreppet reguljära arbetsmarknaden bifall begäran om sjukpenning - för...17 10. en 65-årig man med knäbesvär. Mannen var beroende av kryckor för att kunna förflytta sig...17 11. en 60-årig man med diagnoserna personlighetsstörning UNS, dystymi, posttraumatiskt stressyndrom, ryggvärk och astma...18 12. en 22-årig man med ångest, depression och ospecificerad personlighets-störning...18 13. en 49-årig man med svårt posttraumatiskt stressyndrom med mardrömmar, generell ångest samt panikångestattacker...19 14. en 47-årig kvinna med diagnoserna buksmärta, IBS (irriterad tjocktarm), migrän och ljumskbråck...20 15. en 57-årig man med diagnosen tumartros...20 16. en 43-årig man med cervikalgi (smärtor i nacken) som han ådragit sig vid en bilolycka och ospecifika psykiska besvär till följd av olyckan...21 17. en 24-årig kvinna med depression...21 Domar avseende tillämpningen av särskilda skäl att inte pröva arbetsförmågan mot arbete på den reguljära arbetsmarknaden för...22 20. en 63-årig kvinna med axelbesvär. Kvinnan hade arbete i restaurantbranschen...22 21. en 62-årig man med diagnoserna diskbråck i ländrygg, ryggsjukdom stenos samt högt blodtyck. Mannen arbetade som vårdare inom omsorgen...23 23. en 56-årig kvinna med utmattningsdepression. Kvinnan var sjukskriven halvtid från sin anställning som mediesäljare på en tidnings annonsavdelning....24 24. en 51-årig kvinna med diagnosen impingement i höger axel. Kvinnan arbetade halvtid som kassörska och var arbetslös på resterande del...25 Domar avseende tillämpningen av reglerna om fortsatt sjukpenning för...25 30. en 46-årig man som led av paranoid schizofreni...25 31. en 60-årig man som led av ångest, huvudvärk, artros i vänster knäled, ryggbesvär och alkoholmissbruk...26

11 (42) 32. en 56-årig kvinna som drabbats av hjärnblödning och där läkarna fann ett pulsåderbråck i hjärnan som alltjämt växte...26 33. en 38-årig kvinna som led av allvarlig epilepsi med ett stort antal dagliga attacker...27 34. en 43-årig man med polycystisk njursjukdom...28 35. en 45-årig kvinna som led av depression, ångest, diabetes och högt blodtryck...28 Länsrättsdomar meddelade under 2009...29 Domar avseende begreppet arbete på den reguljära arbetsmarknaden...29 Domar avseende fortsatt sjukpenning...29 Länsrätts- och förvaltningsrättsdomar meddelade under 2010...30 Domar avseende begreppet arbete på den reguljära arbetsmarknaden...30 Domar avseende fortsatt sjukpenning...30 DOMAR RÖRANDE SJUKERSÄTTNING... 31 Metod...31 Domar avseende rekvisitet stadigvarande nedsatt arbetsförmåga - bifall vid prövning - för...31 40. en 60-årig kvinna med en kronisk astma sedan 25 år tillbaka och mycket infektionskänslig...31 41. en 49-årig kvinna som drabbats av ALS och varit sjukskriven sedan 2004...32 42. en 43-årig kvinna som sedan 13 år tillbaka led av en sjukdom - Sjögrens syndrom - som går i skov...32 43. en 47-årig man som hade ett svårt och terapiresistent posttraumatiskt stressyndrom med ångest, koncentrationsproblem, sömnbesvär, depressiva besvär, dubbelsidig hörselnedsättning, svår tinnitus och nedsatt syn på ett öga...33 44. en 60-årig man som vid ansökan om sjukersättning påbörjat medicinering mot depression och remitterats till beroendeklinik för sitt spelberoende...33 45. en 53-årig kvinna med fibromyalgi och stressutlösta symtom såsom högt blodtryck, magsmärtor, sömnproblem och nedstämdhet...34 46. en 41-årig kvinna med ett långvarigt alkoholmissbruk...34 Domar avseende rekvisitet stadigvarande nedsatt arbetsförmåga - avslag - för...34 50. en 54-årig man som hade en kronisk hjärtsjukdom och artros i armar och axlar vilket medförde nedsatt rörlighet i vänster axel. Han hade även psykiska besvär och var analfabet...34 51. en 58-årig kvinna som led av biverkningar från medicin mot kronisk leukemi...35 52. en 61-årig man som arbetade som rörmokare och hade en amputationsskada i höger hand. Han saknade höger tumme och delar av pekfingret...35 53. en 41-årig kvinna i anledning av tillkommande nedsatt arbetsförmåga p.g.a. fibromyalgi...36 54. en 41-årig kvinna med psykiska problem i form av bl.a. ångest och koncentrationssvårigheter36 Domar avseende bifall med stöd av övergångsbestämmelserna för...37 60. en 44-årig kvinna med kroniskt smärttillstånd och myalgi sedan tio år tillbaka - fråga om ersättningsperiodens längd...37 61. en 39-årig kvinna som hade besvär i buken efter en operation och hade utvecklat ett kroniskt smärttillstånd med led- och muskelbesvär...37 62. en 46-årig kvinna som led av nack- skuldermyalgi och cervicobrachialt syndrom...37 63. en 36-årig kvinna med lågaktiv reumatoid artrit...38 64. en 33-årig man med anorexibesvär och personlighetsstörning...38 65. en 56-årig kvinna med kvarstående besvär efter frakturer på vänster hand och höger arm som nedsatte arbetsförmågan i ett fysiskt lättare arbete...38 66. en 39-årig kvinna med depression...39

12 (42) 67. en 52-årig kvinna med fibromyalgi och kognitiva störningar...39 Länsrättsdomar meddelade under 2009...39 Domar avseende bifall vid prövning av rekvisitet stadigvarande nedsatt arbetsförmåga...39 Domar avseende avslag vid prövning av rekvisitet stadigvarande nedsatt arbetsförmåga...40 Domar avseende bifall med stöd av övergångsbestämmelserna....40 Läns- och förvaltningsrättsdomar meddelade under 2010...41 Domar avseende bifall vid prövning av rekvisitet stadigvarande nedsatt arbetsförmåga...41 Domar avseende avslag vid prövning av rekvisitet stadigvarande nedsatt arbetsförmåga...42 Domar avseende bifall med stöd av övergångsbestämmelserna...42

13 (42) Domar rörande sjukpenning Metod För att kunna analysera rättsläget har domar där saken angetts till sjukpenning och som meddelats under perioden den 1 januari 2009 - den 31 augusti 2010 av länsrätt och förvaltningsrätt och domar som meddelats den 1 januari 2009 den 4 oktober 2010 av kammarrätt granskats. Totalt har 2 575 domar från förvaltningsrätterna och 253 domar från kammarrätterna granskats. Domar meddelade under 2010 av Förvaltningsrätten i Stockholm har inte ingått i underlaget eftersom de inte funnits tillgängliga Ingen dom avseende de nya bestämmelserna rörande sjukpenning har ännu meddelats av Regeringsrätten. Domar har delats upp i följande grupper Tillämpning av det nya begreppet reguljär arbetsmarknaden mot vilket arbetsförmågan skall bedömas vid dag 180 i rehabiliteringskedjan. Tillämpning av begreppet särskilda skäl för att fortsätta arbetsförmågeprövningen mot det ordinarie arbetet. Fr.o.m. den 1 januari 2010 omfattar denna prövning även begreppet oskäligt. Tillämpning av fortsatt sjukpenning ( synnerliga skäl och allvarlig sjukdom, det senare fr.o.m. den 1 januari 2010.) Domar avseende tillämpningen av begreppet reguljära arbetsmarknaden avslag begäran om sjukpenning - för 1. en 53-årig man med svåra rygg- och axelbesvär och som tidigare arbetat som bilmekaniker Kammarrättens i Jönköping dom den 25 november 2009 i mål nr 1483-1485-09 Mannens behandlande läkare hade bl.a. angivit att arbetsförmågan begränsades genom smärta från nacken, speciellt vid bakåtböjning samt belastnings- och rörelsesmärta från ländryggen. Länsrätten ansåg att mannens arbetsförmåga inte var nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till ett normalt förekommande arbete. I kammarrätten gjorde Försäkringskassan gällande att mannen hade full arbetsförmåga i ett arbete där han kunde växla mellan att sitta, stå och gå.

14 (42) Kammarrätten ansåg att utredningen i målet inte visade annat än att mannen hade förmåga att försörja sig genom arbete på den reguljära arbetsmarknaden. 5 2. en 53-årig kvinna som led av tendinit och kronisk muskelvärk och som tidigare arbetat som städerska samt genomgått arbetslivsinriktad rehabilitering med arbetsträning utan framgång Kammarrättens i Göteborg dom den 14 december 2009 i mål nr 6147-09 Länsrätten ansåg, efter att i domskälen redogjort för Regeringsrättens tolkning av begreppet normalt förekommande arbete (RÅ 2008 ref 15), att kvinnans arbetsförmåga endast kunde tillvaratas efter betydande anpassningar av ett arbete och att hennes arbetsförmåga därför skulle anses nedsatt i ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden och gav henne sjukpenning. I överklagande till kammarrätten angav Försäkringskassan att kvinnans arbetsförmåga var nedsatt i förhållande till arbeten som belastade axlar och armar men att arbetsförmågan inte kunde bedömas vara nedsatt sett till hela den reguljära arbetsmarknaden. Kammarrätten konstaterade att behandlande läkares bedömning av arbetsförmågan gjorts mot hennes tidigare arbete som städerska och inte mot ett förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden eller annat lämpligt arbete som är tillgängligt. Den försäkringsmedicinske rådgivaren ansåg att det medicinska underlaget inte styrkte nedsättning av arbetsförmågan i förhållande till den reguljära arbetsmarknaden. Kammarrätten fann att Försäkringskassan hade haft fog för att vägra kvinnan sjukpenning. Kvinnan överklagade kammarrättens dom till Regeringsrätten som inte beviljade prövningstillstånd. 3. en 34-årig kvinna som arbetat som undersköterska i hemsjukvården och som vid en trafikolycka ådragit sig smärtor i nacke, rygg, höger tumme och knäled Kammarrättens i Jönköping dom den 28 maj 2010 i mål nr 3164-09. Av den medicinska utredningen framgick att kvinnan inte kunde utföra arbetsuppgifter med extrem belastning på rygg, ben och axlar. Kvinnan klarade inte heller statiska arbetsuppgifter eller arbetsuppgifter som var tunga för armar, axlar och rygg. Länsrätten fann att även om kvinnans nuvarande anställning inom hemsjukvården till viss del var anpassad efter hennes besvär borde det finnas mindre belastande arbeten på den reguljära arbetsmarknaden. Kammarrätten fann vid en samlad bedömning att utredningen inte gav stöd för att kvinnans arbetsförmåga var nedsatt p.g.a. sjukdom med minst en fjärdedel i 5 Kammarrätten anförde att begreppet normalt förekommande arbete ändrats till arbete på den reguljära arbetsmarknaden sedan länsrätten meddelade sin dom och att den nya lydelsen skulle tillämpas enligt övergångsbestämmelserna.

15 (42) förhållande till ett på den reguljära arbetsmarknaden förekommande arbete och nekade sjukpenning. 4. en 62-årig man med posttraumatisk artros höger fotled Kammarrättens i Jönköping dom den 28 maj 2010 i mål nr 475-10. Mannen hade fallit från en byggnadsställning och ådragit sig frakturer och en neurologiska skada i form av s.k. droppfot. Han hade sedan tidigare en whiplashskada och en felläkt fraktur i vänster handled. Whiplashskadan gav huvudvärk. Enligt behandlande läkare var mannens arbetsförmåga begränsad vid ensidigt stående och gående som innebar långvarig belastning samt vid andra aktiviteter som belastade foten. Mannen hade i samtal med sin arbetsterapeut bl.a. uppgivit att smärtan var ständigt närvarande och att den påverkade alla i vardagen förekommande aktiviteter, även de mest grundläggande. Smärtan påverkade hans sömn och han kunde inte städa eller handla själv. Enligt arbetsterapeuten borde en rimlighetsbedömning göras med avseende på mannens förutsättningar att motsvara arbetsmarknadens krav. Arbetsterapeuten framhöll att mannen hade nära till den allmänna pensionsåldern och befann sig i en socialt och arbetsmarknadsmässigt utsatt situation. Länsrätten fann mot bakgrund av de diagnoser som behandlande läkare ställt samt mannens uppgifter i samtal med arbetsterapeuten att mannens arbetsförmåga var helt nedsatt i förhållande till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Länsrättens ordförande var skiljaktig och framhöll att behandlande läkare anfört att det inte fanns hinder för mannen att stå till arbetsmarknadens förfogande om ett lämpligt arbete kunde erbjudas honom. Enligt ordföranden visade inte det medicinska underlaget att mannens besvär satte ned hans arbetsförmåga i ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Enligt kammarrätten framgick det av behandlande läkares intyg att de diagnoser som orsakade nedsättning av mannens arbetsförmåga var tillstånd efter en steloperation av höger fot/fotled och smärtor i höger fot/fotled. Mot bakgrund av detta intyg och vad som i övrigt framgick av den medicinska utredningen fann kammarrätten att mannens arbetsförmåga inte var nedsatt med minst en fjärdedel i ett arbete som inte belastade höger fot och fotled. Mannen hade därför inte rätt till sjukpenning. Mannen överklagade kammarrättens dom till Regeringsrätten som inte beviljade prövningstillstånd. 5. en 63-årig arbetslös kvinna som led av fibromyalgi Kammarrättens i Jönköping dom den 29 september 2010 i mål nr 2073-10. En distriktsläkare bedömde att sjukdomen begränsade kvinnan genom daglig värk samt trötthet. Kvinnans arbetsförmåga bedömdes vara helt nedsatt. En annan läkare gjorde bedömningen att hon var helt arbetsoförmögen mot bakgrund av ålder,

16 (42) utbildning och aktuell sjukdom. Vidare angavs att arbetsförmågan var helt nedsatt av medicinska skäl oavsett arbete. Den försäkringsmedicinske rådgivaren kom till motsatt slutsats; svårighetsgraden av symtomen var låg och medförde endast marginell aktivitetsbegränsning i aktiviteter utan uttalad fysisk belastning. Förvaltningsrätten fann vid en sammantagen bedömning att det saknades anledning att frångå behandlande läkares bedömning av kvinnans arbetsförmåga och beviljade sjukpenning. Kammarrätten redogjorde bl.a. för ett läkarutlåtande utfärdat av en specialist i allmän psykiatri. Enligt utlåtandet förelåg ingen nedsättning av arbetsförmågan av psykiatriska, medicinska skäl. Av utlåtandet framgick att kvinnan hade slutat sin tidigare anställning p.g.a. en konflikt. Kammarrätten fann mot bakgrund av den medicinska utredningen och vad som framkommit om kvinnans arbetsförhållanden att arbetsförmågan inte var nedsatt med minst en fjärdedel i ett lättare och anpassat arbete på arbetsmarknaden. Försäkringskassan hade därför haft fog för sitt beslut att inte bevilja sjukpenning. 6. en 45-årig man som led av lumbago, spinalstenos flera nivåer i ländryggen Kammarrättens i Sundsvall dom den 4 oktober 2010 i mål nr 1506-10 En arbetsterapeut uppgav att mannen hade domningar, ständig värk och känselbortfall i båda benen och att det förelåg risk för att mannen skulle falla och besvären förvärrades vid all form av belastning. Mannen hade svårt att stå, gå och sitta. Besvären gjorde att mannen hade svårt att knyta skor, ta på strumpor samt att ta upp saker från golvet. Mannen klarade inte att städa eller att handla. Behandlande läkare angav att varje överbelastning kunde vara skadlig för patientens hälsa och att mannen inte kunde sitta eller stå mer än tio minuter. Den behandlande läkaren bedömde att mannen absolut inte kunde klara ett fysiskt arbete på hela arbetsmarknaden. Förvaltningsrätten ansåg att den behandlande läkarens intyg för den aktuella perioden inte på ett tydligt sätt beskrev på vilket sätt besvär satt ned arbetsförmågan i ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Undersökningsfynden och aktivitetsbegränsningarna var också sparsamt beskrivna. Förvaltningsrätten fann dock, med främst med hänvisning till utlåtandet från arbetsterapeuten, att det var svårt att se vilken typ av arbeten som mannen skulle kunna klara, ens till någon del. Någon utredning i form av ett yttrande från försäkringsmedicinsk rådgivare som motsade den bedömning som gjorts i de medicinska underlagen fanns heller inte. Förvaltningsrätten fann därför att mannen visat att sjukdomsbesvären i ryggen satt ned hans arbetsförmåga helt i förhållande till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Förvaltningsrättens ordförande var skiljaktig och ansåg att den medicinska utredningen inte visade att arbetsförmågan var nedsatt i ett lättare arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

17 (42) Kammarrätten fann att den medicinska utredningen i målet inte visade att arbetsförmågan varit nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till ett lättare arbete på den reguljära arbetsmarknaden och biföll Försäkringskassan överklagande. 7. en 48-årig kvinna med diagnosen fibromyalgi och en anställning på halvtid i ett kontorsarbete. Kvinnan uppbar halv sjukersättning Kammarrättens i Jönköping dom den 5 juli 2010 i mål nr 3835-09 Kvinnans behandlande läkare uppgav att kvinnan hade svår värk i större delen av kroppen och att värken förvärrades vid minsta belastning. Det nuvarande arbetet var mycket anpassat och fysiskt mycket lätt. Trots detta klarade kvinnan inte att arbeta mer än två timmar om dagen. Hon klarade inte att arbeta mer än 25 procent i något annat på arbetsmarknaden förekommande arbete. Den försäkringsmedicinske rådgivaren ansåg att kvinnans arbetsförmåga var maximalt nedsatt till hälften och att hon kunde arbeta fyra timmar om dagen i ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Länsrätten fann med hänsyn till den behandlande läkarens uttalanden att kvinnan var berättigad till halv sjukpenning. Ordföranden var skiljaktig och fann med hänvisning till den försäkringsmedicinske rådgivarens yttranden att kvinnans arbetsförmåga inte var nedsatt med minst en fjärdedel. Kammarrätten fann med hänvisning till den medicinska utredningen och vad som framkommit om kvinnans arbetsförhållanden att kvinnans arbetsförmåga inte var nedsatt med minst en fjärdedel i ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Hon var därför inte berättigad till sjukpenning. Kvinnan överklagade till Regeringsrätten som inte beviljade prövningstillstånd. Domar avseende tillämpningen av begreppet reguljära arbetsmarknaden bifall begäran om sjukpenning - för 10. en 65-årig man med knäbesvär. Mannen var beroende av kryckor för att kunna förflytta sig. Kammarrättens i Jönköping domar den 5 mars 2010 i mål nr 471-473-10 Länsrätten ansåg att ett lämpligt arbete för mannen skulle innehålla betydande anpassningar vad gällde arbetsplatsens utformning, arbetstakt och arbetsuppgifter och att ett sådant arbete inte var att betrakta som ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Försäkringskassan överklagade domen till kammarrätten och anförde att mannens arbetsförmåga skulle bedömas mot ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden, ett begrepp som enligt förarbetena omfattade fler arbeten än det tidigare begreppet på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Bara försäkrade med betydande funktionsnedsättningar skulle anses sakna arbetsförmåga i arbeten på den reguljära

18 (42) arbetsmarknaden. Försäkringskassan ansåg att mannen inte hade en sådan betydande funktionsnedsättning. Kammarrätten ansåg, även med beaktande av att mannens arbetsförmåga skulle bedömas mot ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden, att arbetsförmågan var helt nedsatt p.g.a. sjukdom och att mannen därför var berättigad till sjukpenning. 11. en 60-årig man med diagnoserna personlighetsstörning UNS, dystymi, posttraumatiskt stressyndrom, ryggvärk och astma Kammarrättens i Sundsvall dom den 12 maj 2010 i mål nr 2449-09 Den behandlande läkaren angav att mannen var nedstämd, mycket upprörd och frustrerad samt att mannen saknade förmåga till arbete utifrån psykisk och somatisk ohälsa. Av den medicinska utredningen framgick att mannen tidigare haft ett alkoholmissbruk och att han fått avsluta en tidigare långvarig anställning p.g.a. detta missbruk. Två försäkringsmedicinska rådgivare hade gått igenom ärendet och gjort bedömningen att arbetsförmågan inte var nedsatt p.g.a. sjukdom fristående från alkoholmissbruket. Länsrätten ansåg att det medicinska underlaget inte visade att mannens arbetsförmåga var nedsatt p.g.a. sjukdom med minst en fjärdedel i förhållande till ett lätt och rörligt arbete på den reguljära arbetsmarknaden. I kammarrätten åberopade mannen en journalanteckning från en psykiatrisk klinik. Denna journalanteckning var daterad cirka åtta månader efter den tidpunkt fr.o.m. vilken rätten till sjukpenning skulle prövas. Av journalanteckningen framgick att mannen haft kontakt med psykiatrisk klinik de senaste 18 månaderna. Vidare framgick att hans värkbesvär blev sämre när han mådde psykiskt sämre. Arbetsförmedlingen menade att mannens hälsotillstånd var för dåligt för att man skulle kunna hjälpa honom. Läkaren bedömde att det var helt hopplöst att mannen kunde komma tillbaka till arbetsmarknaden. En viktig orsak till detta var mannens personlighetsstörning som gjorde det svårt för äldre personer att fungera i ett arbete. Läkaren rekommenderade att mannen skulle få hel förtidspension. Kammarrätten anförde att behandlande läkare i flera intyg hävdat att mannens funktionsförmåga var sänkt på grund av värk, långdragen depressiv problematik och posttraumatiskt stressyndrom och att detta innebar att mannen saknade arbetsförmåga i alla former av arbete. Denna slutsats vann stöd i den försäkringsmedicinska utredning som gjorts avseende mannen. Kammarrätten ansåg att det saknades anledning att frångå behandlande läkares bedömning. Mannens arbetsförmåga var helt nedsatt i förhållande till arbete på den reguljära arbetsmarknaden och mannen beviljades hel sjukpenning. 12. en 22-årig man med ångest, depression och ospecificerad personlighetsstörning Kammarrättens i Jönköping dom den 24 maj 2010 i mål nr 3147-09 I det medicinska underlaget uppgav den behandlande läkaren att mannen nyligen separerat från sin flickvän och att mannen tidigare hade haft problem med

19 (42) separationer. Mannens arbetsförmåga sett till universitetsstudier bedömdes vara helt nedsatt. I ett utlåtande av en annan läkare angavs att mannen led av sömnstörning, oförmåga att ta initiativ samt socialfobiska yttringar. Den försäkringsmedicinske rådgivaren ansåg att utredningen inte visade en psykisk funktionsstörning av den graden att arbetsförmågan var helt nedsatt i förhållande den reguljära arbetsmarknaden. Länsrätten ansåg att de relevanta medicinska underlagen var mycket knapphändiga när det gällde beskrivningar av omständigheter som visade nedsatt arbetsförmåga i förhållande till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Att mannen haft besvär före den aktuella perioden och därefter, med bl.a. vård på sjukhus var inte av någon avgörande betydelse för bedömningen. Länsrätten ansåg det därför inte vara klarlagt att mannens arbetsförmåga var nedsatt under den aktuella tiden. Kammarrätten fann att även om det fanns vissa brister i utredningen fanns det inte skäl att frångå behandlande läkare bedömning att arbetsförmågan var nedsatt i förhållande till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden och mannen beviljades därför hel sjukpenning. 13. en 49-årig man med svårt posttraumatiskt stressyndrom med mardrömmar, generell ångest samt panikångestattacker Kammarrättens i Göteborg dom den 25 maj 2010 i mål nr 7586-7587-09 En distriktsläkare uppgav att funktionsförmågan begränsades genom att ångesten gjorde det svårt för mannen att vara ute bland folk. Han led också av ljudkänslighet, koncentrationssvårigheter, sömnsvårigheter och nedstämdhet. Bedömningen av den försäkringsmedicinska rådgivaren var att de angivna funktions- och aktivitetsbegränsningarna inte styrkte nedsättning av arbetsförmågan i ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Ytterligare en försäkringsmedicinsk rådgivare hade granskat ärendet och gjort bedömningen att arbetsförmågan inte var nedsatt. Länsrätten framhöll att den distriktsläkare som gjort bedömningen att arbetsförmågan varit helt nedsatt för den aktuella perioden framförallt redogjort för mannens bakgrund och de slutsatser andra läkare dragit. I målet fanns andra medicinska underlag men dessa avsåg andra perioder än den nu aktuella. Ett av läkarintygen var utfärdat efter det att mannen lagts in på psykiatrisk klinik och även efter det att han beviljats sjukpenning av Försäkringskassan. De läkarintyg som var utfärdade under den aktuella perioden visade, enligt länsrätten, inte att mannens arbetsförmåga var nedsatt i sådan omfattning att han var berättigad till sjukpenning. De läkarintyg som utfärdats därefter och som visade att mannens psykiska hälsa försämrats visade, enligt länsrätten, inte att mannens arbetsförmåga varit nedsatt i förhållande till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden under den aktuella tiden. Kammarrätten redogjorde för en journalanteckning från en psykiatrisk akutmottagning. I journalanteckningen hade följande diagnoser ställts: posttraumatiskt stressyndrom, recidiverande depression, svår episod med psykotiska symtom. Remiss hade utfärdats till traumaenheten med önskemål om prioritering.

20 (42) Kammarrätten fann vid en sammantagen bedömning att mannens arbetsförmåga varit helt nedsatt i förhållande till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden under den aktuella perioden och beviljade hel sjukpenning. 14. en 47-årig kvinna med diagnoserna buksmärta, IBS (irriterad tjocktarm), migrän och ljumskbråck Kammarrättens i Sundsvall dom den 2 juni 2010 i mål nr 643-10 Kvinnan hade uppburit sjukpenning sedan oktober 2005 och Försäkringskassan hade beslutat att inte betala ut sjukpenningen fr.o.m. maj 2009. Den behandlande läkaren bedömde att kvinnans saknade arbetsförmåga i ett arbete som var normalt förekommande på arbetsmarknaden under den aktuella perioden och angav vidare att kvinnan gått ned mycket i vikt, hade krampliknande smärtor och problem med förstoppning. Hon mådde dessutom illa och hade ingen aptit vilket gav en allmän trötthet och viktnedgång med svaghetskänsla. Länsrätten ansåg att det saknades en närmare beskrivning av arbetsförmågans nedsättning och att utredningen därför inte gav stöd för slutsatsen att arbetsförmågan var nedsatt med minst en fjärdedel under den aktuella perioden. Kammarrätten anförde att kvinnans hälsotillstånd inte förbättrats sedan oktober 2005 och fann av utredningen att det saknades anledning att frångå behandlande läkares bedömning att arbetsförmågan var nedsatt med minst en fjärdedel sett till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Kvinnan beviljades därför sjukpenning 15. en 57-årig man med diagnosen tumartros Kammarrättens i Jönköping dom den 16 juni 2010 i mål nr 3419-09. Den behandlade läkaren uppgav att mannen hade konstant svår värk och kraftig smärta vid användning av händerna, mest uttalat för vänster hand. Besvären var så uttalade att det även var svårt i vardagen med att sköta hygien, dra upp byxor och att borsta tänder. Länsrätten anförde att arbetstagare regelmässigt använde sina händer i de allra flesta arbetsuppgifter och att mannen därför fick anses ha stora svårigheter att utföra arbetsuppgifter i arbeten som fanns på den öppna arbetsmarknaden. Han skulle därför anses sakna arbetsförmåga i arbeten på den reguljära arbetsmarknaden. Länsrätten beviljade hel sjukpenning. Försäkringskassan överklagade till kammarrätten och uppgav bl.a. att det på den reguljära arbetsmarknaden förekom arbeten där händerna inte behövde användas kontinuerligt på ett belastande sätt. Kammarrätten framhöll att mannens behandlande läkare bedömt hans arbetsförmåga som helt nedsatt i förhållande till arbeten på den reguljära arbetsmarknaden. Även om mannen vid ett möte hos Försäkringskassan uppgivit att han förstått att han trots sina besvär kunde söka andra arbeten i avvaktan på operation utgjorde detta inte