EUROPAPARLAMENTET 1999 2004 Utskottet för ekonomi och valutafrågor PRELIMINÄR VERSION 5 december 2001 FÖRSLAG TILL YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottet för sysselsättning och socialfrågor över Europeiska rådets möte våren 2002: Lissabonprocessen och den utstakade vägen (2001/2196(INI)) Föredragande (*): José Manuel García-Margallo y Marfil * Förstärkt Hughesförfarande PA\456050.doc PE 307.468
PE 307.468 2/6 PA\456050.doc
ÄRENDETS GÅNG Vid utskottssammanträdet den 2001 utsåg utskottet för ekonomi och valutafrågor José Manuel García-Margallo y Marfil till föredragande. Vid utskottssammanträdet/utskottssammanträdena den... behandlade utskottet förslaget till yttrande. Vid detta sammanträde/det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet (enhälligt) nedanstående slutsatser med... röster för,... röster emot och... nedlagda röster. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen:...(ordförande/ordförande för sammanträdet),... (vice ordförande),... (föredragande),...,... (suppleant för...),... (suppleant för... i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen),... och.... PA\456050.doc 3/6 PE 307.468
KORTFATTAD MOTIVERING Det strategiska målet om ekonomisk och social nyordning som fastställdes vid toppmötet i Lissabon bekräftades på nytt under de toppmöten som följde, i synnerhet i samband med mötena i Stockholm och Göteborg. Vid dessa tillfällen utvidgades strategin med ytterligare ett område, nämligen miljön, som kommer att läggas till de åtgärdsområden som fastställdes i Lissabon: sysselsättning, ekonomisk reform, social sammanhållning, innovation och forskning. Vid Europeiska rådets möte i Barcelona bör det ske en analys av de framsteg som gjorts efter nästan två års arbete, två år som kännetecknas av en ojämlik ekonomisk tillväxt, där de gynnsamma förhållanden som rådde inledningsvis har övergått i en situation med ekonomisk nedgång och stagnation i hela världen. Denna situation accentuerades av den osäkerhet som följde på attentaten den 11 september i år, vilken i sin tur har inverkat negativt på de ursprungliga prognoserna för den ekonomiska tillväxten i Europeiska unionen. För att kunna göra en nulägesanalys av den process som inleddes i Lissabon och fastställa riktlinjerna för nästa år bör rådet i första hand ta fasta på den årliga sammanfattande rapporten om framsteg på det ekonomiska och sociala området som kommissionen utarbetar varje år på grundval av tillämpliga specifika strukturella indikatorer som speglar situationen inom de olika åtgärdsområdena. De sex grundläggande indikatorer av allmän karaktär och de 36 särskilda indikatorer som kommissionen har föreslagit i år utgör den grund som krävs för att genomföra en klar och utförlig utvärdering av situationen i Europeiska unionen och medlemsstaterna. Antalet indikatorer har ökat i förhållande till det antal som lades fram förra året vid toppmötet i Stockholm och det kommer i framtiden att läggas till ytterligare indikatorer så snart dessa har utvecklats helt. Denna rapport bör betona det brådskande behovet av att samordna den nationella politiken för att slå tillbaka mot recessionen och uppnå ett mer konkurrenskraftigt samhälle inom ramen för ett antal parametrar för hållbar tillväxt. Ett obestridligt exempel på fördelarna med ett sådant handlande är den avgörande roll som spelades av den makroekonomiska stabiliteten och införandet av euron 1999 för att mildra de negativa effekterna av krisen i världsekonomin på den europeiska ekonomin. I det klimat av ekonomisk nedgång som råder är det viktigt att komma ihåg behovet av att bevara balansen i de offentliga utgifterna inom de begränsningar som anges av stabilitetspakten för att behålla en låg pris- och räntenivå. Detta gynnar investeringarna, vilket är en förutsättning för ekonomisk återhämtning, och är samtidigt en garanti för en minskning av statsskulden, vilket skulle göra det lättare att förbereda statsfinanserna så att de klarar av de budgetpåfrestningar som kommer att orsakas av fenomenet med den åldrande befolkningen under de kommande årtiondena. Detta fenomen och dess konsekvenser för de ekonomiska reformerna, sysselsättningen, den sociala sammanhållningen och utvecklingen är Europeiska unionens största utmaning inför de kommande årtiondena sett i makroekonomiska och budgetmässiga termer. Det är också nödvändigt att utan dröjsmål öka den europeiska ekonomins konkurrenskraft och fortsätta liberaliseringen av dess nyckelsektorer för att uppnå en verklig inre marknad inom så viktiga sektorer som transporter, telekommunikationer och energi. PE 307.468 4/6 PA\456050.doc
På tjänstemarknaderna har genomförandet av handlingsplanen för finansiella tjänster försenats, vilket innebär att det under nästa år måste göras ytterligare ansträngningar för att åstadkomma en verklig gemensam marknad. Det är nödvändigt att samordna forsknings- och utvecklingsverksamheten samt politiken på detta område för att unionen skall komma ur det teknologiska underläge den för närvarande befinner sig i förhållande till sina konkurrenter i världen. Därför måste de offentliga myndigheterna öka sina resurser och särskilt främja ett successivt deltagande av den privata sektorn i denna verksamhet. Ifråga om de framsteg som gjorts på det socialpolitiska området bör man i Barcelona gå vidare med den sysselsättningsstrategi som fastlades i Luxemburg och som fortsatte i Cardiff för att på så sätt kunna fullfölja arbetet med att avskaffa de strukturella hinder som försvårar skapandet och bevarandet av arbetstillfällen. Medlemsstaterna bör erkänna och stödja de små och medelstora företagens otvetydiga bidrag till skapandet av arbetstillfällen genom att vidta åtgärder som underlättar nyetableringar. I arbetet med att integrera miljön i utvecklingen av unionens ekonomiska och sociala politik är det nödvändigt att understödja ett rationellt naturresursutnyttjande, vilket är ett prioriterat område i det sjätte ramprogrammet för miljön. Dessutom måste det påpekas att de riktlinjer som kommer att fastställas vid toppmötet i Barcelona bör beakta att en framgångsrik strategi är beroende av att samma strategi accepteras av de medborgare som berörs av den. En strategi av detta slag bör därför vinna legitimitet genom Europaparlamentets, de nationella parlamentens och det civila samhällets deltagande. SLUTSATSER Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för sysselsättning och socialfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag: 1. bekräftar ännu en gång att den övergripande strategi som fastställdes i Lissabon 2000 äger stor giltighet, men påpekar att det nya internationella läget väsentligen har förändrat de omständigheter inom vilka dessa mål utformades; det krävs därför större samordning av unionens och medlemsstaterna strukturpolitik för att komma till rätta med de sjunkande siffror som den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen har uppvisat de senaste månaderna, 2. konstaterar att unionens ekonomiska fundament är solida och att den makroekonomiska stabilitet som uppnåddes genom införandet av euron för att mildra de negativa effekterna av krisen i världsekonomin på den europeiska ekonomin har spelat en avgörande roll; denna stabilitet har i synnerhet återspeglats i en god inflationskontroll, låga räntor, sanering av statsfinanserna och en positiv utveckling på arbetsmarknaden, 3. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att leva upp till sina åtaganden enligt stabilitets- och tillväxtpakten, vilket skulle underlätta centralbankens uppgift att upprätthålla prisstabilitet och låga räntenivåer, något som är avgörande för att främja PA\456050.doc 5/6 PE 307.468
nyinvesteringar, 4. erinrar om att den åldrande befolkningen är Europeiska unionens största utmaning under de kommande årtiondena och att det därför är högst angeläget att stegvis minska statsskulden samt att inleda nödvändiga åtgärder för att successivt och på ett balanserat sätt ändra de nuvarande pensionsfinansieringssystemen, samtidigt som man bevarar den europeiska sociala modellen, 5. betonar att produkt- och tjänstemarknaderna samt arbetsmarknaden måste göras ännu mer flexibla, särskilt genom att sektorer som innehar en nyckelroll i den europeiska ekonomin liberaliseras, till exempel transporter, elenergi, alternativa energikällor, telekommunikationer och finansiella tjänster, 6. påpekar att det under de senaste månaderna för första gången sedan Luxemburgprocessen har kunnat noteras en stagnation i skapandet av arbetstillfällen, och det är därför viktigt att uppmärksamma de nya arbetsformerna, deltidsarbete, distansarbete etc., samt möjligheten att minska skatteuttaget på låglönearbete, 7. uppmanar medlemsstaterna att verka för att företagen i sina kontakter med myndigheterna använder sig av enhetliga, förenklade och standardiserade formulär samt i hög utsträckning utnyttjar informations- och kommunikationstekniken, för att på detta sätt underlätta etableringen av företag samt registrering och kungörelse i samband med sådan etablering och undvika överlappningar i enlighet med vad som fastställs i Europeiska stadgan för små och medelstora företag, 8. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja ett större deltagande från den privata sektorn i forsknings- och utvecklingsverksamheten, i synnerhet genom att bevilja en lägre vinstbeskattning, 9. betraktar miljöskyddet som en grundläggande del av Europeiska unionens ram för hållbar utveckling och det skulle i detta avseende vara nödvändigt att tillämpa skatteåtgärder för att främja ett rationellt utnyttjande av knappa naturresurser, 10. anser att de insatser som gjordes i Doha för att återuppta liberaliseringen av världshandeln är viktiga i det att de fungerar som motor för den globala tillväxten, 11. påminner om behovet av att ge den pågående processen större demokratisk legitimitet och efterlyser former för att Europaparlamentet skall kunna delta i förberedelserna och uppföljningen av den process som kommer att leda fram till Europeiska rådets möte våren 2002. PE 307.468 6/6 PA\456050.doc