Svampmyggor i taigan - nya arter for Sverige i ett fennoskandiskt perspektiv (Diptera: Sciaroidea exkl. Sciaridae)

Svampmyggor i taigan - nya arter for Sverige i ett fennoskandiskt perspektiv (Diptera: Sciaroidea exkl. Sciaridae) KJELL HEDMARK Hedmark. K.: Sva~nprnyggor i taigan - nya arter for Sverige i ett fennoskandiskt perspektiv (Diptera: Sciaroidea exkl. Sciaridae). [Fungus gnats in the taiga - new species from Sweden in a Fennoscandian perspective (Diptera: Sciaroidea excl. Sciaridae).] - Entomologisk Tidskrift 121(X): 73-89. Lund. Sweden 2000. ISSN 0013-886x. A total of 19 species are recorded new to Sweden: Urvtulpu trivittrlttr (Lundstriim, 1914). A(~r~~mitr,ful(.uttr Zaitzev, 1982. itlotloc~lutltr rufilnteru (Walker, 1837). Bolt~tirrtr gustrko~~trr Zaitzev, 1994, Boletinc~ ttrin~rttr Polevoi, 1995, Boletinu trinngulut-is Polevoi, 1995, Bolrztintr vrrtic.illntn Stackelberg, 1943, @trutosonzu dihaetcl Polevoi. 1995, S.vtlpln.stc~ rufi- Iatr.ra (Edwards. 194 I), Myrosia maculosu (Meigen, 18 IS), Exec,llitr rrlic,clns LaStovka et Matile, 1974, E,tec.llitr parva Lundstriim, 1909. Ex~chia rc.l)irtrtltr Johannesen, 1912, E,x~c.hi(l.subfrigidu LaStovka et Matile, 1974, Evt~chiol~.ri.s.s~lata LaStovka et Matile, 1974. Exec,hio/)sis s~rbltl(trn (Winnertz, 1863), Exec~hio/,.ris (itr~~(rfcllii Matile, 1969, Rytrro.ricr conne.xrr Winnertz. 1863, R~wzosicr pinncrta Ostroverkhova. 1979. Six probably undescribed species are found: 2 Boletintr spp., Exechiol).vis sp. and 3 Rymositr spp. Boletitrn Irri~tistroemi Landrock, 1912. is to be deleted from the Swedish 1ist.Antrtelltr t~o~~ata D~iedzicki, 1923, is reported new to Finland. 400 described species are now known from the province of Lule Lappmark. There is no figure for all of Sweden available. but the total fauna should comprise at least 550 species. The known Finnish fauna numbers 531 species. Kivach Nature Reserve ( 104 kn~') in Russian Karelia and the Kaltisjokk area ( I0 I km') in Lule Lappmark are the richest single areas so far known in Fennoscandia with 426 and 350 species respectively. The submountainous areas in the Kvikkjokk district are supposed to be of the same level of richness. Fertile, herbrich forests with long continuity ought to he the richest habitats of all. Asian species regularly appear and "clearly points to a strong easterly element in the Fennoscandian mycetophilid fauna" (Seli pers. comm.). A map showing the most important sampling localities in Fennoscandia during the 1980s and 90s is given. Complete references to new find> during this period are given in the text. The lack of landscape-ecological underst:unding and co-operation in Lapland forestry is emphasized. Inledning Den svenska mycetophilidfaunan L bara frag- av den 22 km linga Kaltisjokk, framfiir allt pi mentariskt kynd (Hedstrom 1994). Aren 1969-71 lokal 1. 7 och 20 pi kartan i Miiller et al. 1970 insamlades ett stort material av Karl Muller I (pers. medd.). Biickens nederbiirdsomrlde niater Messaure, Jokkmokks kommun. Lule lappmark. I O I km'. Nedre delen av backen med omgivning- Flngsterna togs med olika slags fallor i narheten ar (Karstriim 1997) avsattes 1998 som ett 4 km'

Kjell Herliniirk Ent. Tidskr. l? 1 (2000) stort naturreservat. Nederbördsomridet upptas mest av industriskog, myrar och s.jöar. Mycetophilidmateriiilet från Kaltisjokk ar bestiimt och publicerat (Plassmann 1978. 1979, 1980). Viiisanen (1981) har reviderat det svenska Mjcottiya-niaterialet (inkl. Messaure) och bide tillfört och avskrivit arter. Under 1970- och 1980-talen togs nyii fällfingster av Muller pi lokalerna To, Abisko och Vb, Ängerin och Norrbyn. Plassmann (1984, 1986a, 1990, 1999) har beskrivit 18 arter utifrän dessii material, soni i övrigt inte är publicerade. Under 1990-talet har ytterligare material frän Jokkmokks kommun samlats (Hedmark 1998). Med utgångspunkt i framst C.P.D. (Catalogue of Palaearctic Diptera, Sock & Papp 1988) uppger Hedströni (1994) antalet svenska Sciaroidea exkl. Sciaridae till 377 (335). r\tskilliga arter har emellertid inte kommit med i C.P.D.. t.ex. en del av Plassmanns och Viiis3nens arter. Den kiinda svanipmyggefaunan i Lule lappmark uppgir till 373 arter. Den svenska faunan har uppskattats till över S00 arter (Hedmark 1998). Den viildokuiiienterade finska faunan riiknar 530 arter (Hackman 1980, Viiisiinen 1984, C.P.D. 1988. Hedströni 1994, Polevoi 1995 och 1996. Hedmark 1998). Den norska listan ("not exhaustive") raknar riiinst 130 arter dokumenterade i litteraturen (@kland och Ziiitzev 1997). Fiir övriga delar av Fennoskandien, dvs Ryska Karelen och Koliihalvön finns iinnu inga uppgifter, men Alexei Polevoi håller pi rned en saminanstiillning (pers. medd.). Nordviist oin Onega ligger det 104 km' stora naturreservatet Kivach (Salo 1986), avsatl 193 l och "outstandingly rich in all kinds of living organisins" (Polevoi pers. inedd.). 426 niycetophilidai-ter har p3triiffats (Yakovlev & Ploevoi 1997). 1 griinstrnkterna riiot Finland Finns fortfarande "vast areas of woodland. forest and iiiire, which in prnctice reiiiain undisturbed" (Storrank 1998). Har har, liksom i Kivnch, oiiifattande inventeringar och andra studier ägt rum (och fortsätter) och härifrin har iiiinga nya arter beskrivits ind der senare delen av 1980-talet och under 1990-talet (Yakovlev & Zaitzev 1990, Zaitzev & Polevoi 1995, Polevoi 1996 och 1997. Yakovlev & Polevoi 1997). Flera stora reservat har avsatts i griinsoinridet och malsiittningen iir att Finland C P-' Paanajarvi nationalpark 103 000 ha Kalevala 90 000 ha 47 500 ha Tuulijarvi 89 000 ha Tolvajarvi 48 000 ha Ryssland Ladogas strandomräden och skargard 85 000 ha Fig. l. H<fiiztlig~r och ~ IILIII~,I-(I~<, i~(rtr~rsk~(l(l~o~~~ i~i(l,f;~z.skr~.sktr,q~-iiirserl. E.risrirzg (rri(1 II/(IIIIIC~/ ~xrrk.~ trnrl l)rotecrrtl trr~>ir.\ olorzg the Firi~ii.sh-R~r.~.sitrr~~ ho/.(l<~): (S~~I.I.(III~ 1998). skydda 20%. av detta (Fig. 1). Minga inycetophilider har vidsträckt utbredning frin Vä~t- och Nordeuropa till ryska Fjirran Östern. Atshilliga arter iir holniktiska. Sflli (1994) påpekar att faunan i Viist-Norge har ett niisniare samband med den central- och Cisteuropeiska (inkl. Finland) iiii med den vaseeuropeiska. Fiir den pal~ienrktiska regionen soiii helhec ligger antalet arter pi iiver 1500. fördelacle pi 96 slakten (Bechev 1999). De nya svenska arterna 5s vanligen kanda från ett eller tlera av grannlanderna (inkl. Ryska Karelen). Det iir naturligt att anligga ett fennoskandiskt pei-spektiv pi faunaii i taigans väsera utkant och att si mycket som iilöjligt integrera Kyska Kiirelen och Kolahalviin, soin i faunistiska sanimaiihang och av valkänd anledning varit

Ent. Tidskr. 12 1 (2000) Svurnprii)~ggor i taiga11 - riyo cirter,för Sv~ri,y~ 1. Jostedalen (Soli 1994). 2-4. SO Norge (lokalerna C. B. A i 0kland 1996; @kland & Zaitzcv 1997). Lokalen 0strnarka iir en liten kvadrat i NV hörnet av ruta 2 (0kl;ind 1994). 5. Lule lappmark. Se detaljkartan. 6. Abisko (Plassn~onn 1986, 1990. 1999). 7. Anperin (Plassriiann 1986. 1999). 8. Aland (Hedmark 1998). 9. Kivach naturreservat (Zaitzev 8: Polevoi 1995. Yakovlev & Polevoi 1997). 10. 1 I Tapi»naho resp. Pirhu i Norra Karelens Biostarreservat (Palevoi 1995). 12. Kostomuksha naturreservat (Polevoi 1997). 13. Kartesh (Huinala & Polevoi 1999). 14. Kovda (Kurinn 1999). 15. Dalnye-Zelentsy (Kurinii 1999). relativt förbisedda i Norden. En karta över Fennoskandien med viktigare lokaler fran senare tid bifogas därför (Fig. 2). Kartan över Lule lappmark tar iner i detal; upp niina lokaler i urvril (Fig. 3, nasta uppslag). I Norge har svanipmyggorna förts upp pi "Na4jonal rödliste" med 6 1 arter (Direktoratet for Naturforvaltiiing 1999). Mångii ar kanda från Lule lappmark och i regel sällsyiita eller ovanliga ocksi dar. Atskilliga ytterligare arter skulle kunna laggas till en val inotiverad svensk rödlista. Miii avsikt iiied artikeln ar att redovisa för Sverige riya iiiycetophilidiirter och att rned dessa som ~~tgarigsp~lnkt ge eii bild av (ofta ovanliga) arters kiinda utbrediiing i Fennoskandien (och Palaearktis). Vidare vill jag ge en uppfattning om var i Fennoskandieri arbete med mycetophilider agt ruiii och pigas under senare tid. Slutligen vill jag ocks3 diskutera vikten av ett laiidskapsekol«giskt tankande i skogsbruket och nödviindigheten av att skydda oriiraden ined kvardrejande ekologiska kvaliteter. Metodik Hivning i frainfiir allt aldre skog och sumpskog ger fortfarande riiycket och är den metod som använts oin inget annat sägs. Det fiinstersamlade inaterialet fran Mo (Hedmark 1998). som tagits frainfiir allt kvallas och niitter i fuktigt eller blött vader, hiir laiiinat nya bidrag till ~irtlistan. Samlingen (coll. Hedinark) best" LIS nu av ca SS00 torrpreparerade exemplar, de tlesta frrln Lule lappmark. Saintligii Mngade individer har preparerats. Materialet ger darigenom ocksa en viss kvantitativ iiiforriiation. Bestamningsarbetet hur koncentrerats till vissa slakten b1.n. Bolrti11~1, E.rechitr. E.rc)c,liiop.sis och &rilosio. I svyra fall har exemplar eller teckningar skickats fiir bedöinniiig till Geir Soli, Oslo eller Alexei Polcvoi, Petrozavodsk. Vissa släkten ar fortfarande helt obearbetade b1.a. Myc~~tol~l~ilu och Phn~tiitr. Honor har bestsints i mycket liten oinfattiiing. I texten Iiimiias geiioing3ende för vaije art uppgift oin förckoii~st i Sverige, Norge, Finland, Ryska Karelen och Kolahalviiii. Utebliveii ~ippgift betyder alltsi att jag irite hittat nagoii. Fiir

Kjell Hedmark Ent. Tidskr. 12 1 (2000) I I. Kvikkjokk 2. Karvek 3. Kuorpnk 4. Jokkmokk S. Luottaive naturreservat 6. Porj~is 7. Muddus nationalpark 8. Messaure (Kaltisjokk, -backen naturreservat) 9. Serri naturreservat 10. M«I I. Vuollerim 12. Granlandet naturreservat Den fina brutna linjen ar gränsen mellan Jokkmukks kommun i siider och Gällivare k«inmun i norr. The,fine hroketi litle i.r the horder hetwerti Jokktrrokk comnzunity in tl7e.rout// trrrd Gullir'irrc c,otnmrrnitv in the tzortlr. Fi,q 3. MycetophilitllokcIler i Lule lrrp~~trirrrk 1969-1971 och 1994-1999. Loktrl 8.strrriludc~s tri! Muller 1969-71 och puhlicerutlr~.~ t t Pltr.ssmut~n ~ (1978. 1 979 och 1980). Sunztligt~ loktrlrr Iltrr scrm1at.s crv Hcdtticirk (1998 oc,h dc~ttcr crrhrte). Loctr1itie.r,for Mscetoplzilidtre in Lule Lul~pmurk tlrtring the 1969-1971 trrrtl 1994-1999. k~c~cili- 8,srrtlil>l<~il hy Miiller 1969-71 trrltl ~>ul>li.slied hy Pln.r.rmunn ( 1978. 1079, 1980). Hedtiitrrk (1998 trntl this ptrpt,r) i.ollt.(~tt,tl 1 / 7 ( 1 ~ ~ 1 it7 ~ ~ U// ~ / //OCO/;flt'.\. data som publicerats efter utgivningen av C.P.D. ( 1988) lämnas referens. Äldre uppgifter har harritats från C.P.D. I nigra oklara fall (typ "widely distributed") har Lars Hedstriim gett uppgifter om förekomst i Sverige. Nya arter för Lule lappmark tas upp i ett fiirsök att hålla atminstone en regional fauna någorlunda representativ. Resultat Den svenska rnycetophilidlistan (dvs i rnodern systematik Sciaroidea exkl. Sciaridae) har utökats med 19 arter och den finska med er1 art. Av dessa ar tre nya fiir Fennoskandien och två för Europa. Artlistan för Lule lappmark omfattar 400 arter, alla utom en (Rvmo.siu pinnutu Ostroverkhova) fran Jokkmokks kommun. Uppgiften bygger pi namnda arbeten av Plassmann, Vaisanen och Hedmark och ar alltså inte en skattning, nieri exaktheten bör tas med viss reservation. En översyn av hela materialet, fr.a. Plassmanns mycket långa artlista, miste göras innan en samlad förteckning kan redovisas. Ferri sannolikt obeskrivna arter tillkommer, tvi Boletinri spp. och tre Rymosiu spp. En troligen obeskriven Ex~chiop.si.s-art frsn Uppland fanns i Zoologiska institutionens samling i Uppsala. Lokalen Kaltisjokk utmärker sig genom ett mycket högt artantal, 350. Subinontana omraden i Kvikkjokk hyser sallsynta iistliga arter och "triviallokalen" Mo nara Vuollerim uppvisar en ovantad mängd sällsynta arter. Artlista Ordningen i listan föller C.P.D. (1 988). Föbande artkategorier tas upp: nya fiir Sverige, nya fiir Lule lappmark, tidigare kända arter som inte kommit med i C.P.D., arter betecknade med "widely distributed in Europe" i C.P.D., nigra nya fynd av sallsynta arter samt en ny art fiir Finland. 1 listan star "Karström omr. nr" för Omradc nr. i Karström ( 1997). "Ryssland" stgr för den europeiska delen och "Sibirien" för den asiatiska delen av landet.

Ent. Tidskr. 1 2 1 (2000) BOLITOPHI1,IDAE Bolitophila caspersi Plassmann, 1986 3 hanar Lu. Kvikkjokk, Prinskullestigen 4-5.8 1997. Grlinurskog av högörttyp. Håvning i vegetation, vid håligheter och ligor. Ny för Lule lappmark. Arten ar beskriven från Abisko dar en hane togs i ljusfilla (Plassmiiiin 1986a). En s3llsynt art som förutom frin Sverige rapporterats endast från Sibirien. Altai (Zaitzev 1994). KEROPLATIDAE Macrocerinae Mucroc.er~i stigrnoirl~~s Edwards, 1925 1 hane Lu. Vuollerim, SO Tapmokberget, Isaksbo 20.8 1994 (Karström omr. 98). Ortrik aldre granskog med asp och salg. 1 hane Lu. Vuollerim. Bomyrberget 27.6 1995. Yngre örtrik kulturskog med inslag av salg och riinn. l hane Lu. Vuollerim, Valtaberget, Riepikåtatjarn 7.8 1995 (Karström oriir. 4 1 ). Medelilders granskog av blibarsristyp. Rikligt inslag av grovii aspar. 1 hane Lu. Vuollerirn. Kåikul 19.8 1995 (Karströin ornr. 68). Fuktig-vit blandskog/sumpskog med sälg. ininga brutna. Arten har omnämnts av mig tidigare som ny för Lule Lappmark men utan data (Hedmark 1998). Ytterligare ett förtydligande ar ocksii p5 sin plats: Arten ar inte nanind som svensk i C.P.D. men ar kand frin Sk. Bo, Ö1 och Dr (Hedstriini pers. medd.). Keroplatinae Ur~yt~ilpu trivittutu (Lundström, 1914) I hane Lu. Kvikkjokk, Prinskullestigen 6.8 1997. Granskog av högörttyp med dominerande nordisk stormhatt (Aconitur~i 1yc.oc.tonurn). Havning vid hiligheter, stubbar och lågor. Ny för Sverige. Beskriven 1914 efter 2 hanar tagna 10.8 1904 i Kivikoski i SO Finland. En mycket sällsynt art. Exemplaret från Kvikkjokk verkar vara det tredje kanda. Sgli (pers. medd.) skriver: "Av en eller annen grunn har Urytulpa trivittatu falt ut i "Catalogue of Palaearctic Diptera" med det resultat att mange senare synes ha oversett arten". 1 ett översiktligt arbete n" amner Kurina (1997a) arten, meii endast Lundströms exemplar. Polevoi (pers. medd.) kanner inte heller till nigot ytterligare exemplar. MYCETOPHILIDAE Sciophilinae Acnemi~i fulcuta Zaitz.ev, 1982 1 harle Lu. Kvikkjokk, Prinskullestigen 6.8 1997. Granurskog av högörttyp. Håvning vid håligheter och död ved. 1 hane Lu. Kvikkjokk, Karvek 2.9 1998. Frodigt videsnår/högörtang i gles björkskog på gransen till kalfjället. Havniiig i faltskiktet. Ny för Sverige. Känd från södra Norge, dar arten tagits i större antal under 1990-talet (S~li 1994, @kland 1996).Kand aven fran Kolahalvön (Zaitzev 1994) och Ryska Karelen (Polevoi 1997.) Anrrclileia di.spclr (Winnertz. 1 863) 1 hane Lu. Mehsaure 7-10.7 1969 (Plassriiann 1979). 1 hane Lu. Lagnäs, Lövbacken 6.7 I997 (Karström omr. 2). Brant. fuktig sedimentravin. Naturblaridskog av lagörttyp. Känd frin Norge (@kland 1996) och b1.a. Österrike, Frankrike, Danmark och Irland. Morloc.lonu ri~f;lut~r~i (Walker, 1 837) l hane Lu. 11 km SS0 Vuollerim, Isaksbo 20.8 1994 (Karström omr. 98). Frisk naturskog med asp och sälg. l hane Up. Uppsala, Higadalen, Björnshög 17.8 1998. Leg. Eva Hedmark. Ny för Sverige. Exerriplaret frin Isaksbo rapporterat som ny art för Lu tidigare (Hedmark 1998). Känd frin b1.a. Norge och Finland och i många ex. från Ryska Karelen (Yakovlev & Polevoi 1997). Boletina di~siputu Plassmarin, 1986. 18 hanar Lu. Kvikkjokk. Prinskullestigen 4-6.8 1997. 1 hane Lu. Kvikkjokk, Sjnjerakhgen 9.8 1997. Garrimal fjällnära granskog av högörttyp i båda fallen. Håvning i vegetation, vid håligheter och död ved. I hane Finl. Åland, Lumparland, Norrboda 12.7 1999. Havning i litet starrkarr i gammal kulturgranskog. Ny för Lule lappmark. Arten beskrevs efter 1 hane från Abisko. Därefter har den tagits på Åland (Hedmark 1998) och på flera platser i Ryska Karelen (Polevoi 1997, Yakovlev & Polevoi 1997, Humala & Polevoi 1999), b1.a. 5 1 ex. i Kostomuksha naturreservat vid finska gränsen.

Kjell Hrdniclrk Ent. Tidskr. 12 1 (2000) Arten ar allmiin i Norge, Finninark (S@li pers. medd.). Den ser ut att vara en lokalt allmiin nordlig och östlig art i Fennoïkandien. Boletir~a glisakoiwe Zaitzev, 1994 I hane Lu. Messaure, Kaltisblicken 15.8 l998 (Karström omr. 30). Ängsgranskog, naturskog på mullaktig mark med ytligt och rörligt grundvatten. Håvning i det relativt glesa faltskiktet, som kannetecknas av arter som Geruriiurn syli~ritic.um, Filiperidirlu ~rlrncirin, Epilohiilm angirstifoliirrrz, 0xcili.v acc~tosella, Galiitnz rrjflorurn, Linneci horeulis. Ruhus.saxritilis, Gynrr~occzrpiuni clryopreris, Mcitteuccici.str~rtlziopreri.r och glest kort, älgbetat sly av rönn. Glest bottenskikt av mossor, riklig lövförna av asp och björk. Ny för Fennoskandien. Arten beskrevs nyligen från Chabarovsk, taigans utpost i östra Sibirien. Därutöver endast k3nd fran Estland, där en hane togs av Kurina i Jurikula 1995 (Kurina 1998). Boletinri 1untl.stroemi Landrock, 19 17 Arten utgår ur den svenska listan. Se Bolefinci triangirlciris Polevoi, 1995. Boletina n7inufa Polevoi, 1995 1 hane Lu. Kvikkjokk, Vallevare, 0.5 krri SO Karvek 2.9 1998. Frodigt videsnf~rlhögörtiing vid back i gles björkskog pi gränsen till kiilfjlillet, 650 m.ö.h. Slaghåvning i fiiltskiktet i varmt och vackert väder. Ny fiir Sverige. Arten är beskriven från Kivach naturreservat. den fram till nu enda karlda lokalen. Boletirlci polaris Lundström, 1915 I hane Lu. Jokkmokk, Muddus nationalpark, Tuoljebackeri 16.9 1995. Tuviglförsunipad skog vid brick. 1 hane Lu. Kvikkjokk, Vallevare, Karvek 7.9 1998 och l hane 4.9 1998 pi samma stiille. Högörtvidesnar vid back i översta björkskogen. Sällsynt, stor art beskriven frin Kolahalvön och Tajmyr i Sibirien. Kand frin Sverige i I ex. fran Messaure, Kaltisbiicken (Plassmann 1979) och i 1 ex. frin Norge (Qkland et Ziiitzev 1997), vidare kand från Finland och östra Sibirien. Bolrtinu pseltcionitider Zai tzev, 1994 1 hane Lu. Kvikkjokk, Vallevare, Karvek 2.9 1998 och I hane samma lokal 4.9 1998. Hijgörtvidesnir vid bäck i översta björkskogen. Sällsynt art frinalt4, tagen son) ny fiir Europa i Lu. Vuollerim, Mo 26.6 l996 (Hedmark 1998). Fortfarande inte rapporterad frin annat håll. Boletinu triungu1ari.s Polevoi. 1995 2 hanar Lu. Vuollerim, Lagnäs, Lövbacken 6.7 1997 (Karströin omr. 7). Brunt. fuktig sedimentravin med liten bxk. Naturskog av lagört-l skogsfrakenristyp. Dessa exemplar rapporterades felaktigt som Boletinci lurrd.~rroenzi Landrock av Hedmark (19981, en art som skall utgi ur den svenska listan. 1 hane Lu. Kvikkjokk, Vallevare, Karvek 2.9 1998. Hivning i högörtäng med videsnår omkring en liten blick i gransen mellan björkskog och kalfjall, 650 n1.ij.h. I hane Lu. Jokkmokk, Tjimotis. Kuorpak 22.9 1998. Håvning i gräs- och örtrikt videsnilr vid bäck i fjällskogen, 670 m.ö.h. Det finns en förvillande likhet i utformningen av hypopygiet hos B. triangu1ari.s Polevoi och B. Iirndsrrormi Landi-ock. Sternalprocesser och gonostyli iir dock klart olika. Man ska observera att det finns en felaktighet i beskrivningen av frianguluris Polevoi. Vinglangden, som angetts till 7,943,s mm, skall divideras med 2 (Polevoi pers. medd.). Ny för Sverige. Arten lir noterad bara frin typlokalen Kivach i Ryska Karelen. dir den ar en av de allra vanligaste Bol~tinrz-arterna och har tagits i mycket stora antal (Zaitzev & Polevoi 1995, Yakovlev & Polevoi 1997). Boletina i~erticillrita Stackelberg, 1943 I hane Lu. Messaure, Kaltisbacken 15.8 1998 (Karström omr. 30). Naturgranskog av örtlristyp, bottenskikt av heltiickande husmossa. Mossbelupna stenar. rotvalv och rotvältor. Stora mängder blodriskor. En rik miljö där slaghavning i fältskiktet gav stora mängder svampm y ggor. Ny för Sverige. Känd fr5n Finland, i iivrigt endast Ryssland (ej Karelen) och Sibirien till Fjarran Ostern samt Mongoliet. Uppenbarligen en vida spridd men slillsynt taigaart.

Ent. Tidskr. 12 1 (2000) Boletina sp. 1 1 hane Lu. Kvikhjokk, Vallevare, 0,s km SO Karvek 2.9 1998. Högörtäng med videsnår omkring en liten bäck i gränsen mellan björkskog och kalfjall, 650 1n.ö.h. "Probably new species" (Polevoi pers. medd.). Boletiriti sp. 2 3 hanar Lu. Kvikkjokk, Prinskullestigen 6.8 1997. Fjiillniira ängsgranskog av urskogstyp, delvis med högörter. Hivning i vegetation fr.a. vid backiiverhiing där talrika svampmyggor sågs flyga. 2 hanar Lu. Jokkmokk, Serri naturreservat 17.8 1997. Tuvig, delvis iingsartad sumpskog vid bäck. Hivning i vegetation och vid haligheter. Denna art ar Iatt att kanna igen på de elefantbeteliknande paramererna. S@li menar att detta måste vara en obeskriven art (pers. medd.). Boletina sp. 3 1 hane Lu. Kvikk.jokk, Vallevare, 0,s km SO Karvek 4.9 1998. Samma lokal som fiiregiende. H". avning. i faltskiktet. som karakteriseras av Lactuc~r irlpinu, Mili~rrti c~jjusum, Geranium.rylvaticurrl. RLIIIIP.T (ICCI(ISLI. Epilobium angustifoliurn, Solitltrgo i,irgaurc~tr. Aconitum Iycoctonum. Calanirigr(~.rri.r purl)urcjtr. Aihyrium distent(fo1iutn. Arten kand frin ytterligare 2 lokaler i Jokkmokk (Hedmark 1998). Mycetophilinae Dj~nntosoriza dihaeta Polevoi, 1995 1 hane Lu. Messaure. Kaltisbäcken 18.6 I996 (Karström omr. 30). Frodig naturskog av örttyp. Ett livligt men flygofiirmöget ex. som togs för hand på marken bland fiirna. Ny fiir Sverige. Beskriven frin Kivach naturreservat (Zaitzev & Polevoi, 1995). där ett 20-tal exemplar togs. Inga andra fyndlohaler kända. Dgriatosot~in rrciproc.um (Walker, 1848), (=Mycetophila tligricoxum Zetterstedt. 1852) 2 hanar Lu. Messaure, Kaltisbacken 10.8 1996 (Karströin omr. 30). Naturskog av örttyp. Havning vid stor rotvalta av grov. barkflagnande asplaga. Ny för Lule lappmark. Kand från Jämtland genom Zetterstedts typdjur, Norge (Soli 1994, @kland & Zaitzev 1997), Ryska Karelen (Yakovlev & Polevoi 1997) och Finland. Spridd frin Europii till Japan. Al1orliop.si.s chmestica (Meigen, l 830) I hane Lu. Messaure 22.6 och 2 hanar 10-13.7 1969 (Plassrnann 1979). 1 hane Lu. Messaure 14-17.7 1969 (Plassinann 1980). 1 hane Lu. Messaure 18.6 1996. 1 hane Lu. Vuollerim, 1 km söder Station 26.6 1996. 2 hanar LA. Vuollerim, Padjerim, Pikevare 4.7 1996. 3 hanar Lu. Vuollerim, Mo 5.7, 28.7 och 23.8 1997. En vida spridd holarktisk art. Kand frän Norge (Soii 1994), Finland och Ryska Karelen (Yakovlev & Polevoi 1997). Synplasta rujïlatera (Edwards, 1941) 1 hane Lu. Messaure. Kaltisbäcken 15.8 1998 (Karström omr. 30). Samma lokal som Boletitzu ~vrticillata Stackelberg (föregiende sida). Ny för Sverige. Känd från Finland, Polen. Storbritannien och viistra Sibirien. Myrn.~iii rnaculosti (Meigen, 1818) 1 hane Hr. Sveg 22.9 1997. Leg. Jenny Grahn. Inomhus på fönster på kvällen. Ny för Sverige. Känd från Finland och Ryska Karelen (Yakovlev & Polevoi 1997), vidare Osterrike, Tyskland, England. Polen och Ryssland. Notolopha cristata (Staeger, 1840) Mycket allmän i Jokkmokks koinmun. En av de många arter som hiller till vid fuktiga rotvältor och hålor. 1 fjällskogen i Kvikkjokk, men ocksa pi andra lokaler i Jokkmokk. upptrader arten samtidigt i tvi former. Den ena är avsevärt större (kropp i inedeltal 5,23 mm. vinge 4,08 mm). Den har extremt grova, tvart avhuggna och halvliggande setae i tva rader på mesonotum. Den andra, mindre formen har mitten 4,08 resp. 334 mm och Iingii. klena, spetsiga setae. Tuomikoski (1966) namner i sambiind med N. <,ristat<[ (Staeger) "a closely allied species with normal finely pointed discal bristles frorn Northern Europe". Denna typ ar förmodligen identisk med den mindre forinen fran Jokkmokk och kanske ocksi med Zetterstedts Mycetophila brclc,hycer([, 1832, fran Mulfjell, Jämtland, nu betraktad

Kjell Hetlmtrrk Ent. Tidskr. 12 1 (2000) som en synonym (C.P.D.). Genitalia hos den större och den mindre formen ar identiska och det rör sig nog om former och inte arter (Soli pers. inedd.). Noto1ol)lia cristcita ar allman ocksi pi Åland, men dar tycks bara den större typen finnas. Anatella cilicitu Winnertz, 1863 2 hanar Lu. Mewaure 1-10. 6, 1 hane 25.6, 1 hane 28-30.6, 2 hanar 1.7 ooh I hane 1-10.9 1969 (Plassmann 1979). 1 hane Lu. Vuollerim, Lagnas, Tapmokberget 23.6 1996 (Karström omr. 70). Håvning vid hiligheter och lågor i övergången mellan skog och sumpskog. 1 hane Finl. Ål. Lumparland, Norrboda 2.7 1995. Håvning i fuktig, delvis karrartad skogsmark. Arten rapporterades som ny fiir Finland (Polevoi 1995) genom 3 ex. från Pirhu och Tapionaho i Karelia borealis 1993. Holarktisk art kand från Norge (Soli 1994, okland & Zaitzev 1997) och Ryska Karelen (Yakovlev & Polevoi 1997). Anatella riovata Dziedzicki, 1923 I hane Finl. Ål Lumparland, Norrboda 23.7 1995. Håvning i fuktig, kärr-längsartad skogsmark. Ny för Finland. Kand från Sverige, Tjeckoslovakien och Tyskland. Anatella setigera Edwards, 1921 Rapporterad som ny för Finland (Polevoi 1995) genom 1 ex. taget b Pirhu i Karelia borealis 1993. 1 hane Finl. Al. Lumparland, Norrboda 15.7 1996. Hivning vid smarre håligheter. stubbar och triidbaser i hbgvuxen, skuggig gammal kulturgranskog. Kand från Sverige (Lu. Messaure), Norge (Soli 1994), Ryska Karelen (Yakovlev & Polevoi 1997), Irland, Storbritannien och Tyskland. Erechiu,festivci Winnertz, 1863 2 hanar Lu. Messaure 30.6 och I hane 8-1 1.9 1969 (Plassmann 1979). 1 hane Lu. Padjerimberget, 5 km NV Vuollerim 21.6 1998 (Karström omr. 75). Naturskog av ekbrakenristyp. Håvning vid rotviilta i midnattssol. 1 hane Lu. i Jokkmokk samhälle 16.9 1998. Leg. Jenny Grahn. Fig. 4. Detta stycke av en grtrnldgtr griii~tles,fiir?i 1risnör1 och togs iiiomhus (till en ut.stöllriirig orri gamrirelskog pc"r Strm(,rrias Folkhögskola) 3.2 1997. Under de,filjaride ti~l veckorrici i111~1(~nhtrrtrtle si'? minst 72.svcirripriiyggor; hlorid der11 cjn htrn(> tri. Exechia micarts, som överi.iritrclde som i.uxrirr ~rricic~r den lo.s.sric~ntie harkeri. This piece ofri tiead sprucp was hr-ought indoors,frorr~ the wirzter.forc>st(to an e-xhihition clhout olrlgroii~tli) 3.2 1997. During tke~fillowing two wccks at leust 72,fungus gnats, hihc~rnating (IS imuginrs ~trlticr loosening hark, ern~rgrd and,fl(+i1 arouncl tlir log. nniong them on(, mcll~ of Exechia rnicans. Kand fran Norge (Soli 1994), Finland och några andra europeiska länder. Exechia rnicans LaStovka & Matile, 1974 I hane Lu. Jokkmokk, Juggijaure, Lullejauratj 3 1.1 1997. Naturskog. Leg. Cecilia Lundin och Erik Strandgren. Se vidare nedan. 2 hanar Lu. Jokkmokk, Muddus nationalpark, Namrnajaure 24.6 1997. Håvning b1.a. vid rotvälta i fuktig, tuvig granurskog med gamla aspar och riklig tillging pi död ved. Från en granlåga med lossnande, nu fastfrusen bark i djup snö sågades 3 1.1 en halvannan meter lång bit, som togs inomhus 3.2 till en utställning om gainmelskog (Fig. 4). Några dagar senare sågs svampinyggor flyga över stocken. Fram till 17.2 hade 72 ex. insamlats: I hane av Exechia micuns LaStovka et Matile, 19 hanar av E. nigroscutellatu Landrock, 16 hanar av E. lundstroemi Landrock, 2 hanar av E. contumincita Winnertz samt 28 honor varav 16 nigroscrrt(~1- luta och I contaminata. Dessutom togs 6 ex.

Ent. Tidskr. 12 1 (2000) Svarnpmyggor i taigan - riyci c~rtcr f?jr S~l<,rig<, Mycetr~phila sp(p)., 4 hanar och 2 honor. Övervintring som imagines ar välbekant inom Expchicr (b1.a. Plassmann 1975 och 1978). Att detta galler aven rnicans ar inte nämnt tidigare. Exechia rnicans ar ny för Fennoskandien. Arten ar beskriven frin Mongoliet, dar 7 ex. togs under en expedition 1963-1968. Nasta fynd kom från ett oväntat håll: 3 hanar från den 4 km långa ön Memmert i floden Ems delta, en av de många öarna i den östfriesiska ökedjan på tyska Nordsjökusten (Plassmann 1988). 1 samband med de svenska fynden har Polevoi (pers. medd.) konstaterat att arten finns i Ryska Karelen och att den blandats ihop med Exechiu nitidir,olli.s Lundström, 1913. De tvi arternas utbredning och frekvens ar därför oklar. Den sistnämnda arten har uppgivits från Messaure (Plassmann 1978, 1979), men jag har ännu inte funnit den. Exechitr parva Lundström, 1909 1 hane Lu. Vuollerim, "Skolskogen" 10.6 1996 (Karström omr. 32). Fuktstråk i naturskog. I hane Lu. Jokkmokk, Serri 25.5 1997. Leg. Jenny Grahn. 1 hane Lu. Vuollerim, Mo 5.7, 23.7, 20.8, 24.8 och 26.8 1997. På fönster 30 in från skogsbryn. Leg. Jenny Grahn. 1 hane Lu. Vuollerim, Lagnasån 2 1.6 1997 (Karström omr. 3). Frodigt backland. 1 hane Hr. Sveg 6.9-5.10 1997. Inomhus invid skogen. Leg. Jenny Grahn. Ny för Sverige (namnd tidigare utan data (Hedmark 1998)). Vidsträckt palaearktisk utbredning inkl. Finland, Norge (Soli 1994) och Ryska Karelen (Yakovlev & Polevoi 1997). Exechici reptindu Johannesen, 19 12 1 hane Lu. Jokkmokk, Pärlalven, Hundselsforsen 19.4 1995. Imago övervintrande i cm-grov stjälk av strätta (Angelicti sy1ve.stri.s). 2 hanar Lu. Jokkmokks samhälle 1.6 1997. Inomhus på fönster. Leg. Jenny Grahn. 1 hane Hr. Sveg, Backedal 6.9-5.10 1997. Inomhus. Leg. Jenny Grahn. 1 hane samma lokal 13.5 1998. Viiisanen (1 98 1) undersökte 120 avbrutna umbellatstjälkar på jakt efter övervintrande evertebrater. Dominerande taxon var Mycetophilidae (39%), som emellertid representerades av endast två arter: Exechicl repandu (62 % av hanarna) och E. purvtr (38%). Djuren var oftast samlade ovanför den nedersta icke genombrutna mellanväggen (noden), varigenom de kom ner under det isolerande snötacket. Pi våren kan djuren flyga ut medan snön ännu ligger kvar och sedan återvända vid ogynnsamt vader. Kurina (1997b) fann stora antal pi motsvarande satt (320 resp. 10 1 hanar). Ny för Sverige. Holarktisk art kand b1.a. från Norge (0kland & Zaitzev 1997), Finland och Ryska Karelen (Yakovlev & Polevoi 1997). Ex~chia subj'rigititi LaStovka & Matile, 1974 1 hane Lu. Nietsaktjarnen, 8 km NO Vuolleriin 30.6 1996. (Leg. Hedmark. i coll. Zool. Inst. Uppsala). Håvning vid håligheter, stubbar och ligor i frisk blandskog gränsande till gransumpskog. 1 hane Lu. Vuollerim, Mo 24.8 1997. Pi fönster 30 in från skogsbryn. Leg. Jenny Grahn. Ny för Sverige. Sallsynt art beskriven friii Mongoliet 1974. Kand från Norge (Soli 1994), från svampen Arrnillaricr hulbosa i en park i Petrozavodsk i Ryska Karelen (Yakovlev 1993), Tyskland (Plassmann 1986b) och Sibirien. Lik den kring Jokkmokk allmanna och nordliga Exethiu,frigidu (Boheman, 1865), beskriven från Whale Point, Storfjorden, Spetsbergen. Exechiopsis (Exechiop.si.s) urrnula Plassinann, 1984 I hane Lu. Jokkmokk. Luottåive naturreservat, NO Stentrask 27.6 1998. Granurskog av torr/ frisk ristyp. Håvad inne i ett björnide (utgravt i moran under en myrstack), dar stora mangder svampmyggor höll till (Fig. 5, nästa uppslag). Ny för Lule lappmark. Beskriven från Vb. Angerån, dar 3 hanar togs 10-30.9 1977. I övrigt bara kand fran Tyskland, Schleswig-Holstein, dar minga ex. togs redan 8.10-1. I 1 1974 (Plassmann 1984). Exechio1~si.s (Exer~hiop.si,s) fïrnbriutu (Lundströin, 1909) 1 hane Lu. Messaure 22-25.9 1969 (Plassinann 1980). 1 hane Lu. Vuollerim, Mo 2 1.8 1977. På fönster 30 m från skogsbryn. Leg. Jenny Grahn. I hane Lu. Jokkmokks samhälle 14.9 1998. Inomhus på fönster. Leg. Jenny Grahn. Kand från Norge ( Soli 1994), Finland, Ryska Karelen (Yakovlev & Polevoi 1997) sanit Storbritannien till Fjärran Östern.

Kjell Hedtnurk Ent. Tidskr. 12 1 (2000) Fig. 5. Björn 0klund Iitli~rr si~tirnprnyggor i ett bjiirnide i 11r.skogen p6 Luottziv~ 27.6 1998. Storn ~niiti,qdtlr rnycetol,hiliner or4 mzngtr Bolifophila-indirlirler ~ll,l,ehijll sig inne i hiil~in. h1.u. Exechiopsis aemula. E. perita oc.h r11 oheskrivpn Rymosia-trrt. Björn 0klnrzd coll~rting fiing~(~ ~r~cit.5 in a benrs cien in the prirneva1,forest ut LiiotttEii~~ 27.6 1998. Lots of' Myc.~,to/~hilinnr rr~irl nititiy Bolitophila sperirnerz.s ivere cli.r.r,lling 111 the cclvr, ri~~io~rg othoij Exechiopsis aemrrla, E. perita and on i~ntlesc~rihetl R-vmosia.s/~eci(,.s. E.\-<~~liiop.si.s (Exechiopsis) peritu Plassmann, 1986 I hane Lu. Jokkmokk, Serri naturreservat. Suoksiiive 2 1.10 1996. Urskoglnaturskog av riiest gran, frisk till fuktig ristyp. Flygande över I dm snii i mulet och disigt vader och flera plusgrader: en ovanligt sen svampmyggeaktivitet. l hane Lu. Jokkmokk, Luottaive naturreservat, NO Steritriisk 27.6 1998. Granurskog av tom-frisk ristyp. Tqivning inne i ett björnide ciar stora mangder svampmyggor uppehöll sig. Ny för Lule lappmark. Arten iir beskriven från Abisko. Ovanstiende individer bör vara ex. nr. 2 och 3. I övrigt tiriris inga uppgifter. E.xechiol~.si.s (Exec.hic~psis) pulchellu (Winnertz, 1863) 2 hanar Lu. Messaure I - 10.6 och 1 hane 22-25.9 l969 (Plassriiarin 1979). I hane 18-22.9 1969 (Plassmann 1980). 1 hane Lu. Vuollerim, Mo, Nuortasup 6.6 1998 (Karström omr. 74). För- sumpat kalldrag riieci riaturskog. Håvning vid haligheter och rotviiltcir. 1 hane Lu. Murjek, Stuorrajaure, 2 km SV Kirtik 74.6 1998 (Karströrn omr. 55). Granskog av ört-istrutbrakentyp kririg liten back. Hivning i faltskiktet. Kand från Finland, Norge (Sflli 1994. @kland & Zaitzev 1997) och Ryska Karelen (Yakovlev & Polevoi 1997) samt från Irland till ceritrala Ryssland. E.rec.hiopsis (E.xechiop.sis) sugittatu LaStovka & Matile, 1974 1 hane Lu. Messaure 8-1 1.9 l969 (Plasvnann 1980). 1 hane Lu. Jokkmokk, Serri riaturreservat 17.8 1997. Tuvig, ängsartad suriipskog vid hiick. Hivning i vegetation och vid håligheter. Sallsynt art beskriven fran Mongoliet. Kand från Norge (@kland & Zaitzev l997), Pirhu i den finska delen av Karelia borealis (Polevoi 1995), Kivach i Ryska Karelen (Yakovlev & Polevoi 1997). Osterrike (Plassmann 1996) och

Ent. Tidskr. 121 (2000) ryska Fjärran Östern. Exechiol)sis (Exe~,hiopsis) st\l(rt(r LaStovka & Matile, 1974 1 hane Lu. Vuollerim, Mo 13.7 och I hane samma lokal 24.8 1997. Pi fönster 30 m frin skogsbryn. Leg. Jenny Grahn. Ny för Europa. Bara kand frin typlokalen i Mongoliet, dar 2 ex. togs I600 rri.ö.h. 13.6 1968. Exer~liio~~sis (E.\-ecliiol).~i.c.) s~rh~rlrita (Winnertz, 1863) 1 hane Lu. Vuollerim, Mo 21.8 1997. Leg. Jenny Grahn. Pi fönster 30 m från skogsbryn. Ny för Sverige. Kand frin Pirhu i finska delen av Karelia borealis (Polevoi 1997), Norge (Sgli 1994, @kland& Zaitzev 1997) och Kivach i Ryska Karelen (Yakovlev & Polevoi 1997). Betecknas i C.P.D. (Soos & Papp 1988) som "widely distributed" i Europa. Execlziopsis (E.vechiop.~is) cp. 1 hane Up. Bladåker, Olas skifte 10-20.9 1988. I coll. Zool.Inst. Uppsala. "... not found anything like that" (Polevoi pers. medd.). Exechiopsis (Xrriexecliiu) duil~ir~.hii Matile. 1969 I hiine Lu. Padjerim, Råkkårnaive, 5 km NV Vuollerini 1 1.7 1998 (Karström oinr. 31). Naturshog. granbliindshog av örttyp eller ris-/örttyp. delvis försumpiid. nära Lilla Lule alv. Hivning vid hiligheter dar talrika svampmyggor flög. Ny för Fennoskandien. En uppenbarligen mycket sällsynt art som beskrivits (I hane) från trakterna av Kaspiska havet i norra Iran. Endast ett ytterligare fynd ar kant: Lunz i Osterrike 13.6 1972 (Caspers 1984). P.c.e~r~lerechiu trivittatu (Staeger, 1840) 1 hane Lu. Vuollerim, Mo 24.8 1997. Pi fönster 30 m från skogsbryn. Leg. Jenny Grahn. Ny för Lule lappmark. Noteras i C.P.D. (Soós & Papp 1988) som "widely distributed" i Europa. Uppges av Zetterstedt (l 852) från Skine och Jiimtland. Kand frin Pirhu i finska delen av Karelia borealis (Polevoi 1995) och Kivach i Ryska Karelen (Yakovlev & Polevoi 1997). Ryrnosiu c,oririev(r Winnertz, 1863 I hane Lu. Vuollerini. Mo 26.7 1997. På fönster 30 m från skogsbryn. Leg. Jenny Grahn. Ny för Sverige. Känd frin Finland och frin Storbritannien till ryska Fjarran cistern. R,yrnosiu pinnuta Ostroverkhova, 1979 1 hane Lu. Gällivare, Granlandet naturreservat, Njuktjaape 16.6 1999. Håvning vid rotvältor och lågor i sumpig granurskog. Ny för Europa. Arten ar beskriven från Sibirien (Ostroverkhova 1979). Nyligen också pivisad från Haine i södra Finland (Polevoi per\. inedd.). I övrigt inga uppgifter. Ryrnosi~~ sugulutu Plassmann, 1976 1 hane Lu. Vuollerim, Mo 28,7 1997. Pi fiinster 30 m från skogsbryn. Leg. Jenny Grahn. Arten ar beskriven från Lu. Messaure dar 5 ex. togs med sugfalla 1-10.6 1969 (Plassmann 1976, 1978). Ännu inte rapporterad från nigra lokaler utanför Lule lappmark. En god kandidat till en svensk rödlista. R?.r~iosici sig~icitipe., (van der Wulp, 1859) 1 hane Lu. Messaure 1-10.6 1969 (Plassmann 1979) och 1 hane samma lokal 10-14.7 1969 (Plassmann 1980). 1 hane Lu. Vuollerim, Bliberget, Isaksbo. 11 km SS0 Vuollerim 15.4 1995 (Karström omr. 98). Imago övervintrande under bark i naturskog. Leg. Eva Hedinark. I hane LA. Jokkmokk, Vaimat. Suobbatjaure 17.6 1996. Håvning vid håligheter och ligor i friskfuktig granblandskog av naturtyp, Kand frin Finland. Norge (Soli 1994, @kland & Zaitzev 1997) och Ryska Karelen (Yakovlev & Polevoi 1997) samt Tyskland, Osterrike, Holland, Polen och norra Iran. Ryrnosi~i sp. 1 1 hane Lu. Vuollerini. Tummisbacken, 3 km SSV Vuollerim 16.6 1996. Naturskog. 1 hane Lu. Vuollerim, Padjeriniberget 2 1.6 1998 (Karström omr. 75). Naturshog. 1 hane Lu. Jokkmokk, Serri naturreservat. Suoksiive 26.6 1998. Urskog. 1 hane Lu. Jokkmokk. Luottiive naturreservat, NO Stentriisk 27.6 1998. Urskog, i björnide. Sgli (pers. medd.) tror att arten ar obeskriven.

Kjell HedmtrrX Ent. Tidskr. 12 1 (2000) Fig. 6. De suhmonttrntr omrgtl<,nu i Ki,ikkjokk med örtriku grtrri-. l?jijrx- och t>ltir~d.c.kogcir rt~rdohrutrn Xotiritll/irc,r Iiy.ser j?jrrnodligerl or1 lix<r cirtrik.\i~ert~rprrrygg<~f~fiiuntr som Kcilti.!jokk och Kii~uc~l~. Bildc~n iir tcr~eri 12.6 2000. Stormheltt dominrrclr i,fijlt.sxixt~t o(.h skjuter u/,/, med,full krufi. Ile jiittina hrortjtornu 1x7 stuhherr oc.11 Itigor iii. /y/ul,iskn,fir granar som rö/(rt.s (iv klit>/>-, triid- eller hurticktr. Foto: %r Lundherg/Nc~turfi)togrc/fi,rt~tr. Tlie.suhmountainous ur<.<i.s (!f Kvikkjokk with herbrich.\l>ru<.e, hirch atid mixc~d fore,.~r.~ ii.itlz ~~ti/>roxerr c.orrtitiriit~ prohuhly lzol(l.s u myc~t~tol~hilicl,fii~~nu <IS riclt (ra tliut <!f Kerlti.sjokk uncl Kivtrclr. Tl~c? /)/roto is /crkc~tz 12.6 2000. WoIfS-buttr (Aconiturn lycoctonum) grow.s nil>ieilv ariti ri,ill clomin<ite the,field Inyrt: Tli~ rven hrc,trk (!f.st~mi1).\ cind sttjttis ;.c./y/>ictil,fi~r s1~ruc.e trttne,ked by /)o/y/>ort~.r, si~<.li 11s Fomitopsis pinicola, Climacocystis borealis citrtl Onnia Ieporina. Ryrnosrci sp. 2 1 hane Lu. Vuollerim, Mo 28.7 1997. Pi fönster 30 m från skogsbryn. Leg. Jenny Grahn. Saili (pers. medd.) menar att arten iir obeskriven. Rymosiu sp. 3 I hane Lu. Vuollerim, I km S Station 26.6 1996 (Karström omr. 9). Skogbevuxen sedimentravin. I hane Lu. Jokkmokk, Samernas folkhögskola 22.10 1996. Inomhus på fönster. Leg. Jenny Grahn. l hane Lu. Porjus 14.9 1998. Leg. Jenny Grahn. Arten ar med största sannolikhet obeskriven (Sdi pers. medd.). Diskussion I artikeln redovisas fynd ur ett material pi ca 5500 ex. Dessa har till stor del håvats i frisk fuktig aldre skog, ibland iiier eller mindre blöt och försumpad, och under den ljusa delen av dygnet. Svampmyggor ar särskilt aktiva eller vilar mer exponerat under fuktiga eller regniga kirhållanden (Viiisanen 1984, Hedmark 1 g%), di slaghivning ar mer eller mindre oanvandbar soni metod. Håvningen ger anda efterhand en mängd arter. Minga anviinder fuktiga rotvältor och halöppningar som uppehalls- och kanske sanilingsplatser. Det kan inte heller uteslutas att vissa arters larvutveckling sker dir (@kland 1999). Djuren ar latta att samla och rrian får en ganska bra bild av deras tlygtider och relativa miinpder. Det

Ent. Tidskr. 12 1 (2000) Svampmyggor i taigan - nyrr arter för Sverige Rg. 7. Granurskog uv ristyl, med obruten kontinuitet i habitatfcrktorer: Området ar en del ov tlet relrrtivt storrr (3.5 km') och vcrrirrtionsrika Serri ncrturre.servat. Dettas orngivningar ur emrllrrtid,frtrgmc~nterrrrle och kontinuitrtrti i 1and.sktrpet mer e1lt.r mintlre brutrn. 26.6 1998. Foto: Bjprtl Qklrrnd. Primeval spruce,forest with ~rtibroken c.ontirulity in habittrt,firctors. It is n ])art of' the, relcrtii~r~ lrrrge (35 sy klii) trnd diverse Serri Nrrt~rre Re.seri,rrtion. This is however.surroutidcd by afrtrgmc~tztrd Itrtltls<~ttp~~ bvith tr trrore or It~.s,s broktw continuity. 26.6 1998. ar svirare att veta hur pass effektiv slaghåvning i faltskiktet ar. Man kan misstänka att minga arter vilar oåtkomligt i litet torrare väder och kommer upp i faltskiktet i blötare vader, di slaghiven inte fungerar. Det fönsterfångade materialet frin Mo tyder på att en del arter sällan fås med håv. Totalt sett ger slaghåvning en skev bild av ett svampmyggesamhalle. Svampmyggor ar nogräknade och små djur. Deras rumsligt sett lilla varld erbjuder för oss oöverskådliga möjligheter och problem. Minga arters liv ar fullstiindigt okant, i synnerhet galler det arter som inte lever i storsvampar och vuxna individers liv generellt. Hackman och Meinander ( 1979) skriver att det är förvanande att endast 57 av de mer an 450 mycetophilidarterna i Finland har drivits fram ur Agaricales (skivlingar och soppar). De flesta sciophiliner, och liven ett släkte som Phroniu, ar knutna till mycel i mark eller multnande ved. De talrika Bolrtinclarternas liv är höljda i dunkel. Nar det galler Mycomyu ger Vaisanen viktiga upplysningar, men han skriver saintidigt att mycket litet ar kant om ekologin inom slaktet (1984). Allmanna Exechiu-arter som E. cotztuminuttr, E. nigr(jscut~~1lutu och E. lun(1.strortni och en sällsynthet som E. micuns samlas för övervintring under bark (se Fig. 4). De tre förstnamnda fångas allmänt vid håvning och iir framdrivna ur storsvampar (Eisfelder 1970, Hackman & Meinander 1979). Kurina ( 1996) tar upp ett exempel från Estland. Många Exechiopsis-arter ar knutna till storsvampar i larvstadiet. Vid fingst av imagines i skogen under vir och höst utgör Exrchiopsis-arter endast 3% av fingsten. Vid handplockning i grottor under övervintring utgör de 95 %. Karl Muller i Messaure samlade stora materi-

Kjell Hedrlicii-k Ent. Tidskr. 121 (2000) al med automatiska ljus- och luftströmsfallor samt markfallor. Dessa tog and; inte allt. Slaghavningen har bidragit riied en rad arter, inte minst frin Kaltisbacken i Messaure, som ir nya för Lule lappmark. Sverige, Ferinoskandien eller Europa. Totalt ar för närvarande 400 beskrivna arter kanda frin Lule lappmark. Med tillifget av A~ltrrc~lltr ~roi~atci från Aland i-iknar der1 finska faunan nu 53 1 arter. Hedströin (l 991) anser att den svenska faunan bör vara förhållaridevis val sa rik som den finskii. Med tanke pi det höga antalet bara i Lule lappinark torde värdet för Sverige ligga på ininst 550. För den palaearktiska regionen som helhet Iiggei- det klirida aritalet på över 1500 arter fördelade p2 96 slakten (Bechev 1999). "Exoter" frin Sibirien, Mongoliet och t.o.rn. Iran dyker upp med förvånande regelbundenhet. I ett arbete frin 1974 beskriver LaStovka och Matile 20 nya arter från Mongoliet. Tre av dessa: E.xechiti n~icurls, E..sl~l?frigidu och E,Yechiopsi.~.rt\~lirttr har nu tagits i Lule lappmark, dessutom C\-rc~lzio~i.~i,s strgittuta soiri redan tidigare tagits i Messaure (Plassmann 1980). I en koininentar (pers. inedd.) skriver S@li att detta klart vittnar oin det starka östliga elementet i den nordliga fennoskandiska svampmyggefiiunan. Polevoi (pers. medd.) skriver att min, "a Lirter dyker upp i Ryska Karelen "froiii quite reriicite areas". Kivach och Kaltisbicken. 104 resp. 101 km', iii- de artrikaste omradena vi kanner tills vidare iiied 426 resp. 350 arter. Bicia ar omgivna av industriskog inen hyser inom sina avgransningar en rad olika biotoper. Bida har dessutom inveilterats effektivt med olika metoder. Oklarici noterade inom de sammanl~igda omi-idenn 2. 3 och 4 (Fig. 2) 320 arter (Okland & Zaitzev 1997), ett varde soiii inte ut~iii vidare bör,jiirnföra5 nied Kaltisjokk. Bade valet ;iv lokalei- (niistan alla doiiiinerade av bliblirsgranskog med fattig öi-ttloni) och fangstnietodik v~ii- annorlunda (Oklanci 1996). Soli (1991) har pekat pi den stora artrikedoinen i subniontann oriiriden i Jostedalen i Noipe. Listnii på 214 arter (endast Diadocidiidae och Mycetophilidae s.str.) sk~ille dock titan tvivel utiikas avsevärt med större fhgstinsatser. Den frodiga subalpina b.jöi-hskogen vid Kar- vek, NV Kvikkjokk, antyder en motsvarande rikedoin med b1.a. sällsynta (östliga) arter som Br>lc>ti~ltr ~~olciris. B. pseudoriiticlci, B. n~irzutci, B..ruh//~el-~i, B. rnoruvica, At~nrllzitr fiilccitci sanit två sannolikt obeskrivna Bol~ti17tr-arter. Förrnodligen ar Kvikkjokksområdet, inkluderande aven gran- och blandskogar, lika rikt soin Kaltisbäcken i Messaure nere i skogslandet. Biirdiga, örtrika skogar ined lang koritir,uitet hyser antagligen den stiirsta mycetophiliddiversiteten. Urskogsreservat som Luottiive, Granlandet (Nilsson 1992) och Muddus nationalpark representerar helt eller delvis ursprungliga tillstarid av den nordliga taiga med skogar av ristyp och stor myrdiversitet, som utbreder sig mellan alvdalarna. Dessa gamla ekosystern och landskap hyser med sakerhet ytterst intressanta svaiiipmyggesamhallen, som veterligen inte studerats. Håvningen har har blott givit stickprovsartade kvalitativa indikationer med inslag av sällsynta arter soni E,techiol)si.s peritti, E. trrlnrnla, Rj,rrzosic/ piiirrtrrci och en obeskriven Ry~i~o.viir-nrt. Virkesbruk i industriell skala kom igbng fiir bara drygt 100 Ar sedan i Jokkmokk (Lundgren 1984). Landskapet ar nu fragmenterat (Hedinark 1998). men vissa "stiirre" rester (friri ca 5 och upp till ett par hundra hektar) med större eller mindre grad :iv ursprunglighet finns annu kvar (Karström 1993. 1997). Riktigt små rester (112 till iiågra få hektar) riied spar av ett aldi-e tillstind finns dessutom kvar hbr och dlir i iiverg2rigszoner, vid backar. i siiiikor och ravinei.. i branter 0.s.v. Tillsarninans kiinshe &\sa fraginerit annu bidrar till att uppriitthilla en viss bio- logisk och ekologisk kontinuitet i landskapet. V:", 'ii~nen :' (1984) pekar pi ruinsaspekteii di haii skriver "The wenther greatly affect\ the belinvioui- of fung~is gnats: cuiiny, dry and windy days they iisually hide in moist holes or under bu\hes. but on riiiny. cloudy days they take wing lind show no cii\tirict (e.g. forest type) prekreiices". Oklaiid ( 1994. 1996) har visat att \ini. iild1.e bestånd kan vara artrika, iiien ocksi fiittipa. ALgörande ar andelen gainiiial skog ("olcigro\vili") inom stiirre landskapsavsnitt (100 kiii'). Hiir länge rikedonien i fragiiient av olika 5torlek ocli pi olika relativa avstand kan besta iir okiirit (@kland 1994, 1996). men cien iniste vara relnterncl

' Ent. Tidskr. 121 (2000) till nigon niv3 av rums- och tidsskalor (Kotliar & Wiens 1990, @klarid 1994). 1 Mo i Lilla Lule iilvs dalgang samlades ett mindre material p3 fönster, 30-40 m fran narmaste skogsbryn. Det innehåller en anmarkningsviird andel ovanliga eller sallsynta arter. Det rör sig om arter som Otfelici tristis, Eudicrcinu rrigric~ep.~, Phthirzirl srto.w. P mim, Coelo- /~htlzii~iu tlzoruc.icrr, E.rc~chiu.s~rl?fii,qida. E.\.- echiorpsis.stylutn, Ryrno~in sn,qulorttr och en troligen cibeskriven Rynzosicl-art (Hedmark I998j. I riarheten av Mo finns bara kulturbest5nd, iiietlari sallsynta arter brukar förknippas med speciella miljöer. Om artuppsattningen fran Mo beror p5 annan fångstmetodik. i viss man annan tid, ren slump, att omgivningarna faktiskt har större kvaliteter an de verkar ha eller iii- en kombination av dessa och andra faktorer ar inte kant. Landskapsaspekten ar einellertid av central betydelse idag och intressant att diskutera. Skogsresterna i Lappland har blivit kvar genom tillfälligheter och ar en kvardröjande inen försvinnande tillgang, som inte får förskingras i brist på landskapsekologisk insikt och samordning. Alla rester - större och mindre - miste skydda5 och förvaltas och ses i ett sammanhang. inte hanteras var och en för sig. lansjon (1999) beskriver laget i fö1.jande ordalag: "For many of the forest properties which have been removed by inanageiiient for decades. the present numbers of proportions are at such low levels that to preserve ~ustainable populations of rnany forest species. an increased amount of these properties is the only possible directioii of chsnge". Tack Jag vill ftirat tacka Senny Grnhn. soin rned sitt kontiiiuerliga fijnstcrsanilande i Mo bidragit inled si ininga vihiiga fynd. Alexei Polevoi, Gcir S@li och Bjflrn Oklaiid liar pi ininga (iitt bidi-asit till uppsatsens tillkonist grnoin stimiilerande s~imnrbete. Lars Hedström star fiir koniinuiiet i h~iriknpsfiiriiiedling och biologiskt taiihandr alllrcl:in hörjaii av 60-talci. Tack Birgitta Edehorg p6 Ajtte i Jokkiiiokk f«r all litteratur du tagit fi-ain: Gunnar O\tiii:iii Irigu fiir ditt arbete ined kari«rna: ~jttei Forskiiinfst'oiid för det ekon«iiiiskn bidraget. Bjflrn @kland har granskat och komiiieiitc- Si,tr~iiptrlyggor i t(iig(rri - 11yo orter fijr S~~~ri,ye rat manuskriptet. Sist men inte ininst vill jag tacka rnin hustru Ann-Christine för ohegrinsnt talamod med mig och mina kryp. Litteratur Bechev. D. 1999. The zoogeographical claïsiticatioii of the Palaearctic genera of fungus gnats (Diptera: Sciaroidea, excluding Sciaridae). - Studin dipterologica h(2): 32 1-326. Caspers, N. 1984. Mycetophiliden aua Lunz, Niederösterreich (~i~téra. ~ernatocera. Mycetophilidae). - Entomofiitina. Zeitschrift fur Eiitoniologie 5( 15): 173-205. Direktorlitet for Naturfc)rvaltning 1999. Nnsjonal rikliste for truete arter i Norge 1998. Norweginn Red List 1988. DN-rapport 3: 1- I h I. Svainpmyggoriiu 120-123. Eisfelder. J. 1970. Pilztiere (Tiere an und iii Pilren). - In: Michael. E. und Hennig, B.. (ed5). Handhiich fur Pilrfreunde 5: Milchlingc (Lactarii) iincl Tauhlinge (Russulae): 54-66. Vcb Gustav Fishri. Verlag Jena. Hackrii:iii, W. 1980. A check list of the Finnihh Diptera I. Nematocera and Brachycera (a.itr.).- Notul. rrit. 60: 17-48. Hachriiari. W. & Meinanclcr, M. 1979. Dipiera feeling iis larvae on niacrofungi in Finland. - Ann.Zool. Fennici 16: 50-83. Hedniark, K. 1998. Fungus gnat\ - new species to Sweden and Finlaiid (Dipterli: Mycetophilidne s.lat.). - Ent. Tidikr. I I9( I ): I- 12. (In Swedish). Hedströin. L. 1994. Hur mansa urter :iv myggor och tl~igor har vi i Sverige? - Erit. Tidshr. 1 ls(1-2): 1 1-22. Humala. A.E. & Polevoi. A.V. 1999. 011 the insect hunn of Karclian shore ancl isl~inds»f the White Sea. - In: Gromthev. A.N. & Kr~itov. V.J. (eds). Bi«diversity iiiveiitorics and st~idies in the nrr~i of Karelian White Sen shore (express information materials). Rii\\ian Acadciny of Science, Kiirrlinn Research Centre, Forest Research Iiistitute. Petro~avodsh. pp. 106-1 13. (In Kusaian). Sanion. G. 1999. Laridscape c«iiiposition and birds iii iii:iiiaged boreal forests. - Silvestrin 122. Swedidi Uiiivrrsity of Agricult~iral Sciences.Uppsnln. Karatriiiii. M. 1903. Indihiitorarter aoin bi«l«giak invcnieriripnietod - t'oriii~ilering av bi«logiskii kriterier 1Fir urviil a\ s0hbiotopcr - 1: Olsson. G.A. (red.). Indikatorarter fiir ideiititieriiig a\ natiii.. skognr i Norrbotten. En inciodihitudie ftir iiii- \indniiig :iv vaxtarter a«in indih;itorer. - Naturvirdsverket. Rapport 4276.

Kjell Hetimark Ent. Tidskr. 12 1 (2000) - 1997. Indikatorarter for identifiering av naturskogar i Norrbotten. Del 2. Inventeringsrapport för Jokkmokk~ komniun. - Naturvardsverket. Rapport 4692. Kotliiir. N.B. & Wiens, J.A. 1990. Multiple scales of patchiness and patch structure; a hierarchical framework for the study of heterogeneity. - Oikos 59: 253-260. Kurina, O. 1996. Hibernation of fuiigus gnats (Diptera, Mycetophilidae) in Estoriiiin caves. - Studia Dipterologica 3(2): 22 1-770. - l997a. A review of the Estoriiari Ditorriyiidae, Keroplatidae aiid Diiiducidiidae (Diptera, Nematocera). - Proc.Est«nian Acad.Sci.Biol. Ecol. 46( 112): 8(&87. - l997b. Two species from the genus Es;(vhirr Wiiiii. (Diptera. Mycetophilidae) new t«estonia. - Proc. Estonian Acad.Sci.Bi«l.Ecol. 4h(4): 257-260. - 1998. Fungus gnats in Estonia (Diptera: Bolitophilidae, Keroplatidae, Miicroceridae. Ditomyiidae, Diadociidae, Mycetophilidae). - Dissertationes Biologicae Universitatis Tirtuensis. Tartu. - 1999. Notes «f funguï gnats (Diptera, Mycetophiloidea) in northeastern Feririoscandia. - 1nt.J. Dipterological Research lo(3): 15 1-154. Landr«ch. K. 1940. Zweitlugler «der Diptera h: Pilz- mucheii «der Fungivoridae (Myocet~philidae). - In: Dahl, F. Die Tierwelt Deutschlaiids uiid der angrerizenden Meeresteile. Jena. LnStovka. P. & Matile, L. 1974. Mycetophilidae (Diptera) de Mongolie. - Acta Zoologica Acudemiae Scientiarium Hungaricae 20( 1-2): 93-135. Lundgren, N.G. 1984. Skog för export. Skogsarbete, teknik «ch f0rsijrjniiig i Lule alvdal 1870-1970. UmeS Studies in Ecoiiumic History 6. Kungalv. LundstrOni, C. 1914. Beitrage zur Kenntnis der Dipteren Finlands 9. Suppl. 3. Mycetophilidae. -Acta S«c.pro Fauria et Flora Fennica 39 (3). Matile, L. 1969. Contributiori n la faune de I'Iran 14. Diptt-res Mycetophilidae des provinces caspieniies. - Ann.Soc.Ent.Fr. (N.S.) S( 1 ): 239-250. Miiller, K.. Muller-Haeckel, A., Thorniis. E. JC (36thberg, A. 1970. Der Kaltisjokk. Die Bi«l«gie eiries Lnppllindischen Waldbachcs. - Osterreichs Fischerci 23 (516). Nilsson, T. 1992. Granlandet. Euarrierisnrbete 10 p. Biologilin.jeii. iiot~irge«gratisk inriktning. Uriiea universitet. Ostroverkhova, G.P. 1979. Fungus-gnats (Diptera. Mycetophiloide:~) of Siberia. Tomsk. pp 1-308. (In Russiari). Plassmann, E. 1975. Zur Vorkomnien imaginaler Pil~niuckcn (Diptera: Mycetophilidae) in Boderi- fallen wiihrend der Wintermonate ini Messaliregebiet. - Ent.Tidsk. 96: 27-28. - 1976. Vier neue Mycetophiliden aus der ökologischen Station MessaurelSchweden. - Senkenbergiana biol. 57(1/3): 73-76. - 1978. Pilzmucken aus Messaure in Schweden. I. Barberfallenfange (Dipter~i, Mycetophilidae). - Seiickenbergiana biol. 58(3-4): 147-156. - 1979. Pilzniiicken nlis Messaure in Schweden. 2. Luftstroin-Fallenfange (Insecta, Diptera, Mycctophilidar). - Senckenbergiana bil. 59(5-6): 37 1-388. - 1980. Pilzniucken aus Messaure in Schwedeii. 3. Lichtf;illerifiirige (Insecta, Diptera, Mycetophilidae). - Senckerihergiana biol. ho(3-4): 175-189. - 1984. Sechs neue Pil~inucken aus Schwedrri. Osterreich, Griechenland uiid Briisilieii (Diptera, Nematocern, Mycetophilidae). - Nachrichtenblatt der bayerischen Entomologen 33(2): 44-49. - 1986a. Neun neue Pil~mucken aus der Westpaliiarktis (Diptera, Neiiint«cern. Mycetophilid:ic). - Spixiana 9(2): 143-1 50. - 1986b. Ein weiterer Beitrag zur Kcnntnis der Thuringer Pilzmuckenfauna (Insecta. Dipterii, Mycetophilidae). - Faunistische Abhiiiidluii~eii Statliclies Museuin fiir Tierkunde Dredeii l4 (4): 41-49. - 1988. Pilzrriiicken der Nordseeinseln Mellum lind Memmert (Insecta, Diptera, Nemntocrra. Mycetophilidae). - Drosera. Nat~irkundliche Mittcilungen aus Nordwestdeutschland, Heft 112: 253-256. Staatlichen Museuni fur Naturkunde und Vorgeschichte Oldrrihurg. - 1990. Funf neue Pilzrriiicken uus Schweden (Diptera, Nematocera, Mycetophilidae). - Nachrichtcnblntt der bayerischen Entomologen 39(2): hl -64. - 1996. Zur Kenntnis der Pilzrniickeiilauiia Osterreichs (Diptera, Nematocera, Mycet«philidae). - Mitt.internat.entomo1.Ver.Frnnkfurt ;].M. 2 l(314): 111-120. - 1999. Neue bayerische und schwedisctie Pilziiiiicken (Diptera, Nematocera, Sciaroiden. Mycetophilidae). - Mitt.Miinch.Ent.Ges. 89: 5-9. Polevoi, A.V.1995. Fungus gnats (Diptera, Mycetophilidae) in Pirliu and Tapionaho (Il«ni:intsi, Finland). - In: Hukkanen, T.J. & Leshko, E. (eds). Karelian Biosphere Reserve Studies. Nortli Knrelian Biospticre Reserve. Joensuu. pp. 159-166. - 1996. New arid poorly known fiingus gnats of thc families Bolitophilidae, Diadocidiidae and Krroplatidae from Easterii Fennoscandia (Diptera, Nematoccra). - Zo«systeiii;itica R«ssica 4 (I): 177-182.

' Ent. Tidskr. 121 (2000) - 1997. Diptera collected with Malaise traps in the Kostomuksha Nature Reserve. - In: Lindholni, T., Heikkila, R. & Heikkilii. M. (eds). Ecosystems, fauna and tlora of the Finnish-Russian Nature Reserve Friendship. Helsinki: Finnish Environmental Institute. pp. 303-309. Salo. K. 1986. Kivatsu, nature reserve in the Karelian Autonornie Socialist Republic. Luonnon Tutkija 90: 100-106. (In Finnish with English summary). Soós, A. & Papp, L. 1988. Catalogue «f Palaearctic Diptera. Vol. 3: Ceratopogonidae-Mycetophilidae. Akadémiai Kiad6. Budapest. Storrank, B. 1998. (ed.). Natural Woodlands In the Nordic Countries. - Nord 1986: 6. Nordic Council of Ministers, Copenhagen. S@li, G.E.E. 1994. Fungus gnats from Jostedalen, West Norway (Diptera: Diadocidiidae and Mycetophilid;ie). - Fauna norv. Ser. B. 41 : 1-12. SBli, G.E.E., Vockeroth, J.R. & Matile, L. 2000. Families of Sciaroidea. - In: Papp, L. & Darvas, B. (eds). Contributions to a MANUAL OF PALAE- ARCTIC DIPTERA. Appendix. 9p: 49-92. Science Herald, Budapest. Tuotriikoski, R. 1966. Generic taxonorny of the Exechiini (Dipt., Mycetophilidae). - Ann.Ent.Fenn. 32(2): 159-194. Viiisanen, R. I98 1. Unibelliferous stems ;is overwintering sites for Mycetophilidae (Diptera) and other invertehrates. - Notulae Entomologicae h l : 165-170. - 1984. A monograph of the Genus Mvcomya Rondani in the Holarctic region (Diptera, Mycetophilidae). -Acta Zool.Fenn. 177. Helsinki. Y;ikovlev. E.B. 1993. Mushroon-is and insects associated with them in Perrozavodsk city parks. - Aquilo Ser.Bot. 3 1: 13 1-136. Svampm~ggor i ttrigun - nya arter,för Sverige Yakovlev, E.B. & Zaitzev, A.I.1990. On the ecology of fungus-gnats (Diptera, Mycetophilidae) in w«- odlands of southern Karelia. - Zool.Zurnal 69: 60-69. (In Russian). Yakovlev, E.B. & Polevoi, A.V. 1997. On the fauna of Diptera, Nematocera of Kivach Nature Reserve. - In: Bachovoj, I.V. (ed.). Flora and fauna of the nature protected territories of Karelia Vol 1 : 7-29, Petrozavodsk. (In Russian). Zairzev, A.I. 1994. Fungus gnats of the faun;] of Russia and adj~icent regions. Part I. - Nauka, Moscow. pp 288. (In Russian). Zaitzev, A.I. & @kland, B. 1994. Four new species of fungus gnats from Norway (Diptera. Mycetophilidae). - Studia dipterologica l(2): 18 1-186. Zaitzev. A.1. & Polevoi, A.V. 1995. New species of fungus gnats (Diptera, Myoetophilidae) from the Kivach Nature Reserve, Russian Karelia. - Entom.Fennica 6: 185-195. Zetterstedt, J.W. 1852. Diptera Scandinavie 1 l :4234. 0kland. B. 1994. Mycetophilidae (Diptera), an insect group vulnerable to forestry practices'? A comparison of clearcut, managed and semi-natural spruce forests in southern Norway. - Biodiversity and Conservation 3: 68-85. - 1996. Unlogged forests: Important sites for preserving the diversity of Mycetophilids (Diptera: Sciaroidea). - Biological Conservation 76: 297-3 10. - 1999. New rearing records «f forest-dwelling Diptera. - Int.J.Dipterol.Res. 10(3): 133-146. 0kland. B. & Zaitzev, A.I. 1997. Mycetophilids (Diptera. Sciaroidea) from southeastern Norway. - Fauna norv. Ser.B 44: 27-37. Äntligen en katalog över Tysklands fjarilar Gaedike. R. Heinicke. W. 1999. Ver- kan *innas dar Egentligen ar det de zeichtiis der Schmetterlitzge Drutsch- med stoqar,lar har haft n;gontinn lantis (Entomofauna Germanica 3). För- att hämta dar i forin av makarna urbahns 642- lag: Prof. Dr. Bernhard Klausnitzer, sidiga och förmodligen numera svaratkomliga Postfach 20273 1, D- 16225 Eberswalde, arbete Die Sehmetter-lingr Potnmer-ns, 1939. Na- Tyskland. 21 6 s. Pris 38 DEM + porto. turligtvis har mycket förändrats under de 60 åren därefter och för att få kunskap om småfjäri- Flertalet av de fjärilar som vaiidrar in i Sverige larna får man g5 annu längre tillbaka. till Heinekommer söderifran, om än ofta iiver omvägen manns Die S~~litrietter-linge Deutsclllund.~ ~rnd genom Danmark. Det ar därför naturligt att fjä- der S~h,r~~iz,I859-70. Nyligen har emellertid rilsamlarna sneglar mot Tyskland och vad som Karsholt & Razowskis katalog Tl~e Lepidopteru