Landsbygdsdepartementet 103 33 Stockholm Djurskyddet Sverige anser att de föreslagna förändringarna i stort sett är positiva. Särskilt positivt är att hela direktivet genomsyras av grundinställningen att de 3R:en ska tillämpas, dvs att djurförsök så långt som möjligt ska ersättas, begränsas och förfinas. På några ställen anser vi att direktivets formuleringar är tydligare och bättre ur djurskyddssynpunkt än de föreslagna nya texterna, detta pekar vi på under respektive rubrik. Detta gäller dock inte definitionen av djurförsök, se nedan. Vi för i detta remissvar även fram förslag som inte finns med i direktivet eller i författningsförslaget men som vi anser är viktiga för att öka kompetensen inom hanteringen av djurförsöken, stärka djurskyddet för försöksdjuren samt minska antalet djurförsök och ersätta med andra metoder. Djurskyddet Sverige menar att det av djurskyddsskäl är viktigt att behålla den svenska definitionen för djurförsök och inte införa EU-definitionen. Alla försöksdjur i alla typer av djurförsök måste omfattas av krav på tillämpning av 3R:ens principer och kraven på statistikföring. Vi föreslår att den i Ds 2011:12 föreslagna definitionen i 1 c djurskyddslagen ska kompletteras så att all avel som kan orsaka lidande ska omfattas av definitionen.
Djurskyddet Sverige ser positivt på att Djurförsöksdirektivet ställer krav på medlemsländerna att främja 3R-forskning och validering av nya metoder samt att sprida information om 3R-möjligheter och att vidta alla tänkbara åtgärder för att främja de 3R:en. Direktivet ställer också krav på att de djurförsöksetiska nämnderna, med beaktande av sakkunskap, ska se till att en bedömning görs av hur väl projekten i ansökningarna till nämnderna uppfyller kraven på ersättning, begränsning och förfining. I Sverige finns många forskare med hög kompetens när det gäller att utveckla alternativa metoder. Även myndigheter med ansvar för de områden där djurförsök förekommer besitter kunskap som är nödvändig för att kunna prioritera behoven av nya metoder, bedöma kvaliteten och se till att nya metoder implementeras. Men, samordning och tillräckliga resurser saknas. Vi är övertygade om att det går att nå större framgångar på detta område genom att effektivisera och koordinera 3R-arbetet. I prop. 2008/09:50 Ett lyft för forskning och innovation har Regeringen uttalat att utveckling av alternativa metoder till djurförsök är av yttersta vikt. Regeringen bedömer vidare att det är angeläget att användningen av försöksdjur begränsas så långt som möjligt och att alternativa metoder till djurförsök utvecklas. Vi anser att det behövs kraftigt ökade statliga medel resurser till forskning för att ersätta djurförsök. De 13 miljoner som idag finns avsatt för 3R-forskning via Vetenskapsrådets forskningsfinansiering, är långt ifrån tillräckligt. Djurskyddet Sverige stödjer därför förslaget från stiftelsen Forska Utan Djurförsök, SLU med flera om att inrätta ett 3R-center för att på ett effektivt och framgångsrikt sätt uppfylla såväl kraven i EU:s nya djurförsöksdirektiv som den i prop. 2008/09:50. Begreppet erkänns i unionslagstiftningen I EU:s tidigare djurförsöksdirektiv 86/609 fanns ett tydligt förbud mot att utföra djurförsök när det finns godkända alternativ. Vi anser att det har urholkats i det nya direktivet i och med att det nya direktivet endast uttryckligen förbjuder djurtester i de fall då det finns djurfria metoder som "erkänts i EU:s lagstiftning". De djurförsök som skulle kunna förbjudas genom denna formulering utgör enligt beräkningar från stiftelsen Forska Utan Djurförsök endast ca 12-13% av de drygt 12 miljoner djurförsök som utförs varje år inom EU. Något system för att "erkänna metoder" finns inte, annat än när det gäller testmetoder för t.ex. kemikalier, kosmetika, bekämpningsmedel och läkemedel. Dessa djurförsök utgör en mindre del av det totala antalet djurförsök. Djurskyddet Sverige anser att Sverige bör agera för att utarbeta system för att "erkänna fler ersättningsalternativ till djurförsök i EU:s lagstiftning i framtiden. Djurskyddet Sverige föreslår att det i Ds 2011:12 föreslagna tillägget till 13 djurskyddslagen istället ska formuleras enligt artikel 6.1 i direktivet.( Medlemsstaterna ska försäkra sig om att djur avlivas med minsta möjliga smärta, lidande och ångest )
Djurskyddet Sverige föreslår en ny bestämmelse om att apor som importeras för att användas i djurförsök ska vara avkomma till apor som fötts upp i fångenskap. Vi föreslår vidare en ny bestämmelse om att ansvarig svensk myndighet som fattar beslut avseende ansökan om import av apor som ska användas i försök ska kontrollera aktuella uppfödningsanläggningar innan beslut fattas. Resultatet av kontrollen ska bifogas beslutet. De etiska nämndernas bedömning av djurförsök är en viktig del i processen att se till att de 3R:en tillämpas när så är möjligt. Likaså är forskarnas process vid planeringen av projektet viktig. Här har frågeställningar i ansökningsblanketten och instruktioner till de sökande en viktig roll. Sökande bör anmodas att redovisa hur han/hon har sökt efter alternativ, vilka alternativ som övervägts och motivera varför ev. alternativ inte kan användas. Djurskyddet Sverige anser att det kan behövas vägledning för hur klassificering ska ske i de fall det råder osäkerhet om vilken klassning som är den rätta. Det kan behövas antingen pilotprojekt eller utvärdering i efterhand för att göra en korrekt klassificering. Vi anser därför att det bör ske en rapportering och komplettering av dokumentationen i efterhand om klassificeringen var osäker eller visade sig vara felaktig. Kanske kan detta ske i samband med rapporteringen av statistik över använda djur. Det är angeläget att det i djurskyddslagen införs förbud mot att utsätta djur som används i försök för obegränsat lidande. Därför föreslår Djurskyddet Sverige att förbudet i direktivets artikel 15.2 ska genomföras i djurskyddslagen istället för i djurskyddsförordningen som Ds 2011:12 föreslår. Vi föreslår att innebörden av denna bestämmelse ska vara att djur inte får utsättas för betydande smärta, betydande lidande eller att de självdör. Vi anser att godkända ansökningar till de djurförsöksetiska nämnderna ska publiceras på ett lättillgängligt sätt. Det innebär t.ex. att det bör finnas med information om antalet djur, klassning, syfte och vilka alternativa metoder som övervägts. Vi anser också att dagens ansökningsblanketter om djurförsöksetisk prövning bör kompletteras med en fråga om hur den sökande har undersökt om det finns möjliga 3R-alternativ som kan tillämpas, vilka metoder som övervägts och motivering till varför de inte skulle kunna användas. I instruktionerna till sökande bör finnas råd och anvisningar om hur en sådan sökning bör ske. Djurskyddet Sverige föreslår att det ska inrättas en central djurförsöksetisk nämnd vars uppgifter ska vara att handha överklaganden och ärenden som överlämnats av de regionala djurförsöksetiska nämnderna samt ansvara för utvärdering av djurförsök i efterhand. Vi föreslår också en ny bestämmelse om att användaren är skyldig att till ansvarig myndighet inlämna dokumentation för genomförande av beslutad utvärdering av djurförsök. Denna bestämmelse ska vara straffsanktionerad enligt 36 djurskyddslagen.
Djurskyddet Sverige anser att de djurförsöksetiska nämnderna bör ha tillgång till experthjälp vid bedömningen av ansökningar. Vi anser att det tidigare nämnda 3R-centret kan ha en sådan roll. Beslut om etiskt godkännande av djurförsök även fortsättningsvis bör begränsas till tre år. Vi anser också att det måste finnas en möjlighet att dra in tillstånd i förväg i de fall då det under godkännande tiden framkommer uppgifter om att det finns metoder som kan ersätta djurförsöket eller uppnå syftet med metoder som utsätter djur för mindre lidande Vi föreslår även att det införs en ny bestämmelse som innebär att djurförsöksetiska nämnden endast får godkänna pilotförsök då osäkerheten om konsekvenserna av djurförsöket är stor. Artikel 40.4 gör det möjligt att godkänna flera projekt i grupp. Djurskyddet Sverige är kritiska till förslaget i Ds 2011:12 om att införa en bestämmelse om det i myndighetsföreskrifter. Djurförsöksetiska nämnder godkänner redan idag ansökningar som innebär godkännande av flera projekt. Syftet med försöken kan i sådana ansökningar redovisas allmänt. Försökens utförande kan redovisas som att flera olika försöksåtgärder ska utföras och att det är svårt eller omöjligt att utläsa vad individer kan utsättas för. Ofta är det svårt eller omöjligt att utläsa konsekvenserna för enskilda djur. Det är därför inte möjligt att pröva sådana ansökningar mot djurskyddslagstiftningen, men de godkänns trots det. Sådana ansökningar försvårar inte bara den djurförsöksetiska prövningen, utan också för dem som har dessa som arbetsmaterial, som djurpersonal, veterinärer, ansvarig föreståndare, personal som utför försöken och kontrollmyndigheten. Av djurskyddsskäl föreslår vi vidare att artikel 42 om förenklat administrativt förfarande inte ska genomföras i Sverige. Djurskyddet Sverige föreslår att det av 20 djurskyddslagen ska framgå att veterinär ska ha särskild kunskap inom försöksdjursmedicin, som ska vara relevant, och ska tjänstgöra där djurförsöken utförs. Djurskyddet Sverige anser inte att en veterinär med sådan kunskap kan ersättas av en annan "kvalificerad expert" när det gäller veterinärmedicinska ordinationer och behandlingar av försöksdjuren. Detta bör klargöras i författningstexten Djurskyddet Sverige anser att det är bra att det införs anmälningsplikt för veterinär och annan kvalificerad expert. Föreslås att 28 a djurskyddslagen ska kompletteras med att anmälningsplikten även omfattar om djurförsök inte utförs enligt av djurförsöksetisk nämnd godkänd ansökan om etisk prövning av djurförsök. Jordbruksverkets försöksdjursråd som föreslås ska utgöra den svenska kommittén. Om detta genomförs anser vi att rådet bör tillföras mer resurser för att kunna träffas oftare än de 4gr/år som nu sker.
Det är olämpligt att avgift tas ut per ansökan eftersom det är risk för att det bidrar till att sökandena i ännu större omfattning, jämfört med idag, ansöker om flera olika försök via en och samma ansökan i syfte att minska kostnaden. Sådana ansökningar är ofta så bristfälliga att prövning mot djurskyddslagstiftningen försvåras eller inte kan genomföras. En annan möjlig lösning skulle kunna vara att ta ut en avgift per djur i ansökan. Detta kan dock få som konsekvens att fler djur återanvänds i nya försök. Om en avgift, trots allt, införs anser vi att en del av denna bör användas till att öka de statliga anslagen till forskning som syftar till att ersätta djurförsök samt till djurskyddsinriktad forskning om försöksdjur och djurförsöksmetodik.