Kostnader för assistansersättningen (LASS)

Kostnader för assistansersättningen (LASS) Analys av utvecklingen 1994-25

Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Lägesbeskrivning. Det innebär att den innehåller redovisning och analys av kartläggningar och andra former av uppföljning av lagstiftning, verksamheter, resurser mm som kommuner, landsting och enskilda huvudmän bedriver inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, hälsoskydd och smittskydd. Den kan utgöra underlag för myndighetens ställningstaganden och ingå som en del i större uppföljningar och utvärderingar av t.ex. reformer och fördelning av stimulansmedel. Socialstyrelsen svarar för innehåll och slutsatser. Artikelnr 27-131-33 Publicerad www.socialstyrelsen.se, maj 27 2

Förord Den 1 januari 1994 trädde lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) ikraft. Sedan dess har både antalet personer som beviljats assistansersättning, antalet beviljade timmar och kostnaderna ökat kraftigt. Flera uppföljningar och utredningar har analyserat orsakerna till utvecklingen och har gett förslag på lagändringar för att dämpa utvecklingen. Syftet med denna rapport är att beskriva assistansersättningens kostnadsutveckling och försöka förklara orsakerna bakom den kraftiga ökningen. Som underlag används nyframställda registeruppgifter från Försäkringskassan. Rapporten ingår som ett underlag till Socialstyrelsens projekt att beskriva de samhällsekonomiska effekter av assistansersättningen. Uppgifterna som används i rapporten är framtagna genom ett samarbete mellan Försäkringskassan och Socialstyrelsen. Det är första gången som periodiserade kostnader och ersatta timmar studeras. De tidigare studierna har studerat utbetalningar och beviljade timmar. Rapporten har skrivits på uppdrag av LSS-kommittén (tidigare Assistanskommittén) av Matilda Hansson vid socialtjänstavdelningens ekonomiska sekretariat. Värdefulla synpunkter har lämnats av Karin Mossler också vid ekonomiska sekretariatet och av Peter Brusén och Ulla Clevnert vid enheten för handikappfrågor. Åsa Börjesson Avdelningschef Socialtjänstavdelningen 3

4

Innehåll Förord 3 Sammanfattning 7 Inledning 9 Lagen om assistansersättning 1 Ändringar i LASS 1994-25 11 Bättre kostnadskontroll och besparingar 11 Schablonbelopp och de 2 första timmarna 11 Assistansersättning till äldre 11 Assistansersättningen idag 13 Jämn fördelning mellan könen 14 Variationer i åldersgrupperna 16 Kostnadsutvecklingen och dess orsaker 19 Lagändringarnas påverkan 19 Oförändrade kostnader vid skärpt 2 bedömning av assistansersättning till barn och unga 2 Införandet av schablonersättningen dämpade kostnadsökningen 21 Äldres inträde i assistansersättningen ökade kostnaderna 22 Ökning av antal personer men antalet nya är konstant 24 Framtida ökning av antal personer 26 Fler ersatta timmar per person 27 Timersättningen en dämpande faktor 29 Få personer med förhöjd ersättning 31 Nya personer lägre kostnader 32 Få grupper stod för stora delar av kostnaderna 33 Dubbel assistans 36 Vad har påverkat kostnadsutvecklingen? 37 Lagändringarnas påverkan relativt liten 37 Förändring i antal personer och antal timmar har påverkat 38 Dubbel assistans står för en relativt stor del av kostnaderna och andelen ökar 39 Ökningen av antal barn med assistansersättning påverkar kostnaderna i mindre omfattning 4 Slutsatser 42 Referenser 44 Metod- och definitionsbilaga 45 Tabell- och figurbilaga 48 5

6

Sammanfattning Assistansersättningen har haft en kraftig kostnadsutveckling sedan den infördes 1994. Kostnaderna har ökat från 3,3 miljarder kronor till 14,3 miljarder kronor i 25 års priser, vilket är en ökning med 33 procent. Kostnadsökningen, i kronor räknat, har i huvudsak avsett assistansersättning till personer i åldern 4-59 år samt 6 år och äldre i personkrets 3 samt personer i åldern 2-39 år i personkrets 1. Kostnaderna för assistansersättning till personer i personkrets 2 har ökat minst. En anledning till att kostnaderna har ökat är att antalet personer som får assistansersättning har ökat. Mellan 1994 och 25 ökade antalet personer med 13 procent, från 6 2 personer till 14 5 personer. Ökningen har varit i stort sett proportionell för personkretsar, kön och åldersgrupper. Från 1996 har 1 2-1 4 personer tillkommit varje år. Cirka 6-8 personer har upphört med assistansersättningen varje år från 1997. Det finns också ett litet antal personer som varje år gör uppehåll i assistansersättningen eller som kommer tillbaka efter ett uppehåll. En beräkning med hänsyn till demografiska förhållanden och det faktum att fler äldre omfattas av assistansersättningen visar att antalet personer kommer att öka även i framtiden. En annan orsak bakom kostnadsökningen är att antalet ersatta timmar per person har ökat. Timmarna har i stort sett dubblerats mellan 1994 och 25. Den största ökningen i antalet ersatta timmar har skett bland personer som har haft assistansersättning under mer än ett år. Under det första året som en person har assistansersättning är antalet ersatta timmar relativt lågt och har ökat relativt lite. Kostnaderna beror inte enbart på antal personer och antal timmar per person. De beror också på den ersättning som ges för respektive assistanstimme. Timersättningen har haft en dämpande effekt på kostnaderna då den i fasta priser har minskat något under hela perioden 1994-25. Från och med att schablonersättningen infördes i september 1997 kan personer också få förhöjd ersättning. Det är en relativt liten andel (6 procent, 25) som har förhöjd timersättning. Personer som har förhöjd ersättning har i regel också fler ersatta timmar per person men detta påverkar inte kostnaderna i någon större utsträckning eftersom det är så få som har förhöjd ersättning. Andelen med förhöjd ersättning ökar dock vilket kommer att påverka de framtida kostnaderna. Den lagändring som påverkat kostnaderna mest och som även i framtiden kommer att påverka kostnaderna är införandet av assistansersättning för personer äldre än 65 år. Knappt 1 procent av antalet personer med assistansersättning var 65 år eller äldre 25. Av de totala kostnaderna för assistansersättningen 25 kan cirka 8 procent hänföras till den lagändring som genomfördes 1 januari 21. I september 1997 infördes schablonersättningen som en besparingsåtgärd. Denna lagändring har sänkt kostnaderna med cirka 3 procent under 25. Lagändringarna har medfört relativt små kostnadsförändringar. 7

Omkring 9 procent av dem som har assistansersättning har i genomsnitt mer än 72 assistanstimmar per assistansmånad, dvs. de har dubbel assistans. Ytterligare personer kan ha dubbel assistans under en kortare tid vilket inte varit möjligt att studera i denna rapport. Den dubbla assistansen, dvs. det antal timmar som överstiger 72 timmar, står för cirka en femtedel av de totala kostnaderna. 8

Inledning Den 1 januari 1994 trädde lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) ikraft. Detta innebar att personer med funktionshinder kunde få ersättning för personlig assistans. Ersättningen finansierades till en början helt av staten för att senare även delfinansieras av kommunerna. Allt fler personer med funktionshinder har fått assistansersättning. Under 1994 fick 6 2 personer assistansersättning för minst en månad, motsvarande antal 25 var 14 2 personer. Kostnaderna för assistansersättningen har också ökat under åren. Mellan 1994 och 25 ökade kostnaderna för assistansersättningen från 3,3 miljarder kronor till 14,3 miljarder kronor (25 års priser), vilket motsvarar en procentuell ökning med 33 procent. De kostnader som studeras i denna rapport är de kostnader som betalats ut för assistansersättning oavsett om kommunen eller staten är finansiär. Däremot ingår inte kommunernas kostnader för personer som har personlig assistans enligt LSS (ej LASS) eller vikariekostnader som kommunerna står för. Inte heller kostnaderna för Försäkringskassans administration ingår. Vad som ligger bakom ökningen av antal personer och kostnader har studerats tidigare i flera studier. Riksförsäkringsverket, nuvarande Försäkringskassan, har analyserat kostnadsutvecklingen i några rapporter. Den senaste rapporten var ett uppdrag från regeringen att analysera de bakomliggande orsakerna till de ökade utgifterna för assistansersättningen och redovisades 21. I rapporten konstateras att kostnadsökningen har varit en naturlig utveckling mot bakgrund av lagstiftningen och dess intentioner. Rapporten tar upp ett antal förklaringar till kostnadsökningarna, t.ex. att nya grupper har tillkommit, att assistansmottagarnas hälsotillstånd försämrats och fler medicinska komplikationer uppstått samtidigt som fler lever längre tack vare den medicinska utvecklingen, att kännedom om assistansersättningen och medvetenhet om och möjligheterna till ett aktivt liv har ökat, att förekomst av dubbel assistans ökar och att fler personer har eget boende. (1) Även i denna rapport är syftet att beskriva kostnadsutvecklingen och försöka förklara orsakerna bakom den. Rapporten ingår som en del i ett projekt att analysera de samhällsekonomiska effekterna av personlig assistans. Det som skiljer denna rapport från tidigare studier är att uppgifterna som beskrivs och analyseras är nyframställda uppgifter över assistansersättningens kostnader (periodiserade) och ersatta timmar (inte beviljade). Uppgifterna är framtagna genom ett samarbete mellan Försäkringskassan och Socialstyrelsen. Rapporten inleds med en bakgrundsbeskrivning av vilka som omfattas av lagen om assistansersättning (LASS), de mer omfattande lagändringar som gjorts under perioden 1994-25 och vilka personer som fick assistansersättning under 25. Därefter beskrivs kostnadsutvecklingen och möjliga orsaker till denna. 9

Lagen om assistansersättning Personlig assistans regleras i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, och i lagen (1993:389) om assistansersättning, LASS. Med personlig assistans avses enligt 9 2 LSS ett personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer till den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sina grundläggande behov. Till de grundläggande behoven räknas hjälp med personlig hygien, att klä på och av sig, hjälp vid måltider, hjälp att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den som har funktionshinder. Kommunen och staten, via Försäkringskassan, delar på ansvar och kostnad för personlig assistans och assistansersättning. Kommunen ansvarar för personer som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov upp till 2 timmar per vecka. Personer som behöver personlig assistans för sina grundläggande behov mer än 2 timmar per vecka kan få assistansersättning enligt LASS. Assistansersättningen ska täcka kostnaden för personlig assistans och det är Försäkringskassan som beslutar om och betalar ut ersättningen. Kostnaden för assistansersättningen delas dock mellan stat och kommun genom att kommunen ekonomiskt svarar för de 2 första timmarna av assistansersättningen. Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till personlig assistans för andra personliga behov. Exempel på sådana hjälpbehov kan vara att få hjälp att komma ut i samhället, att delta i fritids- och kulturella aktiviteter, att studera eller för att få eller behålla ett arbete. Syftet med personlig assistans, enligt förarbetena till LSS, är att ge den enskilde goda möjligheter till självbestämmande och inflytande över sin egen livssituation. Med personlig assistans kan den enskilde själv bestämma i vilka situationer och på vilket sätt samt av vem hjälpen ska ges. Rätten att välja vem som ska anordna assistansen slås fast och den enskilde kan välja att själv vara arbetsgivare för assistenterna, eller att kommunen, ett kooperativ eller ett assistansbolag är anordnare för den personliga assistansen. Den personliga assistansen är knuten till den assistansberättigade och inte till den verksamhet som han eller hon deltar i, något som underlättar för den assistansberättigade att, trots omfattande funktionshinder, leva ett självständigt och oberoende liv. För att ha rätt till assistansersättning enligt LASS krävs att man ingår i LSS personkrets. Personkretsen regleras i 1 LSS och avser personer 1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd. 2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. 1

3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service. Ändringar i LASS 1994-25 Under årens lopp har förändringar gjorts i både lagar, förordningar och allmänna råd. Vissa ändringar har troligen inte haft någon större inverkan på assistansersättningens kostnadsutveckling medan andra mer eller mindre har påverkat kostnaderna. I detta avsnitt beskrivs de mer omfattande förändringar som gjorts i LASS. Bättre kostnadskontroll och besparingar LASS började gälla 1 januari 1994. De första förändringarna av lagen trädde i kraft i juli 1996 med syfte att uppnå en bättre kostnadskontroll genom vissa besparingar inom assistansersättningen. Begränsningar gjordes när det gällde barn som ännu inte fyllt 16 år där man pekade på att vid bedömningen skulle vad som föll inom ramen för föräldraansvaret beaktas. Det reglerades även att assistansersättning inte ska lämnas för den tid som den funktionshindrade vistas i eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet. Lagen kompletterades också med att assistansersättning inte ska lämnas för sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen. Regeringen beräknade att ändringarna skull innebära en minskning av de årliga kostnaderna för statlig assistansersättning med 215 miljoner kronor. (2) Schablonbelopp och de 2 första timmarna När LASS infördes beslutades om en högsta ersättning per timme för assistansersättning som sedan skulle uppdateras varje år. Den 1 september 1997 ändrades detta och ett schablonbelopp per timme infördes istället. Tidigare hade ersättningen per timme beräknats utifrån vad den funktionshindrade behövde för att täcka kostnaderna för den personliga assistenten. Nu fick alla samma ersättning per timme. Det infördes också ett undantag från schablonersättningen, dvs. om särskilda skäl förelåg kunde personen få upp till 12 procent högre ersättning än schablonbeloppet. (3, 4, 5) Senare samma år, den 1 november 1997, ändrades lagen igen. Denna gång innebar ändringen att kommunerna nu ekonomiskt skulle svara för assistansersättningen under de 2 första timmarna per vecka som beviljats. Tidigare hade staten finansierat hela assistansersättningen men kom nu att finansiera de timmar som översteg 2 timmar per vecka. (6, 7, 8) Regeringen beräknade att båda dessa ändringar skulle minska de statliga utgifterna med 1,4 miljarder kronor under 1998. (4) Assistansersättning till äldre Fram till och med 2 förlorade personer som fyllde 65 år rätten till assistansersättning. Den 1 januari 21 ändrades lagen vilket innebar att perso- 11

ner som hade assistansersättning och fyllde 65 år fick behålla assistansersättningen. Personer äldre än 65 år som inte tidigare haft assistansersättning har fortfarande ingen rätt till ersättningen och antalet assistanstimmar får inte utökas efter det att personen fyllt 65 år. (9, 1, 11) Tabell 1: Redogörelse av stora förändringar i LASS, 1994-25 Ikraftträdande Förändring 1 januari 1994 LASS börjar gälla 1 juli 1996 För barn -15 år ska föräldraansvaret beaktas i bedömningen av behov. Personlig assistans ska inte ges för den tid som personen vistas eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet. Personlig assistans ska inte ges för sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen. 1 september 1997 Införande av schablonbelopp samt möjlighet till förhöjd ersättning upp till 12 procent om särskilda skäl föreligger. 1 november 1997 Delat ansvar mellan kommuner och stat införs. Kommunerna står för kostnaden för de första 2 timmarna. 1 januari 21 Personer som fyller 65 år får behålla sin assistansersättning. Källor: Lag (1993:389) om assistansersättning, Lag (1996:535) om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning, Lag (1997:564) om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning, Lag (1997:772) om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning, Lag (2:131) om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning. 12

Assistansersättningen idag Under 25 uppgick de totala kostnaderna för assistansersättningen till 14,3 miljarder kronor. Det motsvarar,5 procent av BNP eller 1 procent av kommunernas kostnader för socialtjänst samma år. Kostnaderna avsåg assistansersättning i totalt 161 4 månader som fördelades på 14 5 personer. I genomsnitt fick de assistansberättigade cirka 87 kronor per månad och ersättningen täckte i genomsnitt 48 assistanstimmar per månad eller 97 timmar per vecka. Skillnaden mellan utbetalningar och kostnader Skillnaden mellan utbetalningar och kostnader beskrivs enklast genom ett exempel. Anta att en person får assistansersättning för mars månad. Utbetalningen sker dock under februari månad. Detta innebär att utbetalningen registreras i februari men kostnaden gäller för mars. Det är ingen skillnad på utbetalningar och kostnader om de sker inom den period som studeras, t.ex. ett år. Men skulle utbetalningen ske under ett annat år än vad kostnaden hänförs till kommer utbetalningarna och kostnaderna att skilja under en period. Detta hände t.ex. under de första åren med assistansersättningen, då en relativt stor del av assistansersättningen betalades ut 1995 trots att dessa utbetalningar avsåg 1994 års assistansersättning. Kostnaderna för 1994 översteg utbetalningarna vilket innebär att ökningen i utbetalningar är kraftigare än ökningen i kostnaderna. Cirka 6 procent av de personer som fick assistansersättning under 25 tillhörde personkrets 3. En tredjedel tillhörde personkrets 1 och 6 procent tillhörde personkrets 2. Fördelningen av kostnaderna såg ungefär ut som fördelningen av antalet personer. Personer per personkrets 25 2% 34% Kostnad per personkrets 25 1% 35% 58% 6% Personkrets 1 Personkrets 2 Personkrets 3 Uppgift saknas 57% 7% Personkrets 1 Personkrets 2 Personkrets 3 Uppgift saknas Figur 1: Fördelning av antal personer med assistansersättning och totala kostnader för assistansersättningen 25 efter personkrets, procent. 13

Kostnadsandelen i personkrets 1 och 2 är något större än andelen personer. Personerna i personkrets 2 svarade i genomsnitt för en högre månadskostnad än personer i de två andra personkretsarna, vilkas genomsnittliga månadskostnader ligger cirka 2 kronor lägre. Samma mönster syns för genomsnittligt antal ersatta timmar per månad. Personkrets 2 hade ett genomsnitt på 51 ersatta timmar per månad (121 timmar per vecka) och personkrets 3 hade 41 ersatta timmar per månad (95 timmar per vecka). Den genomsnittliga timersättningen var ungefär lika för alla personkretsar. Personkrets 1 och 2 har en något högre timersättning än personkrets 3 till följd av att andelen med förhöjd ersättning är högre. 12 Tusentals kronor Månadskostnad för assistans per person efter personkrets, 25 1 19 8 6 88 85 7 4 2 Personkrets 1 Personkrets 2 Personkrets 3 Uppgift saknas År Figur 2: Månadskostnad för assistansersättning per person 25 efter personkrets, tusentals kronor. Jämn fördelning mellan könen Assistansersättningen är relativt jämt fördelad mellan könen, 53 procent män och 47 procent kvinnor. Av kostnaderna avsåg 54 procent assistansersättning till män och 46 procent till kvinnor. Den genomsnittliga månadskostnaden avseende män är högre än den som avser kvinnor. Månadskostnaden för mäns assistansersättning var i genomsnitt 89 kronor under de månader de fick ersättning 25 jämfört med kvinnornas 85 kronor. I likhet med månadskostnaden hade också män i genomsnitt fler ersatta timmar per månad (417 timmar) än kvinnor (399 timmar). Däremot var det ingen skillnad mellan timersättningen (213 kronor 25) för män och för kvinnor. Könsfördelningen i respektive personkrets ser dock annorlunda ut. I personkrets 3 är könsfördelningen helt jämn. I personkrets 1 och 2 är 56 procent respektive 62 procent män och 44 procent respektive 38 procent kvinnor. Detta återspeglas också i kostnaderna. Männen svarade för högre kostnader och fler ersatta timmar per månad. 14

Personkrets 1 Personer per kön, 25 44% Personkrets 2 Personer per kön, 25 38% Personkrets 3 Personer per kön, 25 5% 56% 62% 5% Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Figur 3: Andel personer med assistansersättning per personkrets fördelat på kön 25, procent. Personkrets 1 Kostnader per kön, 25 43% Personkrets 2 Kostnader per kön, 25 36% Personkrets 3 Kostnader per kön, 25 49% 57% Kvinnor Män 64% Kvinnor Män 51% Kvinnor Män Figur 4: Andel totala kostnader för assistansersättning per personkrets fördelat på kön 25, procent. Trots den relativt jämna könsfördelningen totalt sett visas, genom en jämförelse med befolkningen, att män i de flesta åldersgrupper i högre utsträckning än kvinnorna hade assistansersättning. Undantaget är i åldrarna 5-64 år där en större andel kvinnor hade assistansersättning. 15

Promille 3,5 3, 2,5 2, 1,5 1,,5, Andel personer med assistansersättning av befolkningen per kön och åldersgrupp 25 Kvinnor Män -4 år 5-9 år 1-14 år 15-19 år 2-24 år 25-29 år 3-34 år 35-39 år 4-44 år 45-49 år 5-54 år 55-59 år 6-64 år 65-69 år 7-76 år Åldersgrupp Källa: Socialstyrelsens beräkningar på material från STORE, Försäkringskassan och befolkningsstatistik från Statistiska centralbyrån. Figur 5: Andel personer med assistansersättning av medelbefolkningen per kön och åldersgrupp 25, promille. Variationer i åldersgrupperna Under 25 var åldersgruppen 4-59 år den största både räknat i antal personer, 31 procent, och i kostnader, 34 procent. Men fördelningen är relativt jämn mellan åldersgrupperna. Den minsta åldersgruppen är personer i åldrarna -19 år som 25 var 21 procent och som svarade för 17 procent av kostnaderna. Personer per åldersgrupp 25 22% 21% Kostnader per åldersgrupp, 25 19% 17% 31% 26% 34% 3% -19 år 2-39 år -19 år 2-39 år 4-59 år 6-ω år 4-59 år 6-ω år Figur 6: Andel personer med assistansersättning och andel kostnader för assistansersättning per åldersgrupp 25, procent. Den genomsnittliga månadskostnaden för assistansersättningen skiljer sig åt mellan de fyra åldersgrupperna. Assistansersättningen för personer i åldern 2-39 år svarade i genomsnitt för den högsta månadskostnaden, 1 kronor. Åldersgruppen 4-59 år ligger dock inte långt efter, 92 kronor. De två grupper vars assistansersättning svarade för de lägsta genomsnittliga 16

kostnaderna är personer -19 år, 74 kronor, och personer 6 år och äldre, 78 kronor. Det genomsnittliga antalet ersatta timmar i månaden följer samma mönster. Personer i åldern 2-39 år hade i genomsnitt 467 ersatta timmar per månad (111 timmar per vecka) medan personer i åldern -19 år i genomsnitt hade 346 ersatta timmar per månad (82 timmar per vecka). Månadskostnad för assistansersättning per person Tusentals kronor efter åldersgrupp, 25 12 1 8 1 92 6 74 78 4 2-19 år 2-39 år 4-59 år 6-ω år År Figur 7: Månadskostnad för assistansersättningen per person efter åldersgrupp 25, tusentals kronor. Åldern på de personer som hade assistansersättning varierar mellan personkretsarna. Personkrets 1 domineras av personer som är yngre än 4 år. I denna personkrets har ett stort antal barn och ungdomar assistansersättning. I personkrets 2 är ungefär hälften av personerna i åldern 4-59 år, en tredjedel är 6 år eller äldre. Resterande personer är i åldern 2-39 år. I personkrets 3 syns ett liknande mönster som för personkrets 2 men här finns även en lite större andel unga personer. Kostnadsfördelningen av assistansersättning följer i stort sett fördelningen av antal personer. Personkrets 1 Personer per åldersgrupp, 25 3% 15% 4% Personkrets 2 Personer per åldersgrupp, 25 1% 16% 31% Personkrets 3 Personer per åldersgrupp, 25 11% 32% 17% 42% -19 år 2-39 år 4-59 år 6-ω år 52% -19 år 2-39 år 4-59 år 6-ω år 4% -19 år 2-39 år 4-59 år 6-ω år Figur 8: Andel personer med assistansersättning per personkrets fördelat på åldersgrupp, 25, procent. 17

Personkrets 1 Kostnader per åldersgrupp, 25 16% 3% 33% Personkrets 2 Kostnader per åldersgrupp, 25 27% % 2% Personkrets 3 Kostnader per åldersgrupp, 25 28% 1% 2% 48% -19 år 2-39 år 4-59 år 6-ω år 53% -19 år 2-39 år 4-59 år 6-ω år 42% -19 år 2-39 år 4-59 år 6-ω år Figur 9: Andel totala kostnader för assistansersättning per personkrets fördelat på åldersgrupp, 25, procent. 18

Kostnadsutvecklingen och dess orsaker Kostnaderna för assistansersättningen har ökat under alla år från införandet 1994. Under 1994 uppgick kostnaderna till 3,3 miljarder kronor (i 25 års priser), under 25 var kostnaderna 14,3 miljarder kronor. Det innebär en ökning med 33 procent mellan 1994 och 25. Miljarder kronor 16 14 12 1 8 6 4 2 Kostnad 1994-25, 25 års priser 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 År Figur 1: Totala kostnader för assistansersättning 1994-25, 25 års priser, miljarder kronor. Alla kostnader är fastprisberäknade med 25 års priser för att få jämförbarhet över åren. Ytterligare information finns i Metod- och definitionsbilagan. Det finns flera orsaker bakom kostnadsutvecklingen. Några möjliga orsaker kommer att beskrivas och analyseras i de avsnitt som följer. Lagändringarnas påverkan Lagändringar kan få konsekvenser för kostnaderna. I några fall har syftet med lagändringen varit att minska kostnaderna medan andra lagändringar har haft andra syften men som ändå har påverkat kostnaderna. I detta avsnitt redovisas några av lagändringarna och deras eventuella påverkan på kostnaderna. Den första juli 1996 genomfördes en ändring som innebar att beslut om assistansersättning maximalt fick omfatta 6 månader mot tidigare 12 månader. Denna lagändring har troligen inte påverkat de totala kostnaderna men kan inverka på analysen av hur andra lagändringar har påverkat kostnaderna. 19

Den i särklass största kostnadsökningen, räknat i både kronor (25 års priser) och procent, skedde mellan 1994 och 1995 då de ökade med 1,6 miljarder kronor, en ökning med 48 procent. Denna ökning beror troligen på att insatsen personlig assistans och assistansersättning var nya stödformer som inte fick genomslag direkt. Detta kan även gälla för delar av 1996. 5 Procent Kostnadsförändring 1994-25 4 3 2 1 1994-1995 1995-1996 1996-1997 1997-1998 1998-1999 1999-2 2-21 21-22 22-23 23-24 24-25 År Figur 11: Årlig förändring av totala kostnader för assistansersättning 1994-25, 25 års priser, procent. Oförändrade kostnader vid skärpt bedömning av assistansersättning till barn och unga Kostnadsökningarna under de följande åren var relativt små i jämförelse med de första åren. Den minsta ökningen, i procent räknat, skedde mellan 1996 och 1997. Detta skulle delvis kunna vara ett resultat av den lagändring som infördes i juli 1996. Lagändringen innebar att föräldraansvaret skulle beaktas vid bedömningen av assistansersättning för barn -15 år och att assistansersättning inte fick ges för tid i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet. Kostnaden för assistansersättning till barn och unga, -15 år, var 1994 drygt 16 procent av de totala kostnaderna för assistansersättningen. Kostnadsandelen minskade fram till 1998. Sedan dess har kostnadsandelen legat stabil kring 11 procent av de totala kostnaderna. Minskningarna har framförallt skett i gruppen -6 år. De totala kostnaderna för assistansersättning till personer -15 år minskade med 4 procent mellan 1996 och 1997 vilket skulle kunna tyda på att lagändringen bidrog till en dämpad ökning av de totala kostnaderna. Förändringarna är dock inte statistiskt signifikanta vilket innebär att lagändringen troligen inte bidragit till kostnadsförändringen i någon större utsträckning. Liknande resultat ges om barn och ungdomar i skolåldern studeras. 2

Procent 18 16 14 12 1 8 6 4 2 Kostnader för assistansersättning till personer -15 år av totala kostnader, 1994-25, 25 års priser 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 År Figur 12: Andel av totala kostnader för assistansersättningen till personer -15 år, 1994-25, 25 års priser, procent. Införandet av schablonersättningen dämpade kostnadsökningen En annan orsak till den relativt sett mindre ökningen 1996-1997 av de totala kostnaderna skulle kunna vara förändringen från en högsta ersättning till schablonbelopp som infördes 1 september 1997. För att studera om lagändringen hade någon effekt på kostnaderna har en jämförelse gjorts mellan den faktiska genomsnittliga timersättningen före och efter den 1 september 1997 då lagändringen trädde ikraft. Den genomsnittliga timersättningen fyra månader innan ikraftträdandet var cirka 224 kronor (i 25 års priser) medan den fyra månader efter var lägre, cirka 218 kronor. Om den genomsnittliga timersättningen för tiden innan ikraftträdandet används för perioden efter, ökar kostnaden för 1997 med 54 miljoner kronor. Detta skulle innebära att ökningen mellan 1996 och 1997 skulle ha varit 9 procent, dvs. ökat med ytterligare en procentenhet. Även efter 1997 har införandet av schablonersättningen troligen haft en dämpande effekt på kostnaderna. En annan uppskattning 1 av hur timersättningen skulle ha utvecklats om schablonersättningen inte hade införts har gjorts. Den beräknade timersättningen överstiger då den faktiska med 6-7 kronor varje år, vilket motsvarade 25 miljoner kronor 1998 och 43 miljoner kronor 25. 1 I uppskattningen har antagits att timersättningen för september 1997 var samma som för augusti 1997 i övrigt har den faktiska förändringen av timersättningen använts. 21

Kronor Genomsnittlig timersättning, 1994-25, 25 års priser 25 2 15 1 5 Faktisk timersättning Beräknad timersättning om inte schablon 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25År Figur 13: Beräknad genomsnittlig timersättning om schablonersättningen inte hade införts jämfört med den faktiska genomsnittliga timersättningen, 1994-25, 25 års priser, kronor. Om timersättningen vore högre ökar de totala kostnaderna om antal timmar hålls konstant. Med en ökning enligt dessa antaganden skulle kostnaderna vara 3 procent högre varje år från 1998. Kostnaderna för 1997 skulle vara ungefär 1 procent högre. Denna ökning motsvarar 6 miljoner kronor för 1997 och 43 miljoner kronor 25. Totala kostnader, 1994-25, 25 års priser Miljarder kronor 16 14 Beräknade kostnader om inte schablon Faktiska kostnader 12 1 8 6 4 2 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 År Figur 14: Totala kostnader för assistansersättning samt totala kostnader om schablonersättningen inte införts, 1994-25, 25 års priser, miljarder kronor. Äldres inträde i assistansersättningen ökade kostnaderna Den största ökningen av kostnaderna efter 1996 skedde mellan 2 och 21. Även mellan 1999-2 och 21-22 var ökningen relativt stor. Detta är troligen resultatet av lagändringen som innebar att personer fick behålla sin assistansersättning även efter fyllda 65 år. Trots att denna lag- 22

ändring trädde i kraft januari 21 kan den även ha påverkat kostnaderna under 2 genom att fler personer som närmade sig 65 år fick assistansersättning eller att personer som närmade sig 65 år fick ett ökat antal timmar beviljat vilket därmed orsakade högre kostnader. Statistiken visar också att kostnaderna för gruppen 6-64 år har ökat kraftigt från 21, något som också kan vara ett resultat av lagändringen. Miljoner kronor 25 Förändring av totala kostnader för assistansersättning till personer 6-64 år 1994-25, 25 års priser 2 15 1 5 1994-1995 1995-1996 1996-1997 1997-1998 1998-1999 1999-2 2-21 21-22 22-23 23-24 24-25 År Figur 15: Förändring av totala kostnader för assistansersättning till personer 6-64 år, 1994-25, 25 års priser, miljoner kronor. Lagändringen som innebar en rätt till assistansersättning för personer än 65 år och äldre har ökat kostnaderna för assistansersättningen. Kostnaderna för personer 65 år och äldre uppgick 25 till 1,1 miljarder kronor vilket motsvarar 8 procent av de totala kostnaderna. Motsvarande andel 21 var 4 procent. Totala kostnader, 1995-25, 25 års priser Miljarder kronor 16 14 12 1 65-w år 64 år -63 år 8 6 4 2 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 År Figur 16: Totala kostnader för assistansersättning fördelat på åldersgrupperna -63 år, 64 år samt 65-ω år, 1994-25, 25 års priser, miljarder kronor. 23

Ökning av antal personer men antalet nya är konstant Eftersom lagändringarna inte har påverkat kostnaderna i någon större utsträckning måste det finnas andra orsaker till kostnadsökningen. En faktor är att antalet personer som får assistansersättning har ökat. Ökningen har varit kraftig (13 procent) men dock inte lika kraftig som kostnadsökningen (33 procent). Kostnaderna har ökat mer i procent än antal personer under hela perioden 1994-25. Procent 5 4 3 Procentuell förändring av antal personer och totala kostnader, 1994-25, 25 års priser Antal personer Kostnad 2 1 1994-1995 1995-1996 1996-1997 1997-1998 1998-1999 1999-2 2-21 21-22 22-23 23-24 24-25 År Figur 17: Procentuell förändring av antal personer och totala kostnader för assistansersättningen, 1994-25, 25 års priser, procent. Det har varit en relativt jämn tillströmning av personer som har beviljats assistansersättning. Flest helt nya personer tillkom under 1995, drygt 1 8 personer, vilket troligen är en effekt av att insatsen personlig assistans och assistansersättningen var nya stödformer som inte fick genomslag i full skala under 1994. Sedan dess har antalet helt nya personer varit lägre. Fram till och med 2 har antalet nya personer varit relativt konstant, drygt 1 2 personer per år. Efter 2 ökade antalet något till runt 1 4 personer. Då antalet nya personer har varit relativt konstant under hela perioden har dessa procentuellt minskat över åren eftersom antalet personer totalt har ökat. Det innebär också att kostnaden per person har ökat under åren. 24

2 18 16 14 12 1 8 6 4 2 Antal personer Antal nya personer med assistansersättning, 1995-25 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 År Figur 18: Antal nya personer med assistansersättning, 1995-25, antal personer. De personer som tidigare inte haft assistansersättning står för 4-7 procent av kostnaderna för assistansersättningen mellan 1996-25. Kostnader fördelat på nya respektive ej nya personer med Miljarder kronor assistansersättning, 1995-25, 25 års priser 16 14 12 1 8 6 4 2 Nya personer Ej nya personer 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 År Figur 19: Totala kostnader fördelat på nya respektive inte nya personer med assistansersättning, 1995-25, 25 års priser, miljarder kronor. Ett antal personer har också lämnat assistansersättningen varje år. Liksom för de personer som var helt nya har antalet som lämnat, dvs. de som inte har återvänt tidigare än 26, varit relativt konstant under perioden. Antalet har under perioden 1997-24 varierat mellan 6-8 personer, före 1997 var antalet dock lägre. Utöver de som är helt nya med assistansersättning och de som lämnat assistansersättningen finns en liten andel, mindre än 1 procent, som gör uppehåll med assistansersättningen eller som kommer tillbaka efter att ha haft ett uppehåll i assistansersättningen. Under 21 var det cirka 4 personer som återvände efter uppehåll, troligen som ett resultat av 25

att personer som tidigare haft assistansersättning även kunde få detta efter att de fyllt 65 år. Antal personer 1 8 6 4 2 Antal personer som lämnat assistansersättning, 1995-24 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 År Figur 2: Antal personer som lämnat assistansersättningen, 1995-24, antal personer. Framtida ökning av antal personer Antalet personer med assistansersättning kommer troligen att öka även fortsättningsvis. En anledning till detta är den lagändring som infördes 21 och som innebar att personer även efter 65 år får behålla assistansersättningen. En beräkning av hur antalet personer med assistansersättningen skulle kunna utvecklas om hänsyn tas till den demografiska utvecklingen och det faktum att fler äldre kommer att ha assistansersättning i framtiden redovisas nedan. I beräkningen har SCB:s befolkningsprognos för perioden använts. För personer -65 år har andelen personer baserats på antalet med assistansersättning för respektive ålder under föregående år. Antalet har sedan multiplicerats med den prognostiserade procentuella befolkningsförändringen för respektive ålder. En något annorlunda beräkning har gjorts för personer 66 år och äldre. Personer som inte hade assistansersättning då de fyllde 65 år kan inte få assistansersättning senare heller. Detta innebär att antalet personer som är 66 år och som får assistansersättning inte kan överstiga föregående års antal personer med assistansersättning som var 65 år. Beräkningen har baserats på föregående års antal personer som var 65 år och har sedan räknats upp med förändringen mellan respektive ålder och år 2. Med dessa antaganden skulle antalet personer som får assistansersättning öka med 13 procent mellan 25-21. Observera att antalet personer troligen kommer att öka ytterligare eftersom ingen hänsyn har tagits till att andelen personer med assistansersättning av befolkningen ökar. 2 Exempel: Antal personer 65 år med LASS x ((befolkningsprognos 26, personer 66 år befolkningsprognos 25, personer 65 år) / befolkningsprognos 25, personer 65 år) 26

Antal personer med assistansersättning efter ålder Antal personer 25 samt uppskattat antal 21 5 25 4 21 3 2 1 år 4 år 8 år 12 år 16 år 2 år 24 år 28 år 32 år 36 år 4 år 44 år 48 år 52 år 56 år 6 år 64 år 68 år 72 år 76 år 8 år Ålder Figur 21: Antal personer med assistansersättning 25 samt uppskattat antal personer 21 efter ålder, antal personer. Fler ersatta timmar per person En annan faktor som påverkar kostnaderna är antalet timmar som beviljas och hur många av dessa timmar som faktiskt används. Inte olikt kostnaderna och antal personer så har även antal ersatta timmar ökat under perioden. Det totala antalet ersatta timmar har ökat något mer (36 procent) än kostnaderna (33 procent) under perioden 1994-25. Mellan 1995 och 1999 samt mellan 22 och 24 ökade antalet ersatta timmar mer än kostnaderna. 6 5 4 3 2 1 Procent 1994-1995 Procentuell förändring av totalt antal ersatta timmar och totala kostnader, 1994-25, 25 års priser 1995-1996 1996-1997 1997-1998 1998-1999 1999-2 2-21 21-22 22-23 Antal timmar Kostnad 23-24 24-25 År Figur 22: Procentuell förändring av totalt antal ersatta timmar och totala kostnader, 1994-25, 25 års priser, procent. Antalet ersatta timmar har också ökat över tid. Under 1994 fick en person i genomsnitt 24 assistanstimmar i månaden (58 timmar per vecka) och motsvarande för 25 var 41 timmar per månad (97 timmar per vecka). Antalet ersatta timmar är generellt högre ju längre en person har haft assistansersättning. Ökningen i antal assistanstimmar har varit kraftigare för 27

personer som haft assistansersättning under en längre tid än den varit för nya personer. En person som fick assistansersättning för första gången 1994 hade i genomsnitt 24 timmar per månad medan motsvarande person 25 i genomsnitt hade 3 timmar per månad. Antal ersatta timmar i månaden per person, 1994-25 Antal timmar 5 4 3 Totalt Under första året med LASS 2 1 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 År Figur 23: Antal ersatta timmar i månaden per person totalt respektive under första året med assistansersättning, 1994-25, antal timmar. Under hur lång tid en person har haft assistansersättning verkar vara en faktor som påverkar hur många timmar som ersätts. För personer som fick assistansersättning under 25 fick de som var nya 25 i genomsnitt ersättning för 3 timmar per månad medan de som funnits med sedan 1994 fick ersättning för i genomsnitt 46 timmar. Antalet timmar verkar stabiliseras efter ungefär 7 år med assistansersättning. Antal timmar 5 Antal ersatta timmar i månaden per person 25 efter tid med assistansersättning 4 3 2 1 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 11 12 År med LASS Figur 24: Antal ersatta timmar i månaden per person 25 efter antal år med assistansersättning, antal timmar. 28

En fjärdedel av de personer som hade assistansersättning någon gång under 25 hade även haft assistansersättning någon gång under 1994. Knappt 1 procent av personerna fick assistansersättning 25 för första gången. Antal personer Antal personer med assistansersättning 25 efter tid med assistansersättning 4 3 5 3 2 5 2 1 5 1 5 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 11 12 År med LASS Figur 25: Antal personer med assistansersättning 25 efter antal år med assistansersättning, antal personer. Timersättningen en dämpande faktor Kostnaderna för assistansersättningen beror också på hur den genomsnittliga timersättningen har utvecklats. I ett tidigare avsnitt har lagändringen gällande införandet av schablonersättning tagits upp. I detta avsnitt beskrivs timersättningens utveckling utifrån andra faktorer. Regelverket kring timersättningen har förändrats under perioden. I september 1997 infördes en schablonersättning som var lika för alla. I vissa fall kunde personer få förhöjd ersättning, denna fick vara högst 12 procent av schablonersättningen. Tidigare hade en högsta nivå beslutats vilken motsvarade den maximala ersättningsnivån från och med september 1997. Ersättningsnivån som beslutas av riksdagen har varje år minskat i fasta priser. Kronor 3 Beslutade ersättningsnivåer, 1994-25, 25 års priser 25 2 15 1 5 Högsta ersättningsbelopp Schablonersättning Maxersättning 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 År Figur 26: Beslutad ersättningsnivå per timma 1994-25, 25 års priser, kronor. 29

Även den faktiska genomsnittliga timersättningen har minskat. Den största minskningen skedde fram till 1999. Därefter har ersättningsnivån varit relativt jämn. Att ersättningsnivåerna var relativt höga i början av perioden beror på att en stor del fick den högsta ersättningen eller däromkring. När sedan schablonersättningen infördes i slutet av 1997 sänktes många timersättningar till schablonen vilken låg cirka 1 procent lägre än den högsta nivån. Från 1998 och framåt har den genomsnittliga nivån pendlat mellan 21-215 kronor (i 25 års priser) men varit relativt stabil. Av detta kan konstateras att ersättningsnivån inte bidragit till kostnadsökningen utan snarare reducerat den. 25 Kronor Genomsnittlig timersättning 1994-25, 25 års priser 2 15 1 5 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 År Figur 27: Genomsnittlig timersättning, 1994-25, 25 års priser, kronor. Andel personer med schablonersättning respektive högre Procent ersättning, 1994-25 1% 8% 6% 4% 2% % Högre än "schablonersättning" "Schablonersättning" eller lägre År 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 Figur 28: Andel personer med schablonersättning respektive högre ersättning 3, 1994-25, procent. 3 En uppskattning av schablonersättning har gjorts för 1994-1997 och har beräknats genom Högsta ersättningsbelopp/1,12. Schablonersättningen har för alla år räknats 1 kr högre än den fastställda ersättningen, detta för att justera för avrundningar i ursprungsmaterialet. 3

Få personer med förhöjd ersättning Andelen personer med förhöjd ersättning uppgick under 25 till 6 procent av samtliga personer med assistansersättning. Andelen är liten men har ökat något sedan 1998 (5 procent). Kostnadsandelen för personer med förhöjd ersättning är dock större. Under 1998 var andelen 8 procent och under 25 var den 11 procent. Det är ändå en relativt liten andel av de totala kostnaderna. Procent 1% 8% 6% Totala kostnader för personer med schablonersättning respektive med förhöjd ersättning, 1998-25 4% 2% % Förhöjd ersättning Schablonersättning 1998 1999 2 21 22 23 24 25 År Figur 29: Kostnadsandel för personer med schablonersättning respektive förhöjd ersättning, 1998-25, 25 års priser, procent. Personer med förhöjd ersättning har fler ersatta timmar i genomsnitt än personer med schablonersättning under hela perioden 1998-25. Antal timmar 8 7 6 5 4 3 2 1 Schablonersättning Förhöjd ersättning Antal ersatta timmar per person och år per typ av ersättningsnivå, 1998-25 1998 1999 2 21 22 23 24 25 År Figur 3: Antal ersatta timmar per år och person med schablonersättning respektive förhöjd ersättning, 1998-25, antal timmar. 31

Nya personer lägre kostnader Kostnadsutvecklingen beror bland annat på antalet personer som får assistansersättning. Olika grupper kan dock påverka kostnaderna olika. I detta avsnitt studeras de personer som inte tidigare haft assistansersättning, dvs. de personer som är helt nya. I denna rapport redovisas en person som ny om personen inte tidigare haft assistansersättning. Detta skiljer sig från Försäkringskassans definition där antalet nybeviljade avser de personer som inte haft assistansersättning under de tre föregående månaderna. En jämförelse mellan de personer med assistansersättning som är nya och de som har haft assistansersättning tidigare visar att könsfördelningen är densamma i båda grupperna. Däremot är personkrets 1 underrepresenterad bland de nya personerna och personkrets 3 något överrepresenterad. Görs samma jämförelse när det gäller åldersgrupper visas en relativt kraftig underrepresentation bland nya personerna i åldern 2-39 år medan de i åldersgrupperna -19 år och 4-59 år är överrepresenterade. I åldern 6 år och äldre är andelen i respektive grupp relativt jämn. Andel nya personer efter åldersgrupp 25 22% 29% Andel ej nya personer efter åldersgrupp 25 22% 2% 35% 14% 31% 27% -19 år 2-39 år 4-59 år 6-ω år -19 år 2-39 år 4-59 år 6-ω år Figur 31: Andel personer, nya respektive ej nya, efter åldersgrupp, 25, procent. Månadskostnaden (25 års priser) för nya personers assistansersättning har ökat från 5 4 till 63 7 kronor per person mellan 1995-25, en ökning med 26 procent. För personer som inte var nya har kostnaden varit högre och ökat från 62 5 kronor 1995 till 89 7 kronor 25, en ökning med 44 procent. 32

Tusentals kronor 1 8 6 4 2 Månadskostnad för assistansersättning per ny respektive ej ny person, 1995-25, 25 års priser Nya personer Ej nya personer 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 År Figur 32: Månadskostnad för assistansersättning per ny respektive ej ny person med assistansersättning, 1994-25, 25 års priser, tusentals kronor. Månadskostnaden för assistansersättningen per person tenderar att öka ju fler år som personen har haft assistansersättning. Den genomsnittliga månadskostnaden för assistansersättningen för personer som var nya under 25 var 63 7 kronor per person medan den uppgick till knappt 98 7 kronor för en person som haft assistansersättning sedan 1994. Utvecklingen av månadskostnaden följer utvecklingen av antal ersatta timmar per månad, se figur 24. Tusentals kronor 12 1 8 6 4 2 Månadskostnad för assistansersättning per person efter antal år med assistansersättning, 25 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 11 12 År med LASS Figur 33: Månadskostnad för assistansersättning per person efter antal år med assistansersättning, 25, tusentals kronor. Få grupper stod för stora delar av kostnaderna Det kan vara intressant att se vilka grupper som svarade för de största kostnaderna för assistansersättningen. I detta avsnitt studeras kostnaderna utifrån en indelning i personkrets och åldersgrupp. Mer detaljerade uppgifter om de olika grupperna finns i Tabell- och figurbilagan. I detta avsnitt har inte nå- 33

gon uppdelning på kön gjorts då förändringarna är relativt lika för kvinnor och män med assistansersättning, vilket gör att det inte påverkar slutsatserna. Kostnaderna för tre grupper uppgick till mer än hälften av kostnaderna 25. Den grupp vars assistansersättning, både 1994 och 25, stod för den största andelen av kostnaderna var personer i personkrets 3 i åldern 4-59 år. Under 1994 hade gruppen personer i personkrets 3 i åldern 2-39 år 2 procent av kostnaderna medan den under 25 endast hade 12 procent av kostnaderna. De övriga två grupper vars assistansersättning stod för en stor andel av kostnaderna 25 var personer i personkrets 1 i åldern 2-39 år och äldre, dvs. 6 år och äldre, i personkrets 3. Kostnadsfördelning per personkrets och åldersgrupp 1994 6% 2% 7% 29% Kostnadsfördelning per personkrets och åldersgrupp 25 7% 7% 24% 6% 17% 2% 6% Personkrets 3, 4-59 år Personkrets 1, 2-39 år Personkrets 3, 6-ω år Personkrets 3, 2-39 år Personkrets 1, -19 år Personkrets 3, -19 år Personkrets 2, -ω år Personkrets 1, 4-ω år 13% 11% 12% 16% Personkrets 3, 4-59 år Personkrets 1, 2-39 år Personkrets 3, 6-ω år Personkrets 3, 2-39 år Personkrets 1, -19 år Personkrets 3, -19 år Personkrets 2, -ω år Personkrets 1, 4-ω år 17% Figur 34: Fördelning av totala kostnader för assistansersättning efter personkrets och åldersgrupp, 1994 och 25, procent. De största kostnadsförändringarna i kronor räknat har skett i personkrets 3 och i personkrets 1. Detta är ett resultat av att personkrets 3 är den största personkretsen med cirka 6 procent av personerna med assistansersättning och ungefär lika stor andel av kostnaderna. Även personkrets 1 stod för en relativt stor andel, en tredjedel av både personer och kostnader. Fördelningen har inte förändrats i någon större utsträckning under perioden. 34

Kostnadsförändring 1994-25 per personkrets och Miljoner kronor åldersgrupp, 25 års priser 3 2 5 2 1 5 1 5 Pk1-19 år Pk1 2-39 år Pk1 4-ω år Pk2 -ω år Pk3-19 år Pk3 2-39 år Pk3 4-59 år Pk3 6-ω år Figur 35: Förändring av de totala kostnaderna för assistansersättning efter personkrets och åldersgrupp, 1994-25, 25 års priser, miljoner kronor. Studeras de procentuella kostnadsförändringarna ges en lite annorlunda bild. Assistansersättningen för personer 4 år och äldre i personkrets 1 är den grupp som stått för de största procentuella förändringarna. Mellan 1994 och 25 ökade kostnaderna för assistansersättningen i denna grupp med 1 3 procent. De sammanlagda kostnaderna för assistansersättningen för denna grupp är dock små under hela perioden vilket gör att de inte påverkar de totala kostnaderna i någon större utsträckning. Procent 1 4 Kostnadsförändring 1994-25 per personkrets och åldersgrupp, 25 års priser 1 2 1 8 6 4 2 Pk1-19 år Pk1 2-39 år Pk1 4-ω år Pk2 -ω år Pk3-19 år Pk3 2-39 år Pk3 4-59 år Pk3 6-ω år Figur 36: Procentuell förändring av totala kostnader för assistansersättning per personkrets och åldersgrupp, 1994-25, 25 års priser, procent. 35