Tro Hopp - Kärlek 1. TRO Trons liv femte delen: Herrens måltid och gemenskapen (1 Kor. 11:17 11:34)
Herrens måltid ett tecken på gemenskap? (11:17-22) Paulus bär en fråga inom sig, som smärtar. Hur kan det, som var ämnat till något gott, ha blivit skadligt? Att komma samman till gudstjänst är livsnödvändigt för de troende. Det är i det gemensamma livet och ur de olika gåvorna, som den enskilde troende kan bli uppbyggd, hämta näring och få kraft. Paulus känner sig bedrövad över korintiernas svårighet att fatta den poängen. I stället för att vara ett tillfälle då kärleken och mångfalden blommar ut, så har de troende burit med sig individualism och själviskhet till gudstjänsterna. Det konkreta problemet och Paulus tillrättavisning. Det konkreta exempel som Paulus ger, är deras beteende i samband med nattvardsfirandet. Problemet som han fått skissat för sig, handlar om följande: Vid Agapemåltiden, som man äter tillsammans med firandet av nattvarden och som ska uttrycka nattvardens innersta väsen, så är det minst av allt kärleken som råder. Var och en tänker bara på sig själv och äter det man haft med sig utan att dela med någon annan. Resultatet blir katastrofalt! De fattiga svälter och de välbärgade frossar och dricker sig berusade! I det läget blir det meningslöst att fira nattvard. Paulus låter problemet formuleras genom 4 frågor, som han egentligen inte förväntar sig att läsarna ska ge svar på: Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Om det bara är maten och drycken ni är ute efter, så har ni ju era välfyllda skafferier hemma i husen att gå till! Bryr ni er inte om att det är Guds församling? I era egna hem kan ni äta och frossa hur mycket ni vill. Församlingen däremot, är ett område som präglas av omsorg och kärlek - en försmak av Guds rike. Där borde det vara hänsyn till nästan som präglar attityder och beteenden. Skall de som inte har något behöva skämmas? I församlingen skulle det inte behöva vara så, att någon känner sig utpekad på grund av sin fattigdom. Det borde vara en plats där de sociala skillnaderna kunde upplösas. 2
Ni har talat om, att ni har regelbundna samlingar med mycket folk. Ni talar om alla exklusiva yttringar av nådegåvorna som förekommer i gudstjänsterna. Ni verkar ganska nöjda med att verksamheten fungerar. Men jag kan inte berömma er, bara därför att ni håller verksamheten rullande. Ni borde i stället rannsaka er själva och titta på innehållet i sammankomsterna. Där finns det mycket, som behöver rensas bort. Och Kristus behöver med sin Ande förnya det liv som har gått i stå! Herrens måltid gemenskapens källa (11:23-25) Vidareförmedling av nattvardstraditionen För att uppmuntra en sådan utveckling, vill Paulus återföra sina läsare till den verklighet som förmedlas i Jesu sista måltid. Det är en källa att ösa ur, på mer än ett sätt. (1) Paulus kan peka på en ursprunglig tradition. Han har själv fått berättelsen direkt från Herren. (2) Jesu sista måltid med sina lärjungar, är också själva urmodellen för hur kärleksmåltiden ska gå till. Kristus själv delar på ett osjälviskt sätt mat och dryck med sina lärjungar. (3) Samtidigt är Jesus sista måltid med sina lärjungar något mer än en modell. Det är en förkunnelse, där Jesus genom handlingen och elementen levandegör betydelsen av sin förestående död. (4) Slutligen så visar Jesus, att nattvarden utgör en möjlighet för hans lärjungar i alla tider, att om och om igen återvända till den ständigt närvarande verklighet som finns gömd där. Vad har då Jesus sagt till Paulus? Paulus vill, att hans läsare ska lägga märke till flera viktiga saker i den här traditionen, som har sitt ursprung i urkyrkan. (1)Tidpunkten Nattvardens instiftande utspelar sig vid en speciell tidpunkt. Jesus vet att stunden då han måste lämna sina lärjungar är nära. Han vet också, att en av dem, som följt honom under tre år, snart ska svika. I den stunden, när 3
Jesus har all anledning att ägna sig åt sin egen situation, så ger han sig i stället helt åt sina lärjungar! Han gör det genom att fira måltid med dem - det finaste och mest omisskännliga tecknet på sann delaktighet. (2) Handlingen Jesu handlingssätt under måltiden visar på någonting väsentligt. Han vill få de sina att tänka på den verkliga, djupa betydelsen av sin sista måltid med dem. Därför inpräntar han händelseförloppet, genom att låta varje skeende i måltiden få sin särskilda betydelse. (3) Innehållet Ändå är det verkligheten bakom, som är det viktiga. Korinthierna får aldrig så förlora sig i ritualer, att de mister ur sikte vad måltiden egentligen står för: Det brutna brödet är Jesu kropp som offras för dem. När de i tro samlas omkring detta bröd, för att gemensamt ta del av det, så blir också det som Jesus gjort sant för dem. Det är som om det skulle ske i deras mitt igen. Offerdöden är inte främmande för läsarna. De känner väl till offrets makt att rena, att försona, att förnya. Det som Paulus vill betona, är emellertid offrets ställföreträdande roll. Kristi kropp offras för dem, så att de själva inte ska behöva gå i döden eller sona något. Korinthierna kan inte själva bidra med något - bara ta emot den fullkomliga gåvan! Därmed befinner sig alla på samma nivå. Det finns inte grund för någon att sätta sig på en annan. Vid Herrens bord bekänner alla sin litenhet och sitt beroende av det som Jesus gjort. Deras gemensamma beroende av hans fullbordade verk, är första förutsättningen för att kunna acceptera och ta hänsyn till varandra. Den lyfta bägaren är det nya förbundet genom Jesu blod. Det här är den andra aspekten, som nattvarden vill lyfta fram och aktualisera. Korinthierna är så väl bevandrade i den judiska historien, att de vet vad det handlar om. Förbundet var ett uttryck för Guds trofasthet mot sitt folk och folkets villighet att lyda och tjäna. Förbundet band samman 4
folket vid förbundets Gud, samtidigt som det band samman folket till en enhet. Paulus har redan, vid flera tillfällen, undervisat om att Jesu verk innebär slutet på det gamla och inledningen på ett nytt förbund. Det gamla misslyckades, därför att folket var olydigt. Det nya förbundet vilar på bättre premisser. Det består av förvandlade och återlösta människor, vilka som ett folk ger sig hän åt att tjäna Herren. När korinthierna tar del av den lyfta bägaren, så är det deras bekännelse till och tro på det nya förbundets nya väg - Jesu blod. Som förvandlade och återlösta människor, möts de som ett enat folk, för att omkring Herrens bord uttrycka sin överlåtelse till förbundets Gud. Där säger de också sitt ja till de nya möjligheter, som förbundet genom Jesu blod har öppnat upp för dem. Herrens måltid en levande förkunnelse (11:26) När församlingen tillsammans äter det brutna brödet och dricker den fyllda bägaren, så levandegör de på ett oerhört starkt sätt allt det som finns inneslutet i Jesu död: förlåtelse, försoning, enhet, förnyelse, kraft. Avsikten var, att det skulle råda harmoni mellan det som nattvarden talar om och församlingens varande. Då och bara då, kan firandet av Herrens måltid bli en uppenbarelse av den återlösning som den själv är en del utav. Det ska församlingen fortsätta med, till dess de blir fullkomligt återlösta vid Jesu återkomst. Herrens måltid en plats för självrannsakan (11:27-32) Det är därför, som Paulus blir så upprörd i sitt innersta, när han tänker på hur korinthierna firar Herrens måltid. De bekänner i nattvardens tecken återlösningens verklighet men motsäger den i sitt beteende och i sina attityder. För Paulus är en sådan nonchalans i själva verket en attack mot Jesus själv. De ringaktar värdet av Jesu försoning och återlösning och det är att synda. I syndens spår följer svaghet och nederlag. Det finns ingen anledning att betvivla sambandet, tycker Paulus. Alla har observerat det stora antalet sjukdomar, dödsfall och andra yttringar av svaghet i församlingen den senaste tiden. Det handlar varken om någon 5
förbannelse som vilar över gemenskapen eller magiska krafter som Paulus försöker skrämma korintierna med. Församlingen i Korinth mår dåligt andligen och dess andliga svaghetstillstånd får rent fysiska konsekvenser. I den situationen arbetar Gud! Han vill väcka sina barn i Korinth över deras miserabla situation. Han vill öppna deras ögon, så att de urskiljer kroppen (grek. diakrinon to soma, v 29), när de firar minnet av Jesu död. Bara då kan de också vårda kroppen, det vill säga ta hand om varandra så att kroppen hittar sitt välbefinnande! När sjukdomssymtomen uppenbarar sig i församlingskroppen, i gemenskapen, så är det Guds kärlek som talar. Han skulle kunna lämna församlingen åt sitt öde, genom att låta allt fortgå utan konsekvenser. Därmed skulle han visa, att de är fördömda. Genom de tecken som visar sig att allt inte står rätt till, framgår dels den stora betydelsen av Herrens måltid, dels att Gud vill återföra de korinthiska kristna på rätt kurs. En maning att exponera sitt liv för nattvardens verklighet För att komma dit måste korinthierna agera. Församlingsmedlemmarna måste analysera sin situation för att förstå vad som har gått fel. I stället för att i självgodhet slå sig för bröstet, över att utåt kunna uppvisa en fin fasad, så borde de gå till rätta med sig själva. Det innebär att de i ljuset av försoningens och återlösningens verklighet, som ligger gömd i nattvarden, inser sina egna tillkortakommanden. När de i ödmjukhet bekänner sin synd, så kommer kraften i Jesu fullbordade verk att påverka deras gemenskap rakt igenom! Sammanfattning (11:33-34). Slutsatsen blir alltså, att nattvarden inte bara är en ritual. Den återspeglar en verklighet, som måste få genomslag i korintiernas gemenskap. Närhelst de samlas till gemensam måltid, så återspeglar deras gemenskap den nya verklighet de har tagit del av. De skillnader i social status, som livet ute i samhället accentuerar, får i Kristus sin upplösning. I stället för att verka söndrande, så blir gemenskapen helande på alla områden. 6
Det finns mycket mer som Paulus skulle vilja foga till sin undervisning på det här området. Han har emellertid en känsla av att korinthierna nu inte kan ta emot mer. Under alla omständigheter, så har han förmedlat det väsentliga. Kan läsarna omsätta den undervisningen, så kommer det att revolutionera deras församlingsliv! Detaljerna får vänta till dess han själv dyker upp hos dem! +++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++ På vilket sätt tycker du att vårt firande av nattvarden återspeglar de tre aspekter som vi lyfter fram i studiet? Texten talar om människor, som snarare upplever att olikheterna förstärks än försvinner, då de delar gemenskapen i församlingen. Finns det fenomenet idag? Fundera på hur vi kan reformera vårt firande av nattvarden, så att det får den inverkan på vår gemenskap som Paulus verkar syfta på. 7