Tullens tyngdpunkter inom övervakningen av livsmedel och konsumtionsvaror år 2015 Inom övervakningen av livsmedel och konsumtionsvaror förverkligade Tullen år 2015 för första gången viktade övervakningsobjekt, som nämndes som kärnprojekt i tillsynsplanen. Projekten utsågs främst på basis av tidigare övervakningsobservationer. Prover för varje projekt valdes baserat på riskbedömning enligt den sedvanliga provtagningsprocessen inom importkontroll. Kärnprojekten och resultaten har samlats i denna sammanfattning. Mögeltoxiner i majsprodukter Majsskörden påverkas lätt av effekterna från kyla och regn, vilket kan försvaga kvaliteten på majs som används som livsmedel. Väderförhållandena under åren 2013 2014 gynnade inte majsskörden och i majsen konstaterades förhöjda halter av mögeltoxiner. En stor del av majskonsumenterna är unga människor. Frukostflingor med majs och majschips kan rent av höra till den dagliga kosten. År 2015 undersöktes 21 olika majsprodukter. Prover togs på majsflingor, chips, tortillor, popcorn och majsmjöl. Halten av deoxinivalenol analyserades i 16 prover och det visade sig att i största delen av proverna konstaterades toxinet, men alla resultat underskred det fastställda maximala gränsvärdet på 750 µg/kg för spannmålsprodukter. Elva prover analyserades för fumonisinerna FB1 och FB2. Endast i tre majschips konstaterades toxinerna och summan av dem underskred rejält det fastställda maximala gränsvärdet 800 µg/kg för frukostflingor. De undersökta majsproverna var få till sitt antal, men de var produkter som man kan äta mycket av på en gång. På basis av undersökningarna konstaterades mögeltoxiner, men alla produkter var föreskriftsenliga. Tullkemist Kirsti Nuotio, Tullaboratoriet Kommissionens förordning (EG) Nr 1881/2006 fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel Listeria monocytogenes i kryddor Bakterien Listeria monocytogenes är en vanlig i naturen förekommande bakterie som kan orsaka allvarliga symptom i människor när den förökat sig i livsmedel. Personer som hör till riskgrupper är speciellt mottagliga för listeriasmitta. Dessa är t.ex. personer med försvagat immunsystem och gravida kvinnor. Listerian är problematisk med tanke på livsmedelsproduktionen, eftersom den är överlever långa tider, till och med flera år, i djupfrysta och torkade livsmedel. Egentliga risklivsmedel är sådana livsmedel som äts som sådana och som har en lång hållbarhetstid, såsom vakuumförpackade fiskeriprodukter.
Torkning är ett sätt att konservera produkter, men torkningen är även ett sätt att bevara mikrober. Tullens mikrobiologiska livsmedelstillsyn fokuserar sig främst på fastställande av sporbildande matförgiftningsbakterier såsom Bacillus cereus och Clostridium perfringens och påvisande av Salmonellabakterier. Den största mikrobiologiska risken i kryddor har varit Salmonellabakterien. År 2015 undersökte Tullen förekomsten av bakterien Listeria monocytogenes i torkade kryddor. Då undersöktes 97 st. kryddor och kryddblandningar. Av varje produkt undersöktes förekomsten av bakterien Listeria monocytogenes i tre delprover. Slutresultatet blev att bakterien Listeria monocytogenes inte konstaterades i en enda krydda eller kryddblandning. I en produkt fanns bakterien Salmonella Caracas, vilket ledde till att produkten underkändes och dessutom konstaterades i en kryddblandning förhöjda halter av bakterien Bacillus cereus; för detta gavs en anmärkning. Mikrobiolog Elina Vatunen, Tullaboratoriet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet Ftalater i feta livsmedel Tätningar i lock till konserveringsburkar för livsmedel har konstaterats innehålla ftalater. Ftalater är fettlösliga föreningar som vid konservering av feta livsmedel kan utsöndras ur tätningsmaterialet och hamna i livsmedlet. I lagstiftningen finns gränsvärden för maximihalten för migration av skadliga ämnen. Med Tullaboratoriets undersökningsmetod fastställs halterna av 21 olika ftalater och mjukgörare i livsmedel som helt eller delvis konserverats i olja. Sammanlagt 48 importerade livsmedelspartier undersöktes gällande ftalater och andra mjukgörare. De undersökta produktpartierna bestod av olika kryddsåser, kryddblandningar och livsmedel som konserverats i olja. Av de undersökta produkterna konstaterades 27 stycken innehålla ftalater och mjukgörare och tre av dem konstaterades ha för höga halter av dioktyltereftalat (DOTP) och stred därmed mot föreskrifterna. Produkter som stred mot föreskrifterna var en thailändsk chilipasta och två kinesiska vitlökskonserver i olja. Import av produkterna förbjöds. Tullkemist Carola Ranta, Tullaboratoriet Kommissionens förordning (EG) Nr 10/2011 material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel Fettsyresammansättning och blyhalt i bredbart vegetabiliskt fett Fetter i kosten påverkar hälsan på många sätt, därför kan den på förpackningen angivna fettsyresammansättningen påverka konsumentens inköpsbeslut. Uppgifterna på förpackningen ska stämma. År 2015 undersöktes riktigheten av de angivna fettsyrehalterna i bredbara vegetabiliska fetter och flytande vegetabiliska oljor i sju importerade livsmedelspartier.
För produkterna fastställdes mättade, enkelomättade och fleromättade fettsyror. Dessutom undersöktes produkternas omega-3 och omega-6 fettsyrehalter. Vid kontrollen tillämpades kommissionens ikraftvarande anvisning gällande näringsvärdesdeklarationer. Alla fastställda halter motsvarade de halter som fanns angivna i förpackningspåskrifterna. Eftersom den givna maximihalten för bly är 0,10 mg/kg i fetter och oljor så fastställdes även blyhalten i proverna. Alla produkter som undersöktes följde föreskrifterna gällande blyhalten. Tullkemist, Carola Ranta, Tullaboratoriet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna Kommissionens förordning (EG) Nr 1881/2006 fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel Anvisning till behöriga myndigheter gällande tillåtna avvikelser från angivna näringsvärden i förpackningspåskrifter (12/2012). Överensstämmelse med föreskrifterna gällande proteinhalten i livsmedel Populariteten av produkter innehållande rikligt med protein har vuxit under de senaste åren. I nästan alla livsmedelsgrupper finns produkter som marknadsförs speciellt som proteinkällor. En del produkter är nya typer av fabrikat i den egna produktgruppen, såsom proteinstänger eller proteinglass som mellanmålsprodukter. Produkterna klassificeras som sedvanliga livsmedel som kompletterats med protein. I undersökningar vid Tullaboratoriet utreddes riktigheten av den angivna proteinhalten i proteinprodukterna. Måltidsersättningar och mellanmålsprodukter, såsom olika stänger, drycker och glassar valdes till undersökningen. Dessutom utreddes riktigheten av de angivna näringsvärdesdeklarationerna gällande protein i livsmedel för speciella medicinska ändamål. Livsmedelen för medicinska ändamål har tillverkats för att ge näring åt vissa specialgrupper. Proteinhalterna analyserades i sammanlagt 45 produkter. Sammanlagt 28 st. måltidsersättningar och mellanmålsprodukter undersöktes och 17 st. livsmedel för medicinska ändamål. Proteinkomponenterna som använts i framställningen av produkterna hade sitt ursprung i mjölk, ägg eller soja.vid utvärderingen av resultaten gällande sedvanliga livsmedel används kommissionens ikraftvarande anvisning gällande tillåtna avvikelser i näringspåståenden om livsmedel. Resultaten gällande livsmedlen för medicinska ändamål utvärderades huvudsakligen genom att spegla analyseringsmetodens mätosäkerhet med variationen. Proteinhalterna som angetts i förpackningspåskrifterna motsvarade huvudsakligen de uppmätta proteinhalterna. Endast ett livsmedel för medicinska ändamål hade en proteinhalt som avvek från halten som angetts på förpackningen, vilket ledde till en anmärkning. Tullkemist, Sanna Henttonen, Tullaboratoriet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna Anvisning till behöriga myndigheter gällande tillåtna avvikelser från angivna näringsvärden i förpackningspåskrifter (12/2012). Överensstämmelse med föreskrifter om salthalt Natrium är det viktigaste näringsämnet när det gäller påverkan av blodtrycket och därför har mängden natrium som fås via livsmedel betydelse. Salthalten i livsmedel ska nuförtiden i näringsvärdesdeklarationerna anges som saltekvivalent, vilken beräknas ur mängden natrium. Salthalten som angetts i näringsvärdesdeklarationerna innefattar både det tillsatta saltet i livsmedlet samt natriumsaltet som finns naturligt i livsmedlet. Salthalten anges i enheterna g/100g i fasta livsmedel och i livsmedel i flytande form i enheterna g/100ml. Salthalten kan fortafarande under vissa förutsättningar även i beståndsdelsförteckningen anges som natriumklorid i viktprocent, eftersom övergångstiden gäller t.o.m. 13 december 2016. Produkter med störst betydelse då det gäller saltintag är produkter som används ofta och mest, såsom bröd och färdigmat. Salthalten fastställdes i ca 180 prover genom att analysera natriumhalten i dem. Proverna bestod av bl.a. kryddsåser, snacks, bröd, måltidssåser och färdigmat. Prover togs också bl.a. på olika sorters mysli och livsmedel för särskilda näringsändamål. Av produkterna som undersöktes avvisades tre som stred mot föreskrifterna och i fem prover konstaterades lindriga fel. Orsaken till att produkterna stred mot föreskrifterna var att salthalten var antingen mindre eller större än vad som angavs i förpackningspåskrifterna. Salthalten i en produkt var också felaktigt angiven som natrium i näringsvärdesdeklarationerna. I bedömningen av salthalternas överensstämmelse med föreskrifterna användes kommissionens ikraftvarande anvisningar. Tullkemist Terhi Andersson, Tullaboratoriet Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna Anvisning till behöriga myndigheter gällande tillåtna avvikelser från angivna näringsvärden i förpackningspåskrifter (12/2012). Ftalater i leksaker Ftalater används främst som mjukgörare i PVC-plast (polyvinylklorid). Utöver leksaker och barnavårdsartiklar används ftalater t.ex. i golvbeläggningar, lim, målarfärg, textiler, idrottredskap, förpackningsmaterial och kosmetika. En del ftalater har klassificerats som farliga för reproduktionen och dessutom har en del konstaterats störa den normala hormonaktiviteten. Lagstiftningen har begränsat halten av vissa ftalater (DEHP, DBP, BBP, DINP, DIDP ja DNOP) i leksaker och barnavårdsartiklar. I de ifrågavarande artiklarna får de ovan nämnda ftalaterna inte utgöra mer än 0,1 viktprocent av det mjukgjorda materialets massa. Vid Tullaboratoriet görs först en screeningsundersökning av leksakerna och delar av dem, för att konstatera om det mjuka plastmaterialet innehåller ftalater som mjukgörare. Om leksaken eller dess delar innehåller ftalater som mjukgörare fortsätter man undersökningarna genom att genomföra en kvantitativ analys av ftalaterna.
Av 200 leksaker som undersöktes år 2015 stred 23 stycken mot föreskrifterna. De konstaterades innehålla 0,27 38 viktprocent ftalater. Ftalater fanns till exempel i märkesleksakskopior i form av dockor av dålig kvalitet. Dessutom visade sig DEHP-halten i en barnavårdsartikel som analyserades vara 4,3 viktprocent. Import av de ifrågavarande produkterna förbjöds. Sektionschef Arja Meriläinen, Tullaboratoriet Lagen om leksakers säkerhet 2011/1154 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (REACH-förordning) Krom(VI)föreningar i läderprodukter Krom(VI)föreningar (sexvärda kromföreningar) är allergiframkallande och sannolikt cancerframkallande ämnen. Krom(VI)föreningar kan medföra hudsensibilisering om huden kommer i direkt eller indirekt kontakt med läderprodukter eller delar av läderprodukter som innehåller sexvärda kromföreningar. Absorptionen av kromföreningar genom frisk hud är ringa. Krom(VI)föreningar kan uppstå i läder när krom(iii)föreningar oxiderar. Krom(III)föreningar används i garvningsprocessen av läder för att förbättra dimensionsstabiliteten samt slitstyrkan och värmebeständigheten. Läderprodukter eller produkter med läderdelar som kommer i kontakt med huden får inte släppas ut på marknaden om de innehåller sexvärda kromföreningar på över 3 mg/kg av lädrets totala torrvikt. År 2015 undersökte Tullaboratoriet halten av sexvärda kromföreningar i 61 läderprover. Proverna bestod huvudsakligen av arbetshandskar; 43 stycken för att vara exakt. Dessutom undersöktes 3 andra handskar samt 15 stycken skodon. I fyra handskar analyserades en halt som överskred den tillåtna maximihalten krom(vi)föreningar, vilket innebar att produkterna underkändes eftersom de stred mot föreskrifterna. Resultaten varierade mellan 4,9 och 50 mg/kg. Sektionschef Arja Meriläinen, Tullaboratoriet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (REACH-förordning) Överensstämmelse med föreskrifter om matstolar för barn I en europeisk utredning konstaterades allvarliga brister i matstolar för småbarn. Från Finland deltog åtta matstolar i projektet och av dessa hade fyra så allvarliga brister att de drogs tillbaka från marknaden. Under Tullens övervakning utreddes förra året sex matstolars överensstämmelse med föreskrifterna. Kraven på matstolar finns presenterade i standarder. Matstolarna som valts som prover granskades och testades enligt dessa standarder. De centralaste säkerhetskraven för matstolar är att det inte får lossna små delar från dem, de ska vara stabila, det får inte vara för lätt att ta sig ur stolen, det får inte finnas öppningar där barnets extremiteter kan kilas fast, eller öppningar och springor där fingrarna kan hamna i
kläm. Dessutom ska låsningsmekanismen vara säker på matstolar som kan vikas ihop. Det finns även krav på påskrifter en del av varningarna och standardens nummer ska vara permanent fastsatta på matstolen. Därutöver undersöktes de kemiska egenskaperna i proverna. Grundämnen i målarfärger och yttermaterialet på beklädda sitsar på matstolar av trä analyserades. I yttermaterialet på beklädda sitsar undersöktes också halten kadmium och mjukgörare för plast. Två av de undersökta stolarna uppfyllde kraven. I två av de undersökta matstolarna konstaterades strukturella brister och fel som ledde till att de underkändes. Den ena matstolen föll alldeles för lätt i sidled och hålen för benen var alldeles för stora. Den andra matstolen som stred mot de strukturella föreskrifterna hade en sittyta som i längdriktning var alldeles för stor för barnet. Syftet med begränsningen för längden på sittytan är att barnet inte för lätt ska kunna stiga upp ur stolen på egen hand (ett s.k. passivt fastsättningssystem). Påskrifterna på de ovan nämnda matstolarna var inte heller föreskriftsenliga. Därutöver var varningspåskrifterna och anvisningarna på två andra undersökta matstolar bristfälliga och felaktiga. Bild 1. Denna matstol föll när ett stabilitetstest i sidled utfördes. Stolen har ett s.k. passivt fastsättningssystem och hålen för benen är för stora. Förpackningspåsarna var så tunna att de krävde varningstext. Varningstexter på stolen fattades på finska och svenska och bruksanvisningar på svenska fattades också. Tullöverinspektör Mikko Kontiainen, Tullaboratoriet SFS-EN 14988-1:2006 + A1:2012 Children s high chairs. Part 1: safety requirements SFS-EN 14988-2:2006 + A1:2012 Children s high chairs. Part 2: Test methods SFS-EN 71-1 Leksaker säkerhetsregler. Del 3: Migrering av vissa grundämnen