TEMA FAKTA HUSHÅLLNING MED VÄRDEFULL NATUR JUNI 2006 Riksintresse för naturvård och friluftsliv (Miljöbalkens 3 kapitel 6 ) Miljöbalken anger att områden som är av nationell betydelse för vissa samhällsintressen kan klassas som riksintresse. Det innebär i sin tur att områdets värden är så stora att de ska ges företräde vid beslut som rör användning av mark och vatten i området. Hushållning med naturresurser är en viktig grundtanke bakom klassningen av områden som riksintresse. Målet är helt enkelt att mark och vatten ska användas för det eller de ändamål de är bäst lämpade för. Ett område som pekats ut som riksintresse ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dess värden. Länsstyrelser och kommuner ska ta tillvara statens intressen i samhällsplanering och vid prövning av beslut om mark-/vattenanvändning, bland annat genom att tillämpa bestämmelserna om riksintressen. TEMA FAKTA UNDER TEMAFAKTA PRESENTERAR NATUR- VÅRDSVERKET FAKTA OM REGLER OCH MILJÖPÅVERKAN INOM ETT OMRÅDE Bild: A. Linderheim/N
2 NATURVÅRDSVERKET REGLERAS I MILJÖBALKEN Områden av riksintresse är ett av miljöbalkens styrmedel för hushållning med mark- och vattenområden. Miljöbalkens hushållningsbestämmelser och regler om riksintressen finns i 3 och 4 kapitlet. Bestämmelserna handlar i första hand om hur avvägningen mellan olika önskemål om att använda mark och vatten ska göras. Riksintresse kan sägas utgöra ett skydd genom att anspråk på ändrad mark- eller vattenanvändning inte påtagligt får skada områdets värden. Riksintressen enligt miljöbalkens 3 kapitel utses av centrala myndigheter inom sina respektive ansvarsområden. Naturvårdsverket föreslår, pekar ut, områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv enligt miljöbalkens 3 kapitel 6. Miljöbalken 3 kapitlet 6 Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natureller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas. Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket. Riksintressen enligt 3 kapitlet Riksintresseområden enligt miljöbalkens 3 kapitel kan pekas ut av myndigheter för rennäringen, yrkesfisket, naturvården, friluftslivet, kulturmiljövården, fyndigheter av ämnen och material, industrianläggningar, energiproduktion och energidistribution, slutlig förvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall, kommunikationer, vattenförsörjning, avfallshantering och för totalförsvarets anläggningar. / och riksintressen enligt 4 kapitlet Bestämmelser om riksintressen finns även i miljöbalkens 4 kapitel. Dessa områden beslutas av Riksdagen och anges direkt i lagtexten. Bestämmelserna omfattar ett antal geografiskt avgränsade områden med syftet att skydda områdena mot exploatering. Exempel är områden längs Sveriges kuster, i skärgårdarna, de stora sjöarna, Öland och Gotland, värdefulla åslandskap, älvdalar, skogsområden och områden i fjällvärlden, liksom de så kallade nationalälvarna och älvsträckor i flera andra älvar. Nationalstadsparken i Stockholm och svenska Natura 2000-områden är också riksintresseområden enligt miljöbalkens 4 kapitel. OMRÅDEN AV RIKSINTRESSE FÖR NATURVÅRDEN OCH FRILUFTSLIVET Att skydda områden med för landet unika naturvärden är viktigt för att bevara den biologiska mångfalden, men också landskapsbilden och för allas möjligheter till naturupplevelser och friluftsliv. Ansvaret för skydd av värdefull natur delas av stat och kommun. Områden som pekats ut som riksintresse för naturvården enligt miljöbalkens 3 kapitel 6, motsvarar de mest värdefulla naturområdena i ett nationellt perspektiv. De ska också representera huvuddragen i den svenska naturen. För att ett område ska vara av riksintresse för friluftslivet ska det ha stora friluftslivsvärden sett i ett nationellt perspektiv på grund av särskilda natur- och kulturkvaliteter, variationer i landskapet och god tillgänglighet för allmänheten. Praktiskt taget hela den svenska fjällkedjan är idag riksintresse för friluftslivet. Naturvårdens och friluftslivets områden av riksintresse sammanfaller ofta. Särskilda kriterier ligger till grund för bedömningen av ett områdes värden.
NATURVÅRDSVERKET 3 Riksintresse för naturvården - fem huvudkriterier A. Områden med framstående exempel på landskapstyper eller naturtyper eller kombinationer av naturtyper, som särskilt väl visar landskapets utveckling samt processer och naturlig utveckling i olika ekologiska system såväl på land som i vatten. B. Väsentligen opåverkade naturområden. C. Områden med sällsynta naturtyper, hotade eller sårbara biotoper och arter. D. Områden med mycket rik flora eller fauna. E. Områden av mycket säregen och märklig beskaffenhet. OMRÅDE AV RIKSINTRESSE FÖR NATURVÅRD Väsby hage, Munsö, Ekerö kommun Väsby hage omfattar cirka 130 hektar varierad natur. Området representerar ett gammalt kulturlandskap med flera olika skogstyper och örtrika naturbetesmarker. Insektsfaunan är särskilt rik. Fortsatt jordbruk och naturvårdsinriktad betesdrift är förutsättningar för bevarande. Bild: G. Hammar.
4 NATURVÅRDSVERKET Riksintresse för friluftslivet fem huvudkriterier A. Särskilt goda förutsättningar för positiva upplevelser och för natur- eller kulturstudier. B. Särskilt stora förutsättningar för vandring eller långfärder på skidor och därmed sammanhängande positiva upplevelser i obebyggda områden. C. Särskilt goda förutsättningar för strövande, cykelturer eller skidåkning och därmed sammanhängande positiva upplevelser i bebyggda områden. D. Särskilt goda förutsättningar för bad, båtsport, kanoting eller skridskofärder och därmed sammanhängande positiva upplevelser. E. Särskilt goda möjligheter till fritidsfiske, jakt, bär- eller svampplockning och därmed sammanhängande positiva naturupplevelser. Mer om kriterierna och deras tillämpning finns i Naturvårdsverkets handbok med allmänna råd (2005:5). URVAL EFTER INVENTERINGAR Rikstäckande inventeringar av värdefulla natur- och friluftsområden ligger till grund för dagens riksintresseområden. Urvalet har gjorts utifrån särskilda kriterier och efter samråd med myndigheter på regional och lokal nivå. I dagligt tal säger man att Naturvårdsverket pekar ut områden av riksintresse. Processen för att ange ett riksintresseområde för naturvård eller friluftsliv inleds vanligen med ett samarbete mellan Naturvårdsverket och länsstyrelsen om vilka områden som bedöms vara av riksintresse. Länsstyrelsen svarar därefter för dialog med kommunen som bland annat har ansvaret att tillgodose riksintressena i sin översiktsplan. I Sverige finns cirka 2 000 områden av riksintresse för naturvården och drygt 200 områden för friluftslivet (2006). Ny kunskap kan leda till att nya områden kommer till eller att gamla områden utgår. OMRÅDE AV RIKSINTRESSE FÖR FRILUFTSLIVET Norra Bohusläns kust Skärgården i Norra Bohuslän klassas som riksintresse för friluftslivet för sina kvaliteter som område för naturstudier (botanik, zoologi, ornitologi, geologi, kulturhistoriska studier), båtsport, bad och fritidsfiske. Här finns bland annat Kosteröarna som varje år ger tusentals besökare naturupplevelser i ytterskärgården. Bild: M. Vidarve. INFORMATION OM RIKSINTRESSEOMRÅDEN Tillgång till information om riksintresseområden i respektive län fås via Sveriges länsstyrelser. Information finns även i den kommunala översiktsplanen som ska ge en samlad bild av de riksintressen som berör kommunen. Avsikten är att varje riksintresseområde ska ha tydliga områdes- och värdebeskrivningar, mål för bevarandet och en beskrivning av de verksamheter som kan skada områdets värden. Länsstyrelsen dokumenterar riksintresseområdenas värden samt geografiska uppgifter i särskilda registerblad. Värdebeskrivningen har stor betydelse för kommunens behandling av riksintresseområden i arbetet med översiktsplaner. Utförliga och bra beskrivningar är också ett viktigt underlag vid senare planering och tillståndsprövning. RIKSINTRESSEN I PRAKTIKEN - PLANERING OCH PRÖVNING Miljöbalkens hushållningsbestämmelser ska beaktas i samhällsplaneringen för att främja den långsiktigt mest lämpliga användningen av mark och vatten. Regler om riksintressen gäller såväl vid planläggning som vid tillståndsprövning. Bestämmelserna i 3 kapitlet miljöbalken utgår från att man med god planering och hänsynstagande ska kunna använda mark- och vattenområden för flera olika ändamål. Men olika intressen och önskemål om användning av ett område kan både konkurrera och stå i direkt konflikt med var-
NATURVÅRDSVERKET 5 andra. Att ett område anges som riks intresse för ett visst ändamål markerar dock vilket intresse som ska ges företräde framför andra allmänna och enskilda intressen när frågor om markanvändning avgörs. PLANER ENLIGT PBL Bestämmelser om riksintresse ska användas av kommunen vid tillämpning av Plan- och bygglagen (PBL). PBL anger att hushållningsbestämmelserna i miljöbalken ska tillämpas vid: - översiktsplanering, - områdesbestämmelser, - detaljplanering. Översiktsplanen har en nyckelroll för tillämpningen av reglerna om riksintressen. I kommunens översiktsplan ska det framgå hur riksintressena tillgodoses inom kommunens gränser. Översiktsplanen kan också ange åtgärder som syftar till att behålla värdena i ett visst riksintresseområde. Länsstyrelsen har en viktig roll för att förse kommunen med underlag om riksintressen. Länsstyrelsen för också dialog med kommunen om hur regler om riksintressen kan beaktas. Om ett riksintresse inte tillgodoses Kommunala översiktsplaner är inte rättsligt bindande och staten kan inte ingripa om till exempel ett riksintresse inte skulle beaktas tillräckligt. I sådana fall ska i stället länsstyrelsen markera en annan uppfattning i ett särskilt granskningsyttrande. Enligt PBL får staten upphäva kommunala beslut att anta, ändra eller upphäva detaljplaner eller områdesbestämmelser om det kan befaras att åtgärderna kan orsaka att ett riksintresse inte tillgodoses. PRÖVNING I VARJE ENSKILT FALL Vid prövning enligt miljöbalken och annan lagstiftning ska bestämmelserna om riksintressen alltid tillämpas. Det gäller både vid prövning av tillstånd och prövning av dispens från förbud (till exempel dispens från strandskyddsbestämmelser). På samma sätt ska riksintressen beaktas vid beslut om bygglov och vid lokaliseringsprövning enligt PBL. Riksintresse innebär inte något förbud mot åtgärder eller ändrad markanvändning. Inte heller innebär det en direkt rätt att använda området för riksintressets ändamål. Utfallet av bestämmelserna om riksintresse i ett visst område avgörs i samband med prövning av en viss verksamhet eller åtgärd. Frågan om ett visst anspråk kan medges inom ett riksintresseområde prövas och klargörs därför först i en juridiskt bindande plan eller i en tillståndsprövning. Koppling till lagstiftning Bestämmelserna om riksintressen enligt miljöbalkens 3 kapitel tillämpas alltid tillsammans med följande regler i miljöbalken och i annan lagstiftning aldrig fristående. - Områdesskydd (MB 7 kap) - Tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet och täktverksamhet (MB 9 kap) - Tillståndsprövning av vattenverksamhet (MB 11 kap) - Tillståndsprövning av vilthägn (MB 12 kap) - Regeringens tillåtlighetsprövning (MB 17 kap)
6 NATURVÅRDSVERKET Följande lagar och prövningsärenden är direkt kopplade till miljöbalkens 3 och 4 kapitel: - Vid planläggning samt vid prövning av bygglov och förhandsbesk enligt Plan- och Bygglagen - Tillståndsprövning av allmänna flygplatser (6 kap. 5 luftfartslagen) - Prövning av tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln (3 a lagen om kontinentalsockeln) - Prövning av ärenden enligt väglagen (3 a väglagen) - Koncessionsprövning av rörledningar för transport av fjärrvärme eller av råolja eller produkt av råolja eller av annan vätska eller gas som är ägnad att användas som bränsle (4 lagen om vissa rörledningar). - Prövning av ärenden om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och hamn (1 a lagen om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled. - Koncessionsprövning avseende undersökning eller bearbetning av fyndigheter (7 lagen om vissa torvfyndigheter, gäller endast torv för energiändamål) - Prövning av tillstånd att utvinna andra naturtillgångar än vad som gäller fiske eller vad som följer av kontinentalsockellagen i Sveriges ekonomiska zon (6 lagen om Sveriges ekonomiska zon). - Planläggning av järnväg och prövning av ärenden om byggande av järnväg (1 kap. 3 lagen om byggande av järnväg). - Prövning av frågor om meddelande av nätkoncession för linje (2 kap. 8 a ellagen) - Koncessionsprövning av naturgasledningar och naturgaslager (7 naturgaslagen, nya naturgaslagen 2005:403) Minerallagen har annan typ av anknytning till miljöbalken. Enligt 4 kap. 2 minerallagen ska 3 och 4 kapitlet miljöbalken tillämpas i ärenden om beviljande av bearbetningskoncession. Har bestämmelserna tillämpats i ett sådant ärende, ska de inte tillämpas vid en eventuell senare prövning enligt miljöbalken. NÄR RIKSINTRESSEN KROCKAR Ett och samma område kan vara utpekat som riksintresse för flera samhällsintressen. Ibland kan intressena vara oförenliga och en avvägning mellan intressena krävs. Miljöbalkens hushållningsbestämmelser anger att när två eller flera riksintressen står mot varandra ska företräde ges åt det som på bästa sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. I de fall där ett riksintresse enligt 3 kapitlet och riksintresse enligt 4 kapitlet står i konflikt med varandra ska normalt företräde ges åt riksintresset enligt 4 kap. En väl genomarbetad översiktsplan, framtagen i dialog mellan kommun och länsstyrelse och där konflikter mellan riksintressen belysts, kan ge vägledning i fråga om hur motstående riksintressen ska hanteras och prioriteras. Slutlig avvägning görs även i dessa fall i samband med prövning av en viss verksamhet eller åtgärd i området. Att ändamålen är oförenliga innebär att en användning för ett ändamål gör det omöjligt att använda området för det eller de andra riksintressanta ändamålen. Ett flygfält kan t.ex hindra att ett område också är riksintressant för friluftslivet. Läs mer I Naturvårdsverkets handbok med allmänna råd finns typfall och frågeställningar som kan underlätta bedömningen av om ett riksintresse för naturvård eller friluftsliv bör ges företräde i ett enskilt fall där det står emot ett annat oförenligt riksintresse. Sid 56. Naturvårdsverket 2003: Riksintresse för naturvård nationella prioriteringar i lokal planering. Utvärdering av ett styrmedel för hushållning med mark och vatten. Rapport 5309. PÅTAGLIG SKADA Områden av riksintresse för naturmiljön och friluftslivet ska skyddas mot sådana åtgärder som påtagligt kan skada naturmiljön. Med påtaglig skada på naturmiljön avses påtaglig skada på de värden som utgör grunden för riksintresset, som har betydelse från allmän synpunkt och som inte kan
NATURVÅRDSVERKET 7 MYNDIGHETERNAS ANSVAR OCH UPPDRAG återskapas eller ersättas om de en gång förstörs. Det är alltid frågan om hur värdena i ett visst riksintresseområde påverkas som är avgörande för bedömningen av påtaglig skada. Hänsyn ska tas till riksintresset oavsett om en planerad verksamhet eller åtgärd avses ske innanför eller utanför det redovisade områdets gränser. Det väsentliga för bedömningen är om värdena för riksintresset skadas påtagligt. ATT BEDÖMA SKADOR PÅ NATURMILJÖN Kunskap om de värden som ligger till grund för klassningen som riksintresse är en förutsättning vid bedömning av om en planerad åtgärd kommer att medföra en påtaglig skada på naturmiljön. Men även med god kunskap kan det vara svårt att bedöma hur ett områdes värden påverkas av en viss åtgärd. Effekterna av ett större ingrepp är dock oftast lättare att bedöma än konsekvenserna av mindre åtgärder. Särskilt svårt kan det vara att bedöma betydelsen av flera små ingrepp som dessutom görs spridda över tiden. Ingreppen kan var för sig vara av mindre betydelse, men den sammanlagda effekten kan påtagligt skada naturmiljön. Naturvårdsverket har tagit fram allmänna råd till 3 kap. 6, andra stycket avseende påtaglig skada (NFS 2005:17). Rådet ska underlätta tolkningen av lagens bestämmelser. Läs mer I Naturvårdsverkets handbok med allmänna råd finns frågeställningar som ger vägledning i fråga om vilka åtgärder och verksamheter som kan ge upphov till påtaglig skada på naturmiljön i ett riksintresseområde för naturvård och friluftsliv. Sid 49.
TEMA FAKTA HUSHÅLLNING MED VÄRDEFULL NATUR JUNI 2006 ISBN 91-620-8253-1 Hushållning med värdefull natur områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv Områden av riksintresse är ett av miljöbalkens styrmedel för hushållning med mark- och vattenområden. Syftet med utpekandet av ett riksintresse är att hävda det nationella intresset i den fysiska planeringen och i andra beslut om markanvändning. Området ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dess värden. Naturvårdsverket har gett ut nya allmänna råd (NFS 2005:17) om begreppet påtaglig skada och en ny handbok (2005:5). Riksintresse för naturvård och friluftsliv. Handboken innehåller bland annat vägledning till hjälp att bedöma vad som påtagligt kan skada de värden som gör att ett område är riksintressant. Syftet med handboken är att vara ett stöd för län och kommuner när de ska tillämpa bestämmelserna. Men även många andra, verksamhetsutövare, medlemmar i ideella organisationer, markägare och allmänhet som vill veta mer, kan ha intresse av den. Detta Temafaktablad är en kort introduktion till handboken. Naturvårdsverket SE-106 48 Stockholm. Besöksadress: Blekholmsterrassen 36. Tel: +46 8-698 10 00, fax: +46 8-20 29 25, e-post: natur@naturvardsverket.se Internet: www.naturvardsverket.se Beställningar Ordertel: +46 8-505 933 40, orderfax: +46 8-505 933 99, e-post: natur@cm.se Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma. Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln