EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 13.11.2002 KOM(2002) 621 slutlig MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET Utkast till gemensam rapport om sysselsättningen 2002 {SEK(2002)1204}
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET Utkast till gemensam rapport om sysselsättningen 2002 INLEDNING I avdelning VIII i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen anges principerna och förfarandena för utveckling av en samordnad strategi för sysselsättningen. I artikel 128 anges särskilt vad som skall göras för att utforma en sådan strategi, vilket inbegriper årliga riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, eventuella rekommendationer till medlemsstaterna och en gemensam rapport från rådet och kommissionen till Europeiska rådet där man redogör för sysselsättningsläget i gemenskapen och genomförandet av riktlinjerna. Varje medlemsstat skall till rådet och kommissionen lämna en årsrapport om de viktigaste åtgärder som den har vidtagit för att genomföra sin sysselsättningspolitik mot bakgrund av riktlinjerna för sysselsättningen. Den europeiska sysselsättningsstrategin, som har utformats enligt ovannämnda institutionella ramar, utgör ett viktigt bidrag till EU:s mer övergripande politiska dagordning som fastställdes vid toppmötet i Lissabon och vid efterföljande möten i Europeiska rådet. I denna gemensamma rapport ges en överblick över sysselsättningsläget och en politisk bedömning av de framsteg som medlemsstaterna har gjort i genomförandet av 2001 års riktlinjer för sysselsättningen 1. Dessutom belyses de utmaningar som återstår för medlemsstaterna. Den gemensamma rapporten innehåller dels en analys av de framsteg som gjorts i EU som helhet när det gäller de viktigaste överenskomna målen och riktlinjerna, dels en kort översikt för varje medlemsstat. Analysen grundar sig på gemensamma nyckelindikatorer vilka sammanfattas i bilagorna. 1 Rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 2002 (2002/177/EG), EGT L 60, 1.3.2002. 2
En mer detaljerad analys av den senare tidens utveckling inom respektive riktlinje och medlemsstat ges i ett bakgrundsdokument från kommissionen 2. 2 SEK(2002)1204. 3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING... 2 Sammanfattning... 6 2. Genomförande av 2002 års riktlinjer och rekommendationer för sysselsättningen: Bedömning av resultaten och de politiska åtgärderna i Europeiska unionen... 17 2.1. Den allmänna politiska ramen återspeglar de övergripande målen för 2002 års riktlinjer...21 2.2. Bedömning av de framsteg som gjorts inom de fyra pelarna i 2001 års riktlinjer... 35 2.2.1. Anställbarhet... 35 2.2.2. Företagaranda...49 2.2.3. Anpassningsförmåga... 56 2.2.4. Jämställdhet... 62 3. Genomförande av 2002 års riktlinjer och rekommendationer för sysselsättningen: Bedömning av resultaten och de politiska åtgärderna i varje medlemsstat... 72 BELGIEN... 72 DANMARK... 75 TYSKLAND... 78 GREKLAND... 81 SPANIEN... 85 FRANKRIKE... 88 IRLAND... 91 ITALIEN... 94 LUXEMBURG... 98 NEDERLÄNDERNA... 101 ÖSTERRIKE... 104 4
PORTUGAL... 107 FINLAND... 110 SVERIGE... 113 FÖRENADE KUNGARIKET... 116 4. Framtida utveckling... 120 Bilaga 1: Översikt över 2001 års resultat- och nyckelindikatorer... 128 Bilaga 2: Översikt över de gemensamma indikatorerna för förebyggande och aktivering för 2000 och 2001... 132 BILAGA 3: Indikatorer: källor och definitioner... 136 5
SAMMANFATTNING Efter att ha tillämpats under fem års tid står den europeiska sysselsättningsstrategin nu vid ett vägskäl. Strategin lanserades 1997 med kampen mot arbetslösheten som högsta prioritet, men med tiden har inriktningen ändrats för att stödja åtagandet i den mer övergripande Lissabonstrategin att skapa fler och bättre arbetstillfällen i ett mer integrerat samhälle. Att nå de överenskomna sysselsättningsmålen och öka arbetskraftsdeltagandet har blivit ett centralt inslag i strategin. En större utvärdering av denna första etapp har genomförts på EU-nivå, och resultaten är uppmuntrande. EU:s sysselsättningsresultat 2001 måste ses mot bakgrund av en kraftigt försämrad ekonomi, med en BNP-tillväxt som halverats jämfört med 2000 och osäkra framtidsutsikter. Trots dessa mindre gynnsamma förutsättningar fortsatte resultaten att förbättras, både när det gäller sysselsättningen (+0,6%) och arbetslösheten (-0,6%), om än i något långsammare takt. Av utvärderingen efter fem år med den europeiska sysselsättningsstrategin framgår att strukturella förbättringar skett på EU:s arbetsmarknad, men att allvarliga brister kvarstår i fråga om arbetslöshet, arbetskraftsdeltagande och sysselsättning, könsskillnader, sysselsättningens kvalitet, produktivitetsökning och regionala skillnader. Dessa brister måste avhjälpas snarast för att göra arbetsmarknaden i EU redo för kommande utmaningar. De nationella handlingsplanerna har överlag blivit tydligare och mer sammanhängande. Däremot förefaller bruket av nationella mål, rapporteringen om vilka effekter åtgärderna haft på arbetsmarknaden, budgetinformationen, uppgifterna om hur strukturfonderna använts för att stödja den europeiska sysselsättningsstrategin samt huvudaktörernas medverkan vara klart otillräckliga. Svaret på de övergripande målen har förbättrats jämfört med förra året, särskilt när det gäller satsningarna på att öka sysselsättningen. Det gjordes uppmuntrande framsteg i riktning mot de mål som ställdes upp för EU i Lissabon och Stockholm, såväl överlag som för kvinnor, men för att nå det övergripande målet för 2010 krävs särskilda insatser i de medlemsstater som hittills inte bidragit tillräckligt till den allmänna förbättringen av sysselsättningen. Att man fortfarande är långt ifrån målet på 50 % sysselsättning bland äldre arbetstagare är en betydande källa till oro, och det är avgörande att man lägger större tonvikt vid jämställdhetsaspekterna på problemet med den åldrande arbetskraften. Frågan om kvalitet i arbetet behandlas fortfarande bara genom spridda insatser, och är huvudsakligen inriktad på sådana aspekter som flexibilitet, arbetsmiljö och utbildning, medan det inte tas tillräcklig hänsyn till andra aspekter såsom de enskilda arbetstillfällenas verkliga kvalitet och kvaliteten på den sociala dialogen. Utvecklingen av strategier för livslångt lärande går framåt, och samtliga medlemsstater har nu lagt grunden till övergripande strategier, även om det kommer 6
att ta tid innan de är helt genomförda. Fortsatta framsteg, om än något långsammare, kan också skönjas när det gäller att göra de olika strategierna mer samstämda. I synnerhet frågan om hur man på bästa sätt underlättar övergången inom och mellan systemen för allmän och yrkesinriktad utbildning respektive arbetsmarknaden behandlas inte på något heltäckande sätt. Allt fler medlemsstater håller på att ställa upp mål för utbildningsdeltagande och utbildningsnivå, och de ökade utgifterna för mänskliga resurser i flertalet medlemsstater vittnar om ett stärkt engagemang, även om det fortfarande saknas nationella investeringsmål. När det gäller att utnyttja möjligheterna till allmän och yrkesinriktad utbildning blir skillnaderna mellan låg- och högutbildade samt mellan äldre och yngre åldersgrupper allt större, vilket är oroväckande. I flertalet medlemsstater har arbetsmarknadens parter spelat en viktigare roll i årets nationella handlingsplaner även om det i regel inte har gjorts några större framsteg när det gäller arbetsmarknadens parters eget genomförande av den europeiska sysselsättningsstrategin. Den sociala dialogen på europeisk nivå har givit upphov till ett antal viktiga initiativ. Bland dessa återfinns t.ex. de europeiska arbetsmarknadsparternas gemensamma förklaring till Europeiska rådet i Laeken i vilken man betonade behovet av att vidareutveckla den självständiga sociala dialogen. Andra exempel är planerna på att lägga fram ett flerårigt arbetsprogram samt arbetsmarknadsparternas gemensamma handlingsram för kompetensutveckling och utveckling av kvalifikationer som lades fram inför toppmötet i Barcelona. Trots detta måste arbetsmarknadsparternas bidrag till sysselsättningsstrategin bli mer sammanhängande och synligt. De nationella handlingsplanerna återspeglar en förbättrad kombination av olika politiska åtgärder, där man lägger större tonvikt vid pelarna jämställdhet och företagaranda än vad som gjorts tidigare år. De regionala skillnaderna är fortfarande ett allvarligt problem. Bruket av indikatorer baserade på nationella källor är ojämnt, och särskilda brister finner man i fråga om mindre gynnade grupper, övergång mellan arbeten, vård och omsorg (indikatorer för kvalitet i arbetet), flaskhalsar och rörlighet på arbetsmarknaden samt aktiveringsåtgärdernas genomslagskraft. Inom ramen för pelaren anställbarhet har medlemsstaterna arbetat för att befästa och förbättra åtgärdernas kvalitet och räckvidd. Förebyggande strategier finns nu i flertalet medlemsstater och de skräddarsys i allt högre grad efter individuella behov. De långtgående reformerna av arbetsförmedlingarna fortsätter, och man kan se en tydlig tendens till en blandad marknad med både offentliga och privata arbetsförmedlingar. Målet att 20 % av de arbetslösa skall få tillgång till aktiva arbetsmarknadsåtgärder har överlag överskridits med råge. Allt större vikt tycks läggas vid baskunskaper, särskilt läskunnighet hos vuxna. De främsta målen för e- lärande har i det närmaste uppnåtts. Man har fäst större uppmärksamhet vid att förebygga och motverka flaskhalsar ur ett långsiktigt perspektiv. Mer sammanhängande 7
integrationsåtgärder är under utarbetande och samverkan mellan de nationella handlingsplanerna för sysselsättning och social integration håller på att förbättras. Däremot har endast fem medlemsstater hittills lyckats genomföra den förebyggande strategin, dvs. avsevärt reducerat antalet nya långtidsarbetslösa. Överlag behöver också informationen om aktiveringsåtgärdernas genomslagskraft förbättras. Andelen ungdomar som avbryter sin skolgång minskar endast successivt och det är tveksamt om man kommer att kunna uppnå det gemensamma målet att halvera nivån till 2010. Endast några medlemsstater har fortsatt de genomgripande sysselsättningsfrämjande reformerna av skatte- och bidragssystemen, och samspelet mellan dessa bägge system har inte ägnats tillräcklig uppmärksamhet. Överlag saknas nationella strategier för ett aktivt åldrande och det görs inte tillräckligt för att stimulera människors förmåga att fortsätta arbeta eller för att uppmuntra arbetsgivarna att anställa och behålla äldre arbetstagare. När det gäller den sociala integrationen tas i regel inte tillräcklig hänsyn till åtgärder på efterfrågesidan, t.ex. åtgärder mot diskriminering, och antalet medlemsstater som ställt upp nationella mål är fortsatt mycket lågt. Att flertalet medlemsstater inte har använt de gemensamma sysselsättningsindikatorerna har gjort det svårare att analysera de politiska åtgärderna. I de flesta nationella handlingsplaner har åtgärder inom pelaren företagaranda fått större utrymme än under tidigare år, även om sysselsättningsökningen i småföretag, inom tjänstesektorn och i form av egenföretagande påverkades negativt av den allmänna ekonomiska nedgången under 2001. Särskild tonvikt har lagts vid åtgärder för att underlätta företagsregistreringen, främja egenföretagande samt att skapa en företagarkultur, framför allt bland kvinnor. Nya initiativ har tagits för att skapa arbetstillfällen inom kunskapsbaserade tjänster samt på miljöområdet. De flesta medlemsstater har genomfört eller tillkännagivit nya initiativ för att bekämpa odeklarerat arbete. Trots dessa positiva utvecklingstendenser krävs mer riktat stöd för att göra företagandet till en drivkraft för tillväxt och sysselsättning. Mer kommer förmodligen att behöva göras för att skapa bättre förutsättningar för nystartade företag, särskilt genom att ge dem bättre tillgång till finansiering. Den uppåtgående trenden när det gäller skattetrycket på arbete har vänt, men skatterna på arbete är fortfarande höga, även för lågavlönade arbetstagare, och det har inte fästs tillräcklig uppmärksamhet vid arbetsgivaravgifternas effekter på sysselsättningen. Utvecklingen av den europeiska sysselsättningsstrategins lokala och regionala dimension håller nu på att befästas. Vid sidan av de nationella handlingsplanerna finns nu regionala handlingsplaner i fyra medlemsstater. De territoriella sysselsättningspakterna är fortfarande betydande i några av medlemsstaterna, men det finns mycket kvar att göra för att få till stånd ett nära samarbete på lokal nivå. 8
Inom pelaren anpassningsförmåga eftersträvas ett mer balanserat förhållningssätt mellan flexibilitet och trygghet i anställningsförhållandena i flera av medlemsstaterna. Utvecklingen mot flexiblare arbetstid och arbetsorganisation fortsätter och åtgärder vidtas för att garantera likabehandling av arbetstagare med olika arbetsvillkor. Det rapporteras också om förbättrad arbetsmiljö. Det finns en del intressanta initiativ när det gäller arbetsorganisation som förtjänar att spridas i större utsträckning. Arbetsmarknadens parter spelar en allt större roll för att främja livslångt lärande på arbetsplatsen, men deras insatser är fortfarande relativt osynliga, vilket till viss del kan bero på ostrukturerad rapportering. Vissa framsteg görs mot målet att alla arbetstagare före 2003 års utgång skall ha kunskaper i informations- och kommunikationsteknik. För att göra en mer exakt bedömning av framstegen behövs dock mer information om vad som görs för att ge arbetstagarna sådana kunskaper. Inom pelaren jämställdhet har det gjorts uppenbara framsteg i riktning mot målet för sysselsättningen bland kvinnor, även om vissa länder fortfarande släpar efter och det krävs större insatser för att få kvinnorna att stanna kvar längre på arbetsmarknaden. Integreringen av ett jämställdhetsperspektiv har gått framåt men är ännu inte fullständigt genomförd. De initiativ som tagits för att minska löneskillnaderna mellan könen genom att angripa bakomliggande faktorer är fortfarande otillräckliga och arbetsmarknadens parter har inte visat tillräckligt engagemang i denna fråga. Man försöker fortfarande komma till rätta med könsuppdelningen, särskilt i de länder där uppdelningen är betydande, men det är svårt att bedöma vad som uppnåtts på kort sikt. Ansträngningarna för att det skall bli möjligt att förena yrkes- och familjeliv har intensifierats, men det råder fortfarande brist på tillräcklig och bra barnomsorg till rimliga kostnader innan målen från Europeiska rådets möte i Barcelona kan anses vara uppnådda. Möjligheterna till ledighet har utökats i många medlemsstater, även om det bara är i ett fåtal medlemsstater som man särskilt uppmuntrar männen att ta föräldraledigt. Bedömningen av sysselsättningsutvecklingen och de politiska åtgärderna i medlemsstaterna 2001 bekräftar de viktigaste resultaten från utvärderingen av perioden 1997 2001, och utgör ett bra underlag för utformningen av den framtida europeiska sysselsättningsstrategin. De strukturella arbetsmarknadsreformerna har hittills givit utdelning, men det finns fortfarande betydande svagheter. Med tanke på den ekonomiska nedgången bör medlemsstaterna satsa ännu mer på strukturreformer, bland annat av arbetsmarknaderna, för att hjälpa såväl arbetstagare som företag att anpassa sig till förändringarna. Överlag är man redan ense om att en slagkraftig ny europeisk sysselsättningsstrategi bör vara inriktad på de mål som ställdes upp i Lissabon, innehålla en stabil strategi på medellång sikt och ett mindre antal riktlinjer som är mer inriktade på de resultat som skall uppnås samt bidra till förbättrad samordning med andra relevanta processer, särskilt de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Med tanke på de svagheter som kvarstår bör de framtida riktlinjerna uttryckligen innehålla de tre prioriteringarna att öka sysselsättningen och arbetskraftsdeltagandet, att förbättra 9
kvaliteten och produktiviteten i arbetet samt att främja en arbetsmarknad som står öppen för alla. På alla dessa områden finns fortfarande mycket kvar att göra innan man har nått de övergripande målen för Lissabonstrategin. 10
1. Den Politiska Och Ekonomiska Bakgrunden Europeiska sysselsättningsstrategin vid ett vägskäl efter fem år Sedan den europeiska sysselsättningsstrategin introducerades vid det extra toppmötet om sysselsättning i Luxemburg 1997 har den genomgått ett antal förändringar för att följa med i den politiska och ekonomiska utvecklingen. Efter den översyn som gjordes efter de första tre årens genomförande förstärktes sysselsättningsstrategin vid Europeiska rådet möte i Lissabon (2000) och införlivades i en vidare politisk dagordning. Syftet var att göra Europeiska unionen till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning. Vid Europeiska rådets möte i Lissabon kom man överens om målet att till år 2010 uppnå en genomsnittlig sysselsättningsintensitet så nära 70 % som möjligt totalt sett och över 60 % för kvinnor i EU. Man utformade dessutom en övergripande strategi med syftet att förbereda övergången till en kunskapsbaserad ekonomi, modernisera den europeiska sociala modellen och upprätthålla gynnsamma tillväxtmöjligheter. Vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000 infördes kvalitet som ledstjärna i den socialpolitiska agendan och i synnerhet kvalitet i arbetet som ett viktigt mål i den europeiska sysselsättningsstrategin. Europeiska rådet betonade att frågan om kvalitet är mångfacetterad och både avser vissa aspekter av själva arbetstillfället och den mer allmänna situationen på arbetsmarknaden samt angav att kvalitet skulle främjas genom åtgärder inom alla fyra pelare. Som en bekräftelse på Europeiska unionens och medlemsstaternas åtagande att uppnå full sysselsättning fastställde Europeiska rådet vid sitt möte i Stockholm 2001 ett sysselsättningsdelmål på 67 % totalt och 57 % för kvinnor senast 2005 samt ett sysselsättningsmål på 50 % för äldre arbetstagare (55 64 år) senast 2010. Som svar på begäran från Stockholm undersökte kommissionen och rådet gemensamt vad som skulle krävas för att öka arbetskraftsdeltagandet i EU, och lade inför Europeiska rådet i Barcelona fram förslag på hur detta skulle kunna göras 3. Vid sitt möte i Göteborg kompletterade Europeiska rådet det politiska åtagandet med en strategi för hållbar utveckling och lade till en miljödimension till Lissabonstrategin, och bekräftade därmed kopplingen mellan miljö, tillväxt och sysselsättning. 3 Öka andelen arbetstagare och främja ett aktivt åldrande, rådets dokument nr 6707 av den 8 mars 2002, antaget på grundval av KOM(2002) 9 slutlig av den 24 januari 2002. 11
Europeiska rådet i Barcelona i mars 2002 konstaterade att en aktiv politik för att uppnå full sysselsättning och fler och bättre arbetstillfällen hör till de tre områden som kräver särskilda insatser. Europeiska rådet betonade att målet om full sysselsättning inom Europeiska unionen är hörnstenen i Lissabonstrategin och det väsentliga målet för ekonomisk politik och socialpolitik. Mot bakgrund av detta manade Europeiska rådet till en förstärkning av sysselsättningsstrategin och gav riktlinjer för hur den europeiska sysselsättningsstrategin skulle se ut i framtiden. Det välkomnade kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet vilken följdes upp av en rådsresolution 4. I denna gemensamma rapport om sysselsättningen görs en översyn över de framsteg som gjorts under 2001 en viktig milstolpe eftersom det är det femte året som den europeiska sysselsättningsstrategin genomförs. Kommissionen och medlemsstaterna har tillsammans gjort en utvärdering av strategins effekter mellan 1997 och 2001 5 för att kunna förbereda för den europeiska sysselsättningsstrategins fortsatta utveckling. Mindre gynnsam ekonomisk utveckling 2001 en prövning för den europeiska sysselsättningsstrategin I stark kontrast till det positiva klimatet under 2000 då man uppnådde den största sysselsättningsökningen på tio år, kännetecknades första halvåret 2001 av ekonomisk ovisshet, följt av en allmän nedgång efter händelserna den 11 september. Mellan 2000 och 2001 minskade tillväxten och arbetskraftens produktivitetsökning drastiskt från 3,3 % till 1,6 % respektive från 1,6 % till 0,3 %. Mellan första och andra halvåret 2001 mattades sysselsättningsökningen av och gick från 1,5 % till 1 %. Den ekonomiska nedgången bedömdes först bli kortvarig men har hållit i sig. Den ekonomiska återhämtningen har inte lyckats ta fart och förväntas inte komma igång före 2003, och antalet omfattande uppsägningar har ökat inom euroområdet. De offentliga finanserna har förbättrats ytterligare, och flera medlemsstater har lyckats uppnå eller bibehålla sunda offentliga finanser. Under den svaga tillväxt som nu råder är emellertid budgeten åtstramad och tilltron sviktar, och vissa medlemsstater har misslyckats med att helt uppfylla budgetåtagandena i stabilitets- och tillväxtpakten. Inflationen ökade från 2,1 % under 2000 till 3,4 % i maj 2001, sjönk därefter till 2 % mot årets slut, men förväntas öka till 2,2 % under 2002. 4 9614/02, 3.6.2002. 5 KOM(2002) 416, 17.7.2002. 12
Långsammare framsteg på sysselsättningsområdet När man bedömer vilka resultat som uppnåtts måste man se till det försämrade ekonomiska läget. Även om sysselsättningen bara ökade marginellt (från 63,3 % under 2000 till 63,9 % under 2001, då det totala antalet sysselsatta ökade med 2,06 miljoner) är EU-målet fortfarande inom räckhåll, men det kommer att krävas särskilda och ihållande insatser för att nå ända fram. Den totala arbetslösheten sjönk med 0,6 % i förhållande till utgångsläget 2001, men ökade något under de första månaderna 2002 (från 7,4 % till 7,6 %). Ungdoms- och långtidsarbetslösheten sjönk överlag under 2001, Den största minskningen stod kvinnorna för. Sedan 1997 har skillnaderna mellan kvinnors och mäns sysselsättningsnivåer minskat med närmare 2 procentenheter, vilket lett till en sysselsättningsintensitet på 54,9 % för kvinnor, dvs. inom räckhåll från EU-målet. Sysselsättningen bland äldre arbetstagare ökade till 38,5 % under 2001 (från 37,7 % under 2000), men ligger fortfarande långt ifrån EU-målet på 50 % till 2010. under en period med strukturella förändringar på de europeiska arbetsmarknaderna På senare år har sysselsättningsläget i EU förbättrats påtagligt. Sedan 1997 har drygt 10 miljoner nya arbetstillfällen skapats (6 miljoner av dessa nya jobb gick till kvinnor) och det finns 4 miljoner färre arbetslösa samtidigt som befolkningen i arbetsför ålder har ökat med 5 miljoner människor. Utvärderingen av den europeiska sysselsättningsstrategin bekräftar att dessa förbättringar är strukturella till sin natur, vilket framgår av den sänkta strukturarbetslösheten, en mer sysselsättningsintensiv ekonomisk tillväxt och arbetsmarknadens förbättrade förmåga att snabbt anpassa sig till ekonomiska och sociala förändringar 6. Genomförandet av de strukturella arbetsmarknadsreformerna banade väg för dessa förbättringar. De överlag goda resultaten under nittiotalet tyder på att ökad sysselsättning och sänkt arbetslöshet är varaktiga och strukturella till sin natur. Dessa positiva resultat kan inte förklaras enbart av en förbättrad konjunktur. Sedan 1997 har strukturarbetslösheten minskat i allt snabbare takt, samtidigt som antalet nya arbetstillfällen ökat kraftigt. Den europeiska sysselsättningsstrategin skapade de förutsättningar som krävdes för att dessa förbättringar skulle bli varaktiga genom en strävan efter att till fullo dra nytta av det potentiella arbetskraftsutbudet med hjälp av fler och bättre arbetstillfällen. Arbetsmarknadens parter bidrog också i hög grad till det förbättrade sysselsättningsläget, främst genom att verka för sysselsättningsfrämjande löneavtal. 6 Bedömning av de framsteg som gjorts under fem år av den europeiska sysselsättningsstrategin, KOM(2002) 416 Employment in Europe 2002. 13
Kvarstående strukturella svagheter måste åtgärdas Trots de framsteg som gjorts kvarstår ett antal väsentliga strukturella svagheter. Den fortsatt höga arbetslösheten och långtidsarbetslösheten måste sänkas ytterligare för att skapa en arbetsmarknad öppen för alla. Arbetsmarknaderna måste bli mer tillgängliga för samtliga, för trots de framsteg som gjorts har mindre gynnade grupper fortfarande en svag ställning på arbetsmarknaden. För detta krävs mer skräddarsydda åtgärder, övergripande strategier som inbegriper både utbud och efterfrågan, samt en närmare koppling till den bredare politiken för social integration. Det krävs ett fortsatt engagemang för att nå EU:s sysselsättningsmål, särskilt målet för äldre arbetstagare. I den gemensamma rapporten 7 om att öka andelen arbetstagare uppskattades att det krävs en ökning av sysselsättningen med 15,4 miljoner arbetstillfällen mellan 2002 och 2010, varav 9,6 miljoner för kvinnor och 7,4 miljoner för äldre arbetstagare. Produktivitetsskillnaderna mellan USA och EU ökar fortfarande, men de är mycket mer uttalade när det gäller arbetskraftens produktivitet per anställd än för arbetskraftens produktivitet per arbetad timme. För sistnämnda förutspås till och med en knapp minskning 8. Enligt kommissionens nyligen antagna meddelande Produktivitet: nyckeln till konkurrenskraft för medlemsstaternas ekonomier och företag 9 beror produktivitetstillväxt på det fysiska kapitalets kvalitet, förbättringar i arbetskraftens kvalifikationer, tekniska framsteg och nya sätt att organisera dessa produktionsfaktorer. Den positiva kopplingen mellan kvalitet i arbetet och produktivitet bör också utnyttjas för att överbrygga denna klyfta, men hittills har man inte fäst tillräcklig vikt vid sysselsättningens kvalitet. Endast i fråga om deltagandet i utbildning och skillnaderna i sysselsättning mellan könen kan man konstatera att det gjorts tydliga framsteg, medan det på andra områden finns mycket kvar att göra. Regionala skillnader, såväl när det gäller sysselsättning som arbetslöshet, är fortfarande ett problem i flera medlemsstater. 7 Öka andelen arbetstagare och främja aktivt åldrande, rådets dokument nr 6707 av den 8 mars 2002, antaget på grundval av KOM(2002) 9 slutlig av den 24 januari 2002. 8 Arbetskraftens produktivitet i USA (BNP i köpkraftsstandarder per anställd) var 116,1 under 1997 (EU- 15 = 100) och ökade till 117,5 under 2000 (prognos för 2001: 117,7). Motsvarande siffror för arbetskraftens produktivitet i köpkraftsstandarder per arbetad timme var 102,6 under 1997 och 103,2 under 2000 (prognos för 2001: 103,0). 9 KOM(2002) 262 slutlig. 14
Det är absolut nödvändigt att med hjälp av målmedvetna reformer ta itu med dessa svagheter så att EU:s arbetsmarknad kan stå emot de utmaningar som den demografiska utvecklingen, de framtida flaskhalsarna, den pågående ekonomiska och sociala omstruktureringen, globaliseringen och utvidgningen innebär på medellång sikt. 15
Figur 1: Översikt över sysselsättningen och arbetslösheten i Europeiska unionen, 1997 och 2001 EUROPEISKA UNIONEN Anm. Ju större figur, desto bättre resultat. Figurerna har konstruerats så att ju högre sysselsättningen är och ju lägre arbetslösheten är, desto längre från mitten befinner sig skärningspunkterna. 2001 1997 EU-referensvärde Sysselsättning 63,9 60,5 70 (Mål 2010, toppmötet i Lissabon) Sysselsättning,55-64-åringar 38,5 36,3 50 (Mål 2010, toppmötet i Stockholm) Sysselsättning, kvinnor 54,9 50,6 60 (Mål 2010, toppmötet i Lissabon) BNP-tillväxt 1,6 2,5 3 (Grundscenario, toppmötet i Lissabon) Sysselsättningsindikator Sysselsättning 2001 1997 EU-referensvärde BNP-tillväxt Sysselsättning, 55-64-åringar Sysselsättning, kvinnor Arbetslöshetsindikatorer Arbetslöshet 2001 1997 EU-referensvärde Kvinnors arbetslöshet Långtidsarbetslöshet Ungdomsarbetslöshet 2001 1997 EU-referensvärde Arbetslöshet 7,4 10,1 2,7 (genomsnittet av de 3 bästa länderna: L, NL, A) Långtidsarbetslöshet 3,3 5,1 0,8 (genomsnittet av de 3 bästa länderna: L, NL, DK, A) Ungdomsarbetslöshet 7,1 9,2 3,1 (genomsnittet av de 3 bästa länderna: L, A, IRL) Kvinnors arbetslöshet 8,7 11,7 3,0 (genomsnittet av de 3 bästa länderna: L, NL, IRL) I avsnitt 3 redovisas samma figurer för respektive medlemsstat. 16
2. GENOMFÖRANDE AV 2002 ÅRS RIKTLINJER OCH REKOMMENDATIONER FÖR SYSSELSÄTTNINGEN: BEDÖMNING AV RESULTATEN OCH DE POLITISKA ÅTGÄRDERNA I EUROPEISKA UNIONEN Med tanke på den tid som behövs för att genomföra de omfattande ändringarna i 2001 års riktlinjer för sysselsättningen som gjordes till följd av översynen efter halva tiden och Europeiska rådets möte i Lissabon, och med tanke på att strategin skulle ses över till 2003 mot bakgrund av utvärderingen av erfarenheterna efter de första fem åren, beslutade man att inte ändra mer än nödvändigt i 2002 års sysselsättningsriktlinjer. Endast två nya inslag har tillkommit. Dels anpassades sysselsättningsmålen så att de skulle inbegripa de mål som ställdes upp vid Europeiska rådets möte i Stockholm, dels infördes ett nytt, övergripande mål om kvalitet i arbetet till följd av den intensiva politiska debatt som förts på europeisk nivå om de olika aspekterna på kvalitet i arbetet, som mynnade ut i antagandet av en förteckning över indikatorer vid Europeiska rådets möte i Laeken i december 2001. 2002 års nationella handlingsplaner Presentationen av medlemsstaternas sysselsättningsåtgärder blir allt tydligare och mer uttömmande, och i och med 2002 års nationella handlingsplaner fortsätter denna trend. Dessutom innehåller handlingsplanerna en mer balanserad kombination av olika politiska åtgärder som sträcker sig över den europeiska sysselsättningsstrategins samtliga fyra pelare. De flesta medlemsstater är fortfarande motvilliga att följa uppmaningen i riktlinjerna att fastställa nationella mål. Även om medlemsstaterna har vidtagit många sysselsättningsåtgärder saknas det i regel en bedömning av vilka effekter dessa åtgärder haft. Budgetaspekterna på handlingslinjerna (särskilt bidragen från strukturfonderna) bör också tydliggöras. Även om de upplysningar som ges överlag har förbättrats framgår det fortfarande inte helt klart i vilken utsträckning medlemsstaterna har utnyttjat strukturfonderna för sin verksamhet inom de fyra pelarna. Svårigheterna ligger inte enbart i de kvantitativa aspekterna utan även i huruvida strukturfonderna har utnyttjats strategiskt till att skapa mervärde (exempelvis till att utforska nya aktiva arbetsmarknadsåtgärder vid sidan av traditionella nationella åtgärder och förfaranden). Strukturfondernas nya roll att stötta målen för den europeiska sysselsättningsstrategin som infördes vid översynen av förordningarna 1999 måste utnyttjas i mycket högre grad. Arbetsmarknadens parter medverkar i allt högre grad till att utarbeta de nationella handlingsplanerna, men vid själva genomförandet och uppföljningen har de ofta en tillbakadragen roll. Man har inte blivit bättre på att integrera andra potentiella aktörer, såsom den regionala och lokala nivån eller företrädare för det civila samhället. 17
I enlighet med Lissabonstrategin har frågor som rör kunskapssamhället blivit ett centralt inslag i samtliga pelare. Utöver de avsevärda satsningar som gjorts inom ramen för anställbarhetspelaren har man även kunnat konstatera att det i 2002 års nationella handlingsplaner lagts mer vikt vid informations- och kommunikationsteknik inom pelaren företagaranda. Uppmuntrande om än varierande respons på rekommendationerna Av tabellen nedan framgår att responsen på 2002 års politiska rekommendationer varierar från ett land till ett annat. De flesta medlemsstater har infört eller meddelat att de tänker införa politiska initiativ som svar på rekommendationerna i frågor som rör aktivering och förebyggande, arbetskraftsutbudet, det livslånga lärandet, skattetrycket på arbete, den regionala obalansen och kombinationen av olika politiska åtgärder. Rekommendationerna om äldre och migrerande arbetstagare har i regel inte medfört tillräckliga politiska förändringar. Responsen på rekommendationerna om lika möjligheter varierar avsevärt mellan olika medlemsstater. I de flesta fall har de politiska besluten fattats men ännu inte genomförts. Inga politiska förändringar, eller endast marginella sådana, har skett i Tyskland, Österrike och Finland (när det gäller löneskillnader), Grekland, Spanien och Italien (integrering av jämställdhetsperspektivet) respektive Luxemburg och Portugal (könsuppdelning). Responsen på rekommendationerna om arbetsmarknadens parter är också bristfällig överlag. I synnerhet Grekland och Portugal behöver ändra delar av sin politik, medan Österrike, Italien och Spanien bör anstränga sig för att få samarbetet med arbetsmarknadens parter att fungera igen. 18
Tabell 1: Medlemsstaternas respons på 2002 års rekommendationer, fördelat efter ämnesområde B DK D EL E F IRL I L NL A P FIN S UK FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER / AKTIVERINGSÅTGÄRDER Förebyggande Reform av offentliga arbetsförmedlingar Effektiva aktiva arbetsmarknadsåtgärder ARBETSKRAFTSUTBUD Skatte- och bidragssystemen (inbegripet jämställdhetsfrågan) Kvinnor Äldre arbetstagare Funktionshindrade Migrerande arbetstagare +/- +/- +/- +/- +/- - +/- +/- +/- +/- +/- - +/- +/- + +/- +/- +/- +/- - +/- +/- + +/- +/- +/- +/- - - - - - +/- - - LIVSLÅNGT LÄRANDE + + + + + - + +/- + SKATTETRYCKET PÅ ARBETE + + +/- +/- + LIKA MÖJLIGHETER Integreringen av ett jämställdhetsperspektiv Förbättrad barnomsorg och ökade möjligheter att förena yrkesliv och familjeliv Löneskillnader - - - +/- + +/- +/- +/- +/- +/- + - +/- +/- - - + 19
Könsuppdelning - - + + +/- REGIONALA SKILLNADER - +/- - +/- ARBETSMARKNADENS PARTER Arbetsorganisation Balans mellan flexibilitet och trygghet KOMBINATION AV OLIKA POLITISKA ÅTGÄRDER - +/- +/- +/- +/- - +/- - + +/- +/- tom ruta = ingen rekommendation; + = betydande politisk förändring +/- = påbörjad politisk förändring, inga synbara effekter ännu - = marginell eller ingen politisk förändring. 20