Kärlväxtinventering - subjektiv utläggning av storrutor med utslumpade provytor inom Malmö stad Miljöövervakningsprojekt 2000 Tage Ashing Oljehamnen - Norra hamnen, Ruderatmark, juli 2000
2 Innehållsförteckning sid Förord...3 Metod, arbetssätt och materiel...4 Utplaceringen av storrutor och provytor...4 Allmän beskrivning av storrutor och provytor...4 Täckningsgradsanalys...4 Arturval...5 Artbestämning...5 Materiel...5 Översiktliga områdesbeskrivningar...5 Några av Malmös naturförutsättningar...5 Oljehamnen - Norra hamnen...6 Östra kyrkogården Bulltofta rekreationsområde...6 Pildammsparken Malmöhus slott...7 Västervång Bellevue...7 Södra Sallerup...8 Käglinge rekreationsområde...8 Skumparpområdet...9 Tygelsjöområdet...9 Klagshamnsudden...10 Tygelsjö strandängar...10 Resultat...11 Fältdatatabeller Bilaga 1 Artlista med svenska och latinska namn Bilaga 2 Diskussion...11 Val av metod...11 Ambitionsnivå...11 Markens egenskaper i storrutor och provytor...11 Antal arter...11 Säker artbestämning...11 Namngivning och systematik...12 Täckningsgradsanalys...12 Den framtida sammanställningen...12 Vägbeskrivningar...13 Oljehamnen - Norra hamnen, Ruderatmark...13 Östra kyrkogården Bulltofta rekreationsområde, Gräskulle...13 Pildammsparken Malmöhus slott, Gräsvall längs kanalen...13 Västervång Bellevue, Sandstrand...13 Södra Sallerup, Gräskulle...13 Käglinge rekreationsområde, Sänka...13 Skumparpområdet, Gravhög...14 Tygelsjöområdet, Skräpmark...14 Klagshamnsudden, Alvarliknande mark...14 Tygelsjö strandängar, Havsstrandäng...14 Referenser...15
3 Förord Miljöförvaltningen i Malmö har påbörjat studier av eventuella miljöförändringar inom kommunen med hjälp bl.a. av fågel- och kärlväxtinventeringar som ska upprepas årligen Föreliggande inventeringsrapport utgör en av två separata rapporter som bygger på de inventeringsmetoder och undersökningsområden (10 st) som 1999 valdes ut av Jonas Grahn ( Förslag till miljöövervakning i Malmö inom området Biologisk mångfald, Jonas Grahn 1999). Syftet med den här undersökningen är att studera vegetationens utveckling. Om tydliga förändringar kan påvisas beror detta i så fall på människan? Tio undersökningsområden har valts ut. Inom varje undersökningsområde har en storruta som innehåller fem provytor lagts ut. Det primära målet i år är att räkna antal arter och deras täckningsgrad inom provytorna. Den första sammanställningen görs efter nästa fältarbete sommaren år 2001. Då kan man jämföra resultaten från år 2000 och 2001. I det följande beskriver jag mitt arbetssätt i fält samt ger några viktiga kommentarer för att underlätta nästa års inventering. Allmän information om Malmös flora, olika naturområden, ekologi och naturvård ingår egentligen inte i den här rapporten. Malmö den 31 augusti 2000 Tage Ashing
4 Metod, arbetssätt och materiel Jag har använt metoden Subjektiv utläggning av storrutor med utslumpade provytor (BIN, vegetation, Naturvårdsverket 1986). Metoden används främst för att undersöka vegetationsförändringar på öppen gräsmark. Storrutorna placeras ut subjektivt inom ett någorlunda homogent undersökningsområde. Varje storuta är en kvadrat som har sidorna 10x10 meter. Varje hörn markeras med ett metallrör som slås ned under markytan med en hammare. Varje storruta har en referenspunkt och tre markörpunkter. Från en referenspunkt lägger man ut två måttband som bildar x- och y-axlar (rutsidor) Med en vanlig speltärning har jag slumpat ut fem provytor inom storrutan. Med hjälp av koordinater kan man lägga ut en provyta på samma plats vid en uppföljning. Varje provyta är en kvadrat som har sidorna 1x1 meter. Två måttstockar med centimeterangivelse bildar provrutans ramar. Inom provytan artbestäms alla kärlväxter och deras täckningsgrad i rutan bedöms med hjälp av sex stycken storleksklasser. Utplaceringen av storrutor och provytor Inom de tio undersökningsområdena, ganska nära varje fågelrutt har en storruta lagts ut subjektivt på öppen gräsyta som är naturlig, vild. Skog, lundar, våtmarker och artfattiga parkgräsmattor ingår ej i den här undersökningen. Olika typer av gräsmarker ingår i inventeringen såsom ruderatmark, havsstrandäng, alvarliknande mark och sandstrand, för att nämna några exempel. Storrutorna ligger nära stigar, byggnader och block, deras sidor följer naturliga terränggränser såsom strandlinjer, stigar och vägar. Med hjälp av kartor, vägbeskrivningar, kompassriktningar, fotografier och en metalldetektor kan man hitta alla rutor i fält. För att hitta provytorna lägger man ut två måttband med meterangivelse från referenspunkten. Då har man en x- och y-axel som börjar på 0 och slutar på 10 meter. Varje provyta har två koordinater (x, y) t.ex. (7, 7). Med hjälp av en speltärning har provrutor slumpats ut. Det har gått till så här: Noll till tio meter delas in i 5 olika klasser (1-2; 3-4; 5-6; 7-8, 9-10). Man kastar tärningen en första gång och får t.ex. 4, vilket motsvarar klass 4 som är 7-8 meter. Sedan kastar man tärningen en andra gång och får t.ex. 1, 2 eller 3. Detta motsvarar då 7 meter och koordinaten betecknas som 7 (blir resultatet 4, 5 eller 6 så motsvarar detta 8 meter). Om man vill mäta in en storruta som har sidan 10 meter exakt och en hörnvinkel på exakt nittio grader så fodras en avancerad fältmätning med specialinstrument. Det är viktig att man utgår från sina egna måttband vid varje återbesök. Marken är ojämn och vegetationens höjd och mängd kan variera mellan olika tidpunkter. Markörpunkterna ska främst markera storrutans läge i terrängen och är inga exakta måttstockar. Inventeraren får inte klippa eller trampa ned vegetationen längs storrutans kant. Det gäller att inte påverka vegetationen under fältarbetet. Allmän beskrivning av storrutor och provytor Inom storrutor och provytor kan markens olika egenskaper beskrivas översiktligt eller ingående. Jordarter, markfuktighet och vegetationssamhällen kan eventuellt ingå. Men i så fall måste omfattande undersökningar göras och metodiken måste redovisas. Täckningsgradsanalys Finns det ett trädkronskikt som ger skugga över provytan eller inte? Om ett sådant skikt förekommer ska det placeras i en täckningsgradsklass. Eventuella träd-, busk- och fältskikt
5 noteras och placeras i täckningsgradsklasser. Gräs och örter räknas som fältskikt. Markskikt bör ingå i undersökningen om lavar och mossor har en betydande utbredning i rutorna. Sex stycken täckningsgradsklasser används: + = < 1/100 (täckning av provytan) 1 = 1/100-1/16 2 = 1/16-1/8 3 = 1/8-1/4 4 = 1/4-1/2 5 = > 1/2 Med hjälp av måttstockarnas centimeterangivelse får man en uppfattning om de olika klassernas storlek. Arturval Inom varje provyta artbestäms varje kärlväxtindivid. Om växterna är brända eller trasiga försöker man bestämma dem till familj eller släkte. Inventeraren får gärna artbestämma kärlväxter som befinner sig inom eller mycket nära storrutan. Detta är dock inget krav. Man ska främst undersöka vilda kärlväxter. I några fall har jag emellertid inte kunnat fastställa om kärlväxten är vild eller planterad. Artbestämning Kärlväxterna ska både bestämmas med nycklar, beskrivande text och bilder. Ett flertal viktiga arttypiska karaktärer ska bekräftas hos varje växtindivid. Inventeraren måste vara medveten om den naturliga variationen och florornas brister. Med andra ord fältbotanisk erfarenhet fodras! Materiel Min fältutrustning bestod bl.a. av två stycken handluppar med 12 respektive 20 gångers förstoring, linjal, synål, rakblad och plastpåsar. Fältlitteraturen utgjordes av Svensk flora, Fanerogamer och ormbunksväxter, den tjugosjunde upplagan, Krok, Almqvist, Liber utbildning och Den nordiska floran, Mossberg, Stenberg och Ericsson, Wahlström & Widstrand. Till rutorna användes två måttband, två tumstockar, metallrör, hammare, kartor, kompass och en kamera. Översiktliga områdesbeskrivningar Några av Malmös naturförutsättningar Malmö har ett blåsigt, ganska fuktigt kustklimat. Årsmedeltemperaturen är 8 grader Celsius. Januari har en medeltemperatur på 0 grader Celsius och juli på 17 grader Celsius. Vegetationsperioden har över 220 dagar (vegetationsperioden är det antal dagar som har en medeltemperatur över 3 grader Celsius under ett år). Malmö är ett låglandsområde vars högsta punkt i inlandet är 66 meter över havet. Den översta berggrunden består av sedimentära bergarter såsom kalksten, sandsten och skiffer. Moränleran är en jordart med en stor utbredning inom kommunen. Hela hamnområdet har antropogena (människoskapade) jordarter bestående av utfyllnader i Öresund. Brunjord är den dominerande jordmånen (det översta markskiktet) i hela sydvästskåne. Före skogsskövlingen var den dominerande vegetationen i sydvästskåne ädellövskog. Nu dominerar kultur- och åkerlandskapet totalt i Malmöområdet. Alla lokaler har blivit mer eller mindre påverkade av människan.
6 Oljehamnen - Norra hamnen Hela området består av ett flertal utfyllnader av varierande ålder i Öresund. På ruderatmarkerna (marker som har blivit kraftigt störda av t.ex. industriell exploatering) har en ogräsflora etablerat sig. Här finns också sällsynta växtarter som har kommit hit bl.a. från utlandet via transporter. Ruderatmark, juli 2000 Östra kyrkogården Bulltofta rekreationsområde Östra kyrkogården är en stor begravningsplats med parkgräsmattor och ädellövlundar. Bulltofta rekreationsområde är en före detta flygplats som har blivit ett grönområde. Efter ett stort muddringsarbete i Pildammsparken spreds näringsrik gyttja ut inom området. Här finns det nu täta lövskogar, öppna parkgräsmattor och dammar. Gräskulle, juli 2000
Pildammsparken Malmöhus slott I Pildammsparken finns det boklundar, parkgräsmattor, dammar och en trädgård med prydnadsväxter. Kungs- och Slottsparken har t.ex. inplanterade exotiska trädslag, parkgräsmattor och dammar. Bredvid Malmöhus slott finns det en större trädgårdsanläggning med olika kulturväxter 7 Gräsvall längs kanalen, juli 2000 Västervång Bellevue Detta är ett större villaområde med några små parker. Trädgårdsväxterna dominerar områdets flora. Av praktiska skäl har det botaniska undersökningsområdet flyttats västerut till strandsträckan som ligger en liten bit norr om Ribersborgsområdets småbåtshamn. Här finns det stora ytor med parkgräsmattor och utspridda lövlundar. Ribersborgsstranden har ingen naturlig sandstrand på grund av kusterosionen. Därför tar man regelbundet hit ny sand som sprids ut längs kusten. Gräset sandråg bildar stora bestånd på sanden längs kustlinjen. Sandstrand, juli 2000
8 Södra Sallerup Södra Sallerupområdet har ett backlandskap med låga runda kullar. Åkermarken dominerar i landskapet. Här finns bl.a. betesmarker med hästar, flera dammar och kring byggnader finns ädellövträd. Gräskulle, juli 2000 Käglinge rekreationsområde Käglinge rekreationsområde är ett grönområde med skog, exotiska träd, gräsmarker och dammar. Utanför området finns det flera golfbanor. Svacka, augusti 2000
9 Skumparpområdet Detta flacka slättområde domineras av åkermark. Bland annat finns här ett antal gravhögar från bronsåldern utspridda som åkerholmar. På dessa skyddade fornlämningar finns det gräsmark med olika ängsarter. Gravhög, augusti 2000 Tygelsjöområdet Hela lokalen liknar Skumparpområdet. Här finns det t.ex. några dammar som har varit märgeltäkter. Mellan dammarna finns det skräpmark med en frodig ogräsvegetation. Skräpmark, augusti 2000
Klagshamnsudden Hela halvön är en utfyllnad i Öresund. Här finns bl.a. alvarliknade marker med hagtornbuskar, täta snåriga lövlundar och öppna gräsmarker. 10 Alvarliknande mark, augusti 2000 Tygelsjö strandängar Hela området är en låglänt havsstrandäng som regelbundet blir översvämmad då vattenståndet är högt. Den här havsstrandängsträckan är en rest av de havsstrandängar som en gång fanns längs Malmös stränder under medeltiden. Här betar nötkreatur och hästar. Den lokala ängsfloran har kanske en mycket gammal historia. Havsstrandäng, augusti 2000
11 Resultat Fältdatatabeller Bilaga 1 Artlista med svenska och latinska namn Bilaga 2 Diskussion Val av metod I den här inventeringen har jag arbetat med subjektivt utlagda storrutor som innehåller utslumpade provytor. Inventeraren väljer ut botaniskt intressanta undersökningsområden och varje storrutas provytor är oberoende av varandra. Men man kan inte studera den biologiska mångfalden hos Malmös flora med den valda metoden eftersom storrutorna medvetet har placerats ut på vissa platser. Om man vill studera den biologiska mångfalden måste alla storrutor och provytor ha en slumpmässig fördelning. En sådan undersökning skulle bli mycket stor och arbetskrävande. Ambitionsnivå Förarbetet är helt avgörande för det slutgiltiga resultatet. En stor inventering kan förberedas flera år i förväg. Det är mycket viktigt att man har en rimlig ambitionsnivå för själva inventeringen. I praktiken måste allting göras noggrant i ett ganska högt tempo. Därför är det väldigt bra om inventeraren har erfarenhet från liknande projekt. Markens egenskaper i storrutor och provytor Är jorden t.ex. fin- eller grovkornig? Om man hinner kan man t.ex. göra lokala jordartsundersökningar. Detta fodrar dock mycket arbete och kan bli svårt i ett kulturlandskap på grund av den historiska markanvändningen. Har folk grävt i marken eller förflyttat jordmassor? Eventuellt kan markfuktigheten beskrivas (torr, frisk, eller fuktig mark). Men i så fall måste man göra ordentliga undersökningar. Markundersökningens metodik måste beskrivas. Alla undersökningar av ståndorternas egenskaper fodrar en metodik som flera personer kan följa. Det gäller att studera markegenskaper vetenskapligt. Annars kan det bli helt olika personliga tolkningar om två eller flera inventerare deltar i inventeringsprojektet. Antal arter Det går inte att bedöma exakt hur många arter som provrutorna har tillsammans på grund av alla växtindivider som har blivit bestämda till familj och släkte. Däremot kan en lista göras över fullständigt bestämda arter i provrutorna. Både inom och utanför storrutorna har kärlväxter genom ett godtyckligt och slumpmässigt urval artbestämts. Principen har varit att ta med kärlväxter som befinner sig inom storrutan och så nära storrutan som möjligt. De mest avlägsna noterade växterna har befunnit sig ungefär femtio meter från storrutan. Denna artlista visar ett urval av floran och är ej komplett. Syftet är att skapa en extra artlista som eventuellt kan byggas på vid framtida uppföljningar. Säker artbestämning Om man går igenom en inventeringsrapport så kan man undra hur noggrann artbestämningen har varit. Slarviga artbestämningar gör att resultaten blir mer osäkra. Därför är det mycket viktigt att beskriva sitt arbetssätt i fält. Personligen bestämmer jag svåra växter två gånger,
12 först med nycklar och sedan med beskrivande text och detaljbilder. Ett flertal viktiga arttypiska karaktärer ska noteras. Kan alla svåra växter alltid bestämmas rätt? Svaret är nej. Många faktorer kan försvåra artbestämningen avsevärt. Många arter bildar svårbestämda hybrider. Ståndorten (växtplatsen) påverkar växternas storlek och former. Massor med växter är mer eller mindre trasiga eller brända. Varje växtindivid befinner sig dessutom i någon eller några livscykelfaser t.ex. blomeller fruktstadium. Den naturliga variationen är stor bland växterna och flororna har brister. Inventeraren måste arbeta noggrant och använda sin botaniska erfarenhet. Namngivning och systematik Den här rapporten använder samma namngivning och systematik som boken Den nordiska floran av Mossberg m.fl. (se referenslistan). Täckningsgradsanalys Det är svårt att skatta täckningsgraden för olika växtarter inom en provyta. Växterna har olika höjd och former. Små plantor och blad kan vara utspridda i rutan. Inget rutnät har lagts över provrutorna på grund av att undersökningsytor saknar hävd och hyser en ganska frodig och hög vegetation. Det allra bästa är om en och samma person kan göra täckningsgradsanalysen årligen. Om två eller flera personer gör täckningsgradsanalysen i så fall blir det individuella skillnader som påverkar resultaten mer eller mindre. Den framtida sammanställningen Om man kan påvisa betydande förändringar av vegetationen i framtiden så måste resultaten tolkas på rätt sätt. Beror eventuella förändringar på naturliga processer eller människan? Miljöförvaltningen behöver åtminstone en person i framtiden som kan analysera resultaten och dra slutsatser.
13 Vägbeskrivningar Oljehamnen - Norra hamnen, Ruderatmark 1. Korsningen mellan Hemsögatan och Svartögatan. 2. Gatlampan på Svartögatans västra sida. 3. Referenspunkt på (bredvid) gatlampans västra sida. 4. X-sidan löper parallellt med Svartögatan (Syd, 175 grader). 5. Y-sidan löper parallellt med Hemsögatan (Väst, 265 grader). Östra kyrkogården Bulltofta rekreationsområde, Gräskulle 1. Lusthuset (rundbyggnad som har tak men saknar väggar),ligger bredvid den stora dammen i Bulltofta rekreationsområde. 2. Följ vägen österut, passera en korsande väg, gå uppför sluttningen till en andra korsande väg. 3. Gå mot nordost till den stora brunnen på sluttningens krön. 4. Norrut ligger en mindre brunn med ett metallock. 5. Referenspunkten på (bredvid) metallockets nordvästra hörn. 6. X- sidan löper parallellt med stigen (Nordost, 30 grader). 7. Y-sidan (Väst, 300 grader). Pildammsparken Malmöhus slott, Gräsvall längs kanalen 1. Kommendanthusets entre. 2. Gå norrut till staketets hörn vid vallen. 3. Gå kompassriktningen Nord, 350 grader tio meter fram längs Y-sidan, där på andra sidan vallen ligger referenspunkten. 4. X-sidan löper österut parallellt med kanalen. 5. Från staketets hörn, Österut, 80 grader, markörpunkt 2. Västervång Bellevue, Sandstrand 1. Den vit-orange fyren öster om Ribersborgs småbåtshamn. 2. Gå mot öster 90 grader, ca 125 meter, referenspunkten ligger på (bredvid) blockkanten ca 5 meter väster om lövlunden. 3. Gå till en nedsänkt vit sten som befinner sig ca 4 meter väster om lövlunden och ca 8 meter norr om stigen. 4. Gå från den vita nedsänkta stenen mot norr 0 grader, ca 15 meter till referenspunkten, längs Y-sidan. 5. X-sidan löper västerut parallellt med blockkanten. Södra Sallerup, Gräskulle 1. Avfartsvägen mot Lilla Mölleberga från Sallerupsvägen, 150 meter till väjningssylten. 2. Från väjningsskylten ca 50 meter till nästa gatlampa mot Lilla Mölleberga. 3. Från gatlampan går man väster 90 grader upp på backen, ca 35 meter till ett block på krönet. 4. Referenspunkt på (bredvid) blockets västra ända. 5. X-sidan (Väst, 280 grader). 6. Y-sidan (Syd, 190 grader). Käglinge rekreationsområde, Sänka 1. Följ Källtorpsvägen förbi parkeringsplatsen till informationstavlan. 2. Från informationstavlan följer man Länsmanstigen söderut ca 100 meter. 3. Gå västerut på den lilla grässtigen ned i sänkan. 4. Gå till blocket söder om dammen.
14 5. Referenspunkten på (bredvid) blockets norra ända. 6. X-sidan (Sydost, 150 grader). 7. Y-sidan (Nordost, 60 grader). Skumparpområdet, Gravhög 1. Avfarten till Skumparp från Naffentorpsvägen. 2. Följ Skumparpvägen tills vägen kröker sig, där finns en fornlämning och gatskylten Ättehögsvägen. 3. Gå till gravhögen utan träd, väst 250 grader, ca 300 meter. 4. Gå upp på gravhögens krön. 5. Krönets södra ända har ett nedsjunket block som är täckt av grön skorplav. 6. Referenspunkten, ca 2 meter västerut från blocket. 7. X-sidan, (Nord, 10 grader). 8. Y-sidan, (Öst, 100 grader). Tygelsjöområdet, Skräpmark 1. Följ Pildammsvägen till ortsnamnskylten som heter Tygelsjö. 2. Följ avfartsvägen mot Svenstorp. 3. Passera Svenstorp och en byggnad som har fågeluppfödning. 4. Stanna vid den första kraftledningsstolpen. 5. Följ den grästäckta traktorvägen till nästa stolpe där ledningen går ned i marken. 6. Från den andra stolpen följer man traktorvägen ca 10 meter söderut, där finns referenspunkten. 7. X-sidan (Syd, 170 grader). 8. Y- sidan (Öst, 80 grader), mot takåsen. Klagshamnsudden, Alvarliknande mark 1. Bunkern på norra sidan av udden. 2. Söder om bunkern och den större cykelvägen finns en mindre stig. 3. Från den lilla stigen går man 10-15 meter österut längs den större cykelvägen, där finns referenspunkten på (bredvid) vägens södra sida. Eller så ställer man sig på bunkerns högsta punkt och tar ut bäringen (Sydost, 140 grader) för att hitta referenspunkten. 4. X-sidan löper parallellt med den större cykelvägen, (Väst, 250 grader). 5. Y-sidan (Syd, 170 grader). Tygelsjö strandängar, Havsstrandäng 1. Följ landsvägen mot Gessie. 2. Följ Bäckaforsvägen söderut till bunkern vid strandlinjen. 3. Gå över bron och staketet till bunkern. 4. Blockvall på bunkerns östra sida. 5. Ca 2 meter öster om blockvallens norra ända ligger ett flintblock. 6. Under flintblocket ligger referenspunkten. 7. X-sidan (Syd, 160 grader). 8. Y-sidan (Öst, 70 grader).
15 Referenser Svensk flora, Fanerogamer och ormbunksväxter. den tjugosjunde upplagan, Krok, Almqvist, Liber utbildning, 1994 Den nordiska floran. Mossberg, Stenberg och Ericsson, Wahlström & Widstrand, 1992 BIN, Biologiska inventeringsnormer, Vegetation. Naturvårdsverket 1986 Förslag till miljöövervakning i Malmö inom området biologisk mångfald. Jonas Grahn, Miljöförvaltningen i Malmö, 1999 Naturvårdsprogram, Malmö stad, Stadsbyggnadskontoret, 1999