Här kan du läsa en scen ur VAD HÄNDE MED HUNDEN?. Kontakta författaren ifall du vill läsa pjäsen i sin helhet. (Och ifall du är för blyg för att ta kontakt kan du få veta följande: möjligtvis kommer hela pjäsen att publiceras här i snar framtid.) VAD HÄNDE MED HUNDEN? av Paula Rehn-Sirén (Tel: +358 405514166) SCEN 9 (Han och hon står vid en hållplats i kylan. Hållplatsen har ett tak. Hon har sin resväska bredvid sej och en videokamera i handen.) Det är så vackert här. Är det det du ska dokumentera om? Bara snöflingorna som saknas. Fy vad kallt det är. Jag saknar också snön. Ren snö. Men de kan ju komma, flingorna. De sa väl att du ska akta dej? Vänta här, så går jag in efter filtar för värme. Och som skydd för mot, ifall den kommer. (Han går. Småningom börjar det sakta snöa stora flingor. Hon knäpper på kameran.)
Lyssna. Kan ni höra dem? Kan ni höra hur de dalar? Flingorna ser så likadana ut. På långt håll. Men om man tittar närmare ser man att de är olika. Visste ni, att inte en enda snöflinga ser likadan ut som en annan? Inte en enda. Precis som med mänskor. På långt håll ser de likadana ut. Men om man tittar närmare, då ser man att alla är olika. Snöflingorna dalar ner från himlen, så vilar de på marken, eller i ett träd, en tid. Så smälter de och förvandlas till nånting annat. Fångar man dem i sin vante smälter de ännu fortare, av värmen från vanten. Vill ni veta hur de smakar? Jag ska pröva. De smakar konstigt. Nästan ingenting. Mest som små prickar, på något sätt. Som kittlande prickar. De smakar barndom. Så här står jag nu och fyller mej med snöflingor. Flingorna blandar sej med allt det andra jag har inuti mej. Månne nån annan märker det? Månne nån som går förbi mej på gatan har nån aning om att jag nu är full av flingor? Ser jag månne annorlunda ut nu? Jämfört med vad jag gjorde nyss? Inuti mej känns det annorlunda. Oj, nu blir det flingor på linsen. Tänk om man var en snöflinga. En smältande flinga. Undrar hur det skulle kännas. (Hon ställer sej under kuren, fortsätter filma flingorna. Han återvänder, ordentligt insvept i en filt. Den andra filten sveper han runt henne.) Fy fan för flingorna. Skynda dej att skydda dej. Mot vadå? Snön, den är ju livsfarlig, det sa de väl? Det är ju därför alla har flytt härifrån. Vad har du i munnen?
Bara nånting jag åt. Du har väl inte ätit av snön? Nejdå. Varför sku jag ha gjort det? Och varför är det man inte ska göra det, förresten? Hörde du om dendär olyckan, när laboratoriet sprängdes? Snön blev förvandlad då. Nu dör man av den om man rör den. Det visste du inte? Det visste jag visst. Inte. Vad exakt är det som händer sen då? Om man kommer i kontakt med snön? Man börjar smälta, som snön. Det vete fan vad de höll på med där i laboratoriet, och hur det hela gick till. Men snuddar man vid snön smittar den av sej, hela kroppen blir som snö. Det finns inget sätt att förhindra det på. Och så smälter man helt enkelt bort när man blir varm igen. Skojar du med mej nu? Denhär snön är ingenting att skoja om. Jag såg ju när det hände hunden. Ena stunden tassade han glatt omkring härute, sen gick vi in till brasan och han bara smalt. Som en snöflinga. Men han var ju gammal ren. En ganska skön död för honom, tror jag. För mej var det inte skönt alls,
jag begrep ju ingenting då, av vad det var som hände, mitt framför mej. Men en praktisk död, om man kan säga så. Det hade varit knepit att gräva grav mitt i vintern. Nu var det ju lättare, han blev bara en pöl på golvet. En pöl som blandade sej med min gråt. (Hon tar av sej filten.) Jag har funderat på att flytta, jag också. Här måste man ju bara akta sej hela tiden, så det inte går som för hunden. Det är säkrast att vi står här inne i kuren, tills flingorna slutar dala. Svep om dej igen, vi kan ju få vänta ett tag. Jag tror jag borde borde sätta mej ner. Vad är det med dej? Jag smakade. Inte på snön väl? Jag smakade på snön.
Spotta ut den! Spotta ut den fortfortfort! Om du inte svalde har du ännu en chans! (Hon spottar.) Jag vet inte om dethär hjälper. Jag svalde den och lät den smälta i mej. Sa de inte att du ska akta dej? Fy fan. Fy fan för flingorna. Så du säger att jag ska smälta bort och dö. Som snö. Du måste hålla dej härute. Du smälter inte, bara du håller dej härute. Jag fryser. Ta min filt. Eller nejnejnej! Jag kan ju inte värma dej. Du måste hålla dej frusen. Jag fryser för mycket. Jag vill inte stå här mera.
Du kan inte gå in i värmen! Då smälter du ju! Du kan aldrig mera gå in i värmen. Jag fryser så. Jag vill inte förlänga det. Det blir för kallt. Jag vill gå in. Det kan du inte. Det får du inte. Jag har blivit en snöflinga. Är det såhär de känner sej? Du måste hålla dej härute. Får jag be dej om nånting? Bara en liten sak, en sista. Kan du dokumentera det, hur det händer? Tror du det tar lång tid att smälta? Säg inte sådär. Säg inte så. Vi står kvar här ute. Vi står kvar här. Det finns kassetter i väskan. För flera timmar om det behövs. (Hon ställer sej under de fallande snöflingorna och tittar uppåt.)
Nej! Stå inte där! Stå inte under snön! Stå inte sådär! Det har ju redan hänt. Jag har ju redan Fy fan för flingorna. Det finns sämre sätt att försvinna på. Jag är klar. Det var så vackert här. Så vackert. Ska vi gå in i värmen nu? (Hon går. Han tar hennes väska och följer henne.)