0,/-g%,/' $QYLVQLQJDUI UVPnKXVE\JJDUHL6LEER

6,3221.817$ Tekniikka- ja ympäristöosasto Rakennusvalvonta 6,%%2.20081 Avdelningen för teknik och miljö Byggnadstillsyningen %5$60c+86%<**$1'(0('7$1.(3c6,%%2.200816 0,/-g%,/' $QYLVQLQJDUI UVPnKXVE\JJDUHL6LEER %LOG9LOOD-DDWLQHQ%RUJnDUNLWHNW(ULN%U\JJPDQ Postiosoite Postadress Katuosoite Gatuadress Vaihde/Växel PL 7 PB 7 Iso Kylätie 18 Stora Byvägen 18 (09) 23531 04131 SIPOO 04131 SIBBO 04130 SIPOO 04130 SIBBO Telefax (09) 2353 6809

,11(+c//6)g57(.1,1* 1 INLEDNING - AVSIKTEN MED ANVISNINGARNA... 3 2 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR BYGGLOV UTANFÖR DETALJPLANEOMRÅDE... 3 3 VAL AV BYGGPLATS... 4 4 PLACERING AV BYGGANDET PÅ BYGGPLATSEN... 4 4.1 JORDGRUND... 5 4.2 MIKROKLlMAT... 6 4.3 TOMTENS LUTNING... 7 4.4 UTFORMNING AV GÅRDSOMRÅDET... 9 4.5 GÅRDSARRANGEMANG... 10 5 OM HUSPLANERING... 11 5.1 HÄNSYN TILL DEN BYGGDA MILJÖN... 11 5.2 BYGGNADENS GESTALT, VÅNINGSTAL OCH PLACERING... 12 5.3 TAKFORM OCH TAKLUTNING... 13 5.4 ÖPPNINGAR... 13 5.5 OM FASADMATERIAL OCH FÄRGER... 14 6 BETYDELSEN AV PROFESSIONELL PLANERING... 16 7 KÄLLFÖRTECKNING... 17

,1/('1,1*$96,.7(10('$19,61,1*$51$ Byggnationen i Sibbo är småhusdominerad och till stor del fokuserad till oplanerade områden. I dessa områden styrs byggandet inte av planbestämmelser eller byggnadsbeskrivningar, som ofta finns i anslutning till planerna, utan via kommunens byggnadsordning, villkoren i undantagsbeslutet och/eller avgörandet som gäller planeringsbehov samt via byggnadstillsynens anvisningar och rådgivning. Avsikten med dessa anvisningar är att göra dem som planerar och påbörjar ett byggprojekt uppmärksamma på en med tanke på miljöbilden god byggnadssed. I anvisningarna behandlas placeringen av byggnaderna på byggplatsen och dess lämplighet med tanke på terrängen, landskapet, naturmiljön och den byggda miljön. %\JJDUHQ KDU XW YHU DQVYDUHW I U GHW HJQD E\JJSURMHNWHW lyhq DQVYDU I U E\JJDQGHWVLQYHUNDQSnQlUPLOM QRFKXWIRUPQLQJHQDYE\ELOGHQ )g5876b771,1*$5)g5%<**/2987$1)g5'(7$/-3/$1(205c'( I de områden i Sibbo som ligger utanför detaljplaneområdena råder huvudsakligen byggförbud förutom i bycentrumområdena. Bycentrumområdena åter anses som områden i behov av planering. Byggande på ett område med byggförbud förutsätter undantagsbeslut och byggande på ett område i behov av planering avgörande som gäller planeringsbehov. I samband med undantagsbeslut och avgöranden som gäller planeringsbehov övervägs om byggandet förorsakar olägenheter med tanke på planläggningen eller annan reglering av markanvändningen, om det leder till menlig samhällsutveckling, om det är lämpligt med tanke på landskapet eller om det försvårar bevarandet av natureller kulturmiljövärden eller tillgodoseendet av rekreationsbehoven. I undantagsbeslutet och/eller avgörandet som gäller planeringsbehov bestäms i allmänhet den högsta tillåtna våningsytan och våningstalet. I beslutet ingår ofta också villkor om t.ex. byggnadens läge, takform och fasadmaterial. Iakttagande av villkoren i undantagsbeslutet och/eller avgörandet som gäller planeringsbehov är förutsättningen för bygglov. ) UXWVlWWQLQJHQ I U E\JJORY Sn HWW RPUnGH PHG E\JJI UEXG HOOHU HWW RPUnGH L EHKRY DY SODQHULQJ lu HWW JlOODQGH XQGDQWDJVEHVOXW HOOHU DYJ UDQGH VRP JlOOHU SODQHULQJVEHKRY %\JJI UEXGHW JlOOHU GRFN LQWH E\JJDQGH DY HQ HNRQRPLE\JJQDGLDQVOXWQLQJWLOOHWWEHILQWOLJWERVWDGVHOOHUIULWLGVKXVHOOHUDYHQ E\JJQDGVRPlUQ GYlQGLJI UEHGULYDQGHDYMRUGEUXN

9$/$9%<**3/$76 Landskapet i Sibbo kännetecknas av låglänta odlingsområden och skogbevuxna, bergiga och kuperade backområden. Byarna är byggda vid vägarna och deras korsningar. Husen står i täta grupper invid vägen och odlingsområdena öppnar sig kring det bebyggda området. I Sibbo har det traditionella vägnätet, dvs. ett vägnät som följer terrängens och landskapets former och slingrar sig fram i kanten av odlings- och skogsområden, bevarats på ett beundransvärt sätt. Placeringen av nybyggandet bör stöda de befintliga byarna och byarnas struktur. I byarna bör nybyggandet placeras in i den befintliga bosättningen och komplettera och stöda bybilden. Höga och synliga kullar och bergsområden skall i regel inte bebyggas. Byggandet skall i mån av möjlighet placeras i anslutning till befintliga gårdsområden och skogsdungar. Gränszoner och skogsdungar mellan åsar, kullar eller branter och låglänta odlade dalar är lämpliga för nybyggande. Om en ny byggplats i en skogsdunge eller på en kulle sträcker sig till ett odlingsområde bör den avgränsas med trädgårdsplanteringar. Den ca 40 km långa Sibbo å med sina ådalar bildar ett enhetligt och värdefullt östnyländskt kulturlandskapsområde. Åns övre lopp kantas av skog, men från Paipis söderut rinner ån i huvudsak genom åkerområden i en djup fåra. Ådalarna och jordbrukslandskapet bör lämnas obebyggda. Byggandet bör sträva efter att förtydliga och stärka landskapsstrukturen, landskapets ursprungliga former och landskapsrummen. Landskapsgestaltningen försvåras om bosättningen och byggandet breder ut sig till traditionellt obebyggda, öppna odlingslandskap. 3ODFHULQJHQ DY Q\E\JJDQGHW VNDOO VW GD GH EHILQWOLJD E\DUQD RFK E\DUQDV VWUXNWXU *UlQV]RQHU RFK VNRJVGXQJDU PHOODQ nvdu NXOODU HOOHU EUDQWHU RFK OnJOlQWD RGODGH GDODU lu OlPSOLJD I U Q\E\JJDQGH cgdoduqd RFK MRUGEUXNVODQGVNDSHWE UOlPQDVREHE\JJGD 3/$&(5,1*$9%<**$1'(73c%<**3/$76(1 Den befintliga tomten ger utgångspunkten för planeringen av byggnaden. Faktorer som påverkar byggnadens placering är bl.a. grundläggningsförhållandena, topografin, tomtens lutning, vyerna och vegetationen. Huvudprinciperna för bostadens funktioner och rumsdisposition utgår från de villkor som tomten ställer. Infarten till tomten och väganslutningens placering, de kommunaltekniska nätens anslutningspunkter och avloppsvattenbehandlingen, markbäddar eller infiltreringsfält, ställer sina egna krav på placeringen av byggandet. Byggplatsens näromgivning, närbelägna byggnader, terrängen och landskapet, fördelaktiga och intressanta vyer från tomten och å andra sidan ofördelaktiga vyer från tomten dikterar i allmänhet ett flertal villkor för placeringen av byggnaden och för dess exteriör.

8WJnQJVSXQNWHQI USODQHULQJHQDYE\JJQDGHQE UYDUDGHQEHILQWOLJDWRPWHQ GHVVWHUUlQJRFKODQGVNDSQDWXUPLOM QRFKGHQE\JJGDQlUPLOM Q %LOG+XVHW6LLVNRQHQ6W0LFKHOVODQGVNRPPXQDUNLWHNW.DUL-lUYLQHQ 1\E\JJQDGHQlUSODFHUDGVRPWYnE\JJQDGHUVRPRPIDWWDUHQERVWDGVRFKEDVWXGHOLHWWnNHUODQGVNDS VRP DYJUlQVDV DY VNRJVGXQJDU )UDPJnUGHQ lu GHQ SSQLQJ VRP LQUDPDV DY E\JJQDGHUQDV VOXWQD VLGD RFK HNRQRPLE\JJQDGHUQD 9LVWHOVHJnUGHQ PHG VLQ YHUDQGD SSQDU VLJ PRW V\GYlVW ERVWDG EDVWXDYGHOQLQJJDPPDOWJnUGVRPUnGHIUDPJnUGYLVWHOVHJnUG -25'*581' Markbeskaffenheten och grundläggningsförhållandena på tomten inverkar på placeringen av byggandet på byggplatsen. Det lönar sig att placera byggnaderna på de stenigaste områdena av tomten och reservera tomtens mjukare områden för planteringar. Ur grundläggningssynpunkt kan jordgrunden grupperas i berggrund, morängrund, grovkorniga grunder (sand och grus), finkorniga grunder (Iera och silt) eller organogena grunder (torv och gyttja). På jordgrund som inte tjälar (berg, bra morän, sand och grus) räcker det med ytlig grundläggning, men på tjälfarlig mark måste grundläggningen ske på frostfritt djup. Alternativt används tjälisolerat grundläggningssätt. Även grundvattnets nivå skall utredas och beaktas vid planeringen av byggnaden. ) U NODUOlJJQLQJ DY JUXQGOlJJQLQJVI UKnOODQGHQD VNDOO HQ JUXQGXQGHUV NQLQJ J UDVSnE\JJSODWVHQ

0,.52./O0$7 Det traditionella finska byggnadssättet grundar sig på hänsyn till naturförhållandena. I det kaila klimatet har energihushållning varit en självklarhet. Mikroklimatiska faktorer som bör beaktas vid valet av byggplats är temperaturskillnader mellan olika terrängformationer, vindhastigheter och vindriktningar samt solighet. Ett gynnsamt mikroklimat minskar energiförbrukningen i byggnaderna och förbättrar möjligheten att använda gårdsområdet för utevistelse, lek, odling m.m. Soliga, högt belägna platser i terrängen har som känt ett gynnsamt mikroklimat. Arkitekt Bruno Erat, sakkunnig inom ekologiskt byggande, ger följande anvisningar för hur en byggnad skall placeras med hänsyn till mikroklimatet: 1. Placera byggnaden så att den är i skydd mot vinden men kan utnyttja solstrålningen. 2. Använd terrängen som vindskydd. 3. Placera byggnaden högt uppe i terrängen, dock inte på ett krön. 4. Hindra kall luft från att strömma in på byggplatsen. 5. Placera inte byggnaden i en sänka - där råder ofta kalla luftströmmar. 6. Plantera vegetation som vindskydd. 7. Bevara det befintliga trädbeståndet på norra sidan som vindskydd. 8. Placera byggnaden i en sluttning så att terrängen skyddar och byggnaden öppnar sig mot Ijuset. 'HQ SULPlUD E\JJSODWVHQ PHG WDQNH Sn PLNURNOLPDWHW lu HQ V\GVOXWWQLQJ VRP VN\GGDVPRWQRUGDQYLQGDUQDDYYHJHWDWLRQEDNRPKXVHW'HQElVWDSODWVHQI U HQ E\JJQDG lu L DOOPlQKHW GHQ YUH GHOHQ DY HQ VOXWWQLQJ GlU WHPSHUDWXUHQ lu K JUH lq OlJUH QHU L GDOHQ 9LQGDUQDV EHWHHQGH NDQ SnYHUNDV JHQRP DWW E\JJQDGHUQD SODFHUDV Sn RPUnGHQ GlU WHUUlQJHQ HOOHU YHJHWDWLRQHQ JHU YLQG VN\GG JHQRP DWW YLQGVN\GG E\JJV HOOHU SODQWHUDV RFK JHQRP DWW E\JJQDGVPDVVRUQDSODFHUDVVnDWWGHVN\GGDUYDUDQGUD

7207(16/871,1* Landskapet i Sibbo är terrängmässigt mycket varierande. Byggplatserna är ofta sluttningar, vars byggande kräver en noggrannare planering än byggande på plan mark. Å andra sidan är vyerna från en sluttningstomt ofta intressanta och vidsträckta, och terrängens möjligheter kan utnyttjas vid byggnads- och gårdsplaneringen. Vid sluttningsbyggande kan även direkt förbindelse med marknivån och gårdsområdena nås på flera olika nivåer. En lösning som lämpar sig för plan mark skall inte passas in i en sluttning, och inte heller tvärtom. Vid byggande i sluttningsterräng skall byggnaden terrasseras enligt terrängen. Sluttningen skall inte terrasseras eller kraftigt omformas som för ett hus på plan mark, utan byggnaden skall anpassas efter terrängen. Terrängens möjligheter skall utnyttjas i bottenlösningarna och rumsplaneringen. På sluttningstomter faller det sig naturligt att använda flerplanslösningar för rumsdispositionen inomhus. Nivåskillnader och olika rumshöjder möjliggör rumsligt intressanta lösningar och vidsträckta vyer över det omkringliggande landskapet. %LOG%DVWXQbQJKROP.RUSRDUNLWHNW-XKD,ORQHQ %DVWXE\JJQDGVRPNUHDWLYWXQ\WWMDUE\JJSODWVHQVOXWQLQJ Största delen av typhusen är planerade för tomter på plan mark. Vid lösningar med typhus kan byggplatsens möjligheter i fråga om terräng och vyer i allmänhet inte utnyttjas. Genom en individuell byggnad, som beaktar tomtens utgångspunkter och är enkom planerad för en viss byggplats, uppnås i allmänhet det bästa resultatet på en mångformad och terrängmässigt varierande byggplats.

Det är i regel naturligast att placera ett småhus på tvären i en sluttning, för då varierar marknivån mindre på det ställe där byggnaden står, vilket gör att onödigt höga och utseendemässigt fula socklar undviks. Fasadbeklädnaden bör dras så långt ner som möjligt för att socklarna inte skall bli så höga. Garaget bör inte placeras i källarvåningen i den nedre delen av sluttningen. Trafikarrangemangen försämrar ofta tomtens användbarhet och framför allt hindrar de möjligheten att mjuka upp en hög sockel med planteringar och terrängutformning. En övervägd placering av byggnaden och rätt val av höjdläge kan minska gräv- och fyllnadsarbetena och rördragningarnas längd. Höjdläget har en väsentlig inverkan på landskapsbilden. Både en byggnad som står alltför djupt nere i en grop och en byggnad som står på en hög sockel eller jordvall är onaturlig. Husets höjdläge i förhållande till den omkringliggande marken bör väljas så att det inte uppstår svårigheter att avleda regn- och smältvatten. 3n E\JJSODWVHU PHG YDULHUDQGH WHUUlQJ VNDOO HQ \WDYYlJQLQJ RFK HQ NDUWOlJJQLQJ DY WUlGEHVWnQGHW XWI UDV I U DWW E\JJQDGHQ OlWWDUH VNDOO NXQQD SDVVDV LQ L WHUUlQJHQ )\OOQDGVDUEHWHQ RFK WHUUDVVHULQJDU E U XQGYLNDV OLNDVn VSUlQJQLQJ RFK HQ NUDIWLJ RPIRUPQLQJ DY WHUUlQJHQ %\JJQDGHQ VNDOO SODQHUDV PHG KlQV\Q WLOO WHUUlQJOXWQLQJHQ RFK WHUUlQJIRUPHUQD ) UKnOODQGHW PHOODQ E\JJQDGHQV RFK WRPWHQV K MGOlJHQ VNDOO XQGHUV NDV PHG KMlOS DY HQ VHNWLRQVULWQLQJ 7LOO DQV NDQ RP E\JJORY VNDOO ELIRJDV ULWQLQJDU DY YLOND E\JJQDGHQVDQSDVVQLQJWLOOWHUUlQJHQVRFKGHQlUOLJJDQGHE\JJQDGHUQDVK MGOl JHQIUDPJnU %LOG+XVHW8RWLOD(VERDUNLWHNW5R\0lQWWlUL /lqjgjhqrpvnluqlqj%rqlqjvuxpphqkdusodfhudwvlhqe\jjqdgvrpluwhuudvvhudgli\uds,dqhiwhu WHUUlQJHQN NRFKPDWUXPYLVWHOVHVRYUXP

87)2501,1*$9*c5'6205c'(7 En bra byggplats, gårdsområdet, utgör "platsens själ". Ofta kräver en byggnad andra byggnader eller konstruktioner i sin närhet. Ett skyddat gårdsområde bildas av samstämmigheten, harmonin, mellan huvudbyggnaden och sidobyggnaderna. Ett skyddat gårdsrum kan skapas med skjul, garage och andra byggnader samt med inhägnader och planteringar. Gårdsrummet bör helst öppna sig mot sydväst eller syd. En ekonomibyggnad bör byggas så att den är sekundär i förhållande till huvudbyggnaden såväl i fråga om storlek och material som yttre gestalt. Enligt Sibbo kommuns byggnadsordning får en ekonomibyggnads våningsyta vara högst 100 v-m2 och 50 v-m2 på ett strandområde. Dessutom tillåter byggnadsordningen byggande av en separat 30 v-m2 stor bastubyggnad och en 15 v-m2 stor rökbastu. %\JJQDGHUQD RFK SODQWHULQJDUQD VNDSDU JnUGVDWPRVIlUHQ *nugve\jjqdghuqd VN\GGVWDNHQLQKlJQDGHUQDSRUWDUQDRFKJnUGVXWUXVWQLQJHQJHUWRPWHQUXPRFK SODWVHUVN\GGDURFKVNDSDUWLOOVDPPDQVPHGYHJHWDWLRQHQJnUGHQVDWPRVIlU %LOG+XVHW0HOLQ9DVDDUNLWHNWE\Un$LWRDKR9LOMDQHQ %\JJQDGHUQD LQUDPDU HWW VN\GGDW JnUGVUXP PRW YLONHW DOOD ERQLQJVUXP SSQDU VLJ ERQLQJVUXP EDVWXDYGHOQLQJKREE\UXPRFKJDUDJHWlFNWELOSODWVRFKIUUnG

*c5'6$55$1*(0$1* Vid byggande bör en så stor del av trädbeståndet och den övriga vegetationen på tomten som möjligt bevaras, eftersom det tar en lång tid innan vegetation växer upp. På södra sidan av huset lönar det sig att lämna eller plantera lövträd; höga träd bakom byggnaden "planterar in" byggnaden i landskapet. Även olika slags naturförekomster, såsom flyttblock och enstaka träd, bör bevaras. Planteringarnas uppgift är att skydda byggplatsen. Genom planteringar kan skydd mot insyn, damm, buller och vinden skapas. Den befintliga vegetationen bör utvecklas enligt förhållandena på växtplatsen och träd och buskar som planteras på byggplatsen bör naturligt trivas där. De gårdsområden som trafikeras skall helst beläggas med vattengenomsläppligt material, t.ex. grus, sand eller stenmjöl. Gårdsområdet kan struktureras enligt funktion, t.ex. infart eller framgård, vistelsegård, trädgård och del av tomten i naturtillstånd. Ett välskött och välplanerat gårdsområde passar in byggandet i miljön och är viktigt både för den egna boendetrivseln och hela bybilden., VLWXDWLRQVSODQHQ HOOHU SODQHQ I U JnUGVDUUDQJHPDQJHQ VRP IRJDV WLOO DQV NDQ RP E\JJORY VNDOO JnUGVRPUnGHWV IXQNWLRQHOOD VWUXNWXUHULQJ EHDUEHWQLQJHQ DY WHUUlQJHQ YHJHWDWLRQHQ RFK JnUGVSODQHQV NRQVWUXNWLRQHU VnVRP LQKlJQDGHU RFK JnUGVXWUXVWQLQJ SUHVHQWHUDV 3n JnUGVRPUnGHW VNDOO JnQJDUQD RFK ELOSODWVHUQD I UYDULQJVSODWVHQ I U DYIDOOHW RFK DQGUD IXQNWLRQHU WH[ GH UHVHUYHUDGHRPUnGHQDI UWYlWWRUNQLQJRFKGDPQLQJSUHVHQWHUDV,SODQHQVNDOO I UlQGULQJDU L JnUGVRPUnGHWV WHUUlQJ K MGQLYnHU QLYnVNLOOQDGHUEHDUEHWQLQJ DY WHUUlQJHQXWMlPQLQJDURFKI\OOQLQJDUVW GPXUDURFKWHUUDVVHULQJDUSUHVHQWHUDV ) UYHJHWDWLRQHQVGHOVNDOOYHJHWDWLRQVRPEHYDUDVRFKSODQWHUDVSUHVHQWHUDVL SODQHQI UJnUGVDUUDQJHPDQJHQOLNDVnJnUGHQV\WPDWHULDOWH[JUlVPDWWDJUXV RFKGHODUDYE\JJSODWVHQVRPEHYDUDVLQDWXUWLOOVWnQG

%LOG+XVHW.RWLULQQH6LEERDUNLWHNW9HVD+XWWXQHQ 20+863/$1(5,1* +b16<17,//'(1%<**'$0,/-g1 I byggnadens näromgivning, och även på mera vidsträckta områdeshelheter eller regionala helheter utanför den, finns det ofta sådana karakteristiska drag i byggnadssättet som bör beaktas både vid byggande av nytt byggnadsbestånd och reparation av gammalt. På lång sikt uppnås oftast ett högklassigare slutresultat med hjälp av miljöanpassade och "traditionella" lösningar än genom trendiga lösningar i tidens anda. Vid byggande i anslutning till befintliga byggnader skall byggandet anpassas till det tidigare byggnadssättet och det befintliga byggnadsbeståndet vad gäller placering, storlek, utformning, fasadmaterial, färgsättning och fasadutformning. Byggnaderna på byggplatsen skall utgöra en med avseende på miljöbilden harmonisk helhet. Med anpassning av byggnaden till miljön avses dock inte plagiering av det befintliga historiska byggnadsbeståndet eller romantiserande användning av historiska motiv i dagens byggande, utan nybyggande får eller skall kunna kännas igen som 2000-tals byggande.

'HWKnOOEDUDVNDOOSORFNDVXWIUnQGHWWUDGLWLRQHOODE\JJDQGHWJRGDSURSRUWLRQHU HQKHWOLJW PDWHULDO RFK HQ KDUPRQLHUDQGH IlUJYlUOG RFK YHUI UDV Vn DWW GHW EOLU HQGHODYGHWQXWLGDERHQGHWRFKOHYDQGHW3nVnVlWWNDQHQQ\E\JJQDGlYHQVH Q\XWRFKKDHQEHULNDQGHLQYHUNDQSnVLQRPJLYQLQJ %LOG+XVHW0XVDNND+HOVLQJIRUVDUNLWHNW6WHQ.DOOLV (JQDKHPVKXVRFKHNRQRPLE\JJQDGIDVDGHUQDPRWV GHU %<**1$'(16*(67$/79c1,1*67$/2&+3/$&(5,1* Det omgivande byggnadsbeståndets proportioner och former bör undersökas och utgöra utgångspunkten vid nybyggande. Byggnadernas våningstal, längd, bredd, höjd och taklutning påverkar väsentligt byggnadernas proportioner och utseende. Ett småhusbyggande som är tydligt, enkelt och håller sig till de lokala traditionerna i fråga om former, material och färger bevarar oftast sin tidlöshet på längre sikt. Utgångspunkten för utformningen av ett småhus är husets totala omfattning och antalet våningar som rummen placeras i. Ledmotivet vid småhusplanering bör vara en strävan efter en tydlig och kompakt exteriör. Grunder för detta finns bl.a. i det finska småhusbyggandets historia. I allmänhet är traditionella småhus tämligen enkla, oftast rektangulära och relativt smala. Rummen i ett smalt bostadshus är Ijusa och takkonstruktionerna enkla och förmånliga. Verandor, trappor, skyddstak m.m. kompletterar traditionellt den enkla stommen. Förutom att dessa halwarma utrymmen är energiekonomiska ger de traditionellt även yttre gestalt åt byggnaden, visar ingångens läge och strukturerar fasaden. 8WJnQJVSXQNWHQI UXWIRUPQLQJHQDYHWWVPnKXVE UYDUDW\GOLJKHWRFKHQNHOKHW VDPW YLGKnOODQGH DYGHQ ORNDOD WUDGLWLRQHQ LIUnJD RP IRUPJLYQLQJ PDWHULDO RFK IlUJHU

7$.)2502&+7$./871,1* En faktor som väsentligt påverkar ett småhus utseende är valet av takform. Byggnaderna på de intilliggande tomterna och i näromgivningen, dvs. byggnadens närmiljö, är avgörande för valet av takform. Valet av taklutning och täckmaterial är beroende av varandra, eftersom olika taklutningar rekommenderas för de olika taktäckningsmaterialen. Plana tak och svagt sluttande tak är känsligare för planeringsfel och för fuktskador i ett senare skede. Å andra sidan passar inte heller mycket tvära takvinklar in i varken den finska miljön eller byggtraditionen. Förutom takformen inverkar även taksprångets längd och dess detaljerade utformning på byggnadens exteriör. Även takåsens riktning har en avgörande betydelse för byggnadens exteriör. De mest rekommendabla takformerna är sadel-(ås-) och pulpettak. Ett mansardtak är lämpligt i synnerhet om det finns sådana i omgivningen. Branta sadeltak är främmande för vårt kulturlandskap, likaså valmtak på en djup husstomme. Småhusen bör ha tillräckligt långa taksprång, som bör vara av enkel och öppen modell. Maskinfogad, målad plåt är i allmänhet ett säkert val av taktäckningsmaterial. Takfilt med trekantslister är ett traditionellt material, som i regel passar in i miljön lika så tegel eller fibercementplattor. 'HRPNULQJOLJJDQGHWRPWHUQDRFKE\JJQDGHUQDLQlURPUnGHQDLQYHUNDUSnYDOHW DY WDNIRUP 'H PHVW UHNRPPHQGDEOD WDNIRUPHUQD lu VDGHO RFK SXOSHWWDN g331,1*$5 Placeringen av öppningarna, dvs. fönstren och dörrarna, har stor betydelse för byggnadens exteriör. Vid planeringen av fönster- och dörröppningar skall både byggnadens yttre prägel och rumsdispositionen inomhus beaktas. Vid planeringen är det viktigt att komma ihåg att byggnadens exteriör och interiör är oskiljaktigt bundna till varandra.

Fasadmaterialen, fönsteröppningarnas karaktär, taktyperna, takformerna och takmaterialen hos byggnaderna i området ger i allmänhet många tips och ideer för utformningen av en ny byggnad. I det traditionella byggandet placerades fönstren regelbundet och symmetriskt på fasaden och fönstren var smala och höga. Ett passivt utnyttjande av solenergin utan speciella anordningar förutsätter stora fönsterytor på fasaderna mot solen och en rumsdisposition där funktioner som behöver mest värme placeras genast bakom fönstren. Med tanke på byggnadens energihushållning är det bäst att placera så många boningsrum som möjligt så att de vetter mot söder. 6RP JUXQG I U XWIRUPQLQJHQ DY HQ Q\ E\JJQDG O QDU GHW VLJ DWW XQGHUV ND IDVDGHUQDV RFK SSQLQJDUQDV NDUDNWlU RFK SURSRUWLRQHU KRV E\JJQDGHUQD L RPUnGHW ) U DWW VROHQHUJLQ VNDOO NXQQD XWQ\WWMDV lu GHW VNlO DWW SODFHUD GHQ VW UVWD I QVWHU\WDQ Sn GH IDVDGHU VRP YHWWHU PRW VROHQ 0HG KMlOS DY SSQLQJDUQD SSQDV RFK EHJUlQVDV XWVLNWHQ WLOO RFK IUnQ GHW RPJLYDQGH ODQGVNDSHW %LOG+XVHW0XVDNND+HOVLQJIRUVDUNLWHNW6WHQ.DOOLV )DVDGHQPRW VWHU 20)$6$'0$7(5,$/2&+)b5*(5 Byggnadens yttre gestalt och öppningar kan inte planeras utan hänsyn till fasadmaterialen. Fasadmaterialen och färgerna bör beakta material- och färgvärlden i näromgivningen.

Vid byggande på landsbygden är trä det naturligaste fasadmaterialet. Även en rappad fasad är i allmänhet möjlig. För att en tegelfasad skall anses passa in i miljön skall teglet vara enfärgat, slätt eller borstat. Fasader av kluvet tegel rekommenderas inte. Bostadshus av stock skall uppföras av bilade stockar och husets knutar vara raka. Att beklä ett stockhus med brädfodring har ända från början haft tre mål: att täta väggen, skydda stocken och för att sköna huset. Rundtimmer passar inte som material för ett bostadshus varken av kulturhistoriska eller värmetekniska skäl. Flera olika material skall inte användas för en och samma Iilla byggnad. Fasadmaterialet skall vara det dominerande huvudmaterialet, ett tegelhus byggs av tegel och ett trähus av trä. Materialet skall användas på ett sätt som faller sig naturligt, är äkta, för just det materialet. Betong, tegel och trä ytbehandlas på olika sätt beroende på sina egenskaper. Vid planeringen skall även byggnadsmaterialens inverkan på strukturernas funktion, t.ex. värme- och Ijudisoleringsförmågan, och byggkostnaderna beaktas. Byggnadsdelarnas, materialens och arbetssättens hållbarhet, reparerbarhet och livscykelkostnader är centrala grunder för planeringslösningarna. %LOG(JQDKHPVKXVHW3DQXOD.\UNVOlWWDUNLWHNW$QGHUV$GOHUFUHXW])DVDGPRW VWHU Byggnadens färg bör väljas så att den passar in i den byggda miljön, naturen och årstidernas växling. Att ta exempel av gamla byggnaders nyanser och Ijushetsgrader är med tanke på helheten ett tryggt sätt att välja färg för en ny byggnad. Fasadmålningen har två slags uppgifter: målarfärgen bör skydda och försköna. De traditionella kokfärgerna, röd- och gulmylla, som åldras vackert, andas och av vilka ett nytt lager lätt kan påstrykas, och oljefärger kan alltid rekommenderas. )DVDGPDWHULDOHQRFKIlUJHUQDVNDOOEHDNWDPDWHULDORFKIlUJYlUOGHQLQlUPLOM Q 9LGE\JJDQGHSnODQGVE\JGHQlUWlFNPnODWWUlGHWQDWXUOLJDVWHIDVDGPDWHULDOHW

%(7<'(/6(1$9352)(66,21(//3/$1(5,1* En engångsbyggare, som inte är fackman inom byggbranschen, är expert på de egna önskemålen, behoven, familjesituationen och sina drömmar, men för att få önskemålen och behoven uppfyllda i form av en byggnad och byggnaden inplacerad på byggplatsen med respekt för terrängen och landskapet behövs det en expert på byggande och planering. Huvuddelen av småhusen i Sibbo planeras och byggs som typhus, endast en bråkdel av dem planeras individuellt. Dessutom är bara en liten del av de egnahemshus som planeras individuellt planerad av en arkitekt. Betydelsen av att anlita yrkeskunniga planerare i ett byggprojekt kan inte nog betonas. Redan markanvändnings- och bygglagen förutsätter att en person som påbörjar ett byggprojekt skall se till att han har tillräckliga förutsättningar att genomföra projektet med hänsyn till dess svårighetsgrad samt ha tillgång till kompetent personai. En arkitektplanering är inte dyr då nyttan av den ställs i relation till projektets totala kostnader. Planeringskostnaderna för ett individuellt planerat småhus uppskattas vara ca 5-8 % av byggnadskostnaderna (exklusive tomten), av vilka arkitektens arvode är ca 50 %, konstruktionsplanerarens arvode ca 25 % och WS- och el-planerarnas arvoden ca 25 %. Medel som placerats i en omsorgsfull planering syns i form av effektiva rumslösningar, bra beboelighet och ofta som minskade totalkostnader. Med hjälp av en sakkunnig planering skapas en ändamålsenlig och välfungerande bostad för flera tiotals år framåt. De medel som placeras i planeringen i början av projektet återbetalar sig senare under byggnadstiden och de kommande användningsåren. 8SSJLIWHURPVPnKXVSODQHUDUHInVEODIUnQK JVNROHDUNLWHNWHPDVRUJDQLVDWLRQ )LQODQGV $UNLWHNWI UEXQG 6$)$ RFK IUnQ RUJDQLVDWLRQHQ %\JJQDGVLQJHQM UHU RFKDUNLWHNWHUL)LQODQGUI5,$ %LOG+XVHW9LUWDQHQ6LEERDUNLWHNW-XKD9LUWDQHQ

.b//)g57(&.1,1* Ekologia, ihminen, ympäristö. Bruno Erat. RAK, Utbildningsstyrelsen 1994 Haahtela-kehitys Oy, Rakentamisen kustannustieto 2001 Keski- ja pohjois- Sipoon maisema- ja luontoselvitys, Sibbo kommun 1993 Kestävän yhdyskunnan käsikirja, Kari Ojala, KL-Kustannus Oy 2000 Kotikontu kuntoon, maaseutuympäristön parantamisopas, Jordbruksstyrelsen 1992 Kulttuurimaisemainventointi 1989, Östra Nylands regionplansförbund, 1990 Markanvändnings- och bygglagen med motiveringar, Edita 1999 Landsbygdens tre ansikten, Heimo Paanajärvi, Tore Tallqvist, Nylands läns konstkommission, Östra Nylands regionplansförbund, 1984 Maaseudun suunnittelu ja rakentaminen, Väänänen Eero, Rakentajain kustannus Oy 1980 Pientalon suunnittelu, Hannu Penttiä, Anssi Koskenvesa, Rakennustieto Oy 1999 Rakentaminen kaavoittamattomilla alueilla, Puuinformaatio 1980 Rakentaminen kylässä, Puuinformaatio 1981 Bebyggd kulturmiljö. Betydande kulturhistoriska miljöer av riksintresse, Museiverket och miljöministeriet 1993 Sibbo kommuns byggnadsordning, Sibbo 2002 Sipoon rantaosayleiskaava, luonto- ja maisemaselvitys, 1999 Suomalainen pientalo, Suomen rakennustaiteenmuseo, 1986 Talotohtori, Panu Kaila, WSOY 1997 Uudenmaan perinnemaisemat, Pykälä, J. & Bonn T., Finlands miljöcentral och Nylands miljöcentral, 178/2000 Yksilöllisiä puutaloja, Jussi Vepsäläinen red., Rakentajain kustannus 1987 Ympäristökuva ja rakennusvalvonta, Inrikesministeriet, planläggnings- och byggnadsavdelningen, 5/1982