Nordiskt Speditörsförbunds Allmänna Bestämmelser ALLMÄNNA KOMMENTARER Gäller från och med januari 2016
KOMMENTARER NSAB 2015 Inledande kommentarer De förhandlingar som sedermera framgångsrikt ledde fram till nya NSAB-bestämmelser i form av NSAB 2015 inleddes under 2012 mellan företrädare för Nordiska speditörsförbundet (NSF) och transportköparna. Från svensk sida deltog Transportindustriförbundet som representant för speditörerna och transportköparna företräddes i Sverige av Svenskt Näringsliv. Den 24 november 2015 skrev till slut samtliga parter under det dokument på engelska som sålunda låg till grund för de nationella versionerna i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Ett av syftena med nya NSAB 2015 var att modernisera bestämmelserna och anpassa regelverket till den verklighet som råder idag, något som Transportindustriförbundet upplever som uppnått. Efter överenskommelse mellan parterna trädde NSAB 2015 i kraft per den 1 januari 2016. Tidigare publicerade Nordiska Speditörsförbundet en omfattande kommentar över bestämmelserna med syfte att tydliggöra vad avsikten var med bestämmelserna och hur dess tillämpning och tolkning var menad att ske. I och med att NSAB 2015 förhandlats om bestämdes istället att vardera medlemsland själva skulle publicera allmänna generella kommentarer och från svensk sida valde Transportindustriförbundet att publicera allmänna generella kommentarer vilka kan uppdateras och förtydligas allt eftersom behov om klargörande om rättstillämpning uppstår. Det är således inte tal om något dokument som är definitivt eller slutligt utan kommentarerna skall ses som ett levande dokument vilka kan uppdateras vid behov. Användaren av dessa kommentarer uppmanas således att noga notera vilken (daterad) version som hänvisas till. Det är vår förhoppning om att levande och kontinuerligt uppdaterade kommentarer ökar bestämmelsernas tillämpning och dess bruk inom och av branschen. Kommentarerna kommer att ges ut på svenska samt engelska framöver. Stockholm den 1 januari 2016 Göran Arkler Vd Tommy Pilarp Förbundsjurist
1 Tillämpning och frågan om exklusivitet Det råder visst missförstånd gällande exklusivitetsklausulen i 1. Den stadgar i och för sig i dess stycke 1 att bestämmelserna endast får tillämpas av medlemmar Nordiskt Speditörsförbund och för svensk del skulle detta innebära att enbart medlemmar i Transportindustriförbundet (STIF) skulle kunna tillämpa dessa nya regler. Dock anges klart och tydligt i stycke 2 att ett nationellt förbund, vilket för Svensk del är Transportindustriförbundet, efter ett tillkännagivande kan låta bestämmelserna i NSAB 2015 tillämpas av samtliga aktörer på marknaden. Ett sådant tillkännagivande meddelades redan den 27 oktober 2015 på Förbundets hemsida och sålunda äger exklusivitetsklausulen i 1 st 1 ej tillämpning i Sverige utan alla som på något sätt i Sverige ingår avtal om speditionella tjänster, i enlighet med NSAB 2015, kan tillämpa dessa bestämmelser oavsett om de är medlemmar i Transportindustriförbundet eller ej. Samma gäller även i Norge och Finland. I detta sammanhang kan nämnas att nätverksklausulen som tidigare fanns i NSAB 2000 23 nu pga. rent pedagogiska och informativa skäl flyttats fram till 2. På så sätt tydliggörs det förhållandet att vid avtal om transport med visst transportslag bestämmelserna avsedda för detta transportslag äger tillämpning framför 6 st 2 och 3 samt 15 21 (i den mån dessa andra bestämmelser avviker från de nu nämnda). Övriga lydelser i NSAB 2015 äger dock tillämpning oaktat vilket specifikt transportslag som det avtalats om (något som kan ställa till tillämpningssvårigheter vid internationella vägtransporter då CMR-konventionen inte medger avtalsvillkor som avviker från Konventionen) 2 Frågan om speditörens uppdrag Om ett av syftena med nya NSAB 2015 var att modernisera bestämmelserna ansågs det som än mer viktigt att så långt som möjligt mer tydligt och klart definiera speditörens uppdrag. Det framfördes internt inom speditörsdelegationen att för tjänster vilka utfördes utan att dessa omfattades av definitionen av uppdraget i NSAB 2000, så kunde NSAB 2000 möjligen inte tillämpas vid en tvist även om dessa hade hänvisats till av speditören. Sålunda har definitionen av uppdraget, eller tjänsten, utvidgats till att mer precist omfatta inte bara vad speditören gör idag utan även vad han kan tänkas komma att utföra under den tid som NSAB 2015 skall äga tillämpning. På så sätt menar Förbundet att NSAB 2015 ger speditören ett bättre skydd vid utförandet av tjänster än vad som eventuellt var fallet med NSAB 2000 och rekommendationen är att speditören från den 1 januari 2016 hänvisar till och utför sina uppdrag i enlighet med NSAB 2015, speciellt om det skulle råda oklarhet om den offererade och utförda tjänsten omfattas av definitionen av uppdraget i NSAB 2000 eller ej. 3 Frågan om speditörens roll Tidigare upplevdes det av flera aktörer på marknaden som oklart när speditören agerade som transportör och när denne agerade som förmedlare. Själva termen transportör bidrog säkert till denna oklarhet då en speditör aldrig utför själva transporten utan alltid anlitar en faktisk, utförande transportör som underleverantör. För att undvika att terminologin bidrar till oklarheter så har termen transportör och transportöransvar bytts ut till avtalsslutande part.
Det hela har nu förtydligats och speditören agerar endast, och ansvarar då som, förmedlare i de fall detta har gjorts klart och tydligt för uppdragsgivaren och speditören dessutom varken offererar tjänsten i eget namn eller tar betalt för den i eget namn. För normalfallet förväntas sålunda speditören agera såsom och ansvara som avtalsslutande part vilket i all väsentlighet motsvarar transportöransvaret i NSAB 2000. 4 Väsentliga ändringar, tillägg o dyl. Två väsentliga ändringar eller tillägg har gjorts i (nuvarande) 5. Bruket av elektroniska frakthandlingar har reglerats och det har i detta avseende främst förtydligats att ett elektroniskt avtal om transport anses ingånget och rättsligt bindande för speditören (samt uppdragsgivaren) först då speditören ställt ut elektronisk kvittens. I 5 har det även förtydligats att uppdragsgivaren ansvarar för att gods lastas och lossas (medan speditören svarar för att godset stuvas och säkras) om inte annat specifikt avtalats om. 13 är en ny artikel som reglerar information parterna ger varandra för uppdragets utförande (vilket följer av 5). Dessa upplysningar och information skall behandlas och ses som konfidentiell information och information som speditören ger uppdragsgivaren och vill att denne håller konfidentiell som t.ex. vara prisuppgifter, transportupplägg och / eller tidtabeller. 5 Speditörens ansvar Det är av vikt att uppmärksamma att den tidigare 15-dagars regeln (om fortsatt transportöransvar) i NSAB2000 15 är bortagen och ersatt med en omsorgs- eller vårdnadsplikt (med hänvisning till 6 st 1). Andra väsentliga ändringar är bland annat 17 och 19 varigenom speditörens tidigare rätt enligt NSAB 2000 att ta besittning av godset vid ersättning av fullt varuvärde bortfallit. Denna rätt finns nu ej längre i NSAB 2015 men samtidigt läggs en skyldighet på uppdragsgivaren som har att styrka att godset ej har något restvärde. Vid restvärde reduceras speditörens ansvar och bevisbördan för att restvärde inte finns ligger på uppdragsgivaren. 20 b) är en ny bestämmelse som stadgar att speditören har en skyldighet att transportera godset till avtalad destinationsort om godset transporterats till fel ort och detta på grund av speditörens fel eller speditörens felmärkning av godset. Är det inte möjligt för speditören att transportera godset till avtalad destinationsort är speditören skyldig att ersätta uppdragsgivaren i enlighet med 17 19, dvs. godsets värde vid den ort och tidpunkt där speditören mottog det för befordran. I 6 st 2 stadgas numera att speditören ej kan åberopa ansvarsbegränsningar vilka följer av NSAB 2015 om skadan orsakats avsiktligt av speditörens underleverantör eller genom avsiktligt eller grov vårdslöshet från speditörens sida. Tidigare lydelse (NSAB 2000 5) talade endast om uppsåtligt agerande. I praktiken bedöms detta inte innebära någon skillnad i praktiken eftersom ansvarsfriskrivningar i svensk rätt likställs grovt vårdslöst agreande med ett uppsåtligt agerande. Att notera är att ordningsföljden är ändrad till att nämna speditören först och dess underleverantör först därefter.
Stycke 3 i samma artikel har fått ett tillägg som stadgar att enbart det faktum att speditören inte kan styrka att incidenten inte orsakats av eller genom grov vårdslöshet inte skall ses som ett bevis för att så är fallet. Ansvarsbegränsningen i 21 (tidigare 22 i NSAB 2000) är i princip oförändrad med det tillägget att för tjänster (eller uppdrag) utöver skada, förlust, försening eller minskning är ansvaret begränsat till SDR 100 000 per individuellt uppdrag. För ansvar vid förmedlingsuppdrag är ansvaret fortsatt begränsat till SDR 50 000, dock med ett tillägg om att detta ansvar samtidigt är begränsat till SDR 500 000 för skador som inträffar vid ett och samma tillfälle, samt för all annan förlust fem (5) gånger den avtalade ersättningen för uppdraget. Det är även av vikt att notera att dröjsmål nu även omfattar speditörens avhämtande av uppdragsgivarens varor (om detta avtalats om). 7 Pant- och retentionsrätt Den gamla panträtts-klausulen har i stort sett behållits intakt med det väsentliga tillägget att retentionsrätten nu skrivits in inte bara i bestämmelsens rubrik utan även i dess lydelse. Ett förtydligande av att även retentionsrätten omfattas av bestämmelserna ses som en klar förbättring jämfört med tidigare., 8 Lagring Lagringsbestämmelserna i gamla 27 är i stort sett oförändrade i nya 25, med en skillnad om att ansvaret ej längre är begränsat till 15 dagar, samt att speditören äger rätt att värdera godset när uppdragsgivaren ej uppgivit värde och att risken för att detta värde blir fel ligger på uppdragsgivaren. 9 Tvister Tvister reglerades i NSAB 2000 genom skiljeförfarande (om inte det tvistade beloppet understeg SEK 300 000). Denna regel har nu ändrats till att stadga att tvister, om parterna inte kan genom medling eller förhandling komma överens, skall hänskjutas till slutligt avgörande i allmän domstol vid den ort där speditörens har sitt stadgeenliga säte, huvudkontor eller huvudsakliga verksamhet.