Promemoria Sid. 1(9) Landfakta Montenegro Officiellt namn: Gränser: Storlek: Huvudstad (med antal invånare): Större städer (med antal invånare): Folkmängd: Ålder: Republiken Montenegro (Crna Gora) Norr: Bosnien och Hercegovina, Serbien Öst: Kosovo Söder: Albanien Väst: Kroatien 13.812 km² (Sveriges landyta 450.000 km²) Podgorica ca 186.000 invånare (EIU 2016) Nikšić (72.000), Bijelo Polje (46.000), Bar (42.000) (EIU 2016) 622,099 (Monstat 2015) Förväntad levnadsålder för kvinnor är 78,9 år, för män 73,9 år (Monstat 2015) Andel kvinnor i parlamentet: Befolkningsgrupper: 16,7% (UNDP 2016) ca 45% montenegriner, ca 30% serber, övriga: bosniaker, albaner, romer, kroater och
Sveriges Ambassad Promemoria 2(9) montenegrinserber (2011 Census) Språk: Officiell skrift: Religion: Statsskick: Statschef: Regeringschef: Serbiska 43%, montenegrinska 37%, bosniska 5%, albanska 5% och andra minoritetsspråk (2011 Census) Kyrillisk och latinsk De flesta serber och montenegriner är ortodoxt kristna. En majoritet av albanerna är muslimer. I Sandžak-regionen i norra Montenegro finns dessutom en betydande slavisk muslimsk minoritet. Flertalet muslimer är sunniter. Republik President Filip Vujanović Premiärminister Milo Đukanović BNP per invånare: 5,226 USD (EIU 2015) BNP tillväxt: 2,9% (EIU 2015) Inflation: Valuta: Extern skuld: Utlandsreserv: Handel: 1,7% (EIU 2015) Euro (sedan 1 januari 2002) 57% av BNP (EIU 2015) USD 661 miljoner (EIU 2014) Export: 0,43 miljarder USD Import: 1,8 miljarder USD (Prognos EIU 2015)
Sveriges Ambassad Promemoria 3(9) Löner: Genomsnitt; brutto 723 EUR/månad, netto 477 EUR/månad (Monstat 2015) Arbetslöshet: 17,2% (Trading Economics 2016) Politisk utveckling Utrikespolitik Montenegro utropade sin självständighet från Serbien 2006. När landet erkändes strax efter självständighetsförklaringen återuppstod det som suverän stat för första gången sedan första världskriget. Förespråkarna för självständighet vann med mycket knapp marginal den omröstning som hölls under EU:s överinseende. Två år efter självständigheten, 2008, ansökte Montenegro om medlemskap i EU. Medlemskapsförhandlingarna påbörjades officiellt den 29 juni 2012. Ett stabiliserings- och associeringsavtal med EU undertecknades i oktober 2007. I maj 2010 trädde avtalet i kraft och samma år fick Montenegro kandidatlandsstatus i EU. De officiella EU-medlemskapsförhandlingar startade i juni 2012. Screeningprocessen av de 35 kapitlen avslutades i juni i 2013 och åtskilliga kapitel har öppnats och stängts sen dess. Montenegro erkände Kosovo i oktober 2008 och upprättade formella diplomatiska förbindelser i januari 2010. Sedan 2009 råder visumfrihet mot Schengenländerna. Sommaren 2013 bildade Montenegro, lett av UM Igor Lukšić samarbetet Balkan Six. Samarbetets huvudsakliga syfte är att länder från västra Balkan ska förbereda länderna för en EU-integration. Balkan Six består av: Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo, Makedonien, Montenegro och Serbien. I den pågående krisen i östra Ukraina har Montenegro anpassat sin utrikespolitik efter EU:s och ställt sig bakom sanktioner mot Ryssland.
Sveriges Ambassad Promemoria 4(9) I december 2015 fick Montenegro en officiell inbjudan till Natomedlemskap. Förhandlingarna kommer att påbörjas i mitten av februari 2016. Traditionellt sett har Montenegro alltid haft goda relationer med sina grannländer, något som har hjälpt dem i närmandena mot EU och NATO. Montenegro blev bombat under Kosovokriget 1999, vilket gör att frågan om Natomedlemskap är känslig. Populariteten för NATO har dock ökat de senaste åren. Enligt undersökningar är närmare hälften av befolkningen positivt inställda till ett Natomedlemskap. Inrikespolitik Montenegro är en republik med president som statschef. Den nuvarande presidenten Filip Vujanović tillhör det demokratiska socialistpartiet, Democratic Party of Socialists (DPS). Presidentval hålls i landet var femte år och parlamentsval var fjärde år. Presidentämbetet har begränsade befogenheter rörande antagande av nya lagar samt processen av regeringsbildning. Montenegro är indelat i 23 kommuner, varav den största är huvudstaden Podgorica. I oktober 2007 trädde Montenegros nya författning i kraft. De politiska diskussioner som föregick parlamentsbeslutet dominerades av identitetsfrågor som flagga, nationalsång, språk och kyrkans ställning. Det senaste parlamentsvalet hölls i oktober 2012. DPS fick fortsatt förtroende att regera efter valet och Milo Đukanović återtog premiärministerposten. Den nu styrande koalitionen (För ett europeiskt Montenegro) fick nästan hälften av rösterna och vann 39 av de 81 platserna i parlamentet. Regeringskoalitionen leds av DPS, med premiärministern Milo Đukanović som partiledare. Förutom DPS ingår också Montenegros socialdemokratiska parti, Social Democratic Party (SDP) samt det liberala partiet, Liberal Party (LP), i koalitionen. Talmannen Ranko Krivokapić är ledare för SDP. Antal platser i parlamentet: För ett europeiskt Montenegro (den styrande koalitionen) 39, Democratic Front (DF) 20, Socialist People s Party of Montenegro (SNP) 9, Positive Montenegro (PCG) 7, Bosniak Party (BS) 3, albanska och kroatiska minoritets partier 3. I Montenegro är valfusk utbrett och vanligt förekommande. Inför det senaste presidentvalet (april 2013) uppdagades en politisk skandal då bandinspelningar avslöjade missbruk av statliga tillgångar.
Sveriges Ambassad Promemoria 5(9) President Filip Vujanović är i nuläget inne på sin tredje mandatperiod, trots att montenegrinsk lag endast tillåter två mandatperioder. (Montenegro anses inte vara samma land som tidigare när Montenegro var i union med Serbien (Serbien-Montenegro)). I maj (2014) hölls det lokalval i 12 av 23 kommuner, däribland i Podgorica. Det är utan en formell valövervakning svårt att säga hur fria och rättvisa lokalvalen blev. Enligt de flesta bedömare har landets nya vallagar bromsat upp den tidigare traditionen av statsfinansierade röstköp. Det har dock rapporterats om vissa oegentligheter utanför vissa vallokaler. Valresultatet visade att Milo Djukanovićs parti DPS förlorade sin traditionella majoritetsställning i flera kommuner, däribland i Podgorica. Precis som efter det senaste parlamentsvalet blev det SDP, lett av parlamentets talman Ranko Krivokapić, som fick välja koalitionspartner. Många hade hoppats att Krivokapić skulle bryta samarbetet Djukanović och bilda koalition med oppositionen men efter månader av förhandlingar meddelade SDP att de avser att ingå koalition med DPS. Nästa parlamentsval kommer att äga rum under 2016. Ekonomiska huvuddrag Inledning Montenegros ekonomi visade mycket goda tillväxtsiffror med en ökning av BNP på ca 8,7% per år mellan 2006 2008. Precis som resten av världens ekonomier drabbades man dock hårt av den globala finansiella kris som uppstod 2008, vilken ledde till en negativ tillväxt på -5,7% år 2009. Sedan dess har Montenegros ekonomi återhämtat sig något. Enligt Världsbanken ökade landets BNP med 3,5% under 2013 men stannade på låga 1,8 % under 2014. Bidragande faktorer till den låga tillväxten tros vara att Montenegros främsta handelspartner, Italien, befann sig i lågkonjunktur samt den kostsamma översvämningen som drabbade regionen i maj 2014. Ekonomin återhämtade sig under 2015, en trend som förväntas hålla i sig under 2016. Turistnäringen är den sektor som väntas bidra mest till den ökade tillväxten. Montenegro står inför stora utmaningar att balansera utvecklingen längs med kusten med de fattiga norra delarna. Landet behöver stävja korruptionen och reformera rättsväsendet. En särskild åklagare har tillsatts
Sveriges Ambassad Promemoria 6(9) för att komma till rätta med den utbredda organiserade brottslighet, samt den korruption, som finns i landet. Montenegro har ensidigt beslutat att använda Euro som officiell valuta. Genomsnittslönen brutto i landet ligger på 723 /månad och netto på 477 /månad (Monstat 2015). Grundbultarna i regeringens program för landets utveckling är idag ekonomiska reformer, satsningar inom sysselsättning och infrastruktur, avslutad privatiseringsprocess samt en generell höjning av levnadsstandard via EU-integration. Handelspolitiska kopplingar med omvärlden Montenegros största exportvara är metaller. Aluminiumföretaget, KAP (Kombinat Aluminijuma Podgorica), var fram 2013 den största fabriken i landet och stod för 25-40% av landets export. Företaget hade dock under lång tid gått med förlust och borde ha försatts i konkurs för länge sen. Att fabriken inte stängts ner tidigare beror på att staten stått som garant för KAP:s skulder. Montenegros handelsdomstol försatte KAP formellt i konkurs 9 oktober 2013 och efterspelet har handlat om att ordna upp den ekonomiska röra som uppkommit. Våren 2015 påbörjades konstruktionen av den motorväg som skall sammanknyta Montenegro med grannen Albanien. Projektet, som finansieras av kinesiska investerare, beräknas stå klart 2024. Montenegros viktigaste handelspartner är Serbien som står för ca 25% av landets import och export. Två på listan är Kroatien där motsvarande siffra är runt 20%. Turismen är den sektor i Montenegros ekonomi som växer mest. För att kunna ta emot fler turister håller landet på att bygga ut sin infrastruktur. Den montenegrinska ekonomin är beroende av utländska investeringar. Dessa sker framförallt inom sektorerna: turism, service, finans och fastigheter. Satsningar inom dessa branscher gör att produktionens bidrag till BNP minskar och ersätts av tjänstesektorns expansion. I nuläget genomförs olika reformer och projekt som ska underlätta för utländska investerare att etablera sig i landet. Exempel på detta är reformer
Sveriges Ambassad Promemoria 7(9) i statsapparaten samt större infrastrukturprojekt vilka i sin tur ska locka fler utländska investerare. Särskilt inom områdena energi, turism och jordbruk. Det har uttryckts oro för att Montenegros närmanden till EU och NATO kommer att problematisera relationen med den viktiga handelspartnern Ryssland. Ryska besökare svarar för den enskilt största andelen turister i landet. Men trots officiella protester från ryskt håll har handelsförbindelserna, till dags dato, inte påverkats nämnvärt. Den ryska turismen har visserligen minskat något, men det beror mer på den svaga rubeln än utrikespolitiska hänsyn. Sveriges relationer med Montenegro Svensk-montegrinska handelsförbindelser och investeringar Enligt Kommerskollegium uppgick värdet av Sveriges export till Montenegro till 34 miljoner SEK totalt under 2015. Sveriges import från Montenegro var totalt 20 miljoner SEK samma år. Huvuddelen av Sveriges export utgörs av hel- och halvfabrikat såsom maskiner och apparater, och andra färdiga varor som exempelvis musikinstrument. Importen består huvudsakligen av hel- och halvfabrikat, maskiner och apparater samt livsmedel, tobak och alkoholhaltiga drycker. Flera svenska företag har representationskontor eller återförsäljare i Montenegro såsom; Husqvarna, Volvo Trucks, Volmont (Volvo Construction Equipment), Oriflame Kozmetika, Guardian Security (Securitas) och ESAB. Enligt Montenegros Handelskammare har svenska företag de senaste tio åren investerat runt 1 miljon EUR i landet. Turismen från Sverige är blygsam i omfattning. Utvecklingssamarbetet Sedan 2010 är Sveriges (genom Sida) bilaterala bistånd till Montenegro utfasat. Sveriges diplomatiska relationer med Montenegro Ambassadören i är ackrediterad i Montenegro. Sverige har ingen ambassad i Podgorica, men företräds av ett honorärkonsulat. Montenegro har ingen ambassad eller konsulat i Sverige. Miroslav Šćepanović utsågs under 2013 till icke-resident ambassadör från Montenegro till Sverige.
Sveriges Ambassad Promemoria 8(9) Sedan 2001 finns Business Sweden representerat i Serbien, med ansvar även för Montenegro. Det finns en liten montenegrinsk diaspora i Sverige, som uppskattas till cirka 4 000 personer. Kort historisk sammanfattning I början av 1990-talet upplöstes den Jugoslaviska federationen genom inbördeskrig, främst i Bosnien och Hercegovina och Kroatien. När kriget var över fanns det endast två delstater kvar; Serbien och Montenegro. Dessa skapade tillsammans Förbundsrepubliken Jugoslavien. Även om krigen aldrig kom att föras på serbisk eller montenegrinsk mark, drabbades den jugoslaviska federationen hårt av omvärldens fördömanden, FN-sanktioner, stora flyktingströmmar och av en allmän brutalisering av samhället i krigets spår. Montenegro var länge Serbiens trogna följeslagare men under andra hälften av nittiotalet började den montenegrinska ledningen med Milo Đukanović i spetsen att agera mer självständigt i förhållande till regeringen i. Montenegro införde ensidigt tyska D-marken i november 1999 och drog sig ur Kosovokonflikten bara några veckor efter att NATO påbörjat bombningarna av Serbien. Samtidigt lanserades tanken på ett självständigt Montenegro. Under hösten år 2000 utlyste Milošević nyval till presidentposten i Jugoslavien. Vojislav Koštunica valdes till ny president och den montenegrinske socialisten Zoran Žižić till ny premiärminister. Žižićs prioritet blev förbättring av relationerna mellan Serbien och Montenegro. Under 2002 började Đjukanović föra Montenegro närmare EU och USA, både politiskt och ekonomiskt. Den montenegrinska ledningen ville även att Montenegro skulle folkomrösta om självständighet från Jugoslavien. Förbundsrepubliken Jugoslavien upphörde 2003 och ersattes av Statsförbundet Serbien och Montenegro, en konfederation mellan de två staterna. Serbien och Montenegro påbörjade i oktober 2005 förhandlingar med EU om ett Stabiliserings- och associeringsavtal (SAA), ett första steg på vägen mot ett EU-medlemskap.
Sveriges Ambassad Promemoria 9(9) Den 21 maj 2006 hölls folkomröstning i Montenegro om självständighet från statsförbundet med Serbien. Självständighetssidan vann med liten marginal. Trots att landet röstat för självständighet var fortfarande en stor del av befolkningen emot självständigheten. Serbien övertog unionens medlemskap i internationella organisationer, medan Montenegro fick söka internationellt erkännande och medlemskap. Sedan självständigheten har Montenegro arbetat flitigt för att närma sig EU och västvärlden. Montenegro förväntas inleda anslutningsförhandlingar för medlemskap i NATO under första kvartalet 2016. Mycket resurser har satsats på att göra landet öppet och mer attraktivt för utländska investerare. Tack vare sitt geografiska läge vid Adriatiska havet anses Montenegro ha goda chanser att kunna utvecklas till en framtida turistnation.