Utfodringsrekommendationer i ekologisk mjölkproduktion Niels Andresen Hushållningssällskapet i Kristianstad Detta arbete ingår i det svenska miljöprogrammet för jordbruket och finansieras gemensamt av svenska staten och EU
Innehållsförteckning INLEDNING... 3 REGLER FÖR UTFODRING AV EKOLOGISKA MJÖLKKOR... 4 OFFICIELLA NORMER I SVERIGE... 4 SVENSK MJÖLKS REKOMMENDATIONER FÖR UTFODRING AV MJÖLKKOR.. 5 NÄRINGSVÄRDE I VALLFODER... 5 Energi... 5 Protein... 6 PRISRELATIONER FÖR EKOLOGISKA OCH KONVENTIONELLA MJÖLKPRODUCENTER... 7 BETE OCH EKOLOGISK MJÖLKPRODUKTION... 8 TELEFONINTERVJU MED UTFODRINGSRÅDGIVARE... 9 DE VIKTIGASTE SVAREN FRÅN UTFODRINGSRÅDGIVARNA... 11 REKOMMENDATIONER... 12 REFERENSER... 13
Inledning Foderstater för ekologiska mjölkkor följer i många fall inte de normer som är officiella (Spörndly, 2003, Svensk Mjölk 2000). Kornas produktionsnivå är dock långt ifrån dålig och hälsoläget tillfredställande, naturligtvis förekommer stor variation mellan besättningar. Faktum kvarstår emellertid att korna i den ekologiska produktionen har en avkastningsnivå som ligger högre än vad de officiella normerna angiver. I den ekologiska foderstaten har man oftast en lägra mängd vomstabilt protein (by-pass protein) än i den konventionella foderstaten, vilket fram för allt gör det svårt att uppfylla normerna för aminosyrer absorberad i tarmen (AAT). Mycket tyder dock på att vallproteinets nerbrytbarhet i vommen är överskattad (Bertilsson & Murphy, 2001) och därmed estimeras ett för lågt AAT-värde för vallfodret. Detta kan vara en av de bakomliggande faktorerna för att man har kunnat konstatera att stort inslag av baljväxter i foderstaten verkar mjölkdrivande (Bertilsson och Halling 2001). Den ekologiska foderstaten är grovfoderdominerad med ett stort inslag av baljväxter och frågan är vilken norm vi skall använda för AAT när vi jobbar med sådana foderstater och är vallfodrets innehåll av AAT rätt estimerad? I Sverige är den officiella konsumtionsgränsen knutet till fiberintaget och maxgränsen för intag av neutral detergent fiber (NDF) är 1,5 % av kroppsvikten. I många fall äter korna mycket mer och brist på struktur kan förekomma även om den beräknade NDF-nivåen ligger kring maxgränsen. Fodrets struktureffekt handlar även om den fysiska formen på fodret (strålängd, förmalningsgrad, utfodringsreknik etc), men även sammansättningen av NDF är viktig att vara medveten om i baljväxtrika foderstater. Konsumtionsfrågan är helt avgörande för att få en ekologisk foderstat att fungera men i dag finns inga bra mått att använda i foderstatsberäkningen. Vidare finns där oftast svårigheter med att uppfylla normerna för energikoncentration, vilket dock oftast inte är ett problem om korna äter mycket (se ovan). Vid beräkning av ekologiska foderstater jobbar vi med helt andra prisrelationer mellan grovfoder och kraftfoder vilket leder till andra prioriteringar än vi är vana vid när konventionella foderstater optimeras. Reglerna för ekologisk produktion sätter dock ramarna för den ekologiska foderstaten och begränsningar i kraftfodertilldelningen styr oftast fodertilldelningen till kor i tidig laktation. Målsättningen med denna skrift är att skapa ett hjälpmedel för ekologiska mjölkproducenter för optimering av foderstater för deras produktionsförutsättningar. Normar för utfodring är inte enbart fysiologiska normer utan även ekonomiska avvägningar, ändras prisrelationerna mellan fodermedel är det viktigt att kunde agera rätt under dessa förhållanden.
Regler för utfodring av ekologiska mjölkkor Tabell 1 visar de viktigaste regler som påverkar utfodringen i ekologisk mjölproduktion. Det är fortfarende tillåtet att använda fem procent konventionell foder, där vissa begränsningar för råvaran måste följas. Här är det speciellt hexanextrahering som begränsar användningen av vissa proteinfodermedel, exempelvis sojamjöl och rapsmjöl. Inom en överskådlig framtid kommer det att krävas 100 % ekologisk foder till mjölkkor, vilket tidigare var satt till augusti 2005. Beslutsprocessen i EU har dock försenas och under december 2004 var det oklart när regeln kommer att införas. Tabell 1. KRAV-regler av betydelse för utfodringen av ekologiska mjölkkor (KRAV, 2004). Regler Företaget ska ha minst 50 % självförsörjningsgrad på årsbasis. Undantag från detta är besättningar med högst 3 kor. Minsta andel KRAV-godkänt foder (inkl egen karensårsodling): - 75 % av det dagliga intaget - 90 % av årligt intag under de två första åren från karensstart, dock max 5 % inköpt konventionellt foder. - 95 % av årligt intag från det 3:e anslutningsåret. Fri tillgång till grovfoder. Tillåtet Upp till 5 % konventionellt foder förutsatt att de är tillåtna enligt KRAV: s regler. Inköpt ekologiskt foder (godkänt av KRAV) - dock skall minst 50 % av totala foderintaget vara från den egna gården. Komplettering av fodret med koksalt, spår-ämnen, vitaminer och mineraler (t ex foderkalk). Upp till 40 % kraftfoder till mjölkande djur, men får höjas till 50 % under högst 3 månader tidigt i laktationen. Officiella normer i Sverige Fodertabeller för idisslare 2003 (Spörndly, 2003) är källan till de officiella normerna för utfodring av mjölkkor i Sverige. De viktigaste normerna för energi och protein i form av aminosyrer absorberat i tarmen (AAT) redovisas i tabell 2. Tabell 2. De viktigaste normer för energitilldelning och AAT-behov (Spörndly, 2003). Omsättbar energi MJ AAT (aminosyrer absorberat i tarmen) g Underhåll 0,507 MJ/kg lev. Vikt 0,75 3,25 g/kg lev. Vikt 0,75 Till per kg mjölk (ECM) 5,0 40 Tillägg viktökning/kg 35,8 250 Avdrag viktminskning/kg -34,5-185 Tillägg 1. kalvare per dag 8 52 1 Dräktighetstillägg i 7:e, 8:e och 9:e månaden finns, men har ingen större praktisk betydning i praktisk utfodring. Dock bör man vara uppmärksam i de sista tre veckor av dräktigheten, då detta kan ha betydelse för sinkornas konsumtion. Energibehovet justeras sedan i förhållande till fodernivån. Proteinbalansen i våmmen (PBVvärdet) bör ligga i intervallet 0-300 gram, men kan dock i vissa fall överskridas utan negativa
effekter. AAT-normen på 40 g/kg ECM räknas oftast om till koncentrationen AAT/MJ och skall då ligga på 7,6 gram AAT/MJ. Råfettnivån i foderstaten får högst vara 5 procent av torrsubstansintaget och konsumtionsmaximum begränsas av fiberinnehållet (NDF) i foderstaten och är ca 1,5 procent av kroppsvikten. Svensk mjölks rekommendationer för utfodring av mjölkkor De viktigaste rekommendationerna från Svensk mjölk för utfodring av mjölkkor är redovisad i tabell 3 (Svensk mjölk 2000). Dessa riktvärden för olika perioder i kornas laktationsstadium är ett komplement till de officiella normerna. Med hänsyn till AAT-koncentration i foderstaten avviker man dock markant ifrån de officiella normerna och förespråkar en betydlig högre nivå i mellan- och höglaktation. Fiberkonsumtionen i form av NDF är här reglerad i förhållande till laktationsstadium, vilket är logisk då konsumtionsförmågan är på ett maximum 9-12 veckor efter kalvning och i takt med att mjölkproduktionen minskar i laktationsperioden kan foderstatens koncentrationsgrad sänkas då konsumtionsförmågan inte minskar i samma grad som mjölkproduktionen. Tabell 3. Riktvärden för foderstaten (Svensk mjölk, 2000). Laktationsstadium Låg Mellan Hög Konc. Grad MJ/kg ts 9,5-10 11-12 >12 AAT g/mj 7,0-7,5 7,5-8,0 8,0-8,5 PBV g/dag 0-300 0-300 0-300 Råprotein % 13-15 16-17 18-20 NDF % 40-50 35-40 28-35 Stärkelse 10-15 15-18 18-20 Råfett 4 5 Icke strukturella kolhydrater 25-30 30-35 35-45 Näringsvärde i vallfoder Energi Vallfodrets energiinnehåll är mycket avgörande för att lyckas i ekologisk mjölkproduktion. För att bestämma innehållet av omsättbar energi i vallfoder analyseras för mängden vomvätskelöslig organisk substans (VOS) och sedan kan energiinnehållet beräknas utifrån följande ekvationer 1 och 2 (Lindgren 1983). (1) Vallfoder < 50 % baljväxter y = 0,160x 1,91 (2) Vallfoder > 50 % baljväxter y = 0,106x + 2,93 y anger MJ omsättbar energi per kg organisk substans x anger VOS-värdet (%).
Vid ett VOS- värde på 70 % kommer energiinnehållet vid mindre än 50 % baljväxter (ekvation 1), att ligga på 9,3 MJ/kg organisk substans och vid mera än 50 % baljväxter (ekvation 2) blir resultatet 10,4 MJ/kg organisk substans. Detta illustrerar med stor tydlighet att bestämning av baljväxtandel kan ha större betydelse än själva analysen! Det är därför viktigt att få laboratoriet till att redovisa VOS-värdet för vallprovet så det är möjligt att beräkna energivärdet utifrån båda ekvationer innan man dömer ut ett vallparti. Baljväxtandelen är svår att bestämma exakt och har man VOS-värdet och provets innehåll av aska kan man beräkna i vilket energiintervall som fodret ligger i med hjälp av de två ekvationerna. Dags att uppgradera vallfodret även i fodermedelstabellerna? Protein I AAT och PBV-systemet är den effektiva proteinnerbrytning (EPD-värdet) helt avgörande för beräkningen av fodrets proteinvärde för så väl djurets ämnes- som vommens kväveförsörjning. EPD-värdet för all vallfoder har schablonmässigt fastställs till 80 %, men i verkligheten varierar detta mycket bland olika vallarter. I LEGSIL-projektet vid SLU var variationsbredden för EPD-värden 61-75 % för engelskt rajgräs, 62-68 % för rödklöver och 66-71 % för vitklöver (Bertilsson & Murphy, 2001). Medeltal över alla arter och skördetidpunkter var 68 %. Salomonsson et al. 2002 estimerade AAT-värdet i ett ensilage med 15 % råprotein och 10,8 MJ per kg ts med varierande EPD-värde, vilket är visat i tabell 4. Tabell 4. AAT-innehåll i vallfoder vid olika proteinnerbrytning (EPD-värden) i våmmen (Salomonsson et al. 2002). EPD % AAT från foder g/kg ts AAT från mikrob g/kg ts AAT totalt g/kg ts PBV G/kg ts 80 16 55 71 28 75 20 55 75 20 70 24 55 79 13 65 28 55 83 5 60 32 55 87-2
I tabell 4 ser man att AAT från mikrobiell producerat protein är konstant vid de olika EPDvärdena. Mikrobiell AAT produceras från smältbara kolhydrater och nerbruten protein i våmmen. Vid bra energitillgång i våmmen ökar denna kapacitet vilket ökar AAT-innehållet i fodermedlet. Ökningen i AAT från foder är dock beroende av det onerbrutna proteinets smältbarhet, vilket är satt till 82 % i vallfoder i Sverige. Vid hög grovfoderandel och bra konsumtion har man set en ökad mikrobiell proteinsyntes (figur 1, Volden 2001), mycket tyder på att AAT från vallfoder underskattes i foderstater med hög andel grovfoder. Figur 1. Mängd mikrobiell råprotein som bildas per kg smältbar organisk substans vid olika grovfoderandel och foderintag (Volden, 2001). Prisrelationer för ekologiska och konventionella mjölkproducenter Prisrelationen mellan olika fodermedel är radikalt annorlunda för ekologiska mjölkproducenter jämfört med konventionella. Tabell 5 visar de viktigaste fodermedel som man använder i mjölkproduktionen och representative prisar för 2004. Tabell 5. Prisar på ekologiska och konventionella fodermedel i mjölkproduktionen. Fodermedel Ekologisk (kr) Konventionell (kr) Vallensilage (per kg ts) 1,15 1,15 Helsädesensilage (per kg ts) 1,00 1,00 Bete (per kg ts) 0,60 0,60 Spannmål (per kg) 1,30 0,80 HP-massa (per kg ts i plansilo) 1,60 1,00 Ärtor (per kg) 1,84 1,00 Färdigfoder (per kg) 2,90 1 1,70 Toppfoder (per kg) 3,95 1 2,20 1 Andelen konventionella fodermedel varierar mellan 15 och 20 %.
Det är här antaget att grovfodret har samma pris i ekologisk som i konventionell produktion, vilket dock inte är fallet på många gårdar och vallfoderkostnader är i många stycken det som skiljer en lyckad mot en mindre lyckad ekonomi i mjölkproduktionen. Variationen mellan gårdar är mycket stort inom ekologisk och konventionell produktion, men ett dokumentationsprojekt i Vestsverige har vist att ekologiska mjölkproducenter hade lägre foderkostnader än konventionella, vilket kunde relateras till låga vallkostnader på de ekologiska gårdarna (Arnesson, 2000). Tabell 6 visar foderkostnaderna för en ko under stallperioden som mjölkar 35 kg mjölk och äter 12 kg ts ensilage samt foderkostnaderna per kg mjölk i hela besättningen med en avkastningspotential på 8000 kg mjölk per årsko. Tabellen visar tydligt att inköp av såväl baskraftfoder som toppfoder är en mera gångbar strategi i konventionell produktion än i ekologisk produktion. I räkneexemplet är räknad med samma vallfoderkonsumtion för alla alternativ, en ökad grovfodergiva till kor i medel och senlaktation ville minska foderkostnaderna i hela besättningen i de ekologiska alternativen. Reglerna för ekologisk produktion sätter rammarna för den ekologiska foderstaten, men även prisrelationerna mellan kraftfoder och grovfoder gör att kraftfodergivorna pressas ned, då marginalkostnaderna för de sista kg kraftfoder kan bli alldeles för höga. Tabell 6. Foderkostnaderna för en ko som mjölkar 35 kg i en besättning med en årsavkastning på 8000 kg mjölk vid olika kraftfoderstrategier. 35 kg mjölk Hela besättning Inköpt baskraftfoder + toppfoder (EKO) 1,16 kr/kg mjölk 1,20 kr/kg mjölk Inköpt baskraftfoder + toppfoder (KONV) 0,84 kr/kg mjölk 0,93 kr/kg mjölk Egen spannmål + inköpt toppfoder (EKO) 0,98 kr/kg mjölk 0,99 kr/kg mjölk Egen spannmål + inköpt toppfoder (konv) 0,78 kr/kg mjölk 0,81 kr/kg mjölk Bete och ekologisk mjölkproduktion Prisrelationen mellan bete och övriga fodermedel i ekologisk produktion bör föra till ekonomiska övervägningar om optimal utnyttjande av bete i foderstaten under sommarhalvåret. Arronderingen styr på många gårdar effektiviteten i betesdriften, men det är helt klart att betet är ekonomisk intressant i ekologisk produktion och miljöstöden på bete på åkermark minskar kostnaderna för betet ytterligare jämfört med konventionell produktion. Mycket pengar att tjäna på ett högt betesintag.
Vid en betestillgång på 20 kg ts per ko och dag kan betesintaget uppskattes till (Andersson, 2000): Försommar ca 14 kg ts Högsommer ca 12 kg ts Sensommar ca 11 kg ts I betesdriften med mjölkkor finns några tumregler: betesintaget minskar med ca 0,5 kg ts /kg ts utfodrat kraftfoder (substitutionseffekt) förstakalvare äter ca 1 kg ts mindre än äldre kor I studier från utlandet har betesintag i medeltal varit ända upp i 17 kg ts per ko och dag vid tillgång på bra bete. Telefonintervju med utfodringsrådgivare Under sommaren 2004 användes följande frågor vid telefoninterview av åtta utfodringsrådgivare i Sverige. Målsättningen var att få en bild av hur de jobbar med ekologiska mjölkproducenter vid optimering av foderstaten. Alla de utfrågade rådgivare jobbar både med ekologiska och konventionella mjölkproducenter. De svar som är mest frekvente är markerat med fet stil. 1. Jobbar du annorlunda när Du är rådgivare hos en ekologisk resp. en konventionell mjölkproducent? Nej: 6 Ja: 1 Övriga: 1 2. Vad tycker Du är den viktigaste frågan när Du jobbar med utfodringsrådgivning till ekologiska mjölkproducenter? Grovfodret (mängd och kvalitet): 5 Proteinbristen: 1 Att näringsförsörja högmjölkarna: 1 Att grovfoderandelen är begränsande och att antalet fodermedel på ekologiska gårdar är mindre: 1
3. Vilka normer använder du vid foderstatsberäkning? Energi: 6 Råprotein: 4 NDF (fiber): 4 Protein-AAT: 4 Stärkelse: 3 Kg ts:1 PBV: 1 EPD: 1 EFD: 1 E-vitamin: 1 Ca/P: 1 Ca/Mg: 1 4. Vilka normer anser Du är viktigast att ta hänsyn till? Energi: 5 Råprotein: 5 NDF (fiber): 5 Stärkelse: 3 Energibalans: 1 Effektivt fiber: 1 AAT: 1 Effektivt råprotein: 1 Råprotein i % av ts: 1 E-vitamin:1 Ca/P:1 Ca/Mg:1 Mineral:1 Vitamin:1 Övirga behov:1 Se till helheten:1 5. Hur optimerar Du Din foderstat? Energi: 6 AAT: 3 IndividRAM: 3 I första hand ser jag till att uppfylla proteinbehovet under laktationens första del: 1 Kontrollerar stärkelsenivån i foderstaten: 1 Kontrollerar NDF-nivån så att denna är inom rimlig gräns i foderstaten: 1 Bioptek: 1 Datorprogram: 1
6. På vilket område anser Du att det finns störst kunskapsluckor i ekologisk produktion? Kunskapsluckor hos rådgivare: Proteinets kvalitet och proteinförsörjning: 4 Värdering av vallen: 1 Kunskapsbrister om hur våmmen fungerar: 1 Svårt att veta hur våmmikroberna mår: 1 Grovfodrets kvalitet (näringsvärde, hygienisk kvalitet, syrasammansättning): 1 Jag känner mig kunskapsmässigt begränsad p g a att jag endast har ett fåtal ekologiska gårdar: 1 Handel med ekologiska råvaror: 1 Svårt att veta hur mycket grovfodermängd som djuren klarar av att få i sig: 1 Betesutnyttjande: 1 Fiberkvalitet: 1 Inte något generellt: 1 Kunskapsluckor hos lantbrukare: Det är stor spridning mellan de olika lantbrukarnas kunskaper: 3 Inte några generella kunskapsluckor: 2 Framförhållningen: 1 Samma kunskapsluckor hos lantbrukaren som hos rådgivaren: 1 Planering av växtodlingen: 1 Betesplanering: 1 De viktigaste svaren från utfodringsrådgivarna De flesta utfodringsrådgivare jobbar på samma sätt på de ekologiska mjölkgårdarna som hos de konventionella producenterna. Grovfoderkvalitet och mängd är det som är den viktigaste frågan på den ekologiska mjölkgården. De viktigaste normerna för foderstatskontrollen är energi, råprotein och NDF-fiber. Foderstaten optimeras först för energi och sedan för AAT, men de flesta anser att råproteininnehållet är minst lika viktig som AAT-innehållet i foderstaten. Där finns dock stora kunskapsluckor i värderingen av proteinkvaliteten i den grovfoderdominerade ekologiska foderstaten.
Rekommendationer Utifrån erfarenheter från telefoninterview och övriga kunskaper som finns inom ekologisk produktion presenteras i tabell 7 ett förslag till utfodringsrekommendationer i ekologisk mjölkproduktion. Andel KRAV-godkänd foder är medtagen i rekommendationerna, men inom kort tid införas troligen en regel om 100 % ekologiskt foder. Tabell 7. Utfodringsrekommendationer i ekologisk mjölkproduktion. Laktationsstadium Låg Mellan Hög (0-90 dagar) Konc. Grad MJ/kg ts 9,5-10,5 10-11 11-12 Råprotein % 12-14 13-15 15-17 NDF % 45-55 40-45 35-40 Grovfoderandel >75 % 60-75 % 50-65 % AAT g/mj 6-6,5 6,5-7,0 7,0-7,6 PBV g/dag 0-300 0-300 0-300 Stärkelse 10-15 15-18 18-20 Råfett Högst 5 % KRAV % 100 % 90 100 % 75 100 % Betesintag av behov 1 80-100 % 70-90 % 60-80 % 1 Uppskattat möjlig täckning av näringsbehov från betet under betessäsongen, vilket naturligtvis beror på besättningens avkastningspotential samt tidpunkt under betessäsongen. Hemmaproducerad toppfoder är intressant i den ekologiska mjölkproduktionen
Referenser Andersson, I. 2000. Bete och tillskottsutfodring. I: Pettersson, T. (red) Ekologisk mjölkproduktion, SJV. Arnesson, A. 2000. Dokumentation av produktionsresultat i ekologisk mjölkproduktion på sju gårdar I Vestsverige från 1996 till 1999. SLU Skara. Bertilsson, J. & Murphy, M. 2001. Milk production based on clover silage effects on feed intake, milk production, nitrogen portioning and rumen characteristics. (opubliserad) Bertilsson, J. & Halling, M. 2001. Baljväxtensilage som foder till kor och får. Inst. f. Husdjurens utfodring och vård, SLU, sammanställning av LEGSIL-projektet. 18 pp. Bertilsson, J., Cederberg, C., Emanuelson, M., Jonasson, L., Rosenqvist, H., Salomonsson, M., Swensson, C. 2003. Närproducerat foder. Rapport nr 1717-P, Svensk mjölk 47 pp. Frank, B. & Nilsson, M. 1998. Lägre proteintilldelning skonar både miljö och plånboken. Stiftelsen Sydsvensk Jordbruksforskning. Info nr 11. Frank, B., Andersson, M., Gustafsson, G. 1997. Sänkt proteinhalt I kofodret kan minska ammoniakutsläppet från gödseln. Stiftelsen Sydsvensk Jordbruksforskning. Info nr 7. Lindgren E. 1983. Nykalibrering av VOS-metoden för bestämning av energivärde hos vallfoder. Institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU. Stencil. KRAV, 2004. Regler för KRAV-godkänd produktion. Salomonsson, M., Gustafsson, A.H., Bertilsson, Melin, M. & Emanuelson, M. 2002. AAT/PBV-systemet i Norden skillnader, utvecklingsvägar och möjlighet till förbättrad kväveeffektivitet. Svensk Mjölk, Rapport nr 7004-P, 60 pp. Spörndly, R. 2003. Fodertabeller för idisslare. Inst. f. Husdjurens utfodring och vård, SLU. Rapport 257. 96 pp.. Svensk Mjölk, 2000. Kvalitetssäkrad utfodring mjölkkor. I: Kvalitetssäkrad mjölkproduktion. Hållsta 2000.