Bokslut över jämställdhetsarbetet

Bokslut över jämställdhetsarbetet Socialdemokraternas misslyckande med att uppnå de jämställdhetspolitiska målen augusti 2006 www.centerpartiet.se

Sammanfattning Riksdagen röstade 1994 igenom en proposition med förslag på jämställdhetspolitiska mål som den dåvarande borgerliga regeringen Bildt lade fram (prop. 1993/94:147 Delad makt, delat ansvar). Målen ändrades i år, efter propositionen 2005/06:155 Makt att forma samhälle och sitt eget liv nya mål i jämställdhetspolitiken. Det är de mål som riksdagen röstade igenom 1994 som den socialdemokratiska regeringen har haft att jobba med de senaste 12 åren. Men frågan är: vad har de presterat, mer än utredningar? Har målen i jämställdhetspolitiken uppnåtts? Har kvinnor och män idag samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på livets alla områden? I denna rapport presenterar Centerpartiet resultatet av vår granskning av hur regeringen lyckats uppnå sina jämställdhetspolitiska mål. Vi har gått igenom tillgänglig och relevant statistik, och resultatet av vår granskning är nedslående. För svaret på frågan är tyvärr nej. Inte ett enda av regeringens delmål har uppnåtts och på flera områden har jämställdheten gått bakåt istället för framåt. Det största misslyckandet ligger på det ekonomiska området. Lönegapet mellan kvinnor och män har ökat, om än marginellt, sedan 1994. Den största ökningen ligger inte inom den privata sektorn, utan inom den landstingskommunala sektorn. Andelen kvinnliga företagare ligger kvar på samma nivå som 1994, 25 procent. Arbetsmarknaden är fortfarande starkt könssegregerad och andelen kvinnliga chefer ligger kvar på 25-35 procent. Samtidigt ökar kvinnors andel av sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna, medan männens andel minskar. Ytterligare ett område där jämställdheten faktiskt har minskat är frihet från sexualiserat våld. Andelen våldtäkter har ökat med 45 procent och andelen misshandelsfall har ökat med 30 procent sedan 1994. Inom området samma ansvar för arbetet med hem och barn har jämställdheten bara tagit myrsteg framåt. Kvinnors uttag av föräldraledigheten har visserligen minskat, medan männens uttag ökat, men det är från en mycket låg nivå (9,5 %) till en låg nivå (19,5 %). Mäns uttag av dagar för vård av sjukt barn har endast ökat med 2,5 procentenheter och ligger 2005 på 36,2 2

procent. Kvinnors del av hemarbetet har visserligen minskat, men männens har inte ökat, vilket gör att kvinnor fortfarande utför merparten av allt oavlönat arbete i hemmet. Inte heller inom det politiska området har socialdemokraterna lyckats nå målen vad gäller en jämn fördelning av makt och inflytande. Visserligen kan många siffror se bra ut att vid en första anblick, var för sig, men sammantaget brister det. Att alla kategorier ska innehålla 50 procent män och 50 procent kvinnor är inte eftersträvansvärt, men alla kategorier borde sammanräknat snitta på 50 procent, och det har socialdemokraterna inte uppnått. Inom de områden som vi undersökt är kvinnor endast över 50 procent i en enda kategori, och det är andelen sekreterare i statliga utredningar. Det är bara inom utbildningsområdet som socialdemokraterna får ett knappt godkänt. Flickor klarar sig bättre än pojkar i grund- och gymnasieskolan och andelen kvinnliga doktorander var 2005 nästan uppe i 50 procent. Däremot är andelen kvinnliga professorer fortfarande bedrövligt låg. Socialdemokraternas jämställdhetspolitik har lett till att kvinnor idag är fattigare än 1994, att de löper större risk att utsättas för våld och våldtäkt, att de inte tar lika stor plats i samhällslivet som män. Det är dags för en ny politik, som tar avstamp i det viktigaste: frihet från våld och rätt till ekonomiskt oberoende. Regeringens jämställdhetspolitiska mål Det övergripande målet i jämställdhetspolitiken har från 1994 fram till 2006 varit: Kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på livets alla områden. Delmål Samma möjligheter för kvinnor och män till ekonomiskt oberoende Lika villkor och förutsättningar för kvinnor och män ifråga om företagande, arbete, anställning och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet 3

Lika tillgång för flickor och pojkar, kvinnor och män till utbildning och samma möjligheter att utveckla personliga ambitioner, intressen och talanger Samma ansvar för kvinnor och män för arbetet med hem och barn Frihet från sexualiserat våld En jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män Ekonomi Mål: Samma möjligheter för kvinnor och män till ekonomiskt oberoende Resultat: Icke godkänt! Löneklyftan mellan kvinnor och män som år 1994 var 8 procent har ökat, om än marginellt. Andelen kvinnor som är sjukskrivna och förtidspensionerade har ökat. Sammantaget ger dessa siffror en mörk bild av kvinnors ekonomiska situation. När socialdemokraterna tog över makten 1994 var löneskillnaden mellan kvinnor och män åtta procentenheter. Idag, 2006, har klyftan ökat, om än marginellt. Det är inom den landstingskommunala sektorn som klyftan har ökat. Löneklyftan på åtta procentenheter är den skillnad som finns kvar efter att en så kallad standardvägning 1 är gjord, och det är också denna siffra som ska användas. Innan standardvägningen var kvinnornas löner 84 procent av männens år 1994, och år 2004 var denna siffra 83 procent. Denna siffra speglar skillnaden mellan vad kvinnor och män har i plånboken varje månad den 25:e. Regeringen har alltså under 12 år inte förmått vända trenden att kvinnor arbetar på jobb som ger dem sämre löner, i kombination med världens högsta skatter. Istället har skillnaden till och med ökat. 1 När skillnaden mellan män och kvinnor vad gäller ålder, utbildning, arbetstid och sektor har rensats bort 4

Tyvärr finns ingen statistik på kvinnors andel av förmögenhet före 2000 så någon jämförelse kan inte göras. Men 2004 ägde den genomsnittliga kvinnan 118 000 kronor mindre än den genomsnittlige mannen 2. Det är en rejäl skillnad, som regeringen Persson borde ha ägnat mer energi åt att åtgärda. Särskilt som kapital är viktigt för att kunna starta företag, något kvinnor inte gör i lika hög utsträckning som män. Startar inte kvinnor företag, får de heller ingen makt och inflytande i näringslivet. Andelen sjukskrivna som är kvinnor har ökat med en tredjedel mellan 1994 och 2005, medan andelen sjukskrivna som är män inte förändrats alls under perioden. (Se tabell 3) Andelen personer med förtidspension/sjukbidrag respektive sjukersättning/aktivitetsersättning har ökat mellan 1994 och 2005. Ökningen har varit störst bland kvinnor. (Se tabell 4) Kvinnor återfinns alltså i högre utsträckning i lågbetalda yrken som gör dem sjuka. Varför? Och varför har regeringen inget gjort för att komma tillrätta med problemet? Ökningen av förtidspensioneringar, i kombination med den redan låga inkomsten, som förtidspensionen baseras på, kommer leda till en stor grupp kvinnliga fattigpensionärer. Sammantaget är det tydligt att kvinnor har långt kvar innan de har samma möjligheter till ekonomiskt oberoende som män. Målet har därmed inte uppnåtts. Tabell 1. Sjukskrivna kvinnor och män Antal sjukskrivna Antal registrerade Andel sjukskrivna, % försäkrade År Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor 1994 74 900 98 200 3 434 132 3 589 546 2,2 2,7 2000 96 000 163 700 3 477 819 3 629 993 2,8 4,5 2005 77 400 134 500 3 592 370 3 721 529 2,2 3,6 2 Statistik från SCB. Medelvärdet för tillgångar och skulder var 334 000 kronor för kvinnor och 452 000 kronor för män 2004. 5

Tabell 2. Män och kvinnor med förtidspension/sjukbidrag respektive sjukersättning/aktivitetsersättning. Samtliga pensionstagare. Antal pensionstagare Antal registrerade försäkrade Andel pensionstagare bland de försäkrade, % År Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor 1994 192 000 230 000 3 434 132 3 589 546 5,6 6,4 2000 189 727 248 216 3 477 819 3 629 993 5,5 6,8 2005 225 309 331 480 3 592 370 3 721 529 6,3 8,9 Företagande och jobb Mål: Lika villkor och förutsättningar för kvinnor och män ifråga om företagande, arbete, anställning och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet. Resultat: Icke godkänt! Andelen kvinnor som driver företag ligger kvar på 25 procent, vilket är samma siffra som 1994. Arbetsmarknaden är fortfarande starkt könssegregerad och andelen chefer som är kvinnor ligger kvar på 25-35 procent. Andelen kvinnor som driver företag har legat runt 25 procent sedan 1994 3. Visserligen har andelen kvinnor bland nyföretagarna ökat från 25 till 32 procent mellan 1994 och 2004 4, men ändå ligger andelen kvinnor som driver företag kvar på samma nivå som 1994. Rimligen kan detta ses som ett utslag av att kvinnor i större uträckning än män lägger ner sina företag. De indikatorer vi har använt för att mäta kvinnor och mäns lika förutsättningar i fråga om arbete, anställningar och andra arbetsvillkor är könssegregation på arbetsmarknaden, hur stor andel av deltids- respektive heltidsarbete som utförs av kvinnor, och hur stor andel av kvinnor som pendlar till jobbet och hur stor andel av kvinnor som är chefer. SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) Statistik från ITPS 3 4 6

Den svenska arbetsmarknaden är starkt könssegregerad 5, ur två aspekter. Dels genom att hälften av alla kvinnor jobbar i offentlig sektor, medan endast 20 procent av männen gör det. Dels genom att 27 av de 30 största yrkena är att betrakta som könssegregerade. 6 Av alla heltidsanställda i åldrarna 16-64 år har andelen kvinnor stigit från 38,4 procent år 1994 till 40,6 procent år 2004. Samtidigt har andelen kvinnor bland de deltidsanställda sjunkit från det höga talet 83,6 procent till nästan lika höga 78,6 procent. Att andelen kvinnor bland dem som deltidsarbetar är så hög kan visserligen bero på att kvinnor själva väljer att jobba deltid men det kan ändå ses som ett utslag för att kvinnor inte har samma arbetsvillkor som män. Av alla som pendlar till jobbet har andelen kvinnor legat på lite drygt 40 procent sedan 1994 7. Även detta kan ses som att kvinnor inte har samma villkor vad gäller arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet som män. Andelen kvinnliga chefer inom olika chefskategorier ligger mellan ca 25-35 procent, och har gjort så sedan 1996 som var det första undersökningsåret. Den enda kategori som avviker tydligt är verkställande direktörer, verkschefer m.fl., där andelen ligger runt 10 procent. Andelen kvinnor i styrelser för privata, börsnoterade företag låg år 2000 på 4,8 procent och har till år 2006 klättrat upp till 18,9 procent. Det är visserligen en markant ökning, men en ökning från en mycket låg nivå. Tabell 3 Antal chefer efter kategori och kön, åren 1996, 2000 och 2004. Antalet anges i 100-tal Chefskategori Andel kvinnor (%) År 1996 2000 2004 Högre ämbetsmän och politiker 29,2 36,7 36,2 Chefstjänstemän i intresseorganisationer Verkställande direktörer, verkschefer m.fl 10 9,4 8,4 Drift- och verksamhetschefer 30,1 28,4 32,2 Chefer för särskilda funktioner 24,1 25 25,4 5 Ett yrke betraktas som jämställt då inget kön understiger 40% 6 På tal om kvinnor och män, lathund om jämställdhet 2004. SCB 2004 7 År 1994 var andelen kvinnor som pendlade 41,8 % och år 2004 var siffran 42,3 %. Statistik från Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS) SCB. 7

Chefer för mindre företag och enheter 25 28,6 30,7 Totalt 23,9 25,2 27,4 1 Siffrorna är ungefärliga p g a att överblicken över privata företag inte är komplett. I kolumnen Totalt är siffrorna avrundade till närmaste 100-tal. (Brantingson 2006-07-10) Källa: Lönestrukturstatistik, SCB Utbildning Mål: Lika tillgång för flickor och pojkar, kvinnor och män till utbildning och samma möjligheter att utveckla personliga ambitioner, intressen och talanger Resultat: Knappt godkänt Inom grund- och gymnasieskolan klarar sig flickor i genomsnitt bättre än pojkar. Därför är det anmärkningsvärt att andelen kvinnor som går forskarutbildning, som är doktorander och professorer är lägre än andelen män. Mest anmärkningsvärt är den otroligt låga andel, 16,7 procent, kvinnor som är professorer. Enligt SCB:s statistik över befolkningens utbildningsnivå i åldrarna 25-64 år är andelen män som enbart har förgymnasial utbildning större än andelen kvinnor. Andelen kvinnor med denna utbildningsnivå har sjunkit från ca en fjärdedel år 1994 till en sjättedel år 2005. Strax under hälften av dem som går vidare till gymnasieskolan avslutar sin utbildning efter detta. Andelen kvinnor som bara har gymnasieutbildning har sjunkit något, i takt med en ökning av andelen kvinnor med fullföljda eftergymnasiala studier. 2005 hade 37 procent en eftergymnasial utbildning, vilket är 7 procentenheter högre än männens andel. Bland landets doktorander och professorer är fördelningen mellan könen ojämn. Dock har kvinnornas andelar ökat stadigt sedan 1994. Då var en tredjedel av doktoranderna och 7,6 procent av professorerna kvinnor. 2005 hade andelarna stigit till närmare hälften av doktoranderna och 16,7 procent av professorerna. Sammantaget är det tydligt att det i princip endast är inom grund- och gymnasieutbildningen som kvinnor klarar sig bättre än män. För inom högskolevärlden händer något. Trots att fler 8

kvinnor än män har eftergymnasial utbildning är det en lägre andel kvinnor som går forskarutbildning, som är doktorander och professorer. Mest anmärkningsvärt är den otroligt låga andelen kvinnor som är professorer. Det är därmed osäkert om kvinnor och män i praktiken har lika tillgång till utbildning. Inom området samma möjligheter att utveckla personliga ambitioner, intressen och talanger finns ingen tillgänglig statistik mellan åren 1994 och 2005, vilket i sig är anmärkningsvärt. Regeringen har alltså jobbat efter ett mål som inte går att utvärdera. Tabell 4. Utbildningsnivå efter kön (25-64 år), åren 1994, 2000 och 2005 År Antal Förgymnasial utb. (%) Gymnasial utb. (%) Eftergymn. utb. (%) Forskarutb. (%) Uppgift saknas (%) Summa procent 1994 Kvinnor 2 225 849 25 46 26 0,3 1 98,3 Män 2 290 414 29 45 23 1,0 2 100 Totalt 4 516 263 27 46 24 0,7 1 98,7 2005 Kvinnor 2 364 976 15 46 37 0,7 1 99,7 Män 2 430 975 19 48 30 1,3 1 99,3 Totalt 4 795 951 17 48 33 1,0 1 100 Källa: SCB:s statistik över utbildning och forskning Delat ansvar för hem och barn Mål: Samma ansvar för kvinnor och män för arbetet med hem och barn Resultat: Icke godkänt! Kvinnors uttag av föräldraledigheten har visserligen minskat, medan männens uttag ökat, men det är från en mycket låg nivå (9,5 %) till en låg nivå (19,5 %). Mäns uttag av dagar för vård av sjukt barn har endast ökat med 2,5 procentenheter och ligger 2005 på 36,2 procent. Kvinnors del av hemarbetet har visserligen minskat, men männens har inte ökat, vilket gör att kvinnor fortfarande utför merparten av allt hemarbete. 9

Inom området hem och barn finns i princip bara statistik över hur arbetet med barnen är fördelat. Jämförande statistik för hur män och kvinnor fördelar hemarbetet finns inte för perioden 1994 till 2006, vilket i sig är ett underkännande för regeringens politik, då det är omöjligt att se vad regeringens politik har lett till. De färskaste uppgifterna om hur mycket tid kvinnor och män lägger ned på hemarbete, det vill säga produktivt oavlönat arbete, finns i SCB:s tidsanvändningsundersökning Tid för vardagsliv från år 2000/01 8. I denna utredning gjordes en jämförelse med den första studien av samma slag, som utfördes 1990/91. Några uppgifter för åren 1994 och 2005 finns alltså inte. Enligt tidsanvändningsundersökningen har den totala veckoarbetstiden minskat för såväl kvinnor som män. Kvinnor ägnade då kortare tid åt hemarbete och männen lade ned mindre tid på betalt arbete. Männens andel av hemarbetet har inte minskat, men då kvinnornas del har gjort det har skillnaden mellan männens och kvinnornas hemarbete minskat. Detta kan tolkas som ett steg mot ökad jämställdhet mellan könen 9. Dock är det alltjämt kvinnorna som gör huvuddelen av hemarbetet. I åldersgruppen 20-84 år utför kvinnorna 4,25 timmars hemarbete per dag och männen drygt tre timmar. Detta innebär att kvinnornas tidsinsatser utgör 58 procent och männens 42 procent av hela tidsinsatsen i hemarbete. Ytterligare indikatorer som kan ge en fingervisning om hur väl kvinnor och män delar på arbetsfördelningen i hemmet är uttag av föräldrapenning, uttagna dagar för vård av barn, andelen kvinnor som pendlar till jobbet samt hur stor andel kvinnor respektive män som arbetar deltid. Sedan 1994 har män höjt sitt uttag av föräldraledigheten med 8,6 procentenheter och sitt uttag av dagar för vård av barn med 2,7 dagar. Kvinnors heltidsarbete har ökat med 2,2 procentenheter, samtidigt som andelen kvinnor som pendlar legat nästan konstant sedan 1994. Under perioden 1994 till 2005 har andelen män som tar ut föräldrapenning ökat, men från en mycket låg nivå till en låg nivå. Uttagna dagar för vård av barn har endast ökat lite, från 33,5 till 8 SCB, http://www.scb.se/statistik/le/le0103/2003m00/le99sa0301.pdf 9 Rydenstam (2002), http://www.scb.se/grupp/allmant/_dokument/a05st0203_02.pdf 10

36,2 %. Det är långt kvar till målet om jämställdhet mellan kvinnor och män i ansvaret för hem och barn. Tabell 5. Uttag av föräldrapenning, kvinnor och män År Kvinnor Män Samtliga Kvinnor, % Män, % 1994 48 459 832 5 901 470 54 361 303 89,1 10,9 2000 31 225 746 4 435 481 35 661 227 87,6 12,4 2005 34 338 735 8 320 078 42 658 813 80,5 19,5 Tabell 6. Uttagna dagar för vård av barn, kvinnor och män År Kvinnor Män Samtliga Kvinnor, % Män, % 1994 3 323 666 1 671 937 4 995 603 66,5 33,5 2000 2 888 059 1 515 172 4 403 232 65,6 34,4 2005 2 812 203 1 594 014 4 406 216 63,8 36,2 Frihet från sexualiserat våld Mål: Frihet från sexualiserat våld Reslutat: Icke godkänt! Antalet anmälda våldtäkter har ökat med 45 procent sedan 1994 och andelen anmälda fall av misshandlade kvinnor har ökat med 30 procent sedan 1994. Antalet anmälda våldtäkter har mer än fördubblats mellan 1994 och 2005, vilket delvis kan förklaras genom en lagändring som trädde i kraft den 1 april 2005. För att få mer jämförbara siffror använder vi istället siffran från 2004, då 2 631 våldtäkter anmäldes 10. Detta leder ändå till en ökning av antalet våldtäkter med 45 procent. 10 www.bra.se 11

Även kvinnors egna upplevda rädsla för våld ligger i princip kvar på samma höga nivå som 1994 11. Var fjärde kvinna är alltså rädd att utsättas för våld. Antalet anmälda fall av misshandel av kvinnor har ökat med cirka 30 procent 12. Enligt Brås egna uppskattningar beror troligtvis ökningarna på att man idag i högre grad än tidigare anmäler misshandel som man utsatts för, i kombination med att det faktiska våldet har ökat. Kvinnomisshandeln har alltså ökat, inte minskat vilket var målet. Friheten från sexualiserat våld är alltså ytterligare ett område där regeringen har misslyckats med att nå det uppsatta målet. Representation i politiken Mål: En jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män Resultat: Icke godkänt! Andelen förtroendevalda kvinnor har minskat inom landstingsfullmäktige, men ökat inom övriga sektorer. Dock marginellt inom flera av dem. Andelen kvinnor är inte 50 procent eller över inom något av de undersökta områdena. Inom den politiska sfären är visserligen kvinnorepresentationen relativt hög, men inte inom ett enda område är andelen kvinnor 50 procent eller högre. Att alla kategorier ska innehålla exakt 50 procent män och 50 procent kvinnor är vare sig rimligt eller eftersträvansvärt, men alla kategorier borde sammanräknat snitta på 50 procent, men så är inte fallet. Målet om en jämn fördelning av makt och inflytande har därmed inte anses vara uppfyllt. Givetvis är det inte regeringen som utser de förtroendevalda, utan folket, men det kan ändå ses som regeringens ansvar att målet inte har uppfyllts. Tabell 7. Andelen förtroendevalda som är kvinnor, i procent 11 12 År 1994 var siffran 25 procent och år 2005 var siffran 26 procent. www.bra.se 12

1994 2004 Kommunfullmäktige 41,6 42,4 Landstingsfullmäktige 48,2 47,3 Riksdagen 40,4 45,3 När det gäller chefer för myndigheter, ordföranden för statliga utredningar och styrelseledamöter, ordföranden och VD:ar i statliga bolag är det i högsta grad regeringen som är ansvarig för hur representationen ser ut. Andelen kvinnor har visserligen ökat, och på flera punkter ser det mycket bra ut, 48 procent kvinnor i myndigheternas styrelser är en bra siffra, men när det handlar om ordförandeposter krymper genast andelen kvinnor. Rimligen borde andelen kvinnor snitta på 50 procent, men så är inte fallet. Endast för posten sekreterare och övriga i statliga utredningar är andelen kvinnor över 50 procent (55 %) 13. Det är tydligt att andelen kvinnor ökar i takt med att graden av makt minskar. Tabell 8. Andel kvinnor på ledande positioner i samhället, i procent 1994 2000 2003 2004 2005 2006 Styrelse för statliga bolag hel- och delägda 30 44 Ordförande för statliga bolag hel- och delägda 7 22 Styrelse för statliga bolag helägda 42 47 Ordförande för statliga bolag helägda 20 22 Statliga utredningar 31 48 Ordförandepost i statlig utredning 13 39 Styrelse för myndighet 39 48 Ordförande för myndighet 23 37 13 Skr. 2005/06:103, bilaga 3 13