4 INNEHÅLL DIMENSION NR 4 INNEHÅLL De bästa specialisterna är inte nödvändigtvis de bäst lämpade ledarna. En klok ledare omger sig med bra rådgivare. Sandviks nye vd Olof Faxander ser bra ledarskap som en avgörande framgångsfaktor. 10 24 Nobben från riskkapitalet det har gått tio år sedan it-bubblan sprack, men tiderna är kärvare än någonsin för unga tillväxtbolag. Mikael Pettersson och Nicklas Östh är två av de många entreprenörer som har hamnat i dödsskuggans dal när de försökt skaffa riskkapital.
24 DOKUMENT KAPITALET SINAR DEN STORA när it-bubblan sprack blev det kärva tider för svenska tillväxtbolag i jakt på riskkapital. I dag, tio år senare, är kapitalbristen värre än någonsin. Di Dimension berättar historien om hur den hejdlösa festen övergick i en till synes evig baksmälla. grand hôtel, stockholm februari 1999 Markus Larsson och medgrundaren STEFAN LUNDELL (TEXT) stefan.lundell@di.se omedelbart skulle 08-573 652 Affärsplanen har bara ett fel det tiofaldiga marknadsföringen, försälj- fattas minst en nolla bakom varje siffra. Ni måste tänka större och ningen, kapitalbehovet, allt, allt, allt, i öka tempot! Orden kom från den geniförklarade riskkapitalisten Kjell Annars var Kjell Mathias Plank. affärsplanen. Spångberg, och Mathias Plank Spångberg inte intresserad. Då var det här slöseri med kände sig chockad. Bara några minuter tidigare både hans och deras tid. hade han för första gången Bara att få till ett möte med Kjell skakat hand med den Spångberg, en av den tidens hetaste solbrände mannen som riskkapitalister, hade varit en smärre bedrift. Särskilt som Mathias Planks sov- nu satt framför honom i baren på Grand Hôtel rum på Luntmakargatan fortfarande 19Aoch krävde att han fungerade som huvudkontor för de två
DOKUMENT KAPITALET SINAR BAKSMÄLLAN På tre år har 2008: 3 222 MILJONER KRONOR PRIVATA RISKKAPITAL- BOLAGS INVESTERINGAR I UNGA TILLVÄXTBOLAG. MILJONER KRONOR Källa: Svenska riskkapitalföreningen 2009: 1 422 MILJONER KRONOR de privata riskkapitalinvesteringarna i unga svenska tillväxtbolag minskat med 63 procent. 25 internetentreprenörernas företag och med tanke på att tillgångarna i princip bara bestod av en affärsidé. 2010: Tiodubbling av prognoserna Det var å andra sidan en storslagen idé. Mathias Plank och Markus Larsson skulle bygga Europas största herrklädessajt på nätet Dressmart. Och Kjell Spångberg hade genast fattat tycke för både affärsidén och de två unga männen när Mathias Plank ringde upp honom i hans grandiosa villa utanför San Francisco. Några av de absolut bästa entreprenörer jag har träffat, skulle han senare säga om de två. Redan innan de träffade Kjell Spångberg visste Mathias Plank att riskkapitalisten hade ett extremt fokus på tillväxt, men Spångbergs invändning mot affärsplanen kändes ändå smått surrealistisk. Hemma i Mathias Planks sovrum hade de skrattat åt sina, som de själva tyckte, extremt optimistiska försäljningsprognoser och nu ville Kjell Spångberg att de med några tangenttryckningar skulle tiodubbla dem. Kjell Spångberg tyckte dessutom att deras uppskattade kapitalbehov var löjligt lågt 2 miljoner kronor. Herre gud, ni behöver 200 miljoner, minst! Samtidigt var Kjell Spångbergs 1 198 MILJONER KRONOR utlåtande över affärsplanen på sitt sätt logiskt. De levde i en ny tid, en ny ekonomi, där allting gick mycket fortare. First movers advantage och Get big fast var två av ledorden. Då fungerade det inte att tänka: först Sverige och sedan Europa. Här skulle hela världen erövras på en gång. 200 Mkr till Dressmart Mathias Plank hade återfått fattningen. Ville den här solbrände och självsäkre mannen hjälpa honom att bygga ett världsföretag skulle han inte konstra.
26 DOKUMENT KAPITALET SINAR Självklart var han med. Mötet med Kjell Spångberg på Grand Hôtel denna februaridag 1999 blev för Mathias Plank inledningen på en smått galen resa i riskkapitalets förlovade land. Efter att Kjell Spångberg hade drivit igenom den nya affärsplanen och själv petat in runt 20 Mkr i startkapital var Dressmart, som genom att trollslag, ett av Europas hetaste e-handelsföretag. Investmentbanken Merrill Lynch utsågs till rådgivare och investerarna stod på kö för att placera pengar i klädsajten. I slutet av 1999 hade Mathias Plank och Markus Larsson fått in nästan 200 Mkr i riskkapital och en börsintroduktion året därpå låg redan i korten. Dressmarts kapitalinsamling var en succé. Men en sak oroade fortfarande Mathias Plank. Varför handlade ingen kläder på nätet? 12 augusti 2000, nacka strand I efterhand skulle det kännas lite som sista natten med gänget. Kjell Spångberg hade lyckats sälja en betydande del av sin portfölj av internetbolag till gräddan av institutionellt svenskt kapital, med investmentbolaget Industrivärden, SEB, försäkringsjätten SPP och Handelsbanken Fonder i spetsen. Totalt inbringade affären några hundra miljoner kronor för Kjell Spångberg, och nu skulle det firas. 600 personer hade bjudits in till en gigantisk kräftskiva och Kjell Spångberg tog personligen emot var och en av dem. Alla som var någon att räkna med inom it i Sverige var där. Sommarklädda vandrade de uppför trappan till Nacka strands konferenscentrum där det skulle bjudas på nubbe och färska, svenska kräftor. Det sistnämnda knorrade Industrivärdens dåvarande vd Clas Reuterskiöld senare en smula över i sitt tacktal. Kunde värden inte ha nöjt sig med turkiska kräftor för att hålla nere kostnaderna för aktieägarna? frågade sig Reuterskiöld och drog ned rungande skrattsalvor bland gästerna. Kända ansikten på dansgolvet När Reuterskiöld hade talat färdigt började Husbands spela. Riskkapitalbolaget Ledstiernans grundare Jan Carlzon dansade i bara skjortärmarna. SEB:s chefsekonom Klas Eklund och Hemfrids vd Monica Lindstedt var också uppe på dansgolvet, liksom några av den så kallade nya ekonomins frontfigurer Ola Ahlvarsson, Erik Wickström och Christer Sturmark. Tätt omslingrade syntes CELEBRA GÄSTER. Ledstiernans grundare Jan Carlzon med hustru Susanne Carlzon och den tidigare finansministern Erik Åsbrink var några av gästerna på Kjell Spångbergs omtalade kräftskiva sommaren 2000. FOTO: THOMAS ENGSTRÖM 600 personer hade bjudits in till Kjell Spångbergs gigantiska kräftskiva. Alla som var något att räkna med inom it var där. OLIKA TYPER AV RISKKAPITALISTER Riskkapitalbranschen går lite förenklat att dela in i två sektorer: Venture: Investeringarna görs i unga tillväxtbolag som är i ett uppbyggnadsskede och vanligtvis inte gör någon vinst. Utköp: Riskkapitalisterna köper större, mogna företag där planen vanligtvis är att rationalisera verksamheten och att göra tilläggsförvärv. Investeringen görs i princip alltid med hög belåning för att ge extra hävstång. Källa: Di. MER FART I UTKÖPSBOLAGEN Årlig investering i Sverige av de två typerna av riskkapital, venture och utköp, miljoner kronor. Utköp 26 050 Venture 24 740 22 070 18 940 20 320 15 100 12 940 16 230 5 800 4 090 3 980 2 160 2 990 2 660 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Källa: Svenska Riskkapitalföreningen 11 910 8 920 26 330 23 670 dessutom den tidigare finansministern Erik Åsbrink dansa med sin Ylva Johansson, även hon före detta minister. Erik Åsbrink satt numera i styrelsen för Kjell Spångbergs riskkapitalbolag Emerging Technologies. En prestigefylld rekrytering för Kjell Spångberg, som frampå småtimmarna kunde summera en i alla delar lyckad kräftskiva. Allra roligast var kanske att flera entreprenörer hade tagit tillfället i akt och tackat Kjell Spångberg för allt stöd. Kraschlandning för Dressmart Men grundarna av Dressmart, Mathias Plank och Markus Larsson, höll inga tal den här augustikvällen. Det var Kjell Spångberg förmodligen tacksam för. Bara två dagar tidigare hade sajten sålts till börsnoterade New Wave för 1 krona. Klädförsäljningen på sajten hade inte varit i närheten av affärsplanens uppblåsta prognoser och nu var investerarnas pengar borta. Det fanns fler orostecken för Kjell Spångberg och de andra festdeltagarna. Sedan Telia introducerades på börsen i juni hade kursen fallit kraftigt och kapitalmarknaden verkade i största allmänhet svårflörtad. Ändå var det en mild västanfläkt jämfört med vad som komma skulle. Festen var över och en höst med snålblåst och kyla väntade. Det skulle ta många år innan entreprenörerna åter fick komma in i värmen. stureplan, stockholm, vintern 2007/2008 Sju år efter den famösa kräftskivan i Nacka strand befann sig it-entreprenörerna Mikael Pettersson och Nicklas Östh på en till synes tröstlös vandring mellan riskkapitalbolagens kontor runt Stureplan i Stockholm. Den svenska riskkapitalmarknaden hade helt enkelt inte någon plats för deras teknikbolag Adx Search som de hade startat tillsammans 2006. I de riktigt tidiga skedena av ett företags liv fanns statliga såddpengar att tillgå, och för entreprenörsföretag som hade lyft sig över utvecklingsfasen och börjat generera rejält med pengar stod det en hel del privat riskkapital till buds. Men för teknikdrivna bolag av Adx Searchs typ, med lysande framtidsutsikter men ännu ingen försäljning att tala om, fanns det i princip inga intresserade investerade. I detta segment, dödsskuggans dal, hade mängder av entreprenörer gett upp men Mikael Pettersson var fast övertygad om att han inte skulle bli en av dem.
DOKUMENT KAPITALET SINAR 27 Samtidigt blev han alltmer frustrerad över att se sig omsprungen på kapitalmarknaden av sina internationella konkurrenter. Adx Search, som hade tagit fram en mjukvara för sökoptimering på nätet, hade en likvärdig konkurrent i Israel och två med amerikansk hemvist. Samtliga tre hade på relativt kort tid fått in motsvarande 200 Mkr vardera. Det israeliska bolaget hade till och med lyckats locka den extremt framgångsrika Google-investeraren Sequoia att satsa pengar. För Mikael Pettersson hade det räckt med 50 Mkr från de svenska riskkapitalbolagen, men det var lönlöst. Sparade pengar blev räddningen Under våren 2008 gav han upp försöken att ragga externt kapital. Den internationella expansionen fick vänta. Med hjälp av ökade huslån och sparade pengar skrapade Mikael Pettersson, Nicklas Östh och de andra befintliga ägarna ihop 10 Mkr för att kunna fortsätta teknikutvecklingen. Dessutom trappade de upp försäljningen av konsulttjänster för att den vägen generera ytterligare kapital till uppbyggnaden av Adx Searchs teknikplattform för sponsrade länkar. stockholm, 30 mars 2009 Mikael Runhem skulle ha varit en perfekt investerare i Mikael Petterssons och Niklas Ösths högteknologiska bolag Adx Search. Han hade gott om kapital och skulle dessutom ha kunnat bidra med sin erfarenhet som it-entreprenör. 1994 hade Mikael Runhem som 29- åring startat det som skulle bli teknikbolaget Episerver. Framtagandet av ett databaserat webbpubliceringssystem fick försäljningen att skjuta i höjden och i mitten av 2000-talet uppvaktades Mikael Runhem av en rad riskkapitalbo - lag. Efter en del vånda bestämde sig han för att släppa kontrollen över sitt livsverk och blev i ett slag en förmögen man. Men Mikael Runhem hade inga planer på att pensionera sig. Tvärtom, nu var han sugen på att inleda en ny karriär som affärsängel för att kunna investera både tid och pengar i nya, potentiella tillväxtbolag. 3:12-regler begränsar Men det var innan han hade lärt sig innebörden av den föga intresseväckande förkortningen 3:12-reglerna. Med stigande frustration insåg Mikael Runhem att detta regelverk var på väg att sätta honom som investerare i en gyllene bur. I praktiken hade han två val: TRÄGEN VINNER. Efter att i två år ha försökt locka investerare till expansionen av sitt teknikbolag Adx Search gav it-entreprenörerna Mikael Pettersson och Nicklas Östh upp. 2008 satsade de själva 10 miljoner kronor för att kunna fortsätta utvecklingen av bolaget. I dag går företaget med vinst och en rad utländska riskkapitalister står redo att skjuta till kapital. FOTO. MIKAEL WALLERSTEDT
28 DOKUMENT KAPITALET SINAR ºBörja agera som affärsängel och investera pengarna, med följden att kapitalet skulle beskattas med cirka 56 procent om han behövde ta utdelning från bolaget. ºVara helt passiv i fem år och låta en extern förvaltare investera pengarna i säkra värdepapper. Skatten skulle då endast bli 25 procent när pengarna togs ut som kapitalvinst eller utdelning efter fem år. Bakgrunden till lagen är att staten har försökt täppa till möjligheten för företagare att leva på lågbeskattad utdelning i stället för att ta ut vanlig lön. Det var orsaken till att Mikael Runhem aldrig investerade några pengar i vare sig Mikael Petterssons Adx Search eller något annat spännande tillväxtbolag hur gärna han än ville. Gång på gång tvingades han tacka nej till intressanta affärsprojekt, och han var inte ensam. Mikael Runhem kände en rad andra entreprenörer i samma situation, och han var övertygad om att regelsystemet gjorde att många miljarder kronor placerades utomlands i stället för i svenska tillväxtbolag. Skickade förslag till Olofsson Nu kände Mikael Runhem att han måste göra något konkret för att få till en förändring av regelverket. Med hjälp av några skatteexperter arbetade han fram ett förslag på hur reglerna skulle kunna ändras. Det innebar bland annat att den femåriga karenstiden för investeringar i onoterade bolag skulle slopas. Förslaget, pedagogiskt nedtecknat på fyra A4- sidor, skickade han till näringsminister Maud Olofsson. Mikael Runhems poäng var att lagändringen nu, mitt i brinnande finanskris, skulle få rika entreprenörer att plocka hem sina pengar till Sverige och därmed ge en mångmiljardinjektion till det svenska näringslivet. Han var förväntansfull när han skickade brevet. Hur skulle Maud Olofsson reagera? Men näringsministern hade helt andra planer för hur riskkapitalförsörjningen skulle lösas. I alla fall när det gällde Norrlands inland. stenfors gård, västerbotten, augusti 2010 Maud Olofsson befann sig på hemmaplan. Stenfors gård, en lantegendom mellan Umeå och Skellefteå, hade hon som vd för Hushållningssällskapet varit med om att rädda från nedläggning. Nu var hon där i egenskap av Center Centerpartiet vill använda en del av de historiska vattenkraftsvinsterna och starta en riskkapitalfond som ska investera i Norrlands inland. Maud Olofsson presenterar en satsning på Norrlands inland under ett sommartal i Västerbotten 2010. KRITISERADE REGLER UNDER UTREDNING 3:12-reglerna gäller beskattning av del - ägare i fåmansbolag. Syftet är att förhindra att fåmansföretagares arbetsinkomster, som normalt ska beskattas som tjänste - inkomst, omvandlas till lågbeskattade kapitalinkomster. Reglerna tillkom i samband med skatte - reformen 1990 91 och fanns ursprungligen i Lagen om statlig inkomstskatt, paragraf 3 moment 12 därav namnet. Numera hittas de i inkomstskattelagens 57:e kapitel. 3:12-reglerna har modifierats flera gånger, och fler ändringar är under utredning. ledare och vice statsminister för att hålla sitt traditionsenliga sommartal. Bland de drygt hundra personer som hade slutit upp för att lyssna på henne denna soliga augustisöndag var entusiasmen stor när Maud Olofsson spänstigt hoppade upp på scenen. Välkommen hem! ropade konferencieren och gav näringsministern en riktig björnkram. FOTO: JESPER FRISK Nu var det dags för Maud Olofsson att leverera till hemmapubliken. Efter några inledande nostalgiska återblickar på kampen för Stenfors gård gick Center - ledaren rakt på sak partiet ville sälja delar av den statliga kraftjätten Vattenfall och använda pengarna för en satsning på framtidens energi. Maud Olofsson rev ned applåder. Men det skulle komma mer. Hon hämtade andan och blickade ut över publiken där också de flesta riksmedier fanns representerade. Det var dags att ge dem en riktig nyhet: Centerpartiet vill använda en del av de historiska vattenkraftsvinsterna och starta en riskkapitalfond som ska investera i Norrlands inland, deklarerade Maud Olofsson. Nya, rungande applåder. Maud Olofsson såg ut att njuta av situationen. Det var ingen tvekan om att västerbottningarna var med på noterna. När nyheten om den nya planerade riskkapitalfonden kablades ut till övriga Sverige var reaktionerna dock minst sagt avvaktande. Fortfarande var det visserligen bara ett förslag men Maud Olofsson hade varit tydlig med att hon skulle driva frågan i budgetförhandlingarna med de övriga allianspartierna. Olofsson ville vinna röster En huvudinvändning var att det knappt fanns några företag som behövde pengar. Redan innan Maud Olofsson lanserade idén om en riskkapitalfond fanns det ett tiotal olika statliga eller halvstatliga aktörer som investerade uteslutande i Norrland. Och det tycktes som om dessa riskkapitalspelare hade märkbart svårt att hitta attraktiva investeringsprojekt. 75 procent av de totalt nästan 690 Mkr som hade öronmärkts för norrländska tillväxtbolag var fortfarande oanvända. En vid den här tiden högt uppsatt politisk tjänsteman inom regeringen tvekar i dag inte om orsakerna till Maud Olofssons djärva satsning: Det där hade ingenting med behovet av riskkapital att göra. Olofsson ville vinna röster, något annat låg inte bakom detta, hävdar tjänstemannen. Någon månad efter sommartalet på den idylliska Västerbottensgården drev Maud Olofsson igenom sitt förslag i budgetförhandlingarna den nya riskkapitalfonden Inlandsinnovation skulle få hela 2 miljarder kronor att investera i Norrlands inland, förutsatt att den borgerliga regeringen satt kvar vid makten efter valet. Maud Olofsson kallade det den största satsningen på Norrlands inland nå-
DOKUMENT KAPITALET SINAR 29 AVVAKTAR. Mikael Runhem blev i mitten av 2000-talet i ett slag en förmögen man när han sålde sitt livsverk teknikbolaget Episerver. De så kallade 3:12- reglerna sätter stopp för hans ambitioner att investera pengarna i nya potentiella tillväxtbolag. Ett brev till Maud Olofsson med förslag till förändringar har mötts av tystnad från ministern. FOTO: JESPER FRISK
30 DOKUMENT KAPITALET SINAR gonsin. Mer luttrade politiska bedömare benämnde miljardfonden rätt och slätt för valfläsk. stockholm, april 2011 Folk har flugit in från hela världen för att träffa oss, men med de svenska APfonderna och de andra institutionerna var det svårt att ens få till ett möte, säger en tydligt irriterad Pär-Jörgen Pärson. Han och hans kolleger på Northzone är ett av Europas mest framgångsrika riskkapitalbolag inom venture, där investeringar i unga tillväxtbolag ligger i fokus. Ändå hade Pär-Jörgen Pärson svårt att ens få träffa någon av de största svenska investerarna när Northzone skulle ragga pengar till sin senaste fond. Northzone, som har funnits på den svenska marknaden sedan 1994, fick i stället förlita sig på utländska investerare som till sist placerade nästan 1,5 miljarder kronor i fonden. Northzone är ett av de få riskkapitalbolag som överlevde it-kraschen runt millennieskiftet. På toppen av internethaussen fanns det nästan 200 riskkapitalbolag som investerade i företrädesvis små teknikföretag. I dag är bara tre fyra av dem aktiva på den svenska marknaden. VÄNDER SIG UTOMLANDS. Northzone, med Pär-Jörgen Pärson i spetsen, är ett av Europas mest framgångsrika riskkapitalbolag med investeringar i unga tillväxtbolag i fokus. Han vittnar om ett svårt arbetsklimat. Folk har flugit in från hela världen för att träffa oss, men med de svenska AP-fonderna och de andra institutionerna var det svårt att ens få till ett möte, säger han. FOTO: IZABELLE NORDFJELL Dyster statistik Statistisk från Svenska riskkapitalföreningen visar att investeringar i unga tillväxtbolag i fjol minskade för tredje året i rad till 2 663 Mkr, vilket var 11 procent lägre än 2009. Ännu dystrare blir bilden om statistiken rensas från de statliga fondernas investeringar. Då avslöjas att de privata riskkapitalbolagens investeringar i sektorn endast var 1 198 Mkr förra året. En minskning med 16 procent jämfört med 2009 och hela 63 procent mindre än 2008. Lägg därtill att merparten av de investeringar som ändå gjordes var så kallade tilläggsinvesteringar, det vill säga pengar som skjuts till i företag som riskkapitalbolagen redan har investerat i tidigare. På Northzones luftiga kontor 16 våningar upp i en av Hötorgsskraporna i centrala Stockholm blir bilden av en utbombad riskkapitalmarknad tydlig. Grannskrapan är den så kallade Hitech building. Där sitter det mest advokatbyråer i dag, säger Pär-Jörgen Pärson. För tio år sedan befolkades Hitech building av många av de hetaste internetföretagen och flera av riskkapitalbolagen. Nu är merparten av dessa borta,
32 DOKUMENT KAPITALET SINAR inte bara från skrapan utan också från marknaden. Samma sak i huset där Northzone sitter. En våning upp huserar Provider Venture Partners som under it-erans glansdagar var ett av de mest omskrivna riskkapitalbolagen, då under det mer tidsenliga namnet IT Provider. Men efter några fruktlösa försök att få in pengar till en ny fond gav grundaren Johan Hernmarck upp för något år sedan. I dag ägnar sig bolaget bara åt sina befintliga portföljbolag. Husesynen avslutas lämpligen på femte våningen i samma skrapa. Där sitter vårdkoncernen Ambea som bland annat driver verksamhet i Sverige under varumärket Carema. Ambea köptes för drygt ett år sedan av det svenska riskkapitalbolaget Triton tillsammans med den amerikanska kollegan KKR för över 8 miljarder kronor. Affären är ett tydligt exempel på en trend som ytterligare har minskat tillgången på riskkapital till nya tillväxtbolag. Det handlar om det kraftiga uppsvinget för de så kallade utköpsfonderna som investerat i mogna verksamheter, exempelvis vårdkoncerner. De svenska utköpsfonderna med EQT, Nordic Capital, Triton, Altor och IK i spetsen har varit extremt framgångsrika och i genomsnitt levererat avkastningar på runt 30 procent årligen under stora delar av 2000-talet. Det har fört med sig att pengar som tidigare var avsedda att investeras i fonder med fokus på tillväxtbolag nu i stället hamnar hos utköpsfonderna. Hämmande direktiv Men det finns andra, ännu viktigare, förklaringar till varför det i dag råder brist på riskkapital till svenska tillväxtbolag: ºBrända investerare. Förmodligen den enskilt viktigaste orsaken till riskkapitaltorkan. Nästan samtliga investeringar som gjordes i svenska venturefonder innan it-bubblan sprack har blivit ekonomiska fiaskon. De förlusterna har många av investerarna fortfarande i relativt färskt minne och de undviker därför segmentet. ºStelbenta placeringsdirektiv. De flesta av de statliga AP-fonderna får exempelvis bara investera högst 5 procent av sina tillgångar i alternativa placeringar, där venturefonder ingår. Det gör att AP-fonderna inte bygger upp någon specifik expertis på området utan i stället styr över pengarna till de historiskt mer säkra utköpsfonderna. Men det finns tecken på att denna del av riskkapitalbranschen går en ny vår till mötes. En rad spännande internetbolag NYA HYRESGÄSTER. För tio år sedan huserade de hetaste it-företagen i Hitech building, en av Hötorgsskraporna i centrala Stockholm. I dag sitter där mest advokatbyråer, konstaterar riskkapitalisten Pär-Jörgen Pärson. FOTO: MARK EARTHY Jag har 20 månader kvar till muck. Fram till dess får jag mata duvor i stället för att använda familjens pengar till nya investeringar. Episerver-grundaren Mikael Runhem. som Spotify, Tobii, Videoplaza och Qliktech har de senaste åren blivit världssuccéer inom sina respektive nischer. Och de få kvarvarande svenska riskkapitalbolagen vittnar alla om att det finns många nya entreprenörer med intressanta affärsidéer. Grundförutsättningarna har aldrig varit så bra som nu för att investera inom den här sektorn, konstaterar Staffan Helgesson, partner på Creandum som är den andra stora kvarvarande aktören på den svenska marknaden, vid sidan av Northzone. Han pekar bland annat på att det i dag finns en helt annan erfarenhet både bland investerare och entreprenörer än under it-boomen. Och kanske allra viktigast: konkurrensen om entreprenörernas idéer är mycket mindre. Vi anser att det finns utrymme för minst dubbelt så många riskkapitalbolag i det här segmentet i Norden. Det märks inte minst eftersom allt fler internationella venturefonder ger sig in på den här marknaden, säger Staffan Helgesson. Själv räknar han med att få in 1 miljard till 1,5 miljarder kronor till Creandums nästa fond som ska börja söka investerare under andra halvan av 2011. Med bolag som Spotify, Videoplaza och Cint i portföljen och en förväntad avkastning på två till fyra gånger pengarna tror Staffan Helgesson att den nya fonden relativt snabbt ska fyllas. Epilog I början av maj 2011 befinner sig itentreprenörerna Mikael Pettersson och Nicklas Östh återigen på kapitaljakt. Men den här gången sitter de med trumf på hand. Nu går Adx Search med vinst och omsättningen väntas i år dubblas till runt 40 Mkr. Både industriella jättar och en rad utländska riskkapitalister har visat intresse för att finansiera den fortsatta utländska expansionen. Till sin hjälp har de nu två erfarna företagsbyggare, Jonas Tulldahl och Dan Sehlberg. De båda har tagit plats i styrelsen och bistår i kapitalanskaffningen. Inte mycket tyder dock på att något av de svenska riskkapitalbolagen kommer att bli ny ägare i Adx Search. Inget är klart än men jag tror mer på en utländsk aktör. De har agerat mycket fortare och rent allmänt varit mer på, säger Mikael Pettersson. Episervergrundaren Mikael Runhem kommer definitivt inte att investera vare sig pengar och eller kunnande i Adx Search. Han ägnar i stället en stor del av sin tid åt att bygga hus i Vaxholm och åt att räkna dagarna tills hans fem år långa karenstid för investeringar i svenska tillväxtbolag ska löpa ut. Jag har 20 månader kvar till muck. Fram till dess får jag mata duvor i stället för att använda familjens pengar till nya investeringar, säger Mikael Runhem och låter uppriktigt ledsen. Något svar på brevet med förslag på nya 3:12-regler har han inte fått från Maud Olofsson. Hon ser i stället fram emot Inlandsinnovations första investering, kanske sker den i Maud Olofssons eget hemlän Västerbotten? Huvudkontoret har hon dock placerat i Östersund. Tillbaka vid Stureplan Sedan några månader är Mathias Plank tillbaka i närheten av Stureplan. Hans nya kontor ligger vid Hötorget i centrala Stockholm. Härifrån driver han marknadsundersökningsföretaget MRC som med hjälp av snillebolaget Tobiis teknik mäter hur exempelvis internetannonser registreras av läsarna. Efter haveriet med Dressmart startade Mathias Plank några år senare internetkafé-kedjan Sidewalk Express som han sålde 2009. Sin gamle supporter, Kjell Spångberg, har Mathias Plank bara sporadisk kontakt med via Facebook. Kjell Spångberg bor kvar i San Francisco och är i dag, enligt uppgift, en relativt stor fastighetsinvesterare. Han vill inte ge några kommentarer till Di Dimensions artikel.