Till skoldirektör Ann-Cathrin Norrevik: Vi behöver göra strukturförändringar! Vi rektorer inom Barn- och Utbildningsförvaltningen i Region Gotland vill härmed uttrycka våra synpunkter när det gäller den ekonomiska situationen för vår verksamhet. Alltfler av oss hamnar i svårhanterliga situationer som egentligen inte beror på vårt eget agerande som enskilda chefer, utan mer har sin förklaring i demografiska förutsättningar och i de politiska beslut som tas för vår verksamhet. Naturligtvis inser vi att skattemedlen är begränsade och att mycket handlar om hur vi på olika sätt som chefer kan effektivisera verksamheten, men när vi ser att de resurser vi trots allt förfogar över används fel, kan vi inget annat än att reagera. Framförallt vill vi peka på de många små skolenheter vi har. I jämförelser med andra kommuner som har cirka 200 elever per enhet, är det inte konstigt att vi med 130 elever i snitt per enhet, kostar betydligt mer per elev. Om nämnden till exempel bestämde sig för att stänga ett antal mindre skolenheter, så att vi också hade 200 elever i snitt per skola, skulle förutsättningarna att forma fungerande organisationer öka avsevärt. Det är inte heller längre bara en isolerad F-6-problematik. Flera av våra 7-9-verksamheter är utsatta för en rad förutsättningar som påverkar situationen negativt. Sedan tidigare har skolor på landsbygden hanterat kraftiga elevminskningar på grund av befolkningsutvecklingen. Yngre lärare har blivit övertaliga på dessa ställen, medan äldre erfarna gått i pension. Personalomsättningen har därför varit onaturligt hög. Elever har varit missnöjda och ibland bytt till större skolor, vilket påskyndat förloppet. Vidare har de skärpta reglerna för lärarbehörigheter redan resulterat i att lärare tvingats undervisa på mer än en skolenhet, vilket försämrat möjligheterna till ett bra elevsocialt arbete. Nu märker vi också att lärare därför söker sig till större skolor när lediga tjänster dyker upp. Detta kommer ytterligare att bidra till att dränera de mindre skolorna på kompetens. Det finns nu bara två möjligheter. Antingen får skolan ett kraftigt resurstillskott, vilket i det här läget verkar orealistiskt, eller också måste de medel som finns fördelas på ett mer ingripande sätt. Osthyvelsprincipen fungerar inte längre. Vi anser därför att vi snarast måste lämna systemet med extra stöd åt små skolenheter på de större skolornas bekostnad. Då kan vi också lägga ner små enheter utan att det med automatik uppstår nya små friskolor runt om på landsbygden. Arbetet med att göra den här strukturförändringen borde pågå kontinuerligt. Tyvärr har det varit stopp ett tag nu, trots att det ekonomiska läget i regionen borde ha påskyndat utvecklingen. Lärarlegitimation och krav på behöriga lärare i undervisningen kommer att framtvinga stängning
av små skolor. Varför ska vi inte så tidigt som möjligt utnyttja våra resurser på bästa sätt? Vi kan i alla fall inte stillatigande se på det som händer just nu. Något måste göras! Vi rektorer i 10tf<?:^^...ev.V!!^ linjen står bakom detta
Till skoldirektör Ann-Cathrin Norrevik: Vi behöver göra strukturförändringar! Vi rektorer inom Barn- och Utbildningsförvaltningen i Region Gotland vill härmed uttrycka våra synpunkter när det gäller den ekonomiska situationen för vår verksamhet. Alltfler av oss hamnar i svårhanterliga situationer som egentligen inte beror på vårt eget agerande som enskilda chefer, utan mer har sin förklaring i demografiska förutsättningar och i de politiska beslut som tas för vår verksamhet. Naturligtvis inser vi att skattemedlen är begränsade och att mycket handlar om hur vi på olika sätt som chefer kan effektivisera verksamheten, men när vi ser att de resurser vi trots allt förfogar över används fel, kan vi inget annat än att reagera. Framförallt vill vi peka på de många små skolenheter vi har. I jämförelser med andra kommuner som har cirka 200 elever per enhet, är det inte konstigt att vi med 130 elever i snitt per enhet, kostar betydligt mer per elev. Om nämnden till exempel bestämde sig för att stänga ett antal mindre skolenheter, så att vi också hade 200 elever i snitt per skola, skulle förutsättningarna att forma fungerande organisationer öka avsevärt. Det är inte heller längre bara en isolerad F-6-problematik. Flera av våra 7-9-verksamheter är utsatta för en rad förutsättningar som påverkar situationen negativt. Sedan tidigare har skolor på landsbygden hanterat kraftiga elevminskningar på grund av befolkningsutvecklingen. Yngre lärare har blivit övertaliga på dessa ställen, medan äldre erfarna gått i pension. Personalomsättningen har därför varit onaturligt hög. Elever har varit missnöjda och ibland bytt till större skolor, vilket påskyndat förloppet. Vidare har de skärpta reglerna för lärarbehörigheter redan resulterat i att lärare tvingats undervisa på mer än en skolenhet, vilket försämrat möjligheterna till ett bra elevsocialt arbete. Nu märker vi också att lärare därför söker sig till större skolor när lediga tjänster dyker upp. Detta kommer ytterligare att bidra till att dränera de mindre skolorna på kompetens. Det finns nu bara två möjligheter. Antingen får skolan ett kraftigt resurstillskott, vilket i det här läget verkar orealistiskt, eller också måste de medel som finns fördelas på ett mer ingripande sätt. Osthyvelsprincipen fungerar inte längre. Vi anser därför att vi snarast måste lämna systemet med extra stöd åt små skolenheter på de större skolornas bekostnad. Då kan vi också lägga ner små enheter utan att det med automatik uppstår nya små friskolor runt om på landsbygden. Arbetet med att göra den här strukturförändringen borde pågå kontinuerligt. Tyvärr har det varit stopp ett tag nu, trots att det ekonomiska läget i regionen borde ha påskyndat utvecklingen. Lärarlegitimation och krav på behöriga lärare i undervisningen kommer att framtvinga stängning
av små skolor. Varför ska vi inte så tidigt som möjligt utnyttja våra resurser på bästa sätt? Vi kan i alla fall inte stillatigande se på det som händer just nu. Något måste göras! Vi rektorer och förskolechefer i Södervärnslinjen står bakom detta: ' H e r a, rit. da ess o>i
Till skoldirektör Ann-Cathrin Norrevik: Vi behöver göra strukturförändringar! Vi rektorer inom Barn- och Utbildningsförvaltningen i Region Gotland vill härmed uttrycka våra synpunkter när det gäller den ekonomiska situationen för vår verksamhet. Alltfler av oss hamnar i svårhanterliga situationer som egentligen inte beror på vårt eget agerande som enskilda chefer, utan mer har sin förklaring i demografiska förutsättningar och i de politiska beslut som tas för vår verksamhet. Naturligtvis inser vi att skattemedlen är begränsade och att mycket handlar om hur vi på olika sätt som chefer kan effektivisera verksamheten, men när vi ser att de resurser vi trots allt förfogar över används fel, kan vi inget annat än att reagera. Framförallt vill vi peka på de många små skolenheter vi har. I jämförelser med andra kommuner som har cirka 200 elever per enhet, är det inte konstigt att vi med 130 elever i snitt per enhet, kostar betydligt mer per elev. Om nämnden till exempel bestämde sig för att stänga ett antal mindre skolenheter, så att vi också hade 200 elever i snitt per skola, skulle förutsättningarna att forma fungerande organisationer öka avsevärt. Det är inte heller längre bara en isolerad F-6-problematik. Flera av våra 7-9-verksamheter är utsatta för en rad förutsättningar som påverkar situationen negativt. Sedan tidigare har skolor på landsbygden hanterat kraftiga elevminskningar på grund av befolkningsutvecklingen. Yngre lärare har blivit övertaliga på dessa ställen, medan äldre erfarna gått i pension. Personalomsättningen har därför varit onaturligt hög. Elever har varit missnöjda och ibland bytt till större skolor, vilket påskyndat förloppet. Vidare har de skärpta reglerna för lärarbehörigheter redan resulterat i att lärare tvingats undervisa på mer än en skolenhet, vilket försämrat möjligheterna till ett bra elevsocialt arbete. Nu märker vi också att lärare därför söker sig till större skolor när lediga tjänster dyker upp. Detta kommer ytterligare att bidra till att dränera de mindre skolorna på kompetens. Det finns nu bara två möjligheter. Antingen får skolan ett kraftigt resurstillskott, vilket i det här läget verkar orealistiskt, eller också måste de medel som finns fördelas på ett mer ingripande sätt. Osthyvelsprincipen fungerar inte längre. Vi anser därför att vi snarast måste lämna systemet med extra stöd åt små skolenheter på de större skolornas bekostnad. Då kan vi också lägga ner små enheter utan att det med automatik uppstår nya små friskolor runt om på landsbygden. Arbetet med att göra den här strukturförändringen borde pågå kontinuerligt. Tyvärr har det varit stopp ett tag nu, trots att det ekonomiska läget i regionen borde ha påskyndat utvecklingen. Lärarlegitimation och krav på behöriga lärare i undervisningen kommer att framtvinga stängning
av små skolor. Varför ska vi inte så tidigt som möjligt utnyttja våra resurser på bästa sätt? Vi kan i alla fall inte stillatigande se på det som händer just nu. Något måste göras! Vi rektorer i.r."...:.:..r/..^!^?...- linjen står bakom detta: j o ^
Till skoldirektör Ann-Cathrin Norrevik: REGION GOTLAND BARN- OCH UTBILDNINGSFÖRVALTNINGEN 20lf "H~ f O Vi behöver göra strukturförändringar! Vi rektorer och förskolechefer inom Barn- och Utbildningsförvaltningen i Region Gotland vill härmed uttrycka våra synpunkter när det gäller den ekonomiska situationen för vår verksamhet. Alltfler av oss hamnar i svårhanterliga situationer som egentligen inte beror på vårt eget agerande som enskilda chefer, utan mer har sin förklaring i demografiska förutsättningar och i de politiska beslut som tas för vår verksamhet. Naturligtvis inser vi att skattemedlen är begränsade och att mycket handlar om hur vi på olika sätt som chefer kan effektivisera verksamheten, men när vi ser att de resurser vi trots allt förfogar över används fel, kan vi inget annat än att reagera. Framförallt vill vi peka på de många små skolenheter vi har. I jämförelser med andra kommuner som har cirka 200 elever per enhet, är det inte konstigt att vi med 130 elever i snitt per enhet, kostar betydligt mer per elev. Om nämnden till exempel bestämde sig för att stänga ett antal mindre skolenheter, så att vi också hade 200 elever i snitt per skola, skulle förutsättningarna att forma fungerande organisationer öka avsevärt. Det är inte heller längre bara en isolerad F-6-problematik. Flera av våra 7-9-verksamheter är utsatta för en rad förutsättningar som påverkar situationen negativt. Sedan tidigare har skolor på landsbygden hanterat kraftiga elevminskningar på grund av befolkningsutvecklingen. Yngre lärare har blivit övertaliga på dessa ställen, medan äldre erfarna gått i pension. Personalomsättningen har därför varit onaturligt hög. Elever har varit missnöjda och ibland bytt till större skolor, vilket påskyndat förloppet. Vidare har de skärpta reglerna för lärarbehörigheter redan resulterat i att lärare tvingats undervisa på mer än en skolenhet, vilket försämrat möjligheterna till ett bra elevsocialt arbete. Nu märker vi också att lärare därför söker sig till större skolor när lediga tjänster dyker upp. Detta kommer ytterligare att bidra till att dränera de mindre skolorna på kompetens. Det finns nu bara två möjligheter. Antingen får skolan ett kraftigt resurstillskott, vilket i det här läget verkar orealistiskt, eller också måste de medel som finns fördelas på ett mer ingripande sätt. Osthyvelsprincipen fungerar inte längre. Vi anser därför att vi snarast måste lämna systemet med extra stöd åt små skolenheter på de större skolornas bekostnad. Då kan vi också lägga ner små enheter utan att det med automatik uppstår nya små friskolor runt om på landsbygden. Arbetet med att göra den här strukturförändringen borde pågå kontinuerligt. Tyvärr har det varit stopp ett tag nu, trots att det ekonomiska läget i regionen borde ha påskyndat utvecklingen. Lärarlegitimation och krav på behöriga lärare i undervisningen kommer att framtvinga stängning
-> av små skolor. Varför ska vi inte så tidigt som möjligt utnyttja våra resurser på bästa sätt? Vi kan i alla fall inte stillatigande se på det som händer just nu. Något måste göras! Vi rektorer i Srrf...Y..V.."r..'..!.%..- linjen står bakom detta: UN».
SVERIGES SKOLLEDARFÖRBUND Till skoldirektör Ann-Cathrin Norrevik: Vi behöver göra strukturförändringar! Vi rektorer inom Barn- och Utbildningsförvaltningen i Region Gotland vill härmed uttrycka våra synpunkter när det gäller den ekonomiska situationen för vår verksamhet. Alltfler av oss hamnar i svårhanterliga situationer som egentligen inte beror på vårt eget agerande som enskilda chefer, utan mer har sin förklaring i demografiska förutsättningar och i de politiska beslut som tas för vår verksamhet. Naturligtvis inser vi att skattemedlen är begränsade och att mycket handlar om hur vi på olika sätt som chefer kan effektivisera verksamheten, men när vi ser att de resurser vi trots allt förfogar över används fel, kan vi inget annat än att reagera. Framförallt vill vi peka på de många små skolenheter vi har. I jämförelser med andra kommuner som har cirka 200 elever per enhet, är det inte konstigt att vi med 130 elever i snitt per enhet, kostar betydligt mer per elev. Om nämnden till exempel bestämde sig för att stänga ett antal mindre skolenheter, så att vi också hade 200 elever i snitt per skola, skulle förutsättningarna att forma fungerande organisationer öka avsevärt. Det är inte heller längre bara en isolerad F-6-problematik. Flera av våra 7-9-verksamheter är utsatta för en rad förutsättningar som påverkar situationen negativt. Sedan tidigare har skolor på landsbygden hanterat kraftiga elevminskningar på grund av befolkningsutvecklingen. Yngre lärare har blivit övertaliga på dessa ställen, medan äldre erfarna gått i pension. Personalomsättningen har därför varit onaturligt hög. Elever har varit missnöjda och ibland bytt till större skolor, vilket påskyndat förloppet. Vidare har de skärpta reglerna för lärarbehörigheter redan resulterat i att lärare tvingats undervisa på mer än en skolenhet, vilket försämrat möjligheterna till ett bra elevsocialt arbete. Nu märker vi också att lärare därför söker sig till större skolor när lediga tjänster dyker upp. Detta kommer ytterligare att bidra till att dränera de mindre skolorna på kompetens. SVERIGES SKOLLEDARFÖRBUND VASAGATAN 48 -BOX 3266 103 65 STOCKHOLM -TELEFON 08-567 062 00 -TELEFAX 08-567 062 99 ORG.NR. 802003-0626 -STYRELSENS SÄTE STOCKHOLM INFO@SKOLLEDARNA.SE -WWW.SKOLLEDARNA.SE
SVERIGES SKOLLEDARFÖRBUND Det finns nu bara två möjligheter. Antingen får skolan ett kraftigt resurstillskott, vilket i det här läget verkar orealistiskt, eller också måste de medel som finns fördelas på ett mer ingripande sätt. Osthyvelsprincipen fungerar inte längre. Vi anser därför att vi snarast måste lämna systemet med extra stöd åt små skolenheter på de större skolornas bekostnad. Då kan vi också lägga ner små enheter utan att det med automatik uppstår nya små friskolor runt om på landsbygden. Arbetet med att göra den här strukturförändringen borde pågå kontinuerligt. Tyvärr har det varit stopp ett tag nu, trots att det ekonomiska läget i regionen borde ha påskyndat utvecklingen. Lärarlegitimation och krav på behöriga lärare i undervisningen kommer att framtvinga stängning av små skolor. Varför ska vi inte så tidigt som möjligt utnyttja våra resurser på bästa sätt? Vi kan i alla fall inte stillatigande se på det som händer just nu. Något måste göras! Vi i styrelsen i Sveriges Skolledarförbund Gotlandsdistriktet står bakom detta: 2(2)
Till skoldirektör Ann-Cathrin Norrevik: Vi behöver göra strukturförändringar! Vi rektorer inom Barn- och Utbildningsförvaltningen i Region Gotland vill härmed uttrycka våra synpunkter när det gäller den ekonomiska situationen för vår verksamhet. Alltfler av oss hamnar i svårhanterliga situationer som egentligen inte beror på vårt eget agerande som enskilda chefer, utan mer har sin förklaring i demografiska förutsättningar och i de politiska beslut som tas för vår verksamhet. Naturligtvis inser vi att skattemedlen är begränsade och att mycket handlar om hur vi på olika sätt som chefer kan effektivisera verksamheten, men när vi ser att de resurser vi trots allt förfogar över används fel, kan vi inget annat än att reagera. Framförallt vill vi peka på de många små skolenheter vi har. I jämförelser med andra kommuner som har cirka 200 elever per enhet, är det inte konstigt att vi med 130 elever i snitt per enhet, kostar betydligt mer per elev. Om nämnden till exempel bestämde sig för att stänga ett antal mindre skolenheter, så att vi också hade 200 elever i snitt per skola, skulle förutsättningarna att forma fungerande organisationer öka avsevärt. Det är inte heller längre bara en isolerad F-6-problematik. Flera av våra 7-9-verksamheter är utsatta för en rad förutsättningar som påverkar situationen negativt. Sedan tidigare har skolor på landsbygden hanterat kraftiga elevminskningar på grund av befolkningsutvecklingen. Yngre lärare har blivit övertaliga på dessa ställen, medan äldre erfarna gått i pension. Personalomsättningen har därför varit onaturligt hög. Elever har varit missnöjda och ibland bytt till större skolor, vilket påskyndat förloppet. Vidare har de skärpta reglerna för lärarbehörigheter redan resulterat i att lärare tvingats undervisa på mer än en skolenhet, vilket försämrat möjligheterna till ett bra elevsocialt arbete. Nu märker vi också att lärare därför söker sig till större skolor när lediga tjänster dyker upp. Detta kommer ytterligare att bidra till att dränera de mindre skolorna på kompetens. Det finns nu bara två möjligheter. Antingen får skolan ett kraftigt resurstillskott, vilket i det här läget verkar orealistiskt, eller också måste de medel som finns fördelas på ett mer ingripande sätt. Osthyvelsprincipen fungerar inte längre. Vi anser därför att vi snarast måste lämna systemet med extra stöd åt små skolenheter på de större skolornas bekostnad. Då kan vi också lägga ner små enheter utan att det med automatik uppstår nya små friskolor runt om på landsbygden. Arbetet med att göra den här strukturförändringen borde pågå kontinuerligt. Tyvärr har det varit stopp ett tag nu, trots att det ekonomiska läget i regionen borde ha påskyndat utvecklingen. Lärarlegitimation och krav på behöriga lärare i undervisningen kommer att framtvinga stängning
av små skolor. Varför ska vi inte så tidigt som möjligt utnyttja våra resurser på bästa sätt? Vi kan i alla fall inte stillatigande se på det som händer just nu. Något måste göras! Vi rektorer i J.\~Y...L.^..- Ä- linlen linjen står bakom detta: r