Segelbåt, kanot och kajak. Josefine Eriksson, Nicolina Eriksson, Segelbåt En segelbåt är en båt med segel. Bland seglebåtarna kan man hitta många olika varianter och storlekar. De vanligaste är jolle, katamaran, kölbåt och trimaran. Dagens segelbåtar kan använda sig av både motor och segel eller endast segel. Segelbåtar kan benämnas som skepp eller båt beroende på storlek, om de är över 12*4 meter kallas de skepp. 1.Storsegel: Var förr det största och viktigaste seglet. På vanliga segelbåtar är det fäst vid bommen och mastens bakre sida. På de segelbåtar som har flera master är storseglet det nedre seglet på stormasten. 2. Fock: Ett triangulärt stagsegel som är fäst vid fockstaget eller förstaget(se nr. 16). Man kan dela in fockarna i självslåendefockar, hårdvindsfockarn och överlappande fockar. 3.Spinnaker: Ett segel som används vid undanvindar såsom läns (vinden rakt bakifrån) och slör (vinden snett bakifrån). Seglet är ballongliknande. 4.Skrov: En segelbåts yttersida (botten, sidor och däck). 5.Centerbord: En fena man fäller ner för att undvika/förhindra avdrift (sidlänges drift pga vinden eller vattnets strömmningar) i sidled. Vanligast på segeljollar och segelkanoter. 6.Roder: En fenaformad annordning som är fäst i segelbåtens skrov. Roderet är lodrätt placerat och rörligt. 7.Skädda: Används för att kontrollera gången i vattnet. 8.Mast: En lodrätt stolpe vid vilken man fäster segel, antenner och andra saker som behöver vara högt uppe. 9.Vantspridare: Sitter fast en bit upp i masten och håller ut vanten, detta för att kunna stöda masten i en bättre vinkel. Vantspridare är ofta är oftast gjorda i metall eller trä. 10.Vant: De vajrar och linor som stöder masten i sidled. 11.Skot: En tamp eller lina som man använder för att justera seglets ställning i förhållande till vinden. Tampen eller linan är fäst i seglets skothorn, dvs seglets bakre nedre hörn. Skoten har olika namn beroende på vilket segel den sitter på, t.ex. storskot och fockskot. 12.Bom: En stång vars ena enda är fäst vid båtens mast. I andra änden av bommen fäster man seglets skothorn. Förr tillverkades bommarna i trä och de kunde vara ihåliga eller massiva.
Idag är bommarna oftast tillverkade i glasfiber, aluminium eller kolfiberarmerad polyester och de är ihåliga. 13.se nr.8 14.Spinnakerbom: Spinnakerseglets bom. 15.Akterstag: Den vajer eller lina som stöder masten bakifrån(akterifrån). 16.Förstag: Den vajer eller lina som stöder masten längsledes (från fören till masten). 17.Kick: Är till föra att förhindra att bommen åker uppåt. Annordningen är fäst mellan bommen och vid mastfoten. Kanot Den öppna kanot paddlas med enkelpaddel, alltså man har bara ett blad i ena ändan. Paddlarna sitter ute i ändorna av kanoten eftersom kanoten är som smalast där och ger en bekväm paddelföring Kanoten passar bäst på mindre sjöar och vattendrag där det är relativt lugnt och vågorna är små Den är lätt att kliva ur för att vada och lyfta förbi olika hinder Kanoterna byggdes traditionellt av björknäver på ett ramverk av tunna trälister En typisk nutida turistkanot är drygt 5 meter lång, ca 90 cm b Kajak En kajak är ett slags täckt kanot med en eller flera sittbrunnar. I en kajak sitter man på en sits i botten av kajaken, med benen utsträckta framför sig. Kajaken framförs och manövreras med en paddel som har två blad, ett i varje ände. Kajaken är ibland utrustad med roder, som manövreras med fötterna. En fast fena under akterna är en annan enklare konstruktion som ökar kajakens kursstabilitet, men också gör den mer svårsvängd. Fenan har sedan utvecklats till en skedda och gjorts höj- och sänkbar, vilket gör det möjligt att i någon mån variera kursstabiliteten efter behov. Kajakens strömlinjeform, bottenprofil och låga tyngdpunkt gör den förhållandevis trygg även i blåst och sjögång För att slippa skvätta in vatten i kajaken kan man täcka över sittbrunnen med ett kapell som tätar runt midjan på paddlaren och runt sittbrunnssargen. Därför lämpar sig kajaken bättre på större och öppna vatten med färre eller inga lyft.
Kajaker tillverkas numera vanligen i glasfiber eller plast, men det finns även mer traditionellt byggda kajaker med en stomme av trä- eller aluminiumdelar och ett hölje som kan bestå av trä, lin- eller bomullsduk, PVC eller gummi. Numera är vattentäta skott och lastluckor standard på de flesta tur-kajaker. Hur påverkas kanoten av: Längden. Om en kanot har lång vatten linje blir den snabbare, mer lättdirven och kursstabil. Om en stor del av kanoten är ovanför vattnet utsätts den för vind och vågor i onödan.. Bredden. Ju bredare kanoten är desto stadigare men långsammare blir den. Bottenprofil / snabbhet. Rundbottnade kanoter är snabbare än flatbottnade, eftersom mindre del av kanoten rör vid vattnet och därmed minskar friktionen. Bottenprofil / stabilitet. Flatbottnade kanoter är stabilare än rundbottnade och vickar inte lika mycket i lugna vatten. När det är mera sjögång är de rundbottnade kanoterna mer stabila eftersom de flatbottnade lutar med vattenytan. http://www.kanotguiden.se/xsvaljak/index.htm http://sv.wikipedia.org/wiki/kajak http://sv.wikipedia.org/wiki/kanot http://sv.wikipedia.org/wiki/kanadensare http://sv.wikipedia.org/wiki/segelb%c3%a5t Seglings och paddlings teknik (Sebastian Edén & John Henriksson) Kanotpaddling En kanot ( Indiankanot ) paddlas vanligtvis av två personer där den främre fungerar som motorn och takthållaren medan den bakre i första hand är styrman. Personerna paddlar i regel alltid på varsin sida om kanoten. Paddlarna som används har ett blad i ena ändan och ett handtag i andra och längden varierar på basis av paddlarens längd. Man skall undvika onödiga sidbyten när man paddlar men dock byta sida om man blir trött i armarna. Främre paddlaren: Eftersom dennas uppgift är fart- och takthållning i första hand så är tekniken lättare. Man paddlar lugnt och byter inte sida i onödan. En viktig poäng med paddel dragen är dock matt man måste komma ihåg att hålla dragen så nära kanot skrovet som möjligt för att underlätta styrmannens uppgift att hålla kanoten på rätt kurs. Det känns nästan som om man för paddeln under själva skrovet.
Bakre paddlaren: Det finns flera tekniker för att styra kanoten men den lättaste är att paddla på den motsatta sidan till vilket håll man vill att kanoten skall svänga. Detta betyder dock att man måste byta sida ofta vilket är tyngre och inte alltså att föredra. Ett annat sätt är att man drar draget längre ut på sidan vilket ger kanoten mer kraft att svänga åt det motsatta hållet. Denna teknik kräver i viss mån kraft eftersom man dessutom jobbar mot svängkraften som kommer av den främre paddlarens drag. Ett sätt att svänga den åt andra hållet är det sk. J- draget vilket betyder att man håller första halvan av draget nära skrovet och sedan skuffar paddeln vinklad utåt från skrovet. Detta gör att man skjuter bakändan av kanoten åt andra hållet och svänger därför åt samma håll på vilken sida man paddlar. Kajakpaddling I en kajak sitter man vanligen antingen ensam eller två men vi går igenom endast tekniken för en enmanskajak. Grundtekniken är att dragen går turvis på diverse sidor. Detta pga. Att paddeln som används har ett blad i var ända. Så långt brukar det inte uppstå problem men svårigheterna kommer när man inser att paddelbladen inte är vridna åt samma håll utan är en aning vinklade, detta för att minska vindmotståndet i det paddelblad som inte är i vattnet. Knepet är att hålla greppet i vänstra handen löst och låta paddelskaftet rulla när man justerar vinkeln med höger hand. När man stiger i kanoten bör man vara försiktig och använda antingen en paddel eller en käpp för att hålla kajaken i balans medan man flyttar sin vikt försiktigt in i kajaken. När man väl kommit så långt att man sitter ordentligt i kajaken har man redan överkommit de största svårigheterna eftersom det oftast upplevs som svårast att komma i och stiga ur kajakerna. Små justeringar i kursen sköts i regel med att man paddlar med mera kraft på den motsatta sidan mot vilken man vill svänga. Större justeringar sker genom att man endast paddlar på ena sidan och ännu grovare svängar sköts genom att tuvis backa eller bromsa med paddeln på ena sidan och paddla normalt på den andra. I likhet med kanottekniken kan man även dra ett bredare drag på ena sidan för att få mera svängkraft åt motsatt håll. Vartefter man får mera erfarenhet ökar möjligheterna att svänga och hantera kajakerna mycket och man kan även paddla kajaken sidledes genom att vinkla bladet och vispa fram och tillbaka på en sida. Segling
Segling handlar om att utnyttja vindens kraft för att sätta och hålla båten i rörelse i en vald riktning. Grundidén är att man kan segla i alla riktningar i förhållande till vinden förutom en sektor rakt mot vinden. Denna sektor varierar i storlek mellan båttyper men rör sig oftast runt +- 35-45 från vindens grundriktning. Detta försöker vi synliggöra med följande illustrering där det även finns namnen på de olika halsarna insatta. Man skall se på illustreringen som om man befann sig i båten i mitten och försöker segla utåt från mitten. Seglen är ingen ny uppfinning men deras funktion var länge svår att förklara. Förenklat sätt kan man säga att vinden har en längre väg att gå på seglets undersida jämfört med dess övre i förhållande till vindriktningen. Detta leder till ett högtryck på seglets övre sida och ett undertryck på den undre. För att kompensera undertrycket bildas ett sug efter luft neråt som ger seglets dess kraft. Det är en vanlig missippfattning att vinden skuffar båten framåt eftersom den i verkligheten suger fram båten. Eftersom seglet inte är svängt så att kraften riktas rakt framåt på båten finns behov för skrovet att ha en god egenskap att hålla kursen oavsett krafter åt sidan. Detta har lätt till olika utvecklingar men en fast köl (kölbåtar) eller ett centerbord (jollar) är det vanliga sättet. I samband med rodret på båten gör de att avdriften, dvs hur mycket båten rör sig åt fel håll med suget, minimeras. Detta har vi illustrerat enligt följande.
Detta sug gör även det att båten lutar åt motsatt håll i förhållande till vinden. Detta begrepp kallar man vanligen att båten syder. Att båten syder är ofarligt i de flesta båtar och är ett tecken på att båten har kraft i seglen och har bra fart. Sydandet är en sak som nybörjare ofta har svårt att vänja sig med men man märker ganska snabbt att det inte finns orsak för oro. För att minimera sydandet har man försett kölbåtar (båtar med en fast köl) med vikt i kölen som skall kompensera suget av seglet. När man seglar jollar fungerar ens egen kroppsvikt som motvikt. Vi har synliggjort detta med följande illustrering: Såhär långt är det själva båten som gör största delen av jobbet men personerna ombord har i huvudsak två uppgifter: 1. att styra båten i önskad riktning. 2. att skota seglen i förhållande till vinden för att få ut önskad effekt. Grundregeln för skotning är att det hela tiden skall vara drag i seglen vilket betyder att man måste skota seglen så spänt att dukarna inte börjar fladdra. Så fort seglen fladdrar förlorar de all kraft. Detta kan jämföras med att lyfta foten från gaspedalen i en bil. Undantaget är om styrmannen försöker styra i den omöjliga sektorn mot vinden då seglens skotning inte mera räcker för att få seglen att dra. För spända skot är heller inte bra eftersom kraften i seglet då drar mer åt sidan är framåt vilket leder till att båten syder onödigt mycket och förlorar fart. Vi har visat skotningen för de olika halssarna i följande bild:
Segling är inget som man lär sig på en dag, genom att läsa en bok eller genom att lyssna på teori. Man måste lära sig genom att göra. En viss grundidé kan vara bra att ha om man är vuxen men med barn är det ofta vettigast att först gå igenom några grundregler för säkerhet på land och sedan styra barnen direkt till båtarna där en instruktör kan visa på vattnet exakt vad som händer. Utrusning i segling och paddling Thotte Fuchs, Nicklas Nylund, Michaela Backman När man rör sig ute på sjön är det viktigt att veta vad man skall ha med sig. Man behöver förbereda sig för många oväntade situationer t.ex. om man faller överbord, om det blir storm eller om övriga missöden sker. Utöver grundutrustningen som finns i kajak/kanot/segelbåt behöver man:
Grundutrustning - Flytväst - Karta och kompass / sjökort - Gps - Kapell till sittbrunnen i kajaken/kanoten - Vind- och vattentäta kläder - Plastpåsar att packa torra kläder i - Paddel (extra), öskar/svamp (till paddlingen) - Kniv, rep - Toapapper - Matsäck, dricka och choklad - ordentliga vattentäta skor - Extrautrustning - Förstahjälp utrustning - Mobiltelefon - Byteskläder / varma kläder - Mössa, keps - Handskar - Solglasögon, solkräm Annat övrigt som t.ex. - kamera - kikare - anteckningsbok Övrig utrustning för längre utflykter - tält - sovsäck - liggunderlag - trangia / spritkök - bestick / tallrikar / diskmedel - vattendunkar - ficklampa - bra besättning Källor: www.drömresan.com www.kanotguiden.com
Säkerhet Erika Bergström Kajakpaddling Kallt vatten Det är en sak att paddla i vatten som är lugna en fin högsommardag och en annan sak att vara ute en tidig vårdag eller en sen höstdag, när vattnet är kallt och vinden och vågorna blir påtagliga. Även om vatten är en förusättning för att vi ska kunna paddla, utgör det paradoxalt nog en av de största riskerna. I 10-gradigt vatten överlever man i ungefär en timme, men efter bara halva tiden förlorar man förmågan att tänka klart och fungera. Rätt kläder och utrustning i kombination med väl inövad räddningsteknik är en förutsättning för att paddla när vattnet är kallt. Rätt utrustning Innan du ger dig av bör du ha funderat ut vilken utrustning som ska packas med. Rätt karta/sjökort, kompass, torra, varma kläder, lagom mycket proviant (d v s alltid lite extra i reserv), reparations- och sjukvårdsutrustning, tillräckligt med vatten och så skall man naturligtvis bära flytväst. Listan kan göras lång, men när det gäller, är det du som måste tänka till och göra en egen bedömning baserad på vilken typ av tur du ska göra. Tänk efter före Om du har tänkt igenom vilka risker du som kajakist löper och har en strategi för att hantera dessa, är dina chanser att reda ut en otrevlig situation betydligt större än om du stoppar huvudet i sanden. Prova din utrustning och tänk över din färdväg innan du sätter dig i kajaken och paddlar iväg. Att paddla kajak är inte svårare än att cykla. Efter bara en liten stund brukar känslan av instabilitet ersättas av glädjen att få möta elementen och omgivningen på deras egna villkor. När du paddlar blir du inte invaggad i falsk trygghet, som du kan bli när du sätter dig bakom ratten i en motorbåt. I kajaken är du del av omgivningen så att du på ett okomplicerat sätt kan bedöma situationer från rätt perspektiv. När det gäller havspaddling finns det några saker man bör tänka på när man planerar sin tur: Du syns inte Kajaker är svåra att upptäcka både för ögat och med radar. Som kajakist är du skyldig att följa samma sjöregler som alla andra båtar, men du kan bli påkörd även om du har rätt, så ta det säkra för det osäkra och ansträng dig lite extra för att synas väl. Ska du korsa en farled bör du se dig ordentligt omkring och korsa farleden vinkelrätt och med god fart. Kanot Flytväst Om du hamnar i kallt vatten är det risk att andningen låser sig. Det kalla vattnet mot ansiktet kan också starta en okontrollerad andning - hyperventilation - som på kort tid gör att du blir omtöcknad och i stånd till oöverlagda handlingar. Därför är det livsviktigt att du alltid har flytvästen på - och att den är knäppt - oavsett väder, vind och vattendjup. Det är viktigt att flytvästen passar bra så att du kan paddla utan hinder och att den sitter bra även när du hamnar i vattnet. Det är en fördel att testa en flytväst i vatten innan du ger dig ut i kanoten så att du vet hur den fungerar i praktiken.
Kläder skyddar Ju fler lager kläder du har på dig, desto större möjligheter har du att överleva i kallt vatten. Simma inte i onödan, utan flyt så lugnt som möjligt. Spara värme genom att hålla benen ihop, armbågarna mot sidan och armarna korsade över bröstet. Ta det varsamt När en nedkyld människa tas upp ur vattnet ska denne behandlas varsamt och som ett "passivt kolli", som absolut inte får hjälpa till själv. Vid plötslig aktivitet eller upprätt läge strömmar kallt blod från extremiteterna in mot bålen och kan innebära ytterligare nedkylning av bålen som kroppen inte klarar. Byt våta kläder mot torra, skydda den nedkylde mot vind och värm försiktigt med filt eller sovsäck. Om personen är mycket nedkyld ska uppvärmningen koncentreras till bål och huvud så att inte det kalla blodet från ben och armar kommer in till bålen och ger en köldchock. Att välta med kanoten är ingen olycka. Men det kan bli, om du inte vet hur du ska göra. Grundläggande är naturligtvis att alltid ha flytvästen på. Den som tror att han kan ta på sig flytvästen när kanoten slagit runt, lurar bara sig själv. Till och med i vattentemperaturer som normalt sett är "badvänliga", förlorar man snabbt finmotoriken i händerna, och vid längre vistelse i vattnet inträder en allmän nedkylning som sätter ned både kroppsliga och själsliga förmågor. Att försöka simma iland vid kallt vatten och mer än en kort sträcka efter en kapsejsning är oftast ingen bra idé, eftersom kroppsrörelse i vatten påskyndar kroppens avkylning. För din säkerhet bör du öva på att snabbt och enkelt ta dig upp i kanoten, öva även i kallt vatten. En annan självklarhet är att inte paddla med alkohol i kroppen. Alkoholen påverkar omdömet, och kan vid kroppsansträngning och nedkylning dessutom ge upphov till förvirring och snabbt sjunkande kroppstemperatur. Alkohol i blodet påskyndar även den normala avkylningen hos en person som hamnar i vattnet Sammanfattning (kajak & kanot) Färdas efter din egen förmåga. Paddla i grupp och lär er att rädda varandra. Bär alltid flytväst. Drick aldrig alkohol i samband med paddling. Lyssna på väderleksrapporten. Tänk inte "det händer inte mig" utan "vad gör jag om det händer?". Forspaddling kräver specialkunskaper. Ha telefonen i ett vattentätt fodral. Respektera allemansrättens motto: -att inte störa eller förstöra när du är ute i naturen! Segling Innan du beger dig ut till sjöss är det alltid skäl att gå igenom utrustningen i båten och kontrollera att motorn fungerar och att det finns tillräckligt med bränsle. Obligatorisk utrustning i båtar för alla i båten är
godkända flytvästar ELLER flytplagg Dessutom bör också följande finnas ombord åror, paddel eller ankare med lina OCH tömningsredskap (pump, öskar eller ämbare) Till den obligatoriska utrustningen hör också en brandsläckare. Tryggt på ytan Flytvästen är obligatorisk utrustning i båten. Men nybörjaren kan bli villrådig av det varierande utbudet, och även den erfarne seglaren bör noggrant fundera på vilket slags flytväst som passar bäst för det egna ändamålet. Det talas mycket om hur viktig flytvästen är, och inte utan orsak den största delen av dem som drunknat inom sjötrafiken skulle ha klarat sig med livet i behåll om de hade haft en sådan på sig. De flesta flytvästar behövs naturligtvis aldrig, som tur är. Västen är ändå på sätt och vis en försäkring man skaffar den inte för vardagliga trygga situationer, utan med tanke på plötsliga olyckor. Om du hamnar i vattnet är simkunnigheten inte avgörande förhållandena kan ofta vara skoningslösa, och att till exempel klara sig i kallt vatten hänger inte på kunskaper eller viljestyrka. Det går inte att nog betona flytvästens betydelse. Viktig och obligatorisk investering För många är sjölivet en rolig hobby och ett sätt att koppla av, och just med tanke på det har många flytvästmodeller idag planerats så att det inte skall kännas obekvämt eller besvärligt att ha dem på sig. Speciellt barnen borde lära sig att alltid ha på sig flytvästen vid eller på sjön, precis som säkerhetsbältet sätts på automatiskt i bilen. Det lönar sig att satsa på köpet av en flytväst, också därför att det inte är en helt frivillig anskaffning enligt föreskrifterna bör det finnas godkända räddningsplagg för alla som befinner sig i en motorbåt eller i en över fem meter lång segelbåt. Föreskrifterna gäller inte roddbåtar, även om det naturligtvis är bra att skaffa en ändamålsenlig utrustning också till dem. Det viktigaste är förstås att skaffa en utrustning som motsvarar användarens faktiska behov. Om avsikten är att sitta med kastspöt vid sjön på veckosluten, räcker det bra med en vanlig flytväst om tanken däremot är att segla från Finland till Spanien skall ju utrustningen naturligtvis vara av en helt annan klass. Det är bra att försäkra sig om att plaggen verkligen passar användaren det är ju fråga om utrustning som skall användas om och om igen, och ofta i förhållanden som kräver fysisk aktivitet istället för stillasittande. Och om någon del skavar eller känns obekväm så sitter plagget helt klart inte som det ska. Praktiska flytplagg Många flytplagg fungerar nuförtiden som en naturlig del av fritidsplaggsgarderoben, och en skicklig simmare som rör sig i varma skyddade vatten har ett stort utbud att välja från. Många flytjackor går till exempel att använda som bekväma fritidsplagg också på torra land, och paddlarnas flytvästar har planerats så att användaren kan röra sina händer och kropp ledigt. I många flytjackor finns det fickor och länkar som lämpar sig för fiskarens behov andra modeller igen har en slät yta så att de inte ska fastna i metreven eller näten.
Vid kallt väder och på vintern använder många flytoverall och räddningsdräkter som skyddar bra mot köld och hypotermi. De används bland annat av pimplare och andra som rör sig mycket på isen. De räcker inte i sig till för att hålla personen på ytan i hög sjögång. De har ofta också färdiga fästen för räddningsväst. Räddning Om du faller överbord: Håll dig lugn och ropa på hjälp. Om båten kantrar, håll dig invid den och försök ta dig upp på den. Om din kompis faller överbord: Lugna ner honom eller henne. Sök något att sträcka ut till den nödställda och undsätt honom eller henne. Ropa på hjälp och ring vid behov det allmänna nödnumret eller sjöräddningens larmnummer. Om det börjar brinna ombord, varna de andra i båten! ta på flytvästarna kontrollera läget: vad brinner och är någon i fara? stanna motorn stäng bränsle- och gaskranarna släng brinnande föremål överbord sätt i gång med släckningsarbetet kalla på hjälp om det behövs Navigering Anna Dahlberg & Linn Eden Navigering är att vid framförandet av en farkost kunna bestämma position, kurs och fart samt planera sin rutt. Varje farkost har vid varje tidpunkt en given position på jordklotet, vanligen angiven med latitud och longitud. Att kunna bestämma sin position, d.v.s veta var man är, är centralt för varje sjöfarare. Beroende på förutsättningarna använder man olika verktyg och metoder för att fastställa sin position. Paddling Inom navigeringen finns det tre huvudfrågor som man kan tänka på. När som i när kan jag tänkas vara framme? Var som i var är jag någonstans? Hur som i hur ska jag paddla för att komma dit jag vill?
Man kan dela in navigeringen i tre olika nivåer. För det finns det objektiv navigation, den klassiska navigeringen. Inom den nivån använder man sig av karta, kompass och gradskiva, förberedelser och ibland huvudräkning. Denna navigering bör till största delen vara avklarad innan man sätter sig i kajaken eller kanoten. Den andra nivån är subjektiv navigation. Den baserar sig på observationer och erfarenhet och är den viktigaste när man väl sätter sig i kajaken/kanoten. Denna kan ske helt utan redskap eller hjälpmedel. Man ska bedöma bland annat fart, avstånd och tid. Den tredje nivån handlar om känsla snarare än om förnuft, och rör sekundsnabba beslut baserade på överraskande och oförutsedda förändringar. Nära kusten, bland klippor och grund behövs kanske inte kartor, kompasser och beräkningar. Om man till exempel ser att vattnet snabbt rör sig utåt kan man gissa att en ovanligt stor våg är på väg in. Då är det dags att kolla vad som finns i lä, eller om surflusten blir övermäktig snabbt vända stäven mot lä och leta startposition. Om man anar snarare än ser en sten i vattnet framför aktern en snabb kontring eller sväng med lutning. Att mellan klippor och stenar hålla reda på vågor från flera håll och göra passagen i rätt ögonblick det finns inte tid att fundera eller planera. Då är det all den tid och erfarenhet man byggt upp under paddlandet som omvandlas till omedelbar reaktion.
Segling Sjökort är kartor som visar latitud och longitud, vatten- och landmassor, öar, grund, sjömärken, fyrar, djupangivelser och annat som är relevant för den som navigerar. Sjökortet är centralt för ruttplanering, och för visuell navigation. Idag används gyrokompasser som anger väderstrecken utan att ha en magnetisk nål. Med hjälp av GPS, ett satellitnavigationssystem, kan man bestämma sin exakta position med bara några knapptryckningar. Elektroniska sjökort som återger informationen eller visar den på en datorskärm ersätter ofta traditionella sjökort. Navigering har blivit en exakt vetenskap. På bilden till höger finns remmare. Dessa fungerar som ett hjälpmedel vid navigationen.