Tuffa tag på första SM i rullstolsinnebandy

nr 1-2013 årgång 41 Tuffa tag på första SM i rullstolsinnebandy Porträttet Anna-Carin Ahlquist Malmö Open vill bli större Handikappidrottens huvudsponsorer Anders Olsson satsar på vinteridrotterna 1

Photo credits: LUZIR Get in the Game! Utvecklad för basket- och tennisspelare är Invacare Top End PSSBB det självklara valet för dig som siktar på det bästa! Invacare Top End PSSBB är även perfekt för idrottsklubbar då den med enkla inställningar kan anpassas för flera olika spelare. www.invacare.se 2

Innehåll HANDIKAPPIDROTT Porträttet: Anna-Carin Ahlqvist 4 Anders Olsson satsar på vinteridrotter 12 Malmö Open: En av världens största tävlingar 20 Elhockey en lagidrott med fart 24 SM i rullstolsinnebandy: Ensam tjej på innebandyplanen 30 Special Olympics World Winter Games: Imponerande prestationer i Sydkorea 36 Distrikten inspirerade av SISU 40 Aktuellt 48 Lättläst 52 Krönika 55 På gång 57 Arrangemang och trender Ett nytt år och en massa spännande arrangemang som väntar och redan har två riktigt stora avverkats, Special Olympics World Winter Games i Sydkorea samt Malmö Open på lite närmare håll. Båda är viktiga mötesplatser för idrottsutbyte där aktiva får möjlighet att tävla mot andra. Detta är ytterligare bra exempel på stora och viktiga evenemang där vår idrott verkligen synliggörs. Riktigt roligt och ett stort tack till våra hjältar i World Winter Games-truppen och till alla som jobbar med att ska skapa tävlingstillfällen både lokalt och nationellt. Frågan är dock hur vi använder detta för att fånga upp nya intresserade till vår verksamhet? Kan vi ta emot fler och vad behöver vi göra för att utvecklas ytterligare? Under januari samlades förbundsstyrelsen, distriktsordföranden och konsulter för att diskutera framtiden och fick då möjlighet att ta del av en omvärldsanalys som gjorts inom ramen för RF:s utvecklingsprojekt Framtidens förening och vilka trender man ser. Frågan är hur det ser ut för oss inom vårt förbund? Följer vi de allmänna trenderna eller behöver vi tänka och agera på annat sätt för att utvecklas? Allas inspel är viktiga för att vi inom förbundet ska kunna besluta om en bra verksamhetsinriktning för de kommande åren vid vårt Förbundsmöte i början av maj. Ta till vara möjligheten att diskutera det på föreningens och distriktets årsmöte under våren och gör ett medskick till era ombud, för vi har stora möjligheter om vi tillsammans väljer rätt väg. Torsten Karlsson Förbundsordförande Handikappidrott nummer 1 2013 årgång 41 Svenska Handikappidrottsförbundet Idrottens Hus, 114 73 Stockholm www.handikappidrott.se Redaktion: Redaktör Martin Nauclér 070-606 16 86 Redaktionssekreterare Ann Eriksson I detta nummer: Skribenter Maria Leijonhielm Gunilla Nauclér Tomas Tirén Henrik Hjelmberg Ann Eriksson Martin Nauclér Anders Nilsson Krönikör Lars Löfström Teckning Mattias Häggström Fotografer Martin Nauclér där inget annat anges Henrik Hjelmberg Anders Nilsson Tidningen Handikappidrott Sigma Havregatan 7 118 59 Stockholm Tel/fax: 08-640 29 69 handikappidrott@sigmaforlag.se Grafisk form Johanna Lagerström, Sigma Media Omslagsbild Martin Nauclér Prenumerationer/adressändringar Carina Forslund Tel: 08-699 62 59 Fax. 08-699 62 74 carina.forslund@shif.rf.se Ansvarig utgivare Torsten Karlsson Prenumerationspris Medlemmar: 100 kronor per helår Icke medlemmar: 250 kronor per helår Avgifterna gäller även för taltidning Prenumerationsavgiften betalas till postgiro: 100 75 99-2 (märk talongen med namn och adress) Annonser LRK Media AB Hulda Lindgrens gata 8 421 31 Västra Frölunda info@handikappidrott.net bankgiro: 443-7695 Tryck Lindgren & söner AB 3

Porträttet Anna-Carin Ahlquist Utmaning och engagemang Anna-Carins ledord En toppstrid mellan elitidrottare handlar sällan om fysiskt eller tekniskt övertag, utan om en mental förmåga att i varje ögonblick vara helt fokuserad i nuet. Att Anna-Carin Ahlquist inte klarade det mentala trycket i Paralympics i Kina 2008, är inte konstigt. Hon hade bara spelat bordtennis i två år. I London 2012, visade hon att hon hade utvecklats till en fullfjädrad elitidrottare. Då blev det guldmedalj. Jag gick helt in i fokuseringsbubblan och minns inget från själva matchen, säger hon. Minnet börjar återvända när jag gör ärevarvet, ser lagkamraternas och familjens glädje och hör publikens jubel. Vi hade lyckats! Anna-Carin hade än en gång kommit igen. Hon är så gott som född med en pingisracket i handen. Hennes bordtennisspelande pappa inspirerade inte bara henne och hennes storebror utan de flesta ungarna i Hisings Backa i Göteborg. Om det inte hade varit för att hon när hon var elva fick så ont i benen att hon tvingades sluta träna, skulle hon kanske ha blivit en pingisstjärna redan då. Ingen visste vad det var, men jag hade så ont, så att jag måste använda kryckor, säger hon. Det är klart att det var jättejobbigt, men hela tiden tänkte jag att jag skulle komma igen när jag hade blivit frisk. Anna-Carin får ett ovärderligt stöd av sin familj. Jag är tacksam över att jag hann flytta hemifrån och leva ett eget liv innan jag blev sjuk. Nu när jag är beroende av dem igen, möts vi som vuxna människor. Beredd ta upp kampen Att hon inte skulle bli helt återställd föresvävade henne aldrig och när hon var 13 var hon beredd att ta upp kampen. Men två år är en lång tid när man är barn att komma ikapp de jämnåriga medspelarna visade sig omöjligt. Då slutade jag jag är lite av allt eller inget. Det fick bli fotboll och basket istället. Jag höll inte i en racket på 23 år. Om jag inte hade blivit sjuk i MS hade jag kanske aldrig gjort det, jag var så upptagen med annat. Utmaning och engagemang är ledord i Anna-Carins liv. Efter gymnasiet blev det några år på reseledarskola, reseledare på Mallorca, jobb på Stena Line och skidåkning i Frankrike, innan hon började på kulturvetarlinjen vid Göteborgs universitet. Att bara fem procent av de som gick ut utbildningen fick jobb, avskräckte mig inte alls. Det var ju inom kulturen och konsten jag hade mitt hjärta, säger hon. Själv kallar hon det tur, men bara tur räcker rimligtvis inte för att direkt efter examen få anställning på Göteborgs anrika auktionsverk. Snart hade hon blivit ansvarig för den dagliga driften. Jag älskade mitt jobb, de gamla vackra föremålen, att varje dag få lära mig något nytt. Min dröm var att en dag öppna ett eget auktionsverk inriktat på Nautica. Bara något år innan jag blev sjuk fick jag ansvara för en egen auktion med marina antika föremål. Samhörighet med havet Anna-Carin har alltid känt samhörighet med havet. Hon och hennes dåvarande sambo, som var sjökapten, seglade tillsammans så fort det gavs tillfälle. De hade varit ett par sedan 20-årsål- 4

5

Det är klart att jag önskar att jag en dag ska kunna gå igen, men mitt liv i stort har en högre kvalité idag än när jag trodde att jag var odödlig. Sjukdomen gav mig en andra chans att ta vara på livet. Anna-Carin Ahlquist Ålder: 40 Bor: lägenhet i Haga, Göteborg dern, nu tio år senare drömde de om hus och båt, barn och hund. Men lever man med en sjökapten har man oundvikligen ensamansvar för barnen månader i sträck och så ville inte Anna-Carin ha det. Sambon ville lika lite som hon göra avkall på karriären. Till sist var det hon som tog det avgörande steget till separationen. Sommaren 2002 flyttade hon till en liten andrahandslägenhet. Några månader dessförinnan hade hon plötsligt förlorat känseln i benen. Det skulle ta ett helt år, innan hon fick rätt diagnos: sekundär progressiv MS, där förloppet inte kan hejdas med bromsmediciner. Nu fick hon istället veta att hon hade en inflammation i ryggmärgen, som hon tog för givet skulle gå över. Men även om hon inte oroade sig för att benen inte bar, var det mycket i livet som blev besvärligt, inte minst det fysiskt krävande arbetet på auktionsverket. Hon övergick alltmer till administrativa uppgifter. Efter ett halvår sa hon upp sig. Om jag skulle hålla på med administration så ville jag göra det på en arbetsplats där jag inte omgavs av föremål jag ville ta på, krypa under och lyfta, vrida och vända på. Men det var minst sagt korkat att jag inte sjukskrev mig i stället för att sluta. Yrke: Kanslichef på halvtid vid Göteborgs Handikappidrottsförbund Idrott: Bordtennisspelare Klubb: BTK Linné Grenar: Individuellt, lag Klass: 3 (4-5, lag) Funktionsnedsättning: MS Meriter: VM 2010 2:a lag, EM 2011 1:a 2007 3:a lag, Paralympics 2012 1:a, 2:a lag Fattde ingenting I mars 2003 fick Anna-Carin träffa en ny läkare som när hon hade gått igenom journalen lyfte blicken och frågade: Hur är det med din MS? Jag fattade absolut ingenting och sa att jag inte hade MS utan en inflammation i ryggmärgen som skulle gå över. Sen bröt jag ihop. När hon hade samlat sig så hon kunde ta sig till sin bil åkte hon ut till havet. Med avstängd mobil satt hon i timmar på en klippa och tittade ut över vattnet med tårarna rinnande nerför kinderna. Fram emot kvällen åkte hon hem till sin lägenhet och messade sina oroliga föräldrar att hon inte ville ha besök. Till och med pappa, som annars 6

7

De människor som Anna-Carin lärde känna inom handikappidrotten blev hennes förebilder. Nu är det hennes tur att inge hopp och visa att allt är möjligt. handlar efter sitt eget huvud, förstod att det var läge att lyda, säger hon. Jag behövde vara ensam. Den första tiden efter beskedet har Anna-Carin inga klara minnen från, mer än att hon envist och desperat låtsades att allt snart skulle bli som vanligt. Hon släpade sig fram på kryckor i färger som matchade skor och handväska. Hon flyttade till en vindsvåning i etage utan hiss. Finare fanns inte om man kunde gå. När jag hade tvättstugan fick jag vänta i källaren tills på kvällen, då pappa kunde komma och bära upp mig och tvätten. Det var rena vansinnet! Höll sig inomhus Mest höll hon sig inomhus. Den stora skräcken var att stöta ihop med gamla kunder från auktionsverket. Om någon i det läget hade sagt att hon inom några år skulle vara en harmonisk kvinna med ett rikt liv, som dessutom hade fått en paralympisk guldmedalj runt halsen, skulle hon ha tagit det som ett hån. Efter några månader insåg jag i alla fall att jag hade ett val. Antingen kunde jag ta itu med livet, eller så kunde jag lägga mig ner och dö. Men utan min familj och min psykolog, som jag kom att ha kontakt med i sex år, förstår jag inte hur jag hade klarat den första tiden. Den största och avgörande utmaningen var att skaffa en ny vuxenidentitet. Vem var hon om hon inte var den framgångsrika vackra kvinnan i kostym och högklackat som delade sin tid mellan jobb, fester, middagar och segling? Det var som att bli vuxen en andra gång. Den här gången valde jag konsekvent kvalité framför kvantitet. Det som bara var glam och fest tackade jag nej till, min vänkrets blev mindre, men tätare. Det var som att bli vuxen en andra gång. Den här gången valde jag konsekvent kvalité framför kvantitet. heten är sparsmakat möblerad, konsten på väggarna noga utvald. På hallbordet finns förutom en liten bunt med Bahamasdollar från en semesterresa, ett foto av Anna-Carins tvåårige gudson. Min stora förlust i livet är att jag inte har egna barn, säger hon. Men jag kan inte ångra mina val, eftersom jag har gjort dem på de premisser som har Ångrar inte sina val Vindsvåningen utan hiss, byttes till en handikappanpassad lägenhet med hiss. Det är där vi träffas idag. Lägenfunnits i livet just då. Runt mig finns ändå många barn, fem gudbarn till exempel. Jag har ett mycket bra liv. Det är länge sedan hon slutade våndas över att behöva sitta i rullstol. Till en början övade hon sig på att visa sig offentligt på parkeringsplatsen vid Torps köpcentrum en timmes bilväg från Göteborg. Där riskerade hon inte att bli igenkänd. 2005 stod hon inför ett nytt val. Försäkringskassan ville sjukpensionera henne. Damen som skulle utvärdera mig var övertygad om att jag inte skulle kunna gå tillbaka till arbetslivet. Men när jag hade gått på en akvarellkurs för att bevisa vad jag kunde, var hon inte lika säker längre. Samma kompetens Anna-Carin fick kontakt med Auktionskompaniet, där hon började arbetspröva. Det gick så bra så att hon snart hade en administrativ halvtidstjänst. Innan jag började var jag livrädd för att de skulle döma mig, tycka synd om mig, tro att jag inte var någon att räkna med. Men alla såg mig som Anna-Carin med samma kompetens som innan jag blev sjuk. Sorgearbetet hade tagit drygt två år, men nu var hon tillbaka med full kraft. När livet på nytt kändes värdefullt var det dags att återuppta den fysiska träningen som alltid hade varit viktig för Anna-Carin. Att hon valde bordtennis föll sig naturligt. Pappa och mamma följde med till den första träningen. Jag glömmer det aldrig! Hallen var full av barn, ungdomar och vuxna med olika funktionsnedsättningar. Det sprudlade av engagemang, kämparanda och glädje. Känslan av att allt var möjligt var mäktig. När hennes pappa lyfte in henne i bilen efter träningen var hon genomsvettig och lycklig. Det kändes som hon hade kommit hem igen, slagen hade 8

Jag kan fortfarande gråta när jag tänker på hur jag från min plats högst upp på prispallen, såg den svenska flaggan och hörde nationalsången. Vi hade jobbat enormt mycket. Och vi hade lyckats! suttit som gjutna, trots att hon inte hade spelat på 23 år. Mångdubbelt mer Från början hade hon tänkt träna på motionsnivå två gånger i veckan, men det blev mångdubbelt mer. När hennes lagkamrater skojade om att hon var ett landslagsämne, skrattade hon bara. Men när dåvarande landslagstränaren Roger Edeflod dök upp efter ett träningspass, blev skojet allvar. När han sa att jag måste ställa in påskmiddagen med familjen för att jag skulle på landslagsläger, undrade jag om han drev med mig. Men det gjorde han inte. Resten är, som det heter, historia. Nästa år är det dags för VM i Kina. I Beijing 2008 tappade jag fokus för att jag var rädd att förlora. Då var jag fortfarande livrädd inför varje match och spelade ojämnt. Med hjälp av min idrottspsykolog och mental träning har jag lärt mig att fokusera och att gå in för att vinna. Det är den avgörande skillnaden. Fixera med hundbandage När handleden plötsligt gav vika under en tävling för två år sedan, verkade de ett tag som om slaget var förlorat. Men skam den som ger sig. Hennes pappa kom på att handen och racketen kunde fixeras med hjälp av hundbandage. Det finns olika sorter, rosa med hjärtan är bäst, upplyser Anna-Carin och fyrar av ett jätteskratt. Med den progressiva sjukdomen är det som det är. Idag har hon ingen känsel nedanför midjan och inte heller i höger hand och arm. Att i alla livslägen fokusera på möjligheter och inte på begränsningar är idag ett självklart val. Om jag en dag slutar med bordtennis, så är jag ganska säker på att jag kommer hitta något annat att engagera mig i. Jag är en sådan typ av människa. Text: Maria Lejonhielm 9

På grund av att det uppstått förändringar i de praktiska förutsättningarna för att arrangera Förbundsmötet 2013 i Visby har SHIF/ SPK s Förbundsstyrelse beslutat att Förbundsmötet 4-5 maj 2013 flyttas från Gotland till Stockholm. Arrangörskapet kommer att hanteras av SHIF/SPK centralt genom förbundskansliet. Kallelse till Förbundsmöte I enlighet med Svenska Handikappidrottsförbundets och Sveriges Paralympiska Kommittés stadgar kallas härmed förbundets specialidrottsdistriktsförbund till ordinarie förbundsmöte på Kistamässan, Stockholm den 4-5 maj 2013. Vad som gäller i tillämpliga delar för förbundsmötet framgår av förbundets stadgar, kapitel II. Närmare information om lokaler, tider och handlingar kommer att sändas ut efter hand och även finnas på förbundets hemsida www.handikappidrott.se. Förbundsstyrelsen hälsar alla ombud samt övriga intresserade välkomna till förbundsmötet i Stockholm 2013. Svenska Handikappidrottsförbundet och Sveriges Paralympiska Kommitté Torsten Karlsson Förbundsordförande 10

BEVILJAT TILLSTÅND ATT CERTIFIERAD BEDRIVA PERSONLIG ASSISTANS friheten att leva ditt liv. GRÖN För dig som bedriver assistans i egen regi och endast vill anlita vårt lönekontor ORANGE För er föräldrar som assisterar era barn utan utomstående assistenter RÖD För dig som vill samordna din egen assistansinsats utan att behöva bedriva egen verksamhet LILA För dig som vill överlåta hela din assistans åt din assistansanordnare www.omniaab.se info@omniaab.se 08-442 34 57 11

Anders Olsson om livet efter Paralympics: Han satsar på Simmaren Anders Olsson är Sveriges mest kända sitskiåkare med sitt fantastiska rekord på 6.42.49 på Vasaloppet/Öppet spår 2012. Jag har fått en förfrågan av SHIF:s ansvarige för vinteridrotterna och han undrade om jag skulle kunna tänka mig att göra en seriös satsning på sitskiåkning. Det skulle ge idrotten den förebild som saknas idag, berättar Anders. Han vill gärna satsa på något nytt och han tycker dessutom att sitskiåkning är utmärkt konditionsträning och nappade därför på förslaget. Tidigare har min sitskiträning varit inriktad på Vasaloppet och målet har varit att komma under sex timmar. En riktig satsning på skidåkning i de kortare distranserna är en helt annan utmaning. Sitski är den överlägset största klassen i världen när det gäller vinteridrotter, men i Sverige lyser sitskiåkarna med sin frånvaro. Anders tycker att det är dags att fler lockas till sitskiåkningen. Förutom att det är en överlägsen konditionsträning är det också en mycket bra balansträning. Att utnyttja sitskin maximalt beroende på vilket handikapp man har är en inspirerande utmaning, tycker Anders. Men för att få igång sitskiåkare måste intresset väckas och det måste finnas bra sitskikälkar. Intresset har ökat Min gode vän Roger Andersson är svetsare och han har hjälpt mig att göra en kälke som är ställbar. "Varför ska den vara ställbar? " undrade Roger och jag förklarade att vi kommer att ta hit personer som ska sätta sig i den och testa den i skidspåret. Den fungerar som Anders Olsson i sin gamla skidkälke. 12

vinteridrotterna 13

Anders förbättrade sin tid på Vasaloppet med mer än tre timmar i sin nya kälke en prototyp och vi gör kälken precis som åkaren vill ha den. Nästa åkare får sin specialinställning och på så sätt behöver vi bara göra en sorts kälke. Den kälke som Invacare gjorde till mig är i titan och kostade ca trettiotusen att framställa. De vi gör i dag i rostfritt stål ligger på omkring tiotusen. De är bara marginellt tyngre än titankälkarna. Anders tycker sig märka att intresset för sitski har ökat och han har hjälpt flera handikappade i Värmland att börja med sitskiåkning. För några år sedan köpte Sabina Johansson, som bor ganska nära mig, min gamla kälke. När vi var och körde i tunneln i Torsby såg jag att hon var väldigt stel. Jag föreslog att hon skulle testa min kälke. Hon var tveksam men när hon kom tillbaka log hon brett och konstaterade att: "Det här var annorlunda!". Vi beslöt att bygger en likadan kälke till Sabina. Julia Johansson, 16 år från Torsby, är en lovande bordtennisspelare och henne har vi lovat att ta fram en lämplig kälke till. Andreas Nilsson från Filipstad rasade ner från ett tak och bröt ryggen, när han höll på att utbilda sig till plåtslagare. Han har också en kälke tillverkad av Roger. Anders och Aron Andersson ska utmana mig i årets Vasalopp har de sagt i alla fall, skrattar Anders. Fortfarande stor lust Betyder den här satsningen på sitskiåkningen att Anders har gett upp simningen? Är det rimligt att satsa på en ny karriär i din ålder, frågar jag Anders. Jag har fortfarande en stor lust och jag tycker om att prova nya saker. Får jag bara bort problemen med nerver som ligger i kläm i axeln kommer jag att vara med i världstoppen i simning på längre distanser ett tag till. Jag tror att jag kan delta i Rio om jag bara kan träna på ett vettigt sätt, för lusten och drivkraften finns. Skidåkningen är en gynnsammare träning för mig. Jag är väldigt stark så länge som jag jobbar med armarna in mot kroppen och det är precis vad jag gör när jag åker skidor. Om jag blir av med axelproblemet tror jag att jag kan överraska de flesta. Triathlon i Rio Triathlon ska vara med i Rio för första gången. Det är min dröm att vara med där och det var Triathlon som jag höll på med innan jag blev handikappad. Jag tror att jag skulle kunna simma 400m fritt också eftersom jag måste fortsätta med simträningen. Simningen ingår i triatlonsatsningen. Mitt problem är rullstolsåkningen. Jag har alldeles för dålig teknik. Jag ska prova ut en ny stol i Florida i maj och det kanske kan hjälpa. Anders säger att man måste pröva på lite tokigheter för att synas som handikappidrottare. Vi kommer aldrig att få folk till våra idrotter annars, hävdar han bestämt. Det är framför allt när vi syns på vanliga och ovanliga tävlingar som Vansbrosimningen, Vasaloppet, Stockholm maraton, Ironman, och Alcatrazsimningen som vi får andra handikappade att haja till och kanske lockar dem att prova på. Kan han, så kan jag. Efter mitt förra vasalopp tror jag att allt motstånd mot att inte låta sitskiåkare åka Vasaloppet är borta. Arrangörerna för loppet önskade i alla fall mig välkommen tillbaka. Ironman i Canada Som sommaridrott kommer Anders att satsa på Triathlon. Jag försöker att få komma med på Ironman i Canada men har inte fått något svar ännu. 15 juli starar Anders sitt 30 mil långa Klarälvslopp för att försök få pengar till en camp för personer som har råkat ut för en olycka. Jag ska försöka att sälja in meter för meter av Klarälven och pengarna ska gå direkt till projektet "Camp Järnmannen". Men hur har det då gått med skidåkningen? Anders har varit på tävlingar i Finland och klassificerat sig. Han passade på att testa på att tävla två millopp och en stafett. Det var en nyttig erfarenhet att komma långt ner på resultatlistan, tycker i alla fall hans fru Annika. 22:a plats i ett lopp med 25 startande men Anders tror att om han bara får komma i gång med träningen ska det nog gå bättre. I mitt tredje lopp på lika många dagar tog jag in en minut på ledaren! Text: Martin Nauclér (2007 förbjöds den norske sitskiåkaren Ole Herman Rønnevig att delta i Vasaloppet. Arrangörerna hävdade att det var för farligt eftersom han kunde träffas av de andra åkarnas stavspetsar.) 14

ELECTROLUX DISTRIPARTS AB 562 80 NORRAHAMMAR Telefon 036-31 80 00 GÖHLINS Verktyg & Maskin AB Box 502 335 28 Gnosjö Tel.0370-33 15 00 Västra Vallgatan 11 432 45 Varberg www.heimroths.se 15

Vänliga Varor butik i din närhet 046-70 61 70 Barsebäcksv. 60, Löddeköpinge Välkomna! GUSTAFSKORV AB Backa 50 783 95 Gustafs Tel: 0243-79 35 44 www.gustafskorv.se Specialfirma i transmissioner Box 3100, 550 03 JÖNKÖPING Tel. 036-34 42 00 Tel. 036-34 42 80 16

VEINGE BETONG AB Vessinge 104, 312 94 Laholm Tel. 0430-183 75 Telefax. 0430-183 78 17

Ett EN 17025 av SWEDAC ackrediterat laboratorium Norderns snabbaste och billigaste ackrediterade lab? Bråttomt? Metallanalyser, mm? Svar samma dag som provet kommer! Med snabba supermoderna utrustningar, dubblerade för hög tillgänglighet. RING/skicka till DLAB D-LAB DEGERFORS LABORATORIUM AB Box 54, 693 21 Degerfors Telefon 0586-474 06, 0586-427 20, Fax 0586-470 05 sebackman@degerforslab.se www.degerforslab.se 18

Sveriges största företag inom personlig assistans. Och du bestämmer allt. Ända sedan starten har vi arbetat efter en ledstjärna. Att alla har rätten till ett bra liv. Hur det ser ut vet bara du. Och hur vi bäst kan hjälpa till att förverkliga det. Så självfallet är det du som är kund hos Humana som bestämmer. Och det gäller det mesta som har med dig och din assistans att göra. Uppenbarligen är det något som uppskattas. Annars hade vi nog inte blivit störst i landet. Så vill du också bestämma över Sveriges största företag inom personlig assistans, känn dig varmt välkommen. Gå gärna in på www.humana.se och läs mer om oss eller ring 020-303100. 19

Malmö Open är en av världens största tävlingar "Vi vill Malmö Open 2007 Goalball 20

bli ännu större" Malmö Open är en av världens största tävlingar inom handikappidrotten. Andra helgen i februari samlas drygt 2000 deltagare från 15 nationer för att tävla i tolv olika idrotter. Årets upplaga av Malmö Open är den 37:e i ordningen. Vi vill bli ännu större, berättar Tomas Jönsson från arrangerande FIFH i Malmö. Våra visioner är att anordna konferenser och konserter i anslutning till Malmö Open. Vi arbetar med stora idrottstävlingar som Paralympics och Vasaloppet som förebild. Malmö Open ska vara mer än bara ett idrottsevenemang. FIFH ( Föreningen Idrott För Han- 21

Vi sysselsätter cirka 400 frivilliga dessa tre dagar i februari. mö Open och kommunen är en stor sponsor av tävlingen. Vårt största problem är att tävlingen är så utspridd geografiskt sett över staden. Varken deltagarna eller publiken får ett helhetsgrepp. Känslan av att allt hör ihop saknas men FIFH:s och Malmö stads ambition är att vi ska kunna samla så mycket som möjligt av tävlingen inom ett område. Många av Malmös hallar är gamla och slitna och förhoppningsvis kommer det att byggas nya arenor. En annan idé vi har för att förstärka samhörighetskänslan är, berättar Thomas Jönsson, att hitta ett stort finalevent. Thomas Jönsson dikappade) bildades 1956 av läkaren Jochum Löfberg, som åkte till Tyskland för att se hur de där arbetade med idrott som rehabilitering för krigsinvalider. Han förde med sig dessa idéer hem och startade Malmökommittén Idrott för handikappade och åldringar. År 1999 fick FIFH egna lokaler på Pildammsvägen i centrala Malmö och föreningen växte snabbt. 25 anställda och 40 ledare sköter nu verksamheten och i huset råder en febril aktivitet hela dagarna. Det krävs naturligtvis mycket arbete och en noggrann planering för att kunna genomföra en sådan stor tävling som Malmö Open. Ledningsgruppen består av FIFH:s ordförande Gertrud Hansson, Helen Linde, Peter Nilsson, Mats Linde och Thomas Jönsson. Var och en av oss ansvarar för olika team som vi har veckovisa möten med, förklarar Thomas Jönsson. Vi har också en ideell kommitté som består av grenledare för de olika idrotterna. Många av dessa har arbetat med oss i många år, t ex inom pingisen, och vår ambition är att försöka få in nytt folk medan de gamla med erfarenhet fortfarande är kvar. 400 frivilliga Redan veckan efter avslutningsceremonierna börjar uppbokningen av lokaler inför nästa års Malmö Open. I slutet av sommaren skickas inbjudan ut via hemsidan och föreningen tar emot webanmälningar från tidigt i november till början av januari. Det praktiska arbetet för att få allt att fungera under tävlingsdagarna påbörjas också flera månader i förväg. Vi sysselsätter cirka 400 frivilliga dessa tre dagar i februari, säger Thomas Jönsson. De ska ha T-shirts som måste beställas och tryckas i god tid. Det måste också finnas mat och fika till dem under tävlingsdagarna. Deltagarna ska inkvarteras och vi förhandlar med hotell här i Malmö för att de ska få så bra pris som möjligt. När Malmö Open startades vände sig FIFH till hotellen i regionen och frågade: När har ni minst beläggning? Svaret blev: Andra veckan i februari och därför las tävlingarna då. Malmö stad har många olika idrottsanläggningar som används under Mal- Marknadsförs av FIFH FIFH arbetar hårt med att marknadsföra Malmö Open och Thomas Jönsson hävdar: Utan rekryteringsarbete blir det ingen stor tävling. Vi är alla aktiva ambassadörer för Malmö Open och vi har haft representanter på samtliga Paralympics sedan Sydney och spridit information om tävlingen. På Paralympics når man hela världen men vi försöker också åka till tävlingar i Europa och berätta om vad Malmö Open är. Vi anser att ju mer vi är ute och visar upp oss, desto fler kommer till oss. Det är viktigt att pressen skriver om tävlingarna och här i Skåne är det Sydsvenskan som står för den mesta bevakningen. Vi märker att det har effekt för vi får alltid en tillströmning av medlemmar efter Malmö Open. Text: Gunilla Nauclér Historisk bakgrund Första Malmö Open gick av stapeln 1977 med bordtennis som enda representerade sport. Det året bestod tävlingen av 25 deltagare. Kurt Linde, Robert Johansson, Sven Hansson och Göran Wilson som var initiativtagare till första Malmö Open tävlingen, hade då ingen aning om vilken betydelse denna tävling skulle komma att få för handikappidrotten i Sverige, Europa och stora delar av världen. Deltagarna var få fram till 1979. Därefter utökade den dåvarande ordföranden Kurt Linde tävlingen med fler tävlingsgrenar, vilket ökade intresset för tävlingen markant. Snart var det över 1000 deltagare. 1986 var det 1235 tävlande i 7 olika idrottsgrenar. 1995 var det 1518 tävlande i 10 olika idrottsgrenar. 2002 var det 1730 tävlande i 13 olika idrottsgrenar. 2004 var det 1840 tävlande i 13 olika idrottsgrenar. 2007 var det 2140 tävlande i 14 olika idrottsgrenar. 2008 var det 2560 tävlande i 15 olika idrottsgrenar. 2009 var det 2340 tävlande i 12 olika idrottsgrenar. 2010 var det 2224 tävlande i 12 olika idrottsgrenar.

Kälkhockey Malmö FIFH- Oslo. Malmö Open-affischer pryder korridorerna i FIFH: s lokaler. Innebandy är en återkommande idrott på Malmö Open. Maja Reichard, guldmedaljör på Paralympics, har deltagit i flera Malmö Open.

Elhockey en lagsport Samtidigt som Euro Hockey Tour avgjordes i Malmö Arena spelades elhockey i Bellevuehallen två stenkast därifrån. I grupp A möttes Sveriges bästa lag FIFH1 Electric Griffins, tre lag från Danmark, ett från Flensburg samt IFAH1 från Stockholm. Linus Lundgren, 15 år, är en av FIFH1:s nyckelspelare. Han har spelat elhockey i drygt sex år och han hittade sporten då han och hans pappa, Peter Lundgren, numera coach och tävlingsledare i Malmö Open, sökte en lagsport för handikappade ungdomar med muskelsjukdom. Närheten till Danmark var avgörande för att de skulle upptäcka elhockeyn och Peter Lundgren startade ett lag där sonen Linus snabbt fann sig till rätta. Några av spelarna hade varit med i ett tidigare nedlagt lag och dessutom sökte sig en av Danmarks absolut bästa spelare, Nicklas Charlton, till laget. 24

med fart Linus Lundgren och Nicklas Charlton 25

Adrenalinet rusar i kroppen när man kör med bollen FIFH1 Electric Griffins spelar seriespel i Danmark. Sverige har inte tillräckligt med lag medan sportens ursprungsland har flera divisioner. FIFH 1 Electric Griffins fick börja i division tre och har klättrat en division varje år och ligger nu i division 1. Vant vid framgångar Laget är vant vid framgångar i Malmö Open som det har vunnit flera gånger. I årets turnering fanns det ett stort hot, nämligen Jyllands Glömda Kungar, förra årets segrare. FIFH1 vann sina fyra första matcher och släppte bara in ett mål. Sista matchen blev en ren final mellan FIFH1 och Jyllands Glömda Kungar. Det skilde två poäng och för FIFH1 räckte det med oavgjort. Linus Lundgren satte det förlösande 1 0 målet men segern satt hårt inne. Linus Flomén gjorde 2 0 och danskarna lyckades reducera i andra perioden men längre än så kom de inte. För Linus Lundgren är elhockeyn en ersättning för den lagsport han älskar men inte kan spela, nämligen fotboll. Han är en hängiven Malmö FF-supporter och när han var liten gick han t o m och tittade på FF: s träningar. Jag tycker att elhockey är jättekul. Det är en lagsport och det går fort. Adrenalinet rusar i kroppen när man kör med bollen, säger Linus. Det är också roligt att man genom sporten får träffa så många nya människor. Text: Gunilla Nauclér 26