Hantering och utfodring med krossensilerad spannmål lagrad i plasttub

Hantering och utfodring med krossensilerad spannmål lagrad i plasttub Specialistrådgivarutbildningen 2003-05 Annica Hansson

Innehållsförteckning Inledning... 3 Skörd... 3 Kross och packning... 4 Konserveringsmedel... 4 Utfodringseffekter och fodervärde... 5 Hantering vid utfodring... 6 Diskussion... 7 Litteraturförteckning... 9 Personliga meddelanden... 9 2

Inledning Att utfodra mjölk- och köttdjur med krossad spannmål som ett energikoncentrat fungerar alldeles utmärkt. Användandet av egenodlad spannmål bidrar dessutom för det mesta till sänkta foderkostnader. Vanligtvis behöver foderstaten kompletteras med något proteinfodermedel. Vid granskning om det är möjligt att ta in spannmål i foderstaten på den enskilda gården uppkommer att lösa hur de ska kunna ta tillvara och hantera de stora volymer som går åt i besättningen. Någonstans här tar det ofta stopp i arbetet att vidareutveckla iden för det ska till torkkapacitet, lagerutrymme, kross och någon form av transportsystem för spannmålen fram till utfodringsplatsen. Ett relativt nyuppkommen alternativ lösning kan då vara att låta en maskinkedja krossa spannmålen direkt vid skörd och sedan lagra den lufttätt i en plasttub. På så sätt kringgår lantbrukaren att lösa problemet med torkning, krossning och lagringsutrymmen. Sker skörden tidigt, vid cirka 40 % vattenhalt lagras den som krossensilerad spannmål. Uppsatsen skrivs som en avslutande litteraturstudie i svensk mjölks utbildning för specialistrådgivare 2003-2005. Det är ett försök att redogöra var vi står idag vad det gäller kunskap och erfarenhet hur fuktig spannmål lagrad i tub hanteras. Stort intresse fästs på spannmålens hygieniska kvalitet då den är av största vikt för mjölkkor. Hur inlagringen sker tekniskt sett berörs endast kort då detta med stor sannolikhet kommer att skötas av maskinstationer och därmed är av mindre intresse för den enskilde lantbrukaren. Skörd Skörd av spannmål avsedd för våtlagring bör starta redan i gulmognadsstadiet. Då är vattenhalten kring 30-40 % och om kärnorna kläms på längden ska de fjädra (Granö, 1990). Det kan tyckas alltför tidigt att skörda, men närings- och volymmässigt sker ingen ytterligare inlagring i kärnan. I Pettersson (1996) med medarbetare undersökning av skördetidpunktens inverkan på lagringsstabiliteten visades att korn ensilerat med propionsyra är mest lagringsstabilt vid skörd med torrsubstans mellan 65-70 %. Lägre torrsubstans än 60 % vid skörd ger sämre lagringsstabilitet vid öppnandet av silon. Under 50 % torrsubstans vid skörd ger dessutom ökad produktion av ammoniumkväve i krossensilaget. Erfarenhet hos lantbrukare talar om mögelproblem i spannmålen om den är torrare än 75 % torrsubstans vid skörd och inpackning. Om det är möjligt är det att rekommendera att tillsätta vatten alternativt melassvatten för att uppnå önskad torrsubstans för krossensilering i fall av alltför torr spannmål (T. Pettersson, pers. medd., 2005). Detta görs relativt lätt om man valt att krossa spannmålen och lagra den i storsäck. Vid hantering i tub finns erfarenhet att spannmål, där vatten tillsats, upplevs som kladdig vid uttag och som om kärnan inte riktigt sugit åt sig vattnet jämfört med om den är skördad vid önskad vattenhalt (J. Larsson, pers. medd., 2005). Vid skörd i gulmognadsstadiet bör tröskans slagsko och cylinderhastighet vara inställd enligt instruktionsboken. Över- och undersållet bör vara helt öppna och fläkten på 75 % samt plåtarna över skruven i tanken bör stå på halva öppningen (www.wetgrain.com/krossensilering_av_spannm.html). Eventuell förekomst av grönskott eller ogräs har ingen större betydelse då spannmålen uteslutande är avsedd för foder. Både ren spannmål och en blandning av spannmål och ärtor kan krossensileras. 3

Kross och packning Krossning av kärnan kan antingen ske direkt på åkern eller också vid upplagringsplatsen i samband med packningen. En rad olika maskinmärken för krossning och inpackning av spannmål i plasttub finns på marknaden, bland annat Superior valskvarn och Automatic kross och för inpackning finns bl.a. Winlin, Versa bagger, Ag bag och Grinder Bagger GB 6. Vid laggring i plasttub är det av största vikt att tuben placeras på en ren hårdgjord yta för att undvika angrepp av smågnagare. Placering på lösare underlag eller på yta med växande gröda leder mycket lätt till att möss gräver gångar under tuben och gör hål i plasten med mögelskador som följd. Krossensilage kan också lagras i plan- eller tornsilo, storsäck eller limpa. Välpackat väger det ca 1100 kg/m 3 (www.wetgrain.com). Okrossad spannmål som lagras våt har sämre lagringsstabilitet jämfört med krossad våt spannmål. Optimal vattenhalt för att en ensileringsprocess ska komma igång är 35 %, blir spannmålen för torr kan inpackningen i plasttub mer liknas vid gastät lagring. Vid för torr spannmål (20-30 % vattenhalt) blir ofta mjölksyraproduktionen för låg och därmed kan den hygieniska kvaliteten äventyras. Rätt vattenhalt minskar också luftvolymen i tuben samt förbättrar packningen. Detta tillsammans minimerar möjligheten för luft att tränga in i spannmålen när tuben är öppnad för utfodring. Det är i samband med krossning som eventuellt konserveringsmedel och/eller vatten tillsätts. Kapaciteten vid krossning och inläggning är hög, 30 ton/timmen med Automatic kross. Vid detta exempel används en 8 fots säck med upp till 90 m längd, men säcken kan givetvis förslutas vid kortare längd. Volymen rymmer 3,7-4 ton spannmålskross/meter och därmed packas cirka 8 meter/timme. Kapaciteten överstiger vida en tröskas, därför rekommenderas en dags försprång med tröskningen, och lagring av spannmålen i planlager. Priset för tjänsten var 2004 8 öre/kg för krossning och 7 öre/kg för packning inklusive plast. För att detta pris ska kunna hållas krävs ett högt utnyttjande av maskinerna. (J. Larsson, pers. medd., 2005) Konserveringsmedel Ensileringsmedel som används konventionellt idag är propionsyra, melass och vassle. I Finland används även myrsyra, men det är förbjudet i Sverige på grund av risken för bildning av mykotoxin (aflatoxin). I krossensileringsförsök med korn utfört av Pettersson (1998) doserades propionsyra till 0,3 % av färskvaran (ca 60 % torrsubstans) och melass till 2 %. Ensileringen av dessa jämfördes med en obehandlad kontroll. Dessutom tillsattes olika mängd vatten till samtliga silos för att få lika nivåer torrsubstans i krossensilaget (55 % torrsubstans) oberoende behandling. Efter 55 dagar gjordes slutanalyserna av ensilageproverna. Fördel med propionsyra som konserveringsmedel är den snabba ph-sänkningen, som troligen reducerar deamineringen av aminosyrorna (Pettersson, 1998). Från samma studie dras också slutsatsen att mjölksyrabakterierna inte hämmas av propionsyran. Detta eftersom ph efter 55 dagar var 4,5 och det uppnåddes med relativt låg etanolproduktion och låga förluster av torrsubstans jämfört med en obehandlad kontroll och behandling med melass eller myrsyra (dosering: 0,4 % av färskvarans vikt med 85 %-ig lösning) som konserveringsmedel. 4

Värt att notera är också att inga anaeroba sporer hittades i krossensilage. (Pettersson et al., 1996) Inför framtiden bör nämnas att det finns lovande resultat publicerade om en jäst, Pichia anomala J121, som skulle kunna fungera som biokontroll. Den har bland annat hämmat tillväxten av flera Aspergillus spp. och Penicillium spp., våra vanligaste lagerskadesvampar i spannmål. Som exempel finns försök som visar att P. anomala inhiberar tillväxten av P. roqueforti (Druvefors et al., 2002, Fredlund et al., 2004). P. anomala utnyttjar olika kol- och kvävekällor som substrat och finns naturligt på spannmål. Den klarar även anaerob miljö. I försök har den visat tillväxt också i miljö med låg vattenaktivitet (a w 0,85), i temperaturintervallet 3-37 o C och i ph-intervallet 2,0-12,4 (Fredlund et al., 2002). Konkurrensmässigt gynnas den av miljön i en lufttät silo. Vid förslutning förbrukar den snabbt allt syre och därefter har den kontinuerligt kunnat förbruka viss mängd under pågående lagring. I försök har P. anomala inhiberat mögeltillväxt i silos med relativt stort läckage av luft (Druvefors et al., 2002). Att förbruka syre kan inte vara enda förklaringen till bioaktiviteten hos P. anomala. Fredlund med medarbetare (2004) antar att etylacetat, en metabolit från P. anomalas nerbrytning av glukos, är den substans som framför allt bidrar till att inhibera mögeltillväxt. Etylacetat är en mycket flyktig ester som snabbt dunstar från spannmålen vid foderuttag. Utfodringseffekter och fodervärde Pettersson & Martinsson (1994) jämförde fodervärdet av våtlagrad spannmål som krossats i samband med inpackningen, vid utfodringen eller inte alls. Krossningen ökade fodervärdet jämfört med ensilerad hel kärna. Pettersson med medarbetare (1998) utförde ett 2 2 faktoriellt blockförsök där utfodring med ensilerad eller torkad spannmål studerades med två olika grovfoderbetingelser. I studien användes 2 14 för vardera led med krossensilage respektive torkad spannmål, totalt 56 SRBkor. I första försöksperioden, som varade från laktationsvecka 4 till vecka 12, studerades samtidigt effekten av utfodring med olika proportioner ensilage och hö. Korna utfodrades med 7-8 kg ts ensilage plus 1 kg hö i ena gruppen jämfört med 5 kg ensilage plus 4 kg hö i andra gruppen. I andra perioden, som varade mellan laktationsveckorna 15-26, varierades utfodringsnivån av ensilage, 10 eller 6 kg ts/ko kompletterat med spannmål och ett proteinkoncentrat för att jämställa foderstaterna näringsmässigt. Ensilaget höll 27 % ts och hade näringsvärdena 11,1 MJ, 144 g råprotein och 516 g NDF/kg ts. Analyser av spannmålen gav att andelen fiberbundet råprotein är högre i torkad spannmål jämfört med ensilerad spannmål. Torkad spannmål har också mer smältbara kolhydrater och NDF jämfört med ensilerad spannmål. Däremot höjer ensilering av spannmål andelen våmnedbrytbart protein (EPD) (86 %) jämfört med torkning (77 %). Detta medför att beräkning av aminosyror tillgängliga i tunntarmen (AAT) blir lägre och proteinbalansen i vommen (PBV) högre vid ensilering jämfört med torkad spannmål (se tabell 1). 5

Tabell 1. Kemisk sammansättning jämte beräknade fodervärden för torkad och krossensilerad spannmål (utdrag ur Pettersson et al., 1998) Fodermedel g kg -1 g kg -1 ts MJ kg -1 ts Ts Rp AAT PBV NDF Socker Stärkelse OE 1 Torkat korn 871 119 96-37 172 18 454 13,4 Krossensilerat korn 583 121 85-19 159 28 428 13,4 1 Beräkningen baserad på råanalyser och tabellvärden för omsättbar energi (OE). Mjölkavkastningen jämförd från laktationsvecka 4 till 26 blev 7 % högre energikorrigerad mjölk (ECM) från korna utfodrade med torkad spannmål jämfört med ensilerad spannmål, oberoende hö- och ensilageandel. I gruppen med låg högiva (1 kg/dag) och krossensilerad spannmål påvisades ketonkroppar i mjölken hos 5 av dessa 12 kor. I övriga tre grupper påvisades en eller ingen sådan ko. Vid jämförelse av foderkonsumtionen resulterade utfodring med torkad spannmål i 7 % mer AAT jämfört med ensilerad spannmål laktationsvecka 4-12 och nästan 9 % mer AAT vecka 15-26. Skillnaden i total energikonsumtion var ej signifikant första försöksperioden (1,8 % skillnad) och 3 % mer omsättbar energi för korna utfodrade med torkad spannmål andra försöksperioden. Produktionsvecka 15-26 var avkastningen 5 % lägre kg ECM för korna fodrade med krossensilage jämfört med torkad spannmål. I krossensilagegruppen behandlades 4 av de 56 korna (båda perioderna medräknade) för cysta medan det i grupperna med torkad spannmål endast behandlades en ko. Det fodrades inget tillskott av E-vitamin utöver det som fanns i mineralerna (T. Pettersson, pers. medd., 2005). Som jämförelse av näringsvärdesanalyser och beräknade fodervärden visas utdrag ur norsk fodermedelstabell (se tabell 2). Analyserna är genomsnittsvärden för mellan 5 och över 50 prover. Tabell 2. Fodervärde för torkat korn (n>50), korn skördat i gulmognadsstadiet (n=12) och krossensilerat korn (krossens.) utan (u.t.) (n=5) och med tillsatsmedel (m.t.) (n=9) skördat i Norge (utdrag ur http://www.umb.no/iha/fortabell/index.php) Fodermedel g kg -1 g kg -1 ts MJ kg -1 ts Ts Rp AAT PBV NDF Socker Stärkelse OE 1 Korn 886 114 105-55 216 15 615 13,0 Korn, gulmognad 723 114 112-47 358 13-12,8 Krossens. u.t. 594 136 105-31 217-12,6 Krossens. m.t. 594 137 112-36 204 21 577 12,9 Hantering vid utfodring Mekanisering av utfodring med krossensilage är svårt då spannmålen är tung, kletig och svårskruvad då den inte rinner fram som torr spannmål. Här blir stallar med lite äldre system eller foderautomater oftast hänvisade till lösningar med ytterligare handarbete (Granö, 1990). Om däremot utfodringen bygger på någon form av blandarvagn är hanteringen med krossensilage enkelt löst. På full- eller blandfodergårdar hanteras krossensilaget som vilket fodermedel i blandningen som helst. 6

Att ha en tillräckligt hög uttagshastighet är mycket viktig ur foderhygienisk synpunkt. Granö (1990) rekommenderar lägsta uttagshastighet till 2-3 cm från hela ytan varje dag. Arvidsson vill ha ett uttag dubbelt så stort som det för vallensilage, minst 30-40 cm dagligen. Om inte detta går åt i gårdens foderhanteringen rekommenderar han att kassera detta överskott av spannmål varje dag för att undvika att hela lagret av spannmål ska spolieras (H. Arvidsson, pers. medd., 2005). Diskussion Införandet av utfodring med krossensilage påverkar flera led på gården, allra helst om man väljer att odla spannmålen själv. Själva hanteringen lämpar sig endast för foderspannmål då ensileringen utesluter både vidare humankonsumtion och utsädesanvändning. Detta medför att rensningen vid skörd inte behöver vara perfekt och eventuella ojämnheter i mognad i fältet eller förekomst av ogräs inte får så stor betydelse. Att kunna ta en tidigare skörd gynnar ofta en insådd, plus att det blir stor chans till en vallskörd av insådden första året. Spannmålsskörden vid insådd kan också bli högre då det är möjligt att gödsla något mer vid planerad skörd i gulmognadsstadiet jämfört med skörd av fullt mogen spannmål. Vid ren spannmål och skörd i gulmognadsstadiet ges längre tid till stubbearbetning och förberedelse av fältet för eventuellt planerad höstsådd. Lagringskostnaden påverkas inte av vattenhalten i spannmålen. Extrakostnaden för kross är oundviklig, men krossarna är mycket effektiva så möjligheten till samägande är stor. Krossning i fält ersätter den senare krossningen i samband med foderuttaget vid hantering av torkad spannmål. Maskinkostnaden för tröskor kan sänkas i och med den längre skördesäsongen och möjligheten att utnyttja dem effektivare. Om det inte rör sig om mycket stora volymer av spannmål tror jag att egenägda maskiner får svårt att konkurrera ekonomiskt med kostnaden att leja in en maskinstation både när det gäller tröskning och krossensilering. Priset 2004 för krossning och inpackning var 8 plus 7 öre/kg spannmål inklusive plast (J. Larsson, pers. medd., 2005). Skörd i gulmognadsstadiet ger inte lägre sämre skörd vare sig volym- eller näringsmässigt, optimal torrsubstans efter dessa aspekter är 65-70 % (Pettersson et al., 1996). Även norska analysresultat från deras fodermedelstabell visar att näringsvärden på korn skördat i gulmognadsstadiet är i nivå med korn skördat vid normal mognad. Att skörda och hantera spannmål som krossensilage gör att både människor och djur slipper att utsättas för dammigt foder. Ensileringen gör fodret smakligt, men vid övergång mellan torkad spannmål och krossensilage rekommenderas ändå en tillvänjningspeiod (Granö, 1990). Användandet av tillsatsmedel vid krossningen kräver extra utrustning och medför viss riskökning om valet faller på syror. Melasslösning antar jag kan falla sig naturligt dels om man helt vill undvika den ökade risk som hanteringen av syror medför eller om man vet med sig att man skördar vid något för hög torrsubstans och vill naturligt ta chansen att höja vattenhalten i spannmålen. En möjlig nackdel med melass är dess innehåll av kalium då vissa gårdar har problem med för höga kaliumnivåer i totalfoderstaten. Detta gäller främst gårdar med hög djurtäthet och/eller gårdar med dåligt genomtänkt gödsling. Jäst som ett framtida kommersiellt ensileringsmedel i krossensilage tycker jag verkar spännande. De försök som görs på Pichia anomala är lovande vad det gäller att förbättra 7

krossensilagets lagringsstabilitet (Druvefors et al., 2002, Fredlund et al., 2004). Jäst kan bidra till ett ökat fodervärde då jästcellen i sig ofta är protein- och vitaminrik. Vid användning av krossensilage till svin kan även jästens vanligt förekommande innehåll av essentiella aminosyror göra den extra intressant. I fallet med Pichia anomala vet jag inte om dessa båda egenskaper är undersökt än. Ökad andel ammoniumkväve i krossensilage sågs efter skörd av spannmål med mindre än 50 % torrsubstans i Petersson med medarbetares (1996) studie. Ökningen indikerar att proteinet brutits ner i alltför stor utsträckning. Möjligen beror det på oönskad tillväxt av jäst. Detta försämrar troligen både smaklighet och fodervärde liksom kornets lagringsstabilitet. Att ammoniumkväve i grönmassaensilage påverkar kornas konsumtion negativt vet man sedan länge. Att skörda vid så låg torrsubstans som 50 % försämrar lagringsstabiliteten vid silons öppnande. Av de konventionella konserveringsmedelen har propionsyra skyddat bäst mot mögeltillväxt och gett störst lagringsstabilitet. I Petterssons (1998) försök mättes låg etanolproduktion som visar att mjölksyrabakterierna inte har inhiberats av propionsyra med 3 % inblandning. Mjölkprov med förekomst av ketonkroppar pekar på negativ energibalans hos kon. Detta sågs i Petterssons med medarbetares (1998) studie för ett antal kor i laktationsvecka 4-12 utfodrade med spätt ensilage med endast 27 % ts plus ett kg hö och 7 kg krossensilage samt 2,8 kg koncentrat per dag. Ökad andel hö kan förbättra situationen för korna. Kombinationen spätt och blött ensilage tillsammans med höga givor krossensilage i foderstaten är inte att rekommendera då det påverkar konsumtionen av ensilage negativt. Jag tror att en bättre förtorkning av ensilaget och ett ensilage med lite mer struktur än vad som erbjöds i ovan nämnda försök hade gett en bättre förutsättning att foderstaten med krossensilage fungerat bra för korna. Om huvudsakliga användningsområdet av krossensilage blir som ett av flera foder i en blandfodervagn i antigen full- eller blandfoderstater kommer inte nivåerna av krossensilage att bli lika höga som i en individfoderstat med separerade fodermedel. Därmed ser inte jag samma risk att användandet krossensilage ensamt skulle kunna påverka grovfoderkonsumtionen negativt. Och om det fattas struktur i en foderstat med blandarvagn är det relativt lätt att blanda i halm eller hö. Det kan upplevas svårare att försöka fodra med halm eller hö separat på ett foderbord. AAT viktigt för högavkastande kor. Pettersson med medarbetares (1998) försök baserades på ett krossensilage med lågt AAT-värde. Vid utfodring med sådant krossensilage i höga givor blir det viktigt att komplettera med lämpligt AAT-rikt koncentrat för att undvika tapp i mjölkproduktion. I studien av Pettersson med medarbetare (1998) sågs lägre avkastning hos kor utfodrade med krossensilage jämfört med utfodring med torkad spannmål. Den näringsmässiga skillnaden mellan grupperna var lägre nivå AAT i krossensilagegruppen som kan antas vara en huvudförklaring i detta fallet. I norsk fodermedelstabell påvisas ingen större skillnad i AAT-nivå mellan torkat korn och krossensilage. En foderanalys av krossensilaget är ett gott hjälpmedel för bästa möjliga val av kompletterande koncentrat. Ju större andel krossensilage ingår i totalfoderstaten, dessto viktigare med analys. Viktigt att komplettera foderstaten med E-vitamin när man utfodrar med krossensilage då ensileringen förstör dessa. En rekommendation skulle kunna vara att tillskottsfodra på samma sätt som man gör vid användandet av färsk spannmål för att undvika brist och påföljande problem med fertilitet och hälsa hos djuren. 8

Litteraturförteckning Druvefors, U., Jonsson, N., Boysen, M.E., & Schnürer, J. 2002. Efficicy of the biocontrol yeast Pichia anomala during long term storage of moist feed grain under different oxygen and carbondioxide regimens. FEMS Yest Research. 2: 389-394. Feedlund, E., Druvefors, U., Boysen, M.E., Lingsten, K-J. & Schnürer, J. 2002. Physiological characteristics of the biocontroll yeast Pichia anomala J121. FEMS Yeast research. 2: 395-402. Feedlund, E., Druvefors, U.Ä, Olstorpe, M.N., Passoth, V. & Schnürer, J. 2004. Influence of ethyl acetate production and ploidy level on the anti-mould activity of Pichia anomala. FEMS Microbiol Lett 238: 133-137.. Granö, U-P. 1990. Våtlagring och hantering av fuktig spannmål. (Lantbruksstyrelsen och SLU Rödbäcksdalen, Försöksavdelningen för norrländsk husdjursskötsel, Landskapsutvecklingsrapport 1990:1.) Umeå Pettersson, T., Bernes, G. & Martinsson, K. 1998.Ensiled rolled or dried barley grain and different levels of grass silage and hay to dairy cows. Swedish J. agric. Res 28 (2): 99-109. Pettersson, T. & Martinsson, K. 1994. Digestibility of whole or rolled ensiled barley grain fed to heifers or lactating cows. Swedish J. agric. Res. 24: 109-113. Pettersson, T., Martinsson, K. & Lingvall, P. 1996. Ensiling of barley grain optimum harvest time. Swedish J. agric. Res. 26: 189-197. Pettersson, T. & Spörnly, R. 1998. Kinetics of ensiling rolled barley grain. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae - Agraria (No. 87): 73 pp. Ädel Druverfors, U. 2004. Yeast biocontrol of grain spoilage moulds. Mode of action of Pichia anomala. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae - Agraria (No. 466). http://www.umb.no/iha/fortabell/index.php) www.wetgrain.com Personliga meddelanden Forskningsledare H. Arvidsson. NJV avdelning för lantbruksteknik. 2005. Rödbäcksdalen, Umeå. Lantbrukare J. Larsson. 2005. Maskinstation med utrustning för krossensilage, Köpingsvik Konsulent T. Pettersson. NJV institutionen för husdjursskötsel. 2005. Rödbäcksdalen, Umeå. 9