Det hemsökta huset Skriven av: Anton, Erona, Svea, Maja, Natalie och Tea på Vallåsskolan
A Storybird Det hemsökta huset By Skriven av: Anton, Erona, Svea, Maja, Natalie och Tea på Vallåsskolan Illustrated by Jevs Illustration Published on December 3, 2015 Storybird 2015. All rights reserved. Not for resale.
Det var en gång ett ödsligt hus. Högt uppe på en kulle bredvid en kyrkogård ligger det. Utanför huset sitter en skylt med text som inte går att läsa längre. Hade den gått att läsa hade man sett att det står en varning om att det är livsfarligt att gå in. Det är kallt och blåsigt, de röda gardinerna fladdrar i natten. Huset verkar vänta på att något ska hända.
I en helt annan del av staden finns familjen Gordon. De har planerat att de skall ut och campa i skogen i helgen. Det är mamma, pappa, tvillingpojkarna Ove och Jörgen samt lillasyster Ella sex år.
Ove vill hellre vara hemma och spela Tv-spel och äta godis. Jörgen hade hellre tränat karate. Det är bara Ella som tycker det ska bli kul. Hon älskar när det händer saker, annars hittar hon på egna bus.
Familjen går ut i skogen. När de kommit en bit får Ella syn på något spännande och springer glatt längre in i skogen. Föräldrarna sitter och dricker kaffe och verkar varken se eller höra något. Ove och Jörgen bestämmer sig för att följa efter Ella själva. Skogen blir mörkare och läskigare ju längre in de kommer. Det börjar helt plötsligt regna och blåsa. Ella springer en bit före och vänder sig ibland om och vinkar, men tvillingarna hinner inte ikapp henne.
Efter en stund ser de ett ljus mellan träden. Där ligger en stor öppen plats, med många stenar i rader. Tvillingpojkarna tycker det ser otäckt ut, nästan som en kyrkogård. Ella leker skrattande kurragömma mellan stenarna. På en kulle bredvid ser de ett gammalt hus med röda gardiner och en sliten skylt utanför. Det är därifrån det lyser. -Kom nu Ella så går vi hem ropar Jörgen. Ella vinkar och men vill inte vända.
Ella springer in i huset innan Jörgen och Ove hinner hindra henne. De följer efter fast de inte vill. När de kommer fram till huset är dörren stängd. De knackar på, och dörren glider tyst upp. Det är ingen där. Det är mörkt och dammigt, det enda ljuset kommer från stearinljus med fladdrande lågor. På väggarna sitter gamla tavlor med porträtt av olika personer. De ser elaka ut, och Ove tycker det känns som om personerna på tavlorna följer dem med blicken. Jörgen försöker vara modig, och säger att om det kommer några spöken ska han karata ner dem.
Då blåser fönstren upp, och ljusen slocknar. Pojkarna känner hur något rör vid dem, och samtidigt hör de ett skratt. Jörgen och Ove skriker högt, de är livrädda. Plötsligt tänds ljusen igen, och en vacker men väldigt liten kvinna står på bordet framför dem. -Jag är älvdrottningen, och det här är min skog. Ni borde inte vara här, om jag hjälper er hitta Ella får ni lova att aldrig komma hit igen. Tvillingarna nickar, och börjar följa efter den lilla älvdrottningen.
De går nerför en trappa och hamnar i källaren. Då kommer det plötsligt ett spöke fram ur väggen. Spöket ropar att det ska döda älvdrottningen, men hon är för snabb. Älvan flyger iväg, och spöket följer svärande efter. Nu är Ove och Jörgen helt ensamma igen.
De går en stund i källaren, och kommer till slut in i ett rum med massa konstiga maskiner och fullt av glasflaskor på väggarna. I en av flaskorna ser de Ella instängd. De öppnar flaskan och Ella hoppar ut. -Varför tog det så lång tid frågar Ella. De skrattar och kramar varandra. Äntligen kan de gå hem.
Då hör de hur någon bakom dem skrattar. De vänder sig om och där står en gubbe i vit rock och med galen blick. I handen håller han en konstigt formad flaska med glittrande röd vätska i.
-Jag är Professor Snorunge säger han stolt. -Vilket fjantigt namn skrattar Ella och tvillingarna. Professorn blir jättearg och spottar och fräser av ilska. Barnen börjar bli rädda och försöker backa iväg från den galne vetenskapsmannen.
-Jag hatar barn, säger professor Snorunge. De är högljudda, nyfikna och kladdiga monster. Hundar är mycket bättre. Tysta, snälla och lydiga. Därför ska jag förvandla alla barn till djur, och jag tänker börja med er.
Då skriker Ella så högt att Doktor Snorunge är tvungen att hålla för öronen, och flaskan faller i golvet och går i tusen bitar. -Neeeeeeeej! ropar vetenskapsmannen förtvivlat. Mitt experiment, min lysande plan, allt är förstört. Allt är ert fel!
Det stänker upp vätska när flaskan går sönder och hamnar på professorn. Han förvandlas då till en Tyrannousaurus Rex. Han skriker så högt att alla flaskor i labbet går sönder. Han är så arg och stor att han förstör hela sitt labb. Då passar barnen på att smita iväg.
Barnen sprang och sprang, tills de var långt inne i skogen, och huset och den otäcke vetenskapsmannen var långt borta. Då får de syn på sina föräldrar. De sitter kvar på exakt samma ställe, och dricker fortfarande kaffe och pratar. Som om ingenting har hänt. -Hej barn. Skönt att springa en liten stund i skogen? Fika? säger deras föräldrar glatt.
Tack till alla er som läst vår bok! Vi som skrivit denna berättelse går i trean på Vallåsskolan i Halmstad. Vi är Anton Malmberg, Erona Rexha, Maja Ljungdahl, Natalie Svensson Kolevska, Svea Björklund och Tea Säfmark. Vi har tillsammans med Frida Larsson, bibliotekarie på Vallås bibliotek skapat vår helt egna berättelse. Tillsammans har vi kommit på många fantasirika idéer, skrivit olika texter och sammanställt det i appen Storybird. Vi har även valt vilka bilder vi vill ha, och fått texten att passa ihop med bilderna. Hoppas ni får lika rolig läsning som vi har haft att skriva denna bok!
The world needs your stories