Intressanta småfjärilsfynd i Hanemåla och Tostetorp, Nybro kommun

Intressanta småfjärilsfynd i Hanemåla och Tostetorp, Nybro kommun PETER KOCH-SCHMIDT S edan 1980 bor jag i Hanemålaområdet i sydöstra Nybro. En sida av vår tomt är än så länge nästan i direkt kontakt med naturen österut på Nybroåsen, som är sydöstra Sveriges mäktigaste rullstensås. Området ligger under högsta kustlinjen och åsmaterialet är delvis nerskuret i urberget, vilket gör att man kan se berg i dagen här och var. Åsen är till största delen bevuxen med barrskog med både koncentrerade och spridda lövinslag. År 2003 avsatte kommunen Svartbäcksmåla naturreservat, som omfattar 345 ha norr och söder om S:t Sigfridsån. Gränsen löper utmed mitt bostadsområde drygt 100 m in i skogen. Området, som omfattas av denna sammanställning, utgörs av bostadsområdet, området fram till reservatsgränsen och den del av det nyblivna reservatet som ligger norr om S:t Sigfridsån på fastigheterna Smedstorp 2:38 och Tostetorp 1:1. Skogen här har tillhört kommunen sedan 1960-talet. Huruvida det är den första skogsgenerationen är oklart, men säkert har en del högre belägna områden varit beskogade sedan längre tillbaka än en skogsgeneration. Tallen, som dominerar den nuvarande skogen, är nu cirka 70 år gammal. I mitten på 1990-talet glesades skogen ut på ett stort område vid våra hus och in i det nuvarande reservatet. Här har bildats en pelarsal av stora tallar med lingon, blåbär och ljung på marken. Det finns också dungar med småbjörk och asp och rester av våtmark med odon och skvattram. Man kan också se spår av odlingslandskap som rester av torp och små ängsytor här och var samt en och annan slåttergubbe mitt inne i skogen. Klimatet är om möjligt ännu varmare och torrare på åsen än utanför, vilket säkert gynnar en del torrmarksarter, som normalt är mer utbredda längs kusten och på Öland än i inlandet. Fälla vid husväggen Under åren som gått har fjärilsfaunan primärt kollats vid husväggen med hjälp av en ljusfälla, som under vissa perioder endast varit försedd med ett hål något vidare än lampspetsen för att effektivare fånga småfjärilar. Många djur har blivit sittande på husväggen och i tratten (bästa utfallet blir därför på tidiga morgnar t.ex efter nattliga insamlingsturer innan talgoxarna gjort rent hus). Trädgårdarnas växtlighet med diverse värdväxter inklusive svårutrotade ogräs samt spirea, flox, fjärilsbuskar, fruktträd mm i den egna trädgården har också givit en del liksom utflykter med eller utan håv i reservatsområdet samt enstaka lampfångster vid Tostetorp någon km österut. Vissa arter har jag aldrig stött på någon annanstans än på eller i anslutning till den egna tomten. Nedan följer en liten redogörelse för intressanta fynd jag har gjort här sedan 1980. För att få ordning på urval mm tar jag det hela i systematisk ordning. Värdväxter framgår oftast av namnet, men har kompletterats där så behövs. Flygperioden har uppgetts i de fall där fynden inte 23

ger uppfattning om denna på ett bra sätt. För övervintrande djur är det ingen idé att ange flygtid, eftersom denna i princip är lika med året runt. Det är många arter som behandlas, så därför är det endast vissa som avbildas, förhoppningsvis de mest intressanta ur olika aspekter. Bilderna har tagits av Bengt Åke Bengtsson och visar exemplar ur hans samling. Småfjärilar i sydöstra Nybro Glasbjörkspurpurmal (Eriocrania salopiella). Arten tillhör den primitiva familjen purpurmalar. Den förekommer upp till och med Svealand, men är ganska sällsynt. Favoritbiotopen är gamla mossodlingar, där den även flyger på dagen. Larven gör fläckminor i blad av björk. Ett exemplar håvades på rätt typ av lokal vid Tostetorp 1 km österut 1.5.1988. Jag har också stött på den på Madesjöflyna på andra sidan staden. Vitryggs- och/eller svartryggsdvärgmal (Ectoedemia atrifrontella (fig. 1) och/eller longicaudella). Dessa två arter har den egenheten att larven gör minor i barken längs med stammen på småekar helst på solbelysta sydsidor av t ex rullstensåsar. Jag har sett minor på åspartier norr om ån för cirka 15 år sedan, men har inte försökt mig på kläckning och vet därför inte om båda arterna förekommer här. Svartryggsdvärgmalen är ovanligare, men båda arterna är sällsynta och är endast noterade från ett fåtal landskap. Flygtiden är från slutet av juli till början av augusti respektive juli. Tiggarsvampmal (Agnatosia mendicella). En äkta mal som inte påträffas så ofta. Ett exemplar är fångat i fällan 6.7.1989. Larven lever i tickor på barrträd. Förekommer upp till Ångermanland. Svartvit svampmal (Nemapogon nigralbella). En annan ovanlig äkta mal, som också lever på tickor, men i detta fall på lövträd. Ett exemplar fångades i ljusfällan 9.8.1984. Arten förekommer upp till Hälsingland och flyger även i juli. Gökärtstyltmal (Micrurapteryx gradatella) (fig. 2). En i södra Sverige mycket sällsynt styltmal, som gör blåsminor på gökärt. Den förekommer upp till Hälsingland. Mitt första fynd, ett nykläckt exemplar från fällan daterat 27.6.1989, kan vara det sydligaste i landet så långt. Bengt Åke Bengtsson håvade ett slitet djur några år tidigare ungefär samma datum vid Ålem, Linjelund ("Vitesten"). Den 2.9.1990 hittade jag några minor med puppor på ett igenväxande hygge i reservatsområdet cirka 500 m åt sydöst. Sju fjärilar kläcktes efter ungefär en vecka. Ytterligare en fjäril kunde kläckas på samma sätt året därpå. Enligt Fjärilskalendern (Svensson 1993) hittas larven i juni till början av juli och imago därefter till början av augusti. Spuler (1910, omarb. 1983) uppger att arten flyger i maj och augusti i södra Tyskland. Klart är att arten övervintrar som imago och har en generation norrut i Sverige såsom uppges i kalendern. De sydligare fynden får kanske tolkas annorlunda. Bengt Åkes fynd kan vara ett övervintrat exemplar, medan mitt första bör kunna utgöra början på en sommargeneration, som i slutet av sommaren resulterar i nästa generation, som sedan övervintrar, dvs arten har två generationer i södra Sverige. Figur 1. Vitryggsdvärgmal Ectoedemia atrifrontella. ÖL. Nabbelund ex larva 24.VII.1977. Avbildade fjärilarna ex coll. Bengt Å. Bengtsson, tillika fotograf. Figur 2. Gökärtstyltmal Micrurapteryx gradatella. DR. Kläberget ex larva 23.vii.1979. 24

Falkstyltmal (Caloptilia falconipennella) (fig. 3). Ännu en svårfunnen spridd styltmal, som är noterad upp till Gästrikland. Larven gör som övriga arter i släktet bladrullar, i detta fall på al. Av mina fem exemplar är två tagna på ljus 700 m öster ut i nuvarande reservatet 15.4.1984. vätor, ofta många på samma blad. Något exemplar har också sökt sig till fällan. Figur 3. Falkstyltmal Caloptilia falconipennella. ÖL. Löttorp 27.viii.1986. Lönnstyltmal (Caloptilia semifascia). Ytterligare en svår styltmal, som dock hade en ordentlig uppgång i östra Småland i början av 90-talet. Bladrullar kunde hittas i mängd på vanlig lönn. Den fanns i närområdet mest frekvent utefter S:t Sigfridsån, men även på den numera nedhuggna lönnen på tomten. Fortfarande ser man en och annan rulle utefter ån. Arten kan påträffas upp till mellersta Norrland. Arterna i detta släkte övervintrar som imago. Både styltmalar och guldmalar (Phyllonorycter) tillhör familjen Gracillariidae. Trevliga guldmalar, som finns i området, är t ex lautella, som gör långa veckminor i kanten på marknära ekblad oftast på småbuskar. Vidare finns på kaprifol trifasciella som en relativt ny art i våra trakter. Den finns ej längre norr ut än i Småland. Första exemplaret kläcktes ur ett hopknycklat blad från tomten 1984 och utgjorde ett nytt landskapsfynd. De båda aspguldmalarna sagitella och apparella (fig. 4) är de enda i släktet som övervintrar som imago. Den sistnämnda är sällsynt och har inga rostfärgade fjäll på vingarna. I undantagsfall kan dock sagitella också sakna rostfärgade fjäll. Minorna hittas mitt i sommaren, apparella något före sagitella. Den minsta guldmalen är nog anderidae, som är lite lurig att hitta. Minorna förekommer oftast på plantor av vårtbjörk vid små Figur 4. Guldmalen Phyllonorycter apparella. SK. Kolleberga larv 15.vii.1980. Trädgårdsmal (Blastotere trifasciata). Denna nya spinnmal hittades först i Sölvesborgstrakten 1993 och har sedan snabbt spritt sig norrut (till Västergötland så här långt). Jag upptäckte den som ny för Småland genom att håva några exemplar på kinesisk en 7.6. 2002. Slåttergubbemal (Digitivalva arnicella) (fig. 5). Av denna starkt hotade (EN) och i få landskap funna art noterades av mina 6 exemplar fem st vid sammanlagt fyra tillfällen 1989 samt ett exemplar 1992, samtliga i ljusfällan. Datumen varierade från 28.6 till 30.7. Fynden är lite förbryllande, eftersom arten tillhör det äldre odlingslandskapet. Dock finns en och annan slåttergubbe inne i skogen. Det finns också en äng 150 m söderut, men jag har vad jag vet inte sett slåttergubbe där. Mindre plättar med värdväxten finns längre iväg i riktning norrut mot Kalmarvägen. Sammantaget är bedömningen att denna mal åtminstone numera inte förekommer i närområdet. År 1998 kläcktes några fjärilar ur material från Konungaryd söder om Trekanten. Larven gör fläckminor i den nedersta delen av bladrosetten. Figur 5. Slåttergubbemal Digitivalva arnicella. SM. Högsby 6.vii.1985. 25

Norsknoppemal (Digitivalva reticulella). Mitt enda exemplar hittades i fällan 11.8. 2005 tillsammans med bl a silverlinjerat metallfly (Plusia mandarina), vilket tydde på inflyg (-blåsning) från nordost. Den utgjorde också nytt landskapsfynd. Arten är inte bofast i södra delen av landet, men migrerande exemplar påträffas bl a på Öland då och då. Den uppges flyga tidigare på sommaren än fynddatumet, perioden juni juli. Andra arter av noppor (Gnaphalium) än norsknoppa duger också som värdväxter. Guldfläckpraktmal (Decantha borkhausenii) (fig. 6). Denna art är bunden till torra tallskogar med gamla solbelysta träd där larven lever under lös död bark. Den har en östlig utbredning och var för några årtionden sedan endast känd från Gotland inkl. Sandön, norra Öland, Södermanland och Uppland. Numera är den registrerad från nio landskap. Den togs ny för Småland 2001 på den kända lokalen Linjelund ( Vitesten ). Därefter visade den sig 2006, först i Grytsjön och sedan i slitet skick 26.7 i min tomtfälla. Flygtiden infaller cirka tre veckor runt mitten av juli. Figur 6. Guldfläckpraktmal Decantha borkhausenii. ÖL. Byrum 16.vii.1988. Gråkantad sorgmal (Ethmia terminella) (fig. 7). Vid tömning av fällan 13.6.2002 såg jag en stor vitpunkterad mal på tegelväggen ovanför. Jag reagerade inte alls, eftersom den av någon orsak automatiskt avfärdades som någon av de vanliga spinnmalarna (Yponomeuta). På kvällen när jag gick förbi fällan igen och såg att djuret fortfarande satt kvar, slog det mig att det dröjer minst en månad innan spinnmalarna flyger och då finns det inte så mycket kvar att välja på. Kollade den noggrannare och kunde sedan plocka in terminellan som ett nytt landskapsfynd, ett sannolikt resultat av migration (jfr datum för malörtsgallvecklare nedan). Larven lever av blommor och frön på blåeld. Arten är ej bofast vare sig här eller ens på Öland. Den upptäcktes först vid Åhus 1991 och har etablerat sig i åtminstone nordöstra delen av Skåne. I Uppland togs den 1993 och även 1995 och kan nog finnas kvar där fortfarande. Figur 7. Gråkantad sorgmal Ethmia terminella. SK. Nöbbelöv 29.vi.1995. Bockrotplattmal (Depressaria pimpinellae). Denna mellansvenska art är endast rapporterad från Skåne och Småland av de sydliga landskapen, men är troligtvis bofast här. Två exemplar har hittills hittat fram till fällan, i september 1986 och 1988. Den fullbildade fjärilen övervintrar. Tvåfärgad morotsplattmal (Depressaria depressana). En sällsynt men spridd art som kan leva på fler flockblommiga växter än namnet anger, exempelvis bockrot. Larven gör vävrör i blommorna. Även i detta fall övervintrar den fullbildade fjärilen. Den enda påhälsningen jag haft utgörs av ett nykläckt exemplar i fällan 13.9.2005. Siljeplattmal (Agonopterix selini). En art som är funnen i tio landskap och är sällsynt i Småland. Två exemplar har hittat fram till fällan, 15.7.1988 och 15.8.1996. Lever även på säfferot. Harrisskottplattmal (Agonopterix assimilella). Denna plattmal är anträffad i nio landskap och är lokalt förekommande. Värdväxten finns förutom i trädgårdar i allt ökad omfattning som förvildad. Även av denna art har två exemplar fångats i fällan: 13.7.1992 och 26.6.2002. Toksäckmal (Coleophora peri). Denna art, som lever på ölandstok, är bara rapporterad från Öland och östra Småland (trädgårdar) i hela världen! I Hanemåla är den bofast även om man inte ser den varje år. Jag tog den som ny för landskapet 21.6.1987. I somras fick jag fyra exemplar i fällan. Fynddatum har under åren infallit mellan 6.6 och 7.7. 26

Vitbröstad brokmal (Mompha propinquella) (fig. 8). Året efter det att jag började samla småfjärilar på allvar hade jag turen att få denna sällsynthet i fällan, närmare bestämt 24.7. 1984. Det var nytt landskapsfynd och är fortfarande det enda exemplaret i samlingen. Arten är endast noterad från sju landskap och det är svårt att säga något om bofastheten i och med att så få exemplar anträffas. Dock har den under perioden 2001 2006 påträffats sex gånger på Öland. Den gör fläckminor i bladen på rosendunört, bergdunört och kärrdunört. Figur 8. Vitbröstad brokmal Mompha propinquella. ÖL. Kastlösa 10.vii.2005. Galldunörtbrokmal (Mompha divisella) (fig. 9). Även denna sällsynta art har noterats på tomten, men så sent som 6.9.2006. Jag såg en momphid som satt på utsidan av ett fönster och antog att det var en sturnipennella. När jag skulle kolla den, flög den rakt mot mig och in i håven. I stället för sturnipennella visade det sig vara en divisella, ny för samlingen och endast tagen i sju landskap. De flesta noteringarna bygger på fynd av tomgaller på dunörtsarter och först 1975 kunde man få tag i den fullbildade fjärilen. Ett exemplar kläcktes ur galler från Mörlunda i mellersta Kalmar län och ett tiotal bankades från vasstak i östra Skåne (övervintrar som imago). 2004 togs ett exemplar inomhus i Rödeby, Blekinge. Anonym silvermal (Eteobalea anonymella). Denna art finns lokalt på Öland och Gotland. Den är även funnen i Skåne och Småland. Förstadier och värdväxt är okända. Ett slitet exemplar togs i fällan 12.8.1996. Flygtiden infaller normalt i juni och juli. Gungflydystermal (Monochroa suffusella). En representant för ett släkte som både har arter som är svåra att skilja från varandra och sådana som är sällsynta. Denna art är av det senare slaget och är bara noterad för sex landskap. Ett sent exemplar fångades i fällan 21. 7.1998. Larven lever på vanlig ängsull (Eriophorum angustifolium) som ju finns i hela landet på diverse våtmarker. Flygtiden börjar i mitten av juni. Granskogsstävmal (Chionodes luctuella). Denna art, som förmodas leva på gran, är ganska fåtalig även i rätt biotop. Av mina fem exemplar är ett taget i Hanemåla (fällan) 16.7.1999. Det saknas noteringar av arten från flera landskap, även om den förekommer ända upp till Torne lappmark. Ignorerad stävmal (Chionodes ignorantella) (fig. 10). En missgynnad art (NT), som årligen noteras från Hanemåla (2 10 exemplar) och nästan årligen från Nyhemskullen i Kalmar. Några fynd finns också från Öland bl a från Möckelmossen. Den är endast funnen i åtta landskap. Larven lever på mossor och den övervintrar som ung i ett silkesrör. Biotopen i Hanemåla utgörs troligen av takpannorna på norra sidan av mitt hustak med dess mossklumpar. I utlandet har arten påträffats i stort antal i fuktig alskog, vilket kanske styrker denna fundering. Dessutom är det totalt sett ett stort antal djur som hamnat i fällan strax under taket. Flygperioden varar från början av juni t o m juli. Figur 10. Ignorerad stävmal Chionodes ignorantella. ÖL. Möckelmossen 10.vii.1999. Figur 9. Galldunörtbrokmal Mompha divisella. SK. Kiaby 24.iv.1992. Såpnejlikemal (Cayocolum fischerella). Fyra exemplar har infångats den senaste 27

tioårsperioden. Arten finns i sju landskap och verkar öka i numerär. I trädgården finns en del odlade nejlikarter som evetuellt också kan vara värdväxter. Flygtiden infaller i juli och augusti. Vinterarvmal (Cayocolum junctella). Av namnet framgår det mesta. Den lever på våtarv m fl (Stellaria, Cerastium) och är den enda arten i släket som övervintrar som imago. Arten är utbredd men ganska sällsynt. Ett fynd i fällan 28.10.1988. Solvändefotpalpmal (Mesophleps silacella). En art som är vanlig på Öland, men som på fastlandet trängs tillbaka, eftersom den mest förekommer på rester av äldre odlingslandskap. Jag har även hittat den i kraftledningsgator med rik vegetation. Ett exemplar togs i fällan 29.6.2004. Den har en stabil population vid kraftledningarna i Rismåla. Arten är noterad från nio landskap och flyger från början av juni t o m juli. Kungsljusmal (Nothris verbascella). Denna sällsynta art har noterats från tiotalet landskap. Det verkar lättast att kläcka den från vanligt kungsljus på Öland, där jag dock aldrig lyckats få den på ljus. Däremot kom ett exemplar till fällan i Hanemåla 20.7.2004. Den flyger även i augusti. Bergskrabbemal (Nothris lemniscella) (fig. 11). Värdväxten förekommer inte på fastlandet, varför de två exemplaren (aug 1983 och 1997) som hittat fram till Hanemåla borde vara resultat av migration, såvida nu inte arten trots allt kan leva på andra växter än bergskrabba. Denna mal förekommer på Öland och Gotland, men är också noterad från Skåne. Figur 11. Bergskrabbemal Nothris lemniscella. ÖL. Sandby 23.vii.2006. Svaltingblomvecklare (Gynnidomorpha alismana). Arten är glest utbredd upp till Dalarna och ganska sällsynt. Ett exemplar kvällshåvades (typisk fångstmetod) vid Skabro damm vid reservatets östra gräns 15.6.1996. Ljungvårvecklare (Acleris hyemana) (fig. 12). Detta djur är ytterst svårt att finna i östra delen av Sydsverige trots att värdväxten ju inte är någon direkt sällsynthet. Mitt enda exemplar av arten satt på tegelväggen bakom fällan 18. 10.1985. Den är glest utbredd upp till Västerbotten och övervintrar som fullbildad fjäril. Figur 12. Ljungvårvecklare Acleris hyemana. SM. Ålshult 8.iv.1974. Mindre gulfläckgråvecklare (Eana derivana). Denna sällsynta art har östlig utbredning och är bara är noterad från sex landskap. Dock är den lätt att förväxla med sina vanligare släktingar inom släktet Cnephasia. Larven är okänd. Arten är bunden till torra marker gärna med tallskog. Två exemplar är tagna i fällan (1987 och 2002). Mina övriga exemplar är från Millemåla, där arten verkar ha en stark population, men den biotopen avviker från det som tycks vara det normala. Den flyger i juni och juli. Malörtgallvecklare (Eucosma mezneriana). Denna art invaderade Öland i slutet av maj och början av juni 2002 som ny för landet. Ett exemplar togs i Kalmar och ett annat letade sig fram till min fälla 10.6. Sedan dess har jag bara sett den på Öland, där den blivit bofast. Arten är med något undantag tidigare känd från hela Östersjöområdet. Den har nu påträffats i åtta svenska landskap. Larven gör galler på gråbo och äkta malört. Flygperioden går in i juli. Blek rosenvecklare (Notocelia rosaecolana). Några av arterna i släktet är lite svåra att skilja på. Denna art är den mest sällsynta och är ett kustdjur med östlig utbredning (tio landskap). Jag har endast tagit ett exemplar i Hanemåla, 7.7.1999. Larven lever mellan hopspunna blad på rosor. 28

Sällsynt björksolvecklare (Pammene insulana) (fig. 13). Flera av arterna i detta släkte och det närstående släktet Cydia är svåra att få grepp om, eftersom de flyger högt runt trädkronorna och inte verkar dras alltför mycket till kvicksilverlampor. Dessutom är larvstadium hos denna och den ibland till förväxling lika och ganska sällsynta ignorerade solvecklaren (P. ignorata) okända och därmed också värdväxterna. Då och då brukar jag stå med en långhåv på kvällskvisten och försöka kolla av vad som rör sig över trädgårdens frukträd. Äpplevecklaren (Cydia pomonella), som är en relativt stor och vanlig art i den här gruppen lär man sig snart att känna igen på siluetten. Den är dessutom svårfångad. Det gäller således att försöka ta in djur som avviker från denna. 13.6.1999 lyckades jag på detta sätt fånga en P. insulana, vilket senare fastställdes med hjälp av genitalpreparat. Det är givetvis det enda exemplaret i samlingen och samtidigt ett av mina bästa fynd. Arten är spridd ända upp till Norrbotten, men samtidigt bara tagen i åtta landskap. Den uppges flyga de tre sista veckorna i juni och en vecka in i juli. Slånsolvecklare (Pammene spiniana). Denna augustiart är kustbunden och bara tagen i fem landskap. År 1995 fick jag det första exemplaret, tre noterades 1997 och ett 2002. Sedan dess har den uteblivit. Larven kalasar på slånblommor. Klofibblefjädermottet (Crombrugghia distans) (fig. 14). Detta missgynnade fjädermott (NT), som bara tidigare påträffats i Skåne, Blekinge och Öland, fick jag som nytt för Småland 24.7.2006. Ytterligare två fynd 2007 tyder på att arten har etablerat sig i området (på ruderatmark, i trädgårdar etc). Värdväxt är inte bara klofibbla, utan larven uppges också leva på andra fibblor. Figur 14. Klofibblefjädermottet Crombrugghia distans. ÖL. Gårdby 10.vi.2005. Åkerväddsmott (Eurhodope cirrigerella) (fig. 15). En ytterst svårfunnen sårbar art (VU), som inte gärna lockas av ljus. Den är bara påträffad i fyra landskap i sydöstra Sverige och har kraftigt pressats tillbaka. Det var överraskande att ett exemplar letade sig ner i fällan 9.7.1998. Detta kustnära mott är bundet till sandiga, torra, öppna naturbetesmarker men finns också på halvöppna igenväxande marker. Larven lever på frön av olika väddarter (Scabiosa, Knautia). Det är svårt att tolka enstaka fynd, men finns arten i närområdet är det resterna av ett gammalt torp ca 150 m söderut som gäller. Det borde dock blivit fler påhälsningar om den vore bofast. Arten är ej känd som migrant. Den senaste tioårsperioden har den utöver Maglehem i östra Skåne påträffats i tio exemplar på Lindö på Skäggenäs, två på Jordtorpsåsen, ett i Törnbotten samt fem i Arontorp. Flygperioden varar från slutet av juni till mitten av juli. Figur 13. Sällsynt björksolvecklare Pammene insulana. SM. Linjelund 6.vii.1985. Figur 15. Åkerväddsmott Eurhodope cirrigerella. ÖL. Jordtorpsåsen 6.vii.2001. Några andra mott Slutligen lite om några andra mott. Ett småvuxet exemplar av det nordliga stora ugglemottet (Gesneria centuriella) hamnade i fäll- 29

an 18.7.1990. Denna art är annars noterad från Uppland och norrut. Den kan möjligen ändå vara bofast i det inre av mörka Småland. Värdväxten är okänd. Ett exemplar av det från landet tidigare avförda molniga tistelkorgmottet (Homoesoma nebulella) fångades i fällan 21.9.1999 i samband med artens omfattande invasion detta år. Slutligen vandrarängsmottet (Udea ferrugalis), som med tanke på det stora antalet fynd som gjorts i landet borde ha hälsat på Referenser tidigare än 2001. Detta år hade dock detta mott en jätteinvasion, som gav nio exemplar mellan 22.9 och 13.10. Tack Ett stort tack till kollegan Bengt Åke Bengtsson för hjälpen med bilderna, synpunkter på urvalet av arter samt för värdefull information. Bengtsson, B.-Å. 2002. Faktablad: Digitivalva arnicella. ArtDatabanken, SLU 2005. Uppsala. Elsner, G., Huemer, P. & Tokár, Z. 1999. Die Palpenmotten Mitteleuropas. Slamka, F. Bratislava. Gielis, C. 1996. Microlepidoptera of Europe: Pterophoridae. Apollo Books. Stenstrup. Gärdenfors, U. (ed). 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005. ArtDatabanken, SLU. Uppsala. (Fastställd av Naturvårdsverket.) Huemer, P. & Karsholt, O. 1999. Microlepidoptera of Europe: Gelechiidae I. Apollo Books. Stenstrup. Koster, S. & Sinev, S. 2003. Microlepidoptera of Europe: Momphidae s. l. Apollo Books. Stenstrup. Lindeborg, M. 1997 2007. Fjärilsfynden i SydOst. Lucanus, Föreningen SydOst- Entomologerna. Kalmar. Palm, E. 1989. Nordeuropas Prydvinger. Fauna Böger. Köpenhamn. Spuler, A. 1910. Die Schmetterlinge Europas. Kleinschmetterlinge. Rev. 1983. Verlag Erich Bauer. Stuttgart. Svensson, I. 1976. Anmärkningvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1975. Entomologisk tidskrift 97. Sveriges Entomologiska Förening. Uppsala. Svensson, I. 1993. Fjärilskalender. Svensson, I. 1997. Faktablad: Eurhodope cirrigerella åkerväddmott. Rev. 2006 (Cederberg, B. & Björklund, J.-O.). ArtDatabanken, SLU 2007. Uppsala. Svensson, I. 2006. Nordens vecklare. Entomologiska Sällskapet i Lund. Svensson, I. & Palmqvist, G. 1990. Förteckning över svenska fjärilsnamn. Entomologiska föreningen i Stockholm. Svensson, I. et al. 1994. Catalogus Lepidopterum Suecicae. Rev 2007-10-10. Naturhistoriska Riksmuseets hemsida. Tokár, Z., Lvovsky, A. & Huemer, P. 2005. Die Oecophoridae s. l. Mitteleuropas. Slamka, F. Bratislava. Förf:s adress: Laxvägen 17, 382 38 NYBRO. E-post: peterkochschmidt@hotmail.com Studiefrämjandet i Kalmar 30