EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET. om utvecklingen av marknaden för mjölkprodukter och konkurrerande produkter

Transkript

1 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den KOM(2007) 360 slutlig RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET om utvecklingen av marknaden för mjölkprodukter och konkurrerande produkter SV SV

2 RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET om utvecklingen av marknaden för mjölkprodukter och konkurrerande produkter INLEDNING Enligt rådets förordning (EEG) nr 1898/87 om skydd av beteckningar som används vid saluhållande av mjölk och mjölkprodukter 1 ska medlemsstaterna före den 1 oktober varje år rapportera om utvecklingen av marknaden för mjölkprodukter och konkurrerande produkter. Kommissionen ska därefter rapportera vidare till rådet före den 1 mars följande år. Rapporter av detta slag har inte skickats in till kommissionen på flera år och följaktligen har det inte rapporterats vidare till rådet under de åren. År 2006 bad kommissionen åter igen medlemsstaterna att lämna uppgifter till en sådan rapport, men endast tio medlemsstater lämnade information, som i de flesta fallen inkom efter tidsfristen i artikel 4.3, dvs. den 1 oktober. Inga medlemsstater hade någon statistik över marknaden för produkter som konkurrerar med mjölk och mjölkprodukter, men medlemsstaterna rapporterade i flertalet fall att vissa beteckningar i praktiken var vilseledande för konsumenterna. I handeln saluhålls ofta mjölkprodukter och konkurrerande produkter på samma hylla och de är ofta förpackade på liknande sätt, vilket kan vilseleda konsumenten om den konkurrerande produkten inte är tydligt märkt som en alternativ produkt till en mjölkprodukt. Denna rapport redogör för marknaderna för mjölkprodukter och de olikheter som finns i de olika medlemsstater som tillverkar olika mjölkprodukter, eller som föredrar en viss typ av konsumtionsmjölk. Det finns praktiskt taget inga uppgifter om konkurrerande produkter, men den allmänna känslan är att sådana produkter fortfarande har relativt marginellt inflytande. Det lägre priset är dock en fördel för de produkterna. Industrin verkar märka de konkurrerande produkterna korrekt, men ute i handeln följs inte alltid förordningens regler, vilket medför en klar risk för att konsumenterna vilseleds. Förordning (EEG) nr 1898/87 anses fortfarande ha en funktion eftersom den säkerställer både korrekt märkning av mjölk och mjölkprodukter och lika villkor för mjölkprodukter och konkurrerande produkter. Den årliga rapporteringen förefaller dock inte längre relevant. UTVECKLINGEN AV MARKNADEN FÖR MJÖLK OCH MJÖLKPRODUKTER Det är väl känt att intresset för mjölkens fetthalt sjunker på grund av ökad hälsomedvetenhet och nya konsumtionsvanor (t.ex. färre hemlagade måltider i mindre familjer) och att mjölkens proteinhalt används i större utsträckning, särskilt som livsmedelsingrediens. 1 EGT L 182, , s. 36. SV 2 SV

3 Konsumtionen av basprodukter som smör och flytande mjölk har minskat till fördel för mer sofistikerade produkter som tilltalar konsumenten. I stället för vanlig mjölk föredrar barnen nu smaksatt mjölk, vilket tydligt kan märkas i skolmjölkssystemet. Mjölken som sådan har blivit mindre populär, men livsmedel och drycker innehållande mjölkprodukter har blivit mer populära. Blandningar av fruktjuice och mjölk eller mjölkprodukter, cappuccino och liknande varma eller kalla drycker kan nu fås överallt. Hälsoaspekter har lett till att det finns fler mindre feta produkter, men fett- eller sockerhalten i vissa förädlade produkter som äts i stället för basprodukterna kan vara lika hög som i de gamla basprodukterna. Basprodukterna byts också ut mot livsmedel med hög proteinhalt. Vassleprodukter, en gång en biprodukt vars bortskaffande skapade miljöproblem, ingår nu i kategorin hälsosamma livsmedel eller som en väsentlig del i dietprodukter. I början av 2007 slog marknadspriserna för vassle alla rekord. Utvecklingen på området konsumtionsmjölk visar klart och tydligt att konsumenterna i högre grad efterfrågar mellanmjölk och skummjölk, och vissa medlemsstater har medgetts undantag och tillåter avsättning av konsumtionsmjölk 2 med en fetthalt som avviker från de vanliga halterna (helmjölk med 2,8 3,2 % i stället för minst 3,5 % och mellanmjölk med 1,0 2,5 i stället för 1,5 1,8 %). Enligt dessa undantag får sådan mjölk endast produceras och avsättas i de berörda medlemsstaterna. I februari 2007 lades det fram ett förslag för rådet om att liberalisera fetthalten i konsumtionsmjölk inom EU och öppna den inre marknaden för mjölk från alla medlemsstater och ge konsumenterna ett större urval. Medlemsstaterna har olika konsumtionsvanor när det gäller konsumtionsmjölk. För hela EU- 25 står helmjölk för mer än 1/3, mellanmjölk för mer än 50 % och skummjölk för 10 % av konsumtionsmjölksproduktionen. Uppgifterna från de olika medlemsstaterna visar dock på stora skillnader. I vissa medlemsstater är konsumtionen av skummjölk lägre än 3 % och i Danmark utgör den 49 % av konsumtionsmjölken. Konsumtionsmjölk 100 % Helmjölk 36 % Mellanmjölk 54 % Skummjölk 10 % När det gäller bredbara fetter har det fastställts särskilda regler 3 eftersom inte bara margarin och blandningar, men också bredbara mjölkprodukter med lägre fetthalt (typiskt 40 % eller 60 % fett), utgör ett alternativ till smör (80 eller 82 % fett). Det framgår av konsumtionsdata att det är snarare fetthalten än beteckningen smör som bestämmer vad konsumenten väljer. Smör används dock fortfarande som främsta referens för kvaliteten, vilket kan visas med handelsbeteckningar såsom glass med smörsmak (utan tillsatt smör) eller smörkakor, där konsumenten inte kan vara helt säker på om de framställts med smör eller med andra fetter. I 2 3 Rådets förordning (EG) nr 2597/97 om ytterligare bestämmelser för den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter med avseende på konsumtionsmjölk (EGT L 351, , s. 13). Rådets förordning (EG) nr 2991/94 om regler för bredbara fetter (EGT L 316, , s. 2). SV 3 SV

4 Polen säljs till exempel mer smör veckorna före de traditionella helgdagarna, medan andra fetter används vid andra tillfällen. Valet av smör bestäms också av ekonomiska hänsyn. Samma sak gäller för flertalet mjölkprodukter där mer välbärgade konsumenter i högre grad väljer mer välsmakande produkter. Yoghurt är en populär produkt och produktionen ökar hela tiden. Vissa osötade eller sötade basprodukter har fått ge vika för smaksatt yoghurt eller produkter som tillsats med frukt, nötter eller spannmål. Också konsumtionen av fermenterade drycker ökar och i vissa tillsätts probiotika. När det gäller så kallade hälsosamma livsmedel verkar priset inte vara ett utslagsgivande kriterium eftersom produkter som presenteras som lätta eller hälsosamma är betydligt dyrare än produkter som inte påstås ha någon ny egenskap. Ost är en annan populär produkt, där produktionen hela tiden stiger. Ost betraktas mer och mer som en huvudingrediens i en konsuments kostcirkel eftersom det finns ett större utbud av ostar med lägre fetthalt. Det faktum att det finns nya ostspecialiteter, att ost används som pålägg eller i sallader, riven eller som pulver i matlagning eller i bearbetad form har också stimulerat konsumtionen av ost som ett alternativ till kött i samband med livsmedelssäkerhetskriser. Dessutom har kortare mognadstid och billigare varumärken medverkat till att vissa ostsorter har blivit mer tillgängliga för fler och fler konsumenter. Att ange näringsvärdet med hjälp av till exempel trafikljusfärger, som man gör i Storbritannien, kan ha en viss effekt på konsumtionen av produkter såsom ost. Många av dem är märkta med en röd prick, vilket betyder hög fetthalt. Sådan märkning tar dock inte hänsyn till storleken på en normal portion, utan enbart till produktens absoluta fetthalt. KONKURRERANDE PRODUKTER Vid utarbetandet av denna rapport upptäckte kommissionen några produkter som inte följde bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1898/87 och det gäller bland annat följande beteckningar: Sojaost Mjölk med bidrottninggelé (sett på Internet) Mjölk med sojaisoflavoner Mjölk med vegetabiliska steroler Inte alla medlemsstater tolkar förordning (EEG) nr 1898/87 på samma sätt. Vissa medlemsstater tillåter inte dessa beteckningar, medan andra inte gör något för att förhindra att de missbrukas. Medlemsstaterna har inte rapporterat några särskilda fall, men man får förmoda att de som tillverkar produkter baserade på soja, ris eller havre märker sina produkter korrekt som soja-, ris- eller havredrycker eller produkter, även om de i vissa fall hänvisar till produkternas fördelar i förhållande till mjölkprodukter (laktos- eller kolesterolfria). Det har däremot rapporterats fall då reglerna i förordning (EEG) nr 1898/87 inte följs när det gäller distribution och catering. SV 4 SV

5 Vissa detaljhandlare gör reklam för sina produkter i broschyrer eller på affischer i butikerna genom att använda de skyddade mjölkbeteckningarna på produkter som inte är mjölkprodukter. Konsumenterna kan vilseledas av produkter som ser ut som mjölkprodukter, som exponeras nära mjölkprodukter eller som har en otydlig varudeklaration. Exempel på glass med sojamjölk eller rismjölk har också hittats. Även traditionella tillverkare av mjölkprodukter har utvecklat produkter som konkurrerar med mjölkprodukter och konsumenterna kan vilseledas på grund av den tilltro de har till ett varumärke som förknippas med mjölkprodukter, och de vet inte nödvändigtvis vad det är för produkt de köper. Det har rapporterats att vissa livsmedelstillverkare inte använder produktbeteckningar utan förknippar sitt varumärke med kvalitetsgarantier. Detta visar att konsumenten snarare har tilltro till varumärket och inte till själva produkten. Konsumenter som äter ute är mycket mer beroende av tillförlitlig information från restauranger och liknande matställen eftersom de inte kan veta om de serveras en mjölkprodukt eller någon annan produkt. Man kan inte se vad krämer, såser eller desserter innehåller och till och med kaffegrädde kan, vare sig den serveras i kanna eller i portionsförpackningar, inte klart identifieras som en mjölkprodukt. Slutligen använder inte alltid tidningar och hälsotidskrifter de skyddade beteckningarna korrekt, t.ex. beteckningen sojamjölk eller andra skyddade beteckningar. INNOVATIONER Mjölkprodukter verkar till viss grad ha förlorat sin image som en nödvändighet för att barn ska kunna växa och bli stora och starka och de ses och marknadsförs mer och mer som en källa till njutning i samband med god mat samtidigt som de tillför viktiga näringsämnen, som kalcium. Så kallade ekologiska produkter kan nu fås överallt i handeln, medan de för något år sedan var dyra nischprodukter. De säljs nu till ett överpris och kan också ge mjölkproducenterna större intäkter. Bland de senaste innovationerna bland mjölkprodukter är det värt att nämna en produkt som kallas Labam (fermenterad mjölkdryck) som ingår i nordafrikanska befolkningsgruppers kost. SLUTSATS Det är i allmänhet positivt att konsumenterna kan hitta produkter på marknaden som uppfyller deras behov och preferenser, men det är också viktigt att konsumenterna vet exakt vad det är de köper och att de inte blir vilseledda. Förordning (EEG) nr 1898/87 ger konsumenterna och mjölkproduktstillverkarna garantier för att mjölkprodukterna betecknas korrekt och förhindrar samtidigt att skyddade beteckningar används för andra produkter som kan komma att stå på samma hyllor. Det bör råda sund konkurrens där konsumenterna har möjlighet att göra sina val på grundval av fullständig och tillförlitlig information. Mjölkprodukttillverkarna bör kunna saluföra sina produkter i sund konkurrens med konkurrerande produkter. SV 5 SV

6 Industrin verkar märka konkurrerande produkter korrekt, men ute i handeln är det inte alltid det görs, vilken medför en klar risk för att konsumenterna vilseleds. I vissa medlemsstater finns det troligtvis produkter i handeln som inte följer reglerna i förordning (EEG) nr 1898/87. Kommissionen kommer att hålla ett vakande öga på tillämpningen av denna förordning samtidigt som medlemsstaterna påminns om att de har till uppgift att genomdriva EU-lagstiftningen och förhindra missbruk. I några medlemsstater finns det troligtvis dessutom i handeln sådana produkter som avses i artikel 3.1 andra stycket i förordning (EEG) nr 1898/87. De produkterna förtecknas i beslut 88/566/EEG. Om de förekommer uppmanas medlemsstaterna att ta kontakt med kommissionen och lämna relevanta synpunkter så att dessa beteckningar kan gås igenom och, om det finns skäl till det kommer kommissionen att föreslå en ändring av det nämnda beslutet. Det finns få uppgifter om konkurrerande produkter, men den allmänna känslan är att sådana produkter fortfarande har relativt marginellt inflytande. Det lägre priset är dock en fördel för de produkterna. Slutligen bör det åter övervägas hur ofta det ska skickas in en rapport om produkter som konkurrerar med mjölkprodukter eftersom det inte verkar ändamålsenligt att skicka in sådana uppgifter varje år. En rapport vart tredje till femte år borde räcka för att följa hur konsumtionsmönstren för dessa produkter utvecklas. Kommissionen kommer därför att överväga att lägga fram ett förslag om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1898/87. SV 6 SV